Sväljningstest

Bilaga 7
Nutritionshandbok inom
äldreomsorgen
Nutritionshandboken är framtagen för att tydliggöra de riktlinjer som gäller för
nutritionsomhändertagandet i Ängelholms kommun samt att vara en hjälp och en
informationskälla när det gäller med mat och nutrition.
ÄNGELHOLMS KOMMUN
Innehållsförteckning
NUTRITIONSHANDBOK INOM ÄLDREOMSORGEN I ÄNGELHOLMS KOMMUN
5
ENERGIGIVANDE NÄRINGSÄMNEN
6
PROTEIN
FETT
KOLHYDRATER
6
6
7
ANSVARSFÖRDELNING
8
KONTAKTMAN
UNDERSKÖTERSKA/VÅRDBITRÄDE
DISTRIKTSKÖTERSKA/SJUKSKÖTERSKA
MAS (MEDICINSKT ANSVARIG SJUKSKÖTERSKA)
ARBETSTERAPEUT
SJUKGYMNAST
ENHETSCHEF
VERKSAMHETSCHEF
KOCK I KÖK INOM ÄLDREOMSORGEN
KOSTCHEF
NUTRITIONSOMBUD
NUTRITIONSAMBASSADÖR
SPJUTSPETS NUTRITION (DSK/SSK)
8
8
8
9
9
9
9
9
10
10
10
10
11
NUTRITIONSUTREDNING
12
RISKBEDÖMNING
UTREDNING AV RISK FÖR UNDERNÄRING
ÅTGÄRDER VID RISK FÖR UNDERNÄRING
FLÖDESSCHEMA KOSTBEHANDLING
INDIVIDUELL VÅRDPLAN
UPPFÖLJNING/ UTVÄRDERING
INFORMATIONSÖVERFÖRING
FLÖDESSCHEMA FÖR KOST-OCH NUTRITIONSOMHÄNDERTAGANDET FÖR
UNDERSKÖTERSKA/VÅRDBITRÄDE
RISKBEDÖMNING
UPPFÖLJNING
13
13
14
15
16
16
16
17
17
18
1
MNA (MINI NUTRITIONAL ASSESSMENT)
19
MNA-SF INSTRUKTION
20
SENIOR ALERT
24
VIKTTAGNING
24
BMI
24
MÄTNING AV KROPPSLÄNGD
25
LIGGANDE
HALVA ARMSPÄNNVIDDEN (DEMISPAN)
KNÄHÖJDEN
25
25
25
OFRIVILLIG VIKTMINSKNING
26
ENERGIBEHOV
27
BERÄKNING AV ENERGIBEHOV
27
VÄTSKEBEHOV
28
KOSTREGISTRERING
28
NATTFASTA
28
MUNHÄLSA
29
BEDÖMNING MUNSTATUS (ROAG)
29
MUNNTORRHET
30
SVÄLJSVÅRIGHETER
31
FÖR ATT TIDIGT UPPMÄRKSAMMA TUGG- OCH SVÄLJSVÅRIGHETER BÖR OMVÅRDNADSPERSONAL VARA UPPMÄRKSAM
PÅ VISSA SYMPTOM.
31
SVÄLJNINGSTEST
32
SITTSTÄLLNING
32
2
ÄTHJÄLPMEDEL
33
MATNING
33
MÅLTIDSASSISTANS
34
PEDAGOGISK MÅLTID
34
MÅLTIDSORDNING
34
MELLANMÅL
35
EXEMPEL PÅ MELLANMÅL SOM KAN INGÅ I EN A-KOST
EXEMPEL PÅ MELLANMÅL SOM KAN INGÅ I EN E-KOST
35
35
APTITRETARE
36
APTIT OCH HUNGER
36
STOPPANDE LIVSMEDEL
37
LÖSANDE LIVSMEDEL
38
MÅLTIDSMILJÖ
38
DUKNING
39
BORDSVÄRDINNA
40
KOSTENHETEN
41
MÅLTIDSORDNING
41
GRUNDKOSTER
41
A-KOST (ALLMÄN KOST FÖR SJUKA)
E-KOST (ENERGI- OCH PROTEINRIK KOST)
LAKTO-OVO-VEGETARISK KOST
MAG-OCH TARMKOST
DIABETESKOST
41
41
42
42
42
3
ALLERGIANPASSAD KOST
42
GLUTENFRI KOST
LAKTOSREDUCERAD KOST
42
43
KONSISTENSANPASSAD KOST
43
HACKAD KOST
GROV PATÉ
TIMBALKOST
GELÉKOST
FLYTANDE
43
44
44
44
44
NÄRINGSDRYCKER
45
SONDNÄRING
45
BESTÄLLNINGSRUTINER
46
LITTERATURFÖRTECKNING
47
4
Nutritionshandbok inom äldreomsorgen i Ängelholms kommun
Nutritionshandboken är framtagen för att tydliggöra de riktlinjer som
gäller för nutritionsomhändertagandet i Ängelholms kommun, där en
plan för utredning, diagnos, behandlingsplan, uppföljning och
dokumentation ingår samt en ansvarsbeskrivning för varje profession
som är en del av nutritionsomhändertagandet.
Syftet med nutritionshandboken är också att vara en hjälp i ert
nutritionsarbete, en informationskälla när det gäller mat och nutrition
samt att vara en länk mellan kökspersonal, kökschef och vårdpersonal
för att uttrycka åsikter och synpunkter kring mat.
5
Energigivande näringsämnen
Protein
Protein är kroppens byggmaterial och behövs för att bygga upp, stärka och reparera våra
muskelceller. Protein behövs för bildandet av hormoner och delar av vårt immunförsvar.
En vuxen frisk människa behöver få i sig 0,75gram/kg kroppsvikt per dygn vilket motsvarar ca
50-60gram protein per dag. Sjuka äldre har ett högre proteinbehov upp till 1,5 gram/kg
kroppsvikt (Socialstyrelsen, 2011). Det är nästan det dubbla vilket innebär att en person som
väger 60 kg behöver ca 90 gram protein/dygn. Fullvärdigt protein finns i t.ex. kött, fisk, fågel,
mjölk, ost och ägg (Sandström B, 1996). För att komma upp i 90 gram protein eller mer per
dygn krävs att inte bara måltiderna är energi- och proteinrika, mellanmålen behöver också
vara väl sammansatta.
Exempel på proteininnehåll i vanliga livsmedel:
Ca 20 g protein: 1 portion kött eller fisk
Ca 10 g protein: 1 portion bacon, blodpudding, korv, fiskpinnar, 1 dl proteinrik näringsdryck
6-7 g protein: 2 dl mjölk/fil/yoghurt, 2 skivor ost, 1 ägg, 4-5 sillbitar, ½ dl keso
Ca 2 g protein: 1 skiva vetebröd
Seniormat.se
Till personer med liten aptit är det viktigt att livsmedel med högt innehåll av proteiner ingår
då det kan hjälpa när en person ska återhämta sig från ett tillstånd med trycksår eller
undernäring (Socialstyrelsen, 2011). För att kroppen ska kunna använda proteinet måste
dock energibehovet täckas annars utnyttjas proteinerna som energikälla (Abrahamsson,
1999).
Fett
För vuxna rekommenderas att 25-35 % av energiintaget/dygn bör komma ifrån fett, varar
max 10E% från mättat fett. Det finns för lite dokumentation om optimalt fettintag bland
äldre (Socialstyrelsen, 2011). Vad man vet är att fett ökar energitätheten vilket innebär ett
ökat energiintag i en mindre mängd mat, vilket ger en person med dålig aptit större
möjlighet att täcka sitt energibehov (Livsmedelsverket, 2003). Risk för undernäring och
undernäring hos sjuka äldre är större än risken för fetma. Man vet även att ett högt BMI
mellan 25-30 är förenat med ett långt liv för äldre (Socialstyrelsen, 2011).
Fettrika livsmedel är t.ex. grädde, smör, margarin, olja, kokos, feta fiskar som lax och sill
(Abrahamsson, 1999).
6
Kolhydrater
Vuxna friska rekommenderas att 55–60 procent av dagens energi bör komma ifrån
kolhydrater. För äldre lämpar sig en lägre andel kolhydrater eftersom det minskar volymen
och ökar möjligheterna att äta tillräckligt (Livsmedelsverket, 2003). Kolhydrater delas in i
socker, stärkelse och kostfiber.
Socker finns i livsmedel som frukt, godis, honung, saft.
Stärkelse finns i livsmedel som potatis, pasta, ris
Kostfiber finns i livsmedel som fullkornsprodukter, fröer, frukt, rotfrukter, grönsaker.
Kostfibrer ger ingen energi och kroppen kan inte bryta ner dem utan de passerar oförändrat
genom kroppen och ger bulkeffekt vilket motverkar förstoppning genom att öka
tarminnehållets volym och minskar därmed passagetiden genom tarmen (Socialstyrelsen,
2011)
Tänka på!
Kostfiber kräver mycket vätska annars kan det få motsatt effekt och istället bidra till
förstoppning. Fiber ger utfyllnad utan att ge energi, vilket är bra för friska vuxna, men för
sjuka äldre innebär det också att man blir mätt även fast man inte fått i sig tillräckligt med
energi.
7
Ansvarsfördelning
Kontaktman




Ansvarar för att dokumentationen angående mat- och måltidsvanor dokumenteras
och uppdateras vid förändring enligt rutiner för genomförandeplanen
Ansvarar för att vårdtagaren vägs, mäts och screenas med hjälp av MNA inom två
veckor efter inflytt som dokumenteras i händelser av vikt rapporteras till
omvårdnadsansvarig sjuksköterska.
Ansvarar för viktuppföljning var tredje månad eller tätare vid ordination av
omvårdnadsansvarig sjuksköterska.
Ansvarar för att vid viktförändring screena vårdtagaren med en ny MNA
Undersköterska/Vårdbiträde










