Nr: 4 2012
St: Johanneslogen Västmanland
”Se, jag gör allting nytt!”
Nej, det är inte jag som skriver som gör allting nytt. Det är ord
hämtade ur S:t Johannes uppenbarelse. De handlar om att vi lever i
en föränderlig värld och att – till och med – den värld som skall följa
den dag världen vi känner inte finns, skall vara en värld stadd i
förändring. Kanske var det detta som en tidigare svensk ärkebiskop
syftade på då han hävdade att ”en kyrka som inte förändras kommer
ofelbart att stagnera och självdö”. Så är det också med vårt logearbete.
Vi måste hela tiden försöka att förnya oss. Vi måste hela tiden våga se framåt, att ta
vara på nya möjligheter och att knyta nya bröder till vår brödrakedja. Samtidigt
måste vi ta vara på allt det som ligger till grund för vår Orden, det rituella arbetet
med sitt fantastiska innehåll, gemenskapen med bröder och fördjupade insikter om
oss själva.
Vi står inför ett nytt år som kommer att präglas mycket av arbetet med att färdigställa
de nya logelokalerna på Termometergatan. För första gången skall vi kunna flytta in i
lokaler som vi själva äger och därmed vara med och skapa en stabilare grund för den
fortsatta utvecklingen av vårt arbete i Den Konungsliga Konsten. Min förhoppning är
att detta arbete skall kunna engagera många bröder och att vi, under 2013, skall ha
byggt upp en ny framtid för frimureriet i Västerås.
En del av framtiden, som börjar väldigt snart, är att jag skulle vilja träffa alla bröder
som just nu innehar graderna I, II och III den 3 januari kl. 18.30 i de nuvarande
logelokalerna för att tillsammans med er få titta på hur ert engagemang kan tas
tillvara på ett bättre sätt i vår loge. Jag vill ha Dina synpunkter på vårt logearbete och
vad vi kan göra för att även göra det ”nytt”.
1
I en lite närmare framtid ligger just nu advents- och jultiden. Då jag skriver detta har
jag nyss firat den första adventssöndagen och känner, som jag tror att de flesta gör,
en blandning av stress och frid som, förhoppningsvis, efterhand övergår i det senare.
Jag vill därför uppmana dig att ta vara på den här tiden som kanske kan få handla om
mer är julstök, julklappsinköp och jagande efter allt som vi tycker att det måste
hinnas med före julen.
Ta dig en stund och sitt ner, gärna tillsammans med andra, och läs julevangeliet och
fundera på vad det handlar om i ditt liv. Kanske kan du känna att det öppnar en ny
dimension av din tillvaro där lugnet och friden får blandas med glädjen och jublet.
Kanske lockar det dig att besöka någon av julens alla gudstjänster. Kanske släpper det
in någon liten strimma av stjärnglans från en himmel som inte är astronomiskt
gripbar.
Men för all del – Se upp! Det kan innebära att du förändras! Det kan innebära något
oväntat! Det kan innebära att det som sägs i Uppenbarelseboken, ”Se, jag gör allting
nytt!” kommer att ta sin början hos dig och mig! Och varför inte förresten? Låt oss
förnyas så att vi inte stagnerar och självdör!
En skön fortsättning på adventstiden önskar jag dig och dina nära och kära och, när
vi kommer dit, en God Jul!
Per Alkstål
OM SJL Västmanland
2
S:t Andreaslogen S:t David
Höstmörkret har lägrat sig runt våra boningar. Men det innebär inte
att det inre ljuset vi alla vårdar har slutat att lysa, det vägleder oss
alltjämt i vår vandring.
Inom politiken brukar man tala om en ledares första 90 dagar. För
egen del som OM i S:t David har mina första 90 dagar passerat och
jag börjar så sakta komma in i arbetet. Många överraskningar i den
administrativa delen uppdagas och måste åtgärdas. Det känns tryggt att ha en
fungerande ämbetsmannakår omkring sig som oförtrutet fortsätter i positiv riktning.
Mycket har också hänt som skapar förutsättningar för det fortsatta arbetet. Jag
tänker främst på Ordenshuset som nu är inköpt och det arbete som där ligger för våra
fötter.
Strömmen av förpassningar som möjliggör vår verksamhet är också positiv.
Jag talade om engagemang vid min installation och nu när vi drar igång arbetet i det
nya ordenshuset så behövs det verkligen. Hur ert engagemang kommer att se ut är
upp till var och en, men alla former kommer att efterfrågas och inget är viktigare än
det annat. Devisen att kedjan inte är starkare än sin svagaste länk kan nog bildligt
visas här. Vår strävan under denna period, och även efteråt, måste utgå från att den
frimureriska brödrakedjan i Västmanland är fast som hälleberget.
Jag hoppas att många av er har möjlighet att delta på vår terminsavslutning,
måltidslogen i grad I den 11 december, och med dessa enkla ord vill jag tillönska er
alla och era nära och kära en fridfull jul – och ta hand om er och de runt omkring!
Väl mött till ett spännande 2013
Carl Arosenius
OM S:t David
3
Brödraföreningen Sala Frimurarebröder (SaF)
Det Västmanlänska frimureriet är på väg in i framtiden! Tänk att
äntligen få kliva in i lokaler som vi själva äger. Det känns stort!
Vi har just upplevt första advent och därmed firat kyrkans nyår. Sala
Frimurarebröder har genomfört sin sista sammankomst för
terminen. Jag tycker att arbetet har flutit bra med cirka 20 besökande bröder per
gång. Det finns plats för fler, så kom gärna och besök våra sammankomster. Jag kan
lova att ni kommer att trivas.
