[EP]

EUROPAPARLAMENTET
12 maj 2000
ARBETSDOKUMENT
om en ny ekonomisk och social dagordning på medellång sikt
Del A: Politisk bakgrund
Utskottet för sysselsättning och socialfrågor
Föredragande: Anne E.M. Van Lancker
DT\402946SV.doc
Extern översättning
PE 286.207
SV
S
V
POLITISK BAKGRUND
Kommissionen har just satt i gång med sitt förberedelsearbete inför inrättandet av en ny
europeisk social dagordning, som kommissionär Diamantopoulou vill lägga fram för oss under
sommaren.
Denna sociala dagordning borde utveckla ett mer övergripande synsätt i fråga om gemenskapens
socialpolitik på medellång sikt. Den skall fastställas i form av ett flerårigt arbetsprogram på det
sociala området och vara knuten till de stora utmaningar Europeiska unionen står inför.
Denna nya sociala dagordning diskuteras i ett läge när den sociala dimensionen är under snabb
utveckling. Kommissionen nämner i sitt meddelande av den 9 februari 2000 om sina strategiska
mål 2000 – 20051 utarbetandet av en ny ekonomisk och social dagordning som en av de fyra
prioriterade målsättningarna inför kommande år.
I sitt meddelande "Sociala utvecklingstendenser: möjligheter och utmaningar"2 beskriver
kommissionen tendenserna och de nya sociala utmaningarna i våra samhällen. Den framhåller
hur de tre sidorna av den triangel som bildar modellen för den europeiska sociala modellen
samverkar med varandra:
"Den ekonomiska och sociala utvecklingen kan ses mot bakgrund av tre centrala politiska
områden: vårt växande makroekonomiska beroende av varandra, vårt engagemang och vårt
samarbete när det gäller sysselsättningen samt vårt pågående arbete för att främja social
utveckling inom Europeiska unionen. Dessa tre faktorer hänger nära samman och kan inte
betraktas var och en för sig."3
I sitt arbetsdokument med titeln "Utarbetandet av en ny dagordning för socialpolitiken"4 föreslår
kommissionen att man samråder med de viktigaste aktörerna och med befintliga fora innan
meddelandet utarbetas och den slår fast vilka områden som skall omfattas. Föredraganden är glad
åt att det centrala begreppet i den nya sociala dagordningen kommer att vara livskvaliteten för
oss alla, dvs. arbetets kvalitet, kvaliteten på relationerna på arbetsmarknaden och den sociala
kvaliteten. Detta är nyckelbegrepp för en modernisering av den europeiska sociala modellen.
Europeiska rådet i Lissabon har just fastställt de nya målen och tidsplanen för att få till stånd en
bättre anpassning mellan ekonomi, sysselsättning och social sammanhållning. Slutsatserna från
det toppmötet hänvisar uttryckligen till kommissionens meddelande, vilket skall diskuteras under
andra halvan av året, i syfte att nå fram till en politisk överenskommelse om den europeiska
sociala dagordningen vid Europeiska rådet i Nizza i december 2000.
Det skulle utan tvekan främja den europeiska socialpolitikens legitimitet och öka chanserna för
1
KOM(2000) 154.
KOM(2000) 82.
3
KOM(2000) 82, s. 4.
4
DOK 00220304 (odaterat).
2
PE 286.207
SV
2/6
DT\402946SV.doc
Extern översättning
den att bli framgångsrik om en politisk överenskommelse på hög nivå kunde nås i rådet.
Föredraganden vill emellertid påpeka att de skulle vara farligt att förelägga rådet kommissionens
meddelande om den sociala dagordningen för att uttryckligen godkännas, då kommissionens
initiativrätt därmed skulle försvagas. Jag tror därför att det vore att föredra om arbetet med att
utarbeta den sociala dagordningen, på ordförandeskaps- och kommissionsnivå, försiggick i nära
samförstånd och i samråd med arbetsmarknadens parter och Europaparlamentet och lades fram
inför rådet och Europaparlamentet gemensamt av ordförandeskapet och kommissionen.
Inledande anmärkningar
Vid utarbetandet av detta arbetsdokument har jag grundat mig på de olika kapitlen i
kommissionens samrådsdokument. I realiteten kan inte diskussionen kring socialpolitiken
grundas på en ”inköpslista”. Den sociala dagordningen kräver ett sammanhållet synsätt i fråga
om den sociala och ekonomiska politikens innehåll och socialpolitikens ställning inom
styrningen av våra samhällen. Den måste också ta hänsyn till respektive aktörers och nivåers
ansvar, eftersom socialpolitiken utgör ett gemensamt och delat ansvar.
Den sociala dagordningen måste bidra till att förverkliga Europeiska unionens sociala mål, dvs.:
-
högre levnadsstandard och livskvalitet,
hög sysselsättning och ett högt socialt skydd,
bättre arbetsvillkor,
jämställdhet mellan kvinnor och män;
kamp mot social utslagning och mot varje form av diskriminering.
