Att få klamydia
Hur resonerar unga kvinnor
som fått klamydia
En kvalitativ studie
Göteborg november 2006
Karin Noring
Barnmorska
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sammanfattning
sidan
3
Sökord
3
Bakgrund
3
Syfte
5
Filosofisk-teoretisk ram
5
Metod – Förhållningssätt
6
Deltagare
6
Datainsamling
7
Etik
7
Dataanalys
7
Resultat
8
Diskussion
9
Konklusion
10
Referenser
11
BILAGOR
Nr
Samtyckesblankett
1
Sammanställning av intervjuerna i matrisform
2-1 och 2-2
Temadokumentation
”Reflektioner över livet – att sätta livet i fokus”
3
Sammanställning av teman
4
3
SAMMANFATTNING
Under de senaste åren har en ökning skett av antalet diagnostiserade klamydiafall.
Klamydiainfektioner har kommit att bli ett folkhälsoproblem. Klamydia är en sjukdom som
främst drabbar unga människor och undersökningar visar att de ungas riskbeteende ökar. Den
är den vanligaste sexuellt överförbara sjukdomen hos både kvinnor och män under 25 år.
Därför var det av intresse att intervjua unga människor för att ta del av deras upplevelser och
erfarenheter av att ha smittats av klamydiabakterien och deras tankar om sexuella vanor.
För att undersöka upplevelser och erfarenheter av att få besked om klamydiasmitta valdes en
kvalitativ forskningsmetodik med en fenomenologisk inriktning. Fenomenologin är en
erfarenhetsfilosofi och den har ett ovanligt rikt erfarenhetsbegrepp som t.ex. sexuell
erfarenhet. Studien kom att genomföras på två Barnmorskemottagningar/MVC i Göteborg.
Deltagarantalet blev sex kvinnor i åldrarna 18-26 år. Dessa tillfrågades av barnmorskan efter
att de fått besked om att de hade smittats med klamydia. Vid intervjutillfället användes en
intervjuguide. Dataanalysen utfördes i flera steg.
Det som var genomgående för de flesta av kvinnorna var att de reagerade så kraftigt på
beskedet att de var smittade med klamydia. Det framkom även att kvinnorna tyckte att
männen nästan aldrig tog upp någon diskussion om vikten av att använda kondom. För
kvinnorna själva hade det blivit viktigt att bli bättre på att använda kondom vid nya relationer
framöver. Ingen kände någon rädsla för framtida sexuella kontakter. Det framkom också från
några att man skiljde på kärleksrelation och sexuell relation.
Det som känns viktigt framöver är att vara medveten om hur beskedet tas emot av den berörda
personen, eftersom det kan vara en chock för den som blir kontaktad. Annat som framkommit
vid studien är att även mäns ansvar tydliggörs genom t.ex. fler mottagningar dit män kan gå
för provtagning och information. Det finns också ett allmänt behov av riktade informationsinsatser mot unga människor för att få ut budskap om att klamydia finns i alla grupper och om
vikten av att använda kondom.
SÖKORD
Interviews and Chlamydia – Intervjuer och klamydia, Interviews and Gonorrhea – Intervjuer
och gonorre, Vaginal Discharge and Chlamydia – Flytning och klamydia.
BAKGRUND
Klamydia är en av de vanligaste sexuellt överförbara sjukdomarna hos både kvinnor och män
under 25 år. Den orsakas av en bakterie: chlamydia trachomatis och smittar via samlag. Den
ger sällan annat än diskreta symtom eller inga symtom alls. Bakterierna förökar sig aktivt, 320 dagar efter smittotillfället kan man få besvär, t.ex. flytning och sveda när man kissar. Hos
unga kvinnor kan infektionen ge upphov till skador på äggledarna, som längre fram i livet, när
kvinnan önskar bli gravid, kan ge upphov till utomkvedshavandeskap och infertilitet. Ur
samhällssynpunkt och för den enskilde personen är det viktigt att förebygga sjukdomen och
spåra upp och behandla sjukdomen, då den på sikt kan ge allvarliga skador som ger den
enskilde personen trauman både fysiskt och psykiskt.