För några veckor sedan hade vi vår musikafton. Kjell F. hade lockat med sig Emely
McEwan och vi som var där fick uppleva en härlig musikkväll tillammans. Tack Kjell
för dina alltid lika trevligt upplagda kvällar!
Trots att vi har haft vår sista sammankomst för året så är terminen inte slut än. Som
traditionen bjuder serveras det julbord i föreningslokalen, fredagen den 14 december
kl. 19.00. Som vanligt gästar oss Salaortens lucia under ledning av Margareta Alkstål.
Mer information om detta hittar ni på Ordens hemsida.
Jag vill passa på att önska Er alla en skön helg och jag ser fram mot den kommande
terminen. Boka in vår kommande högtidsdag som går av stapeln söndagen den
3 februari.
Herman Arosenius
O Sala Frimurarebröder
4
Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl
När jag skriver detta står det i dagens tidning att vintern är på väg.
Det ska bli kallt! Att vara metrolog och prognostisera hur vädret ska
bli just där du bor måste vara ett utsatt och ifrågasatt yrke. Alla kan
ju några dagar senare kontrollera om det verkligen blev som
metrologen förutspådde.
Nu när vi går in i advent och julen är i antågande ska jag inta en
snällare attityd – och åtminstone inte ifrågasätta metrologerna och
deras svåra värv. När mörkret faller, vilket vid den här tiden på året sker rätt tidigt,
tänds adventsljusstakar och ljusslingor av olika slag, allt för att vi vill sprida ljus i vår
omgivning.
Men vi kan också sprida ljus och värme av annat slag omkring oss. Vi kan bjuda på
vår inre värme genom att kontakta medmänniskor som, särskilt vid denna tid på året
och inte minst under julen, kan känna stor ensamhet. Vid varje högtidsdag uppläses
valda delar ur Ordens Allmänna Lagar kap 1 och 2. Kanske är det inte fel att öppna
OAL och begrunda just ”Plikten mot nästan”.
När man blir äldre snurrar jorden fortare - eller har jag fel? Jag tycker inte att det är
länge sedan vi hade höstterminens första sammankomst i HC och nu står vi inför
2012 års sista. Den äger rum den 10 december i Västerås i grad VII och
föredragshållare är DHU brodern Kent B. Sandberg.
Efter, som jag hoppas en sammankomst med många närvarande bröder, tar vi en kort
men välbehövlig vila innan vi startar 2013 med sammankomst i grad IX måndagen
den 7 januari i Eskilstuna. Föredragshållare då är den för många frimurare välbekante brodern, R&K Jarl Jergmar.
Jag vill önska alla, bröder med nära och kära, en God Jul och Ett Gott Nytt År och
hoppas att vi även nästa år får många trevliga stunder tillsammans.
Leif Jilsmo
O Kapitelbrödraföreningen Hertig Carl
5
Mälardalens Stewartsloge
Ännu ett år närmar sig sitt slut och alla planerar vi nu hur och var
och på vilket sätt vi skall fira de stora högtiderna, Lucia, jul och nyår.
I skrivandes stund är det grått och trist och regnet strilar ned för
tredje dagen i rad. Dessutom varnas det för att det skall komma
ganska mycket snö till natten och kallare luft! Under sådana
omständigheter är det lätt att bli stressad och samtidigt litet
bekymrad inför en till synes lång och mörk vinter. Dessutom blir man litet nostalgisk
och tänker på att förr, d.v.s. för många år sedan – på den tiden då man var ung eller
åtminstone yngre än vad man är i dag – då hade man inga bekymmer inför året sista
stora helger, bara förväntningar. Vintern var inget problem, all snöskottning sköttes
av andra, d.v.s. i regel av far, och vintern var alltid väldigt fin med lagom mycket snö
och is.
Men det finns ljuspunkter! Nu är vi inne i advent. Väntans gyllene tid. Inte på
julafton och tomten som många tror, utan på firandet av Honom som en gång kom
och skänkte oss hopp och tro. Firandet i våra fina kyrkor, härlig körmusik och massor
av ljus. Lucia, ljusets drottning, som är en lika stor upplevelse varje år när hon med
sitt följe lyser upp den mörka decembermorgonen för oss. Alla barnbarnen som övar
luciasånger hela hösten för att sjunga för oss på morgonen den 13 december. Att se
deras glada ögon som tindrar ikapp med ljusen är alltid lika härligt. Nyårsfirandet,
som är festernas högtid med fyrverkerier och festlig mat och dryck. Ja, och sen är det
januari och dagarna blir allt längre och ”mörkret förskingras från himlavalvet” så
sakta varje dag och sen står det inte på förrän det är vår igen.
Stewardslogen har haft ännu ett fint år med ständigt ökad besöksfrekvens från våra
bröder. Många härliga receptioner och fantastiska brödramåltider gör att jag ännu en
gång känner stor tacksamhet över att ha fått förmånen att arbeta i logen tillsammans
med duktiga och trogna ämbetsmän och tacksamma bröder. I november var vi årets
värdar för den traditionella gåsmiddagen som blev mycket lyckad. Över 80 gäster fick
äta god svartsoppa och en utmärkt gås samt delikat äppelkaka. Kapellet Spiskroken
underhöll på sedvanligt skickligt maner och alla damer var rosiga och vackra!
Jag vill redan nu rikta ett stort TACK till er alla för det år som gått. Tack för att ni
kommer till våra loger. Tack för att ni är positiva och glada. Tack för att ni är Bröder
och kan ta del av frimureriets fantastiska gemenskap och budskap.
