Förslag till ny plan för Malmö stad
För kvinnofrid – Mot våld i nära relation
1
Plan för kvinnofrid - mot våld i nära relation
Inledning
Våld i nära relation är ett stort samhällsproblem, ett allvarligt brott, och en viktig folkhälsofråga.
Ytterst är det en fråga om allas lika värde och mänskliga rättigheter. Våldet medför både akuta
och långsiktiga individuella konsekvenser och höga kostnader för samhället. Det finns ett tydligt
samband för barn och ungdomar mellan att leva med/bevittna våld och att själv bli utsatt för
våld. Malmö stad vill med denna plan motverka allt våld i nära relation. Planen syftar både till att
synliggöra och förebygga våld och att tillförsäkra att enskilda personer får ett gott bemötande och
adekvat hjälp.
Våld i nära relation är ett globalt problem och riktas mot, och utövas av, såväl kvinnor som män,
flickor och pojkar i alla åldrar. Både internationella och nationella studier visar dock att kvinnor
och barn är mest utsatta och den vanligaste våldsutövaren är en man. Några av de viktigaste
bakgrundsfaktorerna för förekomsten av partnervåld och sexuellt våld är graden av jämställdhet
och ekonomisk jämlikhet.
Arbetet mot våld i nära relation har traditionellt setts som en kvinnofråga. Genom att ändra
namnet på planen vill Malmö stad markera att detta är ett område som berör alla människor
oavsett kön, ålder, etnisk bakgrund, funktionalitet, religiös tillhörighet, sexuell läggning eller
könsöverskridande identitet eller uttryck.
Planen ersätter ”Handlingsplan för insatser vid våld mot kvinnor och barn i Malmö” som antogs
av Kommunfullmäktige 2007-03-08. Den nya planen avser perioden 2015 – 2020.
Verksamhet och mål
Malmö stad har sedan slutet av 1990-talet bedrivit ett aktivt arbete för att motverka våld i nära
relation och för att ge hjälp och stöd till utsatta och våldsutövare. När det första
handlingsprogrammet antogs 1999 fanns inga särskilda resurser i Malmö kommun för kvinnor,
män och barn som var berörda av våldet. Som ett resultat av kommunens handlingsprogram har
flera nämnder utvecklat sitt arbete och ett flertal specifika verksamheter har inrättats - t ex
Kriscentrum Malmö, Fribo, Plattform Malmö och Umgåsen. Stadsområdesförvaltningarna har
befolkningsansvaret och utreder de enskildas behov av insatser. Skolförvaltningarna ger
information och stöd till både vuxna och barn. Utvecklingsarbetet har pågått kontinuerligt och ett
flertal utbildningssatsningar har genomförts. Grundprincipen är att insatser mot våld i nära
relation är ett samhällsansvar och inriktningen har varit att arbeta utifrån en helhetssyn med
insatser för samtliga berörda parter – utsatta och utövare - kvinnor, män, flickor och pojkar.
Malmös program har haft en stark samverkansprofil med ett nära samarbete med andra berörda
myndigheter och med ett flertal ideella föreningar.
2
Vision:
I Malmö blir ingen utsatt för våld i nära relation och alla får själv bestämma över sitt liv
och sin kropp.
Utvecklingsområden
Våld i nära relation är ett relativt nytt ansvarsområde för kommunerna. Barnmisshandel och
sexuella övergrepp mot barn är visserligen traditionella områden för socialtjänsten, men mäns
våld mot kvinnor och övrigt våld i nära relation har tidigare varit ett dolt och negligerat problem.
Malmö Stads hittillsvarande insatser har därför inriktats på att utveckla individbaserat stöd och
skydd samt behandling för våldsutövare. Aktuell forskning har synliggjort våld mot grupper som
tidigare inte uppmärksammats. Att arbeta mot våld i nära relationer är heller inte bara en
socialtjänstfråga utan berör alla sektorer i samhället. Det finns behov av att utveckla ett mer
systematiskt förebyggande arbete för att förhindra att våld uppstår. De utvecklingsområdena som
lyfts i planen utgår från regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,
hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. De har anpassats till den kommunala nivån
och att insatserna ska finnas till för alla.
1. Förebyggande insatser mot våld i nära relationer
2. Informationsinsatser
3. Stöd till både utsatta och våldsutövare
4. Skyddsinsatser
5. Metod- och kunskapsutveckling
6. Samverkan
3
1. Förebyggande insatser mot våld i nära relationer
Förebyggande arbete mot våld i nära relation är relativt svagt utvecklat i hela Sverige. Detta gäller
särskilt universell prevention. Insatser för att främja jämställdhet, allas lika värde och ekonomisk
grundtrygghet utgör en viktig bas för att motverka våldet. Ett löpande arbete med normer och
värderingar samt att synliggöra skillnader mellan kvinnor och mäns, flickor och pojkars livsvillkor
är nödvändigt. Sambanden mellan attityder kring maskulinitet, makt och våld behöver synliggöras
och konkreta metoder för att förhindra våldsanvändning behöver utvecklas. Barns rätt till att inte
behöva utsättas för någon form av våld eller övergrepp ska vara grundläggande i allt arbete.
I Malmökommissionens rapport betonas de tidiga insatsernas betydelse för att motverka våld och
behovet av att skapa trygga uppväxtvillkor för alla barn och ungdomar. Möjlighet till utbildning,
arbete och egen försörjning ger förutsättningar för att själv kunna bestämma över sitt liv.
Tillgången på bostäder påverkar möjligheten att flytta.
