SV SV MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 5.12.2012
COM(2012) 728 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
På väg mot kvalitetskriterier för praktikprogram
Andra fasen av samråd med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå
i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
{SWD(2012) 407 final}
{SWD(2012) 408 final}
SV
SV
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET,
RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN
På väg mot kvalitetskriterier för praktikprogram
Andra fasen av samråd med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå
i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
1.
INLEDNING
Syftet med detta meddelande är att inhämta synpunkter från arbetsmarknadens parter på
europeisk nivå, i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
på grundval av ett förslag från kommissionen om europeiska kvalitetskriterier för
praktikprogram, och att fråga dem om de önskar inleda förhandlingar i enlighet med artikel
154.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
I meddelandet Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning1 den 18
april 2012 (sysselsättningspaketet) meddelade kommissionen att den skulle lägga fram ett
förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram i slutet av 2012.
Samtidigt inleddes ett offentligt samråd2 för att inhämta synpunkter från olika intressenter om
behovet av ett sådant initiativ, dess tillämpningsområde, form och innehåll. Mer än 250 svar
kom in vid det offentliga samrådet. Av dessa kom 29 från nationella och regionala
myndigheter (ministerier och organ), 8 från fackföreningar, 40 från arbetsgivarorganisationer
och företrädare för näringslivet, 14 från (central)organisationer för ungdom, 33 från
utbildningsinstitutioner, 11 från andra organisationer och 117 från privatpersoner. Det rådde
stor enighet om att praktikprogram har stor betydelse för att underlätta övergången från
utbildning till arbete och att det finns behov av praktikprogram av hög kvalitet.
Fackföreningar, icke-statliga organisationer, utbildningsinstitutioner, privatpersoner och flera
nationella regeringar har uttryckt sitt stöd för kvalitetskriterier för praktikprogram.
I sina svar på det offentliga samrådet bad arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om ett
formellt samråd om den möjliga inriktningen av åtgärderna, enligt förfarandet i artiklarna 154
och 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt dessa artiklar ska
kommissionen samråda med arbetsmarknadens parter innan den lägger fram socialpolitiska
förslag.
Kommissionen godtog denna begäran från arbetsmarknadens parter och påpekade att de kan
spela en viktig roll vid utarbetandet och genomförandet av kvalitetskriterier för
praktikprogram. Den 11 september 2012 uppmanades arbetsmarknadens parter på europeisk
nivå att lämna synpunkter på den möjliga inriktningen av EU-åtgärder i den första fasen av
1
2
SV
COM (2012) 173.
SWD (2012) 99.
2
SV
samrådet. Till följd av de svar som inkommit inleder nu kommission den andra fasen av
samrådet med arbetsmarknadens parter, om förslagets innehåll3.
Detta meddelande innehåller en sammanställning av de viktigaste resultaten av den första
fasen av samrådet samt aktuella uppgifter om problem med praktikprogrammens kvalitet.
Därefter redogörs för olika alternativ för åtgärder på EU-nivå. För att hjälpa
arbetsmarknadens parter att utarbeta sina svar på detta samråd åtföljs detta meddelande av ett
analysdokument som innehåller bakgrundsinformation och analys (med t.ex. en definition av
praktikprogram, deras fördelar och kostnader, berörda intressenters synpunkter,
problembeskrivning och politiska mål)4.
Ett praktikprogram kan beskrivas som en begränsad period av arbetspraktik som studerande
eller ungdomar som nyligen har avslutat sin utbildning tillbringar på ett företag, ett offentligt
organ eller en icke-vinstdrivande organisation, för att få värdefull praktisk arbetslivserfarenhet
innan de börjar reguljär sysselsättning. De fem viktigaste – delvis överlappande – typerna är:
praktik under utbildning, praktik som utgör en del av obligatorisk yrkesutbildning (t.ex. för
jurister, läkare, lärare, arkitekter och revisorer), praktik som ingår i aktiva
arbetsmarknadsåtgärder, praktik på den fria marknaden och utlandspraktik.
Det är visserligen arbetsmarknadens parter som ska fatta beslut om initiativets
tillämpningsområde, men praktikprogram på den fria marknaden skulle kunna behandlas,
eftersom det är det mest problematiska området. Det finns emellertid andra alternativ.
