KARTLÄGGNING AV VILLKOR FÖR FÖRETAGANDE INOM

Avsedd för
Konkurrenskraftsutredningen
Dokumenttyp
Rapport
Datum
Mars 2014
KARTLÄGGNING AV VILLKOR FÖR
FÖRETAGANDE INOM SVENSK
JORDBRUKS- OCH
TRÄDGÅRDSNÄRING
RAPPORT
Ramböll
Krukmakargatan 21
Box 17009
SE-104 62 Stockholm
T +46 (0) 8 568 494 40
F +46 (0) 10 615 20 00
www.ramboll.se
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.
1.1
1.2
1.3
2.
2.1
2.2
2.2.1
2.2.2
2.2.3
3.
3.1
3.1.1
3.1.2
3.2
3.3
4.
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.6.1
4.6.2
4.6.3
4.7
4.7.1
5.
5.1
6.
6.1
6.2
7.
7.1
7.2
8.
8.1
-10
Inledning
Konkurrenskraftsutredningen och uppdraget
Uppdragets genomförande
Rapportens disposition
Om företag inom jordbruks- och trädgårdsnäring
Definition av företag inom jordbruksstatistiken
Statistik
Företagsform
Andel heltidsjordbruk
Jordbrukens driftsinriktning
Allmänna villkor och regler för företagare i sverige
Villkor för företag i Sverige
Att grunda ett aktiebolag
De vanligaste skatterna och avgifterna
Det offentliga företagsfrämjandet
Den generella bilden av kapitalförsörjning bland små och
medelstora företag
Särskild lagstiftning och beskattning för
jordbruksföretag
Introduktion
Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet
Beskattning
Miljöskydd
Djurskydd
Smittskydd, djurhälsa samt livsmedel
Epizootilag
Zoonoslagen
Livsmedelslagstiftning
Stöd till jordbruksföretagaren att orientera sig och hitta för
denne relevanta regler
Allmänna gårdskrav
Finansiering och kapitalförsörjning - särskilt för
jordbruksföretag
Kapitalförsörjning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen
Ekonomiska stöd och ersättningar
Den gemensamma jordbrukspolitiken 2007-2013
Hur hanteras ansökningarna?
Finns det särskilda stöd för insatser för att öka
utbildningsnivån bland företagsledare i
Jordbruksbranschen?
Offentliga insatser
Övriga insatser
Vad säger företagarna själva?
Enkät till jordbruksföretagen
1
1
1
2
3
3
3
3
4
4
7
7
7
9
9
10
13
13
13
13
14
16
17
17
17
18
19
19
20
20
22
22
24
25
25
26
28
28
8.2
8.3
8.4
8.5
8.6
8.7
8.8
9.
9.1
9.2
9.2.1
9.2.1.1
9.2.1.2
9.2.1.3
9.2.1.4
9.2.2
9.2.3
9.2.4
9.2.5
9.2.6
9.2.7
9.3
9.3.1
9.3.2
9.3.3
9.3.4
9.4
9.4.1
9.4.2
9.4.3
9.4.4
9.4.5
10.
10.1
10.2
10.3
10.4
10.5
10.6
11.
Om allmänna villkor och regler för företagande
Hinder för att utveckla företaget
Särskild lagstiftning
Information kring de krav regelverken ställer
Administrationen kring att erhålla ekonomiskt stöd och
ersättningar
Behov och tillgång till extern finansiering
Övriga inspel från jordbruksföretagen
Hur ser regelverket ut i några andra branscher?
Inledning
Specifika villkor för restaurangföretagaren
Regelverk och tillstånd för restaurangverksamhet
Köp och övertagande av restaurang
Krav på restaurangföretagaren
Tillstånd att bedriva verksamheten
Särskilda tillstånd beroende på verksamhetens inriktning och
form
Mer om tillsyn
Om att få stöd kring information om vad som gäller
Prissättning, marknadsföring och konjunkturkänslighet
Kapitalförsörjning och ekonomiska bidrag
Utbildningsutmaningar
Om trygga restaurangbesök
Specifika villkor för fristående förskoleverksamhet
Att starta och söka tillstånd för att bedriva fristående
förskola
Verksamhetens olika delar över vilken tillsyn bedrivs
Ekonomiska bidrag och andra stöd
Stöd i vidareutveckling och utbildning
Specifika villkor för företag inom kemiindustrin
Lagar och regler
Tillsyn
Kapitalförsörjningsfrågor
Stöd till branschens utveckling
Särskilda reflektioner för branschen
Diskussion och slutsatser
Introduktion
Generella iakttagelser av jordbruksföretagen
Är jordbruksföretagen i högre grad än andra branscher
tyngda av villkor som lagstiftningen sätter upp?
Finansiering, ekonomiska stöd och ersättningar – en
möjlighet eller hinder?
Branschernas marknad, företagens möjligheter till utveckling
och andra påverkansfaktorer i omvärlden
Avslutande reflektioner
Referenslista
28
28
28
29
30
30
31
32
32
32
32
32
33
33
34
37
37
38
38
38
38
39
39
40
44
45
46
46
47
48
48
48
49
49
49
50
51
52
55
57
Figurer
Figur 1 Jordbruksföretag i riket efter företagsform, 2010 (Källa:
Jordbruksverket) .................................................................................... 3
Figur 2 Antal jordbruksföretag efter brukningsform, heltid/deltid, 2010 (Källa:
Jordbruksverket) .................................................................................... 4
-10
Figur 3 Antal jordbruksföretag 2010 efter övergripande driftsinriktning,
heltid/deltid, 2010 (Källa: Jordbruksverket) ............................................... 5
Figur 4 Antal jordbruksföretag verksamma inom husdjur 2010 efter
driftsinriktning, heltid/deltid, 2010 (Källa: Jordbruksverket) ......................... 5
Figur 5 Antal jordbruksföretag verksamma inom växtodling 2010 efter
driftsinriktning, heltid/deltid, 2010 (Källa: Jordbruksverket) ......................... 6
Figur 6: Process för att grunda aktiebolag i Sverige..................................... 7
Figur 7: SMF som anser att tillgång till lån och krediter är ett stort
tillväxthinder ......................................................................................... 11
Figur 8 Få företag ansöker om krediter, lån eller externt ägarkapital ........... 12
Figur 9 Grafisk översikt av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ........ 22
Figur 10 Jordbruksföretagarens åsikter om allmänna villkor och regler för
företagande (RMC enkät 2013-2014) ....................................................... 28
Figur 11 Jordbruksföretagarens åsikter om ändamålsenligheten med den
särskilda lagstiftingen inom sektorn (RMC enkät 2013-2014) ...................... 29
Figur 12 Jordbruksföretagarens åsikter kring informationen om vilka krav som
ställs på företagaren (RMC enkät 2013-2014) ........................................... 29
Figur 13 Jordbruksföretagarens åsikt om administrationen för att erhålla
ekonomiskt stöd och ersättningar (RMC enkät 2013-2014) ......................... 30
Figur 14 Jordbruksföretagarens behov av extern finansiering (RMC enkät 20132014) ................................................................................................... 30
Figur 15 Jordbruksföretagaren upplevelse om tillgången till extern finansiering
utgör ett hinder för företagets utveckling (RMC enkät 2013-2014) ............... 30
Figur 16 Jämförelse mellan de fyra branscherna avseende yttre faktorer och
deras makt över marknaden ................................................................... 54
Tabeller
Tabell
Tabell
Tabell
Tabell
Tabell
Tabell
1 Process för att grunda aktiebolag i Sverige..................................... 8
2 Översikt miljölagstiftningen ......................................................... 16
3 Allmänna gårdskrav ................................................................... 19
4. Möjliga utmaningar kopplade till finansiering ................................ 21
5 Översikt av huvudsakliga ramverk för lagstiftning i olika branscher .. 51
6 Översikt jämförelse av villkor i jämförda branscher ........................ 54
BILAGOR
Bilaga 1 Lagstiftning om allmänna villkor att driva
näringsverksamhet
Bilaga 2 Miljöbalken och förordningar tillämpliga på
jordbruksföretagen
Bilaga 3 Lagstiftning kring djurhållning
Bilaga 4 Epizoo- och zoonoslagstiftning
Bilaga 5 Livsmedelslagstiftningen
Bilaga 6 Allmänna gårdskrav
Bilaga 7 Växtodlingskrav och exempel på kontrollfrågor
Bilaga 8 Djurhållningskrav och exemepel på kontrollfrågor
Bilaga 9 Stödrätter och tvärvillkor
-10
Bilaga 10 Lagstiftning om mjölkkvoter och mejerier
Bilaga 11 Översikt av resursfördelning av landsbygdsprogrammet
åren 2007-2013
Bilaga 12 Restauranglagstiftning
Bilaga 13 Lagstiftning för fristående förskola
Bilaga 14 Lagstiftning för företag i kemiindustrin
-10
1.
INLEDNING
1.1
Konkurrenskraftsutredningen och uppdraget
Konkurrenskraftutredningen (Landsbygdsdepartementet) ska enligt direktivet Konkurrenskraft
och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och trädgårdsproduktion (Dir. 2013:20) föreslå
en strategi och åtgärder som främjar konkurrenskraft och utveckling inom svensk jordbruks- och
trädgårdsnäring. Som ett led i utredningsarbetet behöver villkoren för företag verksamma inom
jordbruks- och trädgårdsnäringen belysas närmare.
Ramböll Management Consulting (RMC) har haft uppdraget att genomföra en översiktlig
kartläggning av villkoren för företagande inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Syftet med
uppdraget var att göra en övergripande kartläggning av villkoren att driva företag. Med villkor
kan förstås lagverk och regelverk som styr verksamheten men även villkor för företagaren
avseende eventuella särskilda skatter för verksamheten, tillsyn och kontroller att förhålla sig till,
hur verksamhetens kan skaffa kapital, eventuella ekonomiska bidrag som kan erhållas,
möjligheter till vidareutbildningar och andra relevanta reflektioner för den specifika sektorns
villkor på marknaden.
Uppdraget har således omfattats särskilt av en kartläggning för jordbruks- och trädgårdsnäringen
på följande områden:


allmänna villkor och regler för företagare i Sverige, inkl. skatter och avgifter (ramverk),
särskild lagstiftning för jordbruket: bl.a. miljöskydd, djurskydd, djurhälsa, smittskydd,
livsmedelslagstiftning inkl. kontroll,
 ekonomiska stöd och ersättningar inklusive kontroller,
 finansiering, kapitalförsörjning.
Uppdraget omfattade även översiktligt frågor som gäller stöd till utveckling av kunskap, teknik,
innovation och rådgivning.
Mot bakgrund av kartläggningen har även en övergripande jämförelse gjorts med motsvarande
förhållanden för några andra typer av företag eller branscher i Sverige men som har den
gemensamma nämnaren att regler, tillsyn och kontroll spelar en viktig roll i deras verksamheter
och att verksamheterna som oftast bedrivs av få personer. De branscher som legat till grund för
jämförelsen är restaurang, fristående förskola och företag inom kemiindustrin.
Jämförelsen kan endast baseras på antaganden givet dels svårigheter att jämföra lagtexter med
varandra och vad för inverkan de kan tänkas ha. En lång rad faktorer spelar roll i sammanhanget
avseende lagstiftningens inverkan såsom val av driftsform, tvingande eller allmänna råd, hur väl
bevandrad den enskilde näringsidaren är i regelverk och det företagsfrämjande systemet etc.
Denna kartläggning syftar till att ge en översiktlig kunskap om de viktigaste förutsättningarna
som råder för näringsidkare inom jordbrukssektorn men även översiktligt diskutera hur denna
kunskap kan förhålla sig till andra hårt reglerade näringsidkare i andra branscher. Den kartlagda
lagstiftningen och stödstrukturer är de mest frekventa och omfattar det som RMC bedömer vara
de mest relevanta, med förbehållet att det kan finnas både annan lagstiftning och ekonomiska
stöd som inte omfattas av denna kartläggning.
1.2
Uppdragets genomförande
Uppdraget genomfördes mellan december 2013 och mars 2014 och har i huvudsak bestått av en
skrivbordstudie baserad på information som hämtats från olika myndigheters internetsidor samt
samtal med handläggare på olika myndigheter i syfte att hitta och få information förtydligad. Ett
antal rapporter och informationsskrifter om företagande i framförallt jordbrukssektorn ligger även
till grund för kartläggningen. RMC genomförde även en enkätundersökning som skickades till
företagare som verkar inom jordbruks- och trädgårdsnäringen. Urvalet av mottagare av enkäten
1
gjordes av Jordbruksverket på uppdrag av Konkurrenskraftsutredningen. Syftet med enkäten var
att fånga upp företagarnas åsikter kring villkoren för att driva företag. Enkäten omfattade totalt
tio frågor som handlade om såväl villkoren för företagets drift och utveckling som finansiering
samt öppna frågor där det gavs möjlighet att ge inspel till vad som skulle kunna förbättras.
Enkäten skickades till ett mycket begränsat antal företag (cirka 200 företag) och svarsfrekvensen
blev 35 % (drygt 70 svar). RMC bedömer att svarsfrekvensen på 35 % är rimlig i detta fall och
kan även anses vara rimlig i sammanhanget. Svarsfrekvensen kan inte förväntas bli högre när
spontana enkäter skickas ut utan att ha en koppling till att mottagaren aktivt genomfört en insats
som kan anses vara kopplad till någon form av uppföljning som en enkät kan representera.
Dessutom ska det påpekas att enkäten genomfördes under en kort tidsperiod som delvis
sammanföll med jul- och nyårshelgen. Målsättningen med enkäten var att skapa en ökad känsla
för och kunskap om riktningen för hur företagarna själva ser på omständigheterna att driva
jordbruksföretag.
1.3
Rapportens disposition
Rapporten inleds med statistik från Jordbruksverket för att skapa en förståelse för vad företag
inom jordbruks- och trädgårdsnäringen driver för typ av verksamheter. Kapitel tre beskriver vilka
allmänna villkor som råder för företagande i Sverige och som alla näringsidkare omfattas av. I
kapitel 4 behandlas den huvudsakliga särskilda lagstiftnigen som företag inom jordbruks- och
trädgårdsnäringen omfattas av. I bilagor finns detaljerade referenser på lagar och förordningar.
Kapitlet beskriver även hur kraven har systematiserats i syfte att åskådliggöra och förenkla i
arbetet med att möta upp de krav som ställs på företagaren. I kapitel 5 diskuteras översiktligt
kapitalförsörjningsfrågan och i kapitel 6 beskrivs de olika ekonomiska stöden och ersättningarna
som jordbruks- och trädgårdsföretagen omfattas av. Kapitel 7 beskriver möjligheterna till att få
stöd till att utbilda företagsledare inom målgruppen och kapitel 8 redogör för vad jordbruks- och
trädgårdsnäringen svarade på enkäten. I kapitel 9 görs en översiktlig genomgång av regelverket
som styr verksamheter inom branscherna restaurang, fristående förskola och företag inom
kemiindustrin. Rapporten avslutas med en slutlig diskussion i kapitel 10.
2
2.
OM FÖRETAG INOM JORDBRUKS- OCH
TRÄDGÅRDSNÄRING
2.1
Definition av företag inom jordbruksstatistiken
Inom den svenska jordbruksstatistiken definieras företag inom jordbruks- och trädgårdsnäring
som jordbruksföretag ”inom jordbruk, husdjursskötsel och trädgårdsodling bedriven verksamhet
under en och samma driftsledning”1. För att ingå i statistiken finns det specifika definierade
tröskelvärden. Utifrån tröskelvärdena är målet med statistiken att den ska omfatta 99 % av
jordbruksproduktionen mätt i standardtäckningsbidrag. Det innebär att företaget:




brukade mer än 2,0 ha åkermark, eller
innehade stora djurbesättningar - minst 50 kor eller 250 nötkreatur eller 50 suggor eller 250
svin eller 50 tackor eller 1 000 höns (inklusive kycklingar), eller
innehade minst 2 500 kvadratmeter frilandsareal för trädgårdsproduktion, eller
innehade minst 200 kvadratmeter växthusyta för trädgårdsproduktion
I denna rapport används således begreppet jordbruksföretag för den aktuella målgruppen
rapporten har kartlagt.
2.2
Statistik
2.2.1
Företagsform
Sett till antal domineras det svenska jordbruket av enskilda firmor som företagsform. Fler än nio
av tio jordbruksföretag (93 procent) var under 2010 registrerade som enskilda firmor. Av de
totalt drygt 70 tusen registrerade företagen var under 2010 5 procent (3 595) av
jordbruksföretagen registrerade som aktiebolag.
Enligt SCB:s företagsdatabas är 99,7 procent av företag inom denna sektor s.k. mikroföretag,
d.v.s. att de har nio eller färre anställda2.
2%
5%
aktiebolag
enskild firma
övriga
93%
Figur 1 Jordbruksföretag i riket efter företagsform, 2010 (Källa: Jordbruksverket)
1
www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Jordbrukets%20ekonomi/Statistikrapport/20073/20073
_webbNY_omstatistiken.htm
2
Detta omfattar följande branscher (SNI på tre-siffrig nivå): 01.1 växtodlare av ett- och tvååriga växter, 01.2 odlare av fleråriga
växter, 01.3 odlare av plantskoleväxter, 01.4 djurskötselföretag och 01.5 blandat jordbruk
3
2.2.2
Andel heltidsjordbruk
Den svenska jordbruksstatistiken är uppdelad på företag som är heltids- respektive
deltidsjordbruk. Den statistiska definitionen av ett heltidsjordbruk är att företaget beräknas kräva
minst en heltidstjänst (1600 standardtimmar per år). Enligt denna definition beräknas att 24
procent (17 038) av företagen under 2010 bedrivs som heltidsjordbruk. Som jämförelse har
denna andel sjunkit från drygt 32 procent sen 2003. De flesta (59 %) av dessa heltidsjordbruk
bedrivs som företag i delvis arrenderad form.
80000
70000
60000
50000
40000
Deltid
30000
Heltid
20000
10000
0
Helt ägd
Helt
Delvis
arrenderad arrenderad
Företag
utan
åkermark
Totalt
Figur 2 Antal jordbruksföretag efter brukningsform, heltid/deltid, 2010 (Källa: Jordbruksverket)
2.2.3
Jordbrukens driftsinriktning
Företagen i den svenska jordbruksstatistiken är indelade i fyra övergripande driftsinriktningar där
kategorierna småbruk, husdjur och växtodling utgör omkring en tredjedel var. Den vanligaste
driftsinriktningen är kategorin småbruk som står för 35 procent av jordbruksföretagen. 29
procent av jordbruksföretagen ingår i kategorin husdjur och 28 procent i kategorin växtodling. 7
procent av jordbruken är kategoriserade som blandat jordbruk.
4
30000
25000
20000
15000
Deltid
Heltid
10000
5000
0
Summa
växtodling
Summa
husdjur
Blandat
jordbruk
Småbruk
Figur 3 Antal jordbruksföretag 2010 efter övergripande driftsinriktning, heltid/deltid, 2010 (Källa:
Jordbruksverket)
Nästan hälften (49 procent) av företagen med driftsinriktning husdjur utgörs av företag
verksamma med köttdjur. 70 procent av dessa företag utgörs av deltidsjordbruk. Den näst
vanligaste driftsinriktningen inom kategorin husdjur är mjölkkor som står för 24 procent. Endast
en procent av dessa företag driver under 2010 sitt jordbruk som en deltidsverksamhet. Som
tredje största kategori återfinns får och getter som motsvarar 14 procent av företagen. Under
2010 fanns 525 respektive 539 företag registrerade inom driftsinriktningen svin respektive övrig
husdjursskötsel. 8 procent av företagen är registrerade som blandad husdjursskötsel.
12000
10000
8000
6000
4000
2000
0
Deltid
Heltid
Figur 4 Antal jordbruksföretag verksamma inom husdjur 2010 efter driftsinriktning, heltid/deltid, 2010
(Källa: Jordbruksverket)
5
Bland företagen verksamma inom växtodling dominerar tre driftsinriktningar: spannmål, vall
utöver eget behov och övriga jordbruksväxter. Dessa står för 34 procent, 33 procent respektive
26 procent av företagen verksamma inom växtodling. Sammantaget står dessa företag för 93 %
av företagen.
8000
7000
6000
5000
4000
3000
2000
Deltid
1000
Heltid
0
Figur 5 Antal jordbruksföretag verksamma inom växtodling 2010 efter driftsinriktning, heltid/deltid,
2010 (Källa: Jordbruksverket)
6
3.
ALLMÄNNA VILLKOR OCH REGLER FÖR FÖRETAGARE I
SVERIGE
Detta kapitel redogör för hur man bör gå tillväga för att grunda och driva ett företag i Sverige.
Kapitlet fokuserar på faktorer som rör villkor och regler. Vidare ger kapitlet en översikt över det
offentliga främjandesystemet samt en generell bild över hur kapitalförsörjning kan se ut för små
och medelstora företag.
3.1
Villkor för företag i Sverige
Oavsett om företaget är ett jordbruksföretag eller bedriver verksamhet i en annan bransch finns
det ett antal allmänna villkor som omger en näringsidkare. I Sverige finns det olika former för att
driva företag vilka utgörs av enskild näringsverksamhet, aktiebolag, handelsbolag eller
kommanditbolag, ekonomisk förening samt ideell förening. Det finns även möjligheter att
kombinera företagsformerna på olika sätt genom att exempelvis en ekonomisk eller ideell
förening bildar ett aktiebolag (dotterbolag). Vid grundandet av så kallade kapitalbolag blir
bolaget en juridisk person och bolagen är frikopplade från ägarnas egen ekonomi. För övriga
bolagsformer behövs inget startkapital men bolagsgrundarna är då personligt ansvariga för
bolagets ekonomi. Val av bolagsform måste baseras på den verksamhet som drivs. I dagsläget
drivs 55 procent av Sveriges cirka 1,14 miljoner företag som enskilda firma och 31 procent som
aktiebolag3.
3.1.1
Att grunda ett aktiebolag
Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket driver gemensamt hemsidan verksamt.se som
guidar personer vid grundandet av ett bolag. Där kan en person som avser att grunda ett företag
klicka i olika uppgifter och därefter genereras en checklista som assisterar personen genom hela
processen av att grunda ett bolag. Figuren nedan är en kronologisk översikt för hur man går
tillväga för att grunda ett aktiebolag i Sverige. Den fiktiva personen som grundar aktiebolaget
har för avsikt att anställa vid företagsstarten, att ta emot kontant betalning, att köpa varor från
andra länder och är anställd hos ett annat företag när grundandet ska genomföras.4
1. Förberedelser
i) Stiftelseurkund
och bolagsordning
ii) Betala in
aktiekapital
2. Registrering av AB
3. F-skatt och moms
i) Ansökan om Fskatt
ii) Momsregistrering
4. Registrering som
arbetsgivare
Skatteverket
ansvarar för
arbetsgivarregistret
5. Tillstånd
Om verksamheten
kräver tillstånd
6. Informera
nuvarande
arbetsgivare
7. Upprätta bokföring
8. Välja revisor
9. Anmäl
kassaregister
Endast vid kontant
betalning
10. VAT-nummer:
Vid internationell
handel
11. EORI nummer
Detta behövs vid
import från länder
utanför EU
12. Elektronisk
skattedeklaration
Figur 6: Process för att grunda aktiebolag i Sverige
3
SCB:s hemsida: http://www.scb.se/sv_/Vara-tjanster/Foretag--och-myndighetsregister/Foretagsregistret/
4
Hemsidan verksamt.se
7
Punkt
1.
2.
Förklaring
Stiftelseurkunden innehåller bl.a. information om aktievärde, aktiefördelning och
styrelsemedlemmar. Minimikapital för att grunda ett aktiebolag i Sverige är
50 000 kronor.
Anmälan av aktiebolag kan göras via e-tjänster som erbjuds på webbplatsen,
verksamt.se. Registreringen ska bl.a. innehålla namnförslag,
verksamhetsbeskrivning och vilka som är med i styrelsen. Kostnad för registrering
är 1900 kronor.
3.
Registrering av F-skatt kan göras via verksamt.se och är gratis. Momsregistrering
sker samtidigt som registrering av F-skatt. Information om vilka som är befriade
från moms finns på Skatteverkets hemsida.
4.
Arbetsgivare måste registrera sig hos arbetsgivarregistret (Skatteverket). Även
detta kan göras via webbplatsen verksamt.se (e-tjänst). När en person anställs
måste företagaren ta ställning till anställningsform och vara informerad om lagar
och regler som gäller vid anställning. Varje arbetsgivare måste lämna
arbetsgivardeklaration varje månad och årliga kontrolluppgifter till Skatteverket.
5.
Många typer av verksamheter kräver särskilt tillstånd från kommun, länsstyrelse
eller annan myndighet. Information om vilka verksamheter som kräver tillstånd
finns på webbplatsen verksamt.se (tjänsten heter ”hitta tillstånd”).
6.
Beroende på arbetskontrakt kan det vara nödvändigt att informera sin
arbetsgivare.
7.
Alla bolag som driver näringsverksamhet är bokföringsskyldiga. Juridiska personer
är alltid bokföringsskyldiga. Bokföringsskyldigheten innebär följande (enligt
skattemyndigheten):
1. Löpande bokföra alla affärshändelser som påverkar företagets resultat eller
ställning
2. Affärshändelserna skall bokföras så att de kan presenteras i både kronologisk
ordning (grundbokföring) och systematisk ordning (huvudbokföring)
3. Kontanta in- och utbetalningar skall bokföras senast påföljande arbetsdag.
Andra affärshändelser ska bokföras så snart det kan ske
4. Det skall finnas underlag – verifikationer – för alla affärshändelser i
bokföringen
5. Redovisningsvalutan skall vara svenska kronor eller i vissa fall i Euro
6. Allt skall ske förenligt med god redovisningssed
7. Alla verifikationer och övrig räkenskapsinformation skall arkiveras i sju år
När räkenskapsåret är slut ska bolaget upprätta en årsredovisning. En
årsredovisning består av en förvaltningsberättelse, en resultaträkning, en
balansräkning och tilläggsupplysningar
8.
9.
10.
11.
12.
I normalfallet behöver ett aktiebolag ha en auktoriserad revisor som granskar
företagets redovisning och styrelsens skötsel av bolaget.
Vi hantering av kontanta betalningar måste ett kassaregister anmälas hos
Skatteverket.
VAT-nummer är ett internationellt momsnummer och behövs vid handel inom EU
Vid import av varor från länder utanför EU behövs ett s.k. EORI-nummer. EORInummer kan erhållas genom en ansökan till Tullverket.
Aktiebolag kan använda elektronisk skattedeklaration som erhålles genom en
anmälan hos Skatteverket.
Tabell 1 Process för att grunda aktiebolag i Sverige
8
3.1.2
De vanligaste skatterna och avgifterna
Både fysiska och juridiska personer har ett eget s.k. skattekonto hos Skatteverket. Exempel på
de vanligaste typerna av skatter och avgifter som åligger en företagare inkluderar:

A-skatt: betalas av den som utbetalar ersättning för arbete till en fysisk eller juridisk
person utan F-skatt. A-skatt betalas alltså för fysisk eller juridisk person som har
skattepliktig inkomst av tjänst. För en arbetstagare är detta densamma som
inkomstskatt.

F-skatt: betalas av fysisk eller juridisk person som bedriver näringsverksamhet. I den
preliminära F-skatten ingår kommunalskatt, statlig inkomstskatt och sociala avgifter.

Bolagsskatt: Den skatt som bolag betalar på vinsten. Den uppgår i nuläget till 22
procent.

Arbetsgivaravgift: Betalas av arbetsgivare ovanpå den lön som betalas till arbetstagare.
Nuvarande nivå är 31,43 procent eller 15,49 procent för dem som är födda 1988 eller
senare.

Egenavgifter: betalas av fysisk person som är en enskild näringsidkare eller en
handelsbolagsdelägare som har inkomst av aktiv näringsverksamhet. Egenavgifterna
omfattar avgifter som t.ex. ålderspensionsavgift, efterlevandepensionsavgift och
arbetsmarknadsavgift. Totalt uppgår egenavgifterna till 28,97 procent (15,06 procent för
dem är födda 1988 eller senare).

Särskild löneskatt: betalas av fysisk person som har inkomst av passiv
näringsverksamhet.