Olika former av tidiga insatser behöver utvecklas. Stöd enskilt eller i grupp kan öka
självförtroendet och ge styrka i livet. Stöd och avlastning för anhöriga som vårdar äldre och
personer med funktionsnedsättningar kan minska risken för övergrepp eller kränkningar på grund
av hög fysisk eller mental belastning. Många som begår olika former av övergrepp har tidigare
själva varit utsatta för kränkningar och våld. Malmö stad vill förstärka arbetet med våldsutsatta
personer för att minska risken för att de ska utveckla eget våldsamt beteende.
Det civila samhället och den ideella sektorn har en viktig funktion i det förebyggande arbetet. De
bedriver både ett aktivt opinionsarbete och har kontakt med många enskilda individer. Att ha ett
fritidsintresse och vänner utanför familjen ger större möjlighet att välja sitt liv och minskar risken
för destruktiva beroenden och förhållanden.
Tidig upptäckt
För att utsatta flickor och pojkar ska kunna få del av de insatser som staden erbjuder behöver
deras situation uppmärksammas. I både lokala sammanhang och nationella undersökningar
framkommer en osäkerhet hos personal om hur man upptäcker våld och ett obehag kring att
göra en anmälan. Fortlöpande insatser behövs för att ge personal kunskap om våld och dess
konsekvenser samt stöd i att våga ta upp frågan om våld.
Vuxna kvinnor och män som utsätts för våld – eller utsätter andra – behöver också
uppmärksammas mer. Det kan minska fortsatt lidande och möjliggöra för eventuella barn att få
hjälp snabbare. Personal inom t ex socialtjänsten, på Komvux, Arbetsmarknads, Fritids- och
kultursektorn behöver kunna se tecken på att någon behöver hjälp. Inte minst viktigt är det att
kommunens arbetsgivarföreträdare kan ställa adekvata frågor då en anställd har återkommande
korta sjukskrivningsperioder.
Personal som i sin verksamhet möter flickor och pojkar, kvinnor och män som kan vara utsatta
för våld eller använder våld behöver därför ha kunskap om våld och övergrepp av eller mot
närstående för att kunna uppmärksamma situationen och se till att hon eller han kan få hjälp.
Våld ska inte upprepas
Det är alltid den som använder våld som är ansvarig. Inom kommunen och kriminalvården finns
väl utarbetade behandlingsmetoder för bemötande och påverkan på personer som använder våld.
Behandling förutsätter dock egen insikt i att det finns ett problem och beredvillighet att ta emot
hjälp. Insatser riktade till våldsutövarna är det mest rimliga sättet att förhindra att våld upprepas.
4
För de som själva inte ser och tar ansvar för sitt beteende måste samhället göra vad det kan för
att påverka dem och erbjuda hjälp. Motiveringsarbetet med misstänkta våldsutövare behöver
stärkas ytterligare i samarbete med rättsväsendet. Det gäller även när personer som utövar våld
blir kända inom sjukvården och av andra myndigheter. Ett utvecklingsarbete avseende metoder
för att motivera våldsanvändare är av stor vikt.
Inriktningsmål:
Våld i nära relation ska förebyggas
Effektmål:
- I Malmö pågår ett aktivt arbete med att påverka normer och värderingar kring våld i
nära relationer både i arbetet med malmöborna och den egna personalen
- Ett aktivt arbete med att påverka våldsutövarna pågår
Indikatorer
- Förvaltningar som har verksamhetsspecifika mål om att motverka våld i nära relation
som följs upp i årsredovisningen
Berörda förvaltningar:
Alla förvaltningar har ansvar för att arbeta med normer och värderingar bland den egna
personalen.
Stadskontoret, stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Förskoleförvaltningen,
Grundskoleförvaltningen, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen och
Fritidsförvaltningen har ansvar för verksamhetsperspektivet.
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att samordna insatser i Plan för kvinnofrid - mot våld i nära relation med insatser som bedrivs genom
andra planer inom kommunen t ex Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering samt Strategi och
handlingsprogram för arbetet med Sexuell hälsa.
Att våldspreventivt arbete behöver utvecklas och ges ökat fokus
Att förebyggande arbete både avser verksamheter som riktar sig till malmöborna och i
kommunens ansvar som arbetsgivare.
Att insatserna behöver riktas både till personer som har kontakt med kommunala verksamheter,
enskilt drivna och privata förskolor och skolor, olika vård- och omsorgsverksamheter, hälso- och
sjukvårdsenheter liksom till den ideella sektorn
Att arbetet med att uppmärksamma våld bör ske i samverkan med andra för individerna
involverade aktörer såsom Region Skåne, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Rättsväsendet
och den frivilliga sektorn
Att säkerställa att verksamheterna har rutiner för vad, hur och vem som ska agera t ex när det
framkommer att ett barn kan vara i behov av stöd.
Att socialtjänsten i samband med barnutredningar samt vid vårdnads- boende- och
umgängesutredningar i högre utsträckning fokuserar på den våldsutövande förälderns
omsorgsförmåga
Att kunskapen om våldets konsekvenser och mekanismer i samband med missbruk och psykisk
ohälsa behöver öka. Behandling mot t ex missbruk innebär inte automatiskt att benägenheten att
använda våld i nära relationer upphör.
5
2. Informationsinsatser
Trots att diskussionen om våld i nära relation ökat är det många som inte har kunskap om
problematiken och vart de kan vända sig till om de utsätts för våld eller vill ha hjälp att med ett
våldsamt beteende. Viss information om kommunala och andra verksamheter stöd- och
skyddsinsatser finns tillgänglig på nätet och på flera olika språk genom att broschyrer översatts.
Men informationen riktad till särskilt utsatta grupper behöver förbättras och finnas tillgänglig i en
lättläst version och på flera språk.