Åtgärdernas tillämpningsområde kan antingen utvidgas eller begränsas till enbart
utlandspraktik eller praktik som varar minst en viss tid. En annan fråga är om sektorspecifika
särdrag motiverar att man anpassar eller begränsar åtgärderna till vissa branscher.
2.
DEN FÖRSTA FASEN AV SAMRÅDET MED ARBETSMARKNADENS PARTER
Det råder brett samförstånd mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå i fråga om att
praktikprogram är viktiga för att underlätta övergången från utbildning till arbete, särskilt
under den pågående krisen. Under 2010 enades arbetsmarknadens parter på
sektorsövergripande nivå om att ”främja fler och bättre lärlings- och praktikavtal” som ett av
huvudmålen i sitt ramavtal om inkluderande arbetsmarknader. Alla som har svarat på
samrådet är eniga om den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar för att stödja
tillhandahållandet av praktik och uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd för att öka
antalet praktikplatser, bl.a. genom att inrätta storskaliga EU-program. Den första fasen av
samrådet visar dock på olika åsikter om behovet av ett EU-initiativ, dess tillämpningsområde,
hur ett sådant initiativ bör utformas och de viktigaste kvalitetsfaktorer som initiativet kan
omfatta.
3
SV
Detta förfarande kan leda till följande: Arbetsmarknadens parter kan inleda förhandlingar och antingen
förhandla fram ett fristående avtal eller begära att kommissionen lägger fram ett lagstiftningsförslag
som bygger på deras avtal. Om arbetsmarknadens parter inte kan enas eller beslutar att inte förhandla
måste kommissionen utvärdera situationen och besluta om den ska lägga fram ett eget förslag.
3
SV
Fackföreningarna anser att EU-åtgärder för praktikprogram är ”absolut nödvändiga”. EFS5
är mycket oroad över det stora antalet ungdomar som blir kvar på praktikplatser, ibland under
flera år. Det händer alltför ofta att dessa ungdomar varken har någon tydlig ställning eller
någon rätt till social trygghet och att de tjänar mycket mindre än minimilönen. Med andra ord
tillhandahåller de en tjänst som motsvarar en arbetstagares, men utan att få några jämförbara
förmåner. Därför betonar EFS att kvalitetskriterier bör fastställas i lagstiftning eller genom
kollektivavtal för att ta itu med dessa frågor. EFS instämmer i kommissionens
analys/definition av kvalitetsfaktorer i samrådsdokumentet (praktikavtal, tydliga mål och
tydligt innehåll, begränsad varaktighet, tillräcklig social trygghet/löneförhållanden osv.) och
understryker att arbetsmarknadens parter måste delta aktivt i alla steg i processen och på alla
nivåer. EFS framhåller också behovet av att övervaka att de framtida kvalitetskriterierna följs.
Arbetsgivarorganisationerna har en mer skeptisk inställning och understryker att det är
nödvändigt att tydligt skilja mellan praktikprogram och lärlingsprogram. BusinessEurope
ifrågasätter om det verkligen finns behov av ett EU-initiativ. Arbetsgivarorganisationerna
förstår att det kan finnas farhågor beträffande vissa praktikprograms kvalitet, men de anser att
dessa farhågor bör behandlas på nationell eller regional nivå. De hävdar att EU inte har
tillräcklig behörighet, i synnerhet inte i fråga om löneförhållanden.
BusinessEurope hävdar att frågor om löneförhållanden och socialt skydd eventuellt inte
omfattas av EU:s behörighet och att småföretag i vart fall skulle ha svårt att tillämpa dem.
UEAPME6 betonar att även om praktikprogram innebär många fördelar för små och
medelstora företag (bland annat möjlighet att få överblick över möjliga framtida anställda, att
rekrytera och behålla högkvalificerad arbetskraft och att förbättra företagets anseende till en
relativt låg kostnad), står små företag inför särskilda svårigheter när de erbjuder praktik på
grund av att de har förhållandevis högre kostnadsnivå. CEEP7 förespråkar kvalitetskriterier på
EU-nivå i form av ett antal övergripande principer.
BusinessEurope och UEAPME påpekar att kvalitetskriterierna måste vara tillräckligt flexibla
för att ta hänsyn till skillnaderna mellan nationella system och nationell praxis. Man befarar
att praktikprogrammen belastas med alltför många rättsliga eller administrativa förfaranden
som kan avskräcka företagen från att ta emot praktikanter och därmed beröva ungdomarna
möjligheter till värdefull arbetslivserfarenhet.