Jag vill önska er alla en härlig och GOD JUL, en fridfull avslutning på detta år och ett
GOTT NYTT ÅR!
Men bröder! Glöm inte bort att en del har det svårt även under julen. Några är
tvingade att ligga på sjukhus, en del är ganska ensamma och allt fler har bekymmer
för framtiden med arbetslöshet och ekonomi. Hör av er till de som ni vet behöver
känna att de inte är ensamma. Ring, besök eller skicka julkort, eller varför inte hälsa
på med en julblomma?
Olle Öhrn
OM i Mälardalens Stewardsloge
6
Frimurarevännernas Förening i Västerås
Grundstenen är lagd och det mesta snurrar just nu runt vårt nya ordenshus i Öster.
Det är det största projekt som vi någonsin har gett oss in på och här finns möjlighet
för alla att göra en insats. Just nu behöver vi fler aktieägare och därmed få in mer
pengar så att vi kan köpa byggnadsmaterial. Efter nyår behövs många hjälpande
händer för att färdigställa tempelbyggnaden. Alla är Varmt och Broderligt välkomna
att delta.
Årsavgifter och Autogiro
Från och med 2013 bli det möjligt att betala årsavgiften till S:t Johanneslogen
Västmanland och till S:t Andreaslogen S:t David – 2500 kr – via autogiro. Man
betalar då 210 kr per månad. Under december kommer blanketter för autogiro att
sändas ut till bröderna.
Alla bröder av grad I till VI är automatiskt medlemmar i Frimurarevännerna.
För övriga bröder är årsavgiften 250 kr.
Betala med kort
Från och med 2013 kan du betala med kort på logekvällarna. Du kan använda kortet
till receptionsavgiften, måltiden, i baren och t.o.m. för bidrag till de behövande.
Uppvaktningsservice
Om du vill vara med på alla uppvaktningar och kondoleanser under året så kan du
ansluta dig till Frimurarvännernas Uppvaktningsservice. Detta gör du genom att
betala in lägst 500 kronor till Frimurarevännerna. Den avgiften kan också betalas via
autogiro.
Bankgiro
Frimurarvännernas Plusgiro kommer att upphöra och vi övergår nu till Bankgiro,
kontonummer: 127-5221. Detta kommer att användas för kommande inbetalningar
av årsavgifter m.m. På sikt, om något år, kommer sedan plusgirokontot att avslutas.
Med hopp om en God Vit Jul och ett Gott Nytt År
Bo Johnsson
O Frimurarevännernas förening i Västmanland
7
Ett från hjärtat kommande TACK
till alla bröder runt Mälaren för den
storstilade uppvaktningen på min
90-årsdag.
Bengt Rubensson
Köping
Bengt fick inte mindre än 143 frimuraruppvaktningar på sin födelsedag.
Fyra dagar dessförinnan hade han varit medlem i Frimurarorden i 50 år!
Ett hjärtligt tack för gratulationer och gåva till
Vännerna på min födelsedag!
Broderligen, Peter-Paul Hoffman
8
Flygande bröder från Västerås till möte i Volda, Norge
(Detta blev infört i den lokala logetidningen för Ålesund- och Voldalogerna nr 3,
september 2012)
”Logen VESTA til den evige ild” hade på III-gradslogen fredagen den 7 september
2012 besök av fem bröder från Västerås/Eskilstuna. Planeringen för detta besök
började för över ett år sedan och blev koordinerat av John Aase, som också stått för
alla kontakter med vår loge.
Gästerna kom med privatflyg och landade på Örsta/Volda flygplats tidigt på
mötesdagen efter en resa på 3,5 timme. Normalt skulle flygresan ta 2,5 timme, men
stark motvind (ca 60 km/t) gjorde att det tog något längre tid.
Bröderna som kom var: DM Bo Johnsson (X), FBB Rolf Swartling (X), ABB Lars-Owe
Mellberg (VIII) och John Aase (X), alla från Västerås, samt Börje Monsen (X) från
Eskilstuna.
Alla deltog i vårt logemöte denna afton och fick uppleva ritualen så som vi genomför
den. Vi är med i det svenska systemet, men det är likväl många punkter som blir
utförda på olika sätt. De besökande satte stor värde på att få uppleva ritualen vid vårt
möte och att själv kunna se och få del av den.
Bo Johnsson, som var pilot på flygresan och medägare av planet, höll en bra
instruktion för denna grad. Talet blev mycket uppskattat av bröderna. Bo har lång
erfarenhet som talman, då han i många år har varit talman i Västeråslogen. Vi märkte
till vår glädje att samtalen runt borden där våra svenska gäster satt var mycket livliga.
Våra gäster låg över på Volda Turisthotel till dagen därpå.
Nästa dag blev gästerna inbjudna att ligga över i John Aases hytta i Stigedalen.
Vädret var inte det bästa, men som tur var kom solen fram senare på dagen. Alla
installerades och fick information av John om området och kunde ta del av den fina
naturupplevelsen man får i detta landskap.
Vi fick mycket god servering av Ingalill Aase, med hjälp av Margot Johnsson och
Kirsti Winjevoll. Diskussionen var livlig och behandlade många frimureriska teman
och nådde sin höjdpunkt på kvällen i Johns ”brännhete” bastu. Det blev en fin rening
av kropp och själ innan man gick till sängs.
Våra gäster startade mot Västerås på söndagen kl. 18:15 och var framme kl. 20:30.