Ansvarar för att följa framtagna rutiner och riktlinjer
Ansvarar för att observera och rapportera problem med mat- och måltidssituationer
till berörd HSL-personal.
Ansvarar för att de rekommenderade tidpunkterna för de olika måltiderna hålls.
Ansvarar för att alla vårdtagare erbjuds minst tre mellanmål per dag.
Ansvarar för att vårdtagarens nattfasta inte överstiger 11 timmar.
Ansvarar för att den enskildes måltidsmiljö är trivsam och att vårdtagaren erbjuds att
ta mat själv. Om vårdtagaren inte klara av det, ska servering/uppläggningen ske på
ett trevligt sätt vid bordet med delaktighet från vårdtagaren.
Ansvarar för beställning av livsmedel och koster varje dag enligt rutin för respektive
kök.
Ansvarar för att införa omsorgsåtgärder som anpassas efter vårdtagarens behov när
MNA visar risk för undernäring.
Ansvarar för att arbeta efter av distriktsköterska/sjuksköterska upprättad vårdplan
vid undernäring/risk för undernäring.
Ansvarar för att delta på team-möte då vårdplan upprättas.
Distriktsköterska/Sjuksköterska






Ansvarar för det specifika omvårdnadsansvaret när det gäller patientens
näringstillstånd.
Ansvarar för att en nutritionsutredning och en bedömning görs vid
omvårdnadsdiagnosen undernärd/risk för undernäring samt att en vårdplan
upprättas i samråd med patient och kontaktman.
Ansvarar för att nutritionsåtgärder och övriga omvårdnadsåtgärder vid konstaterad
undernäring/risk för undernäring följer de rutiner som tagits fram.
Ansvarar för uppföljning och dokumentation av vårdplan.
Ansvarar i samråd med patient och närstående för att läkare kontaktas för
bedömning vid svåra lägen inom nutrition.
Ansvarar för att patientens nutritionsstatus, vikt, längd, kost och konsistens ingår i
omvårdnadsepikris vid byte av vårdgivare/vårdform.
8
MAS (Medicinskt Ansvarig Sjuksköterska)



Ansvarar för årlig uppföljning av dokumentation vid undernäringstillstånd, att
utredning, behandling, insatta åtgärder och uppföljning av nutritionsproblem
dokumenteras i Procapita.
Ansvarar för uppdatering av riktlinjer i Nutritionshandbok och ser till att goda rutiner
för bedömning, behandling och uppföljning av undernäringstillstånd finns i
verksamheten.
Ansvarar för att samverka och följa upp rutiner kring informationsöverföring av
nutritionsbehandling mellan kommun och Ängelholms sjukhus.
Arbetsterapeut




Ansvarar för att bedöma behovet av hjälpmedel som kan underlätta måltiden.
Ansvarar i samarbete med sjukgymnast för anpassning av sittande
Ansvarar för att ge personalen information och kunskap om hur olika hjälpmedel
används
Ansvarar för att ge personalen information och kunskap om hur individen bör sitta
ergonomiskt för att kunna vara så delaktig som möjligt i matsituationer.
Sjukgymnast

Ansvarar för att i samarbete med arbetsterapeut skapa förutsättningar för individen
att genomföra måltiden.
Enhetschef









Ansvarar för att rutiner för kost- och nutritionsomhändertagande är väl känt hos
personalen.
Ansvarar för att all omvårdnadspersonal har sakenlig kompetens i kost- och
nutritionsfrågor och att kompetensutveckling sker inom området.
Ansvarar för att det finns ett kostombud vars uppgift är att se till att ny personal
informeras om kostpärmen och hur den tillämpas.
Ansvarar för att nyanställd personal och vikarier introduceras och informeras om
nutritionsomhändertagandet.
Ansvarar för att vårdtagarens måltidsmiljö är stimulerande och trivsam.
Ansvarar för att det finns tillgång till en våg på varje enhet och måttband på varje
avdelning.
Ansvarar för att rekommenderade tidpunkter för de olika måltiderna hålls, att
vårdtagarna erbjuds tre mellanmål per dag.
Ansvarar för att en registrering av nattfastan görs två gånger per år för att garantera
att en 11-timmars nattfasta erbjuds.
Ansvarar för att skapa förutsättningar för personalen att hitta bra rutiner för att
riktlinjerna för nutritionsomhändertagandet ska följas samt för en god måltidsmiljö.
Verksamhetschef


Ansvarar för att fullgoda rutiner för kost- och nutritionsomhändertagandet finns
inom verksamheten och att det finns enhetliga riktlinjer för att styra, följa upp,
utveckla och dokumentera kvaliteten i verksamheten.
Har det övergripande ansvaret för att de framtagna rutinerna/riktlinjerna följs.
9
Kock i kök inom äldreomsorgen





Ansvarar för att tillagning tillämpas efter de nationella kvalitetskrav som finns.
Ansvarar för att maten håller den kvalitet kommunen har satt vad det gäller
utseende, smak och näringsinnehåll.
Ansvarar för att maten är klar vid tid för måltider.
Ansvarar för att livsmedelshygien tillämpas utifrån HACCP och följer livsmedelslagens
riktlinjer.
Ansvarar för att sammankalla kostråd två gånger per år samt vid behov.
Kostchef








Ansvarar för att kosten uppfyller alla kvalitetskrav
Ansvarar för att kostpärm och kostinformation revideras och uppdateras i
nutritionshandboken årligen.
Ansvarar för att alla måltider är näringsberäknade.
Ansvarar för att kökspersonal har kunskap och kan tillaga de olika specialkoster som
erbjuds.
Ansvarar för att kökspersonalen har adekvat utbildning.
Ansvarar för att kostråd genomförs två gånger/år.
Ansvarar för att ta fram lämpligt sortiment för mellanmål och kosttillägg.
Ansvarar för att alla kök arbetar efter samma mål.
Nutritionsombud






Ansvarar för att informera om nutritionsomhändertagandet samt instruera hur en
screening med hjälp av MNA-SF ska användas för att identifiera vårdtagare i riskzon
för att utveckla undernäring.
Ansvarar i ett första skede för att samtliga vårdtagare på vårdboendet screenas med
hjälp av en MNA-SF.
Ansvarar för att tillsammans med medarbetare införa åtgärder som anpassas efter
vårdtagarens behov när MNA visar risk för undernäring.
Ansvarar för att stötta kontaktman med viktkontroll och MNA.
Ansvarar i ett första skede för att nattfastan registreras under två dygn på samtliga
vårdtagare. Resultaten ska sammanfattas och delges alla medarbetare på enhet.
Utifrån resultaten ansvarar nutritionsombud för att tillsammans med sina
medarbetare hitta rutiner som innebär att samtliga vårdtagare ges möjlighet att få
ett nattmål.
Ansvarar för att registrering av nattfasta fortsättningsvis sker en gång i halvåret för
att kontrollera att nattfastan ligger under 11 timmar.
Nutritionsambassadör



Ska bistå med kunskap, erfarenhet och stort engagemang.
Ansvarar för att samordna 2 träffar/år där alla nutritionsombud är inbjudna att delta,
för att utbyta erfarenheter och goda idéer.
Ansvarar för att vara behjälplig och stötta nutritionsombuden på
vårdboende/demensboende vid behov.
10