Det finns en bred enighet om att de flesta av de problem som anges gäller praktikprogram på
den fria marknaden och ett stort antal organisationer (däribland många, men inte alla,
arbetsgivarorganisationer) föreslår att kvalitetskriterierna ska begränsas till praktikprogram på
den fria marknaden.
Under mötet i kommittén för den sociala dialogen den 23 oktober 2012 förklarade
BusinessEurope, CEEP och UEAPME att arbetsgivarna på europeisk nivå var beredda att
4
5
6
7
SV
SWD (2012) 407, 5.12.2012.
Europeiska fackliga samorganisationen.
Europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag.
Europeiskt centrum för offentliga affärsverk och företag.
4
SV
inleda diskussioner om praktikprogram som en del av fristående förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om en åtgärdsram för ungdomars sysselsättning.
EFS förklarade att även om organisationen var fullständigt beredd att delta i förhandlingarna
mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå om åtgärdsramen och välkomnade
kommissionens initiativ att arbeta för kvalitetskriterier för praktikprogram, ansåg man att
diskussioner inom åtgärdsramen i detta skede inte vore ett lämpligt forum för förhandlingar
om praktikprogram enligt artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Båda
parter framhöll att de ståndpunkter de uttryckte vid det första samrådet inte föregriper deras
ståndpunkter vid ett (eventuellt) andra samråd.
3.
PROBLEM I SAMBAND MED PRAKTIKPROGRAM
Trots att praktikprogram har ett antal fördelar, inte bara för praktikanterna, utan också för
arbetsgivarna och samhället som helhet, har alla EU-institutionerna framfört att man är oroad
över praktikprogrammens effektivitet, tillgänglighet och kvalitet. Europaparlamentet antog
2010 en resolution främst inriktad på bättre och tryggade praktikplatser och en europeisk
kvalitetsstadga med miniminormer för praktikprogram för att garantera deras utbildningsvärde
och undvika utnyttjande8. I april 2012 meddelade Europeiska kommissionen i
sysselsättningspaketet9 att det skulle komma ett förslag om kvalitetskriterier för
praktikprogram i slutet av 2012. I juni 2012 drog Europeiska rådet slutsatsen att ”[d]et är av
avgörande betydelse att åtgärda ungdomsarbetslösheten, särskilt genom kommissionens
initiativ om ungdomsgarantier och kvalitetskriterierna för praktikprogram”10.
Den stora politiska uppmärksamheten beror på att en betydande del av praktikprogrammen
drabbas av problem, t.ex. otillräckligt utbildningsinnehåll, ingen eller låg lön/ersättning,
otillfredsställande villkor för annat än lön/ersättning (såsom arbetsförhållanden som inte
motsvarar normerna). Det finns också problem som rör låg rörlighet för praktikanter inom
EU11.
I samtliga medlemsstater är arbetslösheten bland ungdomar mycket högre än för resten av
befolkningen i arbetsför ålder – i genomsnitt dubbelt så hög. Detta har ett antal olika orsaker,
särskilt att de som är nya på arbetsmarknaden inte har arbetslivserfarenhet. Därför är
praktikprogram viktiga för att underlätta övergången från utbildning till arbete och bidra till
att minska ungdomsarbetslösheten. Effektiva kvalitetskriterier bör ge riktlinjer för att hjälpa
arbetsgivarna att starta fler praktikprogram som både blir till nytta för deras verksamhet och
ger praktikanterna en bra språngbräda för att komma in på arbetsmarknaden.
Däremot kan praktikprogram av låg kvalitet som inte ökar praktikantens anställbarhet, som
inte erbjuder en lägsta skyddsnivå och som används som en billig ersättning för reguljära
8
9
10
SV
EP 2009/2221 (INI), 14.6.2010.
COM(2012) 173, 18.4.2012.
EUCO 76/12, 28–29 juni 2012.
5
SV
arbeten, avskräcka ungdomar från att satsa på praktikprogram och dessutom snedvrida
arbetsmarknaden. I flera medlemsstater är det inte obligatoriskt att ingå praktikavtal som
fastställer parternas rättigheter och skyldigheter, vilket innebär att vissa praktikanter (så
mycket som 25 % enligt en undersökning från 2011 av Europeiska ungdomsforumet) inte har
några skriftliga avtalsförbindelser med sin värdorganisation.