Tilltron till myndigheter brister ibland. Då söker inte människor hjälp även om de känner till
verksamheterna. Det kan handla om enskilda individer som har dåliga erfarenheter av
myndighetskontakter, en allmän misstro mot samhället eller en uppfattning om att det inte gäller
dem. Ett exempel på detta är HBTQ-personer. De öppna verksamheterna i Malmö tar emot alla.
Ändå är det förhållandevis få HBTQ-personer som söker hjälp och öppet berättar som sin
situation.
Barn och ungdomar är beroende av vuxna för att få hjälp mot våld och övergrepp. Andra särskilt
utsatta grupper kan också vara svåra att nå. Information om vart de kan vända sig och kunskap
om sina rättigheter behöver finnas på platser dit dessa kommer.
Det är inte tillräckligt att information finns skriftligt via broschyrer och på olika hemsidor.
Information om mänskliga rättigheter, jämställdhet och hjälpmöjligheter måste vara en naturlig
del i den samhällsinformation som ges i olika verksamheter. Dialog och samtal människor
emellan är oftast den mest effektiva metoden att förmedla information.
Inriktningsmål:
Kunskapen om stöd- och hjälpinsatser är känd bland befolkningen
Effektmål:
- Information om våld i nära relation och hjälpmöjligheter finns tillgängligt för alla
Indikatorer:
- Riktad information finns till särskilt utsatta grupper
- Information finns på flera språk
Berörda förvaltningar:
Stadskontoret, stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Förskoleförvaltningen,
Grundskoleförvaltningen, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen och
Fritidsförvaltningen.
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att kommunens information behöver vara utformad så att den öppnar upp för att öka tilltron för
insatserna.
I informationen ingår vad som händer när man söker hjälp.
Att alla inte kan ta till sig digital information. Det gäller t ex äldre kvinnor och män och personer
med vissa funktionsnedsättningar. Personer som är hemlösa har inte alltid tillgång till dator.
Att många inte har kännedom om sina rättigheter. Det gäller särskilt nyanlända flyktingar och
personer som varit kort tid i Sverige, t ex papperslösa våldsutsatta kvinnor och kvinnor som fått
uppehållstillstånd på grund av anknytning, men också många som bott hela sitt liv i Sverige.
6
3. Stödinsatser till både utsatta och våldsutövare
En person som varit utsatt för ett systematiskt våld under en längre tid har ofta behov av olika
former av stöd och hjälp för att komma från våldet och bearbeta det som har hänt. Detsamma
gäller för den som använt våld mot närstående. Malmös stads ambition är att alla som lever med
våld blir erbjudna insatser. Det finns idag flera behandlings- och stödinsatser både för personer
som utsatts för våld och våldsutövare. Men det finns målgrupper som av olika anledning inte får
del av dem.
- De metoder som används idag är främst utformade för personer som har förmåga att ta emot
en samtalsbehandling. För kvinnor och män, flickor och pojkar med t ex en intellektuell eller
neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är möjligheterna till stöd mer begränsade. Detsamma
gäller för äldre personer med någon form av demenssjukdom. På grund av
funktionsnedsättningen eller sjukdomen kan möjligheten att ta sig till olika verksamheter vara
begränsad. I vissa fall är det inte lämpligt att behöva möta nya personer utan stödet behöver
kunna ges av någon i den verksamhet man redan har kontakt med.
-
Barn som lever med och utsätts för våld behöver få eget stöd för att bearbeta det de varit
med om. Flickor och pojkar som lever med/bevittnar våld uppmärksammas i lägre grad än de
som utsätts för våld. Andelen anmälningar inom socialtjänsten som leder till utredning är
betydligt lägre.
-
Kartläggningen visade att i tonåren minskade antalet flickor och pojkar som kom till
socialtjänstens kännedom för att de varit utsatta för våld. Samtidigt framkommer det i flera
rapporter att många har erfarenhet av egen utsatthet för våld i familjen. Störst risk för att
utsättas för våld i familjen uppvisar pojkar och unga män med utländsk bakgrund
(Ungdomsstyrelsen 2009:5, Gift mot sin vilja). De behandlingsinsatser avseende våld i nära
relation som erbjuds idag fångar i låg grad upp denna grupp.
-
En problematik som det finns begränsad kunskap om är det som på engelska kallas för
”Dating violence”, på svenska ungt parvåld, d v s när våldet startar redan i ungdomsåren
innan den formella familjebildningen har skett. Detta våld behöver inkluderas och
uppmärksammats som en del av våld i nära relation.
-
Flickor och pojkar, män och kvinnor som lever i en hederskontext har synliggjorts allt mer.
HBTQ-personers utsatthet är särskilt påtaglig. Främst flickorna och kvinnorna är ofta mycket
begränsade i sina möjligheter att ta kontakt med olika hjälpinstanser i samhället. Kontrollen
över vem de träffar och vart de går är vanligtvis stor. Pojkar och män har i allmänhet större
frihet, men även deras tillvaro styrs utifrån släktens krav och önskemål.
-
När en förälder utsatt den andre, för psykiskt såväl som fysiskt och ibland sexuellt våld,
påverkas bådas föräldraförmåga. En del kan behöva extra stöd, ibland under lång tid, för att
klara av sitt föräldraskap. Särskilda insatser till föräldrarna i samband med separation och
vårdnadsutredningar behöver utvecklas, då detta är en dokumenterad risksituation.
-
De flesta barnen och ungdomarna kan gå kvar i sin förskola och skola trots att de bor på ett
skyddat boende. Men för ett mindre antal är risken för t ex kidnappning och ibland
bortförande av barnet ur landet så stor att det inte är möjligt. Innan man vet vart familjen ska
flytta är det svårt att placera flickan eller pojken i en ny klass. Att bo på ett skyddat boende
kan innebära att både barnet och föräldern blir i det närmaste instängt, vilket är en riskfaktor
för att återvända till våldsutövaren/familjen. Det är mycket angeläget att ge alla barn och
ungdomar möjlighet till undervisning och pedagogiskt stöd.
