Missionären
N R
4
A P R I L
1 9 9 9
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
Förlåten
har rämnat –
Du är
förlåten
Låt Jesu upprop
”Vaka med mig!”
väcka ditt andliga liv
denna påskhelg.
Se s 6 och 16.
En afrikansk sånggrupp sjöng sitt pris till Herren på Swahili
vid lovsångsgudstjänsten i Stockholm.
SAMS växer och utvecklas
Musik är en viktig del av den kristna förkunnelsen och
gemenskapen. Föreningen SAMS arbetar för att utveckla
musiken inom Adventistsamfundet. Se sidorna 7–9.
Jan Paulsen
ny föreståndare
Jan Paulsen valdes den 1 mars till ny ledare
för det världsvida Adventistsamfundet.
Läs mer på sidorna 3 –5.
1
I korthet
Stämningsansökan
tillbakadragen
Affärsmannen James Moores stämningsansökan (se Miss.3/99) av Generalkonferensen, (som aldrig haft några affärsförbindelser med J. M.) och den Interamerikanska divisionen, (som avslutade
sina kontakter med J.M 1989, dvs fyra år
innan de i stämningsansökan omnämnda
händelserna ägde rum) har dragits tillbaka av käranden.
Beträffande den del av stämningen
som berör en del privatpersoner, bland
andra Robert Folkenberg har parterna
gjort upp i godo.
ANR
Många minns sången
Lördagskvällen den 27 februari såg
750 000 tv-tittare det näst sista programmet av Minns du sången i SVT2. Publiken utgjorde 35,5 procent av tittarna vilket är högre än Rapports tittarsiffror som
denna kväll endast uppgick till 32 procent.
15 miljoner mindre
till SMR.
Sida minskar biståndsanslagen till
Svenska Missionsrådet, SMR med 15
miljoner kronor. Det innebär ett bortfall
av drygt tio procent 1999. Orsaken är
kritik om hur SMR skött dokumentation
och prioritering av kyrkornas projekt.
Sida betonar att man inte på något sätt
ifrågasätter kyrkornas agerande utan att
man under en tid påpekat bristerna hos
SMR utan reslutat. SMR har å sin sida
tagit anklagelserna på allvar, anställt mer
personal på kansliet och skapat nya rutiner för att bättre kunna tillmötesgå Sidas
önskemål och krav. Sida förväntar sig
också att nedskärningen inte görs jämnt
över SMR:s medlemsorganisationer
utan att SMR ska göra en realistisk bedömning av vilka projekt som är gångbara och vilka som ska lämnas därhän.
Hur detta påverkar Adventistsamfundets yttre mission är vid pressläggningen inte klarlagt. Missionären återkommer snarast i frågan.
Dagen,
A-MS
Religionsfrihetsfrågorna
alltmer viktiga
Biskopen i Lutherska kyrkan i Oslo, Gunnar Stålsett är under 1999 ordförande för
Religionsfrihetsorganisationen IRLA.
Den 23 februari samlades IRLA i Silver
Spring, Maryland.
—Religionsfrihetsfrågorna är ett område där kyrkorna kan bejaka sin egen
identitet men ändå åstadkomma gemensamma insatser i områden där det råder
religiös oordning.
Religionsfrihetsfrågorna får alltmer
betydelse i världen. Stålsett kunde peka
på tecken på öppningar i länder som
Kina och Kuba. Han pekade ut Indien
där kristna grupperingar påkallar både
landets och världens uppmärksamhet.
Han säger att IRLA och andra organisationer för religionsfrihet bör skynda till
snabbare när problem uppstår.
ANR
Ungerska pionjärer
redo för tjänst
En speciell överlåtelsegudstjänst arrangerades vid Ungerns teologiska seminarium i Pécel den 13 februari då 14 pionjärmissionärer genomgått en 14 dagar lång
utbildning. Några kommer att arbeta i
Global missionsprojekt och andra kommer att bistå lokala pastorer i deras arbete. Deltagarna har studerat ämnen
som Personligt vittnande i ett sekulariserat samhälle, hur man startar nya församlingar, hur man organiserar seminarier och husgrupper med mera. Fler
pionjärprogram planeras till sommaren.
ANR
Stort intresse i Belgrad
—Det är uppmuntrande att se tusentals
människor strömma till, säger Peter
Roennfeldt som den 20 februari startade
den evangeliska mötesserien Fantastiska
upptäckter i Bibelns länder, i konferensanläggningen SAVA centrum, Belgrad
som rymmer 1000 sittplatser. Roennfeldt
arrangerar två föreläsningar varje dag.
—Människor är mycket mottagliga
och jag tror att med den helige andes
hjälp bygger vi himmelriket i människors hjärtan.
—Föreläsningarna hjälper mig att
finna en ny mening med mitt liv, berättar en besökare.
ANR
○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○ ○
Prenumeranter!
Flera personer har betalat in sina pren.avgifter för Missionären och
andra publikationer men glömt att ange namn och adress. Var
vänlig kontakta Maj-Britt Sjölander på 08-14 03 65 om pren. uteblir.
2
Offer för videoevangelisation
Tisdag kväll i slutet av februari. Det snöar
ute, en otrevlig, blöt snö som kyler ända
in i märgen och täcker gatorna med
slask.
Men från Adventkyrkans fönster strålar ett dämpat och varmt ljus. Där inne
sitter ett 70-tal personer som inte är
medlemmar i församlingen och följer intresserat ett av videoprogrammen i serien Seminarium 2000 (Net-98).
70 personer som inte är medlemmar
- på en tisdagskväll!
I många år har vi talat om att vi behöver svensktextat material på video. Nu
börjar vi äntligen få det! Tack vare gåvor
som trogna samfundsmedlemmar givit,
hittills drygt 115.000:- har vi kunnat sätta
svensk text på alla de videoband som
ingår i den evangeliska serien Net-98.
Och den har nu börjat användas i församlingarna. Ett varmt tack för dessa
gåvor!
Med en del av de redan inkomna
medlen som grundplåt önskar vi nu gå
vidare i denna satsning på evangelisationsmetod.
Sabbaten den 10 april tas det upp ett
offer till evangelisation. Pengarna som
kommer in den dagen vill vi öronmärka
till att få fram mer videomaterial med
svensk text. Vi har t ex börjat studera en
serie halvtimmesprogram om vårt
samfunds tro. De programmen är uppbyggda som TV-dokumentärer med
snabba bildväxlingar och aktuellt material. Den serien, eller någon liknande och
bättre, skulle vi vilja översätta till svenska!
Din gåva sabbaten den 10 april bidrar
till att göra detta möjligt!
Per Bolling
MANUSDAGAR
MAJNUMRET
TISDAGEN
DEN 6 APRIL 1999
JUNINUMRET
MÅNDAGEN
DEN 3 MAJ 1999
Material ska sändas
till redaktionen:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21
443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66
Fax: 0302–427 55
E-mail: annemaj
@ compuserve.com
annemaj@
Missionären
NUMMER 4
APRIL 1999
Årgång 103
ISSN 0349-6996
Chefredaktör
och ansvarig utgivare:
Per Bolling
Redaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-mail: 102555.2472@
compuserve.com
Telefon: 026–61 02 88
Telefax: 026–61 07 87
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm ¨
Telefon: 08–14 03 65
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 290 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 205 FIM
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling, Georg Filippou, Ulf
Gustavsson, Ari Laitinen, Maria
Brothén
Brothén,, Anne-Maj Sandström,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Per Bolling
Samfundssekreterare:
Roland Sjölander
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor: Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–14 03 65, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.Adventist.se
HOPPETS RÖST
Föreståndare:
Roland Sjölander
Box 536, 101 30 Stockholm
Telefon: 08–14 03 65
Postgiro: 516 78–1
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare: Sture Nilsson
Ekonomichef: Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 009 358/9602 799
Telefax: 009 358/9643 778
Inblick
JAN PAULSEN NY LEDARE FÖR GENERALKONFERENSEN
Från idéspruta till
systematisk byggare
Adventistsamfundet skrev en liten bit historia
den 1 mars 1999. För andra gången valdes då en
europé till föreståndare för samfundet internationellt. Jan Paulsen efterträdde då, med omedelbar verkan, Robert Folkenberg som valt att
avgå i samband med att hans kontakter med affärsmannen Robert Moore blivit ifrågasatta.
Valet av Paulsen var inte helt oväntat. Redan
1990 nämndes han som en möjlig föreståndare för
Generalkonferensen. Valet stod då i slutändan
mellan honom och Robert Folkenberg. Även fem
år senare, när generalkonferensen samlades i
Utrecht i Holland, nämndes Jan Paulsen som ett
alternativ till Folkenberg.
Enligt samfundets stadgar är det endast
Generalkonferensens styrelse som kan utse en ny
föreståndare. Styrelsen består av 268 medlemmar
från 90 olika länder – pastorer, lekmän, samfundsledare och utbildningsfolk. Vanligtvis samlas hela styrelsen endast en gång om året, på hösten. Nu hade den extrainkallats för att välja ny
ledare. 244 av ledamöterna hade kunna hörsamma den snabbt utsända kallelsen och fanns
på plats för att delta i valprocessen.
Första steget i processen var att gå igenom
vilka kvalifikationer som den nye ledaren borde
ha. Listan över kvalifikationer och förmågor blev
snart så lång, att någon skämtsamt sade att män
med alla de egenskaperna har Gud redan fört till
himlen!
Två saker efterlyste man dock främst:
Man ville ha en andlig ledare, en bönens man,
någon som kan ge samfundet en klar andlig vision.
Och man ville ha en lagarbetare, någon som
har förmågan att lyssna till alla kunniga människor som finns vid samfundets huvudkontor och
runt om i andra delar av världen.