När det gäller ersättning och lön utgör praktikprogram av hög kvalitet en kostnad för
arbetsgivaren. Lönen är emellertid en viktig kvalitetsaspekt. Att en stor del av
praktikprogrammen är oavlönade väcker farhågor om ungdomars lika möjligheter att få
tillgång till praktik, eftersom de som har en mindre privilegierad bakgrund i praktiken kan
uteslutas från dem.
Ett annat problem är att det blivit vanligare med flera praktikperioder efter varandra, dvs. att
ungdomar ibland måste gå igenom flera praktikperioder innan de kommer in på
arbetsmarknaden. Enligt Europeiska ungdomsforumets undersökning hade 37 % av de
tillfrågade avslutat tre eller flera praktikprogram. Låg eller ingen lön i kombination med att
man måste gå igenom flera praktikperioder efter varandra väcker också oro över arbetsgivare
som använder praktikanter som ett slags obetald arbetskraft.
För närvarande följer relativt få unga människor ett praktikprogram i ett annat land. En
Eurobarometerundersökning från 2011 visade att 53 % av ungdomarna i Europa kan tänka sig
att eller gärna vill arbeta i ett annat EU-land12.
De största hindren för rörlighet över gränserna är förknippade med att det saknas öppen och
lättillgänglig information om de rättsliga och administrativa villkoren samt att det är svårt att
hitta värdorganisationer som får praktikantens profil och organisationens behov att stämma
överens. Det råder större brist på information om praktikprogrammens kvalitet för
utlandspraktik. I praktikundersökningen konstaterades att arbetsmarknader och praktik
regleras på mycket skilda sätt i de olika medlemsstaterna. De utländska praktikanternas
bristande kännedom om de lokala förhållandena gör det svårare för dem att förstå och
genomdriva sina rättigheter.
Att ungdomar är intresserade av att arbeta utomlands samtidigt som det finns få
internationella praktikprogram tyder på att osäkerhet om arbetsvillkoren utomlands kan ha ett
stort (negativt) inflytande. Om ungdomarna inte vet vad de kan förvänta sig när det gäller
villkor, utbildning, socialt skydd, ersättning osv. på en utländsk praktikplats kommer deras
vilja att delta att vara begränsad. Detta innebär att praktikanten (och senare arbetstagaren) går
miste om möjligheten att skaffa både ny kompetens och nya erfarenheter och det utgör ett
hinder för rörligheten inom EU.
11
12
SV
Europeiska kommissionen (2012): Study on a comprehensive overview on traineeship arrangements in
Member States (nedan kallad praktikundersökningen).
Erfarenheterna från Erasmus- och Leonardo da Vinci-programmen visar att många studerande gärna vill
göra praktik utomlands. Den tillgängliga budgeten räcker inte alls för de potentiella praktikanternas
efterfrågan.
6
SV
4.
BEHOVET AV EU-ÅTGÄRDER FÖR PRAKTIKPROGRAM
Med tanke på de ungas situation på arbetsmarknaden i EU och de problem som beskrivs ovan
finns det ett akut behov att förbättra kvaliteten på praktikprogrammen genom att engagera
arbetsmarknadens parter och genom att ge medlemsstaterna vägledning. Det är nödvändigt att
vidta åtgärder mot den höga ungdomsarbetslösheten och att skapa bättre balans mellan utbud
och efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden genom att underlätta övergången från
utbildning till arbete och undanröja hindren för rörlighet. Detta meddelande antas som en del
av ungdomssysselsättningspaketet, vilket innehåller initiativ för en ungdomsgaranti, rörlighet
och lärlingsutbildning13.
I 2012 års europeiska planeringstermin fick 22 medlemsstater landsspecifika
rekommendationer som särskilt syftar till att förbättra situationen för de unga på
arbetsmarknaden14. Praktikprogram av hög kvalitet bidrar till att förbättra ungdomars
anställbarhet och är viktiga språngbrädor på vägen mot reguljär sysselsättning.