7
Utveckling av långsiktiga stödinsatser
För den som lämnar sin partner eller familj efter att ha levt mycket kontrollerat och inte fått
möjlighet att själv bestämma över sitt liv kan tiden efter en separation kan vara mycket
komplicerad. Ett stort problem är den ensamhet som kan bli följden, särskilt om det innebär att
man också måste bryta med delar, eller ibland hela, sitt tidigare nätverk. Erfarenheten visar att
många som har ett arbete blir arbetslösa när de bryter upp från ett våldsamt förhållande - dels
p.g.a. att de hamnar i kris och kan ha svårt att klara arbetet, dels därför att våldsutövaren känner
till var arbetsplatsen ligger. Skyddat boende i den akuta fasen innebär en bra start, men mer
långsiktiga stödinsatser behöver utvecklas. Behoven är individuella, men många våldsutsatta och
hotade kvinnor och män behöver praktisk och konkret hjälp för att klara det dagliga livet. Det
kan gälla t ex kvinnor som är nyanlända med dåliga kunskaper om svenska samhället, unga
kvinnor och män som lämnar sin familj på grund av att de lever med hedersrelaterat våld och
förtryck, personer med psykiska besvär eller en funktionsnedsättning liksom kvinnor med
missbruksproblematik.
För att kunna genomföra de olika stödinsatserna vill kommunen fortsätta att utveckla sitt
samarbete med andra aktörer – myndigheter och frivilliga organisationer. Olika grupper har olika
stödbehov och olika möjligheter att ta emot hjälp. Mer differentierade stödformer anpassade till
olika individers förutsättningar och förmågor behövs.
Inriktningsmål:
Kvinnor, män, flickor och pojkar som utsätts för, eller som använder våld i
nära relation, får stöd anpassat till sitt individuella hjälpbehov
Effektmål:
- Stödinsatser till utsatta och våldsutövare är anpassade till de individuella behoven
- Barn och ungdomar som bor på ett skyddat boende har möjlighet att fullfölja sin
skolgång
Indikatorer:
- Antal flickor och pojkar , kvinnor och män som får hjälp när de utsatts för våld i nära
relation relaterat till tidigare år
- Antal flickor och pojkar som får skolundervisning och pedagogiskt stöd när de bor på
ett skyddat boende relaterat till tidigare år
- Antal personer som använder våld som tar emot stöd och behandling relaterat till
tidigare år
Berörda förvaltningar:
Stadskontoret, Stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Förskoleförvaltningen,
Grundskoleförvaltningen, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen,
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att stärka barnperspektivet
Att stödet till personer som lever i en hederskontext behöver förstärkas och kunna ges i
verksamheter där de utsatta vistas dagligdags t ex grund- och gymnasieskolor, vuxenutbildning,
Daglig verksamhet eller via nätet.
Att rehabiliteringsprocessen efter att ha brutit upp från ett våldsamt förhållande kan ta lång tid.
Att i arbetet med familjer och våldsutövare måste alltid skyddsaspekten för den/de utsatta
beaktas.
Att ha rutiner för hantering av skyddade personuppgifter
8
4. Skyddsinsatser
Kommunerna har enligt Socialtjänstlagen (2001:453) ansvar för att erbjuda skydd till personer
som lever med hot och/eller risk för våld. Kravet klargörs i Socialstyrelsens föreskrifter och
allmänna råd. En hot- och riskbedömning ska göras när det finns uppgifter om att en aktuell
hotbild kan föreligga. Sedan handlingsprogrammet infördes har ett flertal olika möjligheter till
skydd byggts upp i Malmö. Det saknas dock fortfarande tillfredsställande möjligheter till adekvata
skyddsplatser för flera grupper såsom äldre personer som har ett stort omvårdnadsbehov,
personer med en funktionsnedsättning som samtidigt kräver särskilt stöd, unga män utsatta för
hedersvåld och par som lever med hot och våld.
Behovet av skydd varierar. Ibland kan situationen lösas genom att parterna flyttar isär och får
hjälp att bearbeta det som hänt. Då hotbilden tillåter, och när den som är våldsam tar på sig
ansvaret, bör inriktningen vara att den som är hotfull bör förmås att vara den som flyttar.
Många kan inte bo kvar i sin tidigare bostad. Det kan finnas säkerhetsskäl till varför det inte är
lämpligt. Stöd för att få en ny bostad där man kan känna sig trygg är en av de mest eftersökta
hjälpinsatserna. I andra fall kan ett långvarigt skydd på annan ort vara nödvändigt. Det räcker inte
alltid att bara flytta personen. Förutom skyddet kan det också finnas behov av flera olika
stödinsatser både för den vuxne, oftast en kvinna, och eventuella barn. För att underlätta för
dessa familjer behöver ett mer systematiskt samarbete med andra kommuner utvecklas. För att
kunna erbjuda hotade personer skydd i enlighet med de individuella förutsättningarna behöver
arbetet med att utveckla olika skyddsinsatser stärkas ytterligare.
Inriktningsmål:
Alla med skyddsbehov erbjuds skydd anpassat till sina förutsättningar
Effektmål:
- Stöd- och skyddsinsatser grundar sig på evidensbaserade hot- och
riksbedömningsinstrument
- Behovsanpassade skyddsinsatser finns
- Kommunen verkar för att den som använder våld ska vara den som flyttar när det är
möjligt ur skydds- och säkerhetssynpunkt
Indikatorer:
- Kommunen har implementerat evidensbaserade hot- och riskbedömningsinstrument
- Antal hotade kvinnor och män som placeras i skyddat boende
- Antal våldsutövare som lämnat bostaden till förmån för den/de utsatta
Berörda förvaltningar:
Stadskontoret, stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att fortsätta utbildning i, och implementering av, hot- och riskbedömningar.