Mervärdesskatt (moms): betalas av fysiska eller juridiska personer som omsätter
momspliktig vara eller tjänst inom landet. I dagsläget finns det allmän moms (25
procent), reducerad sats (12 procent), starkt reducerad sats (6 procent) och nollsats.
Samtliga jordbruksföretag måste hålla löpande bokföring och eventuellt erhållet EU-stöd är även
föremål för beskattning.
I bilaga 1 återfinns det huvudsakliga regelverket avseende företagande.
3.2
Det offentliga företagsfrämjandet
I det svenska företagsfrämjandet finns en rad aktörer som är uppdelade på nationell, regional
och lokal nivå. Sedan finns det också innovations- och företagsstöd som är kopplade till landets
olika högskolor. Den grundläggande tanken bakom offentligfinansierat stöd är att det ska spela
en marknadskompletterande roll.
Almi är en viktig aktör inom det offentligfinansierade företagsstödet och finns genom 19 olika
dotterbolag etablerade över hela landet. Almi har i uppdrag att bidra till tillväxt och innovation
genom att förbättra möjligheterna att utveckla konkurrenskraftiga företag såväl nationellt som
globalt5. Almi delar in sin verksamhet i lån, riskkapital, rådgivning och inkubation. Precis som
andra företagsfrämjande aktörer ska Almi vara marknadskompletterande, tanken med tjänsterna
inom finansiering är att Almi ska vara mer riskvilliga än marknaden. Inom rådgivning erbjuder
Almi tjänster för både nygrundade och etablerade företag. Almi har även ansvaret för att driva
det statligt finansierade inkubatorprogrammet.
På regional nivå varierar det företagsfrämjande systemet kraftigt och generellt kan sägas att
landets storstadsregioner har ett mer utbyggt företagsstöd än i landsbygden. Ett exempel är
Region Skåne, där en kartläggning av Sydsvenska Dagbladet som publicerades den 13 december
visade på att det finns 120 aktörer bara i Skåne. Total kostnad för det offentligfinansierade
stödet i Skåne uppgår enligt Sydsvenskan till 730 miljoner kronor per år. Detta inkluderar då
även de nationella och de kommunala aktörerna6
5
Almis ägardirektiv 2013
6
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/rorigt-system-moter-skanska-innovatorer/
9
Exempel på vad olika kommunala aktörer gör finns på hemsidan foretagsklimat.se. Exempel på
olika aktiveter som sker är företagsbesök av tjänstemän och politiker, företagslots (att hjälpa
företag i kontakten med kommunens olika verksamheter), offentlig upphandling och
tjänstegarantier.
På verksamt.se finns det en funktion där företag själva kan söka vilket stöd de har behov av.
Funktionen kallas Hitta rådgivare, där listas tretton olika områden som företag kan söka stöd för.
Tjänsten riktar sig mot företag i alla faser och inkluderar rådgivare inom affärsutveckling,
entreprenörskap, finansiering, företagsutveckling, innovationer/produktutveckling,
marknadsföring, nyföretagande, rådgivning, rådgivning för kvinnor, rådgivning för unga, starta
företag, affärsplan samt stöd och bidrag för företag.
Om en användare klickar på Affärsutveckling Skåne dyker fyra olika aktörer upp med namn,
adress och telefonnummer.
På den nationella nivån finns det exempel på organisationer som arbetar med att främja export
(t.ex. Business Sweden), nyföretagande (Nyföretagarcentrum) eller de som arbetar med att
gynna förutsättningar för miljöteknikföretag (CINNS).
Just inom internationaliseringsfrämjande insatser finns det en uppsjö av olika aktörer. Utöver
Business Sweden finns inom finansiering följande organisationer: Svensk Exportkredit,
Exportkreditnämnden och Swedfund. För nätverkande finns EU-kommissionens satsning
Enterprise Europe Network. Nätverkande verksamhet har fram till december 2013 drivits av Sida
i utvecklingsländer inom ramen för satsningen Partnerdriven Cooperation. En del av denna
verksamhet har nu tagits över av UD. Nätverkande verksamhet bedrivs även av de svenska
handelskamrarna samt inom ramen för olika satsningar på VINNOVA (däribland t.ex. Eurostars).
Myndigheten Kommerskollegium har en informationsfunktion inom internationell handel.
Tillväxtverket genomför f.n. en satsning som kallas affärutvecklingscheckar för införskaffandet av
extern kompetens vid bl.a. internationalisering (där företaget måste medfinansiera minst
hälften).
3.3
Den generella bilden av kapitalförsörjning bland små och medelstora företag
Kapitalförsörjning är ett tema som alla företag står inför när ett företag ska expandera eller
genomföra en ny investering. Svårast att lösa kapitalförsörjningsfrågan har företag som precis
har grundats och befinner sig i tidiga faser av företagets utveckling.
Det finns ett flertal anledningar till att företag har svårigheter med kapitalförsörjning.
Anledningarna kan antingen ligga hos företagen själva (som att affärsidén eller kunskapen om
finansiering inte är tillräckligt bra) eller vara externa (som i marknadsbrister eller för lite riskvillig
finansiering).
Tillväxtverket har sedan 2002 genomfört en enkätundersökning (Företagens villkor och
verklighet) vart tredje år där små- och medelstora (SMF) företag svarar på frågor om vilka
möjligheter och svårigheter som de upplever i sin vardag och vad de tror om sin framtid.
Enkätundersökningen år 2011 gick ut till 30 000 företag i tolv7 olika branscher.
Enkätundersökningen besvarades av 19 000 företag (svarsfrekvens, cirka 60 procent) och enligt
Tillväxtverket representerar undersökningen cirka 323 000 företag (genom att vikta upp
resultaten), eller lite mer än en tredjedel av landets samtliga företag. Enligt samma undersökning
är cirka 0,1 procent (d.v.s. företag med 250 anställda eller fler) av Sveriges företag så pass stora
att de inte kan räknas som SMF.
7
Detta enligt SCBs branschindelning och omfattade följande branscher (SCBs branschindelning i parentes): (BC) Tillverkning och
mineralutvinning, (DE) el, gas, värme och vattenförsörjning, Byggverksamhet (F), Handel (G), Transport och magasinering (H), Hotell
och restaurang (I), Information och kommunikation (J), Juridik, ekonomi, vetenskap och teknik (M), Uthyrning och fastighetsservice
(N), Utbildning (P), Kultur, nöje och fritid (RS) samt Vård och omsorg (Q)
10
Undersökningen visar att 10,3 procent av företagen upplever tillgång på lån och krediter som
hinder för utveckling och tillväxt, 8,9 procent av företagen uppger att tillgång på externt
ägarkapital är ett hinder. Konkurrens från andra företag (21,0 procent), det egna företagets
lönsamhet (14,1 procent), tillgång på lämplig arbetskraft (20,3 procent), lagar och
myndighetsregler (22,0 procent) samt brist på egen tid (30,3 procent) upplevs samtliga som
större utmaningar.
Figuren nedan är ett utdrag från Tillväxtverkets publikation - Tillväxtmöjligheter och tillväxthinder
för svenska små och medelstora företag. Figuren visar att hotell och restaurang är den bransch i
undersökningen som upplever att bristande tillgång på lån och krediter är ett stort hinder för
tillväxt. Företagsledarens bakgrund påverkar hur stort detta problem upplevs vara, där män
upplever att bristen på lån och krediter är något högre än för kvinnor (män 11,1 procent jämfört
med 9,1 procent för kvinnor).
Andel SMF i olika branscher som anser bristande tillgång till lån
och krediter är ett stort tillväxthinder
Hotell och restaurang
El, gas, värmde och vattenförsörjning
Tillverkning och mineralutvinning
Transport och magasinering
Handel
Uthyrning och fastighetsservice
Byggverksamhet
Utibldning
Information och kommunikation
Juridik, ekonomi, vetenskap och teknik
Kultur, nöje och fritid
Vård och omsorg
0%
2%
4%
6%
8%
10%
12%
14%
16%
18%
Figur 7: SMF som anser att tillgång till lån och krediter är ett stort tillväxthinder
Utifrån undersökningen går även att utläsa att företags storlek spelar roll där företag i intervallet
10-49 anställda upplever att tillgången på lån och krediter är en utmaning för tillväxt (14 procent
anger att detta är stor utmaning för tillväxt). Bland mikroföretagen (inga anställda) upplever 10
procent att detta är en stor utmaning. Gällande tillgången externt ägarkapital är mönstret
detsamma men här anger endast sex procent av företagen i intervallen 50-249 anställda att
tillgången till externt ägarkapital är en stor utmaning. Gruppen 9-49 är den storlekskategori där
högst andel företag anser att tillgången till externt ägarkapital är en utmaning (10 procent).
Figuren nedan är en sammanställning av företag i olika storleksklasser som ansökt om lån eller
krediter perioden 2008-2011. Som figuren visar hade cirka en fjärdedel av mikroföretagen (inga
anställda) ansökt om lån eller krediter under perioden och cirka 21 procent hade fått sin ansökan
beviljad. Företag med 10 eller fler anställda är de företag i undersökningen där högst andel
företag hade ansökt om lån eller krediter under perioden (cirka 55 procent). Större småföretag
(10-49 anställda) är den grupp där högst andel företag har fått sina ansökningar beviljade, och
bara cirka en tiondel av de sökande företagen har fått avslag på sin ansökan om lån eller
krediter. Situationen för externt ägarkapital är annorlunda på så sätt att en mycket mindre andel
företag ansökte om att externt ägarkapital under samma tidsperiod. Vanligast är det bland
11
medelstora företag (50-249 anställda), där cirka 10 procent ansökte om externt ägarkapital
under perioden.8
80%
70%
60%
50%
0 anställda
40%
1-9 anställda
10-49 anställda
30%
50-249 anställda
20%
10%
0%
Ja, ansökt och
beviljats medel
Ja, ansökt med inte
beviljats medel
Nej, har inte haft
behov
Ej svar
Figur 8 Få företag ansöker om krediter, lån eller externt ägarkapital
Som framgår i figurerna ovan är det färre än hälften av företagen som ansökt krediter eller lån
och mindre än en tiondel som ansökt om externt ägarkapital. Enligt teorin pecking order
(svenska hackordning) finns det en tydlig hierarki gällande finansieringsformer. Enligt den teorin
väljer ett företag i regel att använda eget kapital framför lån/krediter och lån/krediter framför
externt ägarkapital. Kostnaden för kapital är självklart en viktig faktor vid val av
finansieringsform, men många företagsägare prioriterar även att behålla kontrollen över det egna
företaget.
För att förklara kostnader för externt kapital är en bidragande faktor så kallade
”informationsasymmetrier”, som i sin tur beror på att information är ojämnt fördelad mellan
företaget och potentiella finansiärer (t.ex. banken och en riskkapitalist). Ett exempel på en
informationsasymmetri kan vara att ägaren har mer kunskap om den egna verksamheten än en
potentiell finansiär p.g.a. att företagets ekonomisystem är underutvecklat. Den potentiella
finansiären erhåller då inte den information som krävs för att göra en kvalificerad bedömning av
företagets värde. Ett annat exempel på en informationsassymmetri kan vara att företaget
medvetet undanhåller information från finansiären för att på så sätt minska kostnaden för
kapitalet. Som en följd av detta kommer extern finansiering vara dyr för företag, vilket leder till
att företag föredrar att finansiera sina investeringar med eget kapital så långt det är möjligt.
Endast när de egna medlen är otillräckliga i relation till finansieringsbehovet kommer företaget
att söka dyrare, extern finansiering. Pecking order teorin stöds av empirin i Anna Söderbloms
“The current state of the Venture Capital Theory” från 2012. Där visas att cirka 80 procent av alla
nya företag som startas i Sverige gör detta med hjälp av eget kapital. Cirka 15 procent av
företagen finansierar sitt kapitalbehov med hjälp av banklån, cirka 7 procent via lån från Almi och
mindre än 1 procent via riskkapital.9
8
Tillväxtverket (2012): Tillväxtmöjligheter och hinder för svenska små och medelstora företag, ISBN: 978-91-86987-11-4
9
Söderblom, Anna (2012) The Current State of the Venture Capital Industry, Entreprenörskapsforum
12
4.
SÄRSKILD LAGSTIFTNING OCH BESKATTNING FÖR
JORDBRUKSFÖRETAG
4.1
Introduktion
I detta kapitel kartläggs de lagstiftningar som särskilt påverkar jordbruksföretagaren och syftar
till att ge en övergripande förståelse för de specifika regler som gäller för denna typ av
företagare. De huvudsakliga lagstiftningar som berör dessa typer av företag är lagstiftning och
föreskrifter inom följande områden:





Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet
Beskattning
Miljöskydd
Djurskydd, smittskydd/ djurhälsa samt
Livsmedel
Eventuellt kan annan lagstiftning och föreskrifter på andra områden även aktualiseras för denna
sektor av företag men följande kartläggning har avgränsats till att ta upp villkoren inom dessa
områden, då dessa bedöms vara de vanligast förekommande bland villkoren för
jordbruksföretagaren.
4.2
Tillstånd att förvärva jordbruksfastighet
Jordförärvslagen10 gäller för fastigheter som är taxerade som lantbruksenhet. Då krävs i vissa fall
tillstånd enligt lagen för att få lagfart på ett förvärv eller för att få en fastighetsbildningsåtgärd
genomförd.
Juridiska personer måste alltid ha förvärvstillstånd när det gäller förvärv av fastigheter i
glesbygd. För juridisk person behöver vissa förutsättningar uppfyllas men även fysiska personers
förvärv inom glesbygdsområden kräver tillstånd (med några undantag).
Ansökan om jordförvärvstillstånd ska göras till länsstyrelsen inom vars område egendomen
ligger.
Ett av jordförvärvslagens främsta syfte är att bevara balansen i markägandet mellan fysiska och
juridiska personer. Kortfattat handlar det om att begränsa juridiska personers möjlighet att
förvärva jordbruks- och skogsmark. Det råder en diskussion kring jordförvärvslagen och på
initiativ från länsstyrelsernas landsbygdsdirektörer har ett förslag tagits fram till förenkling i
jordförvärvslagen. Att det finns begränsningar och ramar för juridiska personer fyller enligt lagen
funktionen att till exempel stora företag som ofta har större finansiella möjligheter än mindre
företag och fysiska personer inte förvärva all mark i ett område. Den i lagen efterfrågade
balansen finns därmed, vilket är en förutsättning för en levande landsbygd med flera aktörer.
Initiativet tar upp frågan om finns det anledning att ifrågasätta om fysiska personers köp av
jordbruksfastigheter ska prövas i hela landet.
4.3
Beskattning
För inkomst från jordbruksföretag gäller i stort samma regler som för övrig inkomst av
näringsverksamhet. Inkomster och utgifter i jordbruksnäring beskattas på samma sätt som för
annan näringsverksamhet och värdeminskning av till exempel byggnader ska hanteras på samma
sätt som av övriga näringsidkare. Samma sak gäller för lager av djur och för fastighetsskatt.
Jordbrukare måste göra skillnad mellan privat egendom och den som tillhör jordbruket, då t.ex.
10
Jordförvärvslagen (1979:230), ändrad SFS 2010:266.
13
uppvärmningskostnader eller försäkringspremier för privatbostad inte är avdragsgilla. Bostäder
där anställda bor ingår i näringsverksamheten.
Alla bidrag som betalas ut på innehav av stödrättigheter betecknas som intäkter till
näringsverksamheten. Näringsbidrag (t.ex. arealersättning, stöd för olika odlingar, djurbidrag och
miljöstöd) betecknas precis som övriga bidrag som intäkt till verksamheten.11
Skatter för insatsvaror är viktiga för jordbruket och trädgårdsnäringen. I en studie som
publicerades av LRF år 2013 framgår att det har skett en del förändringar av skatterna på
insatsprodukter i Sverige under den senaste femårsperioden. Till skattereduktionerna specifika
för jordbruket räknas avskaffandet av handelsgödselskatten 2010 samt minskad kontrollavgift på
slakterier (2012). Skattehöjningar under samma period är att återbetalningen på dieselskatten
minskar från 2,38 kronor per liter år 2010 till 90 öre år 2015 (proposition 2008/09:162).
Dieselavdraget gäller endast för maskiner som är del av verksamheten. 12
Elkostnader som är del av produktionskostnaden är avdragsgilla (energiskatteavdrag). Detta
avdrag får endast göras el och som använts i produktion (den privata elanvändningen är inte
avdragsgill). Energiskatteavdraget gäller inte för yrkesmässig växthusodling (för dessa reduceras
energiskatten från 29,3 öre per kWh till 0,5 öre per kWh). Energiskatteavdraget för yrkesmässig
växthusodling kommer att vara helt avdragsgill fr.o.m. 1 januari 201513.
I övrigt gäller samma skattesatser som för övriga företag, vad gäller t.ex. egenavgifter och
bolaggskatt.14
4.4
Miljöskydd
Miljöskydd är ett stort område i sig och tolkningarna av begreppet är även dem många. I denna
rapport har RMC utgått ifrån miljöbalken15, dess förordningar och föreskrifter utfärdade av en rad
olika myndigheter.
Miljöbalken trädde i kraft 1 januari 1999 och syftar till att främja en hållbar utveckling som
innebär att nuvarande och kommande generationer försäkras en hälsosam och god miljö. Detta
bygger på en insikt om att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och
bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.
Miljöbalken består av sju avdelningar som är indelade i 32 kapitel. Till detta tillkommer ett stort
antal förordningar och föreskrifter. Förordningarna beslutas av regeringen som låter ett antal
myndigheter att besluta om föreskrifter inom respektive ansvarsområde, till exempel
Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Regelsystemet omfattar tusentals bestämmelser och
tillämpningen av vilka regler som gäller för företagaren i förekommande fall beror i högsta grad
på typ av verksamhet företagaren bedriver. Vid en första anblick kan regelverket tyckas vara
svårgenomträngligt. I sammanhanget är det viktigt att erinra att alla regler aktualiseras inte för
alla företagare utan typ av verksamhet styr vilka regler som blir gällande. Nedan uppställning är
ett försök att visualisera hur miljöbalkens regler relevanta för jordbruksföretagare kopplas till
olika föreskrifter. Utöver bindande regler som är kopplade till lagstiftningen kan myndigheter
utfärda allmänna råd. När det gäller EU-direktiv införlivas de i den nationella lagstiftningen och
på detta område således i miljöbalken.
11
12
13
www.skatteverket.se/download/18.77dbcb041438070e03997c4/1390392634237/29518.pdf
Lantbrukarnas Riksförbund, Mat på lika villkor – konkurrenskraft och politiska villkor för svenskt jordbruk, 2013
http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/sjalvservice/svarpavanligafragor/punktskatter.4.18e1b10334ebe8bc8000710.html
#h-Skattpaelkraft
14
Lantbrukarnas Riksförbund, Mat på lika villkor – konkurrenskraft och politiska villkor för svenskt jordbruk, 2013
15
Miljöbalken (1998:808) uppdaterad t.o.m. SFS 2013:758
14
Kommunen är ansvarig för den operativa tillsynen enligt miljöbalken på jordbruk, specialodlingar
och växthus. Länsstyrelsen har tillsynsansvaret för de tillståndspliktiga verksamheterna dock
delegeras tillsynen ofta till kommunerna.
Det finns ett krav att företagare inom sektorn ska genomföra så kallad egenkontroll. Detta
omfattar alla verksamheter som kan påverka människors hälsa och miljö. Egenkontrollen ska
anpassas efter verksamhetens inriktning, storlek och möjliga påverkan på miljön. Genom att
bedriva egenkontroll jordbruken organiserar företagaren arbetet och skapar rutiner som ser till
att lagar som gäller för verksamheten följs. Egenkontroll är vidare ett bra sätt att påvisa
tillsynsmyndigheten att verksamheten uppfyller lagstiftningen.
Nedan följer en tabell över hur lagstiftningen är uppbyggd med relevans för
jordbruksföretagaren. Miljöbalken är den övergripande lagstiftningen och under den lyder en rad
förordningar som är relevanta beroende på typ av verksamhet. Schematiskt listas nedan i tabell
1 de lagar och förordningar som är direkt tillämplig på gruppen jordbruksföretagare. I bilaga 2
återfinns en fullständig tabell med referenser och även de regler som är relevanta för
myndigheterna.
Miljöbalken
Ämnen i miljöbalken som kan
Förordningar kopplade till olika
komma att aktualiseras
ämnen
Hushållningsreglerna
Hushållning med mark- och
vattenområden
Miljökvalitetsnormer
Luftkvalitetsförordningen
Nationella utsläppstak för
luftföroreningar
Om översvämningsrisker
Omgivningsbuller
Badvattenförordningen
Havsmiljöförordningen
Miljökonsekvensbeskrivning
Miljökonsekvensbeskrivningar
Områdesskydd
Områdesskydd enligt miljöbalken
m.m.
Artskydd
Artskyddsförordningen
Miljöfarlig verksamhet och
Miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd
hälsoskydd
Miljöprövningsförordningen
Industriutsläppsförordningen
Översyn av vissa miljöfarliga
verksamheter
Användning av organiska
lösningsmedel
Verksamheter som orsakar
Miljöriskområde
miljöskador
Allvarliga miljöskador
Avhjälpande av föroreningsskador
och statbidrag för sådant
avhjälpande
Vattenverksamhet
Vattenverksamhet
15
Jordbruk och annan verksamhet
Anmälan för samråd
Miljöhänsyn i jordbruket
Genteknik
Utsättning av genetiskt modifierade
organismer (GMO) i miljö
Försiktighetsåtgärder vid odling och
transport m.m. av genetiskt
modifierade grödor
Kemiska produkter
Kemiska produkter och biotekniska
organismer
Växtskyddsmedel
Biocidprodukter
Förbud m.m. i vissa fall samband
med hantering m.m. av kemiska
produkter
Försäljning och förvaring av vissa
flyktiga lösningsmedel m.m.
Utdrag ur REACH avseende
definitioner, informationsskyldighet,
nedströmsanvändare och
säkerhetsdatablad
Tillsyn och egenkontroll
Miljötillsynsförordningen
Avgifter
Verksamhetsutövares egenkontroll
Avgifter för prövning och tillsyn
enligt miljöbalken
Avgiftsförordningen
Miljösanktionsavgifter
Miljösanktionsavgifter
Övrigt
Miljöprövningsdelegationer
Tabell 2 Översikt miljölagstiftningen
4.5
Djurskydd
Jordbruksföretagare som innehar djur måste sedan EU-inträdet följa det gemensamma
regelverket för djurskydd. Utöver detta har Sverige en egen djurskyddslag. Djurskyddslagen
innehåller bestämmelser hur djur ska skötas och hållas. Detta kompletteras genom
djurskyddsförordningen, olika föreskrifter samt allmänna råd. Lagen gäller för de djur som hålls i
fångenskap, till exempel lantbruksdjur, sällskapsdjur, tävlingsdjur, djurparksdjur och försöksdjur.
Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för att upprätthålla och utveckla djurskyddet i
Sverige. I uppdraget ingår att samordna och vägleda länsstyrelsernas djurskyddsarbete.
Det är länsstyrelsen som är ansvarig för djurskyddskontroller i länen. Det förekommer både
förebyggande kontroller på framförallt lantbrukens djur men det förekommer även kontroller när
det kommer in anmälningar om missförhållanden.
På samma sätt som på miljöområdet är det typen av verksamhet som styr vilken lagstiftning som
aktualiseras. En fullständig referenslista avseende lagstiftningen på djurhållningsområdet finns i
bilaga 3.
16
4.6
Smittskydd, djurhälsa samt livsmedel
EU:s regelverk för märkning och registrering av djur är långtgående och kan i hög grad kopplas
samman med en ambition att ha en effektiv smittspårning i samband med utbrott av
djursjukdomar eller andra kriser. Utformningen av systemen innebär dock ett merarbete för
djurbönderna och det finns även en koppling till EU:s ersättningssystem som leder till avdrag i
samband med utbetalning av stöd.
4.6.1
Epizootilag
Lagstiftningen kring smittskydd samlas i Epizootilagen. Denna kompletteras med en rad EGbestämmelser, lagar, förordningar, beslut samt föreskrifter från Jordbruksverket. En komplett
lista återfinns i bilaga 4. Epizootilagen gäller allmänfarliga djursjukdomar som kan spridas bland
djur eller från djur till människa, så kallade epizootiska sjukdomar och avser i denna lag
sjukdomar som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors eller djurs hälsa eller medföra stora
ekonomiska förluster för samhället. Sjukdomarna anges i verkställighetsföreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det finns även
särskilda bestämmelser för bekämpning av salmonella och andra zoonoser hos djur, se avsnitt
4.6.2.
Epizootilagen är indelade i olika kapitel som bland annat reglerar kontrollmyndigheternas
offentliga kontroll och övriga skyldigheter, rätt till upplysningar och tillträde samt skyldighet att
tillhandahålla hjälp. Det finns även ett kapitel som handlar om förebyggande åtgärder och
bekämpning. I detta kapitel så ställs det krav på företagaren att de vid misstanke om en
epizootisk sjukdom hos ett djur de har i sin vård måste anmäla detta till distriktsveterinären eller
annan veterinär. Företagaren måste även se till att förhindra eller begränsa smittspridning.
Kortfattad kan nämnas att de föreskrifter som finns som komplement till epizootilagen reglerar
de bestämmelser som finns när det gäller djursjukdomar och smittor, hur det ska anmälas, hur
veterinärerna ska agera samt vilka som är ansvariga för vad. En kontrollmyndighet eller ett
kontrollorgan som har anlitats för att genomföra kontroller har rätt att av företagaren på begäran
få upplysningar och ta det av handlingar samt få tillträde till områden, anläggningar, byggnader,
lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurprodukter, foder eller annat material
förvaras eller hanteras16.
4.6.2
Zoonoslagen
En viktig del inom lagen för smittskydd är zoonoslagen. Denna lag gäller sjukdomar och
smittämnen hos djur som kan spridas naturligt från djur till människa, kallas zoonoser och som
inte är epizootiska sjukdomar. Om en veterinär misstänker att fall av zoonos har inträffat måste
det omedelbart genomföras en undersökning för att fastställa sjukdomens eller smittämnets art
och göra vad som är nödvändigt för att förhindra att smitta sprids. Företagaren måste tåla det
intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna den hjälp som behövs för undersökningen.
Kontrollmyndigheter har rätt att få upplysningar, ta del av handlingar samt får tillträde till
områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen för att där besiktiga djuren,
genomföra undersökningar samt ta prover. Företagaren är vidare skyldig att tillhandahålla den
hjälp som behovs vid offentligt kontroll och åtgärder.
I Sverige finns det sedan över 50 år sedan ett salmonellaprogram i syfte att se till att svenska
livsmedel av animaliskt ursprung är fria från salmonella. Jordbruksverket har en rad föreskrifter
kring förbyggande och bekämpning av salmonella.
16
Lag (2006:806) om provtagning på djur, m.m. SFS 2006:806, ändrad 2009:1259
17
Jordbruksverket har även särskilda föreskrifter och allmänna råd om förebyggande och särskilda
åtgärder avseende hygien för att förhindra spridning av zoonoser och andra smittämnen.
Bestämmelserna har till syfte att genom allmänna hygienregler samt särskilda hygienregler för
anläggningar med besöksverksamhet förebygga att zoonotiska smittämnen sprids mellan djur
och människa samt förebygga spridning av smittämnen inom verksamhet inom djurens hälsooch sjukvård.
I bilaga 4 återfinns regelverket rörande smittskydd och djurhälsa
4.6.3
Livsmedelslagstiftning
Livsmedelslagstiftningen är en stor lagstiftning. Livsmedelslagstiftningen omfattar både livsmedel
och foder i primärproduktion. Den som producerar livsmedel är skyldig att känna till och uppfylla
samtliga bestämmelser i livsmedelslagstiftningen.
Lagstiftningen vänder sig till företagen och är inriktade på de mål som ska uppnås, det vill säga
säkra livsmedel, säkert foder och gott djurskydd. Vidare måste livsmedel vara märkta så att
konsumenterna inte vilseleds. De nya reglerna som kommer är ofta flexibla och kan anpassas
efter lokala och individuella förhållanden. Detta gör att företagen har en möjlighet att välja vilken
väg de vill gå för att nå målen. I lagstiftningen betonas ansvar, spårbarhet, egenkontroll och
flexibilitet där egenkontroll och producentens ansvar för denna har blivit allt viktigare.
Livsmedelsverket är den centrala myndigheten för livsmedelskontrollen. Jordbruksverket är
central myndighet för foder- och djurskyddskontrollen i primärproduktion. Länsstyrelserna,
besiktningsveterinären på slakterierna samt distriktsveterinären är de som utför kontrollerna.
Myndigheterna kontrollerar att företagen lever upp till kraven i lagstiftningen. I EU-förordningen
882/2004 betonas att kontrollen ska fokusera på systemtillsyn, det vill säga granskning och
bedömning av företagens egen kontroll mot gällande bestämmelser. Kontrollen innebär att gå
igenom rutiner och arbetsinstruktioner, resultat från mätningar och analyser och korrigerande
eller förebyggande åtgärder som genomförts. Det genomförs även en bedömning av företagens
system för egenkontroll och om egenkontrollen följs upp och om den är lämplig och effektiv.
Länsstyrelsen ansvarar för att kontrollen av foder och livsmedel i primärproduktion.
Livsmedelskontroll av till exempel gårdsbutiker och småskalig tillverkning av något livsmedel
görs av kommunerna. Kostnaderna för dessa inspektioner ska täckas av avgifter, det är dessa
avgifter som idag kostar företagen. Dessa kostnader ska betalas av alla registrerade
livsmedelsverksamheter genom en årlig kontrollavgift. Det är kommunerna som bestämmer
vilken timtaxa som gäller och därmed vilken den faktiska årsavgiften för verksamheterna i
kommunen blir. Detta innebär att avgifterna kan skilja sig mellan kommunerna.
Relevant lagstiftning återfinns i bilaga 5.
18
4.7
Stöd till jordbruksföretagaren att orientera sig och hitta för denne relevanta regler
Med utgångspunkt i ovan genomgångna refererad lagstiftning för miljö,
djurskydd/smittskydd/djurhälsa samt foder och livsmedelslagstiftningen ställs en rad krav på
företagaren. Till varje krav hör ett antal kontrollfrågor som företagaren måste svara på. Projektet
Miljöhusesyn17 är framtagen av LRF i samarbete med bland annat Jordbruksverket för att förenkla
för jordbruksföretagaren i syfte att tydliggöra vilka regler som denne kan tänkas omfattas av.
Nedan ges ett exempel på hur kraven inom segmentet gårdskrav kan se ut och hur många
kontrollfrågor som ställs. Efter nedan tabell ges exempel på hur kontrollfrågorna är utformade.
Detta ger en god överblick över omfattningen av regler som jordbruksföretagaren kan tänkas bli
berörd av. På samma sätt finns möjlighet att i verktyget få en överblick över både växtodling och
djurhållning.
4.7.1
Allmänna gårdskrav
Till de allmänna gårdskraven finns det nio krav som ställs på företagaren. Till dessa krav finns ett
antal kontrollfrågor. En utförligare tabell med beskrivning av gårdskraven kraven återfinns i
bilaga 6 och i bilaga 7 (växtodlingskrav) och bilaga 8 (djurhållningskrav).
Krav
Antal kontrollfrågor
8.
Anmälnings- och tillståndsplikt
4 kontrollfrågor
9.
Egenkontroll av miljöpåverkan hos anmälnings- och
tillståndspliktiga företag
7 kontrollfrågor
10. Kemiska produkter
13 kontrollfrågor
11. Cisterner, rör och slangledningar där bensin, diesel
eller oljor hanteras
17 kontrollfrågor
12. Energiproduktion
3 kontrollfrågor
13. Kyl- värme- och klimatanläggningar
7 kontrollfrågor
14. Avfall
7 kontrollfrågor
15. Farligt avfall
6 kontrollfrågor
16. Producentansvar
4 kontrollfrågor
Tabell 3 Allmänna gårdskrav
Exempel
Kontrollfrågorna kan belysas med följande exempel som utgår från det första kravet om
anmälnings- och tillståndplikt. Inom detta område förekommer fyra kontrollfrågor som fångar
upp de krav som ställs på en företagare18:
Om verksamheten är anmälningspliktig, har anmälan gjorts till kommunen?
Om verksamheten är tillståndspliktig, har tillstånd lämnats till länsstyrelsen?
Om verksamheten är tillståndspliktig, lämnas årligen en miljörapport till Svenska
miljörapporteringsportalen?
Om verksamheten är anmälnings- eller tillståndspliktig och drivs i form av ett aktiebolag,
lämnas upplysningar om verksamhetens miljöpåverkan i årsredovisningens
förvaltningsberättelse?
17
www.miljohusesyn.nu
18
Dessutom tillkommer så kallade tvärvillkor som förklaras i bilaga 9
19
5.
FINANSIERING OCH KAPITALFÖRSÖRJNING - SÄRSKILT
FÖR JORDBRUKSFÖRETAG
5.1
Kapitalförsörjning inom jordbruks- och trädgårdsnäringen
I detta kapitel hanteras kapitalförsörjning i form av egenkapital, externt ägarkapital eller lån.
Ekonomiska stöd i form av t.ex. företagsstöd inom ramen för Landsbygdsprogrammet
presenteras i kapitel 6 som beskriver ekonomiska stöd och ersättningar.
De företag som är målgrupp för denna kartläggning ingår övervägande i gruppen små och
medelstora företag (SMF). Enligt SCB företagsdatabas fanns det år 2013 totalt 108 453 företag
inom branschkod 01 (jordbruksföretag och serviceföretag till jordbruk). Av dessa är cirka 92,5
procent av företagen s.k. mikroföretag (utan anställda). Endast 0,3 procent av företagen har tio
eller fler anställda. Man kan utgå från att jordbruksföretagen upplever liknande problem som
övriga SMF när det gäller kapitalförsörjning. Det kan dock finnas vissa specifika utmaningar
relaterade till att företagen ofta befinner sig i glesbygd. Möjliga problem för företag i allmänhet
och för företag i glesbygd listas i tabellen nedan.
Allmänna problem
Företagens idéer är inte tillräckligt bra
Aktörer som erbjuder finansiering har bristande
kunskaper om företagens affärsidéer
Bedömningskriterier är inte ändamålsenliga
Marknaden som helhet är svag
Bristande nätverk
Spridd och låg kunskapsnivå kring finansiering
Kommentar
Ur marknadens perspektiv finns problem med
lönsamhet för företagens affärsidéer.
Aktörer som erbjuder företagsfinansiering (eller
annat stöd såsom rådgivning) behöver mer kunskap
om landsbygdsföretag och potentialen i dessa.
Det finns en vilja bland aktörer som erbjuder
finansiering och annat företagsstöd att i ökad
utsträckning kunna finansiera/stötta
levebrödsföretag. Detta hämmas dock i dagsläget då
offentliga stöd fokuserar på innovation, tillväxt och
skalbara affärsmodeller. Bedömningskriterierna
stänger därför ute sunda företag vars syfte inte är att
växa men som är viktiga för orten eller regionen.
Det är en politisk fråga om vissa typer av företag ska
få offentligt stöd: även om exempelvis en
riskkapitalist inte vill investera i ett lantbruk kan det
vara politiskt motiverat att stötta företag.
Såväl företag som aktörer som erbjuder finansiering
och företagsstöd pekar på att företag på landsbygden
ofta saknar tillgång till sociala och ekonomiska
nätverk som är viktiga för att öka företagarnas
affärskompetens.
Företagare saknar kunskap om
finansieringsmöjligheter, med avseende på:
1.
Tillgängliga medel på såväl den privata
marknaden som i det offentliga
stödsystemet
2.
Bristande säkerheter
Komplicerade regelverk kring investeringsstöd
Geografiskt avstånd
Hur olika finansieringsinstrument fungerar
och kan läggas upp
Denna och tidigare studier pekar på att företag(are)
som saknar fysiska tillgångar eller vars
andrahandsvärde på fastigheten är lågt upplever
problem med att få banklån. Tidigare studier pekar
på att problemet är särskilt stort i glesbygd och i
inlandet.
Administration, regelverk och kontroller gör att vissa
företag(are) upplever Landsbygdsprogrammets
investeringsstöd som besvärliga att söka och
hantera.
Geografiskt avstånd tycks ha en indirekt effekt på
möjligheterna att söka och beviljas finansiering på så
sätt att:
-
Avstånd försvårar företagens möjligheter att
få tillgång till nätverk som kan bidra med
20
affärskompetens (som i sin tur är viktig för
att få finansiering)
-
Avstånd till marknaden påverkar
lönsamheten negativt (som i sin tur är viktig
För lite riskvillig finansiering
för att få finansiering)
Riskkapitalbranschen har utvecklats i en riktning mot
investeringar i senare expansionsfaser, samtidigt
som bankerna blivit mer riskaversiva i takt med
ökade krav på kapitaltäckning.
Tabell 4. Möjliga utmaningar kopplade till finansiering
Utifrån de studier som RMC tagit del av och de intervjuer som genomförts med företag i tidigare
projekt, är kapitalförsörjningen inte ett lika stort problem för jordbruksföretag jämfört med
företag i många andra branscher. En bidragande förklaring är att dessa företag ofta har en
säkerhet genom egna tillgångar och att dessa företag därför kan söka och erhålla bottenlån19.
I en studie som genomfördes av LRF år 200920 uppgick kapitalbehovet i jordbrukssektorn till
cirka 23 miljarder kronor. Dessa 23 miljarder delas ut enligt studien enligt följande: 7 miljarder
kronor per år i byggnadsinvesteringar, 6 miljarder kronor per år i maskininvesteringar och 10
miljarder per år i markinvesteringar. Slutsatsen i den studien är att kapitalförsörjningen är
tryggad för de allra flesta i branschen förutsatt att värdeökningen av jord och skog inte
avstannar. En annan slutsats i den studien är också att fastigheter kan fungera som säkerhet för
banklån. I SWECO Eurofutures rapport från 2008 påpekas att låga andrahandsvärden på
fastigheter och anläggningar i glesbygd kan medföra svårigheter för företagare att få banklån 21.
I studien ”Grön Konkurrenskraft” framhålls det att Sverige har förhållandevis hög kapitalkostnad i
förhållande till andra länder i EU. Enligt studien motsvarar räntekostnaderna drygt fyra procent
av produktionsvärdet. Förklaringar till varför kapitalkostnaderna är så höga i Sverige anges inte i
studien.
Riskkapitalbolag har traditionellt inte varit intresserade av jordbrukssektorn och det hänger
troligtvis samman med de krav riskkapitalister ställer på investeringar, avkastningskrav och
möjlighet att avyttra sina innehav (exit). Riskkapitalmodellen, åtminstone för företag i tidiga
faser, är utformad för branscher med stor skalbarhetspotential och innovationshöjd men med
stora kapitalbehov som är svåra att tillgodose på annat håll, t.ex. IT/Telekom, Life
Sciences/Biotech och Energi/Miljöteknik. Sett till investerade belopp per bransch i Sverige
attraherar också företag i dessa branscher lejonparten av riskkapitalet. I en sammanställning
över antal anställda i portföljbolag bland svenska riskkapitalföreningens medlemmar år 201222
framkom det att försvinnande få investeringar hade gjorts i jordbrukssektorn. Enligt den
sammanställningen återfanns endast två av totalt 857 portföljbolag inom jordbrukssektorn.
Dessa två bolag hade tillsammans sju anställda.
RMCs studier av kapitalförsörjning i glesbygd visar på att det inte finns någon totalöversikt över
hur svenska företag finansierar sin verksamhet.
19
Lantbrukarnas Riksförbund, Konkurrenskraft för svensk livsmedelsproduktion, 2009
20
Lantbrukarnas Riksförbund, Konkurrenskraft för svensk livsmedelsproduktion, 2009
21
Sweco Eurofutures: Strukturfonder för kompletterande kapitalförsörjning i Sverige, 2008
22
http://www.svca.se/sv/Om-riskkapital/Om-riskkapital/Riskkapital-i-siffror/Antal-anstallda-2012/
21
6.
EKONOMISKA STÖD OCH ERSÄTTNINGAR
Grunden för EU:s gemensamma jordbrukspolitik lades redan i Romfördraget (1957) och kallas för
Common Agricultural Policy (CAP). Enligt fördraget ska den gemensamma jordbrukspolitiken
bland annat främja ett mer effektivt jordbruk och garantera en rimlig levnadsstandard för
jordbrukarna. Genom åren har det skett olika reformer av CAP och inför utvidgningen av EU 2004
från 15 till 25 medlemsstater 2004, genomfördes 2003 års reform. I dagsläget ser EU över det
nuvarande systemet och en ny reform för jordbruksstödet förväntas år 2014.
6.1
Den gemensamma jordbrukspolitiken 2007-2013
Jordbruksstödet delas med 2003 års reform in i två pelare. Den första pelaren är gemensam för
alla medlemsstater och har till syfte att stödja jordbruksprodukter av hög kvalitet, bra
djurhållning, miljövänliga odlingsmetoder som bevarar landskapet och återställandet av balansen
mellan EU:s jordbruksmarknader och marknaderna i utvecklingsländerna. Den andra pelaren
består av riktade ersättningar och stöd till miljön och till landsbygden. Dessa är formulerade i det
så kallade landsbygdsutvecklingsprogrammet. Storleken av den andra pelaren bestäms
individuellt av medlemsländerna och i Sverige har landsbygdsutvecklingsprogrammet under den
senaste programperioden (2007-2013) varit inriktad på tre områden (konkurrenskraft inom jordoch skogsbruk, miljö och landsbygd samt förbättrad livskvalitet och diversifiering av ekonomin på
landsbygden).23 EU-kommissionen måste godkänna varje medlemsstats landsbygdsprogram.
Gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)
(SE: 11,6 Mrd kr år 2011)
Första pelaren
(SE: 84%)
Marknadsstöd
(SE: 13%)
Andra pelaren
(SE:16%)
Direktstöd
(SE: 71%)
Produktionskopplat
direktstöd (8 % av DS)
Konkurrenskraft
Frikopplade direktstöd (92
% av DS)
Miljö
Allmän
landsbygdsutveckling
Leader
Figur 9 Grafisk översikt av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)24
Stödet i den första pelaren delas i marknadsstöd och i direktstöd. Med marknadsstödet avses
insatser som inte medför någon ytterligare marknadsanpassning för de stödberättigade
företagen. Marknadsstödet har till syfte att jämna ut priser på EU-marknaden och med hjälp av
olika marknadsstöd understöds exporten utanför EU. Exempel på marknadsstöd är att
jordbruksföretag kan erhålla så kallade exportbidrag för export till länder utanför EU. Denna form
av stöd har minskat från att ha utgjort över 90 procent av CAP år 1991 till att utgöra cirka 13
procent idag.
23
SLU Sveriges lantbruksuniversitet, Redovisning av uppdrag om halvtidsutvärdering av Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013,
2010
24
http://www.jordbruksverket.se/download/18.6ba76eeb12e25d1f02b8000617/Den+geme
22
Stöd som kan sökas direkt av företag är första pelarens så kallade direktstöd. Direkstödet har
syftet att fungera som en omfördelning, är mer målinriktad och riktas mot aktiva brukare.
Direkstöden delas in i tre nivåer:
i)
Basnivån: är ett frikopplat (d.v.s. frikopplat från produktionen) stöd baserat på
jordbrukarens areal. Hit räknas det så kallade gårdsstödet. Syftet med stödet är att
främja lantbruket och gårdsstödet förväntas bidra till att konsumenternas efterfrågan
får en större påverkan på jordbruksproduktionen.
ii)
Gröna nivån – enkla, ettåriga och generella miljöersättningar för t.ex. betesmarker,
höst- och vinterbevuxen mark och träda. Miljöersättningar riktar sig mot jordbrukare
och har till syfte att bidra till att bibehålla odlingslandskapet med hjälp av
miljövänliga metoder. För att erhålla miljöersättning åtar sig jordbrukaren att under
en femårsperiod sköta mark och/eller djur enligt de villkor som definieras i ansökan
för stödet. Sedan får jordbrukaren ansöka om utbetalning på årsbasis.
iii)
LFA (Less Favoured Areas) -nivån – LFA står för "less favoured areas" eller "mindre
gynnade områden". I Sverige lämnas kompensationsbidrag för de geografiska
områden som klassas som LFA-områden
I den gemensamma jordbrukspolitiken finns även så kallade kopplade direktstöd. Dessa har
historiskt varit dominerande men har minskat drastiskt sedan EU-utvidgningen 2004. Idag utgör
de cirka åtta procent av CAP, men ambitionen är att de ska avvecklas helt. Exempel på
produktionskopplade direktstöd är handjursbidrag, får- och getbidrag samt dikostöd.
Den andra pelaren i CAP är i Sverige det så kallade Landsbygdsprogrammet (2007-2013).
Programmet hade en total budget på drygt 35 miljarder kronor och inför kommande
programperiod ska Sverige välja ut de stödformer som passar bäst för de egna förhållandena.
Sverige har hittills valt att satsa mest på olika miljöersättningar då tre fjärdedelar av pengarna
har gått till detta ändamål. Resterande pengar har används för att gynna och bredda
företagandet, öka konkurrenskraften och förbättra livskaliteten på landsbygden. För att
säkerställa att åtgärderna verkligen gjort nytta har Landsbygdsprogrammet utvärderats under
arbetets gång. För vissa insatser i Landsbygdsprogrammet har det funnits annan offentlig
medfinansiering utöver de medel som kommit från Jordbruksverket och EU.
Utöver dessa tre finns även en fjärde axel, Leader, som utgör en metod för landsbygdsutveckling
som kan användas i arbetet med att genomföra Landsbygdsprogrammet.
Exempel på stöd i Landsbygdsprogrammet var:

Miljöersättning:
o Kan gå till den som driver ett lantbruk och vill sälja miljötjänster till samhället.
Exempelvis åtgärder som minskar kväveläckage eller som minskar riskerna med
kemiska bekämpningsmedel samt skötsel av natur- och kulturmiljöer. Ett
exempel på en miljöersättning är anläggning och restaurering av våtmarker. Där
kan det stödberättigade företaget även få ersättning för extra insatser när
jordbrukaren sköter betesmarker och slåtterängar samt natur- och kulturmiljöer
som har miljöersättning.

Kompensationsbidrag:
o Går till traditionellt lantbruk i ett område som har sämre naturliga förutsättningar
för produktionen.