Nästa steg var sedan att föreslå olika personer
som skulle kunna tänkas för uppgiften. Totalt
föreslogs fler än tio olika personer.
När styrelsen sedan började rösta om vem som
skulle få uppdraget så visade det sig redan i den
första omröstningen att Jan Paulsen var den starkaste kandidaten. Efter hand som allt fler kandidater föll ifrån i de olika omröstningarna växte
stödet för honom ständigt.
När det så stod klart att det var honom som
styrelsen ville ha, så var det med viss tvekan som
han accepterade uppdraget. Under hela processen hade det märkts att han inte på något sätt
strävade efter uppgiften att bli samfundets näste
ledare. Samtidigt var han villig att gå dit han blev
kallad.
Själv vill jag göra tre observationer om valprocessen som ledde fram till att Jan Paulsen blev
samfundets nye ledare.
1) Det var en process som var genomsyrad av
bön. Vid flera tillfällen avbröt man diskussionerna för att be om den helige Andes ledning. Och
det var böner från djupet av hjärtat som sändes
upp till Gud.
2) Även om valprocessen tog tid (totalt ca fyra
timmar) så var den aldrig tung eller svår. Det kändes hela tiden att den gick framåt och att den aldrig hamnade i en återvändsgränd. Själv skulle jag
vilja säga att här kunde vi se hur bönerna besvarades och hur Gud ledde.
3) För det tredje genomfördes valprocessen på
ett ytterst rättvist och korrekt sätt. Det fanns inga
försök från någon, varken från Generalkonferensens sida eller från medlemmar eller grupper inom styrelsen, att driva den åt ett visst håll.
Det kommer att finnas klara skillnader mellan
Jan Paulsens sätt att sköta sitt uppdrag och det
sätt som Robert Folkenberg skött det. Folkenberg
är idéernas man. Han har ständigt nya uppslag till
hur samfundet ska vara organiserat och verka.
Och han är villig att kasta sig efter en idé han fått
och driva den så långt det går för att se om den
håller eller inte.
Den typen av ledare är inte alltid lätt att samarbeta med. Idéernas mångfald kan leda till att de
som arbetar nära honom kastas mellan olika uppslag och inte alltid vet vad han vill eller vart han
är på väg. Det har funnits exempel på detta under Folkenbergs tid som ledare för Generalkonferensen.
Jan Paulsen å andra sidan är mer den målmedvetne byggaren. Från mina egna kontakter
med honom upplever jag honom som en människa med klara målsättningar. Han vet vad han
vill och vart han är på väg. Och han ser alltid till
att lägga en fast grund och att sedan bygga vidare
våning för våning tills han har avslutat det han vill
åstadkomma.
Samfundets tio miljoner medlemmar runt världen har under de gångna veckorna bett om att
Gud skulle leda i valet av ny ledare. Min övertygelse är att Gud har gjort det. Låt oss nu be för
Jan och hans hustru Kari, så att de tillsammans
kan tjäna samfundet i den uppgift som vilar på
dem.
Per Bolling
3
Missionären
Jan Paulsen ny föreståndare
för Generalkonferensen
Betecknas som en öppen person
J
an Paulsen, 64 år valdes den 1 mars
till ny föreståndare för Generalkonferensen.
Jan Paulsen har varit en av Generalkonferensens vice föreståndare sedan
1995. Här i Sverige känner vi honom från
hans tid som ledare för den Transeuropeiska divisionen, TED mellan åren
1983 och 1995. Han har även tjänstgjort
som församlingspastor, avdelningsledare, bibellärare både i Nigeria och
England och även som rektor för samfundets högskolor i dessa två länder.
Jan och Kari Paulsen
Paulsen kommer från Narvik, Norge
och är den förste europé som under
generalkonferensens 136-åriga historia
valts till föreståndare. Tidigare har
Generalkonferensen haft ytterligare en
föreståndare som inte var amerikan,
nämligen australiensaren Charles Watson som verkade under depressionen.
Jan Paulsen har akademiska examina
från Andrews Universitet i Michigan,
USA och från universitetet i Tübingen,
Tyskland, där han erhöll sin doktorsgrad
i missionsvetenskap 1972. Sammanlagt
har han gett över 40 år av sitt yrkesverksamma liv till tjänst åt Gud och
Adventistsamfundet på olika håll i världen. Som europé med tjänst i flera länder och på flera kontinenter betecknas
4
han som en lämplig föreståndare då mer
än 90 procent av världskyrkans tio miljoner medlemmar bor utanför USA.
—Många i min familj och mina vänner
har lovat att bedja för mig och det hjälpte
mig och min fru Kari att fatta beslutet
om att ställa upp i omröstningen.
—Herren har lett oss och jag har funnit det säkrast att låta kommittén besluta, förklarar Jan Paulsen. Så har vi alltid gjort med förvissningen om att Herren leder sin kyrka.
Jan och Kari Paulsen har tre vuxna
barn, två söner och en dotter.
I ett tal till Generalkonferensens anställda underströk Paulsen vikten av ärlighet och öppenhet i arbetet.
—Vi är en mycket blandad familj i det
här huset. Vi har olika förmågor, vi tänker olika, vi har olika temperament och
vi har inte alla samma åsikter. Jag vill att
ni ska veta att det är bra så. Vi behöver
inte ha samma åsikter om allting.
—Och ni ska veta det kära kolleger, att
ni kan tala med mig och känna er fria...
Det är helt OK att ha annorlunda åsikter än jag. Vi ska arbeta oss igenom vilka
åsiktsskillnader det än vara må eftersom
det är viktigt att vi efter dagens slut kan
ta oss samman och analysera vad Herren
önskar och vad han vill uträtta och ta ut
riktningen efter det.
I en intervju i tidningen Adventist
Review (13 mars) beskriver Jan Paulsen
sig själv som en öppen och okomplicerad person som värdesätter tolerans i en
fridfull och vänlig atmosfär.
—Det är viktigare att visa vänlighet än
att bevisa att man har rätt.
Jan Paulsen upplever sin uppväxt i en
varm adventtroende familj i nordnorge
som mycket lycklig även om omständigheterna var knappa. Pappan arbetade
som skomakare.
—I morse, när vi berättade för min
mor att jag blivit vald grät hon men sa
samtidigt att ”Herren ska ge dig styrka,
Herren kommer att hjälpa dig.” Och det
är givetvis också min övertygelse.
Vid en presskonferens som hölls dagen efter valet och även i intervjun med
Adventist Review tillfrågades Paulsen
om hur det världsvida Adventistsam-
Samfundets ledare
på olika nivåer och generalkonferensens styrelse-medlemmar
har alla en positiv syn på valet av
Jan Paulsen till ny föreståndare
för Generalkonferensen.
*Robert Kloosterhuis, en av de sex vice
föreståndarna som arbetat tillsammans
med Jan Paulsen :
—Jag har deltagit i många
valberedningskommittéer men jag tror
aldrig vi har haft så mycket bön som vid
detta val. Det är verkligen ett enhälligt
beslut och vi kände alla att vi tagit rätt
beslut.
*Bertil Wiklander, ledare för TED:
—Han har en stor arbetskapacitet och
han älskar verkligen samfundet. Han har
också stor respekt för andra människors
åsikter. Men ingen människa kan leda
kyrkan ensam. Han behöver Guds
välsignelse och vårt stöd.
* Clifford Goldstein,
redaktör och författare:
—Efter den senaste tidens händelseutveckling behöver vår rörelse en
ledare som kan åstadkomma läkedom.
Pastor Paulsen är den sorts person som
kan göra det viktiga arbetet nu. Hans
internationella perspektiv kommer
att vara en stor tillgång för samfundet.
*Selma Chaij, lekman
i konferensstyrelsen, terapeut:
—Min bön är att Pastor Paulsen ska
kunna hjälpa pastor Folkenberg, hans
familj och alla dem i vårt samfund
som känner sig sårade och
vilsna efter det som hänt.
Missionären
fundet med en så stor blandning
av kulturer ska kunna hållas samman?
—Det är både en stor utmaning och en välsignelse som vår
kyrka har överallt. För vårt stora
internationella samfund är det
viktigt med ömsesidighet när vi
delar resurser, när vi rådslår med
varandra, och när vi ska formulera olika ståndpunkter. Samtidigt måste kreativiteten ligga
nära den lokala församlingen, där
församlingen verkar.
En annan fråga är den om
kvinnliga pastorers ordination
som ältats under många år. Paulsen ger inget direkt besked om
sin ståndpunkt i ämnet.
—Kvinnorna utgör mer än
hälften av vårt medlemskap.
Samma sak gäller ungdomarna.
Drygt 50 procent av medlemmarna är under 30 år.
—Båda dessa grupper har orsak att
undra över styrkan i sin roll i samfundet.
Det är min önskan att både ungdomar
och kvinnor världen över ska inta en
stark och kreativ roll i kyrkans liv och
verksamhet. Gud har redan gett dem
detta uppdrag.
—Kyrkan måste också ifrågasätta ämnen som har med sin identitet att göra.
Kan vi göra på samma sätt samtidigt över
hela världen? Är vi redo för det? Det är
något vi har begrundat och fortsätter att
fundera över.
Jan Paulsen ombads också att redogöra för hur han tror att gapet mellan
Generalkonferensens byråkrati och de
lokala församlingarna i de olika länderna
ska kunna minska. Det första steget är,
enligt Paulsen, att de anställda blir medvetna om problemet och aktivt försöker
motarbeta det genom att upprätthålla en
nära kontakt med världsfältet och försöka få förståelse för människors sätt att
leva och tänka.
I intervjun understryker också Paulsen sitt intresse av att stödja de akademiska utbildningarna inom samfundet
då han arbetat med dessa frågor under
många år.