9
Från vänster: Rolf Swartling, Bo Johnsson, Margot Johnsson, Lars-Owe Mellberg, Börje Monsen
och John Aase
Nytt logehus för logerna i Västerås
Vid samtalen med John Aase, som är broder i Västerås, berättade han att man nu har
köpt en fastighet som skall användas av alla frimurarlogerna i Västerås. Planerna är
att ombyggnaden av det nya logehuset skall vara färdig nästa höst. John ser mycket
positivt på köpet av det nya huset. Kanske borde bröderna i Ålesund med omnejd ta
sig en tur till Västerås nästa höst och uppleva frimureriet i det nya huset.
Erfarenheten visar att Ålesundsbröderna är duktiga på att arrangera sådana resor.
Jag var själv med på den resan som arrangerades 7-11 oktober 1991 till Västerås.
Vänskapen till familjen Ingalill och John Aase började på den turen.
Av Björn Winjevoll (X)
10
Marias återkomst
Magnificat, Marias Lovsång, sjungs och hon finns med i Kyrkoåret och i psalmboken,
men avbildad i kyrkorummet mera sällan. Det sker dock en successiv förändring allt
eftersom behovet av hennes synliga närvaro tilltar. Inte som ett föremål berättande
om gången tid, utan som levande närvaro.
Mitt möte med henne i Uppsala domkyrka blev betydelsefullt. Turistströmmen var på
väg ut. Det skulle bli Aftonsång. Min gudson och jag kom gående, hand i hand, mot
strömmen av människor i domkyrkans koromgång. Det blev trängsel mitt för
Wasakoret. Men var fanns statyn av Jungfrun Maria som han skulle visa mig?
"Ursäkta Damen, men kan jag få komma förbi"? sa jag artigt.
Min gudson ryckte mig skrattande i armen och utbrast: "Det är ju hon, Maria! Henne
som du talar med!”
Alldeles bestört vände jag mig igen till den lilla kvinnan med de vackra ögonen.
"Åh, jag ber tusen gånger om ursäkt ... men, Maria, är det verkligen du?”
Vi blev stående där, vi tre: Maria, min gudson och jag. Hon har blivit en Medvandrare. Hon stod där, så förundrad. Hon hade liksom stannat upp i vandringen tillsammans med de andra besökarna. Där anades en tvekan. Är jag välkommen här?
Jag föreställde mig hennes reflektioner …
Jag minns ju mycket väl när han
kastade ut mig! Han flyttade själv
in här med sin familj för att ihågkommas. Nu är alltså min gamla
plats upptagen och kommer att så
förbli.
Det är kanske lika bra att jag får stå
här på golvet bland människorna
som kommer och går. Man reagerar
på så många olika sätt. En och
annan undrar vem jag är. Det
händer rätt ofta att någon tilltalar
mig. Samtalet blir lite hastigt och
generat.
En gång, för ett par år sedan, kom
en äldre man och hans gudson. Jag
kände igen dem från andra
tillfällen. Den unge mannen ville
visa vem jag var, kvinnan på golvet
där i koromgången. De stod där,
hand i hand, framför mig och jag
visste att det var sista gången som
de båda var tillsammans.
11
Presentationen av mig var gudsonens
avskedsgåva till sin gudfar. Jag tror
att möten med mig är betydelsefulla
och därför är det bäst att jag står där
jag står, mitt ibland människorna,
här på golvet i Uppsalakatedralens
koromgång.
Jag har blivit en Medvandrare till
dem.
På ett mycket oväntat sätt har Guds Moder Maria återvänt till sin gotiska katedral.
På 4:e söndagen i Advent firas en av Mariadagarna! – Lukas 1:46-55.
Med önskan om ett Gott Nytt Kyrkoår!
Curt W. Östlund
12
Psaltarens Herdepsalm – en frimurerisk betraktelse
De kanske mest kända böckerna i GT är Psaltaren och Ordspråksboken. I vart fall är
det dessa två böcker som citeras mest i Nya Testamentet (NT). Jag tänkte uppehålla
mig vid en psalm i Psaltaren som jag är särskilt förtjust i. Inte bara för dess vackra
poesi utan även för det budskap som den förmedlar.
Psaltaren är GT:s sång- och bönbok. Ordet är sprunget ur grekiskans psaltérion,
strängaspel. Ordet psalm (psalmo) betyder för övrigt ungefär ”vid strängspel
sjungen”. Psaltaren innehåller 150 psalmer, fördelade på fem böcker. Den psalm vi
ska titta närmare på är psalm 23 i Psaltaren, mer känd som Herdepsalmen. Den kan
väl mäta sig med sådana kända bibelord som de tio budorden och
skapelseberättelsen. En sökning på nätet på ”psalm 23” gav många träffar, främst
engelskspråkiga hemsidor. Herdepsalmen har uppenbarligen inspirerat såväl
konstnärer som musiker. Det finns en uppsjö av religiösa artiklar om psalmen, och
därutöver roliga analogier som bygger på texten. Allt dock på engelska.
Hur kommer det sig att Herdepsalmen inte hyllas eller uppskattas i lika stor
utsträckning i vårt land? Det kan ju rimligtvis inte bero på psalmens poetiska
skönhet, inte heller på dess tilltalande budskap. Jag har inget riktigt bra svar på den
frågan, men vid en jämförelse mellan den svenska versionen (1999 års
Bibelkommission) och den engelska så föredrar jag den senare, särskilt kung James
bibelversion från 1611. Det finns en litterär tyngd och skönhet i de engelska orden
som jag tycker de svenska inte gör rättvisa. Måhända ligger förklaringen i detta.
Avgör själva. Båda den engelska (King James) och svenska versionen återges här.