Sjukvårdens kostnader för utredningar och behandlingar av ofrivillig infertilitet är i
förlängningen en samhällsfråga.
4
Sjukdomen regleras sedan den första januari 1989 enligt smittskyddslagen. En ny
smittskyddslag trädde i kraft 2004 (1). Klamydian benämns idag som en allmänfarlig
sjukdom. Den som är smittad är skyldig att medverka i behandling och smittspårning och
behandlande läkare har skyldighet att ta reda på från vem och till vem klamydiasmitta kan ha
överförts, så kallad smittspårning. En anmälan om ett positivt klamydiaprov kommer till
Smittskyddsenheten genom att behandlande läkare eller annan personal som handhar
smittspårningen anmäler den smittsamma sjukdomen. Idag sker detta oftast via nätet –SmiNet
och är kodat med de två första siffrorna och de fyra sista siffrorna i personnumret. Klamydia
är den vanligaste anmälningspliktiga könssjukdomen. Det innebär kostnadsfri utredning och
behandling för den som smittats. I varje landsting/region ska finnas en smittskyddsenhet och i
Göteborg finns smittskyddsenheten i Västra Götaland som bildades den första januari 1999
genom en sammanslagning av de tre enheterna i Göteborg/Bohuslän, Älvsborgs län och
Skaraborgs län.
Enligt smittskyddsenhetens verksamhetsberättelse 1999-2000 (2) ansågs den då konstaterade
ökningen av klamydia bero på en ökad risktagning och ändrad livsstil. Under 2000-talet har
klamydia fortsatt att öka enligt Smittskyddsenhetens statistik (3).
I en artikel som publicerades i Läkartidningen 1986 betraktades klamydiainfektionerna som
ett folkhälsoproblem (4). Några år senare sjönk siffrorna för att återigen stiga i slutet av 1990talet. Detta kan bland annat ha berott på en ökad medvetenhet om spridningen av HIV och
därmed ökad användning av kondom. Andra bidragande faktorer kan ha varit den ökade
förekomsten av screening för klamydiainfektioner som ledde till att fler fick diagnos och att
behandling och smittspårning genomfördes konsekvent. I början av 2000-talet publicerades en
undersökning av Herlitz (5) som visade att de äldre tonåringarna inte använde kondom i större
utsträckning år 2000 än år 1989. Den undersökningen visade att det fanns en ökad tilltro till
kondom som skydd mot smitta men att det inte motsvarade någon ökning av
kondomanvändningen. Undersökningen visade också på en ökning av samlag ”första
kvällen”.
I England utfördes år 2001 en studie om hur kvinnor väljer och använder vårdtjänster för
sexuell hälsa (6). I den kvalitativa studien djupintervjuades 37 kvinnor som diagnostiserats
med STD. Studien ger en inblick i hur kvinnor tolkar och reagerar på sexuella hälsosymptom
och vad som påverkar deras beslut att kontakta vårdpersonal. En slutsats är att flertalet
kvinnor inte söker hjälp för specifika misstankar om STD. Detta antas bero på dåliga
kunskaper om STD.
I en svensk långtidsstudie publicerad år 2002 har unga kvinnor följts från 16-23 års ålder (7).
Enligt denna studie finns den bästa kunskapen om sexuellt överförbara sjukdomar (STD) och
hur man bäst skyddar sig hos de kvinnor som är mest riskbenägna. Således var beteenden som
flera partners, rökning och användning av alkohol associerat med en högre nivå av kunskap.
Emellertid ledde inte kunskapen till ett korrekt skyddande beteende.