Företagsstöd
o För att starta ett företag på landsbygden eller börja med en ny verksamhet i det
företag som redan finns.
23
o
För investering eller köp av en tjänst för att utveckla företag eller utveckling av
egen eller anställdas kompetens. Observera dock att företagsstöd alltid är knutet
till ett befintligt eller nystartat företag.
I denna rapports bilaga 11 finns en översikt av resursfördelning av landsbygdsprogrammet åren
2007-2013.
6.2
Hur hanteras ansökningarna?
Det är Jordbruksverket och länsstyrelserna som ansvarar för hanteringen av dessa stöd och
ersättningar.
Ansökningsprocessen för de ekonomiska stöd som finns listade i detta avsnitt sker genom en så
kallad SAM-ansökan. Från och med 1 januari 2014 måste alla ansökningar ske via internet. Med
ansökningar via internet kan inkorrekt ifyllda ansökningar undvikas och stöd kan utbetalas
snabbare. Processen går till så att varje företag måste ha ett kundnummer som kopplas till
organisationsnumret. Detta görs endast en gång för varje företag. I samband med att
kundnumret ansöks ska jordbrukaren även skicka med kartblad som anger de marker som
jordbrukaren vill söka stöd för.
Enligt länsstyrelserna i Skåne och Västra Götaland upplevs själva ansökningsprocessen väldigt
olika av olika personer och är kopplad till personernas internetvana. De personer som är vana vid
att arbeta med internet upplever att ansökningsprocessen är relativt enkel samtidigt som de
ovana användarna upplever processen som krånglig och byråkratisk. De olika länsstyrelserna
bistår med support och ju närmare sista datum för ansökan infinner sig ju mer utökas
telefonsupporten. I till exempel Skåne har länsstyrelsen öppet både kvällar och helger de sista
två veckorna innan ansökningstiden går ut (ligger alltid i början av april). Utbetalning av samtliga
stöd och ersättningar sker före årsskiftet samma kalenderår.
24
7.
FINNS DET SÄRSKILDA STÖD FÖR INSATSER FÖR ATT
ÖKA UTBILDNINGSNIVÅN BLAND FÖRETAGSLEDARE I
JORDBRUKSBRANSCHEN?
7.1
Offentliga insatser
Jordbruksverket kunde under den gångna strukturfondsperioden (2007-2013) erbjuda stöd för
kompetensutveckling i företag på landsbygden inom ramen för Landsbygdsprogrammet
(fördelningen av insatserna inom landsbygdsprogrammet återfinns i bilaga 11). Detta stöd
riktade sig bland annat mot företag i de gröna näringarna som ville stärka sina kunskaper om hur
företaget kan utvecklas. Detta var ett stöd som även kunde sökas för kompetensutveckling av
anställda. Stödet fick användas till bland annat kursavgifter och resekostnader och
ersättningsnivån låg mellan 20-100 procent av kostnaderna. Ansökningarna handlades av
länsstyrelserna eller av sametinget. Kompetensutvecklingen som var kopplad till
landsbygdsprogrammet var tvungen att ske i samband med en investering.
Det gick även att inom ramen för landsbygdsprogrammet att söka företagsstöd för köp av
tjänster. För företag inom jordbruksföretagen fick endast tjänster som kunde användas till
utveckling av annan verksamhet än primärproduktionen införskaffas.
Ansökningsförfarandet för kompetensutveckling och företagsstöd var densamma. Den bestod
först av att fylla i ett fyrasidigt ansökningsformulär liknande en ansökan om företagsstöd. När
ansökan beviljats var det andra steget att fylla i en ansökan om utbetalning som kunde skickats
in efter det att de stödberättigade insatserna har köpts in. Ansökningsprocessen upplevdes av
många som mer komplicerad än ansökan för till exempel gårdsstöd. Genom länsstyrelsen kan
stödberättigade företag få stöd med att fylla i ansökan. 25
Länsstyrelserna erbjuder även olika behörighetskurser som en del av den löpande verksamheten.
I alla län erbjuds så kallade behörighetskurser. Till behörighetskurser räknas kurser i användning
av bekämpningsmedel. I Västra Götaland erbjuds grundkurs och fortsättningskurs i
användningen av växtskyddsmedel. Kostnaden för kurserna varierar mellan 1500-4000 kronor. I
länet erbjuds också behörighetsutbildning för park, golf, grönytor. Själva behörighetskurserna i
sig är gratis och kostnaderna för deltagande täcker förtäring, boende och lokalhyra.
Behörighetskurserna är enkla att anmäla sig till och enligt Länsstyrelsen i Västra Götaland ses
kurserna av de allra flesta som en nödvändig kompetensutveckling.26 För att få hantera
växtskyddsmedel krävs ett godkännande på behörighetskurserna, som utdelas av
Jordbruksverket efter godkänt prov. Då lantbrukare är en heterogen grupp upplever vissa att
denna process är krånglig, men det finns enligt Länsstyrelsen i Västra Götaland en utbredd
förståelse för att detta är nödvändigt.
Fler exempel på kompetensutveckling och rådgivning kan också hämtas från Västra Götalands
län. Där arbetar länsstyrelsen för närvarande med åtta olika fokusområden27 där lantbrukare kan
erhålla gratis rådgivning. Därutöver tillkommer även rådgivning inom yrkesmässig
trädgårdsodling, växtskydd, konventionell växtodling och biodling. Inom dessa områden erbjuds
även olika kurser, och precis som i fallet behörighetskurser är utbildningarna i sig gratis, men
lokalhyra, boende och förtäring sker till självkostnadspris. Kurser och rådgivning riktar sig
generellt mot alla lantbrukare som har en ambition att utveckla sin verksamhet. Satsningen
Greppa näringen skiljer sig från övriga satsningar eftersom den har som krav att lantbrukets
25
Jordbruksverkets hemsida och kompletterande intervjuer med Jordbruksverket.
26
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/Pages/default.aspx
27
Greppa näringen, Matlandet, Ett rikt odlingslandskap, Mer ekologisk mat, Ökad animalieproduktion, Landsbygdsturism, Vässa
företaget och Hållbar bygd
25
storlek måste överstiga 70 hektar. Ingen av de andra fokusområdena har några som helst krav
på företagen för att de ska betraktas som stödberättigade.28
I den utvärdering som Jordbruksverket genomförde av Landsbygdsprogrammet år 2010 visade
att cirka 160 000 personer hade deltagit i kurs eller i rådgivning under de två föregående åren
(omfattar alla sektorer inom jordbrukssektorn). Utvärderingen baserades på en
enkätundersökning som genomfördes tillsammans med SCB. Resultaten visar att cirka åttio
procent av de personer som tagit del av någon insats är nöjda och att sex av tio anser att
insatsen inneburit att det egna företaget har stärkts. Utvärderingen omfattar inte frågor
relaterade till ansökningsprocessen.29
7.2
Övriga insatser
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) erbjuder en rad olika kurser och kompetensutvecklande
insatser. Grundläggande är att de insatser som är medlemsfinansierade utslutande kan erbjudas
till medlemsföretag och de insatser som finansierade via skattemedel måste erbjudas till alla
företag.
Exempel på kurser som erbjuds av LRF är informationsinsatser för att skapa en tryggare
arbetsmiljö (detta mot bakgrund att jordbruket är en relativt olycksdrabbad arbetsplats) eller
kurser som riktar sig mot personer med utländsk bakgrund och som till syfte att öka mångfalden
i det svenska jordbruket.
LRF erbjuder vidare gratis rådgivning till sina medlemmar (via telefon) vad gäller allmänjuridik
och arrenderådgivning (max en halvtimme per år och medlem). LRF erbjuder också
företagscoacher där de första tre rådgivningstillfällena har varit kostnadsfria (har finansierats via
landsbygdsprogrammet). Bedömningen är att företagscoachernas funktion kommer att bli
avgiftsbelagd i framtiden. Hemsidan och medlemstidningen ses som viktiga kanaler för att höja
kompetensen hos LRF:s medlemmar.
Bortsett från rådgivningen vad gäller allmänjuridik och arrenderådgivning är LRF:s verksamhet
antingen avgifts- och/eller projektfinansierad. De projektfinansierade insatserna för att öka
utbildningsnivån bland jordbruksföretag har skett via t.ex. landsbygdsprogrammet. Ett annat
exempel på projektfinansiering är de insatser som finansierats med medel från Främja kvinnors
företagande (Tillväxtverket). Här har projektmedel använts för att öka kompetensen hos kvinnor
som driver företag i de gröna näringarna. Insatserna har handlat om affärsutveckling och
ledarskap och varit en blandning mellan kurser och rådgivning.
Generellt för all verksamhet som drivs i LRFs regi är att organisationen försöker att utkräva
någon form av deltagaravgift för att gallra ut de som kommer till kurserna eller tar del av
rådgivningen.30
LRF:s dotterbolag LRF Konsults verksamhet är precis som LRF finansierat av projektmedel, av
LRF:s medlemsavgifter eller av avgifter. De tjänster som erbjuds av LRF Konsult inom till
exempel ekonomi, affärsrådgivning och juridik riktar sig mot alla företag (d.v.s. inte bara
medlemmar och inte bara företag inom jordbrukssektorn) och finansieras helt genom avgifter.
Växa Sverige AB är Sveriges största husdjursförening och har knappt 9000 medlemmar.
Organisationens huvudsyfte är att ”förbättra lönsamheten i Sveriges mjölk- och köttproduktion”.
28
Länsstyrelsen i Västra Götalands hemsida och kompletterande intervjuer
29
SLU Sveriges lantbruksuniversitet, Redovisning av uppdrag om halvtidsutvärdering av Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013,
2010
30
LRF:s hemsida och intervjuer med LRF
26
Växa Sverige är en vinstdrivande organisation som erbjuder marknadsmässig rådgivning och
kurser till sina medlemmar. Kurserna som erbjuds är antingen finansierade via kursavgifter eller
via Jordbruksverket/EU-medel. Merparten av kurserna är relaterade till djuruppfödning, men det
finns också kurser som riktar sig till ungt företagande. Målgruppen för samtliga kurser är
lantbrukare.31
Hushållningssällskapen är regionalt baserade, fristående kunskapsorganisationer som arbetar
med företag på landsbygden. Det finns 18 olika regionala organisationer som tillsammans har
cirka 700 anställda. Rådgivningssällskapen arbetar inom bl.a. lantbruksrådgivning,
upplevelseturism och energi. Rådgivningen är avgiftsbelagd.
Sammantaget kan konstateras att det finns ett brett utbyggt system för kompetensutveckling
och rådgivning inom jordbrukssektorn. Arbetet med att söka stödet är överlag enkelt att söka.
Stödet inom Landsbygdsprogrammet upplevs som mer komplicerat och krångligt. För att
underlätta ansökningsförfarandet till olika stöd har Jordbruksverket och länsstyrelser tagit fram
beskrivningar för hur olika blanketter fylls i. Det finns även möjligheten att få kostnadsfritt
personligt stöd från länsstyrelserna.
Medlemsorganisationer som LRF och Växa Sverige AB erbjuder kurser som antingen finansieras
av kursavgifter eller via Jordbruksverket/EU-medel. Merparten av rådgivningen som sker i regi av
medlemsorganisationerna är marknadsanpassad.
31
Växa Sverige ABs hemsida samt intervju med Karoline Mattei som är rådgivare på Växa Sverige
27
8.
VAD SÄGER FÖRETAGARNA SJÄLVA?
8.1
Enkät till jordbruksföretagen
I syfte att fånga upp jordbruksföretagens syn på villkoren för sitt företagande tillfrågades
jordbruksföretagen i en enkät. Enkäten omfattade totalt tio frågor som handlade om såväl
villkoren för företagets drift och utveckling som finansiering samt öppna frågor där det gavs
möjlighet att ge inspel till vad som skulle kunna förbättras.
8.2
Om allmänna villkor och regler för företagande
Företagen fick svara på frågan i vilken utsträckning som de upplever att de allmänna villkoren
(och reglerna) för att driva företag inom jordbruks- och trädgårdsnäringen i Sverige är
anpassade efter företaget behov? Resultatet visas i tabellen nedan:
Figur 10 Jordbruksföretagarens åsikter om allmänna villkor och regler för företagande (RMC enkät 20132014)
En majoritet, 56 % (40 stycken) anser att villkor och regler i viss grad är anpassade efter
företagens behov. 28 % (20 stycken) anser att det i liten utsträckning är anpassade efter
företagens behov. Enbart 10 % (7 stycken) tycker att de i stor utsträckning är anpassade efter
företagens behov.
8.3
8.4
Hinder för att utveckla företaget
Företagarna fick svara på frågan vilka hinder som de upplever för att kunna utveckla sitt företag?
Frågan ställdes i öppen form vilken innebär att en mängd olika svar inkom. Det var inte helt
självklart att se en röd tråd i svaren men RMC har valt att lyfta fram de mest frekvent
återkommande svaren. Bland annat säger företagarna:
-
”Inte samma regler som i andra länder”
-
“Lönsamheten”
-
“Mängden regler/mängden administration”
-
“Myndigheter som inte förstår att de är till för att hjälpa utan fördröjer och läser paragrafer.
Därmed sätter stopp för en utveckling som skulle kunna skapa arbetstillfälle”
-
“Krånglig lagstiftning”
Särskild lagstiftning
Företagen fick svara på om de anser att den lagstiftning som finns inom en rad områden till
exempel miljöskydd, djurskydd, djurhälsa, smittskydd, livsmedel inklusive kontroller är
ändamålsenlig?
39 % angav att lagstiftningarna i viss grad är ändamålsenlig. Efter det är det jämnt mellan de
som anser att de i liten utsträckning respektive i stor utsträckning är ändamålsenligt. En liten
28
skara på respektive 6 % anser att lagstiftningen inte alls eller i mycket stor utsträckning är
ändamålsenlig.
Figur 11 Jordbruksföretagarens åsikter om ändamålsenligheten med den särskilda lagstiftingen inom
sektorn (RMC enkät 2013-2014)
8.5
Information kring de krav regelverken ställer
Företagen fick svara på frågan om i vilken utsträckning de får tillräckligt med information för att
kunna leva upp till de krav som regelverket ställer? Majoriteten anser att de i viss grad får
tillräcklig information och något färre anser att de i stor utsträckning får tillräckligt med
information kring de krav som regelverken ställer.
Figur 12 Jordbruksföretagarens åsikter kring informationen om vilka krav som ställs på företagaren
(RMC enkät 2013-2014)
De som svarade att de i liten utsträckning samt inte alls får den information kring de krav som
regelverken ställer fick även frågan om vilken information de saknar? En rad olika svar angavs på
den frågan. Nedan redovisas några av de mest frekventa svaren:
-
”Regler vid djurhållning, dessa skulle skickas ut till alla registrerade djurhållare”
-
”Kortfattad. Utformad av kompetenta personer med kunskap om näringen och den
ekonomiska verkligheten”
-
”Vilka krav som kommunen ställer som inte är lagstadgade”
-
”När lagar skärps vill man få info och inte behöva söka upp den själv. Att inte veta kan bli
dyrt”
-
”För formell information, mer kortfattat och konkret information efterlyses”
-
“Miljöbalken, arbetsmiljölagen, plan- och bygglagen”
-
“Tolkningen av lagstiftningen”
29
8.6
Administrationen kring att erhålla ekonomiskt stöd och ersättningar
Företagarna fick svara på i vilken utsträckning som de anser att administrationen kring att
erhålla ekonomiskt stöd och ersättningar i olika former är rimlig? Majoriteten ansåg att
administration är till liten utsträckning rimlig och några färre ansåg att den i viss grad är rimlig.
20 % av de tillfrågade menade att den inte alls är rimlig.
Figur 13 Jordbruksföretagarens åsikt om administrationen för att erhålla ekonomiskt stöd och
ersättningar (RMC enkät 2013-2014)
8.7
Behov och tillgång till extern finansiering
Företagarna fick svara på frågan om de idag har behov av extern finansiering till exempel lån
från bank för investeringar i verksamheten? En betydande majoritet om nästan 70 % anser att
de har behov av extern finansiering.
Figur 14 Jordbruksföretagarens behov av extern finansiering (RMC enkät 2013-2014)
Vidare fick företagarna svara på i vilken utsträckning de upplever att tillgången till extern
finansiering utger ett hinder för företagets utveckling? Här fördelade sig svaren relativt jämt
mellan alternativen inte alls, i liten utsträckning och i viss grad.
Figur 15 Jordbruksföretagaren upplevelse om tillgången till extern finansiering utgör ett hinder för
företagets utveckling (RMC enkät 2013-2014)
30
8.8
Övriga inspel från jordbruksföretagen
Företagen fick även i en öppen fråga fått ange om de har något övrigt att tillägga när det gäller
villkoren för företag inom jordbruks- och trädgårdnäringen? Även här har RMC fått in en rad olika
svar och har slumpmässigt valt att redovisa några av dem:
-
”Sverige får inte övertolka EU-direktiven”
-
”Förenkling av kontrollverksamheten”
-
”Landsbygdsföretagande i alla former måste stödjas. Framförallt små företag med några få
anställda”
-
”Förenklad administration och lika villkor för konkurrerande produkter”
-
”Den låga lönsamheten i förhållande till kraven på verksamheten. Vi måste få konkurrera på
lika villkor som våra konkurrenter från andra länder”
-
”Någon form av anpassning relaterat till företagets storlek vad gäller administrationsbörda
och ibland kolliderande regelverk”
-
”Administrationen i mitt företag kan kännas betungande under jordbrukets högsäsong”.
31
9.
HUR SER REGELVERKET UT I NÅGRA ANDRA
BRANSCHER?
9.1
Inledning
I detta kapitel är avsikten att redovisa en övergripande kartläggning över villkoren att driva
företag inom tre andra branscher, som har det enda gemensamma med jordbruksföretagen att
dessa företag omges med många regler och föreskrifter att ta hänsyn till och representerar i
många fall verksamheter med begränsat anställda.
RMC har valt de tre branscherna restaurang, fristående förskoleverksamhet och kemiindustrin. I
de tre avsnitten redogörs för de specifika villkor som dessa typer av företag omfattas av. Vad
gäller de allmänna villkoren för företagande som presenteras i kapitel 3 är det även tillämpliga på
dessa nedan redovisade branscher. Idén är att förstå dessa hårt reglerade branscher och utifrån
detta ge möjligheten att skapa sig en uppfattning om skillnaderna kring företagandets villkor kan
bedömas vara mycket stora mellan jordbruksföretag och andra typer av näringsverksamheter.
9.2
Specifika villkor för restaurangföretagaren
Att driva restaurangverksamhet kan vara att driva bland annat restaurang, gatukök, pizzeria,
café, serveringskök (festvåning), leveranskök (catering och centralkök), korvkiosk och
livsmedelslokal i fordon. Dessa funktioner innebär att bedriva en livsmedelsverksamhet. Detta
ställer krav på näringsidkaren att ha ett kontrollsystem med rutiner för sin verksamhet,
kunskaper i livsmedelshygien och en lokal anpassad för den verksamhet man bedriver. Dessutom
lever restaurangföretagaren i verklighet som innebär att priskänsligheten är stor och en
snabbrörlig och i många fall påverkad av en mycket trendkänslig marknad.
Företagen inom restaurangnäringen utgörs överlag av så kallade mikroföretag, där cirka 95,9
procent av företagen har färre än tio anställda. Cirka 82 procent har färre än fem anställda och
drygt 38,3 procent saknar anställda. Detta kan jämföras med jordbruksföretagen där drygt 92,6
procent av företagen saknar anställda.32
Detta avsnitt avser att ge en bild över hur villkoren ser ut för restaurangföretagaren och ge en
orientering över tillstånd och de olika myndigheter som utövar kontroll över
restaurangföretagaren. Hur hittar restaurangföretagaren rätt i relevanta regler men även
avseende möjliga ekonomiska bidrag och vilka stödfunktioner för till exempel affärsutveckling
och utbildning som finns hos till exempel branschföreningar? Dessutom reflekterar avsnittet över
restaurangföretagarens situation i allmänhet.
9.2.1
Regelverk och tillstånd för restaurangverksamhet
9.2.1.1
Köp och övertagande av restaurang
Vid köp av en restaurang (livsmedelsverksamhet), gäller det för köparen att undersöka varför
ägaren säljer. Det kan till exempel vara så att en konkurrent ska etablera sig eller att
fastighetsägaren har andra planer. Sådana faktorer påverkar naturligtvis företagets värde, och
om företaget överhuvudtaget är värt att satsa på.
En livsmedelsverksamhet ska registreras eller godkännas av miljöförvaltningen. Varje gång en
verksamhet byter ägare ska detta anmälas innan verksamhet påbörjas. Som
livsmedelsföretagare är man skyldig att upplysa miljö- och hälsoskyddsnämnden, eller
motsvarande i kommunen, om vilka livsmedelsanläggningar som man ansvarar för, så att de kan
registreras eller godkännas. Information om vilka anläggningar som ska godkännas och vilka som
32
Enligt SCB:s företagsdatabas. SNI-koder 56.1 restauranger, 56.2 cateringföretag och centralkök samt 56.3 barer och pubar. År 2013
32
ska registreras finns på Livsmedelsverkets webbplats. Kommunen ansvarar för att kontrollera
restaurangverksamheter.
Kommunen tar ut en avgift för registrering eller godkännande av livsmedelsanläggning. Det är
den enskilda kommunen som bestämmer kostnaden. Förutom ansökningsavgift tillkommer en
årlig kontrollavgift.
9.2.1.2
Krav på restaurangföretagaren
Den som driver ett livsmedelsföretag är ansvarig för att maten som tillverkas och säljs är säker
och innehåller det som utlovas. För att verka som livsmedelsföretagare ställs krav på bland annat
utbildning av personalen, personlig hygien, att vattnet som används i verksamheten är rent och
fritt från bakterier och kemikalier och att skadedjur inte kommer in i lokalen. Det ställs även krav
på att anläggningen och utrustningen underhålls och hålls rena och att matvaror kontrolleras vid
ankomst och förvaras på lämpligt sätt.
En viktig laggrund för restaurangverksamheten är livsmedelslagstiftningen. Stora delar av
livsmedelslagstiftningen är målstyrd, det betyder att det är målet ”säkra livsmedel” som är det
viktiga. Lagen specificerar inte hur detta ska uppfyllas, det finns flera olika sätt att uppnå det.
Reglerna beskriver endast vad som ska uppnås.
Att bedriva livsmedelsverksamhet enligt livsmedelslagstiftnigen ställer krav på de lokaler där
verksamhet skall bedrivas, det gäller att kök och matsal uppfyller de krav som miljö- och
hälsovårsmyndigheten har. En lokal som hanterar livsmedel skall vara lätt att rengöra det gäller
alla delar av lokalen som hantera livsmedel, det vill säga golv, väggar, dörrar, fönster, tak,
inredning och utrustning. Detta för att förhindra att livsmedel förorenas av smuts, mögel,
bakterier etc. Vilket även ställer krav på att lämpliga material används i livsmedellokalerna, det
vill säga på lokalens alla delar samt arbetsytor och verktyg. För att minimera risken för
skadedjursangrepp skall lokalen hållas fri från hål och springor där skadedjur kan ta sig in det bli
viktigt att dörrar och fönster sluter tätt samt att rördragningar är tätade. En annan förutsättning
för att livmedelslokaler och restaurangverksamhet ska uppnå ”säkra livsmedel” är att råder bra
flöden av varor, disk och personal. Att undvika korsande flöden blir en viktig förutsättning, det
vill säga att det som är smutsigt inte kommer i kontakt med det som är rent. Till detta
tillkommer även separering av varor och livsmedel och en grundförutsättning här är att det ska
finnas tillräckligt med förvaringsutrymme i form av kyl- och frysutrymmen, förvaringshyllor,
torrförråd. Vilket ska minimera risken att livsmedel förorenaras samt att olika livsmedel förvars i
rätt utrymme och temperatur.
Livsmedelslagstiftningen kan vara svår att överblicka. Livsmedelsverket ger en god vägledning
bland annat på sin hemsida www.livsmedelsverket.se över lagstiftning och de krav som ställs på
en restaurangföretagare. Dessutom har Livsmedelsverket har fått i uppdrag av regeringen att
arbeta med regelförenkling och på så sätt göra vardagen enklare för företagarna.
Förutom Livsmedelsverkets vägledningar finns branschens riktlinjer som även underlättar i
arbetet att tillgodose samtliga krav som ställs.
9.2.1.3
Tillstånd att bedriva verksamheten
För restaurangverksamheter som ska godkännas görs en förprövning av miljöförvaltningen i
kommunen. Det innebär att lokalens utformning och kontrollsystem granskas för att se om
lagkraven uppfylls. Innan verksamheten får påbörjas ska miljöförvaltningen göra en
slutbesiktning av anläggningen.
Det åligger näringsidkaren att fram ett kontrollsystem med rutiner anpassade efter verksamheten
och komma fram till vilka risker som är förknippade med den. Exempel på faktorer att beakta är:
33




Avfall och återvinning ska beaktas för att säkra upp hur livsmedelsavfallet tas om
hand.
Restauranger, storkök och bagerier måste i de flesta fall ha en fettavskiljare.
För att installera gasol i en restaurang måste du söka tillstånd från Räddningstjänsten
Om restaurangen har kyl-, frys- eller ventilationsanläggningar som innehåller
köldmedier ska det anmälas till miljöförvaltningen och en årlig rapport om
läcksökning ska göras.
Verksamhet som bedrivs inom restaurangbranschen måste enligt lag föra personaliggare. Detta
innebär att dagligen så måste det antecknas vilka som är verksam i verksamhetens lokaler och
när. ”Verksamma” innebär både anställda och personer som på något sätt deltar i verksamheten.
Tillsyn av detta görs av skatteverket som har rätt att göra oanmälda besök och då skall
personaliggare finnas att tillgå. Saknas personalliggare eller om den är felaktig får skatteverket
ta ut en kontrollavgift om 10 000 kronor plus 2 000 kr för varje person som saknas i
personalliggaren.
Kassaregisterlagen från 1 juni 2010 omfattar de flesta företag som säljer varor och tjänster mot
kontantbetalning eller betalning med kort i Sverige. Lagen innebär att företag som innefattas av
lagen måste föra kassaregister som uppfyller visa krav: Kassaregister ska vara
tillverkardeklarerat. Kassaregistret ska vara anslutet till en certifierad kontrollenhet som läser av
de kvittouppgifter som registreras i kassaregistret. Kontrollenhetens funktion är att bevara
kvittodata och andra uppgifter på säkert sätt för att vara tillgängligt för Skatteverket för
kontrolländamål.
9.2.1.4
Särskilda tillstånd beroende på verksamhetens inriktning och form
Beroende på vilken form av restaurangverksamhet som skall bedrivas kan det vara aktuellt att
ansöka om tillstånd från olika myndigheter för att bedriva den tänkta verksamheten.
Exempel på erforderliga tillstånd är:

Serveringstillstånd: För att bedriva servering med alkoholdrycker krävs serveringstillstånd
från kommunen. Ett serveringstillstånd kan gälla både alkoholservering till allmänheten för
servering året runt eller vid ett enstaka tillfälle. Vid import av alkoholdrycker krävs även
registrering hos Skatteverket som upplagshavare eller varumottagare.
Krav som ställs på restaurangföretagaren för serveringstillstånd är att näringsidkaren måste
ha fyllt 20 år och visa att man med hänsyn till dina personliga och ekonomiska förhållanden
är lämplig att utöva verksamheten. Detta innebär att man måste vara och ha varit
ekonomiskt skötsam de senaste åren och får inte vara dömd för något brott de senaste åren.
För att få serveringstillstånd måste näringsidkaren även avlägga ett kunskapsprov för att visa
att man har kunskap om alkohollagen. Det är kommunen som handlägger denna ansökan.
Det finns även krav på serveringsstället för att få serveringstillstånd. Bland annat krävs att
det är registrerat som livsmedelsanläggning samt att tillredd mat ska kunna serveras i ett
varierat utbud.
Ansökningsförfarandet sker hos kommunen mot avgift. Vid tilldelning av tillstånd utgår även
en årlig tillsynsavgift för kommunens arbete med tillsyn och inspektion av serveringsstället.
Ansökan är omfattande och ska ge en detaljerad helhetsbild av verksamheten. Handlingar
som ska bifogas ansökan är:



Registreringsbevis för bolag eller enskild firma
Uppgifter om aktiefördelning i aktiebolag/andelsfördelning i handelsbolag
Styrelseprotokoll och stadgar när det gäller föreningar
34

















Personnummerutdrag från Bolagsverket som visar vilka bolag eller föreningar som
sökanden ingår eller har ingått i de senaste fem åren
Köpeavtal/Arrendeavtal
Hyresavtal utställt på sökandes bolag
Planritning över serveringslokalerna
Beslut om registrering av livsmedelsanläggning samt kopia av anmälan om
livsmedelshanteringt och beskrivning av livsmedelshanteringen
Handling som styrker att serveringstillståndet är lämpligt ur brandsäkerhetssynpunkt
Redovisning över finansiering som visar hur köpet och eventuell ombyggnad har
finansierats
Handling som styrker varifrån investerat kapital kommer
Budget för första årets drift
Likviditetsbudget för två månader
Kopia på skatte- och avgiftsanmälan till Skatteverket
Bevis om att företaget är registrerat för skatt, moms och arbetsgivaravgift hos
Skatteverket
Beskrivning av driften; rollfördelning av personer som ingår i sökande bolag
Anmälan om serveringsansvarig personal samt anställningsbevis på dessa personer
Beskrivning av verksamhetens art och inriktning
Meny
Kopia av kvitto på inbetald ansökningsavgift
Om folköl ska serveras och näringsidkaren inte redan har ett serveringstillstånd ska följande
anmälan göras: Försäljning av folköl (alkoholhalt 2,25–3,5 volymprocent) via servering måste
anmälas till kommunen där verksamheten kommer äga rum. Verksamheten får inte påbörjas
förrän anmälan har gjorts. Om anmälan uteblir kan kommunen i förlängningen förbjuda
handlaren att sälja folköl. De krav som ställs är att:
-
Verksamheten måste bedrivas i en lokal som är registrerad eller godkänd som
livsmedelsanläggning
Den som säljer öl måste förvissa sig om att mottagaren är minst 18 år samt att ölen
inte är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18.
Försäljning av mat ska finnas i samband med ölförsäljning.
Det ska finnas ett egentillsynskontrollprogram för verksamheten som används och
fungerar.
Kommunen utövar tillsyn och tar ut en årlig tillsynsavgift för den som bedriver servering av
folköl.



Tobaksvaror: Till tobaksvaror räknas varor som till någon del innehåller tobak och som är
avsedd att rökas, tuggas, snusas eller sugas på, exempelvis cigaretter, cigarrer, cigariller,
pip- och rulltobak, snus, tuggtobak, portionstobak, råtobak och tobak till vattenpipa. Om
försäljning av tobaksvaror sker i restaurangen ska detta anmälas till kommunen. Tobaksvaror
får inte säljas eller på annat sätt överlåtas i näringsverksamhet till den som är under 18 år.
De krav som ställs är att:
Den som säljer tobaksvaror måste förvissa sig om att mottagaren är minst 18 år och att
tobaksvaran inte är avsedd att lämnas över till någon som inte har fyllt 18 år.
Det måste finnas skyltar med information om åldersgräns uppsatta.
Försäljning av cigaretter styckevis eller i förpackningar med färre än 19 cigaretter är
förbjudet.
Näringsidkaren måste utöva egentillsyn och inneha ett egentillsynsprogram.
35
Kommunen utövar tillsyn och tar ut en årlig tillsynsavgift för den som bedriver försäljning av
tobak. Ansökan är relativt enkel där kopia av egenkontrollprogram ska bifogas.

Bygglov: När restauranger övertas och startar upp är det vanligt med ombyggnationer.
Lokalerna behöver även över tid anpassa ofta för att vara synkroniserade med tidens anda.
Av den anledningen noteras särskilt bygglovet för restaurangföretagaren. Om verksamhetens
lokal ska byggas om ska bygglov sökas hos kommunen. Nedan återges denna process
mycket kortfattat. För åtgärder som kräver bygglov kan man begära förhandsbesked.
Ansökan görs till byggnadsnämnden eller motsvarande nämnd i kommunen där byggandet
ska ske. I förhandsbeskedet behandlas i första hand frågan om en viss åtgärd kan tillåtas på
en viss plats. Syftet är att den som planerar ett bygge ska kunna undvika onödig projektering
om möjligheterna att senare få bygglov är svårbedömda.
Krav: Vid tillståndsprövning granskas var en byggnad eller anläggning ska placeras och hur
den utformas. Bland annat prövas ifall byggprojektet är lämpligt med hänsyn till
landskapsbild och stadsbild eller om det medför fara eller betydande olägenhet för grannar.
För att få tillstånd krävs också att byggnaden ska ha en estetiskt tilltalande yttre form och
färg. Till ansökan ska ett antal erforderliga handlingar bifogas som rör ombyggnationen.

Tillgänglighet för funktionshindrade: Lokalen måste i vissa handikappanpassas. Det kan
exempelvis gälla att skapa allmän tillgänglighet till lokalen för rullstolsburna eller att
handikappanpassa toaletten. Kommunen hanterar dessa frågor.

Brandskydd och sotning: Det finns en skyldighet att hålla med brandskydd i den egna
byggnaden eller verksamheten där konsekvenserna av en brand kan bli särskilt stora, såsom
restauranger. Enligt lagen om skydd mot olyckor har den bedriver verksamhet där det
yttersta ansvaret för sitt brandskydd. Det innebär en skyldighet att i skälig omfattning hålla
utrustning för livräddning vid brand, och att i övrigt vidta de åtgärder som behövs för att
förebygga brand och för att hindra eller begränsa skador till följd av brand. Ett skäligt
brandskydd innebär också att bedriva ett systematiskt brandskyddsarbete.
En skriftlig redogörelse för brandskyddet för vissa byggnader eller anläggningar där
konsekvenserna av en brand kan bli särskilt stora ska skickas in till kommunen som sedan
använder dessa som underlag för att bedöma behovet av tillsyn.
Kommunen har rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs i det enskilda fallet
för att lagen om skydd mot olyckor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen ska
efterlevas. Myndighetens för samhällsskydd och beredskap ger även fördjupad information i
frågan.

Uteservering: Uteservering kräver tillstånd. Om ingen alkohol serveras räcker det med en
ansökan till polisen. Om verksamheten serverar alkohol ansöker man om tillstånd hos
kommunen. Det kan även bli aktuellt att behöva betala hyra till markägaren för att kunna
använda ytan för uteservering.

Musik i allmän lokal: Att spela musik i allmän lokal kräver enligt lag licenser från Stim
(Svenska tonsättares internationella musikbyrå) och Sami (Svenska artisters och musikers
intresseorganisation).

Dans: Om verksamheten erbjuder dans krävs tillstånd. Ansökan görs hos polisen på
blanketten "Ansökan om tillstånd jämlikt ordningslagen". Om polisen ställer krav på en
förordnad ordningsvakt, måste näringsidkaren anlita vakter som har gått en särskild
utbildning hos polisen och därmed har vissa befogenheter.
36
9.2.2

Restaurangkasino och förströelsespel (t.ex. flipper, Tv-spel): Om verksamheten ska bedriva
kasino måste ansökan göras hos Lotteriinspektionen som även utövar tillsyn. Ett
tidsbegränsat tillstånd kan då ges. Lotteriinspektionen granskar om spelanordnarens
lämplighet vid tillståndsprövningen, bland annat genom att titta på sökandes erfarenhet på
området, företagets ekonomi, viljan och förmågan att betala skatter och avgifter samt
laglydnad i övrigt.

Spelautomat: För spelautomater krävs tillstånd från Lotteriinspektionen som även bedriver
tillsynen. Spelautomater där eventuell vinst/intäkt är större än kostnaderna i en verksamhet
betalas ut till spelaren i form av något värde delas in i tre typer; varuautomatspel,
värdeautomatspel och penningautomatspel.

