Psykolog

advertisement
PSYKOLOG
TIDNINGEN
2/06
Specialistpsykologer
tjänar mer
Studenterna
saknar
genusperspektiv i
utbildningen
TEMA GENUSPSYKOLOGI:
Kvinnan i
skuggan av
mannen även
i psykologin
S I S TA S I DA N : F E M I N I S T I S K T E R A P I OVA N L I G I S V E R I G E
INNEHÅLL 2/06
PSYKOLOG
TIDNINGEN
2/06 • 30/1 – 19/2 • Årgång 52
Utgiven av Sveriges Psykologförbund
LEDARE:
3
Mot full legitimitet
Lars Ahlin
chefredaktör och ansvarig utgivare:
Eva Brita Järnefors, 08-567 06 451
TEMA GENUSPSYKOLOGI
E-post: [email protected]
Genusforskare synar
könsförståelser i psykologin
redaktionssekreterare
och stf ansvarig utgivare:
Carin Waldenström, 08-567 06 453
4
E-post: [email protected]
redaktör: Maja Ahlroos, 08-567 06 452
Eva Magnusson, forskare vid Kvinnovetenskapligt
Forum i Umeå, ser med genusglasögon på psykologin.
E-post: [email protected]
annonsansvarig:
Brittmarie Haake, 08-567 06 454
E-post: [email protected]
På spaning efter
genusperspektiv
Box 3287, 103 65 Stockholm
Fax 08-567 06 490.
postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066
Eva Magnusson
foto: mikael lundgren
Mona Eliasson
foto: robert berthagen
8
Vilka könsförståelser förmedlar utbildningen?
Genusperspektiv möter
ännu motstånd
11
Mona Eliasson, landets enda professor i genuspsykologi
har upplevt motståndet på nära håll.
Psykologers syn på mäns våld 13
Falsk psykolog dömd
Det lönar sig att vara
specialistpsykolog
15
16
18
Kvinnor utsatta för våld
får ny hjälp
21
Förbundsnytt
23
Bok- och filmrecension
25
Feministisk terapi
ovanlig i Sverige
Katarina Blume
44
Indra Windh
foto: tomas södergren
Ny modell för behandling
av affektfobier
foto: tomas södergren
AKTUELL FORSKNING
E-post: [email protected]
www.psykologforbundet.se
ISSN 0280-9702.
prenumerationer och adressändringar:
Lagern Akademikerservice
Tel 08-567 06 430 • Fax 08-567 06 090
E-post: [email protected]
Pris: 490:– inkl moms
helt kalenderår, 15 nr, 2005.
250:– inkl moms
halvt kalenderår, 8 nr, 2005.
Telefonnummer/e-post till serviceområden,
kanslipersonal, förbundsstyrelse m fl hittar du
på näst sista sidan.
psykologtidningen på nätet
Varannan måndag kan du läsa ledaren
och huvudartikeln i senaste numret på
www.psykologforbundet.se
eller www.psykologtidningen.se
Som medlem har du också tillgång till de
senaste numren av tidningen som PDF-fil.
På webben finns dessutom ett sökarkiv
för artiklar publicerade i Psykologtidningen
sedan 1990.
All redaktionell text lagras elektroniskt för
att kunna publiceras som PDF-filer på webben.
Författare som inte accepterar detta
måste meddela förbehåll. I princip publicerar vi
inte artiklar med sådana förbehåll.
Medlem Förening
Sveriges Tidskrifter
Fackpressupplaga
9 300 ex 2004
tryck:
Wallin & Dalholm Boktryckeri AB,
Lund 2005.
grafisk form: Marianne Tan.
E-post: [email protected]
nummer
distributionsdag
manusstopp
för plats- och
kursannonser
manusstopp
för psykolog- och
yrkesföreningar
3/06
20/2
4/06
13/3
5/06
3/4
1/2
22/2
15/3
1/2
22/2
15/3
OMSLAG: Personen på bilden har inget med inne-
hållet i artikeln att göra.
FOTO: Renato Tan.
Psykologtidningen 2/06
LEDARE
Lars Ahlin
Mot full legitimitet
E
n bit in på 2006 önskar jag alla medlemmar och läsare
den och 30 procent av primärvårdens patienter söker för psykosociala
en riktigt god fortsättning. I år är det riksdagsval, närmare
problem. Det måste alltid finnas tillgång till kuratorer och psykologer
bestämt den 17 september, och det känns extra viktigt att
i primärvården ...” Denna gång slipper vi alltså se skrivningar
synliggöra våra frågor. Särskilt som alla kan vinna på att vi
om så kallade beteendevetare eller att psykologer och kurapsykologer tar nya steg mot det fulla erkännandet som yrtorer är utbytbara mot varandra. Ett litet men dock ett gott
kesgrupp.
tecken.
Formellt sett är psykologyrket erkänt genom vår akademiska utbildning och legitimationen. Informellt har vi dock
ÄVEN REGERINGEN har, genom Ylva Johansson, visat intresse
en bit kvar. Jag syftar på den breda allmänhetens kunskaper
för kommande förslag till en moderniserad primärvård med
om oss legitimerade psykologer. Här inkluderas många arbland annat tillgång till psykologer. Förslagen utarbetas av
betsgivare, verksamhetschefer och politiker på olika nivåer.
Psykologförbundet, Läkarförbundet, Arbetsterapeuterna,
Nystart för Psykologförbundets dialog med SocialstyrelSjukgymnasterna med flera – i samverkan, det så kallade
sen inleddes nyligen. Vid vår första
Saco vård. Vi räknar med att kunna
överläggning berörde vi främst skydpresentera ett samlat förslag till poNär det gäller psykisk
det för yrkestiteln psykolog samt belitikerna i vår.
hovet av bra kompetensbeskrivning- ohälsa är psykologen
I år är det som sagt valår. Därför
ar för psykologyrket. Och vi kunde
tog förbundsstyrelsen beslut om en
tillsammans med de närvarande den självklara experten
verksamhetsplan för 2006 med viss
tjänstemännen konstatera att psykoprioritering av opinionsbildning,
logkårens femtio år är en kort tid jämfört med de år traditiolobbying och det jag gärna kallar konsumentupplysning. Pånellt fullt ut legitima yrkesgrupper som läkare, tandläkare
verkan och kunskapsspridning är något var och en av oss kan
och sjuksköterskor har på nacken.
bidra med och centralt kommer förbundet att fortsätta
utveckla vår hemsida som redan i dag innehåller väldigt
mycket för dig som medlem. Och vi kommer att fortsätta ta
DET ÄR DÄRFÖR LOGISKT att våra frågor rör just skyddet för
fram fler beskrivningar, OH-serier, foldrar och andra verkpsykologtiteln, argumenten för en offentlig finansiering av
tyg. Detta för att underlätta, sprida och effektivisera opinipsykologisk behandling och rätt status för psykologers intyg
onsbildningen för våra frågor och därmed bereda vägen för
och bedömningar. Det sistnämnda framförde vi också när
allt bättre löner och villkor.
Psykologförbundet nyligen besöktes av migrationsminister
Det är glädjande att alltfler psykologer runt om i landet tar
Barbro Holmberg, det vill säga att värderingen av våra utlåtaninitiativ till egna debattinlägg och att ett ökande antal verkden i asylärenden i dag är otillfredsställande.
samma psykologer och forskare ofta framträder i medierna.
Men varje möte, varje tillfälle till dialog är ett litet steg i
Också att enskilda medlemmar tagit direkta kontakter i syfte
rätt riktning och jag tror vi kan se vissa tecken på detta. När
att påpeka, upplysa och rätta till brister eller sakfel från memiljöpartiet skriver partimotioner i riksdagen om behovet
diernas sida.
av psykologer i primärvården, kan detta delvis tillskrivas
Detta är sammantaget alldeles utmärkt. Uthålligt och konPsykologförbundets uppvaktning. Och genom att engagera
sekvent måste vi fortsätta att driva våra olika frågor med det
politiker från såväl regeringspartierna som oppositionen unövergripande kravet på en reformering – bort från medikalider Almedalsveckorna 2004 och 2005 kunde vi lyfta fram
seringen av den psykiska ohälsan till en modern svensk psygoda exempel på nyttan av psykologer på vårdcentraler, arkisk hälsovård. Och när det gäller psykisk ohälsa är psykologumenten för offentlig finansiering och den så kallade ”sjukgen den självklara experten. Så låt oss tillsammans jobba mot
skrivningsrätten” för psykologer.
full legitimitet och än en gång – god fortsättning!
Ett annat gott tecken är när den borgerliga alliansen i ett
färskt tiopunktsprogram vill satsa minst fem miljarder kronor för att förstärka psykiatrin under de närmaste tio åren.
LARS AHLIN
Låt mig citera ur första punkten:
Förbundsordförande
” ... Primärvården är ofta patientens första kontakt med sjukvår-
”
”
Psykologtidningen 2/06
3
Genusforskare sy
könsförståe
Eva Magnusson vill genom sin forskning bidra till att bryta upp invanda föreställningar om kön i psykologin.
Det går inte att i efterhand bara lägga
till ett genusperspektiv till den etablerade
psykologin. I grunden gäller det att bryta
upp traditionella sätt att tänka om kön –
alltså en ny kunskapssyn. Det säger Eva
Magnusson, docent och lektor i psykologi
vid Umeå universitet men för närvarande
”utlånad” forskare vid Kvinnovetenskapligt
Forum där.
4
E
VA MAGNUSSON har arbetat
med könsteoretiska frågor inom psykologin i mer än 20 år och hör till de få inom
området som också verkat som lärare och
forskare vid ett universitet.
Dessförinnan arbetade hon som psykolog i omkring tio år och påverkades som
många andra kvinnliga forskare av den
moderna kvinnorörelsen i slutet av 1960talet. Eva Magnusson var feminist långt
innan begreppet genus hade slagit igenom
inom forskningen.
Vad är det då som gjort att genusperspektivet haft så svårt – särskilt svårt, anser
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
VAD ÄR GENUS?
I kapitlet Genusperspektiv på psykologi
i boken Vår tids psykologi (Natur och
kultur 2005) beskriver Eva Magnusson
begreppet genus på följande sätt:
”Det har hittills varit genomgående i alla
samhällen att människors könstillhörighet
ges något slags kulturell betydelse, och oftast en ganska stor betydelse. De här skilda
kulturella och sociala betydelserna av könstillhörigheten, och konsekvenserna av dem,
sammanfattas i dag i begreppet genus.
. . . Ett genomgående resultat i genusforskning är att de kulturella betydelserna
av kön hittills nästan alltid har gett kvinnor
och män olika värde och tillgång till makt
och andra privilegier. Kvinnor och män har
dessutom genomgående bedömts enligt
skilda kulturella måttstockar.
Sådana betydelser av kön på samhällelig
nivå får naturligtvis också konsekvenser för
individer på den personliga nivån, både fysiskt och psykiskt.
. . . Genusforskare inom psykologin studerar bland annat . . . hur psykologiska teorier och tillämpningar bidrar till att befästa
eller förändra traditionella föreställningar
om kvinnor och män.”
ynar
lser i psykologin
vissa kritiker – att tränga in i psykologin,
en vetenskap som bygger på (och skapar)
föreställningar om människan, hennes
upplevelser och handlande?
– Det har att göra med hur själva ämnet
som kunskapsfält är konstruerat, säger
Eva Magnusson. Stora delar av ämnet har
en empiristisk, kvantitativ forskningstradition med en inbyggd föreställning om
att det går att mäta variabler hos den enskilda individen, egenskaper fristående
från såväl den aktuella situationen eller
den kultur hon/han är omgiven av. Utgående från sådana mätningar, där individer
observerats avskilda från sin omgivning,
har man sedan skapat teorier som ansetts
gälla människor generellt.
Med ett sådant empiristiskt paradigm*1
kommer könsfrågor att handla om könsskillnader, konstaterar Eva Magnusson.
Det är då bara skillnader som går att göra
begripliga. Välbekanta mätningar är till
exempel könsskillnader i verbal förmåga, i
spatial förmåga, i självförtroende och så
vidare. Skillnaderna tillskrivs sedan inre
egenskaper hos kvinnor och män, inte sällan grundade i personlighet eller biologi.
De här föreställningarna förs i dag inte
längre fram i sin rena form, menar Eva
Magnusson, men de har länge varit förhärskande då man skapat teorier om kön.
Genom sin uppbyggnad har psykologiämnet kommit att utesluta könsförståelser
som påverkar människor i deras vardag,
men som inte fått rum inom ämnets traditionella ramar.
OM KUNSKAPER BYGGER på mätande av
isolerade variabler, ja, då utesluts viktiga
områden som inte lätt låter sig mätas eller
som kanske går att utforska bara med
kvalitativa metoder, till exempel makt*1 Paradigm = system av antaganden och tankemönster som är
allmänt erkända inom ett vetenskapligt område.
Psykologtidningen 2/06
5
förhållanden.
Och om man inom psykologin bara ser
individen och individens inre som kunskapsobjekt, då hamnar maktfrågor samt
sociala och kulturella perspektiv utanför
det som betraktas som psykologi.
Eva Magnusson menar naturligtvis inte
att all mätning eller all kvantitativ forskning är fel. Men hon anser att man bör vara medveten om vilket perspektiv man
har och hur resultaten ska tolkas och också om vilka begränsningar ett visst paradigm innebär för skapandet av kunskap
– Det är heller inte så att psykologin
som helhet saknat könsteoretiska perspektiv, påpekar hon. Redan i början av
1900-talet påvisade kvinnliga psykologiforskare att en del vanligt förekommande
psykologiska teorier genomsyrades av fördomar mot kvinnor. Det man tidigt kritiserade var uteslutningar av kvinnor i
forskningen, fördomsfulla tolkningar av
kvinnors verklighet, koncentrationen på
könsskillnader och brister i metoderna.
Tidiga kritiker ifrågasatte till exempel just
psykologisk forskning om skillnader mellan kvinnor och män när det gällde olika
förmågor och egenskaper. Där metoderna
var acceptabla kunde man påvisa betydligt färre tydliga skillnader mellan könen.
Tidiga könsteoretiska forskare och kritiker i Norden är Mona Eliasson och
Margot Bengtsson i Sverige samt Hanne
Haavind och Harriet Holter i Norge.
har lett till
två olika sätt att förstå kön inom psykologin, förklarar Eva Magnusson. I det ena
fallet – det vanligaste – betonar man de
psykologiska skillnaderna mellan könen,
som uppfattas som radikalt olika, i det
andra fallet ser man kön som något ovidkommande.
BRISTEN PÅ GENUSPERSPEKTIV
Fokus på skillnader mellan kvinnor och
män gör att man ofta missar variationer
inom gruppen kvinnor och inom gruppen
män, variationer som ofta är större än genomsnittsskillnaderna mellan könen.
Fokus på skillnader gör det också svårt att
se orättvisor i bemötandet av kvinnor och
män.
sägs till exempel ofta vara orsaken till att kvinnor
inte i samma utsträckning som män hamnar på chefsposter i en organisation. Man
ser då bristen hos kvinnan, i hennes personlighet. Det är hon som ska förändras,
inte de förhållanden eller hinder för kvinnors avancemang som kanske finns inom
organisationen. Bortser man på det sättet
från sociala dimensioner och maktförhållanden i jämförelser mellan kvinnor kommer man också att se individuella egenskaper som orsaken till ojämlikhet.
– I det andra fallet, det vill säga då man
inte tillmäter könet någon betydelse i studiet av människan glömmer man att kvinnor och män lever under olika villkor, säger Eva Magnusson. I sådana könsneutrala resonemang ser man inte skillnader i
makt och resurser mellan kvinnor och
män eller att kvinnors och mäns handlingar uppfattas och värderas olika.
När man till exempel talar om könsneutrala löner och könsneutrala lagar utgår
man från att livsvillkor och förutsättningar för kvinnor och män är lika.
Ytterligare en typ av könsblinda resonemang var när man tidigare undersökte
pojkar och män och sedan generaliserade
resultaten till att omfatta alla människor,
det vill säga också kvinnor och flickor.
Men vad innebär då genusperspektiv
inom psykologin?
BRIST PÅ SJÄLVFÖRTROENDE
att alla
samhällen har någon typ av genusordning, det vill säga en kategorisering utifrån kön som påverkar hur människor uppfattar sig själva, hur de ser
på och bemöter andra och
som innehåller koder som
styr vad som anses kvinnligt och manligt. De här
genuskonstruktionerna varierar mellan olika samhällen
och kulturer, men leder oftast
till ojämlikhet mellan könen och
ett nedvärderande av det som ses som
kvinnligt. Detta i sin tur påverkar både
kvinnors och mäns uppfattning om sig
själva, det vill säga deras könsidentitet.
ill: gunilla kvarnström
GENUSFORSKARE UTGÅR FRÅN
När man inom psykologin fokuserar på
könsskillnader mellan kvinnor och män,
missar man lätt de ofta större variationerna
bland kvinnor och bland män.
6
För genusforskare är det därför samhälleliga tolkningar och följder av att tillhöra
ett visst kön, det vill säga vad kön ges för
innebörder, som är intressant att utforska
– inte kvinnors och mäns inre egenskaper.
– Men den sociala struktureringen i
samhället gäller inte bara kön, påpekar
Eva Magnusson.
Det handlar inte bara om kvinnor och
män. Det finns också andra hierarkiskapande uppdelningar av människor, till exempel utifrån etnisk tillhörighet, klasstillhörighet eller sexuell orientering.