En kvalitativ studie utfördes i Umeå 2003, där intervjuer gjordes med fem unga kvinnor och
fyra unga män på en ungdomsmottagning (8). Samtliga hade tidigare fått besked om att de var
klamydiasmittade. Studiens syfte var att få en djupare förståelse för ungdomars sexuella
risktagande. En av studiens slutsatser var att den ensidigt inriktade provtagningen på kvinnor
medför att dessa upplever sig som ”smittkällor”, medan yngre män inte ser sig själva som
smittspridare. Eftersom detta också kan påverka beteendet, framfördes i studien uppfattningen
att män ska uppmanas att ta ett större ansvar för den sexuella hälsan och att fler prov tas på
män.
5
I en amerikansk studie publicerad år 2006 undersökte man genom kvantitativa metoder
beredskapen hos unga kvinnor att trots avsaknad av symptom undersöka sig efter att ha haft
sex med ny partner (9). Studien visade att endast drygt hälften låtit undersöka sig och detta
ledde till slutsatsen att medvetenheten hos unga kvinnor måste ökas. Det konstaterades dock
att medvetenheten ökats under den senaste 20-årsperioden. I studien undersöktes och
diskuterades enbart kvinnans beteende.
Mot bakgrund av att spridningen av klamydia ökat stadigt under flera år finns ett ökat behov
av kunskap för att förstå hur unga människor resonerar kring synen på sexuella relationer och
användningen av kondom. Mycket talar för att kunskaperna om klamydia och skyddsmedel
hos unga människor inte har minskat, utan snarare ökat, och trots detta ökar smittspridningen.
Detta innebär att det kan vara så att det finns ett djupare behov från samhällets sida att
fördjupa informationsspridning och attitydpåverkan. Sådana insatser måste bygga på
kunskaper om hur ungdomar resonerar i dessa frågor. Inom detta område saknas fortfarande
kunskaper och det finns därför ett behov av ytterligare studier inom området.
SYFTE
Syftet med studien var att genom intervjuer med unga människor dokumentera deras
upplevelser och erfarenheter av att ha smittats av klamydiabakterien och deras tankar om
framtida sexuella vanor för att därigenom få en ökad förståelse för unga människors
riskbeteende.
FILOSOFISK-TEORETISK RAM
Fenomenologi har varit i omlopp inom filosofi och vetenskap sedan 1762. I början av 1900talet fick fenomenologin en ny och annorlunda inriktning genom matematikern och filosofen
Edmund Husserl. Det fenomenologiska betraktelsesättet i samhällsvetenskaplig forskning
kännetecknas av att det försöker förstå enskilda människor och sociala grupper utifrån de
levda relationer som de har till sin miljö, den värld som de lever och verkar i.
Livsvärldsbegreppet utgör grunden för fenomenologiska ansatsen i samhällsvetenskapen. Det
är möjligt att tematisera alla våra erfarenheter i livsvärlden och göra dem till föremål för
reflektion enligt Husserl (10).
Fenomenologiska undersökningar ska inte styras av förutbestämda regler. Dessa ska i stället
styras av sakerna själva och därför är det bättre att använda begreppet förhållningssätt istället
för metod. Grundprincipen består i ett krav på öppenhet, följsamhet och sensibilitet för hela
vår levda erfarenhetsvärld i all dess variation och komplexitet. Fenomenologin är en
erfarenhetsfilosofi och den har ett ovanligt rikt erfarenhetsbegrepp som t.ex. sexuell
erfarenhet (10).
Sexualiteten är integrerad med hela vår kroppsliga existens. De sexuella retningarna har sin
betydelse och de sexuella handlingarna har sitt eget, i det inneboende och spontant fungerande
vetandet (11).
Det vetenskapliga synsättet kan liknas vid ett par glasögon som man medvetet eller omedvetet
har på sig när man forskar. Det är viktigt att trycka på det fenomenologiska synsättet som ett
par glasögon, där man ser att det är två glas. Det ena är det naturalistiska ögat, det som riktas
mot verkligheten, mot naturen, mot det omedelbart givna. Det andra är det transcendentala
6
ögat, det som riktas mot medvetandet och det intuitiva skådandet av helheten. Dessa glasögon
ska ge en utblick i ett vidare sammanhang. De ger oss visioner och värderingar, både om
vetenskapen och vardagen (12).
