Harpagoxenus sublaevis
Rostbrun rövarmyra
NE
NA
LC
DD
Steklar, Myror
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Formicidae (myror), Släkte:
Harpagoxenus (knipsmyror), Art: Harpagoxenus sublaevis - rostbrun rövarmyra (Nylander, 1849) Synonymer:
Myrmica sublaevis Nylander, 1849
Kännetecken
Arbetare: Längd 3–4 mm. Kroppen är gulbrun med något mörkare panna och mörkbrun bakkropp. Den är täckt av
tät, ganska lång och ljus behåring. Behåringen på benen är huvudsakligen liggande. Huvudet är stort och nästan
rektangulärt med svagt insvängd bakkant. Antydan till punktögon kan finnas. Antennfårorna på huvudet är så långa
att hela antennskaftet ryms där. Antennerna har 11 segment, där de fyra yttersta bildar en klubba. Käkarna har en
tvärställd, vass bityta utan tänder. Antenner och ben är något kortare och mycket kraftigare än hos släktet
Leptothorax. Mellanryggens övergång till efterryggen är tydligt nedsänkt, och ryggtaggarna är kraftiga men ganska
korta. Postpetiolus har ett tydligt utskott på undersidan.
Drottning: Längd 3,5–5 mm. Det finns två slags drottningar, varav den vanligaste saknar vingar och ser ut som en
stor arbetare med (i regel välutvecklade) punktögon. Den andra typen av drottning har vingar. Den är i klar minoritet
och har inte påträffats i Nordeuropa.
Hane: Längd 4–4,5 mm. Mycket lik hårig smalmyra Leptothorax acervorum men mindre och inte så hårig (saknar
utstående hår på framskenbenen). Käkarna, som har slät bityta, har en markant tand där bitytan övergår i käkens
innerdel. På undersidan av postpetiolus finns ett litet utskott.
Utbredning och status
EtymologiRostbrun rövarmyra förekommer i Nordeuropa (utom på Island), och utbredningsområdet sträcker sig
österut genom södra Sibirien till Stillahavskusten. Dessutom finns isolerade förekomster i Mellan- och Sydeuropa,
huvudsakligen i bergstrakter. I Danmark är arten endast känd från Jylland. I Fennoskandien förekommer den från
norra Skåne norrut till björkskogsregionen i fjälltrakterna.
Ekologi
Rostbrun rövarmyra håller hårig smalmyra L. acervorum, eksmalmyra L. gredleri och tallsmalmyra L. muscorum
som slavar och lever liksom dessa arter huvudsakligen i murken ved. Antalet slavar i ett bo av rostbrun rövarmyra
kan uppgå till några hundra arbetare, och ibland kan även ett antal smalmyredrottningar ingå. Rövarmyrorna själva
är sällan fler än 50, varav en är drottningen. Parningen sker på kvällen i juli–augusti och inleds med att drottningen
sätter sig i lockposition utanför boet. Den nyparade drottningen återvänder inte till boet utan uppsöker och tränger sig
in i ett smalmyrebo utan rövarmyror, där hon oskadliggör de vuxna myrorna genom att bita av deras ben och
antenner med sina kraftiga, vassa käkar. Hon avger också en doft som förvirrar försvararna och bland annat får dem
att slåss inbördes. Hennes kraftiga ben och antenner gör henne väl rustad att tåla smalmyrornas mer beskedliga bett,
men i bon med alltför många försvarande arbetare kan övertagningsförsöket sluta med hennes död. Pupporna i det
erövrade boet blir hennes första slavar. De föder upp hennes avkomma, som så småningom hämtar nya slavar.
Erfarna arbetare av rostbrun rövarmyra rekognoserar terrängen runt boet, och den som hittar ett lämpligt
smalmyrebo går tillbaka till boet för att meddela fyndet. Detta gör hon genom att med häftigt vibrerande antenner
klättra upp på en av sina systrar, som därigenom förmås att i tandemgång följa med ut till smalmyreboet. När de
återvänt till sitt bo upprepas proceduren. Båda myrorna leder varsin myra, och nästa gång är det åtta (fyra par) som
ger sig iväg. Så håller det på i 2–3 timmar tills en tillräckligt stor armé av rövarmyror samlats kring smalmyreboet,
som därefter attackeras och tillintetgörs. Stora larver och puppor bärs hem till boet för att bli slavar (även slavartens
drottningar kan fungera som arbetare), ägg och små larver ratas medan hanpuppor ofta äts upp. Dessa slavräder sker
på eftermiddagen och kvällen under perioden juni–augusti.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Övrigt
Etymologi: sublaevis = något glatt; sub (lat.) = nästan; laevis (lat.) = glatt.
Uttal: [Harpagóxenus sublévis.
Litteratur
Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.
Douwes, P. 2012. Harpagoxenus sublaevis rostbrun rövarmyra, s. 104–105. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora
och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Winter , U. & Buschinger, A. 1986. Genetically mediated queen polymorphism and caste determination in the slavemaking ant Harpagoxenus sublaevis (Hymenoptera: Formicidae). Entomologica Generalis 11: 125–137.
Författare
Per Douwes 2012.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
