April 2017
Bakgrundsfakta om demenssjukdomar från Hjärnfonden
Om demenssjukdomar
Demens är ett samlingsnamn och diagnos för en rad symptom som orsakas av specifika sjukdomar i
hjärnan. Vid demens försämras vanligen förmågor som är kopplade till vårt tänkande och intellekt,
sk. kognitiva förmågor, t.ex. minne, språkfärdigheter, tidsuppfattning, orienteringsförmåga, omdöme
och förmåga att tänka abstrakt och genomföra vardagliga sysslor. Utöver dessa symptom kan oro,
nedstämdhet och beteendeförändringar förekomma. Vilka symtom som uppkommer beror på vilka
områden av hjärnan som påverkas och i vilken omfattning.
Socialstyrelsen uppskattar att det finns totalt 160 000 personer i Sverige med en demenssjukdom.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och utgör mellan 60 och 70 procent av alla
fall. Vaskulära demensformer är de näst vanligaste och förekommer i runt 20 procent av fallen. Andra
relativt vanliga sjukdomar är Frontotemporal demens och Lewykroppsdemens.
Varför utredning
Vid oro eller misstanke om minnesstörning är det viktigt att få en utredning. En minnesutredning kan
utesluta andra tillstånd med demensliknande symtom eller bestämma vilken typ av demenssjukdom
det rör sig om.
Det finns ett antal tillstånd som kan ge symptom som liknar demens, exempelvis depression,
infektioner, förändringar i ämnesomsättningen (hypertyreos/hypotyreos) och andra neurologiska
tillstånd. Flertalet av dessa kan behandlas framgångsrikt. Även felaktigt använda läkemedel eller
andra bristtillstånd såsom B12 vitaminbrist kan ge upphov till demensliknande symptom och kan
åtgärdas om de upptäcks.
Om utredningen visar att det rör sig om demens ger diagnosen värdefull information som kan
användas för att erbjuda individanpassad vård och omsorg där uppföljning, behandling och specifika
stödinsatser som exempelvis dagverksamhet, anpassad fysisk aktivitet, särskilt boende och
anhörigstöd kan ingå.
Hur får man en utredning och vad innehåller den?
Vanligtvis är det vårdcentralen som hjälper till med en utredning. I vissa fall hänvisar vårdcentralen
vidare till en minnesmottagning på en annan vårdcentral eller till specialistvården. Utredningen som
erbjuds innehåller bland annat kognitiva test, avbildning av hjärnan och provtagning samt intervjuer
med patient och närstående. Ytterligare undersökningar kan bli aktuella om läkaren bedömer att det
finns ett behov av det. I dessa fall utgår läkaren alltid från varje enskild individ och lägger upp en plan
för vilka undersökningar som skall ingå.
Personer som är yngre än 65 år rekommenderas att få sin utredning och uppföljning vid en
minnesmottagning på en specialistenhet.
Den senaste tekniken hittar tidigare spår
Med hjälp av en så kallad positronkamera (PET) kan man studera sjukliga förändringar i hjärnan som
kan vara ett mycket tidigt tecken på sjukdomen. Det är ett viktigt verktyg för att kunna särskilja de
olika demenssjukdomarna.
Med den moderna tekniken kan man studera förekomsten av sk. amyloid plack och mängden av en
speciell grupp inflammatoriska celler, astrocyter. Dessa förändringar kan uppkomma 20 år innan man
får symptom.
De vanligaste demenssjukdomarna
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och symtomen kommer ofta smygande
och tilltar efterhand. Typiska tidiga symtom är svårigheter att minnas till exempel namn och
händelser i närtid, koncentrationssvårigheter, lätta språkstörningar och nedsatt orienteringsförmåga.
Även personlighetsförändringar kan förekomma. Allt eftersom sjukdomen fortskrider försämras
dessa symtom och i senare sjukdomsstadium har personer med sjukdomen svårt att kommunicera.
Vaskulär demens kan debutera plötsligt och har ett trappstegsliknande förlopp som orsakas av
proppar eller blödningar i hjärnan som leder till syrebrist och hjärncellsdöd. Symtom som depression
förekommer, men symtomen varierar beroende på vilka delar av hjärnan som är skadade. Skador i
tinningloberna påverkar minnet, skador i hjässloberna påverkar analysförmågan och skador i
pannloberna ger personlighetsförändringar.
Lewykroppsdemens är ett tillstånd som har likheter med både Alzheimers sjukdom och Parkinsons
sjukdom. Tidiga tecken i sjukdomsförloppet är trötthet samt nedsatt uppmärksamhet och rumslig
orientering, medan minnesstörningen kommer senare. Det är även vanligt med ökad falltendens och
synhallucinationer. Tidigt i sjukdomsbilden kan även symtom som är typiska vid Parkinsons sjukdom
förekomma, såsom stelhet, begränsad mimik och ökad salivation.
Frontotemporal demenssjukdom (eller frontallobsdemens eller pannlobsdemens) kännetecknas av
att hjärnskadan framför allt sitter i främre delen av hjärnan. Sjukdomsförloppet är smygande och det
finns flera olika varianter. Tidiga tecken är personlighetsförändringar, bristande omdöme eller
nedsatt språklig förmåga, medan exempelvis minnet ofta fungerar bra i början av sjukdomen. Något
senare påverkas även förmågan till abstrakt tänkande och problemlösning. Sjukdomen börjar i regel
vid 50–60 års ålder, men kan även börja betydligt tidigare.
Om ärftlighet
Det finns en viss ärftlighet för de flesta demenssjukdomar, det vill säga att sjukdomen uppstår på
grund av en nedärvd mutation. Det innebär oftast att sjukdomen uppkommer tidigare i livet, innan
65 års ålder och att det finns andra sjuka släktningar.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och det finns flera mutationer som ger en
ökad risk för att få sjukdomen särskilt om det finns andra i släkten (föräldrar, föräldrars syskon och
syskon) med liknande sjukdomsbild och tidigt insjuknande
Hos ett fåtal, cirka en procent av de som har sjukdomen, orsakas sjukdomen av vissa specifika
mutationer. Det är få familjer som drabbas, men om en förälder bär på en av dessa mutationer har
barnen en 50 procents risk att ärva mutationen och få sjukdomen.
Vid oro kan du ta kontakt med vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela
landet. Det går alltid att ringa och få sjukvårdsupplysning på telefon 1177. En utökad
familjeutredning tillsammans med patienten och familjen i ett genetiskt vägledningssamtal ger
underlag för vidare åtgärd.
Referenser
1. Svenskt Demenscentrum (2017). Stockholm: Svenskt Demenscentrum. Från
http://www.demenscentrum.se/
2. Socialstyrelsen. (2016). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom – Stöd
för styrning och ledning – Remissversion. Stockholm: Socialstyrelsen. Från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20399/2016-11-7.pdf
3. Internmedicin (2017). Stockholm, Internmedicin. Från Internmedicin
http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=288