Enligt Kvale beror antalet nödvändiga intervjupersoner på undersökningens syfte vid
kvalitativa intervjuundersökningar. Lämpligt antal personer är helt enkelt: ”Intervjua så
många personer som behövs för att ta reda på vad du vill veta.” (13).
METOD - FÖRHÅLLNINGSSÄTT
För att undersöka upplevelser och erfarenheter av att få besked om klamydiasmitta var det
lämpligt med en kvalitativ forskningsmetodik med en fenomenologisk inriktning (14). Vad
som kännetecknar en sådan studie är att försöka förstå enskilda människor i deras levda
relationer utifrån den miljö de befinner sig i, att deras livsvärld står i centrum.
Studien var först tänkt att göras på mottagning inom SU/Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg dit
barnmorskan inom primärvården överlämnar det positiva klamydiaprovet för smittspårning
till kurator. Att på detta sätt få intervjupersoner till studien gick dock inte att lösa. Studien
kom istället att göras på Barnmorskemottagning/Mödravårdscentral i Angered för att därefter
utökas att även gälla barnmorskemottagningen i Majorna, där den forskande barnmorskan
arbetar. Inga av den forskande barnmorskans egna patienter har tillfrågats att delta i studien.
På mottagningen i Angered har man förutom mottagning för kvinnor även en mottagning för
unga män och det var tänkt att både kvinnor och män skulle ingå i studien men studien kom
att bestå enbart av kvinnor då det var endast dessa som tackade ja till att bli intervjuade. På
mottagningen i Majorna har man enbart mottagning för kvinnor. Inga personer under 18 år
tillfrågades.
Personer med ett positivt klamydiaprov tillfrågades om att medverka i studien i samband med
att barnmorskan lämnade besked om klamydiainfektionen. Då lämnades även muntlig
information om studien. De sex kvinnor på Majornas barnmorskemottagning som fick besked
om en positiv klamydiaodling tackade alla ja till att medverka i studien. En av dessa uteblev
dock från intervjun. Det var betydligt svårare att få intervjupersoner på mottagningen i
Angered. Trots ett betydligt högre antal positiva fall i Angered tackade endast fyra ja till att
bli intervjuade. Intervju kunde endast genomföras med en av dessa. Orsakerna till bortfallet
var dels att en person uteblev trots avtalad tid och plats, medan två inte ansåg sig ha tid med
intervjun.
Innan intervjuerna genomfördes lämnades en informations – och samtyckesblankett till
intervjupersonerna, se bilaga 1. En av de underskrivna samtyckesblanketterna lämnades till
kvinnan, medan det andra exemplaret behölls som del av forskningsmaterialet.
DELTAGARE
I studien ingår sex svenska kvinnor i åldrarna 18 år till 26 år. Fem av dem är bosatta i
Göteborg och en har flyttat utomlands. För tre av dem är det första gången som de har fått
besked om att de är smittade med klamydia och för de andra tre är det andra gången som de
får detta besked. Den sexuella inriktningen är genomgående heterosexuell. Tre av dem har
fasta förhållanden som har varat mellan en till sex månader vid smittotillfället.
7
DATAINSAMLING
Vid intervjutillfället användes en intervjuguide med öppna frågor enligt följande:
• Berätta för mig hur känns när du fått besked om att du fått en klamydiainfektion?
• Vad känner du till om vad bakterien kan orsaka för skador, vill du berätta för mig?
• Har du blivit behandlad för klamydia tidigare?
• Hur kan det komma sig att du blivit smittad, vet du vem som har smittat dig?
• Har det skett några förändringar med hänsyn till infektionen eller tror du att det
kommer att ske några förändringar med hänsyn till dina sexuella vanor?
• Relationer till partner? Relation till dig själv när du fått infektionen med tanke på
framtiden?