De här struktureringsprinciperna samspelar med kön. Frågorna kring vilka ytterligare innebörder dessa principer tillför
begreppen ”manligt och kvinnligt” har
under senare år ägnats allt större intresse
inom den psykologisk genusforskningen.
Psykologisk forskning utan genusperspektiv har till exempel oftast tagit för givet att ”sexualitet” är det samma som ”heterosexualitet” och därmed uteslutit lesbiska kvinnor och homosexuella män i
undersökningar som inte gällt just sexualitet, utan livserfarenheter och utveckling.
Och på samma sätt som undersökningar
av män generaliserats till att omfatta alla
människor, har forskning om vita, västerländska medelklasskvinnor generaliserats
till att gälla kvinnor överhuvudtaget, oberoende av klass eller etnicitet.
GENUSPSYKOLOGISK FORSKNING har genom åren haft två huvudspår. Dels empirisk forskning, där man lyft fram tidigare
osynliga förhållanden i framför allt kvinnors liv, dels alltså en teorikritik som ifrågasätter forskning, där man bortser från
sociala dimensioner och maktförhållanden kopplade till kön.
Att genusforskning inom psykologin
länge varit inriktad på kvinnor har att göra med att bristerna där har ansetts störst.
Men redan på 1980-talet började man rikta sökarljuset även mot männen. Så kallade mansforskare (både kvinnor och män)
började studera män ”som män” i stället
för som ”norm” för människan. Inom den
kritiska mansforskningen har man bland
annat studerat mäns våld mot kvinnor
och andra män, och mäns identiteter som
de kommer till uttryck i föräldraskap och
känsloliv.
Kraven på genusperspektiv i psykologiutbildningen kommer i dag från två håll. I
högskoleförordningen står numera att alla
utbildningar vid högskolor och universitet
bör ha ett genusperspektiv. Men kraven
kommer också från studenterna själva.
Frågan har lösts på lite olika sätt vid oli-
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
särorganisering eller integrering, konstaterar Eva
Magnusson. Att integrera genusperspektiv i all psykologiundervisning kan dock
vara svårt, menar hon. Ska man då ta in en
expert på genus i samtliga kurser eller ska
alla lärare utbildas i genusfrågor?
Idealet vore ju läroböcker i psykologi
där genusperspektivet fanns inbyggt,
tycker hon. I brist på sådana har hon själv
skrivit boken ”Psykologi och kön. Från
könsskillnader till genusperspektiv” (Natur och kultur, 2003), som kan användas
som ett komplement till litteratur som
saknar ett kritiskt könsperspektiv.
Något direkt motstånd mot att föra in
genusfrågor i utbildningen har Eva Magnusson inte mött i Umeå. Hon har till exempel internutbildat lärare vid Institutionen för psykologi och undervisat om genusfrågor på psykologprogrammet.
Inom ramen för Kvinnovetenskapligt
forum, som bildades 1987 och där Eva
Magnusson innehar en forskartjänst, ges
grundutbildning i genusvetenskap upp till
C-nivån, det vill säga 60 poäng. Kurserna
är välfyllda och kursdeltagarna kommer
från olika institutioner och ämnesområden. 15 procent av deltagarna är i dag män.
Den övergripande uppgiften för kvinnovetenskapligt forum är att främja genusforskning vid Umeå universitet. Enhetens verksamhet omfattar där utöver
grundutbildningen också forskarseminarier, föreläsningar och konferenser samt
olika forskningsprojekt.
Som när det gäller all forskning är naturligtvis inte heller psykolgisk genusforskning ett självändamål. Meningen är
att den nya kunskapen ska kunna använ-
– DISKUSSIONEN HANDLAR OM
das av psykologer i deras arbete med
patienter.
har man
haft teorier som antingen varit
könsneutrala som inom kognitiv terapi eller starkt könsdifferentierande som inom
psykoanalysen, berättar Eva
Magnusson.
För ett par år sedan startade hon
tillsammans med kolleger inom psykiatrin i Umeå ett samarbete för att på olika
sätt undersöka genusfrågor inom kliniska
tillämpningar av psykologisk kunskap. I
det samarbetet har också ingått kurser
och utbildningsdagar för yrkesverksamma psykologer och andra yrkesgrupper.
En viktig frågeställning har varit vad för
slags könsförståelser vården förutsätter
och producerar och hur det påverkar den
enskilda patienten/klienten.
Många genuspsykologer ser kön som
något som ”produceras” i människors
vardag, i samspelet med andra människor
och den omgivande kulturen. Kön blir då
inte en individuell tillhörighet, utan föreställningarna om vem man är som man eller kvinna skapas och bearbetas om och
om igen i ett socialt sammanhang. I den
meningen är såväl psykologin i sig liksom
vården könsproducenter.
Eva Magnusson ser mot den bakgrunden bland annat narrativ terapi som en
spännande utveckling. I narrativ terapi
utgår man från patientens egen berättelse
om sig själv och sitt liv. Terapeutens uppgift blir då att hjälpa patienten att se och
förstå sitt liv och det som hänt i ett nytt
ljus och därmed skapa en annan historia
om sig själv än den som tidigare ledde till
problem.
Terapier, där man arbetar med patienter utgående från en medveten genussyn,
är fortfarande ganska sällsynta i Sverige.
– OCKSÅ INOM TERAPI
ill: gunilla kvarnström
ka institutioner i landet. Ibland ingår genusfrågor i psykologiprogrammet, ibland
tas de upp på fristående kurs vid sidan om.
(Se artikel här intill!)
I könsneutrala resonemang, där man helt bortser
från kön, glömmer man att kvinnor och män lever
under olika villkor.
Ett exempel är det så kallade ASTAteamet, ett litet team inom psykiatrin i
Umeå, där man arbetar med medvetna
köns- och maktperspektiv i sin behandling av svårt sexuellt traumatiserade personer. Eva Magnusson är just i färd med
att utveckla ett forskningssamarbete med
dem och har gjort en förberedande kartläggning av teamets verksamhet
– Jag menar att det här teamet, som består av 6-7 personer varav en psykolog, utför ett pionjärartat arbete, säger hon. De
prövar en hel bukett av olika insatser –
KBT, sjukgymnastik, pedagogiska insatser, traditionell terapi – samtliga grundade på ett genusperspektiv.
På sidan 44 i det här numret av Psykologtidningen berättar PTP-psykologen
Indra Windh om sin examenuppsats, där
hon intervjuat 13 psykoterapeuter om hur
de ser på sina möjligheter att förena en feministisk grundhållning med sitt behandlingsarbete.
ingen ”mainstream” *2
inom psykologisk genusforskning, konstaterar Eva Magnusson. Forskningen
hämtar inspiration från andra samhällsvetenskaper och vetenskapsteoretiska inriktningar och utbytet av nya frågeställningar mellan länderna är stort. En del feministiska kritiker av psykologi vänder
sig mot psykologiämnets själva grundantaganden och nöjer sig inte med att bara
förbättra nuvarande teorier, de vill skapa
teorier som bygger på helt nya förutsättningar.
– Gemensamt för genusforskare i psykologi är att vi vill bryta upp självklara paradigm och gängse könsförståelser inom
vårt ämne för att på det sättet nå fram till
en bättre kunskap och därmed också bättre behandling.
DET FINNS I DAG
MAJA MHLROOS
Böckerna Psykologi och kön. Från könsskillnader till genusperspektiv, Natur och kultur, 2003 och
Genusforskning inom psykologin, Högskoleverket 2003 är skrivna av Eva Magnusson.
*2 Mainstream = (eng. huvudströmning) företeelser inom olika områden som följer de ledande riktningarna.
Psykologtidningen 2/06
7
Genusperspektiv i psykologutbildningen har efterfrågats
av studerande på olika håll i landet och påbjuds numera
även av staten. Genomsyras då undervisningen på psykologprogrammen i dag av ett genusperspektiv? Vad tycker
institutionernas företrädare och de studerande själva?
På spaning efter
Under 1990-talet kom ett statligt krav på
att genusperspektiv ska integreras i all utbildning och forskning. Hur lever psykologutbildningen upp till det? Ett svar gavs
år 2004 i Högskoleverkets utvärdering av
psykologprogrammen. Slutomdömet blev
att integreringen i regel är svag.
Utvärderarna summerade: ”Det vanligaste sättet på vilket lärosätena presenterar genus är som gruppvariabel, det vill
säga med betoning på skillnader och likheter mellan könen. Mer sällan behandlas
genus som stimulusvariabel, det vill säga
hur respektive kön uppfattas och behandlas. Detta perspektiv borde uppmärksammas.” Högskoleverket gav också rekommendationen: ”Genusperspektiv bör integreras och problematiseras i undervisningen i betydligt större utsträckning”.
OM NÅGRA ÅR kommer en ny utvärdering från Högskoleverket.
Men redan nu gör Psykologtidningen en mer anspråkslös spaning
efter genusperspektiv i psykologutbildningen på de sju berörda universitetsorterna, från norr till söder. Är genusperspektivet tillgodosett i kurslitteratur och utbildning? Genomsyras utbildningen av ett genusperspektiv?
8
Start i norr, det betyder Umeå. Där är
Åke Granberg studierektor för psykologprogrammet. Anser han att genusperspektivet är tillgodosett i utbildningen?
– Vi är stolta över att vara på väg – och
tillräckligt ödmjuka för att inse att det är
rätt mycket väg kvar. Det är väl svårt att
säga att vi gör tillräckligt när många av
oss lärare inte är vana vid detta perspektiv, men vi arbetar sedan flera år med att
integrera genusperspektivet i vårt psykologprogram, säger han.
I Umeå, liksom på de flesta orter, finns
Målet med att utbilda lärare i genusmedveten undervisning är att de ska bli bättre på att upptäcka
och hantera ojämlikheter.
numera en fråga med i kursutvärderingarna om hur väl den studerande tycker att
genus/könsperspektivet har beaktats.
– Det kommer förstås att ge oss fingervisningar om hur väl vi lyckats, tillägger
Åke Granberg.
I Uppsala är Bo Andersson ny programansvarig för psykologprogrammet, men
han har lång erfarenhet av psykologutbildningen eftersom han har varit studierektor i 30 år.
– Jag tycker vi har blivit ganska mycket
bättre. Vi har nu en särskild 5-poängskurs
med genusperspektiv, ”Kön, genus och etnicitet”. Vi stod i valet mellan att göra en
egen kurs eller integrera genusperspektivet i ”strimmor” i många olika kurser.
Risken med ”strimmor” är att helhetsperspektivet försvinner, risken
med en egen kurs är att den blir
ett alibi för att inte göra något
mer. Vi hade en stor diskussion
om detta och valde kurs. Den har
inte blivit ett alibi, utan genusperspektivet finns med på
många andra moment också.
– Det finns säkert de som tycker att genusperspektivet ska vara med precis överallt, men det tycker inte lärarkåren och inte jag. Genusperspektivet upplever jag
mest som ett påbud från staten, det har inPsykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
Kursen i genusvetenskap har gett
aha-upplevelser som gör att man
kanske ser på resten av utbildningen med nya, genuskritiska ögon.
genusperspektiv
te uppstått ur ett stort intresse från forskare eller lärarkollegiet. Och några starka
pådrivande studentreaktioner märker jag
inte heller, säger Bo Andersson.
VI HASTAR VIDARE till Stockholm. Där ingår
numera 4-poängskursen ”Genusvetenskap och jämställdhetsfrågor” i första året
på psykologlinjen. Christina Flordh och
Björn Edlund ansvarar för kursen, men är
inte helt nöjda med nuvarande situation:
– Nej, vi kan inte säga att genusperspektivet är väl tillgodosett. Förutom 4poängskursen är det den enskilde lärarens
engagemang i frågan som avgör. Från studenthåll anser man det extremt angeläget
att genusperspektivet beaktas i högre utsträckning, svarar de.
I Örebro är Anders Agrell studierektor för
psykologprogrammet. Han nämner också
de studerandes engagemang:
– Studenterna på programmet bildade
för några år sedan gruppen MEGA
(Mångfald, etnicitet och genus i arbetet
som psykolog), och de har sedan dess
tryckt på för att dessa frågor ska lyftas
fram. Genusperspektivet genomsyrar inte
hela utbildningen men vi har målet att det
ska tas upp överallt, säger han.
Liksom på nästan alla de andra orterna
har man i Örebro ordnat utbildning för
Psykologtidningen 2/06
psykologiprogrammets lärare om genusperspektiv. Formerna varierar från ort
till ort: studiecirkel, lärardagar, föreläsningskvällar, högre seminarium med mera.
I Linköping har universitetsledningen
beslutat att Linköpings universitet ska vara ett genusmedvetet universitet under
2006. Det innebär speciella satsningar
med genusdagar, utbildning till studierektorer och programansvariga med mera
Studieort
Särskild genuskurs i
psykologutbildningen
Umeå
Uppsala
Örebro
nej
”Kön, genus och
etnicitet” (5 poäng)
”Genusvetenskap och
jämställdhetsfrågor” (4 p)
nej
Linköping
Göteborg
Lund
nej
nej
nej
Stockholm
som förstås också kommer psykologutbildningen till godo.
i Linköping är
mycket självständig och vilar helt på problembaserat lärande (PBL). Studenterna
arbetar i basgrupper med fallstudier. De
får en lång litteraturlista med förslag men
kan välja helt annan litteratur om de vill.
Karin Zetterqvist Nelson var programan-
PSYKOLOGUTBILDNINGEN
Genusgrupp på
institutionen
(jämställdhetsgrupper ej
medtagna)
nej
nej
Psykologistuderande
har egen genusgrupp
nej
nej
nej
ja, MEGA (Mångfald,
etnicitet och genus
i arbetet som
psykolog)
nej, men är på gång
ja
nej
Genusnätverk
Genusgrupp
GoS (Genus och
sexualitet)
ja
ja
Det är bara psykologprogrammet i Uppsala och Stockholm som har en genuskurs. Tabellen visar
också om institutionerna har en genusgrupp och om de psykologistuderande har en egen genusgrupp.
9
svarig för psykologutbildningen i Linköping till sommaren 2005 och har ett stort
intresse för genusfrågor. Hon forskar själv
om homofamiljer med planerade barn.
– Genusperspektivet har haft olika genomslagskraft i utbildningen beroende på
enskilda lärares intresse och studenternas
engagemang, just nu har vi studenter som
är väldigt drivande. Glädjande är att fler
studerande skriver sin examensuppsats
utifrån genusperspektiv. På senare tid har
jag till exempel handlett två diskursanalytiska uppsatser, en om flickor som skär sig
och en om trafficking, säger hon.
Psykologiska institutionen i Göteborg
har ju länge uppmärksammats för att man
inte har lyckats anställa en enda kvinnlig
professor i psykologi (nu lär två vara på
gång under 2006). Men det betyder inte
att ledningen motarbetat genusperspektiv, säger Kerstin Karlsson, studierektor för
all utbildning på institutionen:
– Jag arbetar själv med genusperspektiv
på institutionen och det har hänt mycket.
Nu finns en medvetenhet på institutionen
– om inte på alla håll – och ett större intresse från kurslärarna. Men vi är i början;
vi har inte satsat på att gå fort fram utan
med små steg i taget.
– Studenterna tycker kanske inte att vi
är i framkanten, och det är vi inte heller.
Men de har inte framfört sådana synpunkter. Vi är flera på institutionen som
”pushat” studenterna att de ska driva på
om mer genusperspektiv, det behövs påtryckningar från studenthåll, säger
Kerstin Karlsson.
NÄR BRITTA LILJEGREN började som studierektor för psykologprogrammet i Lund i
januari 2003 fanns inte mycket av genusperspektiv i utbildningen. Det märktes också i den så kallade Studentbarometern, som kom lite senare det året. Studentbarometern görs av Lunds universitet och är en systematisk utvärdering av
studenternas åsikter. Där framgick tydligt
att de psykologistuderande saknade genusperspektiv, mångfaldsperspektiv med
mera i sin utbildning. Studentbarometern
betydde mycket för att få fart på arbetet
med att förändra utbildningen.
– Det är för mycket sagt att genusperspektivet genomsyrar hela utbildningen i
dag, men vi arbetar målmedvetet med
detta, säger hon.
Bland det hon vill lyfta fram är gruppen
GoS (Genus och Sexualitet) som bildades
2003 efter önskemål av psykologprogramstudenter. I dag är det en genusgrupp för hela institutionen med målet att
förmedla kunskap i frågor som rör genus
10
och sexualitet till lärare och studenter.
Från och med våren 2006 ska studenter ur
GoS-gruppen hålla seminarier i genusoch sexualitetsfrågor på schemalagd tid
för termin ett och två.
Som framgått hittills anser många programansvariga på institutionerna att studenternas engagemang är näst intill avgörande för att få in mer av genusperspektiv
i utbildningen. PsykologTidningen fortsätter spaningen efter genusperspektiv
med några kommentarer från programstuderande. Alla är ledamöter i Psykologförbundets Studeranderåd.
Jan Pörtfors, som delar ordförandeskapet
i Studeranderådet, avslutar sin nionde
termin i Umeå i januari. Han tycker det
finns mycket övrigt att önska:
– Arbetet med att föra in genusperspektivet i utbildningen fortskrider i
smärtsamt långsam
takt. När jag började
utbildningen
slogs jag av frånvaron av genusperspektiv, det vill säga
lärarna tog upp det,
Jan Pörtfors
men det togs inget samlat grepp och då
går man inte vidare i kunskapsuppbyggnaden.
– I GRUND OCH BOTTEN är ju genusperspektivet ett kritiskt perspektiv. För vad
gör psykologforskarna i dag? De gör sina
undersökningar och konstaterar könsskillnader. Men det gäller ju att synliggöra
kön och inte nöja sig med att visa att det
finns könsskillnader, säger han.