TV-avgift: Om TV finns i lokalen måste anmälan om tv-innehav göras och avgift betalas till
Radiotjänst i Kiruna.
Mer om tillsyn
Tillsyn av serveringstillstånd sker av den aktuella kommunen i fråga. Om lagar och villkor inte
följs kan kommunen ge restaurangen/baren en erinran, varning eller till och med återkalla
serveringstillståndet.
Tillsyn av livsmedelshantering sker i regel av den aktuella kommunens miljö- och
hälsoförvaltning. Kommunerna bestämmer själva vilken timtaxa som gäller vid tillsynen. Detta
innebär att avgifterna kan skilja sig mellan kommunerna.
Det är verksamhetutövarens ansvar att se till att lagstiftningens krav på säkra livsmedel,
märkning och spårbarhet uppfylls. Egenkontroll är en viktig del i att säkerställa detta.
Livsmedelsföretagaren/restaurangföretagaren ska veta att maten är säker och rätt märkt samt
att se till att kraven i lagstiftningen uppfylls hela tiden. Likt mycket annat som är reglerat i
livsmedelslagstiftiningen så finns det inga krav på hur företaget strukturerar, organiserar eller
dokumenterar sin egen kontroll.
Dock kontrollerar Miljöförvaltningen alla livsmedelsverksamheter regelbundet. Hur ofta det sker
beror på riskerna som är förenade med verksamheten. Ju större risker desto mer tid för kontroll.
Kontrollen finansieras av företagaren genom en årlig kontrollavgift baserad på verksamhetens
risker och omfattning. Om det finns brister i verksamheten vid inspektion och ytterligare
kontroller behövs, får företaget betala extra avgift för det. Vid allvarliga brister kan det beslutas
om att rätta till bristerna med risk för stängning av hela verksamheten till dess att bristerna är
åtgärdade.
9.2.3
Om att få stöd kring information om vad som gäller
Kontrollmyndigheterna, oftast en kommun eller Livsmedelsverket, får inte agera konsult men ska
ge råd, information och på annat sätt underlätta för livsmedelsföretagaren. Detta kan röra sig om
att informera om vilka krav i lagstiftningen som är aktuella för en viss verksamhet, utforma
informationsmaterial och blanketter så att de är lätta att förstå och hjälper företagaren att göra
rätt.
Livsmedelsföretagens branschorganisationer har däremot möjlighet att ta fram branschvisa
riktlinjer. Branschriktlinjerna ger råd till företagen inom respektive bransch om hur de ska leva
upp till kraven i lagstiftningen, bland annat hur egen kontroll av verksamheten kan utformas.
Nationella branschriktlinjerna som ska hjälpa företagen att uppnå målen med lagstiftningen
37
bedöms av Livsmedelsverket. Alla nationella branschriktlinjer publiceras dessutom på
Livsmedelsverkets webbplats.
Visita är bransch- och arbetsgivarorganisation för den svenska besöksnäringen där
restaurangbranschen ingår och medlemskap kan ingås. Genom Visita kan restaurangföretagen få
stöd avseende bland annat livsmedel- och serveringstillstånd.
Tillväxtverket har undersökt restaurangbranschens syn på sina villkor och det framkommer att
företagarna anser att regler behövs men att regelverken och framför allt tillämpningen av dessa
behöver förbättras. För restaurangbranschen är oftast kommunen den viktigaste myndigheten.
Tillväxtverket beskiver att företagare tycker att tjänstemän på myndigheter har olika
förhållningssätt. Vid kontroller, som generellt sett upplevs som positivt, försöker vissa kommuner
hjälpa företagen att göra rätt medan andra bara letar fel. Företagarna lyfter också upp bristen på
dialog och förståelse för deras verklighet, stelbenta tolkningar och alltför långsamma processer.
De upplever också att det är svårt att ha kunskap om alla regler de berörs av.33
Ett företag behöver inte följa branschriktlinjerna för sin bransch om de uppfyller lagstiftningen på
annat sätt. Om de följer riktlinjen är de dock säkra på att de gör rätt.
9.2.4
Prissättning, marknadsföring och konjunkturkänslighet
Företagaren inom restaurangbranschen lever under ren stark konkurrensutsättning där
priskänsligheten är stor och vars kvalitet mäts av marknaden på daglig basis. Detta ställer höga
krav på restaurangföretagarens förmåga till att marknadsföra sig och hålla rimliga priser till god
kvalitet.
En undersökning genomförd 2011 kreditinformationsföretaget av Creditsafe visar dessutom på en
hög andel betalningsanmärkningar i restaurangbranschen. Det är en konjunkturkänslig bransch
och kan jämföras med jordbruket, skogsbruk och fiske där endast 3 procent har
betalningsanmärkningar. Restaurangbranschen har en hög andel betalningstransaktioner och
bedöms leva under mycket konkurrensutsatta villkor.
9.2.5
Kapitalförsörjning och ekonomiska bidrag
I kapitel 3.3. går det att utläsa att restaurangbranschen (tillsammans med hotell) toppar andelen
av typ av bransch som ser att bristen på tillsgång till lån och krediter är ett stort tillväxthinder.
För branschen finns inga särskilda ekonomiska bidrag utformade utan näringsidkare inom denna
bransch kan vända sig till det offentliga främjandesystemet som beskrivs i avsnitt 3 för
möjligheter att eventuellt ta del av olika lån för till exempel start-up, lån till kvinnors företagande
etc.
9.2.6
Utbildningsutmaningar
Ett problem inom hotell- och restaurangbranschen är att många anställda har en kunskap och en
erfarenhet som de inte har betyg eller intyg på. Vem är det då som avgör personens
kunskapsnivå vi anställning och utveckling av företaget? För att komma tillrätta med det har
fackförbundet för hotell och restaurangtillsammans med bland andra arbetsgivarorganisationen
Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare (SHR) arbetat fram en metod för validering av
yrkeskunskap.
9.2.7
Om trygga restaurangbesök
Från december 2014 måste alla restauranger kunna informera om vilka allergiframkallande
ämnen den mat man serverar innehåller. SHR har länge arbetat för trygga restaurangbesök för
alla med allergi eller överkänslighet. Där hoppas man att de nya reglerna leder till rimliga villkor
för restaurangerna men det kan förväntas att reglerna skapar merarbete för vissa företag.
33
Röster från hotell- och restaurangbranschen, Tillväxtverket 2013
38
Det särskilda regelverket för restaurangbranschen återfinns i bilaga 12.
9.3
Specifika villkor för fristående förskoleverksamhet
2008 gick ca 18 procent av förskolebarnen i fristående förskolor. Andelen fristående förskolor
varierar kraftigt mellan kommunerna. Det är främst i vissa Stockholmsförorter som andelen ökat,
dessa kommuner har en markant högre andel än genomsnittet i landet. Bolagsdrivna förskolor
står för 8 procent av det totala antalet förskolor (2009), kooperativ för 4,6 procent, stiftelser och
föreningar m.m. för 3,7 procent34.
Cirka 69,7 procent av de privatägda förskolorna är s.k. mikroföretag, med färre än tio anställda.
Mindre än en fjärdedel av de anställda arbetar för mikroföretag. Cirka 23 procent av företagen
har färre än fem anställda. Detta kan jämföras med jordbruksföretagen där drygt 92,6 procent av
företagen saknar anställda.35
Detta avsnitt avser att ge en bild över hur villkoren ser ut för den som bedriver fristående
förskola. Förutom riktlinjer och regelverk kring verksamhetens utövande redogörs även för
eventuella stödfunktioner avseende vidareutbildning i verksamheten samt även möjligheter till
kapitaltillgångar och ekonomiska bidrag.
9.3.1
Att starta och söka tillstånd för att bedriva fristående förskola
För att bedriva förskoleverksamhet måste anmälan göras till kommunen. De krav som ställs på
huvudmannen regleras i skollagen, för att godkännas som huvudman krävs det att huvudmannen
bedöms ha förutsättningar att ta ansvar för att utbildningen genomförs i enlighet med de krav
som ställs i skollagen. Vid bedömningar av den sökandes förutsättningar granskas
ansökningshandlingar, genomförs intervjuer med den sökande och referenstagningar. Det görs
även bedömningar av de lokaler som verksamhet avser att använda, de övergripande kraven är
att lokalerna ska vara trygga, säkra och ändamålsenliga. En trygg och säker miljö för barn
innebär att lokalen och dess utrustning inte utgör en risk för ohälsa och olyckor. Kravet om
ändamålsenliga lokaler innebär lokalernas storlek och utformning, utemiljö och material ska
underlätta för förskolan att genom en pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran, omsorg och
lärande. Lokalerna ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet och ge
utrymme för lek och lärande i såväl stora som små grupper och för både lugna och livliga
aktiviteter. Bedömning görs av lokalens lämplighet ur ett pedagogiskt perspektiv.
Ett aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, en förening, ett registrerat trossamfund, en
stiftelse eller en enskild individ kan vara huvudman för en fristående förskola. Hur de allmänna
villkoren ser ut för att starta och driva företagsformen redovisas för i avsnitt 3. Vidare anger
både skollagen och kommunen regler och riktlinjer för verksamheten.
Enligt skollagen kan enskilda bedriva förskola efter godkännande av den kommun som
verksamheten ska bedrivas i. Godkännande ska lämnas om den enskilde bedöms ha
förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen36.
Det går att göra en ansökan även om ingen lokal finns. Då görs en bedömning av den sökandes
förutsättningar i övriga delar och en komplettering om lokal kan sedan göras.
Bygglov krävs för att bygga om lokaler eller bygga nytt. Exempelvis krävs bygglov för att ändra
användningen i en byggnad från kontor till förskola. Om verksamhetens lokal ska byggas om ska
bygglov sökas hos kommunen. Nedan återges denna process mycket kortfattat. För åtgärder som
34
Konkurrensens konsekvenser- Vad händer med svensk välfärd? SNS (Laura Hartman Red) Antologi, Kajsa Hanspers och Eva Mörk
35
Enligt SCB:s företagsdatabas. SNI-koder 85.1 Förskolor. År 2013
36
Med föreskrifter avses samtliga bestämmelser i lagar, förordningar och myndighetsföreskrifter som gäller för förskolan (se bilaga 13)
39
kräver bygglov kan man begära förhandsbesked. Ansökan görs till byggnadsnämnden eller
motsvarande nämnd i kommunen där byggandet ska ske. I förhandsbeskedet behandlas i första
hand frågan om en viss åtgärd kan tillåtas på en viss plats. Syftet är att den som planerar ett
bygge ska kunna undvika onödig projektering om möjligheterna att senare få bygglov är
svårbedömda.
Miljöbalken ställer särskilda krav på miljön och hälsan i förskola. I miljöbalkens reglereras dels
grundläggande hänsynsregler. De gäller alla och styr all verksamhet. För anmälningspliktiga
verksamheter som förskola gäller dessutom preciserade krav på egenkontroll. Fastighetsägaren
som hyr ut lokalen ansvarar för sin del. Som verksamhetsutövare delas ansvaret med
fastighetsägaren när det gäller lokaler för undervisning och barnomsorg. Det är därför viktigt
med en tydlig ansvarsfördelning mellan skolledning och fastighetsägare.
I enlighet med miljöbalkens regler måste företagaren som driver frisående förskola beakta bland
annat:
-
Egenkontroll som är ett krav och ett kvalitetsverktyg för verksamheten.
Den inre och yttre miljön
Lokalyta och toaletter
Ventilation
Temperatur
Fukt
Varmvatten
Dagsljus
Ljud
Radon
Livsmedelshantering
Allergi
Smittskydd och hygien
Städning
Kemikaliehantering
Lek yta utomhus
Rökning
Närhet till djur
Magnetfält
Störningar från barnomsorgslokal i lägenhet
Trafikbuller och luftföroreningar
Avfall
Hushållsavfall
Grovavfall
Förpackningar och tidningar
Farligt avfall
Elavfall
För att bedriva verksamheten krävs även ett utlåtande från en brandsakkunnig om brandskyddet
i lokalerna
9.3.2
Verksamhetens olika delar över vilken tillsyn bedrivs
Som exempel på arbetet med hur tillsyn ska ske av fristående förskolor och hur arbetet för
verksamheten för företagaren bör läggas upp hämtas exempel från Utbildningsförvaltingen i
Stockholms stad som beskriver att i de fristående förskolorna ska varje huvudman bedriva
egenkontroll för att försäkra sig om att verksamheten håller tillräckligt god kvalitet. Förutom det
har kommunen ansvar för att genom tillsyn kontrollera verksamhetens kvalitet. I det följande
anges ett antal punkter hämtade ur Skollagens kapitel 26:
40

Barnet i fokus: Barn har rätt till en förskoleverksamhet där de är trygga, bemöts med respekt
och aldrig kränks. På förskolan ska man därför kunna beskriva hur man är lyhörd för barnens
behov och intressen samt hur man ger dem möjlighet att allt efter förmåga få inflytande över
sin vardag i förskolan och ta ansvar för sina egna handlingar.

Barnsäkerhet: För att tillsynen ska kunna bedöma att barnens fysiska säkerhet är
tillfredsställande krävs ett systematiskt och välordnat arbete inom det här området.

Förskolan ska genomföra barnsäkerhetsrond varje år utifrån en heltäckande checklista för
miljön såväl inom- som utomhus. Den skriftliga redogörelsen från ronden ska dateras, det
ska framgå i protokollet vad som behöver åtgärdas, vem som är ansvarig för att åtgärder
genomförs och när dessa ska vara klara.

Förskolan ska ha handlingsplaner för hur personalen ska agera i händelse av brand,
olycksfall, försvunna barn samt vid andra former kriser och katastrofer. Dessa ska uppdateras
årligen och förankras med all personal. Handlingsplanerna ska finnas tillgängliga på förskolan
och alltid gås igenom med nyanställda. En förutsättning för detta arbete är att förskolan har
tillförlitliga barnlistor för barnens ankomst och hemgång som enkelt kan tas med exempelvis
vid en utrymning. Vi kräver även att dessa listor av andra skäl sparas ett år bakåt i tiden.

På förskolan ska det finnas en planering för hur personalens kompetens gällande brandskydd
och första hjälpen för barn ska hållas aktuell. Detta bör ske genom ett systematiskt och
regelbundet arbete vilket innebär att kunskapen på förskolan inom dessa områden på något
sätt bör uppdateras minst vartannat år.

För att barn inte ska fara illa måste även all personal vara medveten om anmälningsplikten
och vad den innebär. Förskolan ska ha en rutin för hur man informerar all personal och
nyanställda om detta och hur man går tillväga vid oro för något barns välbefinnande.

Förskolan är vidare skyldig att årligen upprätta en plan för arbetet med att främja
likabehandling och motverka alla former av kränkningar. Denna plan ska utifrån en lokal
riskinventering beskriva vilka åtgärder som ska påbörjas eller genomföras under det
kommande verksamhetsåret för att främja lika rättigheter och möjligheter samt förebygga
och förhindra trakasserier.

Barn i behov av särskilt stöd: Alla barn ska få det stöd de behöver för sin utveckling utifrån
sina behov och det är förskolechefens ansvar att så sker.

Förskolan ska ha en dokumenterad rutin för att följa varje barns utveckling och lärande för
att kunna utvärdera sina arbetssätt. Om man upptäcker att den verksamhet man bedriver
inte klarar av att möta alla barns behov ska det finnas en rutin för hur man då går tillväga för
att förändra sin verksamhet. De barn som har behov av särskilt stöd ska ges det stöd deras
speciella behov kräver.

Om förskolan söker bidrag till verksamhetsstöd för att stödja ett enskilt barn måste en
handlingsplan upprättas som utvärderas regelbundet och därefter revideras varje termin.

Barngrupperna: Barngruppen ska ha en lämplig sammansättning och storlek. Detta innebär
att om barngruppen oavsett ålderssammansättning överskrider Stockholms stads målsättning
(14 barn i småbarnsgrupper eller 18 barn för de äldre förskolebarnen) eller om
ålderssammansättningen på annat sätt ställer särskilda krav för barnens utveckling och
lärande. I sådana fall måste förskolan kunna redovisa hur arbetet organiserats för att
säkerställa hur barnen trots detta erbjuds en tillfredsställande förskoleverksamhet.
41

Detsamma gäller även för andra strukturella förutsättningar: Om förskolan har låg
personaltäthet; kring sex barn eller fler per heltidsanställd personal i barngrupp, låg
förskollärartäthet; färre än en förskollärare per ”vanlig” grupp enligt ovan eller kontinuerligt
hög personalomsättning.

Personal: All personal bör i första hand ha sin anställning hos huvudmannen. Huvudmannen
ska ha rutiner som säkerställer att all personal före anställning visat ändamålsenligt
registerutdrag från belastningsregistret. Utdraget får inte vara äldre än ett år och en kopia
ska sparas. Förskolan ska även ha en rutin för hur all personal informeras om den
tystnadsplikt som gäller.

Huvudmannen ansvarar för att all personal ska ha förutsättningar för planering, uppföljning
och utvärdering. Detta för att kunna ta det ansvar som finns beskrivet för olika befattningar i
läroplanen. Likaså ska huvudmannen se till att all personal har kännedom om
styrdokumenten, blir delaktig i den lokala utformningen av förskolans dokument samt får den
kompetensutveckling som krävs för att utveckla verksamheten utifrån lokala behov och
förutsättningar.

Om personalomsättningen över tid är hög behöver förskolan särskilt beakta detta i sin
organisation och i sin verksamhet för att kunna skapa den stabilitet och kontinuitet som
styrdokumenten kräver för barnens omsorg och långsiktiga lärande.

Förskolechefen ska genom utbildning och erfarenhet ha pedagogisk insikt i förskolans
verksamhet. Förskolechefen har bland annat ansvar för den övergripande organisationen av
det pedagogiska arbetet och ansvaret för att barn som är i behov av särskilt stöd får det.
Huvudmannen ska se till att förskolechefen har befogenheter och övriga förutsättningar för
att ta det ansvar som ingår i befattningen, något som bör formuleras och vid behov även
nedtecknas. Ansvarsfördelningen ska kommuniceras till både medarbetare och föräldrar.

För att fullgöra sitt uppdrag behöver förskolechefen kontinuerligt och fortlöpande vara
delaktig i förskolans arbete i tillräcklig omfattning för att vara insatt i och förtrogen med
verksamheten.

Förskolan ska ha ett tillräckligt antal examinerade förskollärare för att undervisningen ska
kunna anses bedrivas under ledning av dem som skollagen kräver. Om förskolan har en låg
andel förskollärare, mindre än en per avdelning/grupp enligt ovan, krävs att arbetet
organiseras på ett sådant sätt att detta krav ändå kan uppfyllas. Det vill säga att man
behöver kunna visa att de förskollärare som finns på förskolan är delaktiga i planering,
uppföljning och utvärdering av all verksamhet och är insatta i all pedagogisk verksamhet.

Om förskolan har låg förskollärartäthet ska det finnas en planering för hur
förskollärartätheten ska ökas. För att kunna anställa nyexaminerade förskollärare behöver
huvudmannen kunna erbjuda mentor och introduktionsår.

Övrig personal som arbetar med barnen på förskolan ska ha sådan utbildning eller erfarenhet
att barnens utveckling och lärande främjas.

Systematiskt kvalitetsarbete: Syftet med kvalitetsarbetet är att de nationella målen för
utbildningen ska uppfyllas genom förbättringar i arbetet. Syftet är också att skapa delaktighet
och dialog om måluppfyllelsen och om orsakerna till eventuella brister.
42

Huvudmannen har det övergripande ansvaret för det systematiska kvalitetsarbetet. Det
innebär att det ska finnas dokumenterade rutiner och underlag för hur arbetet ska bedrivas
under året, samt för att övriga förutsättningar för kvalitetsarbetet skapas.

Förskolechefen ansvarar för genomförandet av kvalitetsarbetet på enhetsnivå, förskollärare
har ett särskilt ansvar i arbetslaget och all övrig personal ska vara delaktiga.

Som underlag för utvärdering ska det på förskolan finnas dokumentation från uppföljningar
som gjorts under året och dokumentation av barnens utveckling och lärande. Förskolan bör i
förväg ha definierat vilka former man använder för sin uppföljning så att utvärdering kan
genomföras.

Den dokumenterade planering som görs för förskolans verksamhet ska relatera till läroplanen
för förskolan och andra styrdokument men kan utifrån detta även innehålla egna
ställningstaganden, värdegrund, visioner och inriktning. Här ska utvecklingsinsatser
formuleras utifrån de utvecklingsområden som prioriterats vid utvärderingen.

Pedagogisk verksamhet och miljö: Alla barn ska ges den ledning och stimulans de behöver i
sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska
kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål.

För att uppnå detta ska förskolans verksamhet till innehåll och arbetssätt utgå från läroplanen
och den egna planeringen där lokala förutsättningar och behov utgör grund för prioriteringar.
Förskolans läroplan beskriver att det krävs aktiva diskussioner om innebörden i begreppen
kunskap och lärande. Arbetet ska också bedrivas utifrån en medvetenhet om läroplanens
värdegrund med likabehandling, genusperspektiv och ett interkulturellt förhållningssätt.

Barnen ska på olika sätt få ta del av alla läroplanens målområden som värdegrund, språk,
matematik, skapande, naturvetenskap och teknik, se nedan. Detta kan ske genom olika
aktiviteter men det krävs även att lärandet ska ses som en helhet så att det blir mångsidigt
och sammanhängande, något som kan förverkligas genom ett temainriktat arbetssätt.

Barn lär på många sätt, exempelvis genom lek som behöver ges stort utrymme och goda
förutsättningar. De lär även genom förebilder och genom vägledning av vuxna. Det ska
därutöver finnas inslag av ett utforskande arbetssätt som utgår ifrån och tillvaratar barnens
nyfikenhet, aktivitet, egna intressen och erfarenheter.

Detta innebär sammantaget att man på förskolan ska ha tänkt igenom och gärna formulerat
organisationen av verksamhetens innehåll och hur det omsätts under dagen, veckan och året.
Detsamma gäller för olika gruppsammansättningar och aktiviteter. Det ska finnas såväl en
kontinuitet som en flexibilitet i organisationen och planeringen av verksamheten.

Förskolan ska dokumentera sin verksamhet.

Om förskolan väljer att ha konfessionella inslag ska det på ett tydligt sätt framgå att
föräldrarna har rätt att välja för sina barn om de ska delta i dessa aktiviteter eller inte.

Arbete med prioriterade målområden ur läroplanen: Även om förskolans verksamhet ska ses
som en helhet, med de förhållningssätt och arbetssätt som beskrivits ovan, finns det några
områden som man bör lägga extra vikt vid att fördjupa såsom till exempel att barnen ska få
möjlighet att utveckla sin skapande förmåga och förmåga att uttrycka sig. 3 Informationsoch kommunikationsteknologi, den del av IT som bygger på kommunikation mellan
människor.
43

Skollagen lyfter dessutom särskilt fram arbetet för att barn med ett annat modersmål än
svenska ska kunna utveckla.

Förskolan ska stödja barns matematiska utveckling och lärande kring naturvetenskap och
teknik.

Utomhusverksamhet: Förskolan ska regelbundet bedriva verksamhet även utomhus. Om
förskolan saknar egen gård och/eller närhet till grönområden behöver man särskilt tänka
igenom och planera för hur man ska leva upp till intentionerna i förskolans läroplan på det
här området.

Förskolan ska samverkan med hemmen.

Öppettider: I förskolans information till föräldrarna ska öppettider tydligt framgå.

Om förskolan har egen kö ska det finnas dokumenterade köregler. Dessa får inte på något
sätt vara diskriminerande och om man vill göra avsteg från det så kallade öppenhetskravet
måsta man ansöka om detta hos utbildningsförvaltningen.

Avgifter: Förskolan ska följa maxtaxan och får inte ta ut andra avgifter.
Dessutom om verksamheten ska hantera livsmedel i någon form, till exempel tillaga eller servera
mat, måste förskolan vara registrerad hos miljöförvaltningen som livsmedelsanläggning i enlighet
med livsmedelslagstiftningen. Denna typ av verksamhet omfattas av samma regler som
restaurangbranschen (se tidigare avsnitt) såsom hantering av förpackningar med mat, säker
hantering, lagring och förvaring, hantering och förvaring av avfall, skadedjursbekämpning,
rengöring och desinfektion, personlig hygien, vattenkvalitet och förvaring av livsmedel i lämpliga
temperaturer. Livsmedelskontrollen görs av kommunerna. Kostnader för kontrollerna ska betalas
av alla registrerade livsmedelsverksamheter genom en årlig kontrollavgift. Det är kommunerna
som bestämmer vilken timtaxa som gäller och därmed vilken den faktiska årsavgiften för
verksamheterna i kommunen blir. Detta innebär att avgifterna kan skilja sig mellan
kommunerna.
9.3.3
Ekonomiska bidrag och andra stöd
Om verksamheten har fått godkänt att starta kan kommunen lämna bidrag till verksamheten.
Bidraget per barn får inte "avvika oskäligt" från kommunens egen barnomsorgskostnad i
jämförbar verksamhet.
I rapporten Långt kvar till lika villkor, Problemområden och förslag på förbättringar inom lika
villkorslagstiftningen för kommunala och fristående skolor, Friskolornas Riksförbund 2011,
speglas en krånglig vardag för den fristående förskolan. Man menar att en fristående skola som
anser, eller misstänker, att den har drabbats av ett felaktigt beslut om skolpeng måste själv
överklaga det till förvaltningsrätten. Det är en både kostsam och tidskrävande process som i sig
kan vara avskräckande, särskilt för mindre skolor som inte har den ekonomiska och juridiska
kompetensen att göra beräkningar och bedöma rimligheten i en kommuns beslut.
I övrigt återstår att vända sig till starta-eget bidrag etc. som främjande systemet kan erbjuda, se
avsnitt 3.
Inom förskolan på välfärdssidan är bolagsdrivna förskolor den form som har vuxit mest. Det finns
några stora aktörer som drivs med riskkapitalmedel men lågt ifrån majoriteten.
44
9.3.4
Stöd i vidareutveckling och utbildning
Kommunen såsom till exempel Utbildningsförvaltningen i Stockholms Stad erbjuder kontinuerliga
informationsmöten för dig som driver fristående förskola och skola. Dessutom finns ett
branschråd för som är ett samarbetsforum för regelbunden dialog mellan fristående och
kommunala anordnare av förskola. Syftet med rådet är att medverka till utveckling av
verksamheten och rådet sammanträder cirka tre gånger per år.
Nätverket Sveriges Fristående Förskolor startades av Almega och KFO våren 2011 som ett svar
på önskemål från medlemmar som var verksamma inom förskolan och som efterlyste en tydlig,
nationell branschröst och en bas för samverkan mellan olika samarbetsorganisationer inom
förskolan. Våren 2013 bildades en formell branschförening för fristående förskolor, föreningen
Sveriges Fristående Förskolor. Fokus för arbetet är lika villkor mellan kommunala och fristående
förskolor samt kvalitetsutveckling i förskolan.
En fullständig referenslista till lagstiftningen återfinns i bilaga 13.
45
9.4
Specifika villkor för företag inom kemiindustrin
Den kemiska industrin omfattar traditionella kemiföretag, men även företag som är verksamma
inom den plastbearbetande industrin, raffinaderier och företag som framställer och tillverkar
metaller, läkemedel, cement, gummi, färg med mera.
Ett flertal av de tillståndspliktiga verksamheterna är stora och unika ur nationellt perspektiv.
Förutom en stor kemikaliehantering är en del verksamheter transportintensiva och/eller stora
energiförbrukare.
Indelningen av kemiindustrin är inte lika enkel att göra som de andra tre branscherna som ingår i
denna kartläggning, och kemiindustrin sträcker sig över flera olika sektorer. I en studie som
publicerades av VINNVOA i mars 2013 delades kemiindustrin in fem olika delbranscher. Dessa
inkluderar raffinaderier, bioraffinaderier, baskemikalier, övriga kemiska produkter och
farmaceutiska produkter, Enligt VINNOVAs studie finns det 438 företag på den svenska
marknaden med totalt 34 000 anställda (år 2010). Med denna definition är företagen inom
kemiindustrin i genomsnitt är klart större än företagen i de andra tre branscherna som ingår i
denna studie. De tio största företagen i denna sektor har knappt 17 800 anställda i Sverige.
Enligt samma studie har 332 företag färre än 50 anställda.37
Vad gäller denna bransch relevans i denna rapports jämförelse är fokus lagd på även denna hårt
reglerade bransch just kring regleringar. Viktigt att komma ihåg är att just denna bransch
representeras av både små fåmansdrivna företag men även stora kemiföretag.
9.4.1
Lagar och regler
De övergripande lagstiftningar som företag inom kemiindustrin behöver förhålla sig till är att
företagen ofta är tillståndspliktiga enligt miljöbalken, vilket regleras i miljöprövningsförordningen
och att verksamhet behöver anmälas till kommunen som sköter tillsynen. I själva driften av
företaget så behöver de även ofta förhålla sig till förordningen om verksamhetsutövares
egenkontroll.
En stor förändring som har skett för kemindustrin de senaste åren är införande av EU:s nya
kemikalielagstiftning (Reach) som trädde i kraft 1 juni 2007. Reach står för Registration,
Evaluation, Authorization and restriction of Chemicals. Reach berör i första hand tillverkare och
importörer av ämnen och beredningar, men även användare och distributörer av ämnen och
beredningar berörs i varierande omfattning.
Företag som bedriver en kemisk verksamhet genom att antingen tillverka, föra in en kemisk
produkt till Sverige eller byta namn på en sådan måste uppfylla en rad olika bestämmelser. Att
bryta mot bestämmelserna kan resultera i en åtalsanmälning eller en miljösanktionsavgift (MSA).
Genom att tänka på sakerna nedan kan onödiga åtalsanmälningar och miljösanktionsavgifter
undvikas:
Klassificera och märk kemiska produkter korrekt och på svenska.
Upprätta och lämna korrekta säkerhetsdatablad på svenska.
Anmäl era produkter till produktregistret (tillverkning, import, införsel samt när ni sätter
ut en produkt på marknaden under eget namn).
Ha barnskydd och kännbar varningsmärkning där det krävs.
Sälj enbart godkända bekämpningsmedel.
Ansök om tillstånd för överlåtelse av särskilt farliga produkter.
37
Chemical Industry Companiesin Sweden, Mossberg, Johanna, VINNOVA Analysis VA2013:01
46
Plast och färgindustrin
Inom plast och färgindustrin som är en del av kemiindustrin finns det några specifika
lagstiftningar och föreskrifter som företag inom dessa industrier måste förehålla sig.
Kemikalieinspektionen föreskrifter för dessa företag är:

Anmälan till produktregistret och erläggande av avgift, förordning om kemiska produkter och
biotekniska organismer

Korrekt klassificering, märkning i enlighet med Kemikalieinspektionens föreskrifter.
Förordningen (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märk-ning och förpackning av kemiska
ämnen och blandningar (CLP, Classification, Labelling and Packaging) gäller i EU sedan den
20 januari 2009. Under en övergångsperiod fram till 2015 kommer CLP att stegvis ersätta
bestämmel-serna om klassificering och märkning i KemI:s föreskrifter.