• Hur tänkte du förut? Hur ser du på det nu? Hur tror du att du kommer att se på det i
framtiden?
• Vilka drömmar har du om framtiden i förhållande till klamydiainfektionen?
Intervjuerna varade mellan 20 och 40 minuter. Samtalen skedde på barnmorskemottagningarna. En intervju är gjord i Angered och fem intervjuer är gjorda i Majorna
Göteborg. Intervjuerna spelades in på bandspelare och skrevs ut ordagrant.
Vid intervjutillfället var det en av kvinnorna som kom till mottagningen i Majorna
tillsammans med pojkvännen. Han talade inte svenska och det uppstod en situation som den
intervjuande barnmorskan inte var beredd på. Det slutade med att han gick på en promenad
medan intervjun gjordes. Denna intervju kändes annorlunda mot de andra intervjuerna då
kvinnan troligen hade tankarna riktade mot mannen som hade gått på en promenad. Hon hade
dessutom, till skillnad från de andra kvinnorna, fått beskedet om klamydiainfektionen i nära
anslutning till intervjutillfället. Denna kvinna reagerade inte som de andra vid
klamydiabeskedet utan tyckte inte att det var så farligt med att ha smittats med klamydia.
Denna intervju var också den kortaste. Med de andra kvinnorna som intervjuades kändes det
mera avslappnat i rummet och flera av kvinnorna ville verkligen bidra med sin kunskap för att
kunna minska klamydiainfektionerna framöver.
ETIK
Studien är godkänd av regionala etikprövningsnämnden i Göteborg. Enligt nämndens besked
bör inte forskningspersonerna tillfrågas om deltagande förrän efter det att de mottagit det
positiva beskedet från klamydiaundersökningen. I enlighet med detta tillfrågades personerna
om medverkan i studien först efter det att barnmorskan kontaktat dem om att de var smittade
med klamydia. De informerades om meningen med studien och att de kunde avbryta sitt
deltagande när de ville och att allt som de berättar är helt anonymt och att inget de säger kan
härledas till dem. All insamlad information har hanterats strikt konfidentiellt.
En blankett med begäran om tillstånd för behandling av personuppgifter har skickats till
personuppgiftsombudet vid Västra Götalandsregionen Primärvård – Tandvård.
DATAANALYS
Dataanalysen utfördes steg för steg. Inspiration till tillvägagångssättet hämtades hos Hall (15).
I den följande analysen användes den av Van Manen (14) beskrivna analysstrukturen.
8
Utgångspunkten var därför att först skapa en helhetssyn för att få fram övergripande och
grundläggande upplevelser av intervjupersonernas erfarenheter (16).
I den fortsatta analysen användes en arbetsstruktur som beskrivits av Hansen m.fl. (17).
Banden genomlyssnades för att förstå helheten i intervjuerna. Efter fortsatta genomläsningar
av textutskrifterna sammanställdes centrala delar från respektive intervju i en matris utifrån
intervjuguidens frågeställningar. En kategorisering i teman följde intervjuguiden. En sådan
sammanställning av intervjuerna i matrisform bifogas som bilaga 2-1 och 2-2 till denna
studie.
I steg två analyserades grundmaterialet i syfte att strukturera varje intervju under tematiska
rubriker. De teman som valdes var:
• Relationer
• Kroppen
• Smitta och skydd
• Förändringar till sexuella vanor
• Beskedet och upplevelsen av att ha fått en klamydiainfektion
• Drabbad av klamydia
• Tankar om andra sjukdomar.
I temadokumentationen, som medtas som bilaga 3, refereras relevanta delar av varje intervju
under respektive tema.
I ett tredje steg bearbetades de olika teman vidare och sammanställdes i ett särskilt dokument,
se bilaga 4, under rubrikerna
• Klamydia drabbar alla andra, men inte mig
• Jättedålig på att använda kondom
• Relationernas mångfald
• Den äckliga kroppen
• Framtidstankar vid klamydiainfektion
I ett sista steg diskuteras resultatet av studien och vilken nytta dessa kunskaper kan ha i det
praktiska arbetet för barnmorskor och andra som möts av denna problematik i arbetet.