Johanna Nordlinder har också just avslutat sin nionde termin, i Linköping.
– Jag har inte märkt några starka reaktioner om brist på genusperspektiv i utbildningen. Det beror nog på att vi har
problembaserad inlärning och väljer litteratur själva. Den som vill kan ju välja den
inriktningen, säger hon.
Både Jan Pörtfors och Johanna Nordlinder har valt att skriva examensuppsats med
genusperspektiv. Tillsammans med en
kvinnlig kurskamrat gör Jan en kvalitativ
studie av ett antal psykoterapeuter.
Johanna skriver om transsexuella personer.
Gunnel Edström avslutar nu sin andra termin i Uppsala. Hon ser fram mot kursen
”Kön, genus och etnicitet” på termin tre:
– Jag har hört att den är jättebra, en
ögonöppnare som gör att man blir medveten om när genusperspektivet saknas i
andra kurser.
– För övrigt är mitt intryck att genusengagemanget varierar bland de studerande.
Om någon är aktiv så drar
det gärna med sig fler. En
del går och suckar över att
det saknas genusperspektiv
men gör inget åt det och då
händer inget heller, säger
hon.
Andreas Wallner i UppsaGunnel Edström
la avslutar nu termin tre
och har gått kursen ”Kön, genus och etnicitet”:
– Kursen var bra ur genussynpunkt,
men hade för lite om etnicitet. För mig är
etnicitet en minst lika intressant fråga
som genus, nästan all psykologisk forskning är ju gjord utifrån västerländska personer, säger han.
Linda Stenbom har just gått ut termin
två i Stockholm som avslutas med kursen
”Genusvetenskap och jämställdhetsfrågor”. Hon är nöjd med kursen:
att man hade kopplat in ett
tydligt genusperspektiv även i tidigare
kurser, men jag förstår att det är många
perspektiv som ska rymmas i utbildningen, inte bara genus. Nu är genus på modet
och har egen kurs och det är bra. Men vad
får det för konsekvenser för oss blivande
psykologer att vi inte har en egen kurs om
etnicitet och varför inte om till exempel
åldrande? säger hon.
Aram Seddigh avslutar termin fem i Göteborg. Termin tre och fyra läste han psykologi i Dublin.
– På termin ett och två i Göteborg fanns
ett genusperspektiv, i vissa moment
mycket, i andra inte så mycket, beroende
på lärarens intresse. Men i Dublin fanns
det litet, jag tycker att jag kom ifrån genustänkesättet där.
– Genusperspektiv handlar ju också
om själva undervisningen. På en kurs
här i Göteborg avbröt läraren en diskussion och påpekade att vi fyra killar pratade medan
Aram Seddigh
de åtta tjejerna inte sade mycket. Vi reflekterade över detta en stund och körde sedan
med handuppräckning för att få ordet!
– Det vore intressant att få veta hur
mycket genusperspektiv läkare och sjuksköterskor har i sin utbildning. Det är ju
bra om det inte är främmande för dem när
vi i framtiden ska jobba nära varandra, säger han.
– JAG ÖNSKAR
ULLA-BRITT STRÖMBERG
Vetenskapsjournalist
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
Inom psykologin finns
fortfarande ett stort motstånd mot att integrera
genusperspektiv, säger
Mona Eliasson, professor i
genuspsykologi. Hon forskar om mäns våld mot
kvinnor och menar att
inga teorier varit så fruktbara inom denna forskning
som de med genusaspekter.
foto: robert berthagen
”Genusperspektiv
möter ännu motstånd”
H
ögskolan i Gävle har inget psykologprogram, men psykologiämnet finns
på A-, B-, C- och D-nivå. Och – här finns
Sveriges enda professor i genuspsykologi.
I mars 2004 tillträdde Mona Eliasson den
nyinrättade tjänsten.
Mona Eliasson har varit forskare och lärare vid Psykologiska institutionen i Uppsala och var i många år föreståndare för
Centrum för kvinnoforskning i Uppsala
(som nu är ersatt av Centrum för Genus-
”Människan är inte bara en man och
inte bara en amerikan, vilket man kan
tro av den forskning som gjorts.”
forskning). Hon är ett av de mest etablerade namnen i Sverige inom forskningsområdet mäns våld mot kvinnor, ett område
hon arbetat med långt innan det blev en så
uppmärksammad fråga som det är i dag.
Hur arbetar du som professor i genuspsykologi?
– Jag handleder, forskar och undervisar
som en ”vanlig” professor men med min
speciella inriktning, det är det som gör
mitt arbete så roligt! Och att få möta studenter, både kvinnor och män, med genusinriktning som söker upp mig för att de
vill att jag ska handleda dem.
– Men att arbeta med genus som utgångspunkt är även speciellt för att det är
Psykologtidningen 2/06
Mona Eliasson, professor i genuspsykologi, forskar om mäns våld mot kvinnor.
11
så omfattande: Både ett kunskapsområde
och en granskning av teorier och metoder.
Genus är också en mångfaldsfråga liksom
etnicitet och sexuell preferens. Det handlar ju om att få en vetenskap som är bättre
anpassad till att förstå den brokiga mångfald som mänskligheten faktiskt utgör. Vi
är inte stämplade i en form, människan är
inte bara en man och inte bara en amerikan, vilket man kan förledas att tro av den
forskning som gjorts.
Ska psykologiundervisningen i Gävle bli ett
föredöme nu, till exempel när det gäller
genusperspektiv i kurslitteraturen?
– Vi har ambitionen att alltid inkludera
genusaspekter, men vi kan göra mer än vi
gjort hittills.
För snart 15 år sedan intervjuade jag dig för
Psykologtidningen. Artikeln hade rubriken
”Stort motstånd mot kvinnoaspekter i psykologin” och du sade där att psykologin låg långt efter till exempel sociologi och litteraturvetenskap
när det gäller att integrera könsaspekter i teori
och praktisk forskning. Men sedan dess har det
väl gått framåt?
– Visst har det blivit bättre, men det
tror jag främst beror på trycket från psykologstudenter som vill ha genusperspektiv, och att det har uppmärksammats mer
veten person måste du komma åt även det
som är omedvetet och reflektera över det,
men det vill man inte. Det är just detta
medvetandegörande som möter sådant
motstånd.
Du forskar om mäns våld mot kvinnor. Vad
innebar det när man började anlägga genusperspektiv på det här våldet?
– Det var då det verkliga genombrottet
för den här forskningen kom. När det gäller mäns våld mot kvinnor så finns det inga forskningsteorier som har varit så
fruktbara som de med genusaspekter.
– När man söker efter förklaringar till
att våldet är så vanligt handlar det ju inte
om enskilda individer, inte om den enskilda kvinnan eller mannen i en relation,
utan om förståelsen av hur normer och
värderingar i samhället påverkar oss. Det
finns en lång historisk tradition där mannen hade rätt att aga sin hustru, alltså att
använda våld. Vi har ett ojämlikt samhälle
där vi till exempel tillåter pornografi, som
är en organiserad form av kvinnoförtryck
och vi har andra strukturer, som inte är så
utpräglat kvinnofientliga, men som leder
till att kvinnor får lägre lön för samma
jobb och så vidare. Allt detta finns oberoende av individerna.
"Inom psykologin finns fortfarande ett stort
motstånd mot att integrera genusperspektiv."
och mer i övriga samhället. Inom psykologin finns fortfarande ett stort motstånd
mot att integrera genusperspektiv.
– Motståndet är intressant. Det måste
beröra något som ligger väldigt djupt i
personen. Dels beror det nog på att man
inte vill ta till sig att den framgångsrika
tradition man har arbetat inom är ofullkomlig. Dels sitter man kvar i föreställningen om kön som given kategori och
kan bara se att här har vi den ena gruppen
som är kvinnor och den andra gruppen
som är män, och utgår från att de handlar
medvetet och överlagt. När vi genusforskare säger att mycket ligger i strukturer
som vi är omedvetna om blir ”den typiske
akademikern” mycket uppbragt, eftersom
det kanske inte är åtkomligt att mäta enligt den intellektuella, experimentella traditionen utan kräver andra, kvalitativa
metoder.
– Ett exempel är när vi vill diskutera undervisningsstil och hur kvinnor och män
behandlas olika i klassrummet eller seminarierummet. Det är ju inget läraren gör
med avsikt men ”den typiske akademikern” vill bara diskutera det medvetet
överlagda. Men för att bli en genusmed-
12
Men den enskilde individen har väl ansvar
för vad han gör?
– Naturligtvis. Men se på till exempel
frågan om alkohol och våld. I vår kultur
har vi en tradition där män får dricka sig
fulla och sedan får förståelse för att de gör
galna saker, även om vi inte förlåter det.
Misshandlade kvinnor säger ofta: ”Om
han inte drack skulle vi inte ha detta problem, när han är nykter är han världens sötaste och goaste”. Genusperspektivet på
detta är att män utnyttjar de här strukturerna för att förklara och rättfärdiga vad de
gör: ”Jag var så full att jag inte visste vad
jag gjorde.” Även om det inte håller i rätten är det något som omgivningen förstår.
Ett annat exempel är många mäns
grundmurade känsla av att de har rätt att
ha anspråk på kvinnor. En man, som har
blivit reformerad och har slutat slå sin
partner, kan berätta om hur han ansåg sig
ha rätt att bli galen om han kom 15 minuter innan middagstid och maten inte var
klar. Och reformerade män som lärt sig ta
ansvar för sitt våld kan ändå säga: ”Jag
måste ta ansvar för mitt våld. Jag valde att
slå. Men hon måste ju lära sig att inte uppträda så att jag måste slå henne.” Var
kommer den uppfattningen ifrån att de
har rätt att bestraffa kvinnan? Det är ju
inte så att en liten grupp män har hittat på
det själva. Vi måste se kvinnomisshandel
mot bakgrund av ett samhälle, där män
tillåts och förväntas dominera över kvinnor. Men det innebär förstås inte att män
som misshandlat kan undandra sig sitt ansvar genom att hänvisa till dessa kvinnoförtryckande normer i samhället.
Och nu forskar du om kvinnor som måste leva gömda undan våldsamma män. Hur går
det till?
– Jag arbetar med Katarina Weinehall,
universitetslektor vid juridiska institutionen vid Umeå universitet, och vi kuskar
land och rike runt och intervjuar kvinnorna. Vi träffar dem genom kontakter som
lett till kontakter och vi vet inte vad de
heter eller var de bor. Vi vill se om skyddet fungerade, och var läckorna finns om
det inte fungerat.
– Vi är även intresserade av hur vardagslivet ser ut. Kan de jobba? Hur organiserar kvinnan sitt liv när hon inte kan
ha sitt namn på brevlådan och måste ha
spärrmarkerat personnummer?
– För mig som psykolog är det också intressant att få höra hur de hanterar situationen och hur ser de på mannen. Är de
hämndlystna och bara berättar om negativa saker? Nej, de visar snarare sorg och
beklagande och säger: ”Jag kan inte hata
honom, han har haft det besvärligt, han
hade en tråkig uppväxt.” Om de känner
ilska mot mannen är de bekymrade över
det. Och de kan till exempel säga att ”om
jag aldrig hade träffat honom så hade jag
inte haft mina barn”. Så det är en dubbelbottnad bild de ger.
– En mycket viktig fråga, som inte ingår
i just det här projektet, är att hitta interventioner för våldsamma män. Inte bara
för de män som är dömda för det är ju en
liten andel, utan interventioner så att
kvinnor och män på ett tidigt stadium blir
uppmärksammade. Det är ju inte så att
våldet bara plötsligt bryter ut över en
natt. Men så länge man tror att det bara
rör sig om en liten speciell grupp män kriminella, utstötta, missbrukare eller
män från andra kulturer, är man inne på
fel spår. Som psykolog menar jag att samhället måste jobba med prevention, information och utbildning i stor skala och se
individen i sitt sammanhang och medvetandegöra normer, förväntningar och föreställningar. Och det är ju inte begränsat
till vissa grupper.
ULLA-BRITT STRÖMBERG
Vetenskapsjournalist
Psykologtidningen 2/06
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
Katarina Blume, här med två månader gamla dottern
Sissela, har studerat texter i Psykologtidningen som
en del av sitt avhandlingsarbete.
foto: tomas södergren
och på sjuksköterskeprogrammet vid
högskolan i Gävle.
Före psykologistudierna läste Katarina
Blume under ett par år olika ämnen som
etnologi och familjesociologi.
– Det slog mig tidigt att man i de här
ämnena satte in kunskaper om människan
i ett vidare samhällsperspektiv, något som
jag saknade i psykologin med dess individinriktning. Jag kände mig ganska ensam
om den här kritiken innan jag kom i kontakt med genusforskningen i Umeå.
Katarina Blume ägnar sig åt den gren av
genusforskningen som studerar psykologin som ämne, det vill säga frågor om hur
kön framställs i psykologin och vilka föreställningar om kön som dominerar inom
forskningen.
– Jag är också specifikt intresserad av
psykologprofessionen, av hur man som
psykolog arbetar utifrån de föreställningar man har om kön.
Psykologer ser
på mäns våld
Hur förklarar psykologer mäns våld mot kvinnor och vilka följder får
dessa förklaringar för behandlingen? Det är en frågeställning som
intresserar Katarina Blume, doktorand i psykologi, som valt att studera
psykologers texter om frågan i Psykologtidningen.
S
Psykologtidningen 2/06
sitet, dels till Genusforskarskolan som
universitetet är värd för samt även till
högskolan i Gävle. Mittuniversitetet samt
högskolorna i Kalmar och Gävle är så kallade partnerhögskolor till forskarskolan.
Inte mindre än 35 doktorander från olika
ämnesområden deltar i dag i Genusforskarskolans forskarutbildning. Katarina är
för närvarande föräldraledig, men undervisar annars i psykologi på enstaka kurser
13
▲
tudien av texter i Psykologtidningen mellan åren 1995 och 2004 ingår som
en del av en kommande avhandling.
– Jag vill veta hur diskussionen om mäns
våld mot kvinnor ser ut inom psykologprofessionen. Hur framställer psykologerna problemet, vilka subjekt skapar de i sina
beskrivningar och vilka lösningar ser de?
Katarina Blume är knuten dels till Psykologiska institutionen vid Umeå univer-
”KONSTRUKTIONER AV GENUS i nutida
svensk psykologi” lyder arbetsnamnet på
den avhandling Katarina Blume arbetar på
och utgående från denna övergripande frågeställning gör hon ”nedslag” inom olika
problemområden, där genus kan anses
spela en stor roll.
Ett sådant område är ”mäns våld mot
kvinnor”.
– Jag har valt det området av två skäl, säger hon. Det är högaktuellt i samhället i
dag och det innehåller starka könsaspekter.
Ett annat ”nedslag” hon planerar är förståelsen av kön inom utvecklingspsykologin – ett knappast förvånande intresse hos
en doktorand med tre egna barn – sex och
tre år samt två månader gamla.
För att skaffa sig en bild av hur psykologer ser på och framställer problemområdet ”mäns våld mot kvinnor”, beslöt
Katarina sig för att granska hur samtalen
kring frågan förs i psykologernas texter i
Psykologtidningen mellan 1995 och 2004.
Startåret 1995 valde hon med tanke på att
det var då ”Kvinnofridsutredningen”
(SOU 1995:60) lades fram.
Hon hittade ett 20-tal texter som behandlade mäns våld mot kvinnor. Och
även om hon ännu inte är helt klar med
analysen av materialet kan hon se vissa
tydliga mönster.
Hon delar in artiklarna i sådana med ett
huvudsakligen individuellt perspektiv och
TEMA: GENUSPSYKOLOGI
sådana med ett strukturperspektiv. I det
första fallet ses den våldsutövande mannen
som ett offer för en traumatisk uppväxt.
Förklaringen till våldet finns i mannens
”inre”. I det andra fallet ses mäns våld som
ett uttryck för den ojämlika fördelningen
av makt mellan kvinnor och män som råder i samhället – det som med ett aktuellt
ord kallas könsmaktsordningen.
bland
de undersökta artiklarna. Resonemangen
går då ut på att mannen som slår själv varit utsatt för traumatiska händelser i sin
barndom. Genom sina våldshandlingar
kompenserar han den maktlöshet och
vanmakt han upplever och kan på det
sättet återta makten.
– Den här förklaringen ses inte som en
ursäkt för mannens beteende, säger Katarina Blume. Men det är underförstått, att
den här förståelsen av problemet hos såväl
behandlare som klient är nödvändig och
man ska kunna hjälpa våldsutövaren att
sluta slå.
Den teoretiska bakgrunden till resonemanget är psykodynamisk teori, framför allt objektrelations- och anknytningsteori.
– Kvinnan som partner ses i artiklarna
inte som skyldig till mannens våld. Men
om man ser våldshandlingarna som grundade i den tidiga mor-barnrelationen
kommer kvinnan som mor att indirekt
framställas som skyldig till den vuxna
mannens handlande.
Huvuddelen av artiklarna med ett individperspektiv handlar om psykologers
arbete med våldsbrottslingen, få om stöd
INDIVIDPERSPEKTIVET DOMINERAR
och hjälp till de kvinnor och barn som
drabbas, även om de också finns.
Ofta talar man om våldsverkaren på ett
könsneutralt sätt, påpekar Katarina
Blume. Man talar om ”våldsverkaren”,
”patienten” för att senare i texten plötsligt
övergå till ett ”han”. Men man problematiserar inte det faktum att beskrivningarna
faktiskt handlar om män. Gäller de också
kvinnor och varför reagerar inte flickor på
utsatthet i barndomen på samma sätt som
män? Könsperspektivet saknas.