Att den som använt våld bör motiveras att flytta när det är möjligt av säkerhetsskäl
Att utveckla samverkan med andra kommuner kring personer med allvarlig hotbild
9
5. Metod- och kunskapsutveckling
För att kunna bedöma behovet av insatser är det nödvändigt att ha faktaunderlag. Det finns
brister i de nuvarande systemen för statistikföring. Aktualiseringsgrunden ”våld i familjen” har
införts inom Individ- och familjeomsorgen. Inom t ex Vård och Omsorg saknas möjlighet att
följa upp hur många som uppmärksammats som har utsatts för våld. Brottsstatistiken innehåller
inga ålderskategorier avseende vuxna. Region Skånes uppgifter säger inget om relationen till
våldsanvändaren – endast platsen där det hänt. Kommunens statistik utgår från de som är utsatta
och belyser inte hur många som använder våld. En del uppgifter finns i olika verksamheters
interna dokumentation, men det är angeläget att systemen utvecklas så att underlag finns för
fortsatt utvecklingsarbete.
Kompetens och kompetensutveckling
Genomförandet av denna plan förutsätter att personalen har för sitt uppdrag lämplig kompetens.
Personal som arbetar med handläggning och uppföljning av alla slags ärenden som gäller enskilda
enligt socialtjänstlagen behöver ha kunskap om våld och övergrepp av eller mot närstående samt
förmågan att omsätta kunskaperna i det praktiska arbetet. Kravet på lämplig kompetens avser
såväl personal som arbetar inom kommunal verksamhet som på uppdrag av kommunen.
Ny forskning om våld i nära relationer presenteras kontinuerligt. Personalen behöver få del av
denna. Genom det kvalificerade arbete som utförs inom olika verksamheter utvecklar personalen
också egen kunskap och kompetens som behöver tas tillvara.
Malmö stad bedriver tillsammans med Länsstyrelsen i Skåne och ett flertal andra kommuner
Kompetenscentrum mot våld i nära relation i Skåne. Verksamheten ska ge kontinuerliga
basutbildningar och fortbildningar till berörd personal.
Kvalitet
I offentliga organisationer kan kvalitetsbegreppet definieras som att tillgodose behov och infria
realistiska förväntningar hos brukare, medarbetare och politiker. För att kvaliteten ska kunna
sägas vara god måste tjänsterna svara mot mål, lagar, förordningar, föreskrifter och brukarnas
behov.
Både de som använder kommunens tjänster och Malmö stads anställda måste vara delaktiga i
kvalitetsarbetet.
Nödvändiga moment för en organisation som har höga ambitioner med kvalitetsarbetet är
kvalitetssäkring, kvalitetsstyrning och kvalitetskontroll. Det finns ett behov av att utveckla
metoderna för uppföljning av insatserna. Det är dock svårt att bedöma effekten av förebyggande
arbete och sociala insatser. Inom området våld i nära relation tillkommer ytterligare
komplikationer, såsom att många flyttar till hemlig adress. Forskningen är viktig för att utveckla
modeller för att öka kunskapen om vad insatserna leder till.
Kvinnojourerna i Malmö erbjuder nästa lika många boendeplatser för kvinnor med skyddsbehov
som kommunen. Därtill kommer de platser som finns i olika kvinnojourer runt om i landet och
hos andra externa vårdgivare. Det är kommunens ansvar att de som beviljas bistånd får adekvat
skydd och stöd oavsett vem som anordnar boendet och att insatserna följs upp.
10
Inriktningsmål:
Arbetet mot våld i nära relation bygger på aktuell forskning och kunskap om
våldets omfattning och mekanismer
Effektmål:
- Kommunen använder sig av beprövade metoder
- Personal som arbetar i och för Malmö stad har grundläggande kunskaper om våld i nära
relation och vilka resurser som finns att tillgå
Indikatorer:
- Det finns statistiksystem som visar på omfattningen av våld i nära relationer
- Antal personer från olika förvaltningar som deltar i Kompetenscentrum Skånes
utbildningar
Berörda förvaltningar:
Stadskontoret, Stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Förskoleförvaltningen,
Grundskoleförvaltningen, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen.
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att omfattningen av våld kartläggs kontinuerligt
Att utveckla statistiksystem som belyser förekomsten av utsatthet och utövande av våld i nära
relation. System som berör flera förvaltningar behöver utvecklas gemensamt
Att statistiken ska vara köns- och åldersuppdelad
Att kunskap om våldets konsekvenser och nya metoder behöver beaktas i utvecklingen av arbetet.
Att arbetet dokumenteras så att vunna erfarenheter kan komma fler till del.
Att de yrkesverksamma får tillgång till kontinuerlig kompetensutveckling och handledning
Att krav ställs i upphandling på olika former av vårdinsatser av externa utförare om att de ska ha
kunskap om våld i nära relation
Att brukarperspektivet ska beaktas i utvecklingen av nya metoder
Att Malmö stad behöver utveckla ett system för uppföljning av placeringar i skyddat boende
11
6. Samverkan
Arbetet kring enskilda individer behöver bedrivas tvärsektoriellt. Alla myndigheter har sitt eget
uppdrag, men de utsatta och våldsutövarna behöver ofta ha kontakt och hjälp av flera olika
verksamheter. Malmö har en tradition av att samverka över myndighetsgränserna och det finns
även verksamheter som är samlokaliserade. En samsyn och gemensamt förhållningssätt mellan
berörda myndigheter är en förutsättning för att samverkan ska fungera och underlättar för de
som är i behov av samhällets hjälp. En utvecklad samverkan är nödvändig både för möjligheten
att förebygga våld och för att tillförsäkra enskilda hjälp, stöd och skydd. Tydligare
samverkanssystem kring individer och i förekommande fall familjers situation behöver etableras.