RESULTAT
Det som var genomgående för de flesta, fem av de sex intervjupersonerna, var att de
reagerade mycket kraftigt av beskedet att de fått en klamydiainfektion. De kände sig
chockade, orena och äcklade efter att ha mottagit beskedet. Några kände också rädsla och
ångest.
Tre av de sex intervjuade kvinnorna hade pojkvän sedan en månad upp till ett halvår. De
uppgav att de inte hade svårt att prata med pojkvännen om klamydiainfektionen, men att det
ändå var besvärande att meddela partnern. Detta gällde även de som inte hade en fast relation.
Majoriteten av kvinnorna uppgav att de visste vem som hade smittat dem men de var också
medvetna om att de själva var dåliga på att se till att kondom används.
Det framkom även att kvinnorna tyckte att männen nästan aldrig tog upp någon diskussion om
vikten av att använda kondom och att det kan vara känsligt för kvinnan att ta initiativet till en
sådan diskussion. Någon av intervjupersonerna ansåg därför att det är viktigt med en ökad
information till männen, eftersom dessa inte kommer i kontakt med sjukvården på samma sätt
som kvinnor, som mer regelbundet besöker barnmorska för att t.ex. få preventivmedel.
9
Kvinnorna berättade att det var viktigt att delge sina kvinnliga vänner att de blivit smittade, då
det inte fanns i deras tankar att det kunde finnas klamydia bland dem de umgicks med.
Tankarna på att drabbas av andra sjukdomar som inte går att bota lika lätt som klamydia finns
med och framförallt hos de kvinnor som har haft klamydiainfektion två gånger finns tankar
om HIV infektion på ett helt nytt sätt. Att bli bättre på att använda kondom framöver vid nya
relationer har blivit viktigt för alla. Ingen uttryckte dock någon rädsla för framtida sexuella
kontakter.
DISKUSSION
Det som har känts viktigt att ta till sig i intervjuerna är hur kvinnorna har upplevt det när
barnmorskan har ringt och meddelat resultatet av klamydiaprovet. Fem av de sex som
intervjuades reagerade väldigt kraftigt vid beskedet när barnmorskan kontaktade dem och
uppger att de upplevde både chock och ångest. Det faktum att kvinnor reagerar så starkt på ett
klamydiabesked är en viktig kunskap att ha med sig som barnmorska när ett besked ska ges
till kvinnan. Det som kan diskuteras är det sätt som meddelandet lämnas, dvs. om det alltid
ska ske per telefon eller vilken tid som ska avsättas för samtalet.
En av de intervjuade kvinnorna efterfrågar möjligheten att ta ett klamydiaprov efter avslutad
behandling. Enligt min uppfattning vore det bra om barnmorskan redan vid beskedet om
klamydiasmittan informerade om en sådan möjlighet. För just för denna kvinna var det viktigt
att kunna få barn längre fram i livet. Alla kvinnorna som intervjuades kände till att klamydia
kan orsaka sterilitet, men det var inte något som de trodde skulle drabba dem själva. Vid
intervjuerna ställdes dock ingen enskild strukturerad fråga om infertilitet. Däremot trodde alla
att de skulle bli bättre på att använda kondom framöver vid nya relationer.
I flera av intervjuerna framkommer att kvinnorna tar på sig ett ansvar gentemot sina kvinnliga
vänner. De berättar för sina väninnor att de smittats och detta resulterar sedan i att väninnorna
själva går och tar prover för att se om de har någon könssjukdom. Det framkommer att det
endast är till kvinnliga vänner som man berättar om sin smitta. Däremot berättar man inte om
sjukdomen för manliga vänner, som inte är direkt berörda av smittan. Att kvinnorna inte
berättar detta för manliga bekanta är att det då upplevs som att männen får en felaktig bild av
kvinnan. Detta verkar vara en del av kvinnornas upplevelse av skuld i kombination med hur
de själva upplever hur männen skulle uppfatta ett sådant samtal.