Åtgärder på EU-nivå kommer att hjälpa medlemsstaterna att genomföra
sysselsättningsriktlinje nr 8 i Europa 2020-strategin, och i synnerhet att skapa system för att
hjälpa nyutexaminerade att hitta ett första arbete eller möjligheter till vidareutbildning och
praktik. Dessutom kan det gå snabbare att definiera internationellt erkända kvalitetsnormer
om överstatliga institutioner har en samordnande och stödjande roll. EU är bäst lämpat för
detta, eftersom det knappast verkar pågå någon spontan utveckling av internationella
kvalitetsnormer. En lösning för hela EU skulle också ha klara fördelar i och med att
rörligheten för praktikanter inom EU skulle öka och det skulle även bidra till en mer
integrerad arbetsmarknad inom EU. Att man främjar praktikanternas geografiska rörlighet
inom EU kommer att bidra till att minska den strukturella arbetslösheten, eftersom de
arbetssökandes färdigheter inte motsvarar arbetsmarknadens krav och utbudet inte motsvarar
efterfrågan på den europeiska arbetsmarknaden. Att utveckla utlandspraktikprogram är ett
viktigt verktyg för att uppnå detta mål. Ungdomar som överväger att praktisera i en annan
medlemsstat bör ha en tydlig referenspunkt så att de kan kontrollera kvalitetskriterierna och så
att de inte blir avskräckta på grund av osäkerhet om administrativa formaliteter, rättsliga
frågor eller avtalsmässiga skyldigheter. En strategi på EU-nivå är också i praktiken en
förutsättning för att utvidga Eures-nätverket till lärlings- och praktikprogram, såsom
Europeiska rådet begärde i juni 201215.
5.
ALTERNATIV FÖR EU-ÅTGÄRDER
Kommissionen har kartlagt möjliga alternativ för EU-åtgärder och skulle vilja inhämta
synpunkter från arbetsmarknadens parter beträffande dessa, bland annat om möjligheten att de
13
14
15
SV
COM(2012) 727, 5.12.2012.
En detaljerad översikt över ungdomsspecifika rekommendationer finns i bilaga II till SWD(2012) 406,
5.12.2012.
EUCO 76/12, 28–29 juni 2012.
7
SV
inleder förhandlingar. Alla alternativ för EU-åtgärder – vilka kan kombineras – beskrivs
närmare i det bifogade analysdokumentet.
För närvarande skiljer sig de synpunkter som förts fram av arbetsmarknadens parter på
europeisk nivå under den första fasen av samrådet när det gäller ett sådant initiativs innehåll
och form.
5.1.
Kvalitetskriterier för praktikprogram
Kommissionen meddelade i sysselsättningspaketet i april 201216 att det skulle komma ett
förslag om kvalitetskriterier för praktikprogram. För valet av de kvalitetsfaktorer som ska
antas har kommissionen identifierat ett antal principer som kännetecknar praktikprogram av
god kvalitet, på grundval av praktikundersökningen och svaren på det öppna samrådet och
den första fasen i samrådet med arbetsmarknadens parter. Även om dessa principer verkar
vara allmängiltiga kan de anpassas till typen av verksamhet/sektor och värdorganisationens
storlek. De små och medelstora företagens extraarbete för att följa reglerna bör beaktas,
eftersom det kan vara svårare för småföretag och i synnerhet mikroföretag att ge praktikanter
lika mycket mentorstöd (och annat stöd) som i större organisationer. Vidare får nivån på det
skydd som erbjuds praktikanter inte vara högre än för anställda.
Följande faktorer skulle kunna ingå i kvalitetskriterierna:
–
Praktikavtal: Utgångspunkten för kvalitetskriterierna är att sådana avtal ingås. Ett
praktikprogram av hög kvalitet bör grundas på en skriftlig överenskommelse mellan
praktikanten och värdorganisationen (och eventuellt utbildningsorganisationen),
vilket omfattar sådana aspekter som yrkesmässiga mål och inlärningsmål,
varaktighet, arbetstid per dag/vecka och, i tillämpliga fall, social trygghet och
lön/ersättning.
–
Tydlig information: De rättigheter och skyldigheter som praktikanten, arbetsgivaren
och, i tillämpliga fall, utbildningsinstitutionen har. Aktuell och jämförbar
information om rättsliga och andra bestämmelser som är tillämpliga på europeisk och
nationell nivå bör vara lättillgänglig för alla parter som organiserar och deltar i
praktikprogram. Svårigheten att få tillgång till tillförlitlig och komplett information
om dessa bestämmelser i medlemsstaterna är ett av de största hindren för att
organisera utlandspraktik.