Ansvarar för att handleda nutritionsombuden i sitt arbete med att identifiera
nutritionsstatus och ge förslag på åtgärder samt att registrera nattfasta.
Ansvarar för att följa upp resultat från registrerad nattfasta en gång per halvår.
Spjutspets Nutrition (dsk/ssk)
11
Nutritionsutredning
Den sjuke individens nutrition måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk
behandling och därmed underkastas samma krav på utredning, diagnos,
behandlingsplanering, och uppföljning/dokumentation (Socialstyrelsen, 2000:11)
Måltiden bör vara en naturlig del av den medicinska behandlingen vid undernäring samtidigt
som den ska vara höjdpunkten på dagen värd att se fram emot (Livsmedelsverket, 2003).
Flödesschema för nutritionsomhändertagandet för distriktsköterska/sjuksköterska
Normal nutritionsstatus
MNA 12-14
Fortsatt viktkontroll
var tredje månad
Viktförlust
Riskbedömning
MNA-SF
Undernärd eller i
riskzon för att
utveckla undernäring
MNA 0-11
Utredning
Fysiska faktorer
Sittställning/rörelseförmåga
Munstatus
Lukt/smakupplevelse
Sväljning
Matsmältning
Energi- och vätskebehov
Individuell vårdplan
Teammöte
Hälsofrågeställning
Mål
Ordination/åtgärd
Tid för uppföljning
Information till vårdtagare
Uppföljning/Utvärdering
Har vårdplanen uppfyllts?
Har målet uppfyllts?
Om inte revidera mål och
vårdplan.
Ordination/åtgärd
Kost-/vätskeregistrering
Kostanpassning
Konsistensanpassad kost
Omgivningsanpassning
Stöd och träning i munvård
Tätare viktkontroll
Övervakning av näringsintag
12
Riskbedömning
Ska utföras av kontaktman inom två veckor när:
 en vårdtagare flyttar in.
 en vårdtagares hälsotillstånd försämras/ viktförlust.
Metod
 Mät och väg vårdtagaren
 Använd screeningsinstrumentet MNA-SF, skriv ut från nutritionshandboken eller så
kan blanketten skrivas ut på www.senioralert.se. (se bilaga I)
 Dokumentera att riskbedömningen utförts och vilket datum
 Registrera i Senior alert (De vårdboenden som börjat)
 MNA-SF- blankett sparas i kontaktpärm
 Resultatet från screeningen lämnas till sjuksköterska som dokumenterar och gör en
bedömning
 Fortsatt viktkontroll var tredje månad om inte sjuksköterska ordinerar
annat
Ansvar
 Kontaktman för vårdtagaren ansvarar för att rutinerna utförs och följs upp
Utredning av risk för undernäring
Ska utföras av Distriktssköterska/Sjuksköterska när:
 en vårdtagare enligt screeningen MNA-SF ligger mellan 0-11 poäng och bedöms vara
undernärd eller i riskzon för undernäring
Bedöm
 Fysiska hinder
Sittställning vid matbordet
Hantering av mat på tallriken
Transport av mat till munnen
 Sittställning
 Munhälsa
Munstatus- gör en bedömning (ROAG)
Struktur avvikelser
Svampinfektion
Muntorrhet
 Sväljning
Sväljningsförmåga
Hantering av mat i munnen
Äthastighet
Aptit
 Matsmältning
Känsla i samband med matsmältning
Illamående
13
Gaser
Uppsvälldhet.
 Energi- och vätskebehov
Bedöm energibehov
Bedöm vätskebehov
Ordinera en kost- och vätskeregistrering som vårdpersonalen registrerar under två
dygn
 Kontakt
Vid behov kontakta t.ex. läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast, tandhygienist,
tandläkare, dietist.
Om inga nutritionsproblem förekommer
 Dokumentera under kartlagt hälsotillstånd att nutritionsutredning genomförts och
att inga nutritionsproblem förekommer.
 Fortsätt att kontrollera vikt var 3:e månad.
Om nutritionsproblem förekommer
 Gör en hälsofrågeställning – Risk för undernäring R/T patientens nutritionsproblem.
Åtgärder vid risk för undernäring
Ska utföras av Sjuksköterska/Distriktssköterska när:
 en vårdtagare enligt MNA-SF bedöms risk för undernäring och en
nutritionsutredning är gjord.
Ordinationer/Åtgärder
 Kostregistrering (se bilaga II)
 Kostanpassning (se flödesschema nedan)
 Konsistensanpassning
 Omgivningsanpassning
 Stöd och träning i munvård
 Tätare viktkontroller
 Övervakning av näringstillstånd
Metod
 Upprätta en vårdplan i samråd med patient och kontaktman
 Delge information om vårdplanen på Teammöte där Distriktsköterska/Sjuksköterska,
sjukgymnast arbetsterapeut, enhetschef och kontaktman ingår.
 Utför nutritionsbehandling eller delegera och instruera omvårdnadspersonalen.
 Fortsätt enligt vårdplan.
 Information/delegerad uppgift dokumenteras i Procapita i Hälso- och
sjukvårdsjournal respektive Sociala dokumentationen.
14
Etiska aspekter
 När hälso- och sjukvårdspersonal anser att nutritionsbehandling inte bör ges på
grund av etiska skäl bör läkare kontaktas för bedömning om fortsatt vårdplanering.
 Det är viktigt att avsätta tid för att samtala med närstående om hur man kom fram till
beslutet.
Flödesschema kostbehandling
Dåligt näringsintag
MNA 0-11
Steg 1
A-kost
Förstärk med
mellanmål
Om vikt minskar/
ingen förändring
Steg 2
E-kost
Berikad mat
& mellanmål
Om vikt minskar/
ingen förändring
Steg 3
E-kost
Förstärk med
näringsdryck
Om vikt minskar/
ingen förändring
Steg 4
Kontakta läkare för rådgivning
Kostregistrering
Bra näringsintag
MNA 0-11
Finns det andra orsaker till
undernäringen t.ex.
intolerans mot föda,
sjukdom, dålig absorption
av näring
Kontakta läkare för rådgivning
15
Individuell vårdplan
En individuell vårdplan ska innehålla:
 Hälsofrågeställning (Omvårdnadsdiagnos)
Dokumentera risk för undernäring R/T patientens nutritionsproblem.
 Mål
Dokumentera vad åtgärderna som ska göras ska leda till. Målet ska vara realistiskt,
mätbart och tidsbestämt.
 Ordinationer/Åtgärder
Dokumentera de åtgärder som ska göras för att minska eller ta bort problemet.
Koppla ordinationen till hälsofrågeställningen.
 Uppföljning
Hur fungerar åtgärden?
Har målet uppfyllts? Om inte revidera vårdplan och/eller mål
Hur upplever patienten förändringen?
 Utvärdering
Har målet uppfyllts?
Effekten på patienten?
Uppföljning/ Utvärdering
Ska utföras av Distriktssköterska/Sjuksköterska:
 Efter angiven tid i den individuell vårdplan.
Metod
 Gör uppföljning enligt vårdplanen.
 Utvärdering görs när vårdplanens mål är uppnått.
 Dokumentation ska ske i bedömningsdelen under ICF.
Om målet ej uppnåtts
 Förändra åtgärder.
 Upprätta en ny vårdplan om nya omvårdnadsproblem tillkommer.
 Kontakta läkare för bedömning när nutritionsåtgärderna inte räcker till för att nå
uppsatt mål.
Informationsöverföring
Ska utföras av Distriktssköterska/Sjuksköterska när:
 en vårdtagare byter vårdform.
 en vårdtagare byter vårdgivare.
Metod
 Vid byte av vårdform/vårdgivare ska en omvårdnadsepikris skrivas och innehålla
information om vårdtagarens kost, konsistens, vikt, längd och BMI. Om det finns risk
för undernäring så ska även, nutritionsproblem, pågående nutritionsbehandling och
övriga åtgärder ingå i epikrisen.
16

Vid inläggning på sjukhus ska en omvårdnadsepikris faxas in till avdelningen
vårdtagaren ligger på snarast. Ring till växeln på sjukhuset för att ta reda på avdelning
patienten ligger på och ring sedan avdelningen och informera om att ni kommer att
faxa in omvårdnadsepikrisen.
Flödesschema för kost-och nutritionsomhändertagandet för
undersköterska/vårdbiträde
Normal nutritionsstatus
MNA 12-14 poäng
Fortsatt viktkontroll
var tredje månad
Viktförändring
Riskbedömning
MNA-SF
Undernärd eller i
riskzon för att utveckla
undernäring 0-11 poäng
Åtgärder
Minskad nattfasta 11timmar
Nattmål  Sängfösare
Erbjuda mellanmål
Aptitretare innan måltid
Skapa en trevlig måltidsmiljö
Skapa gemenskap eller avskildhet vid måltid
Regelbunden kontroll av munhälsa
Observera måltiden, har vårdtagaren behov
av måltidsassistans eller matning?
Uppföljning
Om åtgärderna fungerar,
inför som rutin och
dokumentera i
genomförandeplan under
mat- och måltidsvanor
Dokumentering
Dokumentera i händelser av vikt, de åtgärder
som vidtas när en vårdtagare ligger i riskzon
för undernäring/undernärd.
Ange tid för uppföljning.
Tänk på att åtgärderna även ska
registreras i Senior alert.
Riskbedömning
Ska utföras av kontaktman inom två veckor när:
 en vårdtagare flyttar in.
 en vårdtagares hälsotillstånd försämras/ viktförlust.
17
Metod
 Mät och väg vårdtagaren
 Använd screeningsinstrumentet MNA-SF, skriv ut från nutritionshandboken eller så
kan blanketten skrivas ut på www.senioralert.se. (se bilaga I)
 Dokumentera att riskbedömningen utförts och vilket datum
 Registrera i Senior alert (De vårdboenden som börjat)
 MNA-SF- blankett sparas i kontaktpärm
 Resultatet från screeningen lämnas till sjuksköterska som dokumenterar och gör en
bedömning
 Fortsatt viktkontroll var tredje månad om inte sjuksköterska ordinerar
annat
Ansvar
 Kontaktman för vårdtagaren ansvarar för att rutinerna utförs och följs upp
Åtgärder vid risk för undernäring
Ska utföras av Undersköterska/Vårdbiträde när:
 en vårdtagare enligt MNA-SF bedöms risk för undernäring.
Åtgärder
 11 timmars nattfasta
 Nattmål
 Erbjuda mellanmål (Regelbunden måltidsordning)
 Erbjuda aptitretare innan måltid
 Skapa en trevlig måltidsmiljö
 Skapa gemenskap/avskildhet vid måltid
 Regelbunden kontroll av munhälsa
 Observera måltiden, har vårdtagaren behov av måltidsassistans eller matning?
Metod
 Dokumentera åtgärder i ”Händelser av vikt” och ange tid för uppföljning.
 Delge information om insatta åtgärder på Teammöte där
distriktsköterska/sjuksköterska, sjukgymnast arbetsterapeut, enhetschef och
kontaktman ingår.
Uppföljning
Ska utföras av Undersköterska/Vårdbiträde:
 Efter angiven tid för uppföljning i ”Händelser av vikt”.
Metod
 Följ upp hur åtgärderna fungerat?
 Om åtgärderna fungerar bra inför som rutin och dokumentera i genomförandeplan
under Mat och måltidsvanor
18
MNA (Mini Nutritional Assessment)
För att undernäring ska kunna förebyggas är det viktigt att vårdtagare inom äldreomsorgen
får en nutritionsbedömning.
MNA (Mini Nutritional Assessment) är ett screeninginstrument anpassad för att bestämma
nutritionsstatusen hos äldre. MNA är uppdelad i del 1 som är en screeningsdel och del 2 som
är en bedömningsdel. I Ängelholms kommun används del 1 som kallas för MNA-SF (shortform) där man tillsammans med vårdtagaren svarar på 6 frågor varav BMI ingår i en av dem.
Utifrån svaren ges poäng som sedan räknas ihop och anger vilken nutritionsstatus som
vårdtagaren befinner sig.
12 – 14 poäng
8 – 11 poäng
0 - 7 poäng
Normal, ingen risk för undernäring
Riskzon för undernäring
Undernärd
Tänk på!!
MNA är ett instrument för att upptäcka vårdtagare i riskzonen för undernäring och därmed
kunna sätta in förebyggande åtgärder för att vända tendensen. När vårdtagare har blivit
undernärda är det väldigt svårt att vända den nedåtgående spiralen och de följder som det
innebär.
12-14 poäng
MNA-SF
Vikttagning var
3:e månad
Försämring av
hälsotillstånd
Inga nutritionsproblem
8-11 poäng
Utredning
Ordination/
Åtgärd
Uppföljning/
Utvärdering
0-7 poäng
19
MNA-SF Instruktion
Ställ frågorna till vårdtagaren, närstående eller omvårdnadspersonal. Om någon fråga är
svår att få ett tillförlitligt svar på, fråga då Distriktsköterska/Sjuksköterska som kan kontrollera
med patientjournalen eller gör en egen professionell bedömning.
Fråga A
Har födointaget minskat under de senaste tre månaderna på grund av
försämrad aptit, matsmältningsproblem, tugg- eller sväljproblem?
Bedömning vid inflytt

Har vårdtagaren ätit mindre än vanligt under de senaste tre månaderna på grund av
försämrad matlust, matsmältningsproblem, tugg- eller sväljproblem?