”Svenska mäns våld
får oftare en psykologisk förklaring
medan utländska
mäns våld ges kulturella förklaringar”
MEN DET FINNS OCKSÅ ett fåtal artiklar
om mäns våld mot kvinnor med ett mer
uttalat könsperspektiv. Mannen som slår
ses då som en del av den samhällsordning,
där män har mer makt och privilegier än
kvinnor. Mannen har införlivat den omgivande samhällssynen och anser sig ha
rätt att utöva makt och kontroll över
kvinnan.
De här artiklarna handlar i högre grad
om både mannen som slår och kvinnan
som blir slagen. De berör också de risker
för kvinnans psykiska hälsa som våldet innebär.
– Intressant är att i de artiklar som utgår från ett strukturellt perspektiv tyngdpunkten ofta ligger på kvinnors situation i
andra länder eller invandrarkvinnornas
situation, berättar Katarina Blume. Även
om en koppling också ofta görs till våld
utövat av svenska män, finns en tendens
till att det strukturella perspektivet främst
lyfts fram när det handlar om ”andra kulturer”. Risken blir då att svenska mäns
våld får individualpsykologiska förklaringar, medan utländska män och invandrarmän anses styrda av kulturella och sociala faktorer i sitt våldsbeteende.
Också psykologens roll skiftar beroende
på vilka förklaringar man ger våldsutövandet. Med ett individinriktat perspektiv får psykologen en självklar roll som behandlare och behandlingen är ofta psykoterapi riktad till gärningsmannen. Om
våldet ges en mer strukturell förklaring
blir psykologens roll mer diffus. Att försöka påverka samhällets syn på det manliga
våldet eller att arbeta med mäns attityder
till brottet och brottsoffret hamnar i någon mån utanför det som ses som psykologers egentliga arbetsfält.
– Det väcker frågan om vilken sorts förståelse och vilka förklaringar som ryms
inom psykologins nuvarande ramar, funderar Katarina Blume. Gör till exempel
problem som anknyter till makt- och kulturbegrepp det? Psykologin har visat sig
få en allt starkare röst i samhället. Det blir
då än viktigare att psykologin förmår
spränga sina gränser när det gäller teoribyggnad och kombinera individperspektivet med ett samhällsperspektiv.
MAJA AHLROOS
PRESSKLIPP
Borgerliga alliansen vill förstärka psykiatrin
Den borgerliga alliansen lanserar på
DN. Debatt (2006 01 09) ett tiopunktsprogram med bland annat vårdgaranti
till patienter med psykiska besvär.
De fyra undertecknarna av debattartikeln,
Maria Larsson (kd), Kristina Axén Olin (m),
Erik Ullenhag (fp), och Kenneth Johansson
(c), representerar Allians för Sverige. De
är överens om att psykiatrin behöver förstärkas under den närmsta tioårsperioden
med åtminstone fem miljarder kronor.
”Det är förmodligen inget annat område inom sjukvården där förnyelse är mer
nödvändig än just inom psykiatrin”, skriver de och tillägger: ”Modern psykiatrisk
vård bör samordnas av en så kallad Case
14
manager med helhetsansvar för patienten.”
Några av de åtgärder som de föreslår är:
– Primärvården måste alltid ha tillgång
till kuratorer och psykologer.
– Den som söker för psykiska besvär
måste få en diagnos inom tre månader av
kvalificerad läkare.
– Väntan på utredning av barn vid BUP
bör inte överstiga en månad.
– Patienter med både missbruk och psykisk sjukdom ska inte kunna nekas akut
hjälp vid psykiatrisk akutmottagning eller
enhet för missbruksvård.
De föreslår också att staten ska ta över
finansieringen av den rättspsykiatriska
vården.
Fp önskar psykolog på
ungdomsmottagningar
Folkpartiets oppositionslandstingsråd Birgitta Rydberg föreslår i en skrivelse till
Stockholms läns landsting att ungdomsmottagningarnas uppdrag ska ses över och
förtydligas, och att samarbetet med BUP
ska fördjupas.
– Har ungdomsmottagningarna sådan
bemanning att de kan vara ett förstahandsalternativ när det gäller öppen psykiatrisk vård? Vi anser att ungdomsmottagningarna bör kunna erbjuda hjälp vid psykisk ohälsa åt ungdomar. Därför behöver
det finnas psykolog och/eller kurator på
mottagningarna, säger Birgitta Rydberg.
(Awiwa Keller, Dagens Nyheter 2005 12 29)
Psykologtidningen 2/06
foto: magnus gotander
Falsk psykolog dömd
Lunds tingsrätt har dömt en kvinna för obehörigt användande av titeln psykolog. Kvinnan har använt sig
av titeln psykolog trots att hon inte haft legitimation.
K
vinnan har under åren 2003 och
2004 använt sig av titeln psykolog trots
att hon saknade legitimation för yrket.
Hon dömdes i december 2005 av Lunds
tingsrätt för obehörigt användande av titeln psykolog till dagsböter.
Stockholms tingsrätt har även tidigare
dömt en person för obehörigt användande av titeln psykolog.
Enligt lagen om yrkesutövning på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) får
ingen utge sig för att vara psykolog utan
att ha legitimation för yrket, eller utan att
genomgå den praktiska tjänstgöringen
(PTP). Samma regel gäller för titeln psykoterapeut. För legitimerade psykoterapeuter gäller dessutom att de i samband
med sin yrkesutövning ska ange sin grundutbildning.
Det är inte heller tillåtet att använda en
titel som kan förväxlas med en skyddad
titel.
Den som obehörigen använder sig av titeln psykolog eller psykoterapeut kan enligt lagen dömas till böter.
för yrkestiteln är
bland annat att göra det enklare för den
enskilde att avgöra vilken yrkesutövare
som har erforderlig utbildning och kompetens och som står under samhällets tillsyn.
Titelskyddet gäller endast inom hälsooch sjukvårdens område. Om någon i annat sammanhang använder sig av yrkestiteln i missledande syfte, som inte har
samband med hälso- och sjukvård, kan det
dock vara att bedöma som vilseledande
marknadsföring.
Skyddet för yrkestiteln innefattar inte
någon exklusiv rätt att utöva yrket, utan
ger endast en ensamrätt till yrkestiteln.
När det gäller behörighetskrav för tillsättning av tjänst som psykolog inom landstingets hälso- och sjukvård gäller dock
krav på legitimation eller PTP.
Möjligheten för psykologer att få legitimation infördes 1978. Ursprungligen
fanns inget skydd för yrkestiteln psykolog, utan endast ett skydd för yrkesbeteckningen ”legitimerad psykolog”.
1994 utökades skyddet till att omfatta
även yrkestiteln psykolog, det vill säga det
skydd som finns i dag. Samtidigt infördes
ett skydd för yrkestiteln psykoterapeut.
SYFTET MED SKYDDET
Psykologtidningen 2/06
Motiveringen till införandet av det mer
omfattande titelskyddet för psykologer
och psykoterapeuter var att legitimationen inte hade lett till någon märkbar begränsning i det allmänna utbudet av psykologisk rådgivning och behandling.
Marknadsföringen av samtalsterapi i en
mångfald former var fortfarande mycket
omfattande från personer vars kompetens
för verksamheten var otillräcklig. Titlarna
psykolog och psykoterapeut eller liknande
titlar användes ofta i marknadsföringen
på ett vilseledande sätt som kunde ge intrycket att utövaren hade den legitimerade psykologens kompetens.
Trots att man infört ett titelskydd används fortfarande titlarna psykolog och
psykoterapeut av icke-legitimerade personer. Det är inte ovanligt att personer utan
legitimation i annonser av olika slag använder titlarna. För att skydda patienter
mot oseriösa yrkesutövare krävs det att
marknaden inom det psykologiska behandlingsområdet saneras. Detta kan ske
med ett effektivt utnyttjande av den
lagstiftning som finns i dag. I preventivt
syfte är det viktigt att samhället reagerar
och beivrar brott mot titelskyddet. Psykologförbundet välkomnar därför domen i
Lunds tingsrätt som visar att samhället
ser allvarligt på denna typ brott.
CAMILLA DAMELL
Förbundsjurist
ANNONS
Anslag från L.J. Boëthius´ stiftelse
Styrelsen för Lars Jacob Boëthius´ stiftelse får härmed meddela att bidrag kan sökas ur stiftelsen. Dennas
syfte är att ge nervsjuka stöd och hjälp genom lämplig vård.
Enligt testators önskan, som det uttryckts i testamentet den 11 augusti 1930, skall stiftelsens avkastning
användas för att hjälpa ”med nervsjukdom behäftade, mindre bemedlade, dock icke av stat eller kommun
avsevärt understödda, svenska medborgare, vilkas fysiska och psykiska lidande kan, om icke fullständigt
botas, så åtminstone lindras eller förbättras”. Detta syfte skulle enligt testator bäst kunna uppnås genom
att inrätta sjukhem för unga människor, varvid unga män skulle ges företräde. Det förutsättes vidare att de
hjälpsökande inte är behäftade med missbrukssjukdomar, psykotiska tillstånd eller svårare fysiska
handikapp.
Med hänsyn till utvecklingen inom psykiatrin under senare decennier har det emellertid visat sig mindre
ändamålsenligt att upprätta sjukhem. Även om bidrag till sjukhem alltjämt kan erhållas synes stiftelsens
syfte i nuläget bäst kunna tillgodoses genom behandling i öppen vård av enskilda patienter.
Kammarkollegiet har medgivit att medel från stiftelsen även får användas för uppbyggnad av lämpliga
vårdinsatser för patienter i öppen vård. Sådan vård kan främjas genom utvecklande av olika
psykoterapiformer/andra behandlingsformer. Tänkbara målgrupper härvidlag är patienter med affektiva
sjukdomar, ångesttillstånd av varierande genes, sociala fobier, självmordsbenägenhet och liknande
tillstånd, dock ej patienter med missbrukssjukdomar eller psykos. Företräde ges åt projekt som gäller
unga män. Företräde bör vidare ges sökande som är beredda att utveckla strategier och projekt som syftar
till en systematisk uppföljning av behandlingsresultaten, varvid såväl effekter som bieffekter registreras.
Bidrag kan inte lämnas till enskild för vård och behandling och inte heller till utbildning.
Ansökningshandlingar i 7 exemplar insänds till sekreteraren Kerstin Bendz, Trafikskadenämnden,
Box 24048, 104 50 Stockholm, tel: 08-522 787 03, som även lämnar ytterligare upplysningar.
Ansökan skall ha kommit in senast onsdagen den 15 mars 2006. (Särskilda ansökningsblanketter finns
inte).
Ansökan skall innehålla en beskrivning av projektet med en kortfattad (högst en sida) sammanfattning för
lekmän, sökandens meritförteckning samt ett budgetförslag.
Sökande som tidigare beviljats medel ur stiftelsen skall till ansökan foga en redogörelse över det hittills
utförda arbetet.
15
Det lönar sig att vara specialistpsykolog!
En specialistpsykolog tjänar betydligt mer än sina kolleger, visar ny
statistik. Den som är specialist men inte leg psykoterapeut, tjänar
4 000 kr per månad mer än den som varken är terapeut eller specialist. Är man leg psykoterapeut och specialistbehörig så tjänar man
3 000 kr mer per månad än den som endast är leg psykoterapeut.
– Så det tycks vara en bra affär att specialisera sig, skriver Specialistrådets ordförande Håkan Nyman.
U
nder Psykologidagarna och under
Psykologförbundets rådskonferens i slutet
av oktober presenterade Specialistrådet
ny statistik om antalet specialistpsykologer i Sverige, samt utdrag ur befintlig statistik över lönenivåer för specialistpsykologer jämfört med psykologer utan sådan
behörighet.
Vi hade också anledning att diskutera
några idéer om hur man skulle kunna utveckla specialistordningen ytterligare,
och hur den ska kunna bli mer attraktiv
för våra nyutexaminerade kolleger.
Vad är då en specialistpsykolog, kan
man fråga sig. Så här föreslår Specialistrådet att vi ska definiera oss: Specialistpsykologen kan utveckla metoder, förklaringsmodeller och andra strukturer inom verksamhetsområdet, fungera som mentor för
andra psykologer, upprätthålla ett vetenskapligt förhållningssätt, granska såväl
teoretiska som praktiska bidrag inom området, och i övrigt utföra praktiskt psykologarbete på avancerad nivå.
Av olika skäl har vår redovisning av andelen specialistpsykologer bland legitimerade psykologer i Sverige, respektive
bland Sveriges Psykologförbunds medlemmar, tidigare inte varit optimal.
gemensamma krafter skaffat oss en bättre bild av läget. Totalt 1 621
psykologer innehade specialistbehörighet
i december 2005. Av dessa har 415 behörighet i mer än en av de tidigare funktionerna eller, i undantagsfall, i mer än ett
område. Vid senaste årsskiftet fanns det
8 786 legitimerade psykologer i landet,
vilket innebär att cirka 18 procent av oss
innehar specialistbehörighet. I debatten
inför införandet av Specialistordningen
framfördes åsikten att cirka 25 procent av
kåren kanske skulle finna det intressant
att vara specialistpsykolog. Ser man på
rekryteringen av nya psykologer till specialistutbildningen måste man säga att vi
har ett kritiskt läge just nu. Nästan tusen
NU HAR VI MED
16
specialister kommer att gå i pension inom
tio år, vilket gör att andelen snabbt kommer att bli väsentligt mindre.
TABELL 1. Antal legitimerade psykologer med
mer än en specialistbehörighet.
Antal specialistbehörigheter Antal personer
2
314
3
77
4
20
5
3
7
1
skäl vanligare att
psykologer med lång erfarenhet innehar
specialistbehörighet, och åldersfördelningen återspeglar detta. Av de legitimerade psykologer som uppnått pensionsåldern är ganska precis 25 procent specialister, medan de flesta specialisterna finns
i intervallet 55-64 år. Den yngste som nu
innehar specialistbehörighet är född 1967.
DET ÄR AV NATURLIGA
TABELL 2. Åldersfördelningen bland specialistpsykologerna.
Andel
specialistpsykologer
16,4 %
63,6 %
18,5 %
1,5 %
Åldersintervall
> 64
55 - 64
46 - 54
< 46
Fördelningen på de olika specialistområdena är mycket ojämn och avspeglar
den dominans som klinisk psykologi har
inom yrket. Av de kliniska specialistpsykologerna är den överväldigande andelen
förstås legitimerade psykoterapeuter.
Men de som innehar mer än ett bevis måste ändå ha presterat ytterligare minst ett
vetenskapligt arbete, även om andra me-
riter kan ha ekvivalerats.
Det ska också påpekas att de som genomgått en legitimationsgrundande psykoterapeututbildning kan ha påbörjat den
långt innan de varit legitimerade psykologer i fem år, vilket annars krävs för tillträde till specialistutbildningen i sig. Däremot måste de förstås komplettera med
professionskurs och presentera ett godkänt vetenskapligt arbete för att deras
psykoterapeututbildning ska ekvivaleras
som motsvarande specialistnivå.
Flera terapeututbildningar erbjuder
också speciella lösningar för psykologer
som önskar kunna använda utbildningen
för specialistbehörighet, till exempel när
det gäller specialistkollegium.
Endast en mindre andel av de specialistpsykologer vi har i dag har genomgått utbildningsinslagen på det sätt och i den
ordning som specialistmodellen anger.
3. Fördelningen av specialistpsykologer
över de fem specialistområdena (dec 2005).
TABELL
Område
Klinisk psykologi
Pedagogisk psykologi
Arbetslivets psykologi
Neuropsykologi
Handikappsykologi
Antal personer
1173
165
159
107
17
Omkring hundra är specialister på två
eller flera områden.
FÖR ATT KUNNA svara på frågan om det lönar sig att bli specialistpsykolog har vi
gjort utdrag ur den statistik som finns i
SACO:s Lönesök, och som baseras på
Löneenkäten bland förbundets medlemmar 2004. Just nu pågår insamlandet av
motsvarande material för 2005. Jag vill
gärna passa på att uppmana de som ännu
inte svarat på den att snarast göra det!
Av tabell 4 framgår att alla som skaffat
sig specialistbehörighet tycks tjäna mer än
de som inte gjort det.
Mer fakta: Den som inte är legitimerad
psykoterapeut men specialist, tjänar 4 000
kr per månad mer än den som varken är
terapeut eller specialist. Är man legitimerad psykoterapeut och specialistbehörig så
tjänar man 3 000 kr mer per månad än
den som endast är legitimerad psykoterapeut. Har man doktorerat och dessutom
är specialist så tjänar man 2 500 kr mer
Psykologtidningen 2/06
TABELL 4: Inkomst per månad för legitimerade psykologer med och utan specialistbehörighet, efter examensår.
Utan specialistbehörighet
Med specialistbehörighet
Examensår,
5-årsklasser
Antal
Medel
10:e
Perc
Median
90:e
Perc
Antal
Medel
10:e
Perc
Median
90:e
Perc
Andel spec.
1965-1969
1970-1974
1975-1979
1980-1984
1985-1989
1990-1994
1995-1999
2000-2004
Samtliga
21
154
266
254
348
268
418
493
2223
33 887
31 022
30 967
30 138
29 405
28 298
27 206
25 134
28 337
27 220
26 500
26 600
26 000
26 000
25 000
24 570
21 500
24 000
29 885
30 073
29 550
29 300
28 600
27 850
26 700
25 000
27 700
35 000
37 700
37 000
34 700
33 500
32 000
30 000
28 000
33 000
9
138
227
108
77
22
3
34 714
33 171
32 504
33 421
32 223
31 000
.