–
Mål och innehåll: Praktikprogrammen bör ge praktikanten möjlighet att förvärva
nya kunskaper och färdigheter på arbetsplatsen som ett komplement till dennes
teoretiska studier. Huvudsyftet med praktikprogram är att öka ungdomars
anställbarhet och underlätta deras karriärutveckling. För att öka praktikanters
anställbarhet är det viktigt att ha klart definierade mål och ett utbildningsinnehåll av
hög kvalitet.
–
Vägledning och erkännande: Utbildningsinnehållet bör säkerställas genom att alla
deltagare får en personlig handledare eller mentor inom värdorganisationen. En
16
SV
COM(2012) 173, 18.4.2012.
8
SV
handledare bör vägleda praktikanten genom de uppgifter denne tilldelats, övervaka
framstegen och förklara allmänna arbetsprocesser och arbetsmetoder. Handledaren
bör utvärdera praktikantens insatser vid slutet av praktikperioden. Utvärderingen kan
ha formen av ett rekommendationsbrev. En slutlig utvärdering, som innehåller
sådana aspekter som praktikperiodens längd och utbildningsinnehåll, arbetsuppgifter
samt förvärvade kunskaper och färdigheter samt en resultatbedömning, bör
säkerställa att praktiken erkänns fullt ut.
–
Praktikperiodens längd: Praktikprogram på den fria marknaden bör normalt inte
vara längre än en viss angiven period, t.ex. sex månader, för att praktikprogram inte
ska ersätta reguljär sysselsättning. Obligatoriska praktikprogram efter avslutad
högskoleexamen (t.ex. för läkare, jurister och lärare) bör undantas eftersom dessa
praktikprogram brukar vara strängt reglerade. En liknande kategori är företagsinterna
praktikprogram (traineeship programmes) för rekrytering till högre nivåer inom
företagsledningen för att förbereda praktikanterna för en karriär på hög nivå inom
företaget.
–
Flera praktikperioder efter varandra: Det bör övervägas hur man motverkar att
praktikanter fullgör flera praktikperioder efter varandra hos samma arbetsgivare, t.ex.
genom att begränsa möjligheten att samma parter ingår ett nytt praktikavtal under en
viss period (t.ex. 12 månader) efter utgången av det föregående avtalet.
–
Bestämmelser om social trygghet: Socialförsäkringsskyddet bör klargöras mellan
praktikanten och värdorganisationen. Detta omfattar försäkring för hälso- och
sjukvård samt olycksfall i arbetet. Om praktikanten inte är studerande17 måste
värdorganisationen och praktikanten uppfylla försäkringsförpliktelserna enligt
arbetsrätten i landet. Alternativt kan det i avtalet föreskrivas att försäkringar ska
betalas av värdorganisationen eller praktikanten.
–
Lön/kostnadsersättning: Om det finns en ömsesidig nytta för både
värdorganisationen och praktikanten i fråga om kunskapsöverföring och lärande kan
ett oavlönat praktikprogram vara lämpligt. Riktlinjer om lön/ersättning bör därför
föreskriva att det skriftliga praktikavtalet tydligt anger vilken eventuell lön eller
ersättning som erbjuds och notera den roll som lön/kostnadsersättning kan spela för
att garantera att (unga) personer från mindre gynnade miljöer får tillgång till
praktikprogram av hög kvalitet och i förlängningen till vissa yrken.
–
Arbete i partnerskap: För att öka antalet praktikprogram av hög kvalitet bör
arbetsgivare och värdorganisationer stärka samarbetet med de offentliga
arbetsförmedlingarna (bland annat genom Eures-nätverket), andra offentliga
myndigheter, utbildningsinstitutioner och andra arbetsgivare för att öka
synergieffekterna, minska kostnaderna, dela med sig av de bästa metoderna, förbättra
matchningen med de potentiella praktikanterna och så vidare.
Sådana kvalitetskriterier skulle kunna begränsas till praktikprogram på den fria marknaden
och ha formen av en rekommendation (grundad på artiklarna 292 och 153 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt) såsom meddelades i sysselsättningspaketet.
17
SV
I de flesta medlemsstater ger staten eller utbildningsinstitutioner de studerande socialt skydd, dvs. de är
försäkrade mot hälso- och olycksrisker vid praktik under studierna.
9
SV
5.2.
Kvalitetsmärkning för praktikprogram
Ett annat alternativ skulle vara att utfärda en kvalitetsmärkning för värdorganisationer,
utbildningsinstitutioner, arbetsförmedlingar och/eller andra relevanta aktörer som följer
kvalitetskriterierna eller en mer begränsad uppsättning kvalitetsprinciper. En
kvalitetsmärkning för specifika sektorer skulle också kunna övervägas.