Om ja, har han/hon ätit lite mindre eller mycket mindre än vanligt.
Bedömning

Har vårdtagarens matintag förändrats sedan din senaste bedömning?
Poängsättning

Om du inte vet om vårdtagarens matintag minskat under de senaste tre månaderna
ger du 1 poäng (Solnastad, 2008).
20
Fråga B
Viktförlust under de senaste tre månaderna?
Bedömning vid inflytt

Har vårdtagaren förlorat i vikt de senaste tre månaderna?

Om utgångsvikt inte finns och vårdtagaren eller närstående inte vet, använd alternativet vet
ej.
Bedömning

Har vårdtagaren förlorat i vikt de senaste tre månaderna. Utgå ifrån den vikt som ligger
närmast tre månader tillbaka i tiden.

Hur mycket har vårdtagaren gått ner i vikt? Mer eller mindre än 3 kilo?
Information
En långsam viktförlust som inte överstiger ett halvkilo per år efter 70-75-års ålder kan
betraktas som normalt, ett friskt åldrande.
Ofrivillig viktförlust på mer än 5% på en månad eller 10% på ett halvår är en indikator på att
vårdtagaren är undernärd.
Viktförlust räknas ut genom att ta förlorad vikt angett i kilo dividerat med tidigare vikt i kilo
Förlorad vikt i kg
----------------------------------------------------
Tidigare vikt i kg
Fråga C
Rörlighet?
Bedömning

Kan vårdtagaren ta sig ur sängen/ rullstolen?

Kan vårdtagaren lämna sin lägenhet eller vara i korridoren på boendet på egen hand?
Poängsättning

Om vårdtagaren kan gå ut i korridoren på boendet med eller utan hjälpmedel ger du
2 poäng.

Om vårdtagaren behöver hjälp eller tillsyn för att ta sig ut i korridoren ger du 1
poäng

Om vårdtagaren är rullstolsbunden eller sängliggande ger du 0 poäng.
21
Fråga D
Har vårdtagaren varit psykiskt stressad eller haft akut sjukdom de senaste tre
månaderna?
Bedömning

Har vårdtagaren varit psykiskt stressad nyligen t.ex. förlorat en nära anhörig, eller
flyttat från tidigare boende som lett till märkbara konsekvenser?

Har vårdtagaren haft sjukdom som krävt läkarbesök/läkarvård eller vård på sjukhus eller
har vårdtagaren en kronisk sjukdom som försämrats så att läkarvård krävts?
Fråga E
Neuropsykologiska problem?
Bedömning

Titta i journalhandlingar om det finns anteckningar om demens eller depression.
Bedömningen demens eller depression bör vara gjord av läkare.
Poängsättning

Om vårdtagaren är förvirrad men ej diagnostiserad som dement ger du 1 poäng.

Om vårdtagaren är diagnostiserad som dement ger du 0 poäng
22
Fråga F
BMI (Body Mass Index) ?
Bedömning

Vikttagning sker före frukost med kläder och utan skor. Det är viktigt att det alltid
råder samma mätförhållanden vid vikttagning. Tänk på att hos vårdtagare med ödem
och vätska i buken, t ex hjärt-, lever och njursjuka kan ha en falskt hög vikt.

Längdmätning sker vid inflytt och mäts liggande på rygg med utsträckta ben i sängen
eller med hjälp av Halva armspännvidden. Halva armspännvidden mäts mellan
bröstbenets mittskåra och roten mellan lång- och ringfinger på ena armen.
Kroppslängden beräknas enligt följande formel:
Kvinnor: Längd i cm = ( 1.35 x halva armspännvidden i cm) + 60.1
Män: Längd i cm = ( 1.40 x halva armspännvidden ) + 57,8
Information
BMI är ett mått på längd i förhållande till vikt. För att räkna ut BMI använder ni formeln
nedan eller använder er av en BMI-sticka.
Vikten
Ex
-------------------------------------------------------= BMI
Längden x längden (meter)
60
---------------------------------------------= 24
1,58 x 1,58
Poängsättning