.
28 000
28 200
27 565
27 400
27 200
.
32 400
31 075
31 000
31 025
30 550
30 200
.
.
38 100
38 700
40 420
36 400
34 600
.
585
32 751
27 900
31 000
39 000
30 %
54 %
46 %
30 %
18 %
7,6 %
0,7 %
0%
20,8 %
per månad jämfört med disputerade utan
specialistbehörighet.
Så hur man än ser på saken så tycks det
vara en bra affär att specialisera sig. Det
kan naturligtvis hävdas att dessa individer
skulle ha tjänat bra ändå – de kan ju vara
kompetenta och driftiga på olika sätt.
Faktum kvarstår att med specialistbehörigheten följer en klart högre lön än annars. Det borde väl kunna vara ännu en
drivkraft till att förkovra sig?
DU SOM KÄNNER dig kallad av detta, tänk
efter hur du vill att din yrkesmässiga
framtid ska gestalta sig. Vad är det du är
speciellt intresserad av? Det ligger ju i din
arbetsgivares intresse att du får en adekvat kompetensutveckling och denne bör
därför diskutera en seriös karriärplan med
Nöjda psykologpatienter
på Mölndals vårdcentral
70 procent av patienterna upplever vid en långtidsuppföljning att
de fått ganska stor eller stor hjälp
av psykologbehandling på Mölndals och Kållereds vårdcentral.
När det gått 15-24 månader efter psykologbehandling vid Mölndals och Kållereds
vårdcentral gjorde Åsa Lindgren, psykologstuderande vid Göteborgs universitet,
en långtidsuppföljning. Resultatet, som
Psykologtidningen 2/06
dig. Så varför vänta – gå till din chef redan
i dag och säg att du vill bli specialist inom
ditt område! Om tre år kan du sedan kvittera ut en betydligt högre lön. Vad mera
är, då kan du också åta dig mer kvalificerade och intressantare arbetsuppgifter - och
dessutom har du fått ett fint diplom att
sätta på väggen i ditt nya, stora kontor!
Under studietiden har du också knutit
väldigt bra kontakter med andra specialister, flera från andra områden än ditt, och
bildat ett nätverk för professionellt erfarenhetsutbyte. För det mesta har ni också
haft trevligt tillsammans.
Ditt vetenskapliga arbete blev så pass
bra att det inte bara var publicerbart som
anvisningarna säger, utan faktiskt blivit
publicerat i en ansedd vetenskaplig tidskrift. Så nu är du redan igång med ett
nytt projekt, som din stolta chef skryter
med för alla som vill lyssna. Dina klienter/patienter/kunder är också nöjda, för
de har ju sett hur ditt arbete utvecklats
och effektiviserats.
Finns det ingen baksida, undrar du
kanske? Nej, faktiskt
inte! Alla legitimerade psykologer måste
hålla sig ajour med
kunskapsutvecklingen på sitt område,
och om man gör det
på ett systematiskt
sätt så leder det till
en specialistbehörighet. Sätt igång!
kan jämföras med att 90 procent av patienterna uppgav samma sak omedelbart
efter behandlingen, visar att det goda resultatet håller i sig ganska väl i upp till två
års tid efter avslutat behandling.
Uppföljningen genomfördes i oktober
och november 2005 och av 50 deltagare i
undersökningen svarade 41, vilket är en
svarsfrekvens på 82 procent.
Patienten kommer till psykologen på
remiss från distriktsläkaren och erbjuds
efter ett bedömningssamtal max tio psykologsamtal samt två uppföljande samtal.
Behandlingen består i snitt av 5-6 samtal
per patient.
Frågorna i undersökningen gäller också
på vilket sätt patienterna anser att de blivit hjälpta. Sammanlagd handlar 65 procent av svaren om att patienten upplever
sig ha fått en ökad förståelse för problemen och dess orsaker samt en ökad förståelse för hur dessa problem kan lösas.
Den näst största kategorin, 23 procent,
handlar om att patienten har fått tala av
sig, blivit lyssnad på och känt sig förstådd.
Kritiken som framkommer i undersökningen gäller till största delen att patienterna önskar fler psykologsamtal och kortare väntetider.
HÅKAN NYMAN
Ordförande i Specialistrådet
17
foto: renato tan
Data ur SACO:s Lönesök, hämtade från löneenkät 2004.
Toyen, 1976
Integrativ metod förbättrar
behandling av affektfobier
Psykologerna Peter Lilliengren och
Patrik Lindert presenterar en modell
för korttidsterapi där både psykodynamiska och beteendeterapeutiska
principer använts för att bearbeta inre
känslomässiga konflikter, så kallade
affektfobier.
M
etoden har utvecklats av professor
Leigh McCullough vid Harvard Medical
School i Boston och beskrivs i boken
”Changing Character” (1997) samt manualen ”Treating Affect Phobia”(2003).
Utgångspunkten är att olika psykiska
symtom och maladaptiva karaktärsdrag
bottnar i inre känslomässiga konflikter.
McCullough konceptualiserar dock inre
konflikter som affektfobier. Med detta begrepp integreras psykodynamisk konfliktteori med Silvan Tomkins affektteori och
öppnar för beteendeterapeutiska interventioner.
18
Tomkins utgår från att vi föds med en
uppsättning biologiskt grundade basaffekter. Varje affektprogram innehåller
en kroppslig upplevelse, en handlingspotential samt yttre kommunikation i form
av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Affekter kan vara aktiverande – till exempel intresse, glädje, sorg och ilska – eller hämmande, som skam, skuld, ångest och
smärta. De aktiverande affekterna får oss
att närma oss det som vår uppmärksamhet är inriktad på, medan de hämmande
får oss att dra oss undan. Genom interaktionen med våra primärobjekt lär vi oss att
reglera våra affekter och vi skapar en inre
värld av associationer mellan behov, affekter och erfarenheter (så kallade "scripts").
Affekter associeras även med varandra
och med våra biologiska drifter (hunger,
törst, sexualitet och anknytning) vilket
kan innebära problem. Om till exempel
ilska associeras med skam kan detta resultera i att alla upplevelser av och uttryck
för ilska och självhävdelse undviks. På liknande sätt kan andra adaptiva affekter eller behov som sorg, intresse, glädje,
känslomässig närhet eller sexualitet komma att associeras med hämmande affekter
Psykologtidningen 2/06
Aktuell forskning
som ångest, skuld, skam eller smärta. På
detta sätt uppstår olika "rädslor för
känslor" eller affektfobier.
Omstrukturering av försvar
McCullough förordar en medkännande
hållning i undersökandet av försvaren, till
skillnad från exempelvis Habib Davanloos
mer ångestprovocerande teknik. Försvaren ses som inlärda strategier för att hantera outhärdliga affekter och det är viktigt
att inledningsvis validera patientens försvar. Att hålla ångestskapande affekter
omedvetna var en gång den enda möjliga
strategin, men hindrar i dag en mer adaptiv
Konflikttriangeln
D
Omstrukturering av affekter
Denna process kan liknas vid exponering
och bygger på att terapeuten genom empatiskt utforskande frågor hjälper patienten att gradvis uppleva mer av de adaptiva
affekter som undvikits. Terapeuten kan
exempelvis likt en gestaltterapeut rikta
patientens uppmärksamhet mot kroppsliga sensationer ”här och nu” och utforska
dessa. Med hjälp av imaginativa metoder
kan patienten gå igenom, repetera och
hålla kvar känslomässiga bilder i fantasin,
vilket ökar förmågan att stå ut med affekter och reflektera kring upplevelserna.
McCullough varnar för riskerna med en
alltför snabb och intensiv affektutlevelse;
går processen för fort kan utageranden i
värsta fall leda till självskadande handlingar. Affektfobier bearbetas bäst vid
svaga till måttliga grader av affekt där reflektion samtidigt är möjlig.
När det gäller att hjälpa patienten att
uttrycka affekter intar terapeuten en aktiv
och stödjande position. Terapeuten och
Persontriangeln
Ångest:
Konflikt/hämning p.g.a.
rädsla, skuld, skam eller
smärta
Försvar:
Maladaptivt undvikande
tankar, känslor eller
beteenden
lösning.
McCullough pekar på iakttagelsen att
patienter ibland blir medvetna om sina
försvar utan att detta leder till beteendeförändring. Det krävs motivation för att
överge försvaren och detta skapas genom
att undersöka försvarens negativa konsekvenser och de möjliga positiva konsekvenserna av förändring. Vidare bör terapeuten peka på skillnaden mellan försvarens ursprung och hur mönstret vidmakthålls i dag. Det är viktigt att patienten förstår bakgrunden till försvaren och får
möjlighet att sörja anledningen till att de
en gång var nödvändiga.
Nuvarande relationer till
signifikanta andra:
Där mönstret upprepas
och vidmakthålls
Terapirelationen:
Där mönstret kan
undersökas och förstås
A
T
C
I/F
P
Adaptiv affekt/impuls:
Ilska, sorg, rädsla, glädje,
intresse, sexuell lust, närhet,
omtanke
Tidigare relationer:
Där det maladaptiva
konfliktmönstret utvecklades
Figur 1. Malans trianglar: ”den psykodynamiska terapins grundläggande princip”
Psykologtidningen 2/06
19
▲
Undvikande som försvar
Utifrån inlärningsteori vidmakthålls fobier av undvikandebeteenden och negativ
förstärkning, det vill säga av den lättnad
som följer av att något obehagligt minskar
i intensitet. Ångesten avtar när en person
med klaustrofobi lämnar ett trångt utrymme, dock utan erfarenheten av att situationen är ofarlig. Vid affektfobier undviks en inre situation, det vill säga en affekt
med medföljande handlingspotential och
associationer till tidigare erfarenheter och
fantasier.
I psykodynamiska termer sker undvikandet med hjälp av försvar. Begreppet
försvar kan definieras brett och innefatta
allt som medvetet eller omedvetet görs för
att hålla en ångestväckande affekt utanför
medvetandet. Försvar kan således vara
beteenden (som ageranden, undvikanden),
tankar (till exempel rationalisering, intellektualisering, sublimering), men även affekter eller drifter kan fungera som försvar (exempelvis ilska som försvar mot
sorg, hunger som försvar mot ångest, etc).
Den dokumenterat effektivaste behandlingen av fobier är den beteendeterapeutiska tekniken systematisk desensibilisering. Denna innebär att patienten avstår från undvikandebeteenden och gradvis exponeras för ett fruktat stimulus samtidigt som ångesten regleras. Analogt innebär behandling av affektfobier att olika försvar förhindras och patienten exponeras
för adaptiva affekter samtidigt som de
hämmande affekterna regleras.
Som i all psykodynamisk korttidsterapi
inleds behandlingen med att terapeut och
patient kommer överens om ett fokus för
behandlingen. McCullough utgår från
Malans trianglar (se figur 1!) och visar hur
dessa kan användas för formulering av patientens affektfobier. Utifrån konflikttriangeln skapas hypoteser om vilka adaptiva affekter patienten undviker, vilken
typ av ångest (rädsla, skuld, skam, smärta)
som väcks samt vilka huvudsakliga försvar som används. Vidare används persontriangeln för att undersöka hur patientens reaktionsmönster utvecklats, hur de
vidmakthålls i nuvarande relationer samt
upprepas i terapirelationen.
Terapeuten inriktar sig sedan på tre
målområden:
1) Omstrukturering av försvar – att
hjälpa patienten att upptäcka defensiva
mönster och överge försvar.
2) Omstrukturering av affekter – att
hjälpa patienten att uppleva och uttrycka
affekter adaptivt.
3) Omstrukturering av inre representationer av själv och annan – att hjälpa
patienten att förbättra sin självbild och
upplevelse av andra.
Aktuell forskning
patienten utforskar tillsammans mer
adaptiva sätt att reagera på och jobbar
sedan mot detta mål. McCullough föreslår användning av imaginativa metoder,
rollspel samt tvåstolsteknik för att undersöka och samtidigt träna affektiva uttryck. Det är förstås viktigt att målet är
förankrat i patientens behov och att terapeuten är vaksam på sin motöverföring.
Omstrukturering av inre
representationer
Omstrukturering av försvar och affekter
kan ses som själva kärnan i behandlingen
men för patienter med lägre funktionsnivå (GAF under 50) inriktas behandlingen främst på omstrukturering av inre representationer av själv och annan. Patienter med stora svårigheter är ofta fobiska
när det gäller positiva affekter riktade
mot självet och behöver initialt hjälp med
att bygga upp en omvårdande förmåga.
Terapirelationen blir här den väsentliga
interventionen. Terapeuten uppmuntrar
patienten att undersöka aspekter av deras
relation här och nu och arbetar aktivt med
att göra patienten uppmärksam på hur
olika mönster upprepas. Terapeuten rör
sig mellan den verkliga relationen och
överföringsrelationen och hjälper patienten att uppleva och uttrycka mer av sina
upplevelser i relationer. Ångest och
rädslor som associerats med nära relationer kan då regleras och en ökad autenticitet byggs upp.
Två studier
Två randomiserade och kontrollerade studier har hittills genomförts. I den första
studien jämfördes denna modell med en
annan psykodynamisk korttidsterapimodell. Båda metoderna gav efter cirka
REFERENSER:
McCullough-Valliant, L (1997). Changing Character: Short-Term Anxiety-Regulating Psychotherapy
for Reconstructuring Defenses, Affects and Attachment, New York, Basic Books.
McCullough L & Ansrews S (2001). Assimilative Integration: Short-Term Psychodynamic Therapy for
Treating Affect Phobias. Clinical Psychology: Science and Practice, vol 8, 82-97.
McCullough L, Kuhn N, Andrews S, Kaplan A, Wolf J
& Hurley C L (2003). Treating Affect Phobia: A Manual for Short-Term Dynamic Psychotherapy. New
York, Guilford Press.
Svartberg M, Stiles T, & Seltzer M H (2004). The effectiveness of short-term dynamic psychotherapy
and cognitive therapy for cluster C personality disorders. American Journal of Psychiatry, vol 161, 810817.
20
20-40 sessioner signifikant symtomlindring samt varaktiga förändringar av maladaptiva relationsmönster för personer
med personlighetsstörning (främst kluster C). Resultaten förbättrades något vid
uppföljning två år senare (Winston et al,
1991, 1994).
Nyligen har ytterligare en randomiserad och kontrollerad studie genomförts
vid Trondheims Universitet i Norge. Där
jämfördes denna modell med kognitiv terapi och även här fann man att bägge metoderna gav signifikanta resultat. Den
psykodynamiska terapin tenderade att ge
större symtomlindring, men skillnaden
var inte statistiskt signifikant (Svartberg,
Stiles & Seltzer 2004).
En modell som underlättar dialog
McCullough har inspirerats av integrativa
författare som Paul Wachtel (1977). Modellen är ett exempel på så kallad assimilativ integration (McCullough & Andrews,
2001) som innebär att tekniker eller teorier som utvecklats inom en skolbildning
assimileras med en annan. I McCulloughs
modell assimileras beteendeterapeutiska
principer in i en psykodynamisk/affektteoretisk referensram. Metoden är också
integrativ på ett praktiskt plan eftersom
terapeuten använder sig av tekniker hämtade från flera skolbildningar. Teknikerna
följer dock varandra på ett naturligt sätt
eftersom de utgår från en enhetlig teoretisk referensram.
Trots att det går att skönja ett ökat intresse för utbyten mellan olika terapeutiska synsätt försvåras dialoger ofta av att
det saknas en gemensam begreppsgrund.
Den referensram McCullough utvecklat
innebär att beteendeterapeutiska begrepp
(som förstärkning, exponering, utsläck-
Wachtel P L (1977). Psychoanalysis & Behavior Therapy: Towards an integration. New York, Basic Books.
Winston A, McCullough L, Trujillo M, Pollack J, Laikin
M, Flegenheimer W, & Kestenbaum R (1991). Brief
psychotherapy of personality disorders. Journal of
Nervous and Mental Disease, 179 (4), 188-193.
Winston A, Leikin M, Pollak J, Samstag, L, McCullough, L, & Muran, C (1994). Short-term psychoterapy
of personality disorders. American Journal of Psychiatry, 151(2), 190-194.
ning) och psykodynamiska grundbegrepp
(som försvar, omedveten konflikt, överföring–motöverföring) vävs samman på
ett sätt som skapar mening snarare än förvirring. Det är vår övertygelse att modellen har stor potential att underlätta kommunikationen mellan företrädare för olika inriktningar. Forskning har även visat
att metoden är ett användbart verktyg för
alla terapeuter som vill hjälpa patienter
övervinna känslomässiga hinder bakom
psykiskt lidande.
PETER LILLIENGREN,
psykolog
Södermalm-Gamla Stans psykiatriska jour- och
öppenvårdsmottagning
PATRIK LINDERT,
psykolog och psykoterapeut
Farsta-Skarpnäcks psykiatriska jour- och
öppenvårdsmottagning
Peter Lilliengren (t v) och Patrik Lindert.
Skicka in ditt
Abstract till
Psykologtidningen!