Psalm 23 inleds med orden ”En psalm av David”. Som med mycket annat i GT är lite
känt om psalmens ursprung. Kung David, israeliternas störste kung, anses emellertid
har varit en framstående diktare och betraktas som upphovsman till denna och ett
70-tal andra psalmer i Psaltaren. Kung David var far till kung Salomo, men till
skillnad från Salomo anses dock David enligt rådande uppfattning vara en fiktiv
person. Hur det är med den saken får andra bedöma. Att Herdepsalmen specifikt
tillskrivs David beror på dess inledande verser, framför allt den första – Herren är
min herde. Kung David var själv fåraherde i unga dar, och fann inspiration till
psalmen från denna tid. I litteraturen finns djupare tolkningar av psalmen. Några ser
spår av judarnas uttåg ur Egypten i texten, medan andra ser en beskrivning av en
ritual i Templet i Jerusalem. Men om psalmen skall tillskrivas David, så tillkom den
långt före Templets uppförande. David nekades ju av Gud att uppföra ett tempel. Det
var först kung Davids son med Batseba, Salomo, som kunde påbörja och slutföra
tempelbygget.
Men låt oss nu titta närmare på Herdepsalmen. Mitt syfte med denna artikel är att
studera psalmen ur ett frimureriskt perspektiv.
Psalm 23 har ett tydligt herdetema. Psalmen inleds också med orden:
”Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna
ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på
rätta vägar, sitt namn till ära.”
13
Ordet ”får” eller ”lamm” nämns aldrig i psalmen. Herden
och fåren (lammen) är emellertid en vanligt förekommande bild i Bibeln, och betecknar ofta Guds omsorg
och vård. Detsamma får sägas om psalmen. I den andra
hälften av psalmen har Gud nämligen rollen omsorgsfull
värd.
A propå lamm så symboliserar lammet inom den kristna
kyrkan Jesus Kristus offerdöd på korset, varmed han tog
på sig mänsklighetens synd. På latin Agnus Dei (Guds
lamm). Beteckningen har sitt ursprung i Johannesevangeliet där Johannes Döparen säger om Jesus: ”Där är
Guds lamm som tar bort världens synd” (Ecce Agnus Dei qui tollit peccata mundi,
Johannes 1:29). Därför är lammet ett av Johannes Döparens attribut. Lammet var ett
vanligt motiv på de engelska tempelriddarnas sigill och i Rosslyn Chapel finns det en
figurin, en ängel, som just håller i ett sådant sigill föreställande Agnus Dei. Lammet
förekommer också i Temple Church i London. En kuriositet i sammanhanget är att de
franska tempelriddarna inte använde Agnus Dei i lika stor utsträckning på sina sigill
som sina engelska bröder. Här förekom istället symboler för Klippdomen (i
Jerusalem), två riddare på en häst och Abrasax. Den sistnämnda komplexa och
mystiska symbolen kan fylla en egen artikel.
Psalm 23 låter oss alltså förstå att Gud är den gode herden och att vi är fåren. Inte
rädda eller passiva boskap, utan uppmärksamma följeslagare som förstår att följa den
som ”leder mig på rätta vägar”. Vår Herde känner till de ”gröna ängar” och de ”lugna
vatten” som ”ger mig ny kraft”. I detta läser jag in att vi endast når dessa gröna ängar
och lugna vatten genom att lojalt följa Vår Herde. Att göra uppror mot honom är att
göra uppror mot mina egna intressen. Och att vi bör tänka på detta när vi blir
frestade att gå våra egna vägar hellre än Vår Herdes. Som frimurare får detta mig att
tänka på den räta vinkeln. Den är ju bland annat tecknet för vår rätvinkliga
jordevandring. Om vi lever rätvinkligt, så skall den Trefalt Store Byggmästaren
innesluta oss i sin oändliga kärlek. Vi påminns om detta i den första gradens
arbetstavla. I den högra delen finns några symboler som skall föra våra tankar till det
Högsta Väsendet självt, på den oändliga kärleken, som skall mottaga alla människor
som lever ett rätlinjigt liv. Vi påminns också om mursleven, hammaren och cirkeln,
alla symboler för hur vi ska leva ”rätt”. Vi måste påminna oss om detta varje dag,
liksom fåren varje dag måste be sin herde om ledning till nya gröna ängar och lugna
vatten.
Nästa avsnitt i psalmen rundar av Guds roll som herde. Här sker en transformering
från omvårdnad till skydd.
”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och
din stav gör mig trygg.”
Den rätta vägen kan mycket väl leda oss genom mörka raviner och besvärliga vad,
men Vår Herde lugnar oss. Vad Herdepsalmen vill säga oss är att vi i motsvarande
mån får genomgå svåra prövningar i livet, men att Gud finns alltid där för att hjälpa
oss. Texten ger inte sken av att ondskan inte skulle drabba oss i skydd av Vår Herde.
Nej, den finns där och den återkommer. Som frimurare strävar vi efter att bli bättre
människor. Men det arbetet blir vi aldrig färdiga med!
14
Ondskan kan drabba även den bäste.
Men, med den Trefalt Store Byggmästarens sinnebilder för våra ögon ”fruktar jag
[inte] något ont.” Läs och lyssna till
kraften i orden ”… ty du är med mig”. Hur
underbart är det inte att aldrig vara
ensam, särskilt när faran eller för den
delen olyckan, sjukdomen eller sorgen
slår till i vårt liv. Som frimurare kan man
känna tillit till att man aldrig är ensam. Vi
är bröder både i en nära och en universell
mening eftersom vi hyllar samma värden.
Ett av dessa är caritas, den oegennyttiga
kärleken till våra medmänniskor, uttryckt
i handling.