Om vårdtagaren har ett BMI under 19 ger du 0 poäng

Om vårdtagaren har ett BMI mellan 19 -21 ger du 1 poäng

Om vårdtagaren har ett BMI mellan 21-23 ger du 2 poäng

Om vårdtagaren har ett BMI över 23 ger du 3 poäng
Summera poängen från A - F
12 – 14 poäng
8 – 11 poäng
0 - 7 poäng
Normal, ingen risk för undernäring
Riskzon för undernäring
Undernärd
23
Senior Alert
Senior alert är ett nationellt kvalitetsregister för vård och omsorg.
Syftet med Senior alert är att identifiera risker och förebygga fall, trycksår och undernäring
med hjälp av riskbedömningar i form av Modifierad Nortonskala, Downtown Fall Risk Index
och MNA-SF samt att erbjuda möjlighet till stöd för utredning och åtgärdsinsatser.
Fall, undernäring och trycksår har stark koppling till varandra. En undernärd person har t.ex.
lättare att falla och utveckla trycksår och vid en höftfraktur ökar risken att utveckla trycksår
och näringsproblem. Samtliga personer inom en vårdverksamhet riskbedöms genom
standardiserade frågor eller instrument i enlighet med SKL:s rekommendationer
(Socialstyrelsen, 2011).
Vikttagning
Vägning sker före frukost med kläder och utan skor. Det är viktigt att det alltid råder samma
mätförhållanden vid vikttagning. Var tredje månad ska vikt tas om det inte är ordinerat
tätare viktkontroller av omvårdnadsansvarig sköterska.
Tänk på!
Vårdtagare med ödem och vätska i buken, t ex hjärt-, lever och njursjuka kan ha en falskt hög
vikt.
BMI
BMI (Body Mass Index) är ett internationellt mått på längd i förhållande till vikt som kan
användas för att ta reda på om en person har en normal vikt för sin ålder.
Normalt BMI för personer över 70 år ligger mellan 24-30. Ett BMI mellan 25 och 30 är det
optimala intervallet förenat med långt liv hos äldre.
Ett BMI under 22 hos personer över 70 år tyder på undervikt
Det är dock viktigt att man använder BMI som en paramenter. Enbart ett lågt BMI utan
viktförlust och ätsvårigheter behöver inte betyda undernäring. (Socialstyrelsen, 2011). Äldre
personer som förlorar vikt förlorar mer muskler än fett. En person med ett högt BMI bör
därför inte banta utan uppmuntras till aktivitet.
För att räkna ut BMI använder ni formeln nedan eller använder er av en BMI-sticka.
Vikten
-------------------------------------------------------= BMI
Längden x längden (meter)
Ex
60
---------------------------------------------= 24
1,58 x 1,58
24
Mätning av kroppslängd
Mätning av längd ska ske vid inflyttning och anges i centimeter (cm).
Längden ska dokumenteras och när man gått med i Senior alert även registrera längden i
Senior alerts register vid inskrivningstillfälle.
Liggande
Mätning liggande ska göras när vårdtagaren ligger i sängen med raka, utsträckta ben utan
skor. Mätning sker med stålmåttband.
Halva armspännvidden (Demispan)
Halva armspännvidden mäts från bröstben till roten mellan ringfinger och långfinger. Armen
ska vara rakt utsträckt från kroppen linje med axlar och rak handled.
Mätning sker med måttband och anges i centimeter.
Mätvärdet sätts in i en av formlerna nedan, beroende på om vårdtagaren som mäts är
kvinna eller man:
Kvinna: Kroppslängd i cm = (1,35 × halva armspännvidden i cm) + 60,1
Man: Kroppslängd i cm = (1,40 × halva armspännvidden i cm) + 57,8 (Socialstyrelsen, 2011).
Knähöjden
Mätning med hjälp av knähöjden ska göras i liggande eller sittande ställning. Knä och fotled
ska vara i 90 graders vinkel. Mät längden mellan fotsulan och övre delen av knäet. Mät tre
gånger och använd medelvärdet.
Mätning sker med måttband och anges i centimeter.
Medelvärdet sätts in i en av formlerna nedan, beroende på om vårdtagaren som mäts är
kvinna eller man:
Kvinna: Kroppslängd i cm = (1,83 × knähöjden i cm) – (0,24 × ålder) + 84,88
Man: Kroppslängd i cm = (2,03 × knähöjden i cm) – (0,04 × ålder) + 64,19 (Socialstyrelsen,
2011).
25
Ofrivillig viktminskning
Ofrivillig viktminskning är till exempel
 Situationer när det saknas mat ex i ordinärt boende när en person har svårt att ta sig
till affären själv eller har dålig ekonomi och inte vill handla.
 Sjukdomar som leder till minskad aptit ex depression, tumörer, många läkemedel
som skapar muntorrhet.
 Nedsatt förmåga att äta ex vid Parkinson, Stroke, tugg- och sväljsvårigheter, ökad
energiomsättning.
Ofrivillig viktminskning leder till minskat immunförsvar och därmed ökad risk för infektioner.
Det är en stor riskfaktor för ökad sjuklighet och dödlighet.
En ofrivillig viktminskning med mer än 5 procent på en till tre månader eller 10 procent
under 6 månader bör ses som ett tecken på undernäring (Socialstyrelsen, 2011).
Förlorad vikt i kg
----------------------------------------------------
Tidigare vikt i kg
Ex
2
--------------- = 0,03 = 3 %
60
26
Energibehov
Vid utredning av en vårdtagare i riskzon för undernäring bör energibehov räknas ut. Med
hjälp av en kostregistrering kan man se om behovet täcks. Med ökad ålder minskar
energibehovet men behovet av näringsämnen är relativt konstant (Socialstyrelsen, 2011).
Beräkning av energibehov
Genomsnittligt energibehov
Genomsnittligt energibehov
per kilokroppsvikt och dag (kJ)
per kilokroppsvikt och dag
(kcal)
Sängliggande/
Rullstolsbunden
Ej sängliggande /
Ej rullstolsbunden
Återuppbyggnadsfas/
Förhöjt behov *
105 kJ
25 kcal
125 kJ
30 kcal
150-170 kJ
35-40 kcal
Korrigera värdena om patienten/vårdtagaren är:
Mager/BMI under 22
+ 10 %
Över 70 år
– 10 %
För varje grads
temperaturstegring
+ 10 %
(Sandström B, 1996)
*Förhöjt energibehov kan man ha vid vissa sjukdomstillstånd som t.ex. Parkinson, njursvikt,
KOL eller vid hög fysisk aktivitet som dementa som kan vandra på natten.
27
Vätskebehov
Vid stigande ålder minskar förmågan att känna törst och därför minskar många gånger
intaget av dryck. En del har vätskedrivande läkemedel och en del avstår medvetet från att
dricka tillräckligt för att minska behovet av att gå på toaletten. Konsekvenser av för litet
intag av vätska kan vara att man blir muntorr vilket försvåra sväljning vid intag av mat. Man
kan visa symptom som förvirring, trötthet, svaghet och förstoppning. För litet intag av vätska
kan även försämra upptaget av läkemedel (Socialstyrelsen, 2011).
Man räknar med att en frisk människa har ett grundbehov av 30ml vätska per kilo
kroppsvikt. Vid sjukdom kan behovet förändras och vid vätskeförluster som t.ex. diarré
och kräkningar ökar behovet.
Uppmuntra vårdtagarna att dricka!
Kostregistrering
För att få en uppfattning om vårdtagarens energiintag, vätskeintag och måltidsordning
överensstämmer men energibehovet kan man göra en kostregistrering. En kostregistrering
innebär att man skriver ner allt som vårdtagaren äter och dricker under minst två dygn. Ju
fler dagar som mäts desto tillförlitligare blir mätningen då vad och hur mycket vårdtagaren
äter kan variera från dag till dag. Det dagliga totala energi- och vätskeintaget räknas ut och
sätts i relation till uträknat energi- och vätskebehov (Socialstyrelsen, 2011).
Med hjälp av en kostregistrering kan man se hur mycket energi som vårdtagaren får i sig
eller inte får i sig. Man kan se på måltidsordningen när vårdtagaren äter sina måltider och
när man skulle kunna göra sina insatser.
Kostregistreringsblanketten är framtagen i Marks kommun och innebär att man skattar
uppätna måltider i hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels portion. För att veta hur stor en
portion är jämför man med bilder (se Bilaga)
Nattfasta
Med nattfasta menar man tiden mellan kvällens sista och morgonens första matintag.
Nattfastan ska inte överstiga 11 timmar (Livsmedelsverket, 2011)
För att kunna erbjuda en nattfasta på 11 timmar ska ett sent kvällsmål, nattmål eller en tidig
frukost erbjudas av nattpersonalen. För att man ska kunna garantera att en 11 timmars
nattfasta erbjuds bör nattfastan registreras på samtliga vårdtagare på vårdboendet under
två nätter i följd en gång i halvåret.
Om nattfastan blir för lång räcker inte energin till och kroppen börjar bryta ner protein som
egentligen behövs för att bygga upp och reparera muskler, vilket leder till viktnedgång och
28
muskelförsvagning (Seniormat.se, 2011). Det kan vara svårt för en vårdtagare med
försämrad aptit att orka äta mellan 6-7 mål per dag om måltiderna ligger för tätt. När vi
sprider måltiderna över en större del av dygnet ger vi vårdtagaren en möjlig chans att täcka
sitt energi- och näringsbehov.
Sömnen blir sämre vid hunger och ibland kan det vara mat och inte sömntabletter som
behövs för att vårdtagaren ska somna. Ett nattmål kan göra gott till den som har svårt att
komma till ro inför natten eller till den som vaknar tidigt på morgonen (Seniormat.se, 2011).
Registreringsblankett för att mäta nattfasta (se bilaga)
Munhälsa
En god munhälsa är en förutsättning för välbefinnandet, för att kommunicera med
omgivningen, för att le och skratta och inte minst för att kunna känna smak och äta och
dricka obehindrat (Öhrn K, Andersson P, 2006).
En god munhälsa är viktig för att kunna hantera maten i munnen men också för att kunna
känns smak och konsistens. Dålig munhälsa kan leda till komplikationer som ger svårigheter
att äta som i sin tur leder till undernäring (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Munvård tillhör grundläggande omvårdnadsåtgärder och syftet är att undvika infektion i
munhålan och att mat och dryck ska kunna intas utan obehag (Westergren, 2006).
Munvård som tandborstning, behandling av uttorkade slemhinnor ska ske flera gånger per
dag speciellt hos äldre personer som många gånger måste äta små men flera mål per dag. En
noggrann munhygien är även extra viktig hos personer med tugg- och sväljsvårigheter
eftersom mikroorganismer som förekommer vid karies och parodontit kan föras ned till
lungorna och orsaka aspirationspneumoni (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Även proteser behöver rengöras då dåligt rengjorda proteser kan innebära att slemhinnan i
gommen under protesen inflammeras och att en svampinfektion utvecklas. Om man inte
rengör protesen ordentligt kan bakteriebeläggningar förkalkas och tandsten bildas på
protesen som sedan kan gå sönder. Trasiga proteser kan i sin tur orsaka smärtsamma sår i
munnen (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Bedömning munstatus (Roag)
Äldre som bor på särskilda boenden har ofta ett flertal sjukdomstillstånd och
funktionshinder. Detta är en grupp där man måste vara observant på munstatus. Äldre
klagar inte över sina problem i munnen utan väljer föda som gör att obehagen inte ger sig till
känna i så hög grad. Därför upptäcks inte alltid munförändringar. Det är viktigt att
munhålans status observeras och bedöms hos personer som är sjuka och nedsatta.
29
Munhälsobedömningar som görs av vårdpersonal med hjälp av bedömningsmallen ROAG (se
bilaga) kan inte ersätta tandvårdsbesök men är viktiga för att undvika infektioner, sjukdomar
i munhålan och för att uppnå smärtfrihet i munhålan. Tänk på att munhålan upplevs som en
intim zon. Bedömning av munhälsa och munvård kan därför upplevas som ett intrång i den
personliga integriteten hos en person. Munbedömningar måste därför utföras med största
respekt för personen. Det är också viktigt att berätta för personen vad som ska ske och
varför och hur det ska kännas (Westergren, 2006).
Munntorrhet
Muntorrhet är vanligt hos personer som är undernärda eller ligger i riskzon för att utveckla
undernäring. Det är även en vanlig biverkning hos personer som använder många läkemedel
(Öhrn K, Andersson P, 2006)
En person med muntorrhet kan ha ökad törst, svårigheter att äta, sväljningssvårigheter,
försämrad smakupplevelse, känslighet för sura smaker och kryddad mat samt att det kan
brännas i munnen vid intag av mat (Westergren, 2006)
Eftersom svårigheter att svälja mat ökar vid muntorrhet bör maten vara så blöt som möjligt.
Servera extra sås till maten och blöta syrliga tillbehör så som lingon.
Uppmuntra till att ofta fukta och skölja munnen med mineralvatten eller kranvatten.
Saliv är nödvändigt för en god munhälsa, för munhålans komfort och för det totala
välbefinnandet. Nedsatt salivsekretion ökar risken för sjukdomar i munhålan och för
svårigheter att svälja maten (Westergren, 2006) Saliv produceras när man tuggar, vid doft
och kognitiv stimulans (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Om vårdtagaren fortfarande har en viss salivproduktion kan syrliga livsmedel som aptitretare
stimulera saliven. Om vårdtagaren har såriga slemhinnor bör man dock undvika syrlig och
stark mat. Man kan använda salivstimulerade medel så som sugtabletter, tuggummi, gel eller
munspray. Prova olika för att se vilket som passar bäst eftersom det är skillnad på smak och
upplevd effekt (Westergren, 2006)
Om salivproduktionen är helt utslagen hjälper inte salivstimulerande livsmedel eller mosad
mat med mycket sås. Istället kan man smörja munnen med gel som man köper på apoteket
eller matolja.
Symptom på nedsatt salivsekretion är t.ex.
 Tänderna kan kännas sträva
 Läpparna kan fastna i varandra
 Ett klickande ljud
30






Brännande känsla i munnen
Svårt att tugga och svälja
Svårt att tala
Sura uppstötningar
Dålig andedräkt
Ökad törst (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Sväljsvårigheter
Svårigheter att tugga och svälja är ett problem som i synnerhet är vanligt hos personer som
haft en stroke, Parkinson eller är dementa. Sväljsvårigheter kan även vara en följd av
muntorrhet eller svampinfektion i svalget (Öhrn K, Andersson P, 2006).
Att drabbas av sväljningsproblem innebär inte bara stora svårigheter med att kunna hantera
mat och dryck utan medför också att måltiden kan bli riskfylld. Mat och dryck kan sväljas fel
och hamna i lungorna istället för i magen. Kvävningsanfall kan inträffa och resultera i att
vårdtagaren blir rädd för att svälja. I svåra fall kan lunginflammation bli resultatet av en
felsväljning (Bülow, 2011)
För att tidigt uppmärksamma tugg- och sväljsvårigheter bör
omvårdnadspersonal vara uppmärksam på vissa symptom.