Vi har en ny avdelning i Psykologtidningen där vi presenterar aktuella
avhandlingar i psykologi. Du som
snart ska disputera, sänd in ditt
abstract eller sammanfattning av
avhandlingen till oss, så publiceras
den i ett kommande nummer av
tidningen. Skicka den svenska
versionen. Redaktionens adress:
[email protected]
Psykologtidningen 2/06
Kvinnor utsatta för våld
får ny hjälp
Kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp söker inte hjälp
inom psykiatrin på grund av övergreppen utan för de symtom som
övergreppen gett upphov till. Det visar kartläggningar där behandlare tillfrågats om patienternas erfarenheter.
S
edan 1997 har Psykiatrin Södra, inom Stockholms läns sjukvårdsområde,
(områdesmässigt stadsdelarna Farsta,
Skarpnäck, Årsta, Vantör, Södermalm
samt Gamla Stan) arbetat med ett kvinnovåldsprojekt, som numera är integrerat
i den ordinarie verksamheten. Med syftet
att utveckla och förbättra behandlingsmetoder för kvinnor som varit utsatta för
våld och/eller sexuella övergrepp startade
vi en specialiseringsgrupp. Deltagarna i
gruppen representerar olika yrkesgrupper
som psykolog/psykoterapeut, socionom,
mentalskötare, sjukgymnast och sjuksköterska.
Gruppens uppdrag var att ta fram behandlingsmetoder och att utveckla ett
professionellt sätt att bemöta kvinnor
som varit utsatta för våld och/eller sexuella övergrepp. Det var också viktigt att öka
kunskapen om hur psykiska skadeverkningar till följd av övergreppen yttrar sig
och hur denna patientgrupp kan identifieras inom psykiatrin.
Specialiseringsgruppen har genomfört
två kartläggningar (1998 och 2000) där
behandlare har tillfrågats om aktuella patienters erfarenheter av våld och/eller sexuella övergrepp. Behandlarna har också fått
svara på hur misshandlade och sexuellt utnyttjade kvinnor presenterar sig och sina
problem. Förutom att försöka identifiera
patienterna ville man också ta reda på hur
många patienter inom psykiatrin som varit utsatta för våld och/eller sexuella övergrepp.
gällde
frågorna endast kvinnliga patienter, men i
den andra inkluderades även män. Det
som blev tydligast i båda undersökningarna var att patienterna oftast inte söker
hjälp för att de varit utsatta för våld
och/eller sexuella övergrepp. De flesta
söker för olika former av psykisk ohälsa,
till exempel sömnstörningar, relationsproblem, ångest, depression, ätstörningar
samt psykos.
Det tar ofta tid innan behandlaren får
vetskap om övergreppen, om det nu över
I DEN FÖRSTA KARTLÄGGNINGEN
Psykologtidningen 2/06
huvudtaget sker. Behandlarnas erfarenhet
av kliniskt arbete var att våld och sexuella
övergrepp är en vanlig problematik hos
kvinnor som söker sig till psykiatrin. Detta har nyligen bekräftats av en studie
gjord av RSMH (Riksförbundet Social
och Mental Hälsa) i Skåne. I studien deltog 1 746 kvinnor varav tre av fyra besvarade den enkät som låg som grund för studien. Övervägande delen av dem uppgav
att de blivit utsatta för någon form av
fysiska eller sexuella övergrepp.
Redan efter den första kartläggningen
stod det klart att det var vanligt med erfarenheter av våld och/eller sexuella övergrepp bland våra patienter. Det var också
tydligt att de inte primärt sökte hjälp med
övergreppen som problemställning.
TILLSAMMANS MED dåvarande chefen för
Psykoterapienheten inom Psykiatrin Södra, Margareta Mörner samt professorn i socialt arbete Margareta Hydén skapades en
utbildningsserie med seminarier, litteratur, föreläsningar och handledningsgrupper. Utbildningen fick namnet ”Våga se –
kunna (be)handla” och syftar till att ge
behandlarna större kunskap om problemet samt stöd i hur man kan ställa svåra
frågor till patienten och därefter ta emot
patientens berättelser. Utbildningen erbjuds numera alla behandlare inom Psykiatrin Södra.
Hösten 2004 startades en psykoterapigrupp för kvinnor som har erfarenheter
av att ha utsatts för våldtäkt. Gruppen
leddes av en sjukgymnast specialiserad i
psykiatri, psykosomatik och psykodynamisk kroppsterapi samt en psykolog utbildad i gruppanalytisk psykoterapi. Behandlingen omfattade såväl träning av
kroppsmedvetande som samtal. Gruppen
sågs en gång i veckan – totalt 12 gånger.
Syftet var att ge deltagarna möjlighet till
bearbetning av traumat och därigenom
förutsättningar att gå vidare i sina liv.
På Psykoterapienheten finns dessutom
återkommande en psykoterapigrupp på
ett och ett halvt år som vänder sig till
kvinnor som varit utsatta för sexuella
Specialiseringsgruppens informationsbroschyr.
övergrepp i barndomen. Andra som varit
utsatta för övergrepp går i bildterapigrupp eller i olika former av individuell
psykoterapi på Psykoterapienheten.
VÅLDSUTSATTA KVINNORS problem yttrar
sig på många olika sätt och kan knytas till
tidigare eller nuvarande upplevelser. För
att upprätthålla lyhördheten i ett svårt
och ensamt arbete är det viktigt att det
finns tydliga rutiner för omhändertagandet. En viktig del är att våga fråga om tidigare erfarenheter av våld/övergrepp och
stanna kvar med patienten i relationen.
Det är vår strävan att skapa handledningsgrupper för den personal som deltagit i utbildningen ”Våga se – kunna
(be)handla” för att upprätthålla kompetensen och hålla diskussioner kring fördomar och attityder vid liv.
Vi vill fortsätta att sprida och fördjupa
kunskaperna om ämnet såväl inom som
utanför den egna organisationen. Vi har
märkt ett stort intresse för erfarenhetsutbyte från politiker, tjänstemän och
ideella organisationer. Den nya planen för
organiseringen av hälso- och sjukvården
inom Stockholms läns landsting bygger
på närsjukvårdsprincipen, där landstinget
delas in i olika närsjukvårdsområden. Det
öppnar möjligheter för oss att erbjuda seminarieserien till vårdcentralernas personal. De är ju ofta de första som möter dessa patienter när de söker hjälp för sina
symtom.
SPECIALISERINGSGRUPPEN FÖR
VÅLDSUTSATTA KVINNOR
ELLEN BRITZ, KRISTINA EHRENCRONA,
KERSTIN JÄDERHOLM, CIA C E LILJEDAHL
REFERENSER
Hydén, M (2000): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för
tiden 1/7 1997-30/6 1999.
Södra Stockholms Produktionsområde
Hydén,M (2002): Kvinnovåldsprojektet. Rapport för
tiden 1/7 1999-31/12 2001.
Södra Stockholms Produktionsområde
Bengtsson-Tops, A (2004):Vi är många. Övergrepp
mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie. RSMH
21
SacoNytt
Hög utbildning föga lönsam
Utbildning lönar sig fortfarande sämre i
Sverige än i många andra länder. Men
samtidigt ökar utbildning chanserna till
nya arbeten och minskar därmed
risken för arbetslöshet.
Det visar en färsk rapport från Saco,
Kunskapens läge.
Rapporten, som utarbetats av Saco-ekonomen Helena Persson, visar också att
snedrekryteringen till högskolan fortfarande är ett faktum.
– Den sociala snedrekryteringen till
högskolan är ett gissel. Om fler utbildningsplatser prioriteras framför hög kvalitet finns det en risk att studenter från
hem utan studietradition väljer utbildningar som leder till sämre utsikter på arbetsmarknaden, säger Sacos ordförande
Anna Ekström apropå Sacos rapport Kunskapens läge.
Rapporten visar bland annat:
● Utbildning lönar sig fortfarande sämre i
Sverige än i andra länder, vilket bland annat kan förklaras av vår sammanpressade
lönestruktur. I Sverige är utbildningspremien under fem procent, i Storbritannien
över tio procent.
● En hög utbildning ökar chanserna att få
nya arbeten och minskar riskerna att förlora sitt arbete i lågkonjunkturer. En större andel högutbildade byter arbete utöver
vad som motiveras av anpassningar till
nya och nedlagda arbeten.
Lön viktig drivkraft
för akademiker
En majoritet av dagens akademiker
tycker att den egna arbetsinsatsen är
en viktig faktor när lönen ska sättas.
De anser också att lönen och lönestrukturen motiverar till goda arbetsinsatser. Det visar Saco-ekonomerna
Lena Granqvist och Håkan Regnér i
rapporten Lön och individuella drivkrafter.
Vi har gått till kärnan i de ramavtal som
styr akademikernas lönebildning. Och de
svar vi får visar att medlemmarna på det
stora hela anser att drivkrafterna fungerar, säger Lena Granqvist.
Nära 60 procent av akademikerna anser
att arbetsinsatsen påverkar lönen i hög
eller viss utsträckning. Drygt 60 procent
22
Relativ arbetslöshet för olika utbildningsnivåer, 1987–2004. Källa: AKU, SCB
12
10
Procent
Eftergymnasial >= 3 år *
Eftergymnasial < 3 år *
Förgymnasial
Gymnasial
8
6
4
2
0
Forskarutbildning
87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04
● Det finns studier som visar att utbudet
av välutbildad arbetskraft ökar snabbare
än efterfrågan på deras kvalifikationer.
Kvinnor har större risk än män att vara
överutbildade. Invandrare löper en större
risk än infödda att vara "överutbildade".
● Resurserna till grundutbildningen på
högskolenivå har urholkats med över
20 procent mellan budgetåret 1994/1995
och 2002.
Antalet studenter inom högskolan har
fördubblats till dagens 400 000 sedan början av 90-talet. Men resurserna har
inte hängt med i utvecklingen. Enligt
Sveriges universitetslärarförbund har anslagen till grundutbildningen urholkats med
över 20 procent mellan 1994/95 och 2002.
anger också att den egna arbetsmotivationen skulle öka i någon (liten, viss och hög)
utsträckning om lönespridningen blev
större.
Men attityderna varierar med kön,
ålder, befattning och arbetsmarknadssektor. Akademiker inom den privata sektorn anser i större utsträckning än offentliganställda att arbetsinsatsen påverkar
lönen, lägst ligger stat och landsting. Däremot finns inga säkra attitydskillnader
mellan kvinnor och män, mellan personer
i olika åldrar eller med olika årslön.
När det gäller frågan om dålig lön påverkar den egna arbetsprestationen negativt
visar svaren att kvinnor i klart mindre utsträckning än män låter missnöje påverka
arbetsinsatsen. Detsamma gäller chefer och
deltidsanställda. Kvinnor anser också i
mindre utsträckning än män att större löneskillnader skulle öka arbetsmotivationen.
– Den kraftiga utbyggnaden kan ha
skett på bekostnad av kvaliteten, därför är
det viktigt att diskutera hur resurserna
ska användas på bästa sätt, skriver Helena
Persson.
Rapporten ger också en bild av de
senaste decenniernas stora förändringar.
1970 hade 65 procent av den kvinnliga befolkningen i åldern 16-64 år enbart en förgymnasial utbildning. 2003 hade den andelen minskat till 20 procent. Samtidigt
ökade andelen kvinnor med eftergymnasial utbildning från 7 till 32 procent. Utvecklingen för män är densamma, men
mindre dramatisk.
Många Saco-förbund har slutit avtal om
lönesamtal på lokal nivå. Rapporten visar
att 35 procent anser att lönesamtalen påverkar deras arbetsinsats i liten utsträckning, medan en tredjedel anser att samtalen har viss eller stor betydelse.
Yngre akademiker tror att de lyckas
bättre än sina äldre kolleger i löneförhandlingar direkt med chefen. Yngre jämför också den egna lönen med andras i
större utsträckning än äldre.
Rapporten visar att lönesamtalen är
minst vanliga inom den statliga sektorn.
Chansen att en deltidsarbetande akademiker har lönesamtal är också signifikant
lägre än för en heltidsarbetande.
Sannolikheten att få förhandla själv är
mer än dubbelt så hög för en privat- eller
kommunalt anställd jämfört med den som
arbetar inom den statliga sektorn.
Rapporten kan beställas från www.saco.se
Psykologtidningen 2/06
Förbundsnytt
Besök av migrationsministern
● En möjlighet till delpension införs
● En kompletterade förmånsbestämd
Psykologförbundet besöktes i december
av migrationsminister Barbro Holmberg.
Ett av de ämnen som diskuterades var hur
psykologers utlåtanden i asylärenden värderas. Problem har rapporterats om att
olika instanser inte tillmäter dem samma
värde som läkarutlåtanden, trots att de
ibland är skrivna utifrån ett betydligt mer
omfattande underlag och med större kännedom om den asylsökande.
Utbildningsplan för 2006
Dialog med Socialstyrelsen
Socialstyrelsen har tagit initiativ till en
återkommande dialog med förbundet.
Vid ett möte i december diskuterades
många av de frågor där vi har ett gemensamt intresse, och ibland meningsskiljaktigheter. En fråga som berördes var behovet av en översyn av föreskrifterna för
PTP-tjänstgöring. Även förbundets
specialistordning var föremål för diskussion. Huvudfrågorna vid denna överläggning rörde dock främst skyddet för yrkestiteln psykolog samt behovet av kompetensbeskrivningar för psykologyrket.
Ny föreskrift om intyg i
hälso- och sjukvården
En lång rad föreskrifter som rör intyg inom hälso- och sjukvården ersätts från
1 januari av en ny SOSFS (SOSFS
2005:29). Den är samordnad med den
nya lagstiftningen om rättsintyg. En nyhet är skärpning av ansvaret på vårdgivare och verksamhetschef att skapa rutiner
för intygsskrivning. För mer information
se Socialstyrelsens hemsida www.sos.se
Nytt kommunalt
pensionsavtal
Ett nytt pensionsavtal ger de kommunoch landstingsanställda de bästa pensionsavsättningarna på arbetsmarknaden. Det
nya pensionsavtalet, KAP-KL, berör alla
kommun- och landstingsanställda och ersätter det gamla avtalet PFA.
● Från och med 21 års ålder betalas en
pensionsavgift till den pensions- eller
fondförsäkring den anställde valt.
Pensionsavgiften kommer att höjas i tre
steg till 2010. Då motsvarar avgiften 4,5
procent av hela lönen.
Psykologtidningen 2/06
pension finns, liksom tidigare, för de högre inkomstdelarna som man inte får pension för i det lagstadgade pensionssystemet.
Under året planeras fyra fackliga grundkurser och två fackliga fortsättningskurser för kommunal sektor och en fördjupningskurs för statlig sektor. Den första
fackliga grundkursen hålls den 8 – 9 mars
i Göteborgsregionen. För anmälan och
mer information kontakta Berit Emilsson
tel. 08-567 06 404.
Logga för
visitkort
Som medlem kan du beställa förbundets logga med texten Medlem av
Psykologförbundet. Loggan kan användas exempelvis på visitkort. Kontakta
Emily Sillén, tel. 08-567 06 406.
ID-kort för psykologer
Vi påminner om möjligheten för medlemmar att beställa ett ID-kort genom
Psykologförbundet. Kortet har samma
status som andra ID-handlingar, exempelvis körkort. Beställningen gör du genom Psykologförbundets kansli,
Brittmarie Haake, tel. 08-567 06 454.
E-postadress
Som medlem kan du få en eftersändningsfunktion till din e-postadress så att din
adress blir [email protected] Kontakta Hans Persson, tel. 08 567 06 401 eller
mejla [email protected]
Löne- och medlemsenkäten
Ni som lämnat svar till enkäten via internet kommer att få resultatet mejlat till er.
Är du en av vinnarna får du snart en biobiljett i din brevlåda.
För förbundssidan svarar press- och informationsansvarige Susanne Bertman, e-post:
[email protected]
■ Besök av migrationsministern
■ Dialog med Socialstyrelsen
■ Ny föreskrift om intyg i hälso- och
sjukvården
■ Nytt kommunalt pensionsavtal
■ Utbildningsplan för 2006
■ Logga för visitkort
■ ID-kort för psykologer
■ E-postadress
■ Löne- och medlemsenkäten
KALENDARIFebruari
Seniorerna, södra, möte
Seniorerna, norra, möte
Seniorerna, östra, möte
Förbundsstyrelsen
Seniorerna, västra, möte
13
16
16
16-17
22
Mars
Seniorerna, norra, möte 16
Seniorerna, östra, möte 16
Seniorerna, västra, möte 22
LÖNESAMTALET – så gör du
Psykologförbundet har
producerat en ny broschyr om lönesamtalet.
Broschyren innehåller
goda råd om hur man
bäst går tillväga. Det är
till exempel bra att förbereda sig inför samtalet med den lönesättande chefen genom att tänka igenom och
kartlägga den egna arbetsinsatsen. Har du
till exempel ökat din kompetens, fått nya
arbetsuppgifter under året eller ökat ansvar? Detta ska i sådana fall påverka lönen. Under själva lönesamtalet ska dessa
frågor diskuteras, liksom dina lönekrav.
Som ett led i att utvärdera lönesamtalet
kan det vara viktigt att ni skriver ner vad
ni kom överens om för att spara till kommande års lönesamtal.
Det går bra att ladda ner broschyren
från förbundets hemsida www.psykologforbundet.se under rubriken ”Om oss –
broschyrer och dokument”. Man kan också beställa ett exemplar av broschyren
från [email protected]
Det finns även en broschyr om att medverka i massmedier att beställa från förbundet.
23
nytt i tryck
D E B AT T
Ge psykologkandidaterna
mer kvalificerade uppgifter!
Om psykologkandidaten ges möjlighet att i en arbetssituation
använda sig av sin kunskap och kompetens skulle mycket vara
vunnet, skriver Benjamin Bohman, psykologstuderande i Uppsala.