Olika lösningar är möjliga. För att minska fullgörandekostnaderna så mycket som möjligt kan
kvalitetsmärkningen tilldelas organisationer som åtar sig att följa kvalitetsprinciperna, utan
krav på förhandsinspektion eller kontroll, under förutsättning att vederbörligen motiverade
klagomål skulle kunna leda till att organisationen förlorar kvalitetsmärkningen. På så sätt
skulle kvalitetsmärkningen kunna skötas av ett mindre externt kontor eller en
intressentorganisation. En kvalitetsmärkning skulle vara en lösning på kvalitetsfrågan som
inte innebär lagstiftning. Risken med detta alternativ är dock att endast ett fåtal organisationer
ansöker om märket, särskilt eftersom efterfrågan på praktikprogram för närvarande är större
än utbudet. Dessutom kommer troligen många av dem som ansöker att vara de som redan
erbjuder praktikprogram av hög kvalitet. Detta skulle därför inte helt lösa problemet.
5.3.
Inrättande av en webbplats för information
Ett annat alternativ är att inrätta en webbplats med en översikt över praktikprogram (som
innehåller regelbundet uppdaterad information om praktikvillkor och den rättsliga ramen i
varje medlemsstat – eventuellt kopplad till Euresportalen). Med en ändamålsenligt utformad,
användarvänlig webbplats skulle det bli enklare att få tillgång till information om nationell
lagstiftning om praktikprogram och om utbudet av olika typer av praktikprogram i
medlemsstaterna. Detta skulle minska sökkostnaderna för praktikanterna och skulle också
kunna förbättra matchningen och öka tillgången på kandidater för utlandspraktik. Däremot
kan det ha en begränsad inverkan på praktikens kvalitet. Genom en webbplats skulle man lösa
problemet att det saknas generell information om normer, men där skulle inte systematiskt
kunna tillhandahållas information om kvaliteten på de specifika praktikplatser som erbjuds
eftersom det skulle kräva en modul där praktikanter eller f.d. praktikanter kan lämna
subjektiva reaktioner på specifika praktikplatser.
5.4.
Konsekvenser av de olika alternativen
Alla de alternativa EU-åtgärderna får konsekvenser, såsom anges i bifogade analysdokument.
Kommissionen skulle uppskatta att få del av arbetsmarknadens parters synpunkter på
konsekvenserna av de föreslagna alternativen.
6.
NÄSTA STEG
Kvalitetskriterier kan ha stor betydelse för att förbättra kvaliteten på praktikprogrammen inom
EU. De skulle uppmuntra värdorganisationerna att erbjuda fler praktikprogram som har ett
SV
10
SV
utbildningsinnehåll av hög kvalitet och rimliga arbetsvillkor och som är verkliga språngbrädor
för att komma in på arbetsmarknaden.
Kommissionen kommer att beakta resultaten av detta samråd i sitt fortsatta arbete för att
förbättra praktikprogrammens kvalitet. Den kan tillfälligt avbryta arbetet om
arbetsmarknadens parter beslutar att förhandla sinsemellan om frågor med tillräckligt stort
tillämpningsområde. Annars kommer den att ta ett initiativ på EU-nivå om kvalitetskriterier
för praktikprogram, åtföljt av en konsekvensbedömning.
7.
FRÅGOR TILL ARBETSMARKNADENS PARTER
Kommissionen uppmanar därför arbetsmarknadens parter att lämna in synpunkter på följande
frågor och sin bedömning av effekterna av det alternativ som föredras:
1.
SV
Anser ni att det alternativ som anges i avsnitt 5.1
–
skulle kunna utgöra en godtagbar ram för att ta itu med de frågor som tas upp i
era svar på den första fasen i samrådet?
–
bör begränsas till praktikprogram på den fria marknaden eller ska det täcka alla
typer av praktikprogram?
2.
Vad anser ni om det andra alternativet, som beskrivs i avsnitt 5.2 och 5.3?
3.
Önskar arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, på branschövergripande nivå
eller sektorsnivå, inleda förhandlingar på grundval av de faktorer som anges i avsnitt
5.1 i detta meddelande i syfte att ingå ett avtal om kvalitetskriterier för
praktikprogram enligt artikel 155 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?
11
SV