Vilka verksamheter som ska involveras bör anpassas efter olika målgruppers behov och beakta
bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). För att samverkan ska fungera
kring enskilda kvinnor och män, pojkar och flickor behövs också en övergripande struktur finnas.
Det civila samhället och ideella organisationer är mycket betydelsefulla i arbetet mot våld i nära
relationer. De bedriver ett aktivt förebyggande arbete och ger stöd till många enskilda individer.
Samverkan behöver främst utveckas ytterligare inom det förebyggande området. Fler
organisationer och aktörer behöver bli delaktiga – arbetsgivare, bostadsföretag, fackliga
organisationer, idrottsföreningar o s v.
Inriktningsmål:
Samverkan utgår från den enskildes behov av hjälp från olika aktörer
Effektmål:
- Malmö stad har en aktiv samverkan med berörda myndigheter, civilsamhället,
föreningar och organisationer kring att motverka våld i nära relation
Indikatorer:
- Rutiner för samverkan finns kring hur enskilda ska få hjälp både inom Malmö stad och
från olika samverkanspartners
- En övergripande samverkansstruktur finns som beaktar frågorna
- Myndigheter, organisationer och andra aktörer som är involverade i arbetet
Berörda förvaltningar:
Stadskontoret, Stadsområdesförvaltningarna, Sociala resursförvaltningen, Förskoleförvaltningen,
Grundskoleförvaltningen, Gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen och
Fritidsförvaltningen
För att bidra till måluppfyllelsen uppmärksammas förvaltningarna på:
Att rutiner behöver utvecklas för hur samverkan ska fungera. När rutiner berör flera förvaltningar
bör de utvecklas gemensamt
Att särskilda samverkansteam/kompetensteam kring särskilt sårbara grupper behövs. Det kan
gälla t ex hedersrelaterat våld, personer med funktionsnedsättning, äldre personer och nyanlända
med krigstrauman
Att etablera samarbete med berörda myndigheter, företag och organisationer för att förebygga
våld i nära relation
Att samverkan behövs både mellan olika enheter inom berörda nämnder och förvaltningar,
mellan olika nämnder och förvaltningar samt med externa myndigheter och organisationer
12
Ansvar och organisation av arbetet mot våld i nära relation i
Malmö Stad
Kommunfullmäktige
Kommunfullmäktige har det övergripande ansvaret för beslutet om ”Plan för kvinnofrid - mot
våld i nära relation” samt att behoven av insatser beaktas i budgeten.
Kommunstyrelsen
Kommunstyrelsen har ansvaret för att leda nämndernas arbete. I ansvaret ligger att stödja
nämnderna i deras åtaganden enligt planen.
Nämnder och styrelser
Nämnder och styrelser ansvarar för arbetet i den egna verksamheten. De ansvarar för att
granskningar kontinuerligt genomförs och att planens betydelse för den egna verksamheten
klargörs. Vidare ansvarar nämnder och styrelser för att formulera verksamhetsspecifika mätbara
mål och åtaganden för att åstadkomma att beslutade insatser genomförs. Dessa mål och
åtaganden ska ingå i verksamhetsplaner och budget och följas upp i årsredovisningen.
Sociala resursnämnden har ansvaret för samordningen och genomförandet av ”Plan för
kvinnofrid - mot våld i nära relation”. Genomförandet av planen ska ses över efter 3 år.
Förvaltningar
Alla förvaltningar ansvarar för att arbeta i enlighet med redan beslutade planer och styrdokument
och på så sätt motverka de normer och värderingar som möjliggör våld i nära relation. Arbetet
mot våld i nära relationer berör alla stadens nämnder och förvaltningar i enlighet med vad som
framkommer i planen.
Sociala resursförvaltningen ansvarar för samordningen av arbetet mot våld i nära relation. En
förvaltningsövergripande arbetsgrupp behöver tillsättas med Sociala resursförvaltningen som
sammankallande för planering och genomförande av förvaltningsgemsamma utvecklingsfrågor.
Arbetsgivare och fackliga organisationer
Arbetsgivare och fackliga organisationer har ett gemensamt ansvar för utveckling avseende
personalfrågorna.
Reglering av verksamheten
Malmös Plan för kvinnofrid - mot våld i nära relation utgår från internationella, nationella, regionala
och lokala styrdokument. Flera av dessa omfattar även andra frågor än våld i nära relation, men
innehåller delar som har stor relevans för området. Genomförandet av planen ska samordnas
med arbetet med övriga planer som finns i staden.
Internationella grunddokument:
- FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och Kvinno- respektive Bankonventionerna
- Malmö stad har undertecknat CEMR – Europeiska deklarationen om jämställdhet mellan kvinnor och
män på lokal och regional nivå.
13
Lagar:
- Socialtjänstlagen
- Skollagen
- Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever
- Hälso- och sjukvårdslagen
- Föräldrabalken
- Äktenskapsbalken
- Brottsbalken
- Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor
Nationella och regionala dokument
- I regeringens handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld
och våld i samkönade relationer framhålls frågans betydelse och regeringens inriktning.
- Regeringens fjärde jämställdhetsmål är att avskaffa mäns våld mot kvinnor.
- Sveriges kommuner och landsting SKL – har i ett positionspapper betonat frågans
angelägenhet.