Det finns dock en intressant skillnad i
denna del av psalmen mellan den svenska texten och kung James Bibel. Så här lyder
den engelska texten enligt ovan: ”Yea, though I walk through the valley of the
shadow of death, I will fear no evil: for thou art with me; thy rod and thy staff they
comfort me.” För mig har den engelska texten en djupare symbolisk innebörd, ur ett
frimureriskt perspektiv. Här är döden tydligt representerad, vilket den inte är i den
svenska texten. Men döden representerar här något hoppfullt. Om vi studerar den
engelska versionen närmare så noterar den uppmärksamme läsaren att vi inte
vandrar i dalen utan genom den (”through the valley”). Vi är alltså inte där för att
stanna. Observera också att vi inte vandrar genom dödens dal (”the valley of death”).
Vi vandrar genom dödsskuggans dal (”the valley of the shadow of death”). Det är en
stor skillnad. Med den valda formuleringen har döden som realitet besegrats och
blott dess skugga finns kvar. Om det finns en skugga så måste det finnas ljus
någonstans. På vår frimureriska vandring går vi symboliskt från mörker till ljus.
Detta åskådliggörs i våra symboler och ritualer. Tänk till exempel på logens
öppnande, den sexuddiga stjärnans gudomliga ljus eller på föreningsbandet! Vi
behöver därför inte vara rädda för den skugga som faller över oss då och då, lika lite
som för ormens skugga. Dödens skugga kan aldrig skada oss så länge vi vandrar i
odödlighetens ljus.
Det är synd att 1991 års Bibelkommission ”förstört” textens budskap på det sätt man
gjort. I 1917 års svenska bibelversion stod att läsa: ”Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont…”. Hur kom det sig att ”dödsskuggans dal” blev
”mörkaste dal”?
Käppen och staven är typiska herdesymboler, men har de någon djupare innebörd än
som redskap för att klubba vilt som vill skada flocken, respektive fånga in vilsna får?
Staven förekommer på andra håll i Bibeln. Adam valde en gren för att göra en stav
som han kunde stödja sig mot. Moses stav förvandlades till en orm när han kastade
den mot marken. Staven och käppen kan därför i biblisk mening symbolisera både
styrka/makt eller stöd/skydd. Staven förekommer även inom vårt frimureri. Kanske
är den en symbol för vår strävan att nå den Eviges rättfärdighet. Vi får inte stanna på
samma nivå hela livet. Staven vill hjälpa oss uppåt – en lodlina mot himmelen och
vår strävan mot ljuset? Den kan också symbolisera en hävstång.
15
Archimedes sade: ”Ge mig en fast punkt och jag kan flytta världen.” Staven påminner
oss här både om konsten och vetenskapen och dessutom om trons kraft.
Låt oss nu titta på de sista versraderna. Här skiftar temat. Gud övergår från att vara
en herde till att bli vår värd.
”Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till bredden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i
mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.”
I det Heliga landet brukade värden vid särskilda tillfällen smörja en gästs huvud med
olja som ett tecken på respekt och gästfrihet (se Lukas 7:46). Den till brädden fyllda
bägaren är ett tecken på överflöd. Det är fest. Det finns mat och dryck till alla. Gud
ger tillräckligt, och mer därtill. Jesus liknade själv det Himmelska Riket vid ett
bröllop (Matteus 22.1-2). De som följer Guds väg kan alltså räkna med obegränsade
välsignelser i Guds rike. Dock lurar även faran här. Våra ”fiender” är där i vår ”åsyn”,
men de kan inte skada oss eftersom vi står under beskydd av en Kraft som är mycket
starkare. Återigen påminns vi om den ohuggna stenen. Ordet fiender ser jag som ett
metaforiskt uttryck för bland annat de brister som vi bröder dagligen måste städa och
”mejsla” bort. Jag tänker till exempel på avundsjuka, maktbegär, egoism – allt som
står i motsättning till frimureriets värdesystem.
En intressant notering är att NT använder samma typ av metafor för himmelriket. De
som har blivit rättfärdiga genom lammets blod, Jesus Kristus, står inför ”Guds tron,
och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall
slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken
solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty lammet som står mitt för tronen
skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka
alla tårar från deras ögon.” (Uppenbarelseboken 7:15-17). Att befinna sig i Guds hus
och åtnjuta överflöd verkar gå hand i hand. Lägg även märke till herdetemat som
finns i Herdepsalmens första del.
Den avslutande delen påminner oss frimurare om en av våra viktigaste dygder.
Barmhärtigheten står alltid i centrum för vår strävan. Den gör oss fullkomliga genom
att göra andra fullkomliga. Utan barmhärtigheten skulle vi aldrig kunna bestå
”provet” en gång.
Jag tycker att Herdepsalmen förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Dess enkla
budskap om att ha tilltro till att Gud leder oss rätt, även i de mörkaste av tider och
dess glädjefyllda och måleriska bild av Guds välsignelser, kan stärka tron hos vem
som helst i de svåraste stunder. Bröder, läs varje vers och reflektera över vad orden
säger till oss.
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud
(Johannes 1:1).
Manólis Nymark
16
Allmänreligiös loge grundad
Efter många turer är den första allmänreligiösa logen för Sverige grundad. Logen
heter Telge och har Södertälje som sin hemvist – därav logens namn. Sammanträden kommer att hållas i det nya frimurarhuset Igelsta gård. Målet är att tre
likadana loger så småningom ska börja sitt arbete i Sverige. Grundandet har gjorts i
samråd med SFMO. Ömsesidigt besöksrätt finns efter vedertagen sed.