Föreställ er följande situation: Att efter
fyra och ett halvt år av universitetsstudier
i teoretisk och tillämpad psykologi – med
moment som samtalsmetodik, utredningsmetodik, testkunskap, psykopatologi, psykodiagnostik, 15 veckors psykolog
praktik samt grundläggande psykoterapiutbildning (”steg I”) – enbart kunna söka
extraarbete eller sommarjobb som mentalskötare inom psykiatrin, dessutom i
konkurrens med studeranden i ämnen
som till exempel teknologi, ekonomi eller
konst. Antagligen är den inledande uppmaningen överflödig; många av er har befunnit sig, eller – liksom undertecknad –
befinner sig, i just en sådan situation.
För den psykologkandidat som i slutet
av utbildningen önskar (eller finner sig
tvungen på grund av en pressad studentekonomisk situation) arbeta under terminen eller sommaren saknas arbetstillfällen
med uppgifter som motsvarar dennes
kunskap och kompetens. Psykologkandidaten får i stället nöja sig med de arbeten
som står till buds, såsom personlig assistent, behandlingsassistent eller mentalskötare. I en tid då psykologisk behandling efterfrågas av allt fler, samtidigt som
tillgängligheten är låg och väntetiden
lång, innebär denna omständighet ett
rent resursslöseri. Den innebär dessutom
en antydan om att psykologisk kunskap
och kompetens inte riktigt räknas, i alla
fall inte innan PTP:n. Situationen i dag,
då en psykologkandidat kan gå från arbete
som mentalskötare till en PTP-tjänst från
en dag till nästa, är naturligtvis absurd.
VAD SKULLE DÅ psykologkandidatens
funktion kunna vara? För att svara på detta krävs ingen större föreställningsförmåga. Psykologkandidaten uppfyller de av
Socialstyrelsen uppställda kraven på nödvändiga kunskaper för att i den kommande yrkesutövningen som psykolog utföra
bedömnings- och utredningsarbete, inklusive diagnostik och testning. Psykologkandidater på de sista terminerna under
utbildningen har dessutom tillräckliga
kunskaper för att under handledning bedriva psykoterapeutiskt arbete. Vid Upp-
24
sala universitet har kandidaten genomgått grundläggande psykoterapiutbildning (”steg I”) i och med termin 9.
Om psykologkandidaten ges möjlighet
att i en arbetssituation använda sig av sin
kunskap och kompetens, under handledning, skulle mycket vara vunnet. Ett
exempel är att väntetiden på psykologisk
utredning skulle kunna kortas ned, ett annat att psykologisk behandlingsverksamhet skulle kunna bedrivas kontinuerligt
även under semestertid. Det skulle dessutom kunna få positiva effekter på psykologyrkets status, lönenivå samt profilering
gentemot andra yrkesgrupper.
ETT SYSTEM LIKNANDE det för läkarkandidater skulle kunna införas. Den grad av
kunskap och kompetens som psykologkandidaten har uppnått, beroende på hur
långt i utbildningen denne kommit, kan
kopplas till befattningar som ”psykologassistent” och ”underpsykolog”, med olika nivåer för arbetsuppgifternas svårighetsgrad, personligt ansvar och självständigt arbete. Det är troligt att psykologutbildningen till viss del skulle behöva
omformas för att möjliggöra detta.
Som vanligt i sådana här sammanhang
skulle röster sannolikt höjas om ekonomiska hinder för en sådan nyordning. Och
som vanligt skulle en diskussion behövas
som argumenterar för att det som är ekonomiskt betungande på kort sikt är en
ekonomisk besparing på lång sikt i takt
med ökad psykologisk hälsa och välbefinnande. Ansvaret att förändra nuvarande
situation så att psykologkandidaters kunskap och kompetens tillvaratas och förvaltas på bästa sätt faller på många aktörer: arbetsgivare, universitet, studenter,
yrkesverksamma psykologer, och inte
minst – på Psykologförbundet.
BENJAMIN BOHMAN
Psykologkandidat
Uppsala universitet
Forskning om barn
och brott
NORMBRYTANDE
BETEENDE I
BARNDOMEN
Vad säger forskningen?
Av Henrik Andershed och
Anna-Karin Andershed
IMS och SiS, 2005
■ I boken presenteras internationell forsk-
ning om diagnostisering, förekomst, orsaksoch riskfaktorer, prognos för framtida problem samt prevention och behandling av
normbrytande beteende bland barn.
Ökad kunskap, tidiga förebyggande insatser och behandling av barn med normbrytande beteende ger både mänskliga och
ekonomiska vinster, anser författarna fil dr
Henrik Andershed och fil dr Anna-Karin
Andershed. Prognosen för barn som börjar
med brott före 12 år ålder är dyster om samhället inte tar tag i problemet.
Både författarna är forskare och anställda
vid Institutionen för beteende-, social- och
rättsvetenskap vid Örebro universitet. De
vänder sig främst till verksamma inom barnoch ungdomspsykiatri, socialtjänst och skola
samt forskare och studerande på högskolan.
Preventionsprogram
för barn och unga
FRAMGÅNGSRIKA
PREVENTIONSPROGRAM
FÖR BARN OCH UNGA
En forskningsöversikt
Av Laura Ferrer-Wreder,
Håkan Stattin, Cass Lorante,
Jonathan G Tubman, Lena Adamson
MS, SiS, 2005
■ Boken är en kunskapsöversikt och ger
exempel på amerikanska och europeiska
preventionsprogram som visat sig minska
ungdomars problembeteenden och främja
deras sociala utveckling. Den har utarbetats
av docent Laura Ferrer Wreder och professor Håkan Stattin. Boken har tidigare publicerats i USA. Laura Ferrer-Wreder arbetar
vid Psykologiska institutionen vid Barry
University i USA och Håkan Stattin vid Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap vid Örebro universitet.
Författarna vänder sig till dem som arbetar
förebyggande med barn och ungdomar.
Psykologtidningen 2/06
recensionbok
■ Psykologin och den professionellt utövade
psykologiska verksamheten har strukit på foten för en ultraliberal agenda, som många i
samhället visserligen sympatiserar med men
som varit förödande för psykologisk vetenskap och praktik och skadat ämnets trovärdighet. Denna salva riktas mot förhärskande
psykologi i boken ”Destructive trends in
mental health. The well- intentioned path to
harm”. Salvan riktas också i motsvarande
grad mot psykiatrin och socialtjänsten.
Boken skulle kunna avfärdas som konservativ propaganda, hemmahörande långt ut
på högerkanten, om det inte vore för att utgivarna, Rogers H Wright och Nicholas A
Cummings, under många år verkat som radikala ledare för psykologin i USA, inte minst
inom American Psychological Association
(APA). Båda ingick i gruppen ”Dirty Dozen”,
som under 1960-talet och framåt med närmast aktivistiska metoder stred för en professionell psykologisk och psykoterapeutisk
yrkesverksamhet, fristående från psykiatrin.
Boken har tre sektioner och en lång rad
författare. Den första sektionen behandlar
teman som politisk korrekthet, kulturell sensitivitet och mångfald. Den andra tar upp
aspekter kring ekonomi och psykisk hälsovård. Slutligen diskuteras hur politik påverkat såväl vetenskap som praktik i negativ
riktning.
I USA är konservativa strömningar starka.
Samtidigt är akademiska och praktiserande
psykologer mycket mera liberala än befolkningen i stort. Exempel ges på hur subtila
förskjutningar i språket ger uttryck för politisk korrekthet, får fäste i det vetenskapliga
språket och definierar gängse praxis inom
psykologi och psykiatri. Boken återger hur
politisk korrekthet speglar fientlighet, narcissism och ”snabbköpsmoral”.
Kulturell sensitivitet
Psykologer uppmanas (inte oväntat med
särskild udd riktad mot liberala synsätt) att
empiriskt studera dessa fenomen och hur de
egna värderingarna kan påverka beteendet
och vara till skada för andra människor.
Tillämpbarheten av vad som blivit känt som
”kulturell sensitivitet” diskuteras och ifrågasätts mot bakgrund av risken att låta kulturella bevekelsegrunder lägga hinder för effektiv terapi och forskning.
Brottsofferpsykologin får sig också en
släng för att forskning och praxis i stort avstått från att kritiskt studera personer som
blivit offer för våld (vilket ur politiskt korrekt
synvinkel kunde framstå som ”blaming the
victim”). Homofobi lyfts fram som ett potentiellt viktigt men samtidigt alltför ofärdigt begrepp. Existerande psykometriska mått på
homofobi kritiseras som inadekvata. Boken
Psykologtidningen 2/06
Psykologi på
avvägar
DESTRUCTIVE TRENDS IN
MENTAL HEALTH
The well- intentioned path to harm”,
New York: Routledge,
2005.
skissar en familj av relaterade termer för att
uppnå större klarhet om vad det här handlar
om, från mycket allmänna (till exempel ”homonegativitet”) till mera specifika (till exempel ”homoaggressivitet”). Det varnas för att
göra liknande misstag med homofobi som
tidigare gjorts vad gäller begreppet homosexualitet som en sjukdom (jfr ”heterofobi”).
I avsnittet om ekonomin kritiseras psykiatrin för sin kreativitet att uppfinna sjukdomar
utan tillstymmelse till vetenskaplig validering,
klinisk effekt eller kostnadseffektivitet men
med potential att expandera en ekonomiskt
krympande psykoterapeutisk verksamhet.
En del sådana sjukdomar har etablerats,
till exempel attention deficit hyperactivity
disorder (ADHD), depression och posttraumatiskt stress-syndrom, men kritik riktas mot
att psykiatrin är i händerna på en läkemedelsindustri och att orimligt många personer ges
dessa diagnoser. Uppfinningsrikedomen inom psykiatrin vad gäller syndrom beskrivs.
Så här kan det gå till (kortfattat):
1. Avgör om syndromet har förutsättningar
att få genomslag i samhället.
2. Se till att syndromet framställs som politiskt korrekt.
3. Antyd ett neuropsykologisk samband
för syndromet (jfr ADHD).
4. Anklaga skeptiker för bristande medlidande med dem som drabbats.
5. Publicera skrifter som ger sken av att
vara vetenskapliga arbeten.
Boken vill att psykologer och psykologisk
verksamhet gör sig gällande på ett annat
sätt. Det går ut på att i ökande utsträckning
samarbeta med allmänläkare inom primärvården. Sådant samarbete förutsätts bygga
på genomtänkta ekonomiska principer och
på solid vetenskaplig grund. I förlängningen
antas detta val av samarbetspartner kunna
återupprätta den psykologiska verksamhetens något skamfilade rykte.
Varning för psykiatrin
Ett av de kanske mera tankeväckande kapitlen är författat av psykiatern William
Glasser, som ser mental hälsa och mental
sjukdom som åtskilda begrepp och uttrycker
detta under rubriken “Warning; psychiatry
can be hazardous to your mental health”.
Budskapet är relativt enkelt: Otillfredsställande relationer ses som huvudorsaken till
att människor känner sig olyckliga. Att vara
olycklig under längre tid (”veckor”) ger upphov till symtom som depression. Om vi förbättrar våra relationer så förbättras också vår
mentala hälsa och symtomen försvinner.
Den stora majoriteten av olyckliga människor
uppmanas att undvika att söka psykiatrisk
vård med åtföljande sjukliggörande och läkemedelsberoende. Föreningar i lokalsamhället av typ Anonyma Alkoholister rekommenderas som den naturliga mötesplatsen
för vad som betecknas som ett reformarbete
med olyckliga människor.
I boken uppskattas att APA (amerikanska
psykologförbundet) lyft fram mångfald på
sitt program, men samtidigt kritiseras att förbundet satt konservativa, traditionella synsätt och värderingar på undantag. Exempel
ges som syftar till att visa hur psykologers liberala värderingar ”organiserar fakta” till
stöd för en politisk agenda. Det erkänns visserligen att en liberal världsbild kan vara korrekt – men att den samtidigt ändå är ofullständig.
Homosexuellt och lesbiskt föräldraskap,
ungdomars rätt till abort och arvets betydelse för intelligensutveckling är några av
många exempel som diskuteras. Underlåtenheten att betrakta, utveckla och testa
konservativa idéer i politiskt minerade sammanhang uppfattas motverka intellektuell ärlighet, kreativitet och vetenskaplig utveckling. Den påtalade bristen i politisk mångfald
anges minska den ekologiska validiteten för
psykologisk forskning med minskad trovärdighet för forskningen som följd.
Strategier
Fyra strategier för att öka politisk mångfald
lyfts fram: Först och främst bör traditionella
(”konservativa”) alternativ exploreras. Här
kan invändas, att det är en viktig uppgift för
psykologin att just ifrågasätta traditionella
antaganden. Boken värjer sig mot detta argument med hänvisning till att psykologin
bör testa alla antaganden mot data och relevant teori. Den andra strategin är att utvidga
25
aktuellt om
FILM
området för mångfald och respekten för
mångfald genom att stimulera framväxten av
en kritisk massa av psykologer och psykologiska forskare med traditionella (”konservativa”) sociopolitiska preferenser, inte minst för
att som minoritetsgrupper i allmänhet kunna
stimulera kreativitet och nytänkande.
Den tredje strategin gäller skolans läroplaner. Vikten av att söka integrera olika synsätt betonas, till exempel genom att såväl liberala som konservativa perspektiv på sociala frågor görs till föremål för granskning.
Den fjärde strategin tar fasta på vikten att
skilja mellan vetenskap och värderingar. Exempel på psykologins liberala snedvridning
av forskningsresultat och argumentation
lyfts fram, och betydelsen för trovärdigheten
av att i exempelvis vittnessammanhang erkänna existensen av alternativa hypoteser
och förklaringar betonas.
Boken är tankeväckande och borde kunna
tjäna som en ögonöppnare för många som
arbetar med hälso- och sjukvård och som
bekymrar sig för vart utvecklingen är på väg.
Den pekar på ett smärtsamt detaljerat sätt ut
hur politisk korrekthet och kortsiktiga lösningar, ofta dikterade av ekonomiska och
fackliga särintressen, kan leda utvecklingen
på avvägar. En lärdom för svensk psykologis
vidkommande synes vara att förhållningssättet till psykiatrin bör granskas och att alla former av politisk korrekthet bör uppmärksammas, inte minst i vetenskapliga sammanhang.
SVEN INGMAR ANDERSSON
Professor, psykolog
nytt i tryck
Motivation till att klättra
En inkännande
thriller
THE CONSTANT GARDENER.
I regi av Fernando Mereilles,
efter John le Carrés roman.
Ralph Fiennes och Rachel Weisz i The Constant Gardener.
I The Constant Gardener möter vi diplomaten som försöker stå ut med
tillvaron genom att fördjupa sig i trädgårdsskötsel, men som dras in i ett
politiskt spel med ödesdigra konsekvenser.
– Jag blir helt betagen i hur den garvade spionskildraren John le Carré,
lyckats bli så inkännande på gamla dar, skriver Cecilia Hector.
■ Tro det eller ej, den gamle spionromanförfattaren John le Carré har skrivit en passionshistoria eller kanske ska vi kalla den för en saga, där hjältinnan för en modig kamp mot de
multinationella läkemedelsbolagen. I
vilket fall som helst, både värmer och förskräcker den en gammal radikal som mig.
I en intervju har John le Carré sagt sig vara
helt nöjd med filmatiseringen, han skulle inte
ha kunnat göra den bättre själv, säger han.
Manusförfattaren Jeffrey Caine har lagt till
en del dialoger som ytterligare förstärker
den politiska sprängkraften i filmen. Jag vill
kalla resultatet en saga i den betydelsen att
den skildrar hur en liten människa kan göra
något stort och vinna en moralisk seger över
den stora jätten.
KLÄTTRARENS SJÄL
-en bok om motivation, val
och utmaningar
Av Per Calleberg
Foto: Fredrik Schlyter
ICA bokförlag 2005
■ Vad är det som driver människor att klättra
i berg? Den frågan försöker psykologen Per
Calleberg och fotografen Fredrik Schlyter
besvara i en 160-sidig fotobok i färg om
klättring. Författarna vill samtidigt inspirera
läsaren till att fundera över vad motivation
handlar om. Resonemangen i boken om motivation kan tillämpas även på andra mänskliga aktiviteter.
Per Calleberg är förutom klättrare med
erfarenhet från en mindre Himalayaexpedition klätterinstruktör och författare. Till vardags arbetar han med personal och krisstöd
till företag och organisationer.
26
BERÄTTELSEN HANDLAR i korthet om hur en
brittisk diplomat blir förälskad i en studentska, som kommit de multinationella läkemedelsbolagens skoningslösa medicinutprovning på spåren. De får bägge plikta med sina
liv för att de vågar störa hanteringen. Detta
är en saga där den unga kvinnan, spelad av
Rachel Welsz, är den odiskutabla mittpunkten och hjältinnan. Det sitter fint i efterdyningarna av Feministiskt Initiativs magplask.
Här kan man verkligen tala om feministiskt
initiativ, när Tessa, som hjältinnan heter, tar
till alla medel för att spåra bakgrunden till det
mord hon blir vittne till.
Rent filmiskt får vi oss detta till livs i en
lång, raffinerad tillbakablick. Filmens regissör, Fernando Mereilles, visar i The Constant Gardener, att han inte bara förmår
skildra utsattheten och dess följeslagare,
våldet. Utan ytterst subtilt och känsligt kan
visa hur passionen mellan det udda paret,
den blyge diplomaten, Justin och den extroverta aktivisten, Tessa, kan gestaltas via
snabba ögonkast och sensuell hudkontakt.