- Länsstyrelsen har i samverkan med Kommunförbundet Skåne, Region Skåne och flera
statliga myndigheter utvecklat dokumentet Våld i nära relation – regional överenskommelse om
samverkan.
I Malmö stad finns flera olika planer som ansluter till området:
- Utvecklingsplan för jämställdhetsintegrering,
- Handlingsplan mot diskriminering,
- Plan för Individ- och familjeomsorgen
- Plan för Vård och Omsorgsverksamheten i Malmö stad
- Plan för LSS-verksamhet
- Strategi och handlingsprogram för arbetet med sexuell hälsa.
- Hela Malmö – en folkhälspolicy
- Plan för jämställd personalpolitik
Staden har utvecklat Samverkansavtal Trygg och säker stad i samarbete med Polisområde Malmö för
perioden 2012 - 2016. Ett av utvecklingsområdena är Våld i nära relation.
Har du några frågor om planen?
Om du har några frågor om planen kan du kontakta samordnaren mot våld i nära relation
telefon 040-34 93 12.
14
Bakgrund
Denna plan har tagits fram genom att en kartläggning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete
genomförts av Sociala resursförvaltningen. Flera workshops har anordnats med deltagande från
såväl kommunala förvaltningar, andra myndigheter och frivilliga organisationer. Hänsyn har tagits
till lagstiftning, olika styrdokument och planer samt till aktuell forskning. Arbetet har letts av en
styrgrupp med representation från Stadskontoret, Områdesförvaltning Söder, Gymnasie- och
vuxenutbildningsförvaltningen, Polisområde Malmö, Kriminalvårdens regionkontor och
Barnpsykiatriska kliniken i Malmö under ledning av Sociala resursförvaltningen. En arbetsgrupp
inom SRF har svarat för insamlingen av underlag.
Våld i nära relation är ett samlingsbegrepp som innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och
hot om våld såväl som olika former av utnyttjanden och förtryck. Ekonomiskt våld i form av
kontroll över ekonomi och förstörelse av materiella tillgångar ingår liksom försummelse av
nödvändig omsorg. En beskrivning av de olika formerna av våld finns på Socialstyrelsens
hemsida.
I FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna betonas alla människors lika rättigheter och
värde. Kvinnokonventionen belyser kvinnors lika rättigheter och barnkonventionen sätter fokus
på barns rätt att inte behöva utsättas för våld eller andra övergrepp. Den så kallade
Torontodeklarationen behandlar våld mot äldre.
I Sverige är det olagligt att använda våld. Våld i nära relation betonas specifikt genom
brottsrubriceringarna ”grov kvinnofridskränkning” och ”grov fridskränkning”. Sexuellt våld
regleras i 6 kapitlet i Brottsbalken. Det finns en särskild lag mot könsstympning. Sverige var det
första landet i världen som förbjöd våld mot barn 1979.
Det finns flera olika definitioner på våld. En väl använd sådan är Per Isdals, Alternativ till våld i
Norge, som formulerat det på följande sätt ”Våld är varje handling riktad mot en annan person
som genom denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra
något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill.”
Orsaker till våld
Det finns flera teorier kring varför våld används. Malmö har anammat den modell som förordas
av WHO, den så kallade Ekologiska förklaringsmodellen.
Struktur
Samhälle
Relation
Individ
Modellen beskriver att orsakerna till våld ligger på flera olika nivåer. Det är både faktorer på
samhällsnivå, i relationen och hos individen som påverkar. I de strukturella och samhälleliga
faktorerna ingår övergripande normer och värderingar som t ex manifesteras i lagstiftning men
15
också mer informella normer inom ett samhälle kring synen på jämställdhet och könsroller.
Faktorer tillhörande relationen kan vara förmåga att hantera konflikter och vem som bestämmer
om vad i familjen. På individnivå påverkar det som individen har med sig genom t ex ha upplevt
våld under uppväxten eller pågående missbruk. Modellen innebär att för att motverka våld
behöver insatser sättas in på olika nivåer.
Målgrupper
Målgrupperna för planen är våldsutsatta och våldsutövande partner eller ex-partner, barn som
lever med/utsätts för våld av föräldrar eller andra närstående, syskon samt äldre kvinnor och män
utsatta av vuxna barn eller barnbarn. Utöver våld från närstående omfattar denna plan även
motsvarande beteende från en person som den enskilde står i beroendeställning till - t ex mer
avlägsen släkting, god man, annan brukare eller personal på ett boende samt hot och våld mot
partner eller barn till den hotade.
Omfattningen av våld
Våld i nära relation är ett globalt problem. Det pågår i alla samhällsklasser, bland människor med
olika tro och etnicitet och riktas mot, och utövas av, såväl kvinnor som män, flickor och pojkar i
alla åldrar. Avseende våld mot kvinnor så publicerade Världshälsoorganisationen – WHO – i maj
2013 en rapport tillsammans med forskare från Storbritannien och Sydafrika, Global and regional
estimates of violence against women: prevalence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence.
Den visar att partnervåld och sexuellt våld mot kvinnor i genomsnitt drabbar mer än var tredje
kvinna över 15 år i världen. Studien framhåller att några av de viktigaste faktorerna för
förekomsten av partnervåld och sexuellt våld mot kvinnor är graden av jämställdhet och
ekonomisk jämlikhet. Motsvarande studier finns inte avseende män eller barn.
De senaste åren har flera omfångsstudier genomförts i Sverige. De visar att kvinnor är mer
utsatta än män för partnervåld. Det gäller såväl fysiskt, psykiskt som sexuellt våld. Mäns våld mot
kvinnor är grövre än kvinnors våld mot män och det är i högre grad upprepat.