—Det är viktigt att hela vårt utbildningssystem, och speciellt det som rör
den högre utbildningen, är klar över sin
identitet och sin del i samfundets
missionsuppdrag.
Hur ser då Paulsen på sin ledarroll?
—Det är en otroligt stor uppgift att
komma in i det här arbetet, speciellt när
det sker så plötsligt. Framtidsfrågorna är
viktiga eftersom vi är ett dynamiskt och
Fakta om
föreståndarvalet
I en dagslång session, av många
beskriven som den mest märkliga i
Generalkonferensens hela historia, valdes
Jan Paulsen till dess ledare.
Generalkonferens nya
föreståndare Jan Paulsen.
snabbt växande samfund.
—Demokrati är förmodligen det bästa
sättet att gå framåt. Jag upplever väldigt
starkt att de människor jag samarbetar
med ska känna att vi som är valda ska
vara lättillgängliga. Jag har ingen avsikt
att isolera mig på kontoret.
Paulsen säger sig också vilja värna
mycket om Global Mission som han betraktar som hjärtat i samfundets verksamhet och som till stor del bedrivs av
frivilliga insatser världen över. Folkenbergs inslagna väg med evangelisation
via högteknologiska media såsom till
exempel sattellitsatsningar är något som
samfundet måste fortsätta med, anser
Paulsen.
När det gäller pastorernas insatser,
många av dem är trötta och slitna, betonar Paulsen hur viktigt deras arbete är.
—De är Kristi ambassadörer och har
en mycket svår men välsignelserik uppgift. De arbetar för honom och han är
med dem i allt. De är kallade. Jag vill
säga till dem ”Förbli starka i Herren.
Herren har kallat dig och är med dig. Han
ger dig styrka varje vecka”.
En bibeltext som Paulsen gärna återvänder till är Mika 6:8: ”Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är.
Vad begär väl Herren av dig annat än att
du gör det som är rätt, att du älskar
barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet
med din Gud?”
Varifrån hämtar Jan Paulsen ny kraft,
var laddar han sina batterier?
—Min fru är ett mycket stort stöd för
mig. Och så har jag min familj och min
”större familj”, mina vänner. När någon
kommer och säger: ”Jag ber för dig i den
* Generalkonferensen styrelse samlades
i Silver Spring, Maryland USA den 1 mars.
* 244 av styrelsens totalt 268 delegater
från ca 90 länder deltog
i överläggningarna och valet.
* Från Sverige deltog
missionsföreståndare Per Bolling
* Hela styrelsen fungerade
som valberedning.
* Hela dagen gick åt till att informera
om den senaste tidens händelsutveckling
och för att välja en ny ledare.
* Nära två timmar användes till att gå
igenom de kvalifikationer som man
ansåg att samfundets högste ledare
bör ha. Vid fyra tillfällen avbröt man
samtalet för att ta tid till långvarig
och innerlig bön.
* Kommittén diskuterade mer än
tio olika kandidater.
* Valprocessen tog totalt fyra timmar
och skedde öppet med hjälp av
elektronisk votering.
* Under förmiddagen lyssnade styrelsen
till en predikan av George Brown,
som tidigare var föreståndare för den
Interamerikanska divisionen.
* Även Robert Folkenberg,
generalkonferensens förre föreståndare
talade i ca 30 minuter och tackade
styrelsen för att han fått ha förmånen att
leda samfundet under drygt åtta år. Han
nämnde att samfundets medlemskap
under denna tid växt från 6 miljoner 1990
till drygt 10 miljoner idag.
* Efter samtal och diskussion beslutade
styrelsen att acceptera Folkenbergs
avskedsansökan, som var daterad
den 7 februari i år.
ANN, (Adventist News Network)
här speciella situationen”, så betyder det
oerhört mycket för mig.
Vad skulle du vilja säga till varje enskild ”liten” medlem, de flesta av dem
kommer du aldrig att möta.
—De är inte små. De är vårt samfund.
Utan dem har samfundet ingen uppgift.
Till dem vill jag säga: Vi ska mötas snart
i Guds rike. Herren kommer snart. Var
trogen. Var stark. Utför hans uppdrag.
Det är vad jag försöker göra och vi ska
mötas.
ANN, Adventist Review
5
Källan
Vaka
med mig
J
esus hade nått vägs ände.
Sanningens minut förestod. Här, i
Getsemane lugna och fridfulla
trädgård skulle det viktigaste slaget i mänsklighetens historia stå. Människan, Människosonen Jesus skulle i sin
tanke- och känslovärld utkämpa en strid
med Gud och sig själv, en strid på liv och
död, en strid som var avgörande för hela
människosläktet.
Bördan, ansvaret vilade oerhört tungt
på hans sinne. Sorg och ängslan kom över
honom, skriver evangelisten Matteus.
Själv sa han: ”Min själ är bedrövad
ända till döds.” En kuslig atmosfär hade
sänkt sig ned över lärjungarna. De kände
inte alls igen sin mästare. Han som hade
visat en sådan kraft och makt i ord och
gärningar under deras vandringar skälvde nu av fruktan och svetten pärlade på
hans panna. Visserligen hade han talat
om att en sådan här stund skulle komma
men tanken hade de slagit bort som
orimlig. De var verkligen skakade i sitt
innersta och undrade vad som nu skulle
hända.
Som i en dimma hörde de hans vädjande ord: ”Stanna här och vaka med
mig.”
Vaka med mig.
Vaka med mig.
Så gick Jesus bort ett stycke och började den svåraste bönekamp som han någonsin utkämpat i sitt liv här på jorden.
Bävan och ångest fyllde hela hans varelse
så han kunde inte ens förbli kvar i bönens tillstånd. Han måste se sina lärjungar
för att få lite mänsklig värme och tröst
och en påminnelse om varför han befann
sig i den situation som nu rådde. Och det
sägs i Skriften att han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov.
Med bedrövelse och besvikelse i rösten sa han till dem: ”Ni orkade alltså inte
hålla er vakna en enda timme med mig.
Vaka och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill men kroppen är svag.”
Två gånger till kom han tillbaka till
dem och bägge gångerna var de inneslutna i sömnens barmhärtiga frihet från
alla jordiska bekymmer och hemskheter.
6
Och så kom prövningens stund! Plötsligt
rycktes de ur sitt behagliga, sovande tillstånd av Jesu röst som manade dem att
vakna. Och i nästa stund var händelserna
över dem som en lavin. Yrvakna såg de
hur Jesus greps och togs till fånga av
fackelbärande män med svärd och påkar.
Ett förvirrat tumult uppstod. Lärjungarna ville sätta sig till motvärn och befria Jesus. Jesus, som var den ende som
visade lugn och fattning i den röriga situationen förklarade att det som nu
skedde var en uppfyllelse av profetiorna
om honom. Därför förklarade Jesus all
strid meningslös och då övergav alla lärjungarna honom och flydde. Anden var
villig men kroppen var svag.
Finns det en lärdom för vår tid i allt
detta? Ja visst finns det. Jesus uppmanade alltid sina lärjungar att vara vakande. Att ge akt på människor och tidshändelser, deras relationer till Guds ord
med stark tonvikt vid de profetiska
händelseförloppens utveckling. Att använda ordet inåt sig själva och utåt i bedömandet av förhållandena i vår så oroliga värld.
Lärjungarna sov och de dramatiska
händelserna kom trots alla Jesu varningar som en överraskning för dem.
Nära 2000 år har nu gått sedan dessa händelser. Under tidens gång har vi vaggats
in i ett sömnaktighetens tillstånd. Allt är
lugnt och tryggt, för att tala med Paulus
ord. Får vi bara vara i fred för alla himmelska ingripanden och spekulationer
så skall vi nog till slut ordna upp förhål-
landena här på jorden och en bra bit ut i
rymden också för den delen.
Men en vaken kristen vet att det återstår ännu en överraskning för mänskligheten. En sådan människa låter sig inte
duperas av en gapig och skrikig så kallad kultur som försöker dölja dödens faktum med pengar, status och undergörande hudkrämer. En vaken kristen vet
vad som förestår.
Vi skall få besök, ett för de allra flesta
tyvärr fullständigt oväntat besök. Och
inte heller inbjuder det besöket till en
kaffepaus enligt känd reklammodell.
Nej, så här skall det besöket gestalta
sig enligt Matt 24:30: Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då
skall alla jordens stammar höja klagorop
och man skall få se Människosonen
komma på himlens moln med makt och
stor härlighet . Och i vers 44: Därför
måste också ni vara beredda, ty när ni
minst väntar det, då kommer Människosonen. Se, jag kommer snart. Salig den
som tar vara på profetians ord i denna
bok (Upp 22:7) .
Vakna upp till förmågan att värdera
livets verkliga realiteter! Det gäller det
dyrbaraste du äger, ditt eget liv, nu och
för all framtid!
Rolf Moberg
Rolf Moberg är
pensionär och bosatt
i Kungälv utanför
Göteborg
Hänt
NÄR SÅNGEN NÅDDE HIMLEN
Lovsångsgudstjänst i vinterrusket
D
et var lite småkallt när människor
från olika håll i Sverige sökte sig till
lovsångsgemenskap i Stockholm den 20
februari. Musikorganisationen SAMS
(Sjundedagsadventisternas musik i
Sverige) anordnade en träff kring temat
lovsång där också gudstjänsten fick
lovsångsprägel under rubriken Upp till
himlen når vår sång.
SAMS kammarkör, Stockholms församlingskör, en afrikansk grupp som
sjöng på Swahili, solister och instrumentalister trängdes inom ramen för gudstjänsten för att prisa Herren. Ja, även
barnen hade en egen lovsångsstund.