Hosta i samband med måltid
Felsväljning (aspiration) kan misstänkas vid symptom som feber, andningspåverkan,
förändrad ansiktsfärg.
Svag kraftlös hoststöt, innebär oförmåga att hosta upp vid felsväljning.
Rosslig gurglig röst är tecken på uttalade sväljningssvårigheter. Matrester ligger kvar
i svalget efter sväljning vilket kan ge upphov till felsväljning.
Sväljning är fördröjd eller ofullständig.
Svårigheter att kunna uppfatta mat och dryck i munnen.
Svårigheter att svälja mat och dryck
Synfältspåverkan (neglect)
Tandstatus: Dålig munstatus kan innebära risk för aspirationspneumoni.
Tuggsvårigheter: Ett otillräckligt antal tänder att tugga med, glappande proteser kan
innebära stora svårigheter att hantera såväl mat som dryck
Andningspåverkan, Svårigheter att hålla andan så länge som behövs för att svälja på
ett säkert sätt. Inandning i samband med sväljning leder till felsväljning
Avvikande ätbeteende som t.ex. förlängd ättid en måltid bör högst ta 45 min,
undvikande av speciell föda, sittställning, handmotorik.
31
Observera även de problem som kan finnas i samband med måltidssituationen t.ex.
svårigheter att hantera glas och bestick, att kunna uppfatta vad som finns på tallriken eller
att se hela tallriken. En felaktig sittställning i samband med måltid kan också utgöra ett
problem (Bülow, 2011)
Sväljningstest
Identifiering av sväljningsproblematik kan göras med hjälp av en sväljningsscreening som bör
göras av omvårdnadsansvarig sjuksköterska.
Sväljningstestning (se bilaga) ska genomföras med stor respekt och försiktighet. Vårdtagaren
får inte utsättas för några risker på grund av att fel konsistens eller för stora tuggor eller
klunkar ges vid testningen. Börja alltid med den konsistens som är lättast för vårdtagaren att
hantera och svälja t.ex. slät konsistens (fruktkräm, yoghurt el liknade) och eller trögflytande
dryck (nyponsoppa, blåbärssoppa, fil). Genomför testningen med vårdtagaren sittande och
börja med att ge en tsk av lämplig konsistens (Bülow, 2011)
Var observant på!





Läppslutning, om mat och dryck läcker ut genom munnen.
Tungrörelser, svaga tungrörelser innebär att det kan vara svårt att hantera mat och
dryck i munhålan.
Tänder och tuggrörelser, ofullständiga tuggrörelser innebär att mat tuggas för lite
och kan sväljas i för stora bitar vilket kan leda till felsväljning och kvävningsanfall.
Saknas det tänder eller om protesen glappar kan det vara svårt att tugga.
Struphuvudslyftning, När struphuvudet lyfts uppåt startar sväljningen. Ibland kan
denna rörelse vara fördröjd eller saknas. Om ingen rörelse kan ses ska testningen
avbrytas och dysfagilogoped kontaktas.
Andningspåverkan: Vid vissa sjukdomar kan andningen vara påverkad vilket gör att
den kan vara mycket ansträngande och svårt att hålla andan för att kunna svälja.
Om sväljningstestningen är otillräcklig och svårtolkad bör logoped kontaktas.
(Bülow, 2011)
Sittställning
För att kunna genomföra en måltid är det viktigt att ha en god sittställning. Om all
koncentration går åt för att hålla sig upprätt sittande ökar risken för att man inte längre
orkar eller kan äta sin måltid (Westergren, 2006).
32
En sittställning där vårdtagaren sitter rakt och lite framåtlutad, underlättar sväljning och
minskar risken för att sätta i halsen. För att få extra stöd ska man kunna ha armarna
liggandes på bordet och båda fötterna stadigt på golvet (Socialstyrelsen, 2011).
Om sittställningen eller kroppsbalansen är dålig kan det vara svårt att hantera mat på
tallriken och föra den till munnen. Vid problem med sittställningen ska en sjukgymnast
kontaktas som kan lägga upp en träning för att stärka kroppsbalansen (Socialstyrelsen,
2011).
Äthjälpmedel
Det finns hjälpmedel att använda för att underlätta en måltid om man har svårt att t.ex.
hantera vanliga bestick, tallrikar eller glas.
Äthjälpmedel finns att köpa i affären:
Leva Livet i Ängelholm
Gasverksgatan 23
262 34 Ängelholm
Öppetider Mån-fre 12-18
www.levalivet.com
För prislista klicka på länken nedan
http://www.leva-livet.com/Prislistan/Leva-Livet-Prislistan2011.pdf
Matning
Matning ska ske när vårdtagaren har en god sittställning med personen som matar sittande i
samma höjd med ögonkontakt. Sitter man högre kan den som blir matad automatiskt böja
huvudet bakåt vilket innebär risk för felsväljning. Att hjälpa någon att äta kräver stark känsla
för vårdtagarens integritet (Livsmedelsverket, 2003).
När man behöver äthjälp tar måltiden längre tid, vilket personen som matar måste ta hänsyn
till.
Tänk på!
Ge full uppmärksamhet till den person som du hjälper.
Samma person bör mata under hela måltiden
Mata bara en person i taget (Seniormat.se, 2011)
Berätta alltid vad det är som finns på tallriken
Vänta till vårdtagaren hunnit svälja innan nästa tugga serveras
33
Måltidsassistans
När en vårdtagare själv inte klarar av alla moment som det innebär att genomföra en måltid
ska omvårdnadspersonalen underlätta och stötta med de moment som vårdtagaren inte
klarar av. Personalen ska uppmuntra vårdtagaren att utföra de moment som kan utföras
självständigt då förmågan att kunna äta själv är en kunskap som sitter i ryggmärgen och är
starkt förknippad med självkänslan.
Exempel på måltidsassistans
Vrida på tallriken
Berätta var maten finns på tallriken
Sitta med vid måltiden så att vårdtagaren genom spegling blir påmind om hur man hanterar
kniv och gaffel.
Vägledning om var glas, kopp, bestick är placerade (Solnastad, 2008)
Pedagogisk måltid
Pedagogisk måltid är en arbetsuppgift för omvårdnadspersonal och innebär att man sitter
ner och äter en smakportion (ca en halv vuxenportion) tillsammans med vårdtagarna under
måltiden. Syftet med pedagogisk måltid är att bibehålla vårdtagarens funktioner, ge stöd och
stimulans till ett bättre näringsintag.
Pedagogiska måltider gäller på demensboenden samt vid behov även på vårdboende och
korttidsboende. Pedagogiska måltider är kostnadsfria och det är enhetschefen som bedömer
behov av pedagogisk måltid samt beslutar om antalet pedagogiska måltider på respektive
enhet.
Måltidsordning
Dagens måltider ska fördelas jämt över dygnet så att en vårdtagare med minskad aptit ska
orka få i sig tillräckligt med energi och näring. Varje dag ska det erbjudas minst sex måltider
som är uppdelade på tre huvudmål och tre mellanmål. Att sprida ut måltiderna över dygnet
innebär att nattfastan inte är längre än 11 timmar (Livsmedelsverket, 2011)
Måltid
Frukost
Mellanmål
Middag
Mellanmål
Kvällsmat
Tv-mål
Nattmål
Tid
08:00
10:30
12:00
15:30
17:30
19:30
Energifördelning (%)
15-20
10-15
20-25
10-15
20-25
10-20
10-15
34
Mellanmål
Mellanmålen är speciellt viktiga för äldre. Mellanmålen står för ca 30 – 40 procent av dagen
behov av energi och näringsämnen. Det är därför viktigt att vårdtagarna erbjuds minst tre
mellanmål per dag och att även de har en bra näringssammansättning och är energirika
(Livsmedelsverket, 2011)(se bilaga)
Exempel på mellanmål som kan ingå i en A-kost
Eftermiddagsfika
Kaffe/The
Vetebröd/mjuk kaka
Tv-mål
Kaffe/The
Smörgås
Smör
Ost och varierat pålägg
Ostkuber
Kex med ost
Nattmål (ca 1 dl)
Krämig yoghurt (proteinberikad)
Fruktsoppa med gräddklick
Välling (proteinberikad)
Chokladmjölk med gräddklick (proteinberikad)
Smörgås med smör och pålägg
Exempel på mellanmål som kan ingå i en E-kost
Mellanmål
Fruktdrink
Eftermiddagsfika
Kaffe/The
Finare kaka (mer kaloririk)
Tv-mål
Ris ála malta
Kräm med gräddklick
Lingongrädde
Fromage/pudding
Nattmål
Krämig yoghurt (proteinberikad)
Fruktsoppa med gräddklick
Välling (proteinberikad)
Chokladmjölk med gräddklick (proteinberikad)
Tänk på! När man tillreder smörgås till frukost, mellanmål eller nattmål. Gör en liten
smörgås utan kanter med generöst med smör och gärna dubbla pålägg. Bygg på höjden!
(Seniormat.se, 2011).
35
Aptitretare
Servera små energirika portioner till vårdtagare med dålig aptit, små portioner ser aptitligare
ut.
Något som stimulerar aptit är färger och att det ser gott ut. Dekorera uppläggningsfatet med
t.ex. gröna blad, citronskivor eller tomatklyftor oavsett om det äts upp eller inte.
För att öka salivutsöndringen i munnen kan man servera en liten syrlig aptitretare innan
maten.
Frestelser som triggar aptit
Innan måltiden
Ett snapsglas med citrondricka
En ostbit och en vindruva på en tandpetare
En sillbit
Saltgurka
Till måltiden
Inlagd gurka
Inlagda rödbetor
Lingonsylt (Solnastad, 2008)
Aptit och Hunger
Hunger stimuleras av sammandragningar i magsäcken, blodsockernivån, frånvaro av näring i
tunntarm och mag-tarmkanalens hormoner. Hos äldre minskar magsäckens och tarmens
förmåga till relaxation och utspänning, vilket innebär att man kan känna mättnad tidigt vid
en måltid (Westergren, 2006)
Oavsett om man är hungrig eller inte kan människan ändå vara sugen på något att äta.
Aptiten påverkas av våra sinnen, syn, hörsel, doft och känsel. Uttrycket ”att äta med ögat” är
väl känt och det stämmer att färg på maträtter t.ex. rött som i lingon och gelé stimulerar
aptit. Även olika smaker, tillbehör och dryck är viktiga för aptiten (Westergren, 2006).
En dålig aptit kan därför förbättras med hjälp av positiva syn-, hörsel, känsel och doftintryck
som t.ex. glas som klirrar eller doften av nybakta bullar, varmt möter kallt och att det ser
inbjudande gott ut. Höga ljud kan däremot störa matron (Westergren, 2006)
Aptiten och ätandet är många gånger försämrat hos äldre personer vilket kan orsakas av
sjukdomar, läkemedel och av fysiska faktorer som svårigheter att sitta eller röra sig,
muntorrhet, försämrat luktsinne eller psykosociala faktorer som ensamhet och nedstämdhet
(Westergren, 2006).
36
Smakupplevelsen försämras med 70 % från att vi är 20 år till 70 år. Det krävs därför en större
koncentration av smaker för att ge samma upplevelse som när man är ung med undantag för
sötsaker. Även upplevelser av doft minskar med stigande ålder. Har man då minskad
förmåga att känna lukt blir maten smaklös och aptiten minskar, då smaken är beroende av
lukten (Westergren, 2006).
Mellanmålen är extra viktiga när aptiten är dålig eftersom matintaget är försämrat
Vad som är gott är personligt och det är viktigt att som personal vara neutral och ha en
positiv attityd till den mat man erbjuder. Den äldre ska själv få avgöra om maten är god eller
inte (Socialstyrelsen, 2011)
Stoppande Livsmedel
Vid diarréer och kräkningar har man ett ökat vätskebehov som behöver täckas. Varieras
beroende
Exempel på stoppande mat
 Blåbärssoppa
 Te
 Mat och livsmedel som innehåller vetemjöl som pannkakor, bröd, kex, skorpor
(Solnastad, 2008)
37
Lösande Livsmedel
Förstoppning är vanligt hos äldre vilket kan bero på för lite fibrer i kosten, låg fysisk
aktivitetsnivå, uttorkning och biverkningar av läkemedel (Socialstyrelsen, 2011). När en
person är förstoppad kan man uppleva följande symptom:








En förändrad avföringsfrekvens
Avföringen är hård och svår att få ut
Avföringen orsakar sprickor och blödningar från ändtarmen (blod på pappret)
Känsla av att inte ha kunnat tömma ut allt efter toalettbesök
Magen är stinn och uppsvullen
Känna sig illamående
Trycksymtom från mage, tarm
Välbefinnandet är försämrat (Friedrichsen, 2011)
Exempel på lösande mat/livsmedel
 Katrinplommon
 Päron
 Kaffe
 Pajalagröt
 Fil/yoghurt
 Rapsolja
Måltidsmiljö
Måltiden en källa till glädje, gemenskap och välbefinnande. En måltid ger mer än bara energi
och näringsämnen det är även en viktig social aktivitet som kan bidra till hälsa och
välbefinnande. (Socialstyrelsen, 2011) Vi umgås genom att äta tillsammans och måltiderna är
för många dagens höjdpunkt som ska vara värd att se fram emot.
Måltidsmiljö är en faktor som påverkar hur mycket den äldre äter. Studier har visat att äldre
som placerats i en miljö som liknade deras egen hemmiljö (40-talsinspirerad) äter bättre. I en
gemensam matsal där de äldre äter vid mindre bord och där måltiden är arrangerad på ett
sätt som påminner om gemensamma familjemåltider kan samhörighet och social gemenskap
stimuleras och bidra till bättre näringsintag. Genom att försöka skapa en trivsammare
måltidsmiljö skapas förutsättningar för att den äldre ska äta bättre och med större
tillfredställelse (Westergren, 2006). Det är viktigt att anpassa måltidsmiljö, sittställning och
dukning efter vårdtagarens individuella behov (Livsmedelsverket, 2011).
38
När man försöker skapa en bättre måltidsmiljö kan man tänka utifrån Modellen Five Aspect
Meal Model (FAMM) som från början är avsedd att användas i restaurangmiljö då syftet är
att ge gästen en så optimalnöjdhet som möjligt under måltiden. Modellen kan även
användas inom äldreomsorgen.
Modellen består av fem delar:
• rummet: hur platsen upplevs där måltiden äts
• mötet:
hur mötet mellan vårdtagare och omvårdnadspersonal respektive mötet
mellan boende och boende upplevs samt mötet mellan personalen.
• Produkten: matens och dryckens smak, doft, utseende mm.
• styrsystemet: ekonomi, lagar och regler, t.ex. livsmedelslagar som påverkar.
Samspelet mellan dessa faktorer kallas atmosfären vid måltiden, vilket kan jämföras med
måltidsmiljön (Socialstyrelsen, 2011).
Faktorer i måltidsmiljön som stimulerar att äta mer:
 Varmt ljus som får människor att känna sig väl till mods
 Långsam och rogivande musik under måltiden kan leda till att man äter mer
(Socialstyrelsen, 2011).
 Att vårdtagaren själv får möjlighet att välja när och tillsammans med vilka måltiden
ska ske (Livsmedelsverket, 2011).
 Att vårdtagaren själv få välja mat och komponera sina måltider
 Att vårdtagaren känner igen den mat som serveras och att maten följer lokala
traditioner och att högtider uppmärksammas.
 Att måltiden serveras på ett trevligt och aptitligt sätt (Socialstyrelsen, 2011) ”Vi äter
med ögat”.
Dukning
Duka med färgad tallrik när det serveras mat som är lite färglös och duka med vit tallrik när
maten är färgglad. När man dukar och framhäver kontraster är det lättare för en vårdtagare
med en försämrad syn att uppfatta vad som är tallrik och vad som är mat (Livsmedelsverket,
2011). Man kan även skapa kontraster med hjälp av bordstabletter/tallriksunderlägg
(Livsmedelsverket, 2001).
Dekorera inte bordet för mycket, vilket kan uppfattas som rörigt. Budskapet ska vara enkelt
så att vårdtagarna förstår det. Låt det som ska vara på bordet t.ex. servetter, salt- och
pepparkar, en blomma alltid stå på samma ställe.
Variera dukningen med hjälp av servetter, glas på fot, färg på tallrik, utefter årstid, högtid
och om det är vardag eller helg
39
Bordsvärdinna
Omvårdnadspersonalen som deltar vid måltid ska inta en roll som värdfolk. Hela måltiden
kan påverkas av hur maten är upplagd och serveras samt hur omvårdnadspersonalen
bemöter vårdtagaren vid serveringen. Det första intrycket av en måltid betyder mycket och
det är därför viktigt att maten serveras på ett trevligt och aptitligt sätt. (Socialstyrelsen,
2011).
Fråga vad den äldre vill ha, och bjud på maten som serveras. Uppmuntra vårdtagarna till att
själv ta sig mat (Socialstyrelsen, 2011).
Presentera vad det är som serveras och tänk på hur ni säger det.
Bra ex: I dag är serveras det stekt sej med dillsås och potatis
Mindre bra ex: Idag serverar vi fisk.
Dåligt ex: Här ska du få lite mat, ska du se.
Det är viktigt att som personal vara neutral och ha en positiv attityd till den mat och de
måltider man serverar (Socialstyrelsen, 2011).
40
Kostenheten
Vi på kostenheten lagar mat på vårdboende, skolor, förskolor och till dem som har
matdistribution i hemmet. Inom äldreomsorgen finns det 6 vårdboenden med restauranger
som varje dag producerar sammanlagt ca 600 dagsportioner och 300 luncher till boende
med beviljad matleverans. I restaurangerna finns det möjlighet att välja på två middagsrätter
och fr.o.m. januari 2012 kan alla kunder välja mellan två alternativ till middag förutom tre
hemtjänstområden från Willans vårdboende.
Matsedeln är baserad på husmanskost med huvudrätt och dessert. Matsedeln är
säsongsanpassad, följer våra lokala traditioner och 90% av maten tillagas ifrån grunden.
Via kostråd/stugråd som anordnas på vårdboendena får de boende säga sin mening om
måltiderna och har möjlighet att påverka matsedeln med önskemål eller synpunkter.
Matsedeln följer de svenska näringsrekommendationerna.
Måltidsordning
För en vårdtagare med A-kost som bor på ett vårdboende ingår 6 måltider/dag som ska
fördelas över så stor del av dygnet som möjligt för att tillämpa en nattfasta på 11 timmar.
Frukost
Middag
Mellanmål
Kvällsmat
Kvällsmål
Nattmål
15-20 % av energin
30-35% av energin
10-15% av energin
20-25% av energin
10-20% av energin
10-15% av energin
Grundkoster
A-kost (allmän kost för sjuka)
A-kost används inom äldreomsorgen som grundkost för vårdtagare med god aptit. En A-kost
innehåller mer fett och mindre kolhydrater än en normal kost. Den är avsedd för personer
med måttlig eller ringa fysisk aktivitet och ett ökat näringsbehov.
E-kost (Energi- och proteinrik kost)
E-kost är grundkosten för vårdtagare som bedöms undernärda eller i riskzon för att utveckla
undernäring. Används till vårdtagare med för dålig aptit eller sväljsvårigheter för att få i sig
tillräckligt utav en A-kost. En portion av EP-kost är lika stor som en halv till två tredjedels
portion av A-kost men innehåller lika mycket energi och protein som en normal portion. När
41
förmågan att äta är begränsad är det viktigt att måltiderna sprids över så stor del av dygnet
som möjligt för att vårdtagaren ska orka äta tillräckligt. Små täta måltider gör det lättare för
vårdtagaren att öka sitt intag trots begränsad aptit (Livsmedelsverket, 2011).
Lakto-ovo-vegetarisk kost
Vid ordination av Lakto-ovo-vegetarisk kost så tillhandahålls en vegetarisk kost men där
vårdtagaren äter mjölk- och äggprodukter. Kosten har samma näringsinnehåll som en A-kost
(se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på Insikten).
Mag-och tarmkost
Vid ordination av mag-och tarm kost innehåller maten inga starka kryddor, lök, bruna bönor,
ärtsoppa, rotmos, stekt fläsk, kålpudding, vitkålssoppa. Kosten har samma näringsinnehåll
som en A-kost (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på Insikten).
Diabeteskost
Diabeteskosten är avsedd för vårdtagare med diabetes typ 2 (åldersdiabetes). Kosten har
samma energiinnehåll som en A-kost men där söta kakor och krämer byts ut till ett mindre
sötat alternativ eller en färsk frukt (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på
Insikten).
Diabetiker rekommenderas att äta samma kost som friska personer med undantag för t.ex.
söta kakor och krämer (Seniormat.se, 2011). De riktlinjerna som finns för
diabetesbehandling utgår dock ifrån ett perspektiv där man bör minska i vikt. Bland sjuka
äldre är ofrivillig viktförlust ett större problem än övervikt vilket innebär än omvänd metabol
situation (Lövenstam, 2011). Diabeteskosten inom äldreomsorgen motsvarar därför en Akost som innehåller mer fett än en SNR-kost (svenska näringsrekommendationerna)
(Seniormat.se, 2011). För en äldre diabetiker som är undernärd eller ligger i riskzon för att
utveckla undernäring med minskad aptit, bör man sträva efter att täcka behovet av energi
och näringsämnen i första hand. Då är det viktigt att maten ser aptitlig ut, luktar och smakar