Reach-förordningen

CLP-förordningen om klassificering, märkning och förpackning av kemiska ämnen och
blandningar.
Även Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har några centrala föreskrifter som gäller
för företag inom plast och förgindustrin dessa är:

Regler om märkning och förvaring av brandfarliga varor och aerosoler (Lag om brandfarliga
och explosiva varor)

Regler om transport av farligt gods (Lag om transport av farligt gods, Förordning om
transport av farligt gods)
Dessutom finns det lagstiftning kring producentansvar för förpackningar som innebär att
företaget ska vara registrerat hos Förpacknings- och tidningsinsamlingen (f.d. REPA) eller
omhänderta använda förpackningar på likvärdigt sätt (om det senare gäller ska företaget årligen
rapportera återvinningsmetod och förpackningsvolymer till Naturvårdsverket).
9.4.2
Tillsyn
Tillsyn av kemikalier bedrivs av olika myndigheter i Sverige och EU och på olika nivåer.
Kemikalieinspektionen sköter tillsynen av leverantörer som släpper ut produkter på marknaden.
Det gäller företag som tillverkar eller importerar kemiska produkter, produkter med kemiskt
innehåll eller bekämpningsmedel till Sverige.
För tillsyn av hantering av kemikalier i verksamheter ansvarara kommuner och länsstyrelsen, det
gäller exempelvis yrkesmässiga användare och miljöfarliga verksamheter. Kommunerna har även
ansvar för tillsynen av kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor i detaljhandelsledet.
Kommunerna ansvar även för tillsyn av producentansvar för förpackningar. Andra centrala
myndigheter som har tillsynsansvar och som är kopplat till kemikalitillsyn är: Arbetsmiljöverket
när det gäller arbetsplatsen och kemikalier där, Naturvårdsverket när det gäller utsläpp till yttre
miljö samt Jordbruksverket när det gäller jordbruksfrågor.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har även tillsyns ansvar kopplat kemikalier det
gäller då tillsyn enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor, lagen om transport av farligt
gods, lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
(Sevesolagen)38.
38
http://www.kemi.se/sv/Innehall/Tillsyn/Kemikalietillsyn-i-Sverige-och-i-EU/
47
För företag innebär tillsyn att företagen som blir inspekterade måste tillhandhålla information
som efterfrågas av inspektörer. Inspektörerna kan bland annat ställa fråga om vilka rutiner
företaget har för att klassificera och märka kemiska produkter och om och vilka säkerhetsblad
som levereras till kunderna. Det ställs även frågor kring hur arbetet ser ut för att undvika farliga
kemikalier samt vilken kompetens det finns på företaget om kemikalieområdet. Vid kontrollen
kontrolleras även att företaget är anmält till KemI:s produktregister och att
produktanmälningarna är riktiga, förpackningsmärkning, säkerhetsdatablad, att det finns
barnskyddande förslutningar och kännbar varningsmärkning samt tillstånd för överlåtelse av
särskilt farliga kemikalier.
För att underlätta inspektioner begärs ofta säkerhetsdatablad och förpackningsmärkningar in i
förväg och ibland är detta den enda del i inspektionen det vill säga att det inte görs platsbesök.
En viktigt förutsättning vid inspektionerna och tillsynerna är att rätt personer finns på plats
exempelvis personer med kompetens på kemikalieområdet. Om företaget håller ett lager med
produkter ska även detta ges tillgång till för inspektion.
Om det vid inspektionen framkommer att det finns brister, direkta felaktigheter eller att företaget
inte följer rådande lagstiftning och regler. Krav på rättelse ställs då i ett föreläggande. Vilka
åtgärder som blir aktuella beror på hur allvarliga bristerna är. Om bristerna är små, så förutsätts
det att dessa åtgärdas och kan kontrolleras vid ett senare tillfälle. Om bristerna är större, till
exempel om ett säkerhetsdatablad eller en förpackningsmärkning innehåller oriktiga uppgifter
eller att distributionen av säkerhetsdatablad inte fungerar som den ska, krävas det att företaget
redovisar hur de tänker åtgärda felaktigheter. Om bristerna är allvarliga och företaget överträtt
straffsanktionerade regler görs en polisanmälan. I vissa fall får företaget ett beslut om
miljösanktionsavgift.
9.4.3
Kapitalförsörjningsfrågor
Denna bransch innehåller ett stort mått av innovation och det kan då antas att möjligheter att
söka stöd och bidrag från främjandesystemet olika offentliga stöd till innovationsinsatser är högre
än i denna rapportes övriga kartlagda branscher. Som exempel kan nämnas VINNOVA som ger
möjlighet till företag att utveckla sin innovationskraft men även andra aktörer såsom till exempel
Jegreliusinstitutet för tillämpad grön kemi och forskningsgrupper vid olika universitet. Vidare
finns forskningsstiftelsen Mistra som bland annat stöder projektet GreenChem som forskar på att
finna nya kemitekniska produkter och produktionsmetoder anpassade för ett ekologisk hållbart
samhälle. Programmet har som mål att initiera ett paradigmskifte inom kemiindustrin genom att
visa hur det är möjligt att använda biotekniska verktyg för en miljövänlig produktion. Stiftelsen
Formas finansierar flera projekt relaterade till kemikalieframställning ur biobaserade råvaror,
bland annat smörjoljor (Kemicentrum vid Lund Universitet), och mjukgörare (SP, Borås).
9.4.4
Stöd till branschens utveckling
Innovations- och kemiindustrierna i Sverige arbetar för att medlemsföretagen ska vara
framgångsrika och konkurrenskraftiga. Bland annat erbjuder denna bransch ett omfattande
utbildningsutbud i form av kurser, seminarier och konferenser i syfte att stärka branschen och
stödja i utvecklingsarbetet.
9.4.5
Särskilda reflektioner för branschen
Utmaningarna för kemikaliekontrollen blir mer komplexa och förutsätter i ökande grad
internationellt samarbete. Detta är en teknologiskt snabb bransch och det uppstår bland annat
många nya kemikalieämnen att ta hänsyn till. Kunskapsbehovet är därmed stort. Höga
dokumentationskrav medför höga kostnader. Exempel på svårigheter för växtskyddsföretag inom
branschen är otydlighet i regelverk särskilt vid produktutveckling, liten marknad låg prioritet,
höga introduktionskostnader för lokala produkter.
En fullständig referenslista till lagstiftningen återfinns i bilaga 14.
48
10. DISKUSSION OCH SLUTSATSER
10.1 Introduktion
Att driva sitt eget företag är utmanande för alla oavsett bransch eftersom det ställer höga krav
på varje företagare att verksamheten ska vara lönsam och gå med vinst. I denna rapports
genomgång av den huvudsakliga lagstiftningen och företagsfrämjande strukturer i form av
finansiering och ekonomiska bidrag som allt sammantaget bidrar till att skapa de villkor som
företagare i Sverige står inför, bekräftas bilden av ett mångfacetterat regelverk som ställer
många krav på närigsidkaren och dess förmåga till att informera sig och hålla sig uppdaterad,
oavsett bransch.
Inom ramen för denna studie har RMC kartlagt de väsentligaste dragen för jordbruksföretagens
villkor avseende både lagstiftning, ekonomiska ersättningar i form av bidrag, kapitalförsörjning
och villkor kring möjligheter att utveckla verksamheten och hur omgivningen kan bedömas
påverka jordbruksföretagaren. Dessutom kartlägger rapporten även de motsvarande villkor som
råder i tre andra branscher utöver jordbrukssektorn, nämligen restaurangbranschen, fristående
förskolor och företag inom kemiindustrin. Jordbruksföretagen har även i enkätform fått svara på
frågor om hur de upplever villkoren för att bedriva sina verksamheter.
Jordbruket har av förklarliga skäl många regler och förordningar och detta ställer stora krav på
producenterna och det är dessa utmaningar som är specifika för företag i denna bransch. Att
reglerna är flertaliga på området beror i huvudsak på att gruppen jordbruksföretagare utgörs av
en mycket heterogen grupp individer och företag som i sin tur arbetar med olika
driftsinriktningar. Vilken lagstiftning som aktualiseras i det enskilda fallet beror således på
verksamhetens inriktning.
Det är inte möjligt att göra en exakt bedömning av vilken bransch som har en mer rik flora av
krav omkring sig. Det kan konstateras att samtliga fyra branscher: jordbruksföretagen,
restaurangnäringen, fristående förskolor och företag inom kemiindustrin alla omfattas av
komplexa regelverk såsom till exempel miljöbalken, livsmedelslagstiftningen, skollagen och
kemikalielagstiftningen utgör.
Syftet med denna kartläggning har varit att med utgångspunkt från jordbruksföretagaren belysa
de villkor som råder för några olika branscher och ge en indikation på hur omvärlden och
situationen påverkar dessa typer av företagare.
10.2 Generella iakttagelser av jordbruksföretagen
En generell iakttagelse är att 93 procent av företagen inom svensk jordbruks- och
trädgårdsnäring drivs som enskilda firmor. Definitionen av en enskild firma är att den ägs av en
fysisk person som själv driver och står för sin rörelse. Detta innebär att den enskilda företagaren
ofta själv måste sköta bokföring, ha kontroll över lagar och bestämmelser, datakunskaper (då
vissa stöd endast kan sökas genom internet) samt även ha kunskap om vilka stöd som kan
sökas. Jämfört med företag med flera anställda måste den enskilde företagaren ha en bred
generell kunskap samtidigt som det ställs höga krav på specialiskunskaper inom
jordbruket/trädgårdsnäringen. Då företagen i jordbrukssektorn ofta utgörs av enskilda
företagare, ställer detta höga krav på den enskilda personen. I företag med flera anställda kan
den administrativa bördan ofta delas mellan olika anställda.
En annan iakttagelse är att jordbrukare som grupp är väldigt heterogen och utbildningsgraden
varierar kraftigt. En jordbrukare måste idag ha ett brett spektra av erfarenheter och kunskaper
för att kunna driva ett jordbruk, och en person som kan tillgodogöra sig information om till
exempel olika stöd eller om en marknads utveckling har en konkurrensfördel i jämförelse med de
personer som inte har samma förmåga att tillgodogöra sig denna information.
49
I enkäten som gick till jordbruksföretagarna inom ramen för denna kartläggning speglas även
denna tveksamhet till huruvida allmänna villkor är anpassade för jordbruksföretag, där
majoriteten anser att anpassning av dessa allmänna regler endast skett i viss grad.
Med detta sagt kan det vidare konstateras att jordbrukare genom bland andra LRF och
länsstyrelserna kan få tillgång till stöd och hjälp. För att vara en konkurrenskraftig jordbrukare i
dagens samhälle måste jordbrukaren inte bara optimera den egna produktion, utan även försöka
effektivisera processen för hur bokföringen sköts, effektivisera ansökningsprocesser för olika
jordbruksstöd, samt att förstå sig på marknadens efterfrågan. Då många företag drivs som
enskilda företag tillfaller dessa uppgifter en och samma person.
10.3 Är jordbruksföretagen i högre grad än andra branscher tyngda av villkor som
lagstiftningen sätter upp?
Denna rapports kartläggning av de villkor som råder för jordbruksföretagen visar dels på
existensen av en omfattande lagstiftning men att det samtidigt måste noteras att vilken
lagstiftning som kan komma att aktualiseras för respektive jordbruksföretag beror på dess
driftsinriktning. Gruppen är alltså mycket heterogen avseende typ av driftverksamhet vilket
genererar en bred lagstiftning som endast i delar är relevant för den gemene
jordbruksföretagaren. Inom kategorin husdjur som driftinriktning i statisktiken utgörs cirka
hälften av jordbruksföretag som är verksamma med köttdjur och näst vanligast är verksamhet
med mjölkkor. Genom att konstatera detta blir konsekvensen att miljöbalken samt all lagstiftning
kring både djurskydd och djurhållning samt livsmedel blir gällande. Varje specifik driftverksamhet
regleras i detalj men därmed inte sagt att hela den komplexa strukturen av lagstiftning blir
aktuell utan snarare valda tillämpliga delar. Det väsentliga är hitta tid att avsätta och kunskapen
om vad som är relevant för var och en. Av den anledningen har det utarbetats checklistor och
verktyg av bland annat LRF och Jordbruksverket för att underlätta orienteringen. Enkäten som
jordbruksföretagen har fått svara på visar även att informationen är relativt tillräcklig i dessa
frågor men att det finns utrymme för förbättringar.
Företag inom andra branscher måste på samma sätt känna till rådande bestämmelser och
uppdateringar på respektive områden. Ser man till omfattningen av lagstiftningen för de andra
branscherna som kartlagts kan den vid en första anblick verka mindre till antalet. Dock är det
väsentligt att såväl tillämplig lagstiftning såsom miljöbalken, skollagen och
livsmedelslagstiftningen är rigorös och mycket omfattande och medför många och omfattande
kontroller som RMC bedömer är minst lika betungande för samtliga näringsverksamheter som
även omfattas av dessa regleringar.
Restaurangbranschen omfattas av bland annat livsmedelslagstiftningens många olika krav och
rigorös tillsyn ska säkerställa en säker hantering för att motverka ett stort antal riskfaktorer i
verksamhetsutövningen.
Fristående förskolor måste på samma sätt även de ta hänsyn till såväl den komplexa miljöbalken
som livsmedelslagstiftningen. Dessutom finns ett omfattande regelverk i skollagen hur barn ska
garanteras en förskoleverksamhet med god kvalitet.
Företag som arbetar inom kemiindustrin är också tvungna att känna till rådande bestämmelser
och uppdateringar av dessa. Miljöbalken aktualiseras även här och näringsidkaren har att förhålla
sig till ett mycket strikt regelverk kring bland annat kemikaliehantering och förpackningsfrågor.
Det är inte möjligt att väga lagstiftningarnas kompexitet eller omfattning mot varandra. Att det
finns fler regler för en bransch behöver inte nödvändigtvis betyda att kompexiteten och eventuell
krånglighet ökar i grad.
50
RMC gör bedömningen att jordbruksföretag i likhet med många andra företag har många regler
att förhålla sig till. I enkäten de fått besvara om hur de ser på sina villkor för företagande anger
de även i stor grad att komplexitet och regler utgör hinder för att utveckla företaget. Frågan är
om det kan bedömas vara fler än för något annan typ av företag. Det ska här tilläggas att
företagen i jordbrukssektorn i genomsnitt är mindre än företagen i de andra sektorerna, och att
företag utan anställda måste ha förståelse för regler och lagar på egen hand. Regelbördan är
förstås också beroende av vilka driftinriktningar som jordbruksföretaget utövar och ju fler olika
typer av djur, växtodlingar etc. ju högre regelbörda. Med detta ökar även tillsynsapparaten. Av
den anledningen har försök till checklistor utarbetats, såsom Miljöhusesyn.nu. På samma sätt
vägleder kommunerna den som till exempel vill starta restaurang eller friskola där flertalet
kommuner erbjuder handfast orientering om vad näringsidkaren bör beakta. Enkätsvaren ger en
tvetydig bild över huruvida jordbruksföretagarna uppfattar den särskilda lagstiftningen som
mycket eller lite ändamålsenlig. Dock kan det konstateras av enkätsvaren att den särskilda
lagstiftningen dock tjänar sitt ändamål till åtminstone en viss grad.
I tabell 5 illustreras de huvudsakliga ramarna för typerna av lagstiftning som aktualiseras i de
olika branscherna på ett övergripande plan. Rapporten kartlägger i detalj de olika områdena.
Tabellen uppmärksammar att komplexa regelverk aktualiseras för samtliga typer av företag och
de kan bedömas troligt att svårighetsgraden att tränga igenom och förstå de villkor som
förväntas av näringsidkaren inom respektive bransch är densamma för samtliga. Det gör det
därmed också svårt att stadsfästa att just jordbruksföretagen skulle vara högre belastade
avseende de krav som lagstiftningen ger för handen.
Dock kan det vara värt att notera att då tillsynen av jordbruk ofta ligger på kommunal nivå kan
det i teorin innebära att vissa kommuner utför mer rigorösa kontroller och inspektioner än andra
kommuner och detta kan leda till att det blir mer betungande att bedriva jordbruk i en kommun
jämfört med en annan.
Gäller
Typ av företag
samtliga
Branschspecifikt huvudsakligt regelverk som aktualiseras
i respektive fall – en översikt
företag
Jordbruksföretag (tex)
Allmänna
regler och
-
Växtodling
Miljölagstiftn.
Livsmedelslagstiftn.
Kulturminnneslagstiftn.
-
Djurhållning
villkor
inklusive
Miljölagstiftn.
Livsmedelslagstiftn.
Djurskyddslagstiftn.
beskattning
Restaurang
Miljölagstiftn.
Livsmedelslagstiftn.
Kassahanteringlag
för företag
Fristående förskola
Miljölagstiftn.
Livsmedelslagstiftn.
Skollagen
Kemiföretag
Miljölagstiftn.
Kemikalielagstiftn.
Varor och paketerings
lagar
Tabell 5 Översikt av huvudsakliga ramverk för lagstiftning i olika branscher
10.4 Finansiering, ekonomiska stöd och ersättningar – en möjlighet eller hinder?
När det gäller kapitalförsörjning för jordbruksföretag kan det konstateras att kapitalförsörjningen
visserligen är relativt tryggad i jämförelse med andra branscher men att i de fall finansiering
behövs uppstår svårigheter på grund av avstånd till bank och låga andrahandsvärden på
fastigheter i glesbygd.
Det finns en rad ekonomiska stöd och ersättningar för företagen att söka. RMC upplever att de
regler och villkor som förekommer kring de stöd och ersättningar som är ämnade för
jordbruksföretagen är relativt rimliga i förhållande till stödet och inte svårare än för andra
51
branscher. Dock kan det konstateras att uppsjön av stöd till jordbruksföretagen är stor. Det
förekommer likt många andra stöd en administrativ börda som även synliggörs i den enkät RMC
skickat ut till jordbruksföretagen som själva fått reflektera över sina villkor. Majoriteten av
företagarna uppgav att administrationen kring ekonomiska stöd och ersättningar inte är rimlig
och det kan konstateras vara ett problem då en tydlig majoritet uttrycker behov av extern
finansering. RMC gör bedömningen att just det ekonomiska ersättningsystemet och dess
administrativa uppbyggnad skapar missnöje och dåliga villkor för jordbruksföretagarna. Tiden det
tar att söka dessa stöd och det administrativa upplevda krånglet är faktorer som förs fram som
negativa aspekter.
RMC kan genom denna och tidigare kartläggningar i det företagsfrämjande systemet konstatera
att informationen är mångfacetterad och att det krävs en viss vana att hitta rätt. Så när det väl
är gjort bör det också sägas att informationen som finns kring aktuella ekonomiska stöd och
ersättningar är i de flesta fallen tydlig och välanpassad. Det är RMC:s bild att informationen även
kontinuerligt uppdateras och att det företagsfrämjande systemet är medveten och lyhörd för
förbättringsåtgärder, inte minst avseende förenkling av administration och regelverk kring
ekonomiska ersättningar till Jordbruksföretagen. Detta ska även ställas mot graden av
ekonomiska stöd som kan åtnjutas av jordbruksföretagaren. I jämförelse med andra branscher
bedömer RMC att jordbruksföretagaren snarare är gynnad än missgynnad avseende ekonomiska
bidrag och möjligheter till tydlig rådgivning för att ta del av de ekonomiska bidragen.
De övriga undersökta branscherna har mer begränsade särskilda stöd riktade till sin sektor. De är
snarare hänvisade till det generella främjandesystemet såsom Almis företagsstöd,
Nyföretagarcentrum med flera. Avvikande är företagen inom kemibranschen som, förutsatt att de
bedriver innovationsinriktad verksamhet, kan få möjlighet att ta del av den flora av
innovationsinriktade stöd som både myndigheter och forskningsaktörer erbjuder sektorn.
10.5 Branschernas marknad, företagens möjligheter till utveckling och andra
påverkansfaktorer i omvärlden
Jordbruksföretagen omges av goda och relativt tydliga stödfunktioner för att hitta rätt i det
omfattande regelverket. Jordbrukssektorn är en heterogen bransch i den meningen att
verksamhetsinriktningen på detaljnivå kan variera kraftigt och att varje dylik typ av
verksamhetsdrift är reglerad. Som en följd har mycket fokus lagts på att utveckla verktyg och
rådgivning att hitta rätt. De enskilda ekonomiska stöden skapar dock bekymmer då dessa stöd
ibland uppfattas som alltför byråkratiska. Med detta sagt kan det även konstateras att olika
faktorer som sätter dessa ramar är trögrörliga och förändras långsamt över tid. I jämförelse med
andra branscher i denna studie har jordbruksföretagen en situation där lagstiftning och regler
förändras relativt långsamt och det finns möjlighet för jordbruksföretagen att skapa nya rutiner
över tid för att svara upp mot dessa förändringar. Jordbruksföretagen kan inte heller kontrollera
sin direkta marknadsposition såsom prissättning eller behov att möta direkta konsumentkrav. Så
länge som jordbruksföretaget inte bedriver någon form av förädling så har det ingen
direktkontakt med slutkunden. Jordbruksföretagens kunder är ofta kooperativ eller stora företag
där företaget inte kan bestämma priset. Marknadskrafterna som påverkar jordbruksföretagen
finns på den globala marknaden för jordbruksprodukter och priset påverkas främst av utbud
(efterfrågan är relativt stabil). Utbudet kan å andra sidan variera kraftig som en följd av till
exempel dåligt väder.
Restaurangbranschen lever på samma sätt som jordbruksföretagen under stränga kontrollkrav
och en verklighet av omfattande tillsyn och tillstånd. Dock har de liksom jordbruksföretagen
möjlighet att skaffa rutiner och till exempel ändras inte villkoren för de yttre faktorerna
nämnvärt. Däremot råder det stränga marknadsvillkor för restaurangbranschen som är extremt
konkurrensutsatt och dessutom alltid i behov av kapital till verksamheten. Den höga andelen
betalningsanmärkningar i branschen vittnar även om en svår ekonomisk situation.
52
Restaurangföretagaren behöver vara mycket lyhörd för marknadens direkta trender och är
beroende av den lokala marknaden. Branschen har dessutom utmaningar att skapa utveckling i
befintliga företag och satsa på utbildningar och kompetens. Initiativ som branschföreningen tar
nu för att skapa ett system för harmoniserad certifiering i branschen är ett steg mot att stödja
utvecklingen i branschen.
Den fristående förskolan omfattas även av sträng tillsyn och kontrollverksamhet. De bedöms
behöva svara upp på förändringar i lagar och regelverk snabbare än i jordbruks- eller
restaurangbranschen. Barnen behov, säkerhet och hälsa blir tydliga indikationer för kvaliteten i
verksamheten. Den fristående förskolan lever även under konkurrensutsättning och marknaden
har en starkare direkt påverkan på dessa företag. De fristående förskolorna i begrepp att själva
särskilja sig från konkurrensen men marknaden är mer trögrörlig än till exempel
restaurangbranschen.
Vad gäller kemiindustrin lever dessa företag under villkor där regelverket är rörligt och
föränderligt och de yttre faktorerna ställer krav på hög närvaro i till exempel omvärldsbevakning
eller omställningar i produktion. Som framgår i avsnittet som beskriver villkoren för
kemiföretagen, omfattar branschen många olika delbranscher. Möjligheten att påverka
marknaden bedöms ändå som högre än inom till exempel jordbruket, då företagen själva kan
påverka efterfrågan genom prissättning. Samtidigt är många SMF underleverantörer till stora
företag som är mer trögrörliga än till exempel en enskild konsument.
RMC har nedan tagit fram en bild för att visuellt illustrera hur det är att driva företag i de olika
branscherna. På x-axeln befinner sig lagar och regler och branscherna har plottats ut i
förhållande till varandra. Kemibranschen befinner sig här längst till höger eftersom reglerna är
rigorösa och ändras ofta. Dessutom finns det lite eller ingen hjälp att tillgå när det gäller tolkning
av nya regler och förordningar i denna bransch. RMC har bedömt att jordbruksföretag ligger i
nivå med företag i restaurangbranschen vad gäller lagar och regler. Grundläggande skillnader
vad gäller företag i de båda branscherna är att jordbruksföretag kan ha flera regler att förhålla
sig till om de arbetar med till exempel både odling och djuruppfödning. Samtidigt har dessa
företag ett annat offentligt stöd att tillgå än företagen i restaurangbranschen. En annan skillnad
är att jordbruksföretagen ofta är enpersonsföretag och att det då är upp till en person att hålla
ordning på alla lagar och regler. I de andra branscherna kan denna arbetsbörda ofta delas upp
mellan olika personer.
För att illustrera att ett jordbruksföretag kan behöva anpassa sig till flera olika regler och lagar i
de fall som det arbetar med olika näringar parallellt har RMC gjort en streckad linje.
Y-axeln har namnet ”marknadsmakt” och med detta avses företagens möjlighet att påverka sin
egen situation. Störst möjlighet att påverka sin egen situation har företag i restaurangbranschen.
Där kan företagen nischa sig genom till exempel en unik meny eller lägre pris för att särskilja sig
mot konkurrenterna. Som nämndes ovan har jordbruksföretagen ingen eller liten möjlighet att
påverka marknaden.
För att illustrera att vissa företag i kemiindustrin kan påverka sin marknadssituation mer än
andra används en streckad linje.
53
Marknadsmakt
Restaurang
Förskola
Lagar &
regler
Kemi
Jordbruk
Figur 16 Jämförelse mellan de fyra branscherna avseende yttre faktorer och deras makt över marknaden
Sammanfattningsvis kan reflektioner utifrån olika typer av villkor för branscherna återges i nedan
tabell.
Tillsyn
Kapitalförsörjning
Ekonomiska stöd
Utvecklingsstöd
Övriga
särskildheter
Jordbruksföretag
Ja flertal
Litet problem
Ja bäst
utbyggt
Ja bra tillgång
Stabil och
förutsägbar
efterfrågan
Restaurang
Ja flertal
Beror på
situationen
Ja finns
Sämre
tillgång
Trend- och
priskänlig,
och beroende
av
marknadsföri
ng
Fristående
förskola
Ja flertal
Beror på
situationen
Ja finns
Ja finns
Trögrörlig
efterfrågan
men ej
obetydlig
marknadsrisk
Kemiindustrin
Ja omfattande
Möjligt
Ja finns
Ja finns
Hög påverkan
av yttre
faktorer
Tabell 6 Översikt jämförelse av villkor i jämförda branscher
54
10.6 Avslutande reflektioner
Villkor och kravbörda kan uppfattas vara relativt lika för de jämförda företagsgrupperna.
Regelverken kring miljöbalken, livsmedelslagstiftningen, djurskyddsagstiftning, skollagen,