”Det börjar här i toppen, uppe i knoppen...” sjöng de rytmiskt och fick oss alla
att lovsjunga Gud med hela vår varelse.
Genom lovsången vill SAMS inspirera till ett liv i förtröstan på Jesus Kristus som personlig frälsare och till ett liv
i lärjungaskap och efterföljd.
Ska en lovsångsgudstjänst innehålla
tal? Ja det var en fråga som pastorn och
ungdomsledaren Claes Lundström brottades med innan han beslutade om uppläggningen av gudstjänsten. I tre olika
avdelningar, blandat med sång och musik, kunde Claes med hjälp av Bibeln visa
på vilken betydelse lovsången hade på
både gamla och nya testamentets tid och
vilken betydelse den har
idag och kommer att få i
Guds rike.
I sången får människan
ge uttryck för sina känslor i
livets alla skeden. Han visade också på att kärnan i all
sång är just lovsången. Genom skriften kan vi förstå
att Jesus själv gärna sjöng
under sin tid på jorden och
att flera befrielsepsalmer i
till exempel GT handlar om
Jesus Kristus.
Flera gudstjänstdeltagare gav uttryck för den välsignelse och den glädje de
upplevde under gudstjänsten.
Anne-Maj Sandström
FOTO: ROSE-MARIE ALSING
SAMS – Faktaruta
*
*
*
*
*
*
*
*
SAMS betyder Sjundedagsadventisternas musik i Sverige.
Föreningen är drygt tio år gammal
Idag har föreningen 65 betalande medlemmar varav flera har betalat familjepris.
SAMS ansvarar för sång och musik vid samfundets större konferenser och
arrangemang.
Den nybildade kammarkören satsar även på lite mer avancerad körmusik.
SAMS Musikläger samlar mellan 70-och 100 elever varje sommar.
Olika typer av träffar anordnas under året. Till exempel lovsångsträffar,
låtskrivarträffar med mera.
Inga åldersgränser för deltagande eller medlemskap.
Curt & Roland
sjöng i Helsingborg
D
en 13 februari fick vi uppleva en
härlig sånggudstjänst i Adventkyrkan i Helsingborg. Det var Läkarmissionens representant Lars-Åke Albinsson som kom och berättade för oss om
Läkarmissionens arbete. Med sig hade
han de välkända sångarna Curt & Roland som gladde oss med sin vackra sångrepertoar. Lars- Åke berättade för oss att
när de i Läkarmissionen informerar om
hur mycket som kan göras med de
pengar som de samlar in, så tar de ofta
sina exempel från Adventistsamfundets
arbete eftersom de som regel får ett
Flera körer och grupper sjöng under
lovsångsgudtsjänsten.
mycket gott resultat av de
pengar som anförtros dem.
Glädjande nog var vår stora
kyrka ganska välfylld och vi
kunde knyta många nya kontakter.
Veckan efter startade vi serien Seminarium 2000. Också i
de mötena har vi kunnat glädja
oss åt ett gott deltagande. Besökarna har tagit livligt del i den samtalsstund som vi har efter varje visning och
några har uttryckt en stor gripenhet av
de budskap de fått del av.
Sång och
glädje var det
då Curt &
Roland
gästade
Adventkyrkan i
Helsingborg
den 13
februari
tillsammans
med Lars-Åke
Albinsson
från Läkarmissionen.
FOTO: LILIAN
KAUPPINEN
Så vår lilla församling känner ny
glädje och nytt hopp inför framtiden.
Arne Sandström
7
Missionären
Tio-åringen
SAMS växer
och utvecklas!
S
ången och musiken utgör en del av
hjärtat i samfundets själsliv.
Vi har hört och sett dem framträda vid
många möten och konferenser. Vi har
fyllts av tacksamhet och glädje över dem
som låtit utveckla sina andliga gåvor och
låter oss få del av dem. Bakom varje
individs framträdande ligger oerhört
många timmars hårt arbete i form av utbildning och övning. Men där ligger
också många timmars volontärarbete
från dem som planerar och organiserar
vår gemensamma upplevelse. Det handlar om SAMS och dess medlemmar som
övertagit ansvaret för sång- och musiklivet inom Adventistsamfundet.
—Det är vårt önskemål att samfundet
ska ha glädje och nytta av vår verksamhet säger Elbjörg Keyn Lundström som
är och har varit en engagerad ordförande
för SAMS under sex års tid.
Vid många årskonferenser har Adventistsamfundets medlemmar uttryckt önskemål om att en Musikkonsulenttjänst
skulle inrättas. Missionsstyrelsen, som
behandlat frågan vid upprepade tillfäl-
len har haft svårt att finna ekonomiskt
utrymme för en sådan satsning. Vid
större arrangemang och konferenser har
Ekebyholmsskolans musiklärare ofta fått
bära ansvaret för musikutbudet. Och det
var från det utgångsläget som idén om
en svensk musikförening föddes. UllaBritt Eklöf - Carlsson och Elbjörg Keyn
Lundström var de drivande krafterna när
föreningen bildades och man vände sig
till Finland för att få idéer och inspiration. Där fanns redan en sådan organisation verksam.
Inledningsvis lades mycket energi på
att uppmuntra barn och ungdomar till ett
aktivt musikliv. Därför hade man till exempel en suzukigrupp. Traditionellt har
församlingarna som regel haft någon
form av körverksamhet men delvis saknat möjligheten att utveckla instrumentalmusiken. Genom musiklägren har
SAMS inriktat sig på instrumentalisterna och flera ungdomar som deltagit i
SAMS läger är idag under musikutbildning eller verksamma som professionella
musiker.
Vill utveckla musiklivet
Önskan om bredd
Föreningen SAMS ville etablera ett
svenskt nätverk för sång och musik inom
samfundet. Där skulle man kunna analysera och utnyttja befintliga resurser samtidigt som föreningen ville utveckla dem
som är intresserade av sång och musik
och på så sätt generera kunskapen ut till
församlingarna. Samtidigt är målsättningen att musiklivet totalt utvecklas i
samfundet.
Sång och musik i kyrkan har alltid varit
föremål för många åsikter och heta känslor. Så var det också inom SAMS i föreningens barndom. Tids nog fann man
en väg att gå.
I somras anordnades en musikhelg
med väckelsesång och strängmusik på
Nyhyttan utan att SAMS hade någon del
i den. Under hösten arrangerades ytterligare sådana samlingar runt om i landet
och fler planeras under -99 vilket visar
att det ute i församlingarna finns önskemål om och behov av flera olika typer av
sång och musikstilar.
När nu SAMS har ett övergripande
ansvar för samfundets musikliv förpliktigar väl det till att bredda utbudet?
—Vi vill gärna ha ett större utbud med
fortsatt krav på god kvalitet, säger
Elbjörg. Hon understryker även att den
typen av breddning också är beroende på
vem som ställer upp och delar med sig
av sina kunskaper.
Elbjörg uttrycker sin stora glädje över
dessa inititativ och vill uppmuntra till
fler liknande satsningar. Inför framtiden
hoppas hon på ett planeringssamarbete
mellan SAMS och dem som värnar om
till exempel den typ av sång och musik
som präglar de omnämnda samlingarna.
FOTO: ROSE-MARIE ALSING
Här är SAMS musikälskare som var samlade till lovsångsträffen i Stockholm.
8
SAMS
ordförande
Elbjörg
Lundström kan
se tillbaka på
en expansiv
tio-årsperiod.
Inför framtiden
hoppas hon att
föreningen ska
kunna stödja de
lokala församlingarna bättre.
Missionären
Sedan samfundet överlät musikansvaret till SAMS har verksamheten
fått en något förändrad inriktning.
SAMS ansvarar för musiken vid större
samlingar och engagerar sångare och
musiker från olika håll oavsett om de är
medlemmar i SAMS eller inte. Fortfarande trevar föreningen med en del
identifikationsproblem, att skilja mellan
SAMS verksamhet och samfundets önskemål. Musiklägren är till exempel
Vet du att ...
Under den här rubriken kommer Missionären att ge korta
informationer om allt möjligt. Hjälp Missionären på traven.
Sänd korta tips och nyheter till redaktionen.
Adressen finns på sidan 2.
Vet du att...
kassetter från Ed Dickersons seminarium i Göteborg om Uppenbarelseboken kan beställas. Vänd dig till
Adventistsamfundets huvudkontor,
08-14 03 65.
Missionsstyrelsen håller sitt viktiga vårsammanträde den 25-26 april.
sångglada får sjunga för full hals på
Hultafors över Valborg och Första maj.
En förövning till den numera traditionella sångarhelgen på Nyhyttan i slutet av juli.
du som är ena-stående kan utvidga
din vänkrets den 21 - 24 maj på Västeräng.
i norrland samlas församlingarna till
förnyelseträff den 24 april.
Som föreläsare under lovsångsträffen
användes Richard Larsson. Han undervisade bland annat om hur ett
mixerbord fungerar.
FOTO: R-M ALSING
SAMS egen verksamhet medan träffarna
för församlingarnas musikledare i samband med Startskottet på Västeräng
varje höst är mer av samfundskaraktär.
Den nystartade kammarkören är ett
SAMS-initiativ för dem som vill sjunga
lite mer avancerad körsång medan deras
framträdanden i framtiden förmodligen
kommer att ske i samfundets regi.
Stöd åt församlingarna
Det som SAMS pratat om men inte lyckats uppnå på önskvärt sätt ännu är satsningarna på det lokala planet. Idag sak-
våra härliga ungdomar samlas till
Ungdom 2000 i mitten av maj. Senare
i sommar blir det ett riktigt ungdomsläger på samma plats.
uppgifter om konferensen och sommarens alla läger och träffar finns på
nas resurser för att besöka församlingarna, för att stödja och utveckla musiklivet lokalt. För att delvis överbrygga det
försöker man lägga riksträffarna på olika
håll i landet. En annan idé är att ordna
en egen sida på Internet med en inventering om vilka noter respektive församling äger så att de kan låna av varandra
ifall resurser till inköp av nya saknas.