gott. Livsmedel med högt innehåll av snabba kolhydrater, t.ex. mjölk, kaffebröd och
desserter gjorda på socker kan ingå. Bästa möjliga livskvalitet ska eftersträvas, om det inte
finns någon läkarordination om att prioritera metabol kontroll (Lövenstam, 2011)
Allergianpassad kost
Glutenfri kost
Ordineras när vårdtagaren är glutenintolerant och innehåller ej produkter från sädesslagen
vete, korn, råg. Glutenintoleranta klarar oftast att äta ren havre och kan därför äta t.ex.
havregrynsgröt gjord på ren havre. Gasbildande grönsaker som ärtor, bönor och linser
42
utesluts. Glutenfri kost har samma energiinnehåll som en A-kost (se bilaga i kostpärm eller i
nutritionshandbok på Insikten).
Laktosreducerad kost
Ordineras när vårdtagaren är laktosintolerant. Kosten innehåller ej mjölk produkter.
Däremot klarar de flesta laktosintoleranta personer att äta hårdost. Vilket är bra då det är en
viktig protein-källa. Laktosreducerad kost har samma näringsinnehåll som en A-kost (se
bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på Insikten).
Konsistensanpassad kost
Det är viktigt att alla får möjlighet att äta och dricka på ett så normalt sätt som möjligt
(Bülow, 2011). För varje ordination om förändrad konsistens på maten bör det göras en
utredning på vårdtagarens tugg- och sväljsvårigheter (Livsmedelsverket, 2003). Rätt
konsistens provas ut till vårdtagaren med hjälp av en sväljningstest med olika konsistenser
som görs av omvårdnadsansvarig sjuksköterska. Vid svåra sväljsvårigheter ska
rekommendationer om konsistens ges av logoped. Behovet av mat med förändrad
konsistens kan vara permanent eller övergående. Kolsyrad dryck är bra för personer med
sväljsvårigheter. Kolsyran gör att det händer något i munnen, vilket stimulerar till sväljning
(Bülow, 2011).
Konsistenstrappa
Enteral
Sondmat
Flytande
Gelé
Timbal
Grov paté
Hel kost
Hackad
Hackad kost
Innebär mat med normal konsistens men där helt kött som t.ex. kassler, kyckling, stek är
delat i småbitar. Personer som lider av muntorrhet, behöver mycket sås till maten för att
lättare kunna svälja (Livsmedelsverket, 2011) (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok
på Insikten)
43
Grov paté
Grov paté har en luftig, grovkornig och mjuk konsistens som är lätt att dela och äta med
gaffel t.ex. köttfärslimpa kokt fisk, grönsakspaté och hel och pressad potatis med sås
(Livsmedelsverket, 2011) (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på Insikten).
Timbalkost
Timbalkost är mjuk, slät och sammanhållen i konsistensen ungefär som omelett. Timbalkost
tillagas av finpasserade puréer så att konsistensen blir homogen och inte innehåller små
bitar. Precis som till hackad kost och grov paté-kost behövs rikligt med sås för att underlätta
sväljning (Livsmedelsverket, 2011) (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på
Insikten).
Gelékost
Konsistensen är mjuk och hal vilket gör den lätt att svälja vid sväljsvårigheter. Mat med
gelékonsistens tillagar man av finpasserade puréer och gelatin. Gelékost smälter i munnen
och serveras kall (Livsmedelsverket, 2011) (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på
Insikten).
Flytande
Konsistensen är slät och rinnande. Släta berikade varma och kalla soppor som t.ex.
tomatsoppa, fisksoppa med crème fraiche eller fruktsoppa med en klick av vispgrädde
(Livsmedelsverket, 2011) (se bilaga i kostpärm eller i nutritionshandbok på Insikten)
44
Näringsdrycker
Näringsdrycker är ett alternativ att ta till när vårdtagaren inte kan tillgodose sig näring i form
av energi- och proteinberikad kost med förstärkta mellanmål. Näringsdrycker ordineras av
omvårdnadsansvarig sköterska.
Man delar in näringsdrycker i kompletta, kompletta sjukdomsspecifika och icke kompletta.
Kompletta näringsdrycker har en näringssammansättning som motsvarar
rekommendationerna för mat för friska. När de används enligt tillverkarens anvisningar kan
de ersätta ordinarie måltider, men kan även användas som komplement t.ex. extramål och
mellanmål (Livsmedelsverket, 2003).
Kompletta sjukdomsspecifika är sammansatta för att passa vid olika sjukdomar och finns
med varierande halter av laktos, protein och fett. När de används enligt tillverkarens
anvisningar kan de ersätta ordinarie måltider och utgöra enda näringskällan
(Livsmedelsverket, 2003)
De icke kompletta näringsdryckerna är ofta saftliknande och kan sakna någon eller flera
energigivande näringsämnen eller innehålla större andel av ett ämne än vad som är
rekommenderat för friska. Innehåller oftast energi i form av kolhydrater. De är inte lämpliga
att använda som enda näringskälla (Livsmedelsverket, 2003).
(Se bilaga med utbud av näringsdrycker i kostpärm eller i nutritionshandboken på Insikten
under kostenheten).
Sondnäring
Sondnäring regleras enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om livsmedel för speciella
medicinska ändamål. Näringsinnehållet skiljer sig beroende på om produkten är komplett
eller komplett sjukdomsspecifik (Socialstyrelsen, 2011).
I de flesta fall kan även den som får näring via en Naso-gastrisk sond ges små smakportioner
via munnen. Det är då viktigt att den mat eller dryck som ges har en konsistens som är lätt
att svälja (Bülow, 2011).
(Se bilaga med utbud av sondnäring i kostpärm eller i nutritionshandboken på Insikten under
kostenheten).
Behovet av sondmat kan man beräkna enligt följande:
Sängliggande
25 kcal per kg och dygn
Uppegående
30 kcal
Återuppbyggnad 35 kcal
45
Beställningsrutiner
Ordination av kost och konsistens ska göras av patientansvarig sjuksköterska efter utredning
av vilken kost som passar vårdtagaren bäst. Blanketten kostordination fylls i och lämnas till
ansvarig kock. Vid förändring av kost eller konsistens skrivs en ny kostordination och lämnas
till kökspersonal. Kostordinationsblankett finns att kopiera i kostpärm eller för utskrift från
nutritionshandbok på Insikten under kostenheten.
Det är Distriktsköterskans/Sjuksköterskans ansvar att informera vårdtagarens kontaktman
om kost/konsistensförändringen så att omvårdnadspersonalen får vetskap och ser till att
vårdtagaren får rätt kost/konsistens vid servering samt kan planera måltidsordningen så att
alla mellanmål som ingår i ordinationen även erbjuds vårdtagaren.
Omvårdnadspersonalen ansvarar för att vårdtagaren varje dag erbjuds att välja mellan två
maträtter till middag. Om vårdtagaren inte kan välja själv erbjuds alternativ 1.
46
Litteraturförteckning
Abrahamsson, L. (1999). Näringslära för högskolan. Författarna och Liber AB.
Bülow, M. (2011). PM för omhändertagande vid dysfagi- sammanfattning av en föreläsning med
Margareta Bülow 111017. Skånes universitetssjukhus (SUS) Malmö.
Bülow, M. (2011). Sväljningsbedömning- sammanfattning/instruktion från föreläsning av Margareta
Bülow 111017. Skånes universitetssjukhus (SUS) Malmö.
Friedrichsen, M. (den 02 08 2011). www.vardalinstitutet.net. Hämtat från Förstoppning hos patienter
i palliativ vård. Vårdalinstitutets Tematiska rum: Palliativ vård och omsorg:
http://www.vardalinstitutet.net/sites/default/files/tr/palliativdocs/palliativartikelpdf/forstop
pning_rev_110802.pdf den 11 12 2011
Livsmedelsverket. (2001). Mat och kostbehandling för äldre. Uppsala: Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2003). Mat och näring - för sjuka inom vård och omsorg. Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2011). Bra mat i äldreomsorgen-Meny och mat. Uppsala Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2011). Bra mat i äldreomsorgen-omsorgspersonal. Uppsala Livsmedelsverket.
Lövenstam, L. s. (2011). Vetenskapligt underlag till råd om bra mat i äldreomsorgen rapport 3.
Uppsala: Livsmedelsverket.
Sandström B, A. A. (1996). Nordiska Näringsrekommendationerna. Köpenhamn: Nordiska
Ministerrådet.
Seniormat.se. (11 2011). Sammanfattning av föreläsningar- kost och näring för äldre. Seniormat.se.
seniormat.se. (u.d.). Kryddat mellan målen-läckra aptitretande recept. Seniormat.se.
Socialstyrelsen. (2000:11). Näringsproblem i vård och omsorg-Prevention och behandling.
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2011). Näring för god vård och omsorg-en vägledning för att förebygga och
behandla undernäring. Stockholm: Socialstyrelsen.
Solnastad. (2008). Vård och omsorg genom mat och dryck. Solna: Solna Stad.
Westergren, A. (2006). Svårigheter att äta. Författarna och Studentlitteratur.
Öhrn K, A. P. (2006). Munvård inom vård och omsorg. Författarna och studentlitteratur.
47
48