kemikalielagstiftningen m.fl. är stora och komplexa ramverk som dessa branscher har att förhålla
sig till.
Kapitalförsörjning är alltid ett vanligt behov hos små och medelstora företag. Här är det tydligt
att jordbruksföretagen har det lättare än till exempel företagen i kemiindustrin då
informationsasymmetrin mellan långivare och låntagare är relativt liten och eftersom marknadens
utveckling är känd. Till detta har jordbruksföretagen ofta en säkerhet. Företag i till exempel
kemindustrin kan ha kapitalbehov för att utveckla en produkt som det eventuellt kan finnas ett
behov för på marknaden. Osäkerhetsfaktorerna för en innovativ produkt är många och det gör
det svårare för ett företag i denna sektor att täcka sitt kapitalbehov. Dessutom finns det ingen
säkerhet i ett framtida värde av en outvecklad produkt.
Att avsätta tid för att söka ekonomiska bidrag och stöd är svårt i företag med få anställda. Det
företagsfrämjade systemet både på den offentliga och privata sidan ger god vägledning och råd
hur man i de olika branscherna kan gå till väga för att till exempel söka stöd. Särskilt för
jordbruksbranschen där frekvensen av stöd är hög finns väl utbyggda verktyg för att stödja den
enskilda företagaren. Det finns en tydlighet för företag i jordbrukssektorn som inte finns på
samma sätt för de andra branscherna. Gemensamt för samtliga branscher är att det handlar om
att det är svårt att hinna med att både driva sin verksamhet och beakta de möjligheter som finns
för utveckling av företaget.
RMC gör bedömningen att:
-
-
-
-
-
Jordbruksföretagen har liksom företag i andra branscher såsom restaurang, fristående
förskolor eller företag inom kemiindustrin likvärdiga villkor avseende de allmänna villkor
och beskattningsregler som råder för att driva näringsverksamhet i Sverige.
De olika specifika krav som ställs på företag inom de olika branscherna som
kartläggningen omfattar bedöms vara lika omfattande för samtliga typer av företag men
där det bör tas i beaktande att branschen jordbruksföretag är en heterogen grupp där
typen av drift i verksamheten och mängden av olika drifter inom samma företag
samvarierar sannolikt med graden av komplexitet. Fler typer av verksamheter såsom
t.ex. både växtodling, djurhållning (ett eller flera olika typer av djur såsom kor, häst, svin
etc.) ökar kraven på tillsyn där fler och fler lagar aktualiseras för vart och ett av
driftformerna.
Jordbruksföretagare bedöms inte omfattas i högre grad än andra branscher av
administration kring ekonomiska ersättningar men då kartan över det företagsfrämjande
systemet ibland uppfattas som otydlig blir konsekvensen att bördan är hög i kombination
med att stöden är många och inte systematiskt samlade. I jämförelse med andra
branscher uppfattar MRC att stöden för jordbrukssektorn dock är bättre systematiserade
än i det generella offentliga främjandesystemet. Det finns också relativt fler stöd att söka
inom jordbrukssektorn.
När de gäller kapitalförsörjning gör RMC bedömningen att till exempel
restaurangbranschen har det svårare att säkra sin kapitalförsörjning än
jordbruksbranschen, som har säkerheter i större utsträckning, dock med låga värden.
Att villkoren för de fyra jämförda branscherna skiljer sig mycket lite åt om man tittar
isolerat på regelverken då samtliga omfattas av komplexa regelverk kopplade till tillsyn
och regelbundna kontroller. Ser man till övriga villkor för de fyra branscherna återfinns
olika verkligheter för de fyra jämförda branscherna men sammantaget gör RMC
bedömningen att vid en sammanvägning av villkoren, trots olika typer av utmaningar,
kan de anses ligga på en jämförbar nivå.
55
Således kan detta sammanfattas med att jordbruksföretagaren har generellt sett inte sämre
villkor och förutsättningar än andra branscher för att driva företag. Det särskiljande är framför
allt typen av verksamhetsform (enmansföretag), som kan innebära högre ”belastning” av
administration, ställer högre kompetenskrav och kan försvåra extern finansiering, såsom
riskkapital.
56
11. REFERENSLISTA
Dokument
Analys av kompetensutvecklingen inom landsbygdsprogrammet – Fördjupning av rapport
Jordbruksverket, 2010:30
Chemical Industry Companies in Sweden, Mossberg, Johanna, VINNOVA Analysis VA2013:01
Grön Konkurrenskraft – produktivitetsutveckling i Sverige och i våra konkurrentländer, LRF
Konsult, Lantbrukarnas riksförbund, Jordbruksverket, 2012
Hållbarhet i svenskt jordbruk Jordbruksverket, Statistiska Centralbyrån, Lantbrukarnas
Riksförbund, Naturvårdsverket, 2012, 2012
Kommittédirektiv Konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter för svensk jordbruks- och
trädgårdsproduktion, Landsbygdsdepartementet, 2013
Kompetensutveckling inom landsbygdsprogrammet – Jordbruksverket, Rapport från en statistisk
Konkurrenskraft för svensk livsmedelsproduktion, Lantbrukarnas riksförbund, 2009
Kraven kostar – Jordbruksföretagens administrativa kostnader för myndighets- och branschkrav,
Jordbruksverket, 2012
Långt kvar till lika villkor, Problemområden och förslag på förbättringar inom lika
villkorslagstiftningen för kommunala och fristående skolor, Friskolornas Riksförbund 2011
Mat på lika villkor – konkurrenskraft och politiska villkor för svenskt jordbruk, Lantbrukarnas
riksförbund, 2013
Redovisning av uppdrag om halvtidsutvärdering av Landsbygdsprogram för Sverige 2007-2013,
SLU Sveriges lantbruksuniversitet, 2010
Röster från hotell- och restaurangbranschen, Tillväxtverket, 2013
Strukturfonder för kompletterande kapitalförsörjning i Sverige, Sweco Eurofutures, 2008
Sveriges Företagande och konkurrenskraft – Internationell benchmarking, Regeringskansliet,
Näringsdepartementet, 2011
The Current State of the Venture Capital Industry, Anna Söderblom, Entreprenörskapsforum,
2012
Tillväxtmöjligheter och hinder för svenska små och medelstora företag, Tillväxtverket, 2011
undersökning genomförd våren 2010
Uppdrag energikartläggning av de areella näringarna, Statens energimyndighet, 2010
Internet
http://foretag.stockholm.se/Regler-och-ansvar/Livsmedelsregler/Fragor-och-svar-omlivsmedelshantering/
http://foretag.stockholm.se/-/Fristaende-sajt/Enskilt-driven-forskoleverksamhetskolbarnsomsorg-och-fristaende-skola/Forskola-familjedaghem-och-skolbarnsomsorg/Att-startaenskilt-driven-forskola-eller-fritidshem/
http://fristaendeforskolor.se/
http://www.foretagsklimat.se/
57
http://www.ftiab.se/
http://www.hrf.net/
http://www.ikem.se
http://www.iva.se/PageFiles/16003/Energieffektivisering-rapport8-J.pdf
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/veterinaraforfattningshan
dboken/ldjurskydd.4.6beab0f111fb74e78a78000821.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod.4.5abb9acc11c89b20e9e8000401.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/tillsyn.4.5abb9acc11c89b20e9e8000392.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurhalsopersonal/veterinaraforfattningshan
dboken/kbekampningavdjursjukdomar.4.6beab0f111fb74e78a78000676.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod/miljoersattningar.4.7850716
f11cd786b52d8000485.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod/nationelltstod.4.67e843d911
ff9f551db80002429.html
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod/mervardenijordbruket.4.67e
843d911ff9f551db80004336.html
http://www.kemi.se/sv/Innehall/Tillsyn/Att-tanka-pa-for-foretag/
http://www.kemi.se/sv/Start/Lagar-och-andra-regler/
http://www.kemi.se/sv/Innehall/Tillsyn/Kemikalietillsyn-i-Sverige-och-i-EU/
http://www.lansstyrelsen.se .Information om: Greppa näringen, Matlandet, Ett rikt
odlingslandskap, Mer ekologisk mat, Ökad animalieproduktion, Landsbygdsturism, Vässa
företaget och Hållbar bygd
http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/miljo-och-klimat/verksamheter-medmiljopaverkan/miljofarlig-verksamhet/tillsyn/Pages/default.aspx
http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/Pages/default.aspx
www.miljohusesyn.nu
https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Tillsyn--tillsynsvagledning/
http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Uppdelat-efteromrade/Producentansvar/Forpackningar1/
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980808.HTM
http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer.4.76a43be412206334b89800052908.html
http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/foretagare/kassaregister.4.121b82f011a74172
e5880005263.html
http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/foretagare/foretagsformer.4.58d555751259e4
d661680006064.html
http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/arbetsgivare/personalliggare.4.4f3d00a710cc9
ae1c9c80007271.html
http://www.skatteverket.se/download/18.77dbcb041438070e03997c4/1390392634237/29518.p
df
http://www.skolverket.se/regelverk/skollagen-och-andralagar
http://www.slv.se/sv/grupp1/livsmedelsforetag/Starta_livsmedelsforetag/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Livsmedelskontroll/
http://www.slv.se/sv/grupp1/Lagstiftning/Gallande-lagstiftning/
http://www.svca.se/sv/Om-riskkapital/Om-riskkapital/Riskkapital-i-siffror/Antal-anstallda-2012/
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/rorigt-system-moter-skanska-innovatorer/
https://www.verksamt.se/starta
https://www.verksamt.se/starta/skatter-och-avgifter
http://www.visita.se/
Samtal/Mailkonversation
Anders Johannesson, LRF
Ann Molén Årling, Livsmedelsverket
Erika Brandov, LRF
Eva Olsson, LS VGR
58
Ingrid Guldbrand, LS VGR
Johannes Tykesson, Länsstyrelsen i Stockholms län
Karin Almgren, LS VGR
Magnus Huss, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige
Mattias Gotting, LRF
Mette Olsson, LS Skåne
My Sahlman, LRF
Renee Degler, Jordbruksverket
Sofia Nordström, LRF
Stina Nilsson, Jordbruksverket
Susanne Lundgren, LRF
Thorleif Svensson, biträdande landsbygdsdirektör VGR
Åsa Hill, LRF
Åsa Jelinek, LS VGR
59
BILAGA 1 LAGSTIFTNING OM ALLMÄNNA VILLKOR ATT DRIVA
NÄRINGSVERKSAMHET
Lagar och förordningar
Lag om handelsbolag och enkla bolag
Aktiebolagslag
Handelsregisterlag
Bokföringslag
Mervärdesskattelag
Inkomstskattelag
Marknadsföringslag
Prisinformationslag
Produktsäkerhetslag
Produktansvarslag
Lag om distansavtal och avtal utanför affärslokaler
Konsumentköplag
Konsumenttjänstlag
Konsumentkreditlag
Köplag
Livsmedelsverkets föreskrift
Personuppgiftslag
Patentlag
Varumärkeslag
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 1980:1102 (2006:867)
SFS 2005:551 (2013:737)
SFS 1974:157 (2013:429)
SFS 1999:1078 (2011:1399)
SFS 1994:200 (2014:50)
SFS 1999:1229 (2013:1106)
SFS 2008:486 (2014:16)
SFS 2004:347 (2008:507)
SFS 2004:451 (2011:1215)
SFS 1992:18 (2010:975)
SFS 2005:59 (2014:14)
SFS 1990:932 (2014:11)
SFS 1985:716 (2010:1006)
SFS 2010:1846 (2014:17)
SFS 1990:931 (1996:776)
LIVSFS 2006:21
SFS 1998:204 (2010:1969)
SFS 1967:837 (1983:433)
SFS 2010:1877
BILAGA 2 MILJÖBALKEN OCH FÖRORDNINGAR TILLÄMPLIGA PÅ
JORDBRUKSFÖRETAGEN
Rödmarkerad text riktas till myndigheter och övrigt text har jordbruksföretagen, beroende på typ
av verksamhet som bedrivs, som direkt målgrupp.
Miljöbalken SFS 1998:808
Kapitel
Förordningar
3 och 4 Hushållningsreglerna
Hushållning med mark- och
vattenområden SFS 1998:896
5 Miljökvalitetsnormer
Luftkvalitetsförordningen SFS
2010:477
5
Miljökvalitetsnorm för fisk- och
musselvatten SFS 2001:554
5
Nationella utsläppstak för
luftföroreningar SFS 2003:65
5
Om översvämningsrisker SFS
2009:956
5
Omgivningsbuller SFS 2004:675
5
Badvattenförordningen SFS
2008:218
5
Havsmiljöförordningen SFS
2010:1341
6 Miljökonsekvensbeskrivning
Miljökonsekvensbeskrivningar SFS
1998:905
7 Områdesskydd
Områdesskydd enligt miljöbalken
m.m. SFS 1998:1252
7
Nationalparksförordningen SFS
1987:938
7
Nationalstadsparksförordningen SFS
2009:55
8 Artskydd
Artskyddsförordningen SFS
2007:845
9 Miljöfarlig verksamhet och
Miljöfarlig verksamhet och
hälsoskydd
hälsoskydd SFS 1998:899
9
Miljöprövningsförordningen SFS
2013:251
9
Industriutsläppsförordningen SFS
2013:250
9
Översyn av vissa miljöfarliga
verksamheter SFS 2004:989
9
Avfallsförbränning SFS 2013:253
9
Stora förbränningsanläggningar SFS
2013:252
9
Användning av organiska
lösningsmedel SFS 2013:254
10 Verksamheter som orsakar
Miljöriskområde SFS 1998:930
miljöskador
10
Allvarliga miljöskador SFS 2007:667
10
Avhjälpande av föroreningsskador
och statbidrag för sådant
avhjälpande SFS 2004:100
11 Vattenverksamhet
Vattenverksamhet SFS 1998:1388
12 Jordbruk och annan
Anmälan för samråd SFS 1998:904
verksamhet
12
Miljöhänsyn i jordbruket SFS
1998:915
13 Genteknik
Utsättning av genetiskt modifierade
organismer (GMO) i miljö SFS
2002:1086
13
Innesluten användning av GMO SFS
200:271
13
Försiktighetsåtgärder vid odling och
transport m.m. av genetiskt
modifierade grödor SFS 2007:273
14 Kemiska produkter
Kemiska produkter och biotekniska
organismer SFS 2008:245
14
Växtskyddsmedel SFS 2006:1010
14
Biocidprodukter SFS 2000:338
14
Förbud m.m. i vissa fall samband
med hantering m.m. av kemiska
produkter SFS 1998:944
14
Fluorerande växthusgaser och
ozonnedbrytande ämnen, SFS
2007:846
14
Asbest i ventilationsanläggning, SFS
1985:997
14
Svavelhaltigt bränsle SFS 1998:946
14
PCB m.m. SFS 2007:19
14
Försäljning och förvaring av vissa
flyktiga lösningsmedel m.m. SFS
1977:994
14
Kosmetiska produkter SFS 2013:413
14
Tatueringsfärger SFS 2012:503
14
Farliga ämnen i elektrisk och
elektroniska utrustning SFS
2012:861
14
Utdrag ur REACH avseende
definitioner, informationsskyldighet,
nedströmsanvändare och
säkerhetsdatablad EG nr 1907/2006
15 Avfall
Avfallsförordningen SFS 2011:927
15
Deponering av avfall SFS 2001:512
15
Producentansvar för batterier SFS
2008:834
15
Utvinningsavfall SFS 2013:319
15
Producentansvar för bilar SFS
2007:185
15
Producentansvar för däck SFS
1994:1236
15
Producentansvar för förpackningar
SFS 2006:1273
15
Retursystem för plastflaskor och
metallburkar SFS 2005:220
15
Producentansvar för returpapper
SFS 1994:1205
15
Producentansvar för elektriska och
elektroniska produkter SFS
2005:209
15
Producentansvar för glödlampor och
vissa belysningsarmaturer SFS
2000:208
15
Producentansvar för läkemedel SFS
2009:1031
26 Tillsyn och egenkontroll
Miljötillsynsförordningen SFS
2011:13
26
Verksamhetsutövares egenkontroll
SFS 1998:901
27 Avgifter
Avgifter för prövning och tillsyn
enligt miljöbalken SFS 1998:940
27
Avgiftsförordningen SFS 1992:191
30 Miljösanktionsavgifter
Miljösanktionsavgifter SFS 2012:259
Förordningar till andra lagar
Bilskrotning SFS 2007:186
Förordningar till andra lagar
Gaturenhållning och skyltning SFS
1998:929
Förordningar till andra lagar
Avgifter för prövning om
gaturenhållning och skyltning SFS
1998:903
Förordningar till andra lagar
Åtgärder för att förebygga och
begränsa följderna av allvarliga
kemikalieolyckor SFS 1999:382
Förordningar till andra lagar
Miljöprövningsdelegationer SFS
2011:1237
BILAGA 3 LAGSTIFTNING KRING DJURHÅLLNING
Lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd
Djurskyddslagen
Tillkännagivande om de EG-bestämmelser som
kompletteras av djurskyddslagen
Djurskyddsförordning
Lantbruksstyrelsens kungörelse om djurhållning m.m.
Delvis ersatt av saknr. L150 fr.o.m. 1/1-13. Upphör helt
1/1-17.
Jordbruksverkets föreskrifter om utbyte av
myndighetsnamn i vissa föreskrifter och allmänna råd på
djurskyddsområdet
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
transport av levande djur
Rådets förordning om skydd av djur under transport
Djurskyddsmyndighetens allmänna råd om
helikopterdrivning av renar
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om hållande av
strutsfåglar
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om odling av fisk
Ändring av DFS 2006:8, not 1 och 2 kap 5 §.
Jordbruksverket föreskrifter om träning och tävling med
djur
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om slakt
och annan avlivning av djur.
Rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för
avlivning
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
förprövning
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om godkännande av
ny teknik
Jordbruksverkets föreskrifter om operativa ingrepp samt
skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens
hälso- och sjukvård
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om offentlig
djurskyddskontroll
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om uppfödning,
förvaring, tillhandahållande och användning m.m. av
försöksdjur. Delvis ersatt av saknr L150 fr.o.m. 1/1-13.
Upphör helt 1/1-17.
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om
villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av
djur avsedda för sällskap och hobby.
Ändring i DFS 2004:16
Lag om tillsyn över hundar och katter
Förordning om tillsyn över hundar
Föreskrifter och allmänna råd om djurhållning inom
lantbruket m.m.
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om
hästhållning.
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hållande
av hund och katt
Föreskrifter och allmänna råd om uppfödning och hållande
av pälsdjur
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om djur i
undervisning
Jordbruksverkets föreskrifter om djurhållning i djurparker
m.m.
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om hållande av
dovhjort och kronhjort i vilthägn
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om avelsarbete.
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om
cirkusdjur
Jordbruksverkets föreskrifter om avgifter i vissa ärenden
enligt 67 § djurskyddsförordningen
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om användning av
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 1988:534
SFS 2007:118
SFS 1988:539
LSFS 1982:21 (LSFS 1983:13, LSFS 1983:27,
SJVFS 1995:200)
SJVFS 2009:69
SJVFS 2010:2, (2010:84)
1/2005
DFS 2004/24
DFS 2004:11
DFS 2006:8
DFS 2007:8
SJVFS 2010:45
SJVFS 2012:27
1099/2009
SJVFS 2012:12
DFS 2007:1
SJVFS 2013:41
SJFVS 2008:67
DFS 2004:15, (201:28:00)
DFS 2004:16
SJVFS 2008:31
SFS 2007:1150
SFS 2007:1240
SJVFS 2010:15
DFS 2007:6
SJVFS 2008:5
SJVFS 201:14
DFS 2006:6
SJVFS 2009:92
DFS 2004:23
DFS 2004:22
DFS 2007:3
SJVFS 2008:19
DFS 2004:21
djur vid film, video- eller televisionsinspelning och
föreställning eller annan förevisning som anordnas för
allmänheten
Ändring av DFS 2004:21, 1, 4 och 5 §§
Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om kravet på tillstånd
enligt 16 § djurskyddslagen (1988:534) för hållande m.m.
av häst, hund, katt och övriga sällskapsdjur
Tillägg till DFS 2004:5 av 9 §
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
försöksdjur.
DFS 2007:4
DFS 2004:5
DFS 2006:1
SJVFS 2012:26
BILAGA 4 EPIZOO- OCH ZOONOSLAGSTIFTNING
Lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd
Epizootilag
Tillkännagivande om de EG-bestämmelser som
kompletterar epizootilagen
Epizootiförordning
Jordbruksverkets föreskrifter om förebyggande och
bekämpning av epizootiska sjukdomar
Jordbruksverks föreskrifter om anmälningspliktiga
djursjukdomar och smittämnen
Jordbruksverkets föreskrifter med anledning av grundad
misstanke om och utbrott av Newcastlesjuka hos fjäderfä
och andra fåglar
Jordbruksverkets föreskrifter om epizootiska sjukdomar
Jordbruksverkets föreskrifter om ersättning på grund av
beslut med stöd av epizootilagen (1999:657)
Jordbruksverkets föreskrifter om ersättning till laboratorier
och värderingsmän för kostnader vid bekämpning av
sjukdomar enligt zoonoslagen (1999:658) och
epizootilagen (1999:657)
Jordbruksverkets föreskrifter om skyddsåtgärder när
högpatogen aviär influensa av subtyp H5 har konstaterats
och N1 misstänks eller bekräftats hos vilda fåglar i Sverige
Lag om provtagning på djur m.m.
Tillkännagivande om de EU-bestämmelser som
kompletteras av lagen om provtagning på djur m.m.
Förordning om provtagning på djur m.m.
Jordbruksverkets föreskrifter om befattning med
animaliska biprodukter, och införsel av andra produkter,
utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till
djur
Europaparlamentets och rådets förordning om
hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är
avsedda att användas som livsmedel
Kommissionens förordning om genomförande av
Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr
1069/2009 och om genomförande av rådets direktiv
97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt
det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid
gränsen
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
skyddsåtgärder vid misstänkt eller bekräftat utbrott av
aviär influensa hos fjäderfä eller andra fåglar i fångenskap
i Sverige
Jordbruksverkets föreskrifter om provtagning av idisslare
för att kartlägga förekomst av blåtunga och om
obligatorisk vaccination
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk övervakning
avseende förekomst av TSE-sjukdom hos nötkreatur, får
och get.
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk
hälsoövervakning av fjäderfä
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk hälsokontroll
avseende koccidios hos slaktkyckling
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk övervakning
avseende förekomst av aviär influensa hos fjäderfän
Jordbruksverkets föreskrifter om skyddsåtgärder med
anledning av Newcastlesjuka i Bulgarien
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
förebyggande åtgärder mot överföring av högpatogen
aviär influensa från vilda fåglar till fjäderfä eller andra
fåglar som hålls i fångenskap
Jordbruksverkets föreskrifter om djurhälsokrav för djur
och produkter från vattenbruk och om förebyggande av
vissa sjukdomar hos vattenlevande djur
Införlivande av kommissionens genomförandedirektiv
2012/31/EU avseende förteckning av mottagliga arter för
viral hemorragisk septikemi samt avförande av posten för
epizootisk ulcerativt syndrom
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 1999:657
SFS 2007:934
SFS 1999:659
SJVFS 2002:98
SJVFS 2012:24
SJVFS 2004:58
SJVFS 2006:10
SJVFS 1999:105 (2007:54, 2008:28)
SJVFS 2006:2
SJVFS 2006:8
SFS 2006:806
SFS 2010:338
SFS 2006:815
SJVFS 2006:84
1069/2009
142/2011
SJVFS 2007:56
SJVFS 2008:43
SJVFS 2010:9
SJVFS 2010:58 (2010:72)
SJVFS 1998:131
SJVFS 2009:3 (2010:71)
SJVFS 2004:96
SJVFS 2007:17
SJVFS 2008:25 (2013:9)
DNR 33-12934/12
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk
hälsoövervakning av odlad fisk
Jordbruksverkets föreskrifter om kontroll av vissa
sjukdomar hos musslor
Jordbruksverkets föreskrifter om märkning och registrering
av svin
Jordbruksverkets föreskrifter om märkning och registrering
av får och getter
Jordbruksverkets föreskrifter om märkning och registrering
av nötkreatur
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk
hälsoövervakning avseende sjukdomen bovin virus diarré
(BVD) i nötkreatursbesättningar
Jordbruksverkets föreskrifter om vissa skyddsåtgärder
med anledning av aviär influensa i flera länder i Asien
Jordbruksverkets föreskrifter om åtgärder med anledning
av fall av blåtunga
Jordbruksverkets föreskrifter om skyddsåtgärder med
anledning av högpatogen aviär influensa i Republiken
Sydafrika
Jordbruksverkets föreskrifter om provtagning av svin för
att kartlägga förekomst av PRRS (Porcine Reproductive
and Respiratory Syndrome)
Jordbruksverkets föreskrifter om tuberkulinundersökning
av nötkreatur, svin, får, getter och kameldjur
Lantbruksstyrelsens kungörelse om smittreningsåtgärder
m.m. för den som kommer från land där mul- och
klövsjuka förekommer
Zoonoslag
Tillkännagivande om de EG-bestämmelser som
kompletterar zoonoslagen
Zoonosförordning
Jordbruksverkets föreskrifter om bekämpande av
salmonella hos djur
Jordbruksverkets föreskrifter om frivillig och förebyggande
hälsokontroll avseende salmonella hos fjäderfä
Jordbruksverkets föreskrifter om obligatorisk
salmonellakontroll av fjäderfän
Tillkännagivande om EG-bestämmelser som kompletterar
zoonoslagen
Jordbruksverkets föreskrifter om zoonotiska sjukdomar
Jordbruksverkets föreskrifter om ersättning på grund av
beslut med stöd av zoonoslagen (1999:658)
Jordbruksverkets föreskrifter om frivillig och förebyggande
hälsokontroll avseende salmonella hos nötkreatur
Jordbruksverkets föreskrifter om frivillig och förebyggande
hälsokontroll avseende salmonella hos svin
Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om
förebyggande och särskilda åtgärder avseende hygien
m.m. för att förhindra spridning av zoonoser och andra
smittämnen
Beslut om utövande av offentlig kontroll av veterinär
verksamhet, 2014-01-15
Socialstyrelsens allmänna råd om försiktighetsmått vid
hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som
kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt
miljöbalken
Förordning om fisket, vattenbruket och fiskenäringen
Jordbruksverkets föreskrifter om organiserad hälsokontroll
av husdjur
Jordbruksverkets föreskrifter om organiserad hälsokontroll
avseende maedivisna hos får
Jordbruksverkets föreskrifter om organiserad hälsokontroll
avseende campylobacter hos slaktkyckling
Jordbruksverkets föreskrifter om smittskyddsmässiga
villkor för hållande av hjort i hägn samt för hållande av
andra klövdjur och hästdjur i sambete med hjort i hägn
SJVFS 1994:94
SJVFS 1998:98
SJVFS 2007:13
SJVFS 2007:14
SJVFS 2007:12
SJVFS 2011:17
SJVFS 2004:8 (2004:63)
SJVFS 2008:42
SJVFS 2004:97
SJVFS 2007:61
SJVFS 2003:33
LSFS 1980:9
SFS 1999:658
SFS 2006:1039
SFS 1999:660
SJFVS 2004:2
SJFVS 2007:78
SJFVS 2007:19
SFS 2006:1039
SJVFS 1999:101
SJVFS 1999:104
SJVFS 2002:20
SJVFS 2002:21
SJVFS 2013:14
DNR 6.2.20-486/14
SOSFS 2001:8
SFS 1994:1716
SJVFS 1993:42 (1993:94, 1995:114,
1998:130)
SJVFS 1995:126
SJVFS 2001:72
SJVFS 2012:25
BILAGA 5 LIVSMEDELSLAGSTIFTNINGEN
Lagar och förordningar
Livsmedelslagen
Livsmedelsförordningen
EU-förordning Allmänna principer och krav för
livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska
myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i
frågor som gäller livsmedelssäkerhet
EU-förordning Fastställande av krav för foderhygien
EU-förordning Livsmedelshygien
EU-förordning Fastställande av särskilda hygienregler för
livsmedel av animaliskt ursprung
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 2006:804
SFS 2006:813
178/2002
183/2005
852/2004
853/2004
BILAGA 6 ALLMÄNNA GÅRDSKRAV
Krav
Kort beskrivning
Antal kontrollfrågor
