Camponotus fallax
Ekhästmyra
NE
NA
LC
Steklar, Myror
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Akut hotad (CR)
D
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Formicidae (myror), Släkte:
Camponotus (hästmyror), Art: Camponotus fallax - ekhästmyra (Nylander, 1856) Synonymer: Formica fallax
Nylander, 1856
Kännetecken
Munsköldens framkant är inskuren på mitten, medan den hos släktets övriga arter är rak eller något konvex.
Arbetare: Längd 4–9 mm. Kropp glänsande brunsvart till svart med ljuskantad framrygg och ställvis med en svagt
rödaktig ton. Huvud och mellankropp är något mindre blank än bakkroppen. Käkar, antenner och ben är ljusare, ofta
rödaktiga. Behåringen är något kortare och glesare än hos exempelvis jordhästmyra Camponotus ligniperda.
Drottning: Längd 8–10 mm. Mindre än de andra hästmyredrottningarna. Färg och behåring som hos arbetaren.
Hane: Längd 7–8 mm. Mindre, mer glänsande och mindre hårig än de andra hästmyrehanarna. Kroppen är brunsvart
och försedd med vitaktiga vingar, framvingarna dock med gul framkant och gult vingmärke.
Utbredning och status
I Nordeuropa är arten endast funnen i några få grova, ihåliga ekar vid Strömsholm i Västmanland. Utbredningen i
övrigt sträcker sig från Marocko och Mindre Asien i söder till mellersta Frankrike och norra Polen i norr samt
Kazakstan i öster.
Ekologi
Ekhästmyra är en värmekrävande art som har små samhällen med upp till något hundratal arbetare och en drottning.
Bona finns under bark eller i död ved i levande, ofta gamla lövträd (hos oss grova ekar), såväl i sluten skog som mer
öppet (exempelvis alléträd). Arbetarna näringssöker ensamma. Myrorna vistas nästan enbart uppe i träden och är
mest aktiva under kvällen och natten. De är skygga och springer undan, blir orörliga eller låter sig falla till marken om
en människa närmar sig. Svärmningen sker i maj.
Hot
De mycket fåtaliga samhällena och låga populationsnivån utgör det största hotet mot arten. Tillfälligheter kan göra att
arten försvinner. Brist på lämpliga hålträd begränsar troligen artens vidare utbredning i landet. Sannolikt är den
svenska utpostlokalen särskilt känslig för ogynnsamma förändringar av lokalklimat som kan förorsakas av förtätning
och igenväxning av de skogsbestånd där boträd finns.
Åtgärder
Hindra åverkan på de träd som bebos av myran samt gynna uppkomsten av nya hålträd i Strömsholmsområdet.
Arten bör övervakas och dess boträdspreferens närmare undersökas så att åtgärder kan vidtas som gynnar arten och
stärker dess population.
Övrigt
Etymologi: fallax (lat.) = bedräglig.
Uttal: [Kamponótus fállax].
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Litteratur
Collingwood, C. A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 8.
Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3):83–99.
Douwes, P. 2012. Camponotus fallax ekhästmyra, s. 135. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar:
Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Forsslund, K.-H. 1957. Svenska myror. 15–19. Ent. Tidskr. 78:32–40.
Seifert, B. 1996. Ameisen: beobachten, bestimmen. Naturbuch Verlag, Augsburg.
Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. Lutra. Bautzen.
Författare
Per Douwes 1997. Rev. Björn Cederberg 2002, Per Douwes 2012.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