Eftersom ansvaret för smittspridningen är ett gemensamt ansvar för män och kvinnor är det
också viktigt att detta ansvar tydliggörs. Av Umeåstudien (8) framgår att den ensidigt
inriktade provtagningen på kvinnor medför att dessa upplever sig som ”smittkällor”, medan
yngre män inte ser sig själva som smittspridare. Eftersom detta också kan påverka beteendet,
framfördes i studien uppfattningen att män ska uppmanas att ta ett större ansvar för den
sexuella hälsan och att fler prov tas på män. Denna uppfattning har också framförts vid mina
egna intervjuer. En del av kvinnorna tror inte att män diskuterar med varandra som kvinnor
gör, utan att de nöjer sig med sin behandling. Det känns därför viktigt att det framöver
kommer att finnas flera mottagningar dit män kan gå och ta prover på könssjukdomar och få
information.
En av kvinnorna uttryckte att det måste bli skrämselpropaganda framöver för att det ska bli
någon förändring. Själv gör jag en reflektion med hur det var när HIV kom till Sverige. Då
ökade medvetenheten om sexuellt överförbara infektioner, användningen av kondomer ökade
10
och antalet klamydiainfektioner sjönk successivt. Kanske kan man ta fram och titta på hur
informationen då var riktad till allmänheten. I intervjumaterialet kommer det fram att
klamydia inte ses som en allvarlig sjukdom. Det finns en kunskap om att det finns medicin att
ta och att klamydia därför inte tas på så stort allvar. Detta kan vara en av orsakerna till att det
slarvas med att använda kondom. Den begränsade användningen av kondom är också något
som bekräftas av de ovan refererade studierna.
Vad som ytterligare framkommit är att kvinnorna har kunskap om könssjukdomar men att de
inte tror att de själva ska smittas eller att de människor som finns i deras närhet kan smitta
eller smittas. Resonemanget är hela tiden att det är andra som smittas. Därför känns det viktigt
att informationen om klamydiasmitta utformas så att ungdomarna förstår att alla kan smittas
oavsett grupptillhörighet. Eftersom just användningen av kondom är den centrala frågan för
att begränsa spridningen av klamydia och andra könssjukdomar måste informationsinsatser
koncentreras på detta. Kanske andra yrkesgrupper som arbetar med reklam ska involveras i
hur informationen utarbetas när det gäller könssjukdomar och hur denna ska nå ut till rätta
målgrupper.
I studien har jag intervjuat sex unga kvinnor. Mitt syfte var att genom dessa intervjuer
dokumentera deras upplevelser och erfarenheter av att ha smittats av klamydiabakterien,
liksom deras tankar om framtida sexuella vanor. Med detta ville jag få en ökad förståelse för
unga människors riskbeteende. Med fenomenologisk metod, utgående från att, som Kvale
(13) skriver, ”om syftet är att förstå världen som den upplevs av en särskild person, räcker det
med denna enda person”, känner jag att jag genom denna studie berikat kartan över hur unga
kvinnor kan uppleva att få besked om att vara smittad av klamydia.
KONKLUSION
Kvinnor som meddelas att de har fått en klamydiainfektion reagerar starkt på beskedet. Det är
därför viktigt att barnmorskan som meddelar detta är medveten om vilka känslor som väcks
inom kvinnan och att barnmorskan kan erbjuda ett personligt besök på mottagningen. Efter
avslutad behandling kan kvinnan också erbjudas ett kontrollprov.
Den viktigaste enskilda faktorn för att hindra spridning av klamydia och andra könssjukdomar
är användningen av kondom. De intervjuade kvinnorna ser det som viktigt att kondom
används vid framtida nya relationer. Barnmorskans uppgift vid besöket på mottagningen kan
vara att stärka kvinnan att våga säga till vid en ny relation att kondom ska användas.