Anmälnings- och tillståndsplikt
Reglerna berör enbart anmälnings- och
4 kontrollfrågor
tillståndspliktiga företag. Syftet är att
minska risken för att miljön förorenas
eller att andra betydande olägenheter
för människors hälsa eller miljön
uppstår.
Egenkontroll av miljöpåverkan
En mycket stor del av arbetet med att
hos anmälnings- och
säkerhetsställa att miljöbalkens
tillståndspliktiga företag
bestämmelser följs ak utföras av
7 kontrollfrågor
verksamhetsutövarna själva, s.k.
Egenkontroll. Genom egenkontroll kan
verksamhetsutövaren visa att de
allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken
uppfylls.
Kemiska produkter
Syftet med reglerna är att minska
13 kontrollfrågor
olycksrisken med kemiska produkter
och förhindra oönskad spridning av
kemiska produkter i miljön
Cisterner, rör och slangledningar
Syftet med reglerna är att minska
där bensin, diesel eller oljor
riskerna för utsläpp samt risken för
hanteras
brand. Myndigheterna ska med hjälp av
17 kontrollfrågor
kontrollrapporten kunna meddela råd
vid senare tillfälle
Energiproduktion
Syftet med reglerna är att minska
3 kontrollfrågor
negativ påverkan på miljön vid
värmeproduktion
Kyl- värme- och
Dessa regler gäller kyl -, värme- och
klimatanläggningar
klimatanläggningar som används
7 kontrollfrågor
yrkesmässigt och innehåller CFC,
HCFC, HFC eller halon. Syftet med
reglerna är att förhindra läckage av
ozonnedbrytande och
klimatpåverkande ämnen till
atmosfären
Avfall
Syftet med reglerna är att miljön ska
7 kontrollfrågor
vara fri från ämnen och metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället
och som kan hota människors hälsa
eller den biologiska mångfalden.
Farligt avfall
Syftet med reglerna är att miljön ska
6 kontrollfrågor
vara fri från ämnen och metaller som
skapats i eller utvunnits av samhället
och som kan hota människors hälsa
eller den biologiska mångfalden. Brott
mot vissa av reglerna kan ge
miljösanktions avgift.
Producentansvar
Syftet med reglerna är att säkerställa
att den som producerar/levererar varor
med förpackningsmaterial även tar
ansvar för att detta återvinns.
4 kontrollfrågor
BILAGA 7 VÄXTODLINGSKRAV OCH EXEMPEL PÅ KONTROLLFRÅGOR
Krav
Kort beskrivning
Antal kontrollfrågor
Registrering av livsmedels-
Syftet med reglerna är att låta
3 kontrollfrågor
och foderanläggning samt
myndigheterna få veta var
godkännande
livsmedelsanläggningarna finns och
hurdan verksamhet som bedrivs så
att myndigheterna kan utföra
offentliga kontroller.
Spårbarhet i växtodlingen
Syftet med reglerna är att möjliggöra
2 kontrollfrågor
spårbarhet och därmed säkerställa
livsmedels- och fodersäkerheten.
Märkning och presentation av
Syftet med reglerna är att säkerställa
livsmedel
att konsumenterna inte vilseleds och
3 kontrollfrågor
att underlätta vid handel med frukt
och grönt.
Försäljning av foder
1 kontrollfråga
Livsmedelssäkerhet i
16 kontrollfrågor
växtodlingen
GMO
Syftet med reglerna är att säkerställa
3 kontrollfrågor
att genmodifierade grödor odlas på
ett säkert sätt.
Växtskydd, miljö-, livsmedels-
Syftet med reglerna är att minska
och fodersäkerhet
hälso- och miljöriskerna i samband
20 kontrollfrågor
med hantering av växtskyddsmedel
samt minska sprutförarens
exponering för växtskyddsmedel och
undvika skador.
Reglering av vissa
Syftet med reglerna är att hålla
växtskadegörare och flyghavre
flyghavreförekomsten på en
9 kontrollfrågor
kontrollerbar nivå, samt att hindra
spridningen av allvarliga
växtskadegörare s.k.
karantänskadegörare.
Höstbevuxen mark (grön
Syftet med reglerna är att minska
mark)
urlakningen av nitrat från åkermark
4 kontrollfrågor
samt att minska
ammoniakavdunstningen. Reglerna
beaktar EU:s nitratdirektiv. Notera att
den som har fått beslut om dispens
och följer detta inte bryter mot
tvärvillkoren. Frågorna syns bara för
Skåne, Blekinge Hallands län eller
Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gotlands och
Västra Götalands län.
Spridning av gödsel
Syftet med reglerna är att minska
22 kontrollfrågor
risken för växtnäringsläckage.
Avloppslam
Syftet med reglerna är att minska
risken för smittspridning samt
minimera belastning från oönskade
ämnen på odlingssystemet.
4 kontrollfrågor
Animaliska biprodukter
Lagring av stallgödsel
1 kontrollfråga
Syftet med reglerna är att minska
9 kontrollfrågor
riskerna för växtnäringsläckage.
Vattenverksamhet
Syftet med reglerna är att undvika
4 kontrollfrågor
konflikt om vattnet mellan
användarna samt mellan dessa och
naturvården.
Samråd om åtgärder som
Syftet med reglerna är att förebygga
väsentligt kan ändra
skador på naturmiljön.
3 kontrollfrågor
naturmiljön
Hänsyn till natur-och
Syftet med reglerna är att bevara den
kulturvärden
biologiska mångfalden samt skydda
(landskapselement)
kulturmiljön.
Skydd av områden
Syftet med reglerna är att skydda den
6 kontrollfrågor
7 kontrollfrågor
biologiska mångfalden sam yt- och
grundvatten. Reglerna ger ett
starkare skydd än hänsynsreglerna då
de gäller oavsett om pågående
markanvändning försvåras eller ej.
Skydd av vilda djur och växter
Skötselkrav
7 kontrollfrågor
Skötselkraven gäller betesmark och
7 kontrollfrågor
slåtteräng samt åker och berör
direktstöden.
Kulturminnen och
Syftet med reglerna är att skydda och
fornlämningar
bevara fornlämningar
2 kontrollfrågor
Exempel
För Livsmedelssäkerhet inom området växtodlingen förekommer sexton kontrollfrågor som sammanfattar de
krav som ställs på företagaren:
-
Är lokaler, utrymmen, utrustning och behållare, som används i växtodlingen, rena och desinficeras
de vid behov?
-
Produceras, transporteras och lagras växtprodukter på ett hygieniskt sätt?
-
Används dricksvatten eller rent vatten nr detta krävs för att förhindra förorening av
växtodlingsprodukterna?
-
Finns det goda arbetsrutiner med avseende hygien på personal som hanterar livsmedel?
-
Är personal som hanterar livsmedel vid god hälsa och utbildad om hälsorisker?
-
Uppfylls de mikrobiologiska kriterierna vid produktion av groddar?
-
Förhindras djur och skadedjur att orsaka förorening av växtodlingsprodukter?
-
Lagras och hangeras avfall och farliga ämnen på ett sådant sätt att förorening av foder och livsmedel
förhindras?
-
Används växtskyddsmedel och biocider på ett korrekt sätt enligt förpackningsanvisningar och enligt
bestämmelserna i lagstiftningen?
-
Åtgärdas problem och avvikelser, som uppmärksammats i den offentliga kontrollen?
-
Används förpackningsmaterial, som är lämpligt att komma i kontakt med livsmedel?
-
Dokumenterar du alla resultat av analyser som kan påverka livsmedelssäkerheten?
-
Dokumenteras alla relevanta resultat av analyser, som utförts på prover från växter eller andra
prover, som kan påverka foder- och livsmedelssäkerheten?
-
Dokumenteras alla användning av växtskyddsmedel och biocider?
-
Dokumenteras all förekomst av skadedjur och växtsjukdomar som kan påverka foder- och
livmedelssäkerheten?
-
REKOMMENDATION: Är de nationella branschlinjerna som är relevanta för växtodlingen kända?
BILAGA 8 DJURHÅLLNINGSKRAV OCH EXEMEPEL PÅ KONTROLLFRÅGOR
Krav
Kort beskrivning
Antal kontrollfrågor
Förprövning av djurstallar
Syftet med reglerna är att förhindra
2 kontrollfrågor
byggnadslösningar som är dåliga ur
djurhälso- och djurskyddssynpunkt.
Avel
Syftet med reglerna är att förhindra
1 kontrollfråga
att djur som nedärver anlag, defekta
gener eller andra oönskade
egenskaper, som kan ge
upphov till lidande hos avkomman,
används för avel
Tillsyn och skötsel
15 kontrollfrågor
Stallmiljö
15 kontrollfrågor
Rengöring
Livsmedelslagstiftningen säger att det
6 kontrollfrågor
ska finnas rutiner för regelbunden
rengöring som är effektiv och
ändamålsenlig, samt att slaktdjur,
och när det är nödvändigt,
produktionsdjur, ska hållas rena.
Djurskyddslagstiftningen ställer mer
detaljerade krav på renhållning
Utedrift
Syftet med reglerna är att säkerställa
14 kontrollfrågor
djurskyddet i samband med utedrift.
Egen transport av egna djur
Syftet med frågorna är att säkerställa
djurskyddet vid transport. Reglerna
omfattar transporter i samband med
ekonomisk
verksamhet d.v.s. de flesta
transporter inom lantbrukssektorn,
inklusive då en uppfödare
transporterar egna djur. Enskilda
medlemsländer får ställa högre
nationella krav. Sverige har sedan
tidigare nationella föreskrifter. Dessa
reviderades 2006 i samband med att
förordningen trädde i kraft. I april
2010 började nya föreskrifter gälla. I
Miljöhusesyn behandlas endast den
lagstiftning som gäller uppfödare som
i ekonomisk verksamhet
transporterar egna djur i egna fordon
en sträcka under 50 km från
anläggningen. I de fallen ska ett
förhållandevis begränsat antal krav
uppfyllas. Om man transporterar
egna djur längre
än 50 km eller om man transporterar
andras djur är regelverket avsevärt
mer omfattande (se direkt i
lagstiftningen). T.ex.
måste man registrera sig som
transportör om man transporterar
egna djur längre än 65 km eller fler
5 kontrollfrågor
än 8 gånger per år under
65 km. Då måste man också ha sitt
fordon djurskydds besiktigat.
Transporterar man nötkreatur, får,
getter, grisar, fjäderfän eller hästar
måste man dessutom ha ett
kompetensbevis. Du är skyldig att
kontrollera att transportören är
registrerad om du inte själv
transporterar dina djur. Lista på
registrerade transportörer finns på
www.jordbruksverket.se. Där finns
också mer information om vilka regler
som gäller vid djurtransporter. (Klicka
på "Djur" och sedan på
"Transporter".) Följande frågor är
relevanta
om du kör egna djur med eget
transportmedel en sträcka som är
kortare än 50 km från den egna
gården.
Foder och vatten
Syftet med reglerna är att säkerställa
5 kontrollfrågor
att djuren får en fodergiva som
garanterar en tillräcklig, allsidig och
välbalanserad näringstillförsel.
Spårbarhet och
Syftet med reglerna är att trygga
livsmedelssäkerhet i
livsmedelssäkerheten och förhindra
djurhållningen
smittspridning.
Foder- och livsmedelssäkerhet
Syftet med reglerna är att säkra
i djurhållningen eller vid
fodrets kvalitet och därmed förhindra
produktion av animaliska
att sjukdom sprids till djuren via
livsmedel
fodret samt att hindra att
4 kontrollfrågor
26 kontrollfrågor
sjukdomsframkallande bakterier eller
främmande ämnen överförs till
livsmedlen.
Läkemedel m.m.
Syftet med reglerna är att säkerställa
11 kontrollfrågor
en korrekt och säker användning av
läkemedel och biocider i
djurhållningen.
Förebyggande och bekämpning
Syftet med reglerna är att hålla
av smittsamma djursjukdomar
landet fritt från epizootier och skydda
14 kontrollfrågor
besökare mot zoonoser.
Registrering av
Syftet med reglerna är att underlätta
produktionsplats och
smittspårning och bekämpning av
journalföring
smittsamma sjukdomar.
Döda djur
Syftet med reglerna är att förhindra
2 kontrollfrågor
3 kontrollfrågor
smittspridning.
Förebyggande och bekämpning
Syftet med reglerna är att förhindra
av BSE och BVD samt
spridning av BSE och BVD samt att
spårbarhet av smittsamma
underlätta smittspårning och
sjukdomar hos nötkreatur
bekämpning av smittsamma
7 kontrollfrågor
sjukdomar hos nötkreatur.
Avel och kalvning
Syftet med reglerna är att säkra att
avelsarbetet inte leder till
6 kontrollfrågor
förlossningssvårigheter samt att
säkerställa att djurmiljön i samband
med förlossning är god.
Stallmiljö och skötsel- och
Syftet med reglerna är att säkerställa
nötkreatur
en god djurmiljö.
Kalvar (högst 6 månader) och
Syftet är att säkerställa djuromsorgen
ungnöt
och miljön för kalvar.
Utevistelse - nötkreatur
Syftet med reglerna är att säkerställa
7 kontrollfrågor
19 kontrollfrågor
7 kontrollfrågor
att nötkreatur sommartid hålls på
bete.
Livsmedelssäkerhet vid
Syftet med reglerna är att garantera
mjölkning
en god hygien och livsmedelssäkerhet
23 kontrollfrågor
vid mjölkning, hantering och
förvaring av mjölk.
Foder till grisar
Syftet med reglerna är att uppfylla
3 kontrollfrågor
kraven om livsmedelssäkerhet inom
primärproduktionen.
Salmonellaprovtagning samt
Syftet med reglerna är att övervaka
märkning och journalföring -
salmonellaförekomsten och att
grisar
underlätta smittspårning och
5 kontrollfrågor
bekämpning av smittsamma
grissjukdomar.
Stallmiljö och skötsel - grisar
Syftet med reglerna är att säkerställa
13 kontrollfrågor
djuromsorgen och miljön för grisarna.
Smågrisuppfödning
Syftet med reglerna är att säkerställa
12 kontrollfrågor
djuromsorgen och miljön för suggor
och smågrisar.
Uppfödning av slaktgrisar
Syftet med reglerna är att minska
2 kontrollfrågor
risken för smittspridning.
Livsmedelssäkerhet vid
Syftet med reglerna är att säkerställa
uppfödning av får och getter
livsmedelssäkerheten.
Märkning, journalföring och
Syftet med reglerna är att underlätta
rapportering
smittspårning och bekämpning av
4 kontrollfrågor
5 kontrollfrågor
smittsamma får- och getsjukdomar.
Stallmiljö och skötsel - får och
Syftet med reglerna är att säkerställa
getter
djuromsorgen och miljön för får och
15 kontrollfrågor
getter.
Salmonellakontroll och
Syftet med reglerna är att trygga
spårbarhet av smittsamma
livsmedelssäkerheten och minska
fjäderfäsjukdomar samt foder
risken för spridning av smittsamma
till fjäderfä
fjäderfäsjukdomar.
Skötsel och miljö - fjäderfä
Syftet med reglerna är att säkerställa
6 kontrollfrågor
6 kontrollfrågor
djuromsorgen och miljön för fjäderfä.
Slaktkyckling, kalkon, gås och
Reglerna syftar till att säkerställa
anka
djuromsorgen för kyckling och kalkon
9 kontrollfrågor
samt att säkerställa
livsmedelssäkerheten.
Värphöns och unghöns
Syftet med reglerna är att säkerställa
22 kontrollfrågor
livsmedelssäkerheten samt
djuromsorgen och miljön för
värphöns.
Allmänt - hästar
Skötsel, hantering och
3 kontrollfrågor
Syftet med reglerna är att säkerställa
11 kontrollfrågor
stallmiljö - hästar
en god skötsel och miljö för hästar
samt att förhindra vissa olyckor i
samband med hantering av hästar.
Byggnader och förvaring -
19 kontrollfrågor
hästar
Foder och vatten - hästar
7 kontrollfrågor
Rastning och utevistelse -
7 kontrollfrågor
hästar
Exempel
För Tillsyn och skötsel förekommer det 15 kontrollfrågor.
-
Har personer som hanterar djur tillräckliga kunskaper för att kunna sköta djuren på ett
djurskyddsmässigt korrekt sätt?
-
Hålls djuren så att tillsyn över dem kan ske utan svårigheter?
-
Sker normalt daglig tillsyn av alla djur, inklusive betesdjur, samt automatiska system och
anordningar som kan inverka på djurskyddet?
-
Får nyfödda, sjuka/skadade och högdräktiga djur i anslutning till beräknad förlossning samt djur
som beter sig onormalt extra tillsyn?
-
Finns en godtagbar plan för hur djurskyddet ska upprätthållas vi ett elavbrott?
-
Förvaras föremål och ämnen som kan skada djuren oåtkomligt för djuren?
-
Avstås från att använda otillåten utristning och anordningar som ger djuren en elektrisk stös, tex
kodressörer och elpådrivare, för att styra djurens beteende?
-
Hanteras djuren lugnt vid drivning?
-
När djuren drivs, finns tillräckligt utrymme för dem att förflytta sig på och kan djuren tydligt
uppfatta drivvägen?
-
Får sjuka/skadade djur vård snarast?
-
Finns ett närbeläget utrymme, med klimat som djuren är vana vid, där djuren som behöver särskild
vård kan tas om hand (gäller ej fjäderfästallar där sjuka/skadade djur omedelbart avlivas)?
-
Medger sjukutrymmet att djuren kan hållas lösgående och vid behov även individuellt?
-
Om djuren under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat eller som
utegångsdjur, finns det behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt tillgodoser
djurens behov av termisk komfort?
-
Om ett djur har så svåra skador/sjukdom att det måste avlivas omedelbart, görs detta i enlighet
med de regler som gäller?
-
Finns tillfredsställande fast monterad belysning som inte förorsakar djuren obehag och som gör att
tillsyn kan utövas utan svårigheter i stallarna?
BILAGA 9 STÖDRÄTTER OCH TVÄRVILLKOR
Om stödrätter
Stödrätt är en värdehandling som ger jordbrukaren rätt att erhålla stöd. För varje hektar mark som en
jordbrukare vill ha gårdsstöd för måste denne även ha en stödrätt. Hur mycket gårdsstöd som erhålls beror
på värdet av stödrätterna. Stödrätterna måste gälla för den region när marken är.
Lantbrukare kan komma överens sinsemellan om stödrätter ska föras över. Om en jordbrukare säljer, hyr ut
eller lämnar tillbaka stödrätter ska detta ske hos Jordbruksverket. Detta kan göras via webben eller via
blanketter. Om en jordbrukare har särskilda stödrätter som är värda mer än 100 euro behöver denne inte ha
någon mark. Då behöver jordbrukaren heller inte ha ett visst antal stödrätter.
De allra vanligaste stödrätterna är sådana som antingen har ett värde för åkermark eller ett värde för
betesmark. Stödrätterna är inte knutna till marken och kan användas med värde för betesmark på åkermark
och tvärtom. Stödrätterna är inte heller knutna till ett företag. Det finns också ett par hundra särskilda
stödrätter. Det som karaktäreriserar dem är att de delades 2005 ut till lantbrukare som saknade mark men
som hade vissa djurbidrag under åren 2000–2002. De särskilda stödrätterna har olika värden på olika
jordbruksföretag. Värdet beror på hur mycket företaget fick i djurbidrag under åren 2000–2002. 2012
delades det ut ytterligare särskilda stödrätter. Denna gång var det till lantbrukare som hade rätt till
tilläggsbelopp för att de hade erhållit handjursbidrag men saknade stödrätter.
Jordbrukaren måste använda stödrätten minst en gång vartannat år för att få behålla den. Detta görs genom
att få gårdsstöd utbetalt för stödrätterna. Det finns även en möjlighet för jordbrukaren att erhålla stödrätter
från den så kallade nationella reserven. Dessa beslutas om efter att tidsperioden för överföring av stödrätter
gått ut. Stöd ur den nationella reserven kan erhållas om jordbrukaren är jordägare och marken har varit
utarrenderad sedan 2002 eller tidigare och att jordbrukaren själv brukar marken 2014. För stödår 2014 kan
dock jordbrukaren inte söka stödrätter ur reserven för nya eller utökade betesmarker och slåtterängar.
Om tvärvillkor
Det finns det vissa stöd som kräver att lantbrukarna följer tvärvillkor för att erhålla stöd. Tvärvillkoren har
tillkommit för att bida till att bevara jordbruksmarken i gott skick, förbättra miljö och djurmiljö, minska
smittspridning och göra så att Sverige får säkrare livsmedel. Vidare ska tvärvillkoren bidra till en mer
långsiktig hållbar jordbruksproduktion.
De flesta av tvärvillkoren är inte nya regler utan de finns redan i svensk lagstiftning eller i EU:s lagstiftning.
Syftet med villkoren är att få fler lantbrukare att bli ännu bättre på att följa den lagstiftning som finns.
Tvärvillkoren gäller för all jordbruksmark som en lantbrukare innehar oavsett om lantbrukaren söker stöd för
marken eller inte.
Tvärvillkoren är regler inom miljö, folkhälsa, växtskydd, djurhälsa och djurskydd. Till detta finns det
tvärvillkor som gäller för skötsel av åkermark, betesmark och slåtteräng. Det finns en tjänst som heter
Miljöhusesyn där en lantbrukare kan ta reda på vilka tvärvillkor som gäller för sitt företag.
För lantbrukare som har jordbruksmark inom stödområde 9 (slättbygder i Götaland och Svealand) så måste
de följa tvärvillkor för vissa landskapselement som kallas tvärvillkorselement och kan till exempel vara
småvatten som är helt omgivet av åkermark och stora lövträd som står ensamma på en åker och har en
krona som är minst fem meter bred39. Om det finns ett tvärvillkorselement och om det i och med detta gör
att arealen blir större på ett block måste lantbrukaren söka gårdsstöd och miljöersättning för den utökade
arealen. Här finns det tre steg att gå igenom: ändring av blocket, rita ett skifte för den mark som
lantbrukaren söker stöd för samt öka arealen i åtaganden för miljöersättning som är knutna till ett särskilt
block.
39
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/jordbrukarstod/tvarvillkor/detharartvarvillkorselement.4.5df17f1c13c13e5bc4f800
069305.html
Länsstyrelsen ansvarar för att tvärvillkoren efterlevs och arrangerar även kurser om dem. Om
livsmedelsverket, Jordbruksverket eller kommunen upptäcker att lantbrukaren inte följer tvärvillkoren
rapporteras detta till länsstyrelsen. Ifall en lantbrukare inte följt tvärvillkoren så beslutar länsstyrelsen hur
många procent som ska dras av från utbetalningen av jordbrukarstödet. Första gången ett fel upptäcks blir
avdraget i normala fall tre procent men det kan sänkas till en procent eller höjas till fem procent beroende på
hur stort felet är. Om samma fel begås fler än en gång så blir avdraget högre. I allvarliga fall eller avsiktliga
fall kan avdraget bli 100 procent. I extremfall kan uteslutning för att söka stöd året efter att bli aktuellt. Om
länsstyrelsen upptäcker att ett fel begåtts enligt svenska regler som ställer högre krav än motsvarande EUregel är det EU-regeln som lantbrukaren döms efter.
Om en lantbrukare inte följer de extra tvärvillkoren så påverkar det utbetalningen av miljöersättningar och
kompensationsbidrag. Avdraget följer samma uppbyggnad som ovan.
BILAGA 10 LAGSTIFTNING OM MJÖLKKVOTER OCH MEJERIER
Lagar och förordningar
EU:s förordning om införandet av en avgift inom sektorn för
mjölk och mjölkprodukter
EU:s förordning om upprättandet av en gemensam
organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda
bestämmelser om vissa jordbruksprodukter
Regeringens förordning om mjölkkvoter
Jordbruksverkets föreskrift om mjölkkvoter
EU:s förordning om livsmedelshygien
EU:s förordning om fastställande av särskilda hygienregler
för livsmedel av animaliskt ursprung
EG nr 595/2004
EG nr 1234/2007
SFS 1999:1319
SJVFS 2009:27
EG 852/2004
EG 853/2004
BILAGA 11 ÖVERSIKT AV RESURSFÖRDELNING AV
LANDSBYGDSPROGRAMMET ÅREN 2007-2013
Åtgärder inom axel 1 – ökad konkurrens
Yrkesutbildning och information riktad till personer verksamma inom
jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorerna (åtgärd 111).
Startstöd för unga jordbrukare (åtgärd 112).
Rådgivningstjänster för jord- och skogsbrukare (åtgärd 114).
Modernisering av jordbruksföretag (åtgärd 121).
Högre värde i jord- och skogsbruksprodukter (åtgärd 123).
Samarbete för att utveckla nya produkter, processer och tekniker inom jord-,
skogsbruks- och livsmedelssektorerna (åtgärd 124).
Förbättra och utveckla infrastruktur av betydelse för utveckling och
anpassning av jord- och skogsbruk (åtgärd 125)
Åtgärder inom axel 2 – förvalta naturresurserna
Stöd naturbetingande svårigheter för jordbrukare i bergsområden (åtgärd
211) och andra områden med svårigheter (åtgärd 212).
Stöd för miljövänligt jordbruk (åtgärd
214).
Delinsatser
Skötsel av betsmarker och
slåtterängar
Skötsel och anläggning av
våtmarker
Bevarande av kulturmiljöer i
odlingslandskapet
Stöd för icke-produktiva investeringar
jordbruk (åtgärd 216).
Stöd för icke-produktiva investeringar
jordbruk (åtgärd 227).
Årlig budget
200 Mkr
40 Mkr
344 Mkr
70 Mkr
23 Mkr
30 mkr
Årlig budget
722 Mkr
775 Mkr
30 Mkr
148 Mkr
Bevarande av kulturmiljöer i
renskötselområdet
Bevarande av traditionella växter
och husdjursraser
Anläggning av skyddszoner mot
vattendrag
Fånggröda och vårbearbetning
140 Mkr
Andra miljöskyddsåtgärder
Ekologiska produktionsformer
96 Mkr
700 Mkr
Extensiv vallodling i norra Sverige
Extensiv vallodling i södra Sverige
534 Mkr
100 Mkr
Delinsatser
Skötsel av betsmarker och
slåtterängar
22 Mkr
10 Mkr
7 Mkr
25 Mkr
Anläggning och skötsel av
våtmarker
55 Mkr
Bevarande av kulturmiljöer i
odlingslandskapet
10 mkr
Bevarande av kulturmiljöer i
renskötselområdet
Delinsatser
10 Mkr
Bevara och utveckla skogens
biologiska mångflad
257 Mkr
Öka andelen ädellövskog
Åtgärder inom axel 3 – diversifiering och livskvalitet
Diversifiering till annan verksamhet än jordbruk (åtgärd 311).
51 Mkr
Årlig budget
70 Mkr
Stöd för etablering och utveckling av företag (åtgärd 312).
100 Mkr
Främjande av turismverksamhet (åtgärd 313).
100 Mkr
Grundläggande tjänster för ekonomin och befolkning på landsbygden (åtgärd
27 Mkr
321).
Förnyelse och utveckling av byarna (åtgärd 322).
35 Mkr
Bevarande och uppgradering av natur- och kulturarvet på landsbygden
(åtgärd 323).
Utbildning och information till ekonomiska aktörer som verkar inom de
områdena som omfattas av axel 3 (åtgärd 331).
17 Mkr
Kompetens- och informationsinaster för förberedelse och genomförande av
lokala utvecklingsstrategier (åtgärdskod 341).
Åtgärder inom axel 4 – Leader
Lokala utvecklingsstrategier (åtgärd 41).
68 Mkr
2 Mkr
Årlig budget
179 Mkr
Samarbetsprojekt (åtgärd 421).
10 Mkr
Lokala aktionsgrupper (åtgärd 431).
47 Mkr
BILAGA 12 RESTAURANGLAGSTIFTNING
Lagar och förordningar
Lag om kassaregister m.m.
Skatteverkets föreskrifter om krav på kassaregister
Skatteverkets föreskrifter om kontrollenhet till
kassaregister
Skatteverkets föreskrifter om användning av
kassaregister
Livsmedelslagen
Alkoholagen
Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll
Plan- och bygglagen
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 2007:59 (2011:796)
SKVFS 2009:1
SKVFS 2009:2
SKVFS 2009:3
SFS
SFS
SFS
SFS
SFS
2006:804 (2009:1258)
2010:1622 (2013:635)
1960:729 (2013:691)
1998:901 (2013:894)
2010:900
BILAGA 13 LAGSTIFTNING FÖR FRISTÅENDE FÖRSKOLA
Lagar och förordningar
Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll
Skollag
Miljöbalken
Livsmedelslagen
Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Lagen om skydd mot olyckor
Diskrimineringslagen
Kommunernas riktlinjer baserade på skolagen om
fristående förskola
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 1998:901 (2013:894)
SFS 2010:800 (2013:823)
SFS 1998:808 (2013:758)
SFS 2006:804 (2009:1258)
SFS 1998:899
SFS 2003:778
SFS 2008:567
BILAGA 14 LAGSTIFTNING FÖR FÖRETAG I KEMIINDUSTRIN
Lagar och förordningar
Förordning om kemiska produkter och biotekniska
organismer
Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Förordning om verksamhetsutövares egenkontroll
CLP, Classification, Labelling and Packaging
Reach-förordningen
Lag om brandfarliga och explosiva varor
Lag om transport av farligt gods
Miljöbalken
Författningssamling/utgivningsnummer
SFS 2008:245 (2013:417)
SFS 1998:899 (2014:22)
SFS 1998:901 (2013:894)
EG 1272/2008
EG 1907/2006
SFS 2010:1011
SFS 2006:263
SFS 1998:808 (2013:758)