För att den sociala dagordningen skall bli effektiv måste den:
-
grundas på ett övergripande angreppssätt och omfatta en "politisk mix" av åtgärder på
regional, nationell och gemenskapsnivå,
vara inriktad på strategiska områden för vilka konkreta åtgärder, klara mål och strikta
tidsplaner återspeglar vilka prioriteringarna är,
innefatta en väl avvägd blandning av lagstiftnings- och andra åtgärder, liksom kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens parter.
Den nya sociala dagordningen bör omfatta perioden fram till 2005 och vara möjligt att förlängas
ytterligare.
Några tankar kring det föregående sociala handlingsprogrammet
1) Det föregående sociala handlingsprogrammet utarbetades under införandeskedet av
Amsterdamfördragets sysselsättningsstrategi. Den rör främst genomförandet av en politik på
de fyra områden som tas upp i sysselsättningsriktlinjerna (anställbarhet, anpassningsförmåga,
företagaranda och jämställdhet). 32 av de 59 punkter som räknas upp i det sociala
handlingsprogrammet hänvisar till arbetsmarknaden och till arbetsförhållanden. Elva punkter
DT\402946SV.doc
Extern översättning
3/6
PE 286.207
SV
hänför sig till den sociala sammanhållningen (integration och socialt skydd).
2) Sociala handlingsprogrammet för 1998-2000 öppnar för en diskussion kring framtiden för
det sociala skyddet och dess modernisering för att möta nya utmaningar, som befolkningens
åldrande, familjens svagare ställning, kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och
förekomsten av nya former av social utslagning. Även om den konvergensstrategi som
kommissionen föreslår för moderniseringen av det sociala skyddet innebär ett väsentligt
framsteg på ett område som hittills varit alltför lite utvecklat på europeisk nivå, så handlar
det fortfarande om texter som inte är av lagstiftningskaraktär och som inte är tvingande.
3) Föregående sociala handlingsprogram innehåller bara några nya förslag till lagstiftning i
fråga om arbetsorganisation: ett förslag till direktiv om den sociala dialogen
(minimibestämmelser i fråga om information och samråd på det nationella planet), ett förslag
till direktiv om arbetsorganisation (arbetsorganisation – undantagna sektorer) samt fyra
förslag till direktiv på området säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (kemiska ämnen, miljöer
med explosionsrisk, asbest och arbetsutrustning).
4) Vid utgången av den föregående perioden kunde man konstatera en anmärkningsvärd
glidning mot mellanstatliga förfaranden när beslut skulle fattas i fråga om socialpolitik och
sysselsättning. Även om kommissionen fortfarande har kvar en roll som initiativtagare,
samordnare och utvärderare, är det rådet som spelar den dominerande rollen inom
Luxemburgprocessen. Samråd med Europaparlamentet sker bara inom processen för att
utarbeta sysselsättningsriktlinjer. Lagstiftningsarbetet har förskjutits i riktning mot den
sociala dialogen, vars resultat – på grund av en mycket skeptisk inställning från UNICE –
förblir magra.
Den nya europeiska sociala dagordningen måste visa prov på en mycket högre ambitionsnivå.
Den demokratiska legitimiteten måste stärkas genom att Europaparlamentet och
arbetsmarknadens parter får en viktigare roll.
INSTRUMENT FÖR EN EUROPEISK SOCIALPOLITIK
Den nya sociala dagordningen måste grundas på flera instrument och dessa måste återspegla det
delade ansvaret mellan gemenskaps-, nationell, regional och lokal nivå. Valet av metoder måste
respektera subsidiaritetsprincipen, men också mervärdet för ett samlat angreppssätt på europeisk
nivå.
1)
Strategin med konvergens med riktlinjerna på europeisk nivå
Konvergensmetoden (eller metoden med öppet samarbete, vilken initierades genom
Luxemburgprocessen) är ett instrument som är lämpat för områden som huvudsakligen rör
nationell behörighet men som ändå kräver samlade strategier på europeisk nivå. Den
öppnar nya perspektiv på områden där unionens behörighet tills helt nyligen förblivit
begränsad. Den kan också visa sig lämplig som ett komplement för att bättre samordna
genomförandet av den europeiska lagstiftningen i medlemsstaterna eller för att fastställa
PE 286.207
SV
4/6
DT\402946SV.doc
Extern översättning
mål som skall uppnås genom lagstiftningen. Den vilar på gemensamma målsättningar och
riktlinjer för Europeiska unionen, som åtföljs av en tidsplan och avstämningsdagar,
indikatorer och måttstockar, s.k. benchmarks, på medlemsstatsnivå för dem som uppnår
bäst resultat samt utbyte av bästa praxis. Återkommande utvärdering och formulering av
rekommendationer gör det möjligt att förbättra medlemsstaternas resultat. Genom denna
konvergensstrategi erkänner man implicit det delade ansvaret mellan aktörerna på olika
nivåer och man ger ett mervärde till medlemsstaternas, regionernas och kommunernas
ansträngningar.