Vissa grupper är mer sårbara när de utsätts. Under senare år har våld mot äldre kvinnor och män
uppmärksammats allt mer. Mönstren är i stort desamma som för yngre personer, kvinnor är mer
utsatta av partner eller expartner, medan män i högre grad utsätt av utomstående män. Det som
tillkommer relaterat till de yngre är risken för att utsättas för det våld som brukar betecknas som
försummelse. I dessa fall är det inte ovanligt att någon personal är ansvarig för våldet.
Våld mot kvinnor och män med någon form av funktionsnedsättning är fortfarande relativt
outforskat. De mindre undersökningar som gjorts pekar på att våldet snarare är ännu mer
omfattande än bland personer utan funktionsnedsättning. Våld mot personer med
funktionsnedsättning är extra allvarligt på grund av det stora beroende som de utsatta ofta är i
gentemot den som använder våld.
Både könsstympning och hedersrelaterat våld ingår i begreppet våld i nära relation. Regeringen
framhåller i ”Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hederrelaterat våld och våld i samkönade
relationer” att hedersrelaterat våld och förtryck har sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella
föreställningar om dessa. Synen på kyskhet och oskuld står i fokus och familjens rykte och
anseende är centralt. Både flickor och pojkar, kvinnor och män påverkas, men kontrollen och
förtrycket riktas främst mot flickor och kvinnor. Våldets kollektiva karaktär innebär att det ofta är
sanktionerat av familjen och den närmaste omgivningen. Det kan därför kräva särskilda insatser.
16
Andra riskgrupper för att utsättas för våld är kvinnor och män som har ett missbruk och lever
med psykisk ohälsa. I flera undersökningar framkommer att våld är mycket vanligt
förekommande. Utsattheten finns både inom partnerförhållanden och från utomstående.
Våld förekommer i såväl hetero-, som i homo- och bisexuella förhållanden. Sexuell läggning
registreras inte så omfattningen är inte känd. En undersökning riktad till RFSL:s medlemmar
pekar på att våld i partnerförhållanden är vanligare bland homosexuella män än bland lesbiska
kvinnor. Detta gäller särskilt psykiskt och sexuellt våld. Det finns utländska studier som visar att
transpersoner är särskilt utsatta.
Enligt den statliga stiftelsen Allmänna barnhuset är den främsta riskfaktorn för våld mot barn att
det förekommer våld mellan de vuxna. De svenska nationella studierna påvisar att barn i dessa
familjer löper sex gånger högre risk för att bli slagna än barn som lever i familjer utan våld. Ju
mer våld som finns i familjen ju större är risken.
Det finns minst lika många som använder våld som är våldutsatta. Avseende partnervåldet är
antalet i stor utsträckning det samma. När det gäller våld mot barn, hedersvåld och våld som sker
i beroendeställning på t ex ett vårdboende eller på ett behandlingshem kan det förekomma flera
våldsutövare. Medan partnervåld mot vuxna i stor utsträckning begås av män ser det delvis
annorlunda ut avseende föräldrars våld mot barn – ca en tredjedel av våldsutövarna mot barn
beräknas vara kvinnor.
Alla undersökningarna betonar de allvarliga hälsoeffekterna och långvariga konsekvenserna av att
utsättas för våld. Sambandet mellan att utsättas för våld och fysisk och psykisk ohälsa senare i
livet är mycket starkt.
För mer information om situationen i Malmö, se den kartläggning som färdigställdes våren 2013.
17
Referenser
Heise, Lori L. 1998, Violence against women: An integrated, Ecological Framework och WHO,
World report on Violence and Health
Holmberg, Carin Stjernqvist Ulrica, 2005, Våldsamt lika och olika - Om våld i samkönade
parförhållanden, Stockholms universitet, Centrum för genusstudier
Isdal, Per 2000, Meningen med våld
Lövestad, S. och Krantz, G., Self-reported exposure to intimate partner violence among women and men in
Sweden: results from a population-based survey. BMC Public Health 2013:835
Malmö stad, Sociala Resursförvaltningen 2013, Kartläggning: Våld i nära relation i Malmö stad 2012
Nationellt centrum för kvinnofrid, Våld och hälsa - En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns
våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. NCK-rapport 2014:1.
Regeringens skrivelse 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat
våld och förtryck samt våld i samkönade relationer
Region Gotland, Ofredad – om våld och övergrepp mot äldre personer
Skolverket 2011, Unga med skyddade personuppgifter
Socialstyrelsen, Meddelandeblad Nr 2/2012, Socialnämnders respektive ideella föreningarns ansvar för god
kvalitet m.m. vid utförandet av insatser enligt socialtjänstlagen
Socialstyrelsen SOSFS 2009:22, Allmänna råd för Socialnämndens arbete med våldsutsatta kvinnor samt
barn som bevittnar våld
Socialstyrelsen, Sällan sedda – Utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, 2011
Sveriges Kommuner och Landsting 2013, För kvinnofrid – mot våld i nära relationer, Positionspapper
Stiftelsen Allmänna barnhuset, Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige – en nationell
kartläggning 2011
Ungdomsstyrelsen, Gift mot sin vilja, Ungdomsstyrelsens skrifter 2009:5
Ungdomsstyrelsen, Av egen vilja, Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:15
Ungdomsstyrelsen 2010, Prata bort mansvåld – Våldspreventivt arbete riktat till unga män
Stiftelsen Allmänna barnhuset, Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige – en nationell
kartläggning 2011
Tjejers rätt i samhället (TRIS), Trippelt utsatt – hedersrelaterat förtryck och våld bland ungdomar med
intellektuell funktionsnedsättning
World Health Organization, London School of Hygiene and Tropical Medicine, South African
Medical Research Council – Global and regional estimates of violence against women: prevalence and health effects of
intimate partner violence and non-partner sexual violence.
18
19