SAMS har idag 65 betalande medlem-
Adventistsamfundets huvudkontor i
Stockholm.
närradion i Sverige fyller 20 år i år.
Trostebacken är en fantastisk stugby i
Åre-fjällen. SDA-medlemmar får 30%
rabatt på hyran. Kontakta Erik Smårs
på 0175–610 40.
år 2000 firar Hjälpaktion i Sverige 80årsjubileum. Hur ska vi fira det? Tipsa
Adventistsamfundets kontor i Stockholm.
Missionären, Bibelstudiet och flera
av våra böcker finns inlästa på kassettband. Utmärkt för synskadade och för
dem som hellre lyssnar än läser. Varför inte i bilen vid långa körningar? Ring
Ingeborg Lindahl 08-642 6017 så får
du veta mer.
ansökningstiden för nästa läsår vid
Ekebyholmsskolan är nu. Bråttom!
sångare och musikanter samlas till
musikläger vecka 30 på Ekebyholm.
Anmäl dig till 0175-710 06!
mar varav flera familjer ingår. Just nu
pågår en drive för att få med fler. Men
på somrarnas musikläger deltar betydligt fler, ja ibland ända upp till 100 personer. Det som gläder svenska SAMS är
att en systerorganisation nu startat i
Norge med vilken man redan haft en del
utbyte.
Anne-Maj Sandström
9
Missionären
O
m ledarna sviker
V
Gud vill ha
det så att ofullkomliga
människor ger
förtroendeuppdrag åt
andra ofullkomliga
ad skulle du göra om du visste
att pastorn i din församling
nyligen hade gift sig med någon
som praktiserade hednisk Asatro, om
samme pastor redan var otrogen i äktenskapet och använde våld för att få sin vilja
fram i sitt hem? Om pastorn dessutom
genom sin undervisning ledde medlemmar rakt ut i otro och synd, hade anseende till person och skaffade saft och
bullar till nattvarden istället för vin och
bröd – hur skulle du reagera?
Ungefär så illa var det faktiskt bland
Guds folk på 400-talet f Kr. Prästerna
struntade i om offerdjuren var stulna,
blinda eller sjuka (Mal 1:6 –14). De offrade vilka djur som helst, trots att Gud
hade gett noggranna föreskrifter om djurens beskaffenhet.
Prästerna i Juda kom många på fall
genom sin släpphänta undervisning och
hade mer anseende till person än till
Guds Ord när de förklarade Hans lag
(Mal 2:8,9) . De gifte sig med avgudadyrkare, var trolösa i äktenskapet och
höljde ”sig i våld som i en överklädnad”
(Mal 2:11, 13 –15, 16) .
Guds överraskning
människor. Och
därför måste
vi visa en viss
tolerans mot varandra.
Det gjorde också Jesus.
10
Men den största överraskningen kommer nog ändå när vi läser Guds budskap
till folket under samma tid - de som i
praktiken avlönade detta förfallna prästerskap. ”För full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finns mat” (Mal
3:10) .
Hur kunde Gud uppmana folket att
föda sådana präster? Var inte det att
stödja avfallet och direkt motarbeta
väckelse och reformation? Viktiga frågor! Och här kommer en till:
Vad skulle du göra om du kom över
hemliga protokoll som avslöjade att ditt
samfund hade beslutat leja en brottsling
för att bli av med sin bäste evangelist som
var en obekväm sanningssägare som blivit alldeles för populär?
Ännu mycket värre än så var det faktiskt när Stora rådet i Jerusalem beslutade att röja Jesus ur vägen – för det var
ju att utesluta Gud själv från försam-
lingen! Jesus visste själv om detta och
förberedde tre gånger sina lärjungar på
att judarnas religiösa ledare skulle döma
Honom till döden (se t ex Matt 20:17–19).
En sista vädjan
Mitt under den där sista, intensiva påskveckan försökte Jesus en sista gång att
väcka Israels sovande ledare och ropade
ut ett sjufaldigt verop över dessa falska
herdar – de blinda ledare som stängde
himmelriket för både folket och sig
själva. I det fjärde veropet säger Han:
”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill
och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmbärtighet,
trohet. Det gäller att göra det ena utan
att försumma det andra” (Matt 23:2, 24) .
Det gällde alltså att ge tionde till de
överstepräster som redan beslutat gripa
Frälsaren, utan att försumma rättvisa och
barmhärtighet. Hur skulle det gå ihop?
Vi kommer aldrig att kunna ge tionde till
ett mera ovärdigt prästerskap än till dem
som lät avrätta världens Frälsare. Om
bara några dagar skulle dessa präster
ropa ”Korsfäst! Korsfäst!” Med äkta skadeglädje skulle de se på medan denne
oskyldige man plågades ihjäl av spikar
och människors synd. Var det verkligen
rätt av Jesus att uppmuntra folket att avlöna den sortens ledare med sitt tionde?
Var inte det att ta del i deras hemska
brott?
Är frågan fortarande aktuell?
Är vi pastorer, och andra ledare som avlönas från tiondemedel idag, fortfarande
frestade att missbruka vårt inflytande?
Och är det i så fall rätt också i vår tid att
stödja ett förfallet ledarskap med Herrens tionde?
Även om vi idag ser många bevis på
Guds nåd i församlingarnas verksamhet,
och även om vi är långt från den fruktansvärda situation som rådde på Malakis och Jesu tid, så får vi nog ändå konstatera att inte heller vi alla gånger har
fattat rätt beslut, drivit rätt verksamhet,
visat kristen kärlek eller varit trogna mot
Missionären
Sanningen. Jag har själv många gånger
sörjt över mina egna misstag i arbetet för
andras frälsning.
Men hur skall vi som medlemmar reagera om ledarna sviker? Genom profeten
Malaki får vi Guds utmaning: ”För full
tionde till förrådshuset, så att i mitt hus
finns mat och pröva så hurdan jag sedan
blir, säger Herren Sebaot. Förvisso skall
jag då öppna himmelens fönster över er
och utgjuta över er riklig välsignelse.”
Ska vi alltså bara se på medan falska
herdar fortsätter att leda fåren vilse?
Malakis bok visar att Gud själv kan ta
hand om falska ledare. ”Därför kommer
nu följande bud till er, ni präster. Om ni inte lyder det och
ger akt på det, så att ni ger mitt
namn ära, säger Herren Sebaot, så skall jag sända förbannelse över er (Mal 2:1,2).
Att få del av Guds välsignelse är härligt. Att drabbas av
Hans förbannelse är fruktansvärt. Men det kan bli till eftertanke och omvändelse. Och
syftet är alltid vårt bästa även
om processen kan vara obehaglig.
”Och han skall sätta sig ned
och smälta silvret och rena
det. Han skall rena Levis söner
och luttra dem som guld och
silver, och sedan skall de bära
fram offergåvor åt Herren i
rättfärdighet (Mal 3:3) .
Att renas i Herrens smältdegel kan vara smärtsamt för oss
leviter och präster, men det
kan också leda till glädje och
en fortsatt tjänst i djupare kärlek och rättfärdighet. Och
skulle vi som ledare i Israel
mot förmodan hålla fast vid
vår otro och själviskhet poängterar
Malaki att Gud har sista ordet i personalfrågor: ”Ja, jag skall komma till er för att
hålla dom, och jag skall vara ett ivrigt
vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, likaså mot dem som
undanhåller daglönaren hans lön, eller
förtrycker änkan och den faderlöse eller vränger rätten för främlingen, men
inte fruktar mig, säger Herren Sebaot.”
Gud är vår högste ledare
Att få bättre ledning och förkunnelse i
sitt verk tar alltså Gud själv högsta ansvaret för. Han har aldrig bett sin församling att hålla tillbaka tiondet när ledningen missköter sig. Tvärtom ber Han
oss som medlemmar just då att vara extra trogna. ”För full tionde till förråds-
Kan jag förresten
vara riktigt säker på att
min kritik av pastorn
eller ledningen
är helt befogad?
huset” vädjade Gud just i en kris när ledarna faktiskt ledde folket bort från
Gud. Just i en sådan svår tid vill Han att
vi skall vara extra trogna. Hur skulle det
förresten annars gå – om både ledarna
och folket sviker? Då blir ju avfallet totalt!
Nej! När ledare och vi pastorer vansköter Guds verk är det lekmännens tillfälle att själva starta en andlig väckelse i
våra led. Bär troget fram Ert tionde, men
bär lika troget fram pastorer och
samfundsledare till Gud i bön.
Ordna bönedagar och bönenätter och
ropa till Gud att Han skall uppfylla sina
löften. Be om ett renat ledarskap
som leder Guds verk ”i rättfärdighet”. Till exempel inför ett
unionsmöte när vi väljer samfundsledning centralt och beviljar pastorer rätt att verka lokalt.
Då blir tiondet Ditt sätt att visa
tro på att Gud hör Dina förböner
för sviktande ledare. Och med
mera tionde i samfundskassan
har en nytänd ledning/pastorskår sedan större möjligheter att
påskynda och avsluta vårt uppdrag.
Det är inte i första hand tro på
människor vi visar när vi ger tionde. Det är tro på Gud. Han som
trots våra ofullkomliga insatser
ändå kan fullborda frälsningens
verk.
Gud kallar svaga människor
Vem vet om inte just den där
”omöjlige” pastorn eller den
där ”hopplöse” ledaren,
genom mina förböner kan
bli just den brinnande
väckelseledare som kan
föra verket till seger?
