Myrmica lobicornis - mork rodmyra - 200947

Myrmica lobicornis
Mörk rödmyra
NE
NA
LC
Steklar, Myror
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Hymenoptera (steklar), Familj: Formicidae (myror), Släkte:
Myrmica (rödmyror), Art: Myrmica lobicornis - mörk rödmyra Nylander, 1846 Synonymer:
Kännetecken
Arbetare: Längd 4–4,5 mm, och
Drottning: Längd 5–5,5 mm. En mörk och mycket skrovlig art som därigenom påminner om större rödmyra Myrmica
sulcinodis. Dock är längsåsarna mer oregelbundna och i högre utsträckning förbundna med varandra. Huvudet liknar
huvudet av fältrödmyra M. schencki, men pannlisterna är något mindre insvängda och pannloberna är bredare. Även
antennskaftet liknar fältrödmyrans med sin tvärställda skiva. Ryggtaggarna är kortare än hos fältrödmyra
M. schencki, och det insvängda partiet under ryggtaggarna är lägre än det utskjutande partiet av mellankroppen
nedanför. Petiolus är kort, och vinkeln mellan den insvängda framsidan och den raka översidan är rät (hos
fältrödmyra M. schencki är petiolus längre, vinkeln trubbig och översidan svagt välvd). Även postpetiolus är kortare
än hos fältrödmyra och tydligt högre än lång.
Hane: Längd 5–5,5 mm. Liknar närmast större rödmyra M. sulcinodis men är mindre, saknar eller har svagare
längsstriering på panntriangeln och mellankroppsryggen samt har en mer vinklad böj på antennskaftet.
Utbredning och status
Mörk rödmyra förekommer i hela Nord- och Mellaneuropa (inklusive Brittiska öarna, men inte Island) österut till
västra Sibirien. Den finns även på högre höjd i Sydeuropa.
Ekologi
Mörk rödmyra lever i små samhällen, oftast med en enda drottning. Den förekommer i gles skog, skogskanter och
liknande inte alltför solexponerade miljöer, och den undviker såväl mycket torra som fuktiga marker. I högre ört- och
gräsvegetation har boet en liten överbyggnad (stack) av jord.
Övrigt
Etymologi: lobicornis = med flikiga antenner; lobus (lat.) = flik; cornu (lat.) = horn, antenn.
Uttal: [Myrmíka lobikórnis].
Litteratur
Douwes, P. 1995. Sveriges myror. Ent. Tidskr. 116(3): 83–99.
Douwes, P. 2012. Myrmica lobicornis mörk rödmyra, s. 82. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar:
Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Per Douwes 2012.
ArtDatabanken - artfaktablad
1