År 1756 instiftades logen S:t Augustin i Stockholm för att verka i Finland. Ett par år
senare hölls det första sammanträdet i Åbo. Sedan flyttades logen till Helsingfors där
det första sammanträdet hölls på Augustinerdagen 28 augusti 1762 – alltså för 250 år
sedan. Av S:t Augustin utvecklades sedermera det som i dag kallas för Storcapitlet i
Finland (SCF), tillika den sjätte fördelningen i SFMO. De har exakt samma ritualer
och språk som vi. De sorterar alltså fortfarande under Svenska frimurarorden, trots
att Finland däremellan har tillhört tsarens Ryssland i 100 år och sedan 95 år är en
självständig stat. Sådant kan bara hända inom frimureriet! Nu har det motsatta
inträffat: En loge har grundats i Finland för att börja arbeta i Sverige.
De finska ritualerna för blå loger – motsvarande våra Johannesloger – kommer från
Storlogen New York. Hemvändande utvandrarna tog dem med sig när Finland blivit
självständigt 1917. Till en början var tanken att praktisera det svenska systemet, men
Stockholm var inte intresserat – tvärtom dessvärre.
USA fick tidigt sina ritualer från England. De bevarades väl där och är idag kanske
närmast de urgamla ritualerna. De kallas idag för Thomas Webb-ritualer. Några
smärre ändringar och förkortningar gjordes när de översattes till finska. Idag
praktiseras de på fem språk: finska, svenska, engelska, tyska och estniska; tidigare
bara i Finland och Estland men nu alltså även i Sverige.
Telges bakgrund
Den första logen Telge enligt finska modellen har haft sitt första sammanträde. Enligt
frimureriet i Finland är de första tre graderna allmänreligiösa. Sedan blir det två
vägar för fortsatt vandring: de kristna skottska graderna 4 till 33 samt de
nummerlösa York-graderna. Av de sistnämnda är Märkesmästargraderna, Royal
Mariner samt Royal Arch-graderna, även de allmänreligiösa. De följande riddargraderna samt konklaven
vilar på kristen grund precis som de svenska
graderna. Detta innebär att icke-kristna kan bli
frimurare och vandra genom alla allmänreligiösa
grader. Den första recipienten är redan utnämnd.
Telges grundläggande sammanträde hölls i frimurarhuset i Helsingfors på Kaserngatan nu i höstas. Enligt
finskt manér har man nationsflaggan i nordost i
logerummet. Logen öppnas alltid med hederstecken
för flaggan. Denna gång fanns det två flaggor: den
finska och den svenska.
Det tog sin tid för ömsesidigt samarbete att komma så
här långt; närmare sagt från år 1922 till 2012: Alltså
90 år!
17
Tilläggsgraderna i Finland kommer från England. De kallas just för tilläggsgrader –
inte högre grader. Man tycker inte att det kan finnas någonting högre än S:t Johannes
mästare.
Nämnas kan att det t.ex. i Danmark finns två allmänreligiösa riter: Schröderriten
samt Laugbrödernas Emulationrit. Dessa två tregradiga frimureriska enheter sorterar
under Den danska Storlogen som har den svenska riten. Ömsesidigt besöksrätt finns.
Sammanfattning: En nygammal frimurerisk dimension för svenska frimureriet.
Har du någon vän som har intresse för frimureriet men har inte kunnat recipieras på
grund av annan religion? Nu kan du informera honom om Telgelogen. Förutom de
sedvanliga förutsättningarna för inträde måste han vara bosatt i Sverige och tro på en
högre makt.
So mote it be - Ske allt så!
Tapani Graae
***
Bröder av alla grader!
Visst vore det väl trevligt om Arosbladet blev lite fylligare (som det här numret)? Vi
har infört återkommande boktips och provat med vintips som det vore roligt att
kunna fortsätta med (intresserade bröder, hör av er) – och varför inte en liten ruta
med matrecept?
Bröder som har varit med om något spännande, tankeväckande, intressant eller
rentav dråpligt inom frimureriet – eller kanske vill berätta (nollgradigt) om en
fantastisk reception – är mycket välkomna att skicka in bidrag till redaktören (se
nedan). Ni behöver inte fundera på det stilistiska eller tycka att det ni skriver ”kanske
inte duger”. Med ert samtycke åtar jag mig att ”fixa till” och ändra om det skulle
behövas. Och skicka gärna med bilder!
Material till kommande
Arosblad skickas till:
Jan Malmsjö
Mossboda 305
744 93 RUNHÄLLEN
Tele: 0224 91380
Mobil: 0733 735766
E-post:
[email protected]
18
Boktipset
Den stora lögnen och den stora sanningen
av Bo Giertz, Kyrkliga Förbundets Bokförlag, 1993
Det kan vara svårt att hitta den här utmärkta boken numera i den
allmänna handeln, men den finns på biblioteken och antikvariskt.
Baksidestext: ”När denna bok 1945 först kom ut upplevde den sex upplagor inom ett
år. Efter 25 år kom den tionde upplagan” (och 1993 den elfte, översedda upplagan).
Det här är ett ungdomsverk av (senare) biskop Bo Giertz. Den förutsades redan från
början bli ”ett av de klassiska verken i vår religiösa litteratur”. Boken presenterar de
kristna grundsanningarna på ett sätt som jag aldrig har sett någon annanstans.