Om vi ger tionde bara till en ledning som alltid fattar rätt beslut
kan vi aldrig ge tionde. Inte ens
om vi själva sitter i styrelsen.
Självklart skall vi inte välja vem
som helst att leda andlig verksamhet. Men hur bra vi än väljer
kommer alltid kyrkans ledning att bestå
av människor som nu och då gör misstag.
Gud vill ha det så att ofullkomliga
människor ger förtroendeuppdrag åt
andra ofullkomliga människor. Och därför måste vi visa en viss tolerans mot varandra. Det gjorde också Jesus.
När Han skickade ut sina lärjungar för
att predika och bota sjuka var det ingen
av dem som hade vare sig änglavingar
eller helgongloria. Alla tolv trodde till
exempel att Guds nåd bara gällde judarna och inga andra folk, och en del var
beredda att kalla ned eld från himmelen
över den stad som inte ville ta emot Jesus. De trodde fortfarande att Jesus
skulle sätta sig på Davids tron och kasta
ut romarna, och de grälade som barn om
11
Missionären
vem som skulle få de främsta platserna i
det nya Israel.
Men trots dessa allvarliga missförstånd av sanningen och dessa uppenbara
karaktärsbrister gav Jesus ändå sina felande lärjungar detta stora förtroende att
förkunna Guds rike. Han visste att tjänst
för andra är nödvändig om Guds barn
skall kunna växa och mogna.
Jesus litade på att Gud själv var den
judiska församlingens store Ledare. En så
allvarlig sak som att dra undan sitt stöd
för dem som Gud hade tillåtit bli andliga
ledare, överlät Han i Guds händer. Samtidigt drog Han sig inte för att offentligt
ge mycket kraftiga tillrättavisningar till
de ledare som gång på gång vägrat att
följa den helige Andes maningar. Och
som Guds Son var ju det en av Hans uppgifter – att visa församlingens ledare den
rätta vägen.
Och de motsträviga judiska ledarna
fick så småningom sin dom, när tiden var
inne. När förhänget i templet revs itu av
himmelska händer, och när Jerusalems
tempel lades i ruiner, visade Gud att deras mandatperiod var över. Nu var det
förkunnarna i den kristna församlingen
som skulle stödjas med tionde.
Därför kunde Paulus säga ”Så har
också Herren bestämt att de som förkunnar evangeliet skall få sitt uppehälle
av evangeliet” (1 Kor 9:14) .
böner kan bli just den brinnande
väckelseledare som kan föra verket till
seger? Kanske det är just oss gräsrötter,
vårt stöd och våra förböner, Herren väntar på innan Han kan välsigna våra ledare
och pastorer med visdom och framgång.
Och vem vet om inte den där ledaren
som jag kritiserar är Guds utvalda redskap att göra ett tufft jobb just nu som
ingen annan klarar av? Och tänk om min
kritik av pastorn gör mig så blind att jag
inte ser det ljus Gud vill ge mig genom
just det bräckliga redskap jag ogillar,
men som Han kanske trots allt har utsett
till sin tjänare.
Tionde till Herren
ger stora välsignelser!
Här är några av dem:
Det påskyndar Jesu återkomst. Även
om jag sitter blind, döv och förlamad i
en rullstol hjälper mitt tionde till att
sända evangeliets arbetare till skörden.
Och när det är färdigt har Jesus lovat att
komma ( Matt 24:14) . Och när vi är
hemma hos Gud tror jag Han kommer att
tacka trogna tiondegivare som gjorde
evangeliets segertåg genom världen ekonomiskt möjligt!
Det hjälper mig att lita på Gud. Varje
gång jag ger bort tio procent av min in-
Hoppfulla människor som
Vad betyder det för oss?
Vet Du vad allt detta betyder för mig? Jo,
att om pastorn, missionsföreståndaren
eller självaste världsledaren för mitt samfund missbrukar sin ställning och vanärar Gud, vill jag ändå fortsätta ge tionde
som om ingenting hade hänt. För jag ger
tionde till Herren och inte till människor.
För Han har ju själv lovat att på rätt sätt
och i rätt tid rena skaran av Levis söner,
om det skulle behövas (alltså präster och
överstepräster) , så församlingens arbete
får fortsätta i rättfärdighet istället för i
synd.
Men samtidigt skulle jag göra två andra saker. Jag skulle stödja den felande
med mina förböner och min uppmuntran. Och jag skulle använda den rösträtt
och det inflytande som den bibliska
församlingsordningen ger till varje medlem, och därigenom kanske bidra till att
sätta verksamheten på ett bättre spår för
framtiden.
Kan jag förresten vara riktigt säker på
att min kritik av pastorn eller ledningen
är helt befogad? Vem vet om inte just den
där ”omöjlige” pastorn eller den där
”hopplöse” ledaren, genom mina för12
med böner, pengar
och inflytande påskyndar
befrielsens dag!
komst till evangeliets förkunnelse blir
jag påmind om de skatter evangeliet erbjuder mig. Det hjälper mig att lita mer
på den trygghet Gud ger än den som
Riksbankens sedlar och börsens noteringar kan ge.
Det utvecklar givmilda människor.
Varje lönedag, när jag lägger undan en
tiondel för att mätta andras andliga
hunger, lär jag mig att leva med en öppen hand, som Gud gör, Han som mättar både människor och djur med sitt
goda.
Det öppnar himmelens fönster (Mal
3:10) . Regnet från himlen ger skörd och
mat som i sin tur ger oss hälsa och krafter. Är inte detta ett symboliskt löfte om
livets nödtorft? ”Sök först hans rike och
hans rättfärdighet, så skall ni få allt det
andra också”, sade Jesus. Det löftet gäller också när vi lägger undan tio procent
av vår inkomst.
Och om någon skulle säga att det kanske finns undantagssituationer när inte
ens Gud begär tionde av oss, så tro det
inte om Du inte ser det tydligt i Guds
Ord. För att ge tionde är välsignelse, och
att låta bli är att stänga himlens fönster.
Det skyddar mot skadegörarna (Mal
3:11). När vi för full tionde till förrådshuset lovar Han att skydda våra trädgårdar och åkrar från skadedjur och midsommarfrost. Och har vi varken trädgård
eller åker så gäller löftet om Herrens beskydd allt som kan skada våra tillgångar.
Mycket säkrare än allrisk!
Men samtidigt som vi får lita på detta
löfte, och samtidigt som vi får be ”Fräls
oss ifrån ondo” får vi också be ”Ske din
vilja”. Ibland behöver vi kanske en väckarklocka och då får vi tacka Gud också
för välsignelser som är förklädda till
olyckor.
Det skapar ett lyckligt folk (Mal
3:12) . Generösa människor som med ett
vänligt leende ger förtroendeuppdrag åt
varandra. Hoppfulla människor som med
böner, pengar och inflytande påskyndar
befrielsens dag. Trygga människor som
litar mer på Guds välsignelse än på högkonjunktur och bekämpningsmedel.
Just en sådan lycka vill tiondets Herre ge
sitt folk!
Sådd och Skörd
Vi är vana att tänka att ju mer vi sparar
desto mer har vi. Men att stoppa tiondet
i egen ficka är inte att spara – det är att
förlora Guds välsignelse. I Guds rike
finns så mycket som är tvärtom: ”Kom
ihåg: den som sår snålt får en snål skörd
och den som sår rikligt får en riklig
Missionären
skörd” (2 Kor 9:6) .
Att vara generös, att så ut vad man har,
gör alltså inte plånboken tunnare utan
tjockare – om inte förr så till hösten. En
gammal dam berättade för mig om hur
det var när hennes man levde. Han gav
alltid så mycket i kollekt så hon var ständigt bekymrad. Men han brukade svara
henne: ”Om vi e’ snål me’ Gud, blir han
snål me’ oss!”
Gud är förstås alltid generös. Men om
Hans gåvor alltid stannar kvar hos mig,
för att jag inte delar med mig till min
nästa, då tror jag Han söker andra vägar
att sprida sina välsignelser.
Men var ligger
Herrens förrådshus?
Ligger det på unionskontoret? I den lokala församlingen? Eller i pastorns matkällare? Fram till omkring 1904 kom faktiskt församlingsborna med tiondedelen
av sin inkomst direkt till prästerna i
Svenska Kyrkan. Potatis, säd och annat
lagrades för prästens hushåll i visthusboden eller jordkällaren.
För några år sedan blev jag uppringd
av en medlem som ville göra på ungefär
samma sätt. Hon berättade en ”sanndröm” som hon kallade det. Det var vid
en tid när vi hade behov av mer pengar.
”En ängel bad mig att ge mitt tionde till
dig”, sade hon. ”Oj” tänkte jag. ”Är det en
frestelse eller en välsignelse?” Det låg ju
nära till hands att det var en Guds gåva
till en familj i nöd. Men med stöd av Bibeln lyckades jag ändå till sist få ur mig
att Gud har en annan plan för var vi skall
lägga upp vårt tionde. Och de pengar vi
behövde fick vi faktiskt ändå, lite senare,
genom ett kärlekens under.
”För full tionde till förrådshuset” var
Herrens uppmaning på 400-talet f Kr.
Tiondet skulle samlas och fördelas centralt i det som Herren kallade ”mitt hus”.
Detta var samma ”Herrens boning” som
redan Mose utpekade som tiondets
centralförråd (5 Mos 12:4–7) . Den permanenta plats Gud sedan utsåg var den
stad som David intog och gjorde till huvudstad – Jerusalem. Den blev Israels
andliga och administrativa centrum. på
en då okänd plats i det förlovade landet
(5 Mos 12:8–11):
”Ni skall då inte göra som vi nu gör här,
var och en vad han tycker är riktigast.