Denna metod, som redan visat sig framgångsrik inom sysselsättningsstrategin, borde även
tillämpas för den samlade strategin för att modernisera de sociala skyddssystemen och för
den sociala integrationen.
Dessutom måste de olika konvergensförfarandena samordnas och jämställas med varandra.
Även Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter borde vara fullt ut knutna till
samtliga de befintliga förfarandena.
1)
Den normativa metoden
Den nya konvergensmetoden ersätter inte den normativa, där kommissionen fullt ut måste
utnyttja fördragets möjligheter för att föra Europeiska unionens sociala integration framåt.
Den särskilda gemenskapsrätten på det sociala området svarar mot skilda behov av insatser
från gemenskapsinstitutionerna:
-
-
-
Godkänna normer och minimiföreskrifter som gradvis garanterar en hög tröskel av
sociala rättigheter för arbetstagarna och för alla personer i samtliga unionens
medlemsstater.
Harmonisering av sociala bestämmelser som syftar till att inrätta en gemensam rätt för
samtliga medlemsstater. Den gemensamma socialrätten måste gå hand i hand med
slutförandet av den inre marknaden och omfatta de nya behov som blir ett resultat av
den europeiska integrationen och av företagens transnationella karaktär.
Samordning av de nationella sociallagstiftningarna för att förverkliga fri rörlighet för
personer.
Framtagandet av gemenskapssocialrätten skall komplettera konvergensmetoden för att
garantera kvaliteten på sysselsättningen, arbetsmarknaden och socialpolitiken.
På det normativa området är det uppenbart att den sociala dialogen har en viktig roll att
fylla. Genom fördraget har arbetsmarknadens parter fått möjlighet att ingå kollektivavtal på
socialpolitikens område. När den europeiska sociala dagordningen skall utarbetas är det
alltså av avgörande betydelse att arbetsmarknadens parter tar sitt fulla ansvar. Om ett avtal
ingås mellan arbetsmarknadens parter borde Europaparlamentet kunna uttala sig om
DT\402946SV.doc
Extern översättning
5/6
PE 286.207
SV
utfallet. Om emellertid den sociala dialogen inte skulle nå fram till några konkreta och
ambitiösa resultat, måste kommissionen återta sin initiativrätt genom att använda sig av
lagstiftningsvägen.
DEMOKRATISERA BESLUTSFÖRFARANDENA
Framgången för den nya sociala dagordningen kommer också att vara beroende av
beslutsförfarandena i fråga om ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och politik för social
sammanhållning.
Föredraganden vill betona de väsentliga förändringarna vid regeringskonferensen:
-
-
Medbeslutandeförfarande mellan Europaparlamentet och rådet genom kvalificerade
majoritetsbeslut borde bli allmän regel för lagstiftningsvägen.
Bestämmelsen om att inte tillämpa de sociala bestämmelserna på löner,
föreningsrätten och rätten att strejka respektive utlysa lockout (artikel 137.6) tas bort.
Samrådsförfarande med Europaparlamentet om utfallet av förhandlingar mellan
arbetsmarknadens parter.
Ett mer balanserat och integrerat tillvägagångssätt för de allmänna riktlinjerna för
ekonomisk politik och sysselsättningsriktlinjerna.
Europaparlamentet är engagerat i fastställandet av de allmänna riktlinjerna för
ekonomisk politik, den sociala konvergensen och sysselsättningen.
Europeiska unionens anslutning till ILO:s, Förenta nationernas och Europarådets
internationella konventioner och de grundläggande sociala rättigheterna återges i
stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Erkännande i fördraget av det sociala skyddet som en fråga av gemenskapsintresse.
Införande av ett kapitel om ”socialt skydd” eller ”social konvergens”, i likhet med det
rörande sysselsättning.
Införande av en artikel om främjande av samhällsdialog och en tydlig rättslig grund för
att ge finansiellt stöd till representativa frivilligorganisationer på europeisk nivå.
Utsträcka principen om lika möjligheter för kvinnor och män till alla
gemenskapsområden.
Särskild uppmärksamhet måste ägnas unionens utvidgningsprocess. Då man utvärderar vilka
framsteg som görs, måste hänsyn tas på ett seriöst sätt tas till respekten för gemenskapens
regelverk i fråga om sysselsättning, socialpolitik och social dialog. I den sociala dagordningen
borde föreskrivas en metod för att utvärdera och följa upp hur gemenskapens regelverk tas upp
av kandidatländerna.
PE 286.207
SV
6/6
DT\402946SV.doc
Extern översättning