Giertz talar inte bara om en stor lögn, utan om många som alla innefattas däri. Den
första han nämner är Det finns ingen Gud och fortsättningsvis citerar jag författaren:
Själv känner jag den lögnen ganska väl, ty jag har trott på den i sex års tid – trott på
den så fullt och fast, som bara en medveten materialist kan göra. Därför vet jag också
på ett ungefär, hur den människa argumenterar, som tror på den stora lögnen, att det
icke finnes någon Gud – om hon nu har några skäl för sin tro och inte bara är en tom
och tanklös eftersägare.
I nio fall av tio tänker hon ungefär så här: Det finns ingen Gud, ty den vetenskapliga
världsbilden har ingen plats för Gud och inget behov av honom heller, eftersom den
har visat oss, att universum är en maskin, ett urverk av materia, som rör sig efter
eviga och oföränderliga lagar. Det blev så självklart, att man alldeles glömde bort, att
vetenskapen i själva verket aldrig har bevisat annat än att den mekaniska världsförklaringen passade in på vissa områden av fysiken och alltså gällde för vissa delar
av den döda naturen. Men sedan återstod … den levande naturen, både biologin och
allt som hörde till själslivet, som ännu hade trotsat varje mekanisk förklaring. Man
hade helt enkelt tagit för givet, att även dessa livsområden en gång skulle kunna
passas in i det materialistiska systemet.
Den som vill få mig att tro, att ett djur icke är något annat än en maskin, han får först
vara så god och konstruera ett lokomotiv, som inte bara smörjer sig självt, reparerar
sig självt och självt ger sig ut till sitt arbete om morgnarna, utan som också sätter
andra små lokomotiv till världen.
Den Stora Sanningen, som en lidande värld längtar efter, och som varje stackars
människa får fly till, när hon börjar finna livet meningslöst, den lyder först och främst
så: Gud lever. Det finns en Gud, en levande Gud, som ingalunda har glömt sina
människobarn. Den levande Guden sänder oss alltjämt bud. Han talar och säger:
När du söker Herren, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom
av allt ditt hjärta och av all din själ.
19
Nya bröder
Måltidsanmälan i Västerås!
Vi måste skärpa oss och se till så att måltidsanmälningarna fungerar. Det händer alltför
ofta att maten inte räcker till (eller att det vid enstaka tillfällen blir massor över) för att vi
”glömmer” att anmäla oss till måltiderna.
Det duger inte att strunta i anmälningen och ändå gå till bords! Broder Sven Svensson är
visserligen duktig på att gissa sig till hur många som kan tänkas komma, men det behöver
inte vara så och det skall inte vara så!
Anmäl er till måltiden genom att kontakta Sven:
Sven Svensson: [email protected]
Tele: 021-751 59 eller 070-314 88 41.
20
Nisse har gått vilse i öknen
Nisse har gått vilse bland bergen i stenöknen Aqua Putsveq och är
nära att törsta ihjäl. Hans enda chans är att hitta till Vårens dal –
Wadi Aviv – i tid.
Nisse kommer till en hålväg där stigen delar sig, med en fortsättning
åt vänster och en åt höger. Han vet att Vårens dal ligger åt det ena hållet och att han
är räddad om han kan ta sig dit. Men den andra stigen leder till Dödens dal – Wadi
Qaputt – där det inte finns en droppe vatten, men däremot massor av skorpioner och
giftormar. Väljer Nisse fel väg så har han satt sin sista potatis!
Mitt i vägskälet sitter en gammal eremit framför en grotta (hur eremiten bär sig åt för
att överleva där kan vi strunta i) och Nisse bestämmer sig för att fråga efter vägen till
Vårens dal. Problemet är att Nisse bara får ställa en enda fråga och han vet att
eremiten talar sanning varannan gång som någon ställer en fråga till honom och
osanning varannan gång (det står så på skylten bredvid grottan).
Hur ska Nisse formulera sin enda fråga för att vara säker på att verkligen komma till
Vårens dal?
Första rätta svaret, mejlat till redaktören med förklaring, belönas med en tomteluva.
(Lösning i nästa Arosblad.)
21
Glöm inte Frimurarevännerna!
Gläds med Dina Bröder då de har anledning att vara glada – genom att betala in ett
belopp till Frimurarevännerna!
Då Bröderna behöver Din medkänsla, kom ihåg dem genom Frimurarevännerna!
Adressaten får en vacker adress, anpassad efter tillfället. För en gåva på (minst)
500 kr får man vara med på alla gratulationsutskick under ett år.
Vi har nu tagit fram nya adresser med ett konvolut i fyrfärgstryck enlig nedan.
Inbetalning sker till Frimurarnas Förening i Västmanland
Bankgiro: 127-5221
22
Frimurarlogerna, Regattagatan 22 A, Västerås.
Våra nya lokaler i Talltorp, se nästa sida.
SÅ KOMMER MAN TILL
FRIMURARLOGERNA!
Med Bil: E18 österifrån – till vänster i
Talltorpsmotet
E18 västerifrån – till höger i
Talltorpsmotet
… och följ Österleden genom rondellen till
Logen
Björnövägen från stan – till höger i
rondellen vid Österleden och till Logen
Ingång endast från Regattagatan
Med Buss: Till Logen:
Linje 10 till ÖSTER MÄLARSTRAND
från Bäckby- Råby- Vetterslund- CentrumViksäng-Hamre med avstigning vid
vändplats ovanför Logen.
Från Logen:
Linje 98 till CENTRUM via HamreViksäng-Lasarettet
med påstigning på Björnövägen (hpl
Vinggatan)
Notera ändrade
parkeringsförhållanden!
För parkering vid Logen gäller följande:
Den enda tillåtna parkeringen är:
Gästparkeringen mot Lidl
Övriga platser är förhyrda och Carpark
bötfäller.
Ingång från Regattagatan 22A
23
24