Användning av kondom är ett gemensamt ansvar för både kvinnor och män. Därför är det
viktigt att även unga män nås av information om klamydia och hur smittspridning kan
begränsas. Ett sätt att fördela ansvarstagandet framöver kan vara att se till att det finns fler
mottagningar för män, där de kan ta prover för könssjukdomar och få information.
För att begränsa smittspridningen är det också viktigt att framöver ta fram ett
informationsmaterial som riktar sig till unga människor så att de förstår allvaret med klamydia
och att alla oavsett grupptillhörighet kan drabbas.
11
REFERENSER
1. Smittskyddslag. Stockholm: Svensk författningssamling 2004: 168.
2. Smittskyddsenheten i Västra Götalandsregionen. Verksamhetsberättelse 1999 –2000; 13.
3. Smittskyddsenhetens hemsida. www.vgregion.se/smittskydd
4. Forssman L. Infertilitet efter Chlamydia infektion. Läkartidningen 1986; 83: 2891
5. Herlitz C. Allmänheten och HIV/AIDS – kunskaper, attityder och beteenden 19892000; 20-21, 29
6. Dixon-Woods M, Stokes T, Young B, Phelps K, Windridge K, Shukla R. Choosing and
using services for sexual health: a qualitative study of women’s views. Sexually
Transmitted Infections 2001; 77: 335-339
7. Andersson-Ellström A, Milsom I. Knowledge about the prevention of sexually
transmitted diseases: a longitudinal study of young women from 16-23 years of age.
Sexually Transmitted Infections 2002; 78: 339-341
8. Christiansson M, Johansson E, Emmelin M, Westman G. “One – night stands” – risky trips
between lust and trust: qualitative interviews with Chlamydia trachomatis infected youth in
north Sweden. Scandinavian Journal of Public Health 2003; 31: 44-50
9. Chacko M R, Wiemann C M, Kozinetz C A, DiClemente R J, Smith P B, Velasquez M M,
von Sternberg K. New sexual partners and readiness to seek screening for chlamydia and
gonorrhoea: predictors among minority young women. Sexually Transmitted Infections
2006; 82: 75-79; doi: 10.1136/sti.2004.014118
10. Bengtsson J. Fenomenologiska utflykter: människa och vetenskap ur ett
livsvärldsperspektiv. Göteborg: Daidalos 1998.
11. Bengtsson J. Maurice Merleau - Pontys Filosofi. Några grunddrag. Forskningsrapport Nr
91, Göteborgs Universitet Sociologiska Institutionen 1987
12. Bengtsson J. Sammanflätningar: Husserls och Merleau-Pontys fenomenologi. Göteborg:
Daidalos. Andra reviderade upplagan 1993
13. Kvale S. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur 1997
14. Van Manen M. Researching lived experience: Human science for an action sensitive
pedagogy. State University of New York Press 1990.
15. Hall EOC. A double concern: Danish grandfathers´ experiences when a small grandchild
is critically ill. Intensive and Critical Care Nursing 2004; 20: 14-21
16. Van Manen M. Writing in the dark: phenomenological studies in interpretive inquiry.
The Althouse Press 2002. Faculty of Education, the University of Western Ontario
17. Hansen H, Lund D, Risbro Lauridsen L, Hall EOC. At være hjemme – patienters
oplevelser ved pleje og behandling af diskusprolaps i hjemmet. Rygcentret, Give Sygehus.
Udgivet af Ortopaedkirurgisk afdeling,Vejle og Give Sygehuse, Danmark 2003
12
Tack till de unga kvinnor som delade med sig av sina upplevelser.
Tack till Agneta Ellström och Elisabeth Hall för god handledning.
Tack till barnmorskorna på Barnmorskemottagningarna/MVC i Angered och
Majorna för hjälp med intervjupersoner.
Tack FoU-rådet för Göteborg och södra Bohuslän för möjliggörandet av studien.