...Men när ni har gått över Jordan och
bor i det land som Herren, er Gud, vill
ge er till arvedel, ...,då skall ni till den
plats som Herren, er Gud, utväljer till
boning åt sitt namn föra allt vad jag nu
befaller er: era brännoffer och slaktoffer, er tionde, vad era händer bär fram
Tillsammans med
våra systerförsamlingar
på andra orter
är vi starkare!
som offergåva, likaså alla de löftesoffer
som ni lovar Herren.”
Den plats som Gud sedan utvalde var
Jerusalem som David gjorde till nationens huvudstad. Den blev Israels andliga
och administrativa centrum. Dit förde de
tolv stammarna sitt tionde för att präster och leviter skulle ha mat när de gjorde
sin tjänst i templet. Var finns motsvarande plats i adventist-Sverige idag? Svaret är väl ganska givet – Stockholm.
Den organisation av nationens andliga liv som fanns på Malakis och Jesu tid
byggdes upp av Gud i samarbete med
profeter och troende konungar. Vi tillhör
ett kristet samfund vars organisation på
ett liknande sätt byggdes upp mellan
1844 och 1915. Med hjälp av Bibeln och
den profetiska nådegåvan kunde många
av himmelens principer byggas in i vårt
samfunds arbete.
Det var under denna tid som våra pionjärer i USA började inse värdet av en
regional tiondekassa, en sådan som Gud
hade inrättat redan på Bibelns tid. Man
organiserade församlingar som låg i
samma stat under namnet ”konferens”
och lät konferensen avlöna regionens
predikanter.
Det var tack vare denna idé med en
central kassa och administration som vi
kunde börja sända missionärer till vita
fläckar på evangeliets karta. För det hade
ingen lokal församling ensam råd med.
Det är mycket tack vare denna bibliska
princip som vi idag har blivit kanske
störst i världen på mission bland protestantiska kyrkor. Därmed inte sagt att
andra organisationsmodeller är helt
utdömda. Visst kan det finnas ett och
annat i andra samfunds organisation vi
också skulle ha nytta av.
Men om vi idag helt skulle övergå till
en enbart församlings- eller institutionsbaserad organisation, där varje lokal enhet är ekonomiskt fristående, skulle vi få
både stora frestelser och större problem
än vi har idag. Då skulle också en stor del
av vår världsvida förkunnelse falla ihop
och många skulle aldrig få en chans att
höra det eviga evangeliet.
Tillsammans med våra systerförsamlingar på andra orter är vi starkare! Tillsammans kan vi i Andens kraft bereda ett
folk för Herren!
Kom, Herre Jesus!
Känner Du dig beredd idag? Beredd att
möta Jesus bland molnen? Lämna inte
Din nästa bönestund förrän Du av hjärtat kan säga till Jesus att Han är välkommen tillbaka. Allt som kan hindra oss att
vara nära Gud och beredda för Hans rike
har Han tagit hand om på korset. ”Men
nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som
en gång var långt borta kommit nära,
genom Kristi blod” (Ef.2:13) .
Kanske Du tänker på Dina anhöriga.
Herren vill göra oss till förebedjare och
missionärer för våra närmaste. Men för
att andras fruar och män, andras barn
och syskon också skall få en chans att
finna frid och framtidstro i Jesus, så kallar Han oss att bli tiondegivare. Då kan
evangeliets ljus tändas i hem som jag aldrig kommer att besöka, och Herren kan
då sända heltidsanställda budbärare till
platser som jag inte ens känner till.
När vi för full tionde till Herrens förrådshus kan vi med hela vårt hjärta ropa:
”Kom, Herre Jesus!”. Och när Han ser
vår kärlek och vår offervilja, och den
fackla vi låter lysa för alla som famlar i
mörkret, kan Han svara: ”Ja, jag kommer
snart.”
Hans - Olov Stagling
Hans-Olov
Stagling är
pastor i
Norrköpings
och Linköpings
församlingar.
13
FA M I L J E N Y T T
FÖDD
Välkommen
Hanna!
Sophie och Emmas
lillasyster,
Danderyds Sjukhus
Den 27 november 1998
Catharina och
Mats Eriksson
HÖGTIDSDAGAR
100 år
Georg Johansson
Vallentuna
16 april 1999
75 år
Rut Oltner
Ekebyholm
21 april 1999
AVSOMNADE
Skara SDA-församlings äldsta medlem, Karl Blomquist,
insomnade stilla den 17 december 1998, några dagar före
sin 96-årsdag. Han tillhörde
Skara församling från 1946 då
han han döptes av pastor A
Blomstedt.
Hans frälsningsglädje,
hans fasta tro på Gud, hans
härliga sångröst, är minnen
av honom som alltid kommer
att leva kvar hos oss som lärde
känna honom.
Den 5 januari 1999 begravdes han i Kinne-Kleva kyrka,
nära Sil där han var född.
Officianten var komminister
Else-Britt Broberg. Hon började sin betraktelse med att
läsa Johannes 8:12, där Jesus
säger om sig själv att Han är
världens ljus och att den som
tror på honom ska vandra i
ljus. De orden stämmer bra
med en av Karls älsklingssånger, nr 678 i Psalmer och
sånger, en sång där alla verser
börjar med: ”Jag vet...”
Inga-Lis Örnehult-Svaleskog frambar en sista hälsning
från församlingen.
Enligt Jesu löfte vilar Karl
i frid till uppståndelsens
morgon.
Maj-Britt Axelsson
Skara Församling
14
I tron på sin frälsare somnade vår trossyster Nanette
Müller in i dödens sömn den
14 december 1998.
Hon var född i Tyskland
den 6 mars 1907. Hennes föräldrar tillhörde inte vårt samfund men det kom en adventistdam till hennes hem för att
hjälpa till med tvätten. Genom denna syster kom Nanette i kontakt med Adventkyrkan och som 18-åring var
hon de första i släkten som
döptes. Hon gifte sig, fick tre
barn och som så många andra
förlorade hon sin make i kriget. Men troget följde hon sin
Herre genom sorg och glädje.
Vi fick också lära känna henne som en trogen syster då
hon 1980 flyttade till Borås för
att vara nära Hans, Heidi och
Roy-Axel. Nanette utstrålade
vänlighet och hjärtlighet närhelst man mötte henne.
Nu är hon borta men det
vackra minnet av henne har vi
kvar. Det är underbart att
veta att Jesus har berett en
plats för Nanette i sitt rike.
Avskedsstunden ägde rum
i den närmaste familje- och
vänkretsen.
Iris Gustavsson
Borås församling
Än en gång har Vännäs Adventistförsamling, måst ta
farväl av en av sina medlemmar, Nanny Bäckström
Bäckström, som
lagts till vila i väntan på Jesu
återkomst. Sabbaten den 13
februari, endast några veckor
före sin 93-årsdag, var hennes
långa jordevandring slut.
Nanny var en av de över 30
personer som pastor Alfred
Andersson vann för Kristus
och Adventbudskapet, när
han på 30-talet hade en framgångsrik verksamhet, först i
Umeå och sedan i Vännäs.
Även Folke Bäckström som
blev Nannys make, blev medlem i församlingen. Han var
under många år en trogen heltidskolportör för samfundets
kristna litteratur.
Nanny fick under många
år kämpa med en bräcklig
hälsa, och de senaste tio åren
nödgades hon tillbringa på
sjukvårdsinrättningar. Men
hon bar sitt lidande med beundransvärt tålamod och man
hörde henne aldrig klaga.
Hon var sin Herre och frälsare
helt hängiven och av honom
fick hon kraft till ett kristet liv
som var ett sant föredöme för
andra.
Jordfästningen ägde rum i
Mariakapellet i Vännäs den 19
februari. Officiant var pastor
Rudolf Pohl. Ett antal släktingar på Nannys sida, samt
trossyskon från Vännäs adventistförsamling var närvarande och hedrade hennes
minne.
Anna-Greta Eliasson hade
varit sjuk en längre tid när
hon gick bort den 20 oktober
1998.
Anna-Greta var bosatt i
Eslöv och kunde enbart
komma till församlingen tillsammans med andra syskon
från orten. Hon var född
29 november 1907 i New York,
USA och döptes i Hellerås
9 augusti 1927. Anne-Greta
tillhörde Eslöv-Höör församling fram till 19 september
1964 då hon överfördes till
Malmö församling. Många
har minnen från den tid då
Anna-Greta var aktiv.
Rudolf Bergström
Vännäs församling
Kenneth Berglund
Malmö församling
GEORG JOHANSSON
fyller 100 år i april!
Georg Johansson i
Vallentuna fyller 100
år den 16 april 1999
och kan se tillbaka på
ett långt och innehållsrikt liv med
många välsignelser.
–Jag döptes som
Baptist när jag var 18
år gammal efter att
ha gått i deras söndagsskola. Min mormor var första baptisten i Ångermanland och min farfar predikade mycket inom Baptiströrelsen.
Georg Johansson var
medlem i Sionkören som
sjöng i många sammanhang, bland annat på julottorna dit folk strömmade
i mängder. Vid ett tillfälle
var kören på väg till en
plats där de skulle sjunga
när dramat i Ådalen utspelade sig. De hörde skotten
på avstånd och fick snart
veta vad som hänt. När de
kom fram till Lunde fick de
se en av dem som träffats av
en kula, en 17-årig flicka,
ligga död.
1943 kom en evangelist
till Ådalen, Runolf, och
predikade Adventbudskapet.
– Min fru Hanna gick
på alla mötena och döptes snart. Fem år senare
kom Spånghagen och då
döptes jag och min son
Berndt.
Georg Johansson kan
erinra sig många tillfällen
då han starkt och mäktigt
känt Guds närvaro.
När 2000-talet inträder
har Georg fått uppleva tre
sekler.
– Det är en ovanlig känsla när man tänker på det!
– Samtidigt ser jag fram
mot det nya Jerusalem och
att få möta mina kära anhöriga och vänner.
Må Gud välsigna dig
rikligen, Georg!
Jan Johansson
A NNONSER
HELA KYRKAN SJUNGER
MÅNGA SÅNGARE OCH MUSIKER
Vivianne Karlsson, Nyhyttan, hjälper oss att lyfta taket
på Adventkyrkan i Hultafors.
Valborgsmässoafton kl 19 och hela Första maj.
Kom och sjung ut – kom och gläds.
KOM IHÅG!
SOMMARKONFERENS
PÅ EKEBYHOLM
DEN 18-20 JUNI 1999
Talare: Reinder Bruinsma
från Transeuropeiska divisionen
Planera redan nu för att vara med!
Mer information i kommande nummer av Missionären.
Välkommen till SAMS musikläger på Ekebyholm
den 25/7 – 1/8 1999
Kom och upplev en hel veckas gemenskap med sång och musik åter
igen på natursköna Ekebyholmsskolan i Roslagen. Alla är välkomna!
I år kan du välja mellan det vanliga utbudet som körer, orkestrar och
nyheter, ”musikdata”. Vi har i år gästande lärare från England och hela
Skandinavien. Förutom undervisningen kommer programmet att bjuda
på både offentliga konserter och utflykter.
Se här vilket utbud!
De undervisande lärarna är:
Kirsten Dolberg (Danmark)
Sång
Lars Engdahl (Göteborg)
Symfoniorkester, ”Låtskrivarverkstad”
Kersti Esselwall-Smårs (Nyhyttan) Sång, Barnkör, Tonårskör
Anette Frank (Örebro)
Musiklekis
Bernt Gustafsson (Norge)
Trumpet, Brassensemble/blåsorkester
Irene Hermansson (Gränna)
Piano
Rebecca Larsen (England)
Tvärflöjt, (blockflöjt)
Christopher Rogers (England)
Violin, Kammarorkester
Stefan Stone (Stockholm)
Cello
Poa Sörlin (Örebro)
”Musikdata”
Tommy Uimonen (Rimbo)
Gitarr
Sverre Valen (Norge)
Kammarkör
Claes Lundström (Ekebyholm)
Lägerpastor
Kostnader
Kursavgift: för SAMS medlem 500 kr, icke medlem 600 kr
Familjerabatt: halva priset från och med kursdeltagare 3
Musikis och/eller barnkör : 200 kr (syskon rabatt med 100 kr/barn)
Mat och logi på internatet:
Vuxna 1200, Barn 3 – 11 år 600, Barn under 3 år Gratis
Enklare logi:
Tältplats 150 (+ 50 kr/person i tältet), Husvagnsplats 525
Måltidskort: Vuxna 700, Barn 350
Enstaka måltider enligt särskild prislista.
Sista anmälningsdag 31/5 1999 (pg 278921 – 2)
För ytterligare information kontakta:
Elbjörg Keyn Lundström: tel 0175/71006, e-post: [email protected]
Cecilia Blomstedt: tel 019/330067, e-post: [email protected]
Angående
SKANDINAVISK SDA SINGLE-CLUB-TRÄFF
DEN 21–24 MAJ PÅ VÄSTERÄNG
I förra numret uppgavs ett felaktigt pris.
Rätt pris ska vara 170 Nkr.
S
MINNS DU SÅNGEN
PÅ NYHYTTAN I SOMRAS?
VI GÖR OM DET IGEN!
BOKA IN DEN 29 JULI – 1 AUGUSTI
Mer information i senare nummer av Missionären
Arrangör: Nyhyttans församling
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
16 april
20.12
20.22
20.03
20.30
20.10
20.40
20.57
23 april
20.26
20.38
20.20
20.50
20.34
20.57
21.20
30 april
20.40
20.53
20.36
21.11
20.58
21.15
21.44
7 maj
20.54
21.08
20.53
21.32
21.23
21.32
22.08
14 maj
21.07
21.23
21.09
21.53
21.49
21.50
22.33
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Brännpunkten
Bli som barnen!
”sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket” (Matt 18: 5).
J
ag satt i går kväll i soffan och tittade på nyheterna. Min lilla tio månaders flicka hade just somnat i
min famn och låg tryggt och sov
bredvid mig. På tv berättade de om den
nya pedofilskandalen i Örebro. De hade
ingen aning om hur många barn som
hade blivit utnyttjade.
– En pedofil har oftast själv blivit utnyttjad i någon form, sa de.
Tänk hur alla dessa barn ska få det som
vuxna. Det onda sprider sig som ringar
på vattnet. Det riktigt vrider om i magen när man tänker på hur snett vårt samhälle är och värre blir det hela tiden. Det
är inte konstigt att människor har svårt
att se Gud som en Far eller Mor. Vem kan
man lita på? Många söker därför efter
trygghet, någon slags Gudsbild inom sig
själva. Sig själv kan man lita på.
Det är så totalt tvärtemot vad Gud
menar ”omvänd er och bli som barnen”.
Ett litet barn är helt beroende av sin förälder (eller den som tar hand om det) annars dör det! De kan inte göra något
själva. De kan bara skrika efter hjälp! Har
de sedan ingen att härma så kommer de
troligtvis inte att kunna gå eller prata. I
hemska studier har det bevisats att barn
har dött om de inte fått beröring och kärlek. Detta stämmer väl med varför Gud
vill att vi skall bli som barn. Så totalt beroende och tillitsfulla till honom.
Precis så som min lilla Ida är när jag
räcker fram något att smaka på. Hon tvekar aldrig. Hon litar så hundraprocentigt
på mig. Av erfarenhet vet hon att hon kan
lita på mig. Guds önskan är att vi på
samma sätt ska lita till honom. Han är ju
alltigenom god. Så av egen och andras
erfarenheter och genom hela Bibeln vet
vi att Gud är perfekt och att inget ont
finns hos honom.
Utan Hans näring, utan Hans värme,
utan Hans förebild och utan Hans kärlek
16
dör vi! Både andligt och bokstavligt sett.
”Ropa till mig, så vill jag svara dig och
förkunna för dig stora och förunderliga
ting, som du inte känner” (Jer.33:3) .
När jag skriver detta närmar vi oss
påsk. Påskens budskap är lätt att förstå
teoretiskt: Gud dog för mig! Men ibland
är det lite svårare att ta det till sig personligen. Han hade dött om jag var den
enda människan som fanns. Hur kan det
vara möjligt? Jag som är så långt ifrån
perfekt. Jag faller för frestelser och jag
blir ledsen på mig själv. Jag hinner inte
med alla krav och sårar säkert många
omedvetet i den stressiga vardagen. Hur
kan Gud älska mig? Jag vet att han gör
det, men ibland känns det inte. Jag hinner inte känna efter. Guds kärlek är så
mycket mer än känslor, det vet jag, men
känslan av att vara älskad är något så fantastiskt som Gud har skapat. Den gör att
man glömmer ledsamheter, man glömmer sig själv, man mår bra, man är glad
osv.
För att jag personligen skall förstå
påskens budskap tänker jag mig Gud som
en stor Far som sitter inne på sin tron.
Jag har själv förlorat båda mina föräldrar i tidig ålder och har ofta längtat efter
att få ropa på mamma eller pappa och
bara få vara ett barn hos dem.
Innan den påsken då Jesus dog, kunde
man inte personligen komma inför Gud.
Översteprästerna gick in i det allra heligaste efter att ha stänkt blod på förlåten.
Blodet symboliserade våra synder. Tyget
var tungt, tjockt och smutsigt av allt blod
som hade stänkts där genom åren. Precis som synden. Där inne gavs syndernas
förlåtelse till människorna. När Jesus
dog brast förhänget i templet i två delar,
uppifrån och ända ner, från Gud till oss.
Det som skedde var att Gud öppnade
vägen in till honom för alla människor.
Förhänget kallas ju förlåten ibland och
det är ett bra ord. Jesus tog på sig synden, den stora världssynden, och gav
mänskligheten förlåtelse. Så länge denna
världen existerar finns synden kvar. Men
du och jag kan gå rakt in i Det Allra Heligaste själva och be om förlåtelse och
hjälp.
Påskens budskap är oändligt, jag vet
det, men idag vill jag vara som ett barn
och tänka som ett barn för att jag skall
förstå det lite bättre! Det är därför jag
tänker mig Gud sittande som min Far
inne i Det Allra Heligaste på sin stora
tron. Jag får i min syndfullhet gå eller
springa rakt in till honom och sätta mig i
hans stora famn och bara vara hans barn.
Jag behöver inte prestera något för att få
komma dit. Där i Hans närhet får jag be
om förlåtelse, jag får gråta ut, tacka eller
bara vara där i Hans närhet.
Mina barn behöver inte prestera något för att få komma upp i min famn. De
behöver inte heller vara ”syndfria” för att
få komma till mig. Jag älskar dem precis
som de är! Det utesluter självklart inte
att jag vill att de skall lära sig att leva
”rätt”. Men det kan vi hjälpas åt med efter det att de känner att de är älskade som
de är och att hos mig finns det förlåtelse.
Så mitt i all vardaglig stress, med alla
krav från dig själv och andra, tillåt dig att
få vara ett Guds barn och vila ut i Hans
famn varje dag. Vi behöver det för att
leva och växa!
Anna Tegebo
Anna Tegebo är
barnledig pastor,
trebarnsmamma
och bosatt i Borås.