Det är både rörande och humoristiskt på en
gång. Inte minst låter regissören oss åskådare dela de associationer Justin gör när han i
efterhand nystar upp hur hans unga hustru
med list och målmedvetenhet försökte avslöja den mäktiga koncernens brottslighet.
hur Justins behärskade vrede
och sårade stolthet byts ut till en aktivism,
som alltmer kommer att likna den döda unga
hustruns. Han hörs på slutet själv uttala Tessas villkorslösa krav på att behandla nödlidande som kommer i hans väg som medmänniskor, även om det inte går att vara
konsekvent. Vi kan inte rädda alla, betyder
inte att vi ska underlåta att rädda den vi har
framför oss, blir det moraliska imperativet.
Ett ord, slutligen om berättelsens titel: The
Constant Gardener. Justin (spelad av Ralph
Fiennes) är diplomaten som försöker stå ut
med tillvarons grymma paradoxer genom att
fördjupa sig i sin hobby, trädgårdsskötsel.
Det blir till en metafor för försvarsmekanismerna förnekande och bortträngning. Tack
vare sin glädje över spirande grödor kan
Justin bevara sin inre harmoni – ända tills
Tessa stör den med realiteterna.
Jag blir för egen del helt betagen i hur den
garvade spionskildraren John le Carré, lyckats bli så inkännande för att inte säga feministisk på gamla dar. Det här blev för mig
årets julsaga.
VI FÅR FÖLJA
CECILIA HECTOR
[email protected]
Psykologtidningen 2/06
nya medlemmar
Karin Gustavsson, Örebro
Susanne Bergström de Zayo, Umeå
Ulrika Prevander, Partille
Anton Larsson, Örebro
Marie-Sophie Norstedt, Lund
Linda Trygg, Halmstad
Andreas Bengtsson, Linköping
Sara Ericsson, Umeå
Shabnam Goorani, Solna
Maria Svedmark, Sankt Olof
Johnny Pellas, Uppsala
Amparo Ortega Rayo, Malmö
Alma Sörberg, Umeå
Mona Drar, Stockholm
Therese Ekman Ehn, Lund
Åsa Lind, Hisings Backa
Jahan Sjöberg, Uppsala
Anders Nilsson, Uppsala
Omid Hassan Aghdam, Göteborg
Sofia Scerfors Ali, Örebro
Fredric Borgman, Lund
Petra Girmalm, Stockholm
Björn Palmqvist, Linköping
Kristina Sundqvist, Linköping
Marika Hagelthorn, Göteborg
Tomas Johansson, Örebro
Natalia Jarochenko, Linköping
Linda Ericson, Skultuna
Johanna Holmdahl, Linköping
Anna Derwinger, Visby
Sara Bäck, Upplands Väsby
Camilla Berggren, Stockholm
Helén Brännström, Skellefteå
Eva Werner, Göteborg
Ulrika Funkeson, Nykil
Per Aschan, Stockholm
Lena Claesson, Göteborg
Johan Diedrichs, Göteborg
Celia Young, Göteborg
Charlotta Hasselberg, Göteborg
Sara Larsson, Örebro
Tanya Harnell, Stockholm
Line Torpe, Trångsviken
Maria Dahl, Hägersten
Tove Karlsson, Amsterdam
Benny Fröjd, Gävle
Violetta Georgievska, Tranås
Sabrina Engström, Umeå
Karolina Ostrowska, Kristianstad
Pierre Hybbinette, Göteborg
Mattias Vestin, Umeå
Linda Johnsson, Stockholm
Martti Kujansuu, Karlstad
Johan Nordström, Umeå
Dan Havemose, Lund
Psykologtidningen 2/06
psykolog- och yrkesföreningar
Seniorer, södra
Seniorerna i södra regionen inbjuder till
möte
Tid: 13 februari, kl 15.30-17.30
Plats: Biblioteket, Psykologiska inst.
Lunds universitet
Tema: ”Erfarenhetsinlärning och lärstilar”,
Sven Marke.
Seniorer, norra
Seniorerna norra regionen arrangerar studiebesök
Tid: 16 februari, kl 15.00-17.00
Plats: Thunbergsvägen 3 H, parken
Tema: Mårten Söder på Sociologen,
presenterar några engelska forskningsprojekt
Seniorer, östra
Seniorerna i östra regionen håller möte
Tid: 16 februari, kl 16.45
Plats: Sveriges Psykologförbund, konferensrummet, Vasag. 48, Sthlm.
Tema: ”Kvinnors karriärmönster”, Gunn
Johansson och Kerstin Isaksson berättar
om sin forskning.
Medtag förtäring. Gäst får medfölja.
Seniorer, västra:
Seniorerna i västra regionen inbjuder till
föreläsning
Tid: 22 februari, kl 14.30-16.55
Plats: Konferensrummet, Psykologiska
inst, Haraldsgatan 1, Göteborg
Tema: ”Medveten förberedelse”, professor Torbjörn Stockfelt.
Vi samlas kl 14.00 i restaurangen.
nya specialister
Tarja-Brita Robins Wahlin. Område:
Neuropsykologi. Titel på vetenskapligt arbete: ”Cognitive Functioning in Late Sensences – Influences of Age and Health”
Leif Cromnow. Område: Pedagogisk psykologi. Titel på vetenskapligt arbete:”En
studie rörande formulering av beteendediagnos. Hur överförs formuleringen till
konkret omsorg om eleven?”
Gun Sundberg Bengtsson. Område:
Pedagogisk psykologi. Titel på vetenskapligt arbete: ”BVC:s utvecklingsbedömning av 4-åringar”.
Kristina Elfsberg. Område: Arbetslivets
psykologi. Titel på vetenskapligt arbete:
”Urval av kabeltekniker och transmissionstekniker”.
Psykologföretagarna
och Psykologförbundet
seminarium
Psykologföretagarna (PKF) och Sveriges
psykologförbund (SPF) bjuder in till ett
samarrangemang. I anslutning till programmet håller PKF även sitt årsmöte.
Tid: 24-25 mars
Plats: Piperska muren, Stockholm
Tema: PR och Positiv psykologi
-psykologföretagande utifrån ett kommunikationsperspektiv!
PROGRAM:
Fredag 24 mars
09.00-11.00 Carl Fredrik Sammeli,
grundare och VD för Prime PR, pratar om
affärsmannaskap utifrån ett kommunikationsperspektiv.
12.30-15.30 Bosse Angelöw, docent
och ledare av Nova Futura, talar om
Positiv psykologi ur ett arbetslivspsykologiskt perspektiv.
16.00-18.00 Årsmöte för Psykologkonsultföreningen PKF
19.00 Middag
Lördag 25 mars
10.00-12.00 Processbaserad erfarenhetsreflektion utifrån fredagens programpunkter
12.00 Avslut
Kostnad: 2500 kr momsfritt. Priserna
inkluderar kursavgift, kaffe, lunch, middag
samt eventuell dokumentation.
Anmälan: Till [email protected]
eller ring till 0247-22805 (Det svaras
Prolead).
Snarast, dock senast 060220.
Övernattning bokas direkt av hotellet
(First Hotell Amaranten
tel: 08/ 692 52 00).
.
Seminarium: ”Mat för livet”
Läkare för Miljön vill nå psykologer intresserade av miljöfrågor. De erbjuder medlemskap, eftersom nätverket Psykologer
för Miljön har somnat in.
De bjuder också in till seminariet ”Mat
för livet” som handlar om vilka kostråd som
gäller om man ska ta hänsyn till hälsa, miljö
och hållbar utveckling.
Tid: Torsdag 16 februari kl 8.30-16.30.
Plats: Sjöfartshuset, Skeppsbron 10,
Stockholm.
Information: www.dnsy.se/lfm
Anmälan: Läkare för Miljön [email protected]
senast 31 januari.
27
,-*/*4,14:,0-0(
Anders Wahlberg, 2:e viceordförande,
(Opinionsbildning, företagarfrågor, organisation
och ekonomi), 0910-77 97 11
UJMM1TZLJBUSJTLBLMJOJLFOJ7ÊTUFSWJL
%VTLBIKÊMQBPTTBUUWJEBSFVUWFDLMBWÌSUBSCFUFNFEUSBVNB
QTZLJBUSJ7JIBSVOEFSOÌHSBÌSBSCFUBUEFMTNFEGMZLUJOHBST
USBVNBFSGBSFOIFUFSPDIEFMTNFEVOHBWVYOBNFEVQQWÊYU
USBVNB7JIBSVUWFDLMBUFOFHFONPEFMMNFEVUSFEOJOHPDI
CFIBOEMJOHTPNCFIÚWFSWJEBSFVUWFDLMBTPDIGPSTLOJOHTBO
QBTTBT
SERVICEOMRÅDEN:
1TZLLMJOJLFOIBSQMBUTFSGÚSOPSSB,BMNBSMÊOVQQUBHOJOHT
PNSÌEF7JIBSÊWFOQMBUTFSJSÊUUTQTZLJBUSJGÚSIFMB
,BMNBSMÊOTCFIPW,MJOJLFOMJHHFSWÊMJOUFHSFSBEQÌTKVLIVT
PNSÌEFU4KVLIVTFUPDILMJOJLFOIBSFUUFSLÊOUHPUU
TBNBSCFUTLMJNBU
PROFESSION
08-567 06 441
7ÊTUFSWJLLBMMBT0TULVTUFOT1ÊSMBPDIMJHHFSNJUUJLBOTLF
7
WÊSMEFOTWBDLSBTUFTLÊSHÌSE5SFUJNNBSNFECJMUJMM4UPDLIPMN
JOOBOTUPSTUBEFOTLÚFSUBSWJE
,PNQFUFOT -FHJUJNFSBEQTZLPMPHHÊSOBNFEUFSBQFVUJTL
TQFDJBMJOSJLUOJOHPDIUSBVNBJOUSFTTF
7JMÊOHUBSFGUFSEJOBOTÚLBO
5JMMTWJEBSFBOTUÊMMOJOH5JMMUSÊEFTOBSBTU
6QQMZTOJOHBS 7FSLTBNIFUTDIFG4WBOUF#ÊDL
1TZLPMPH3PMBOE3JOHTUSÚN
"OTÚLBONÊSLUNFESFGOSPDINFEMÚOFBOTQSÌL
TLJDLBTUJMM7ÊTUFSWJLTTKVLIVT"ENTFSWJDFFOIFUFO
(VOJMMB+PIBOTTPO'BDL7ÊTUFSWJL
7JWJMMIBEJOBOTÚLBOTFOBTU
XXXMULBMNBSTFMFEJHBKPCC
FÖRHANDLINGAR
08-567 06 407
08-567 06 409
08-567 06 410
JURIDIK
08-567 06 402
STUDERANDEFRÅGOR
08-567 06 407
PSYKOLOGTIDNINGEN
Psykologtidningen, 08-567 06 450
Annonser, 08-567 06 454
INFORMATION
08-567 06 413
ORGANISATION, ADMINISTRATION
Ansökan om medlemskap, 08-567 06 430
Medlemsregister, 08-567 06 430
AEA-ärenden, 08-567 06 431
Medlemsförsäkringar, 08-567 06 401
Organisation, stadgefrågor m m,
08-567 06 401
Inger Ericsson, (Utbildning/PTP/spec. och
psykologers ställning i organisationer och
samhälle), 0515-876 43
Eva-Lotta Hellgren, (Lokala organisationen,
professionsfrågor, utbildning/test, psykologers
ställning i samhället), 011-20 23 02
[email protected]
Barbro Holm Ivarsson, 08-566 135 00
[email protected]
Renée From Mokhtar, 0454-73 34 51
[email protected]
Bengt Persson, 0470-58 60 58
[email protected]
Julia Stenberg, (Psykologens position i samhället/opinionsbildning, utbildning), 046-35 74 19
Jan Pörtfors, studerandeledamot,
073-632 31 40
Kerstin Twedmark, 054-18 56 60
[email protected]
FÖRHANDLINGSANSVARIGA
www.psykologforbundet.se/facklig information
PSYKOLOGFÖRETAGARNA
08-567 06 460
ETIKRÅDET
KANSLI
Charlotte Uggla, ordförande,
08-508 135 40
postadress: Box 3287, 103 65 Stockholm
besöksadress: Vasagatan 48
telefon: 08-567 06 400.
Växeln öppen: 8.30–12 och 13–17.
(fred – 16.30)
fax: 08-567 06 499.
psykologförbundets hemsida
på internet: www.psykologforbundet.se
Per Magnus Johansson, vice ordförande,
031-711 00 04.
Ann-Christine Cederquist, 0706-24 63 53
Kristina Persson, 019-602 65 78.
Seppo-Matti Salonen, 031-337 51 90,
031-13 13 51
Sam Uhlin, 0500-43 18 77.
SPECIALISTRÅDET
e-post till personal:
[email protected]
postgiro: 373267-4 bankgiro: 767-2066
direktnummer till personalen:
Susanne Bertman, 08-567 06 413,
mobil 070-96 76 413,
press- och.informationsansvarig.
1TZLPMPH
)ÚSDFOUSBMFOJ6QQTBMB
7JÅSFOMÅOTÕWFSHSJQBOEFTQFDJBMJTUWFSLTBNIFUTPN
CFESJWFSIBCJMJUFSJOHPDISFIBCJMJUFSJOHGÕS
IÕSTFMTLBEBEFCBSOEFSBTGBNJMKFSTBNUWVYOB
7ÅMLPNNFOBUUTÕLBFOUKÅOTUIPTPTTTPNQTZLPMPH
-ÅTNFSQÇXXXMVMTFIPI%VLBOÅWFOSJOHB
FOIFUTDIFG"OO$IBSMPUUF+PIBOTTPOUFM
FMMFSNPCJM
7JMMBWÊHFO]#PY]6QQTBMB]5FM
]'BY]IPI!MVMTF]XXXMVMTFIPI
"LBEFNJTLBTKVLIVTFU]1SJNÊSWÌSEFO]'PMLUBOEWÌSEFO]-BTBSFUUFUJ&OLÚQJOH
)BCJMJUFSJOHPDI)KÊMQNFEFM]-BOETUJOHTTFSWJDF],VMUVSJMÊOFU]7BSVGÚSTÚSKOJOHFO
-BOETUJOHTEJSFLUÚSFOTTUBC])ÊMTPPDITKVLWÌSETTUBCFO
Ulla-Britt Selander, sekreterare,
08-586 06 423
Gunvor Bergquist, utskottet för arbetslivets
psykologi, 0520-739 66
Camilla Damell, 08-567 06 402,
förbundsjurist
Kerstin Heiling, utskottet för handikapppsykologi 046-17 44 86
Berit Emilsson, 08-567 06 404,
assistent.
Roland Ericsson, utskottet för klinisk psykologi,
0515-876 41
Brittmarie Haake, 08-567 06 454,
assistent.
Bengt Sonesson, utskottet för neuropsykologi,
046-17 39 26
Åke Hjelm, 08-567 06 412, ombudsman, bitr
förhandlingschef statlig sektor.
Ingela Palmér, utskottet för pedagogisk
psykologi 08-508 33 642
Lars Karlsson, 08-567 06 409,
mobil 070-96 76 409, ombudsman, bitr förhandlingschef kommunal sektor.
STUDERANDERÅDET
Jan Pörtfors 073-632 31 40
Mahlin Olsson, 08-567 06 407,
förhandlingssekreterare.
VETENSKAPLIGA RÅDET
Gunnel Backenroth-Ohsako, ordförande,
08-585 85 772.
Hans Persson, 08-567 06 401,
mobil 070-96 76 401, förbundssekreterare.
Örjan Salling, 08-567 06 441,
mobil 070-96 76 441, förbundsdirektör
och förhandlingschef.
Emily Sillén, 08-567 06 406, web- och profilansvarig.
Linda Solberg, 08-567 06 414, assistent.
)BCJMJUFSJOHPDI)KÊMQNFEFM
Håkan Nyman, ordförande, 08-587 30 505,
0704-92 11 70
Britt Sundström, 08-567 06 410,
ombudsman, bitr förhandlingschef enskild
sektor
FÖRBUNDSSTYRELSEN
e-post till förbundsstyrelsen:
[email protected]
Lars Ahlin, ordförande, 08-567 06 405,
mobil 0709-67 64 05
Helén Antonson, 1:e viceordförande
(Psykologens ställning i samhället/organisationen, opinionsbildning, utbildning och professionsfrågor), 031-322 21 38.
[email protected]
VILLKORSRÅDET
Barbro Holm Ivarsson, ordförande,
0704-83 35 68
IHPU – PSYKOLOGIUTBILDARNA AB
Box 3287, 103 65 Stockholm.
E-post: [email protected]
VD: Anders Hallborg, 046-18 90 62
E-post: [email protected]
PSYKOLOGFÖRETAGARNA AB
Box 3287, 103 65 Stockholm
E-post:
[email protected]
08-567 06 460
VD: Camilla Damell
Hemsida: www.psykologforbundet.se
STP
– stiftelsen för tillämpad psykologi
Box 3287, 103 65 Stockholm.
Christina Strömer Wilson
E-post: [email protected]
mobil 070-96 76 476
Psykologtidningen 2/06
POSTTIDNING B
PSYKOLOG
TIDNINGEN
foto: tomas södergren
Vid obeställbarhet, retur till:
Psykologtidningen,
Box 3287, 103 65 Stockholm
Svenska psykoterapeuter marknadsför sig
ogärna som feministiska, säger Indra Windh.
F
eministisk terapi vad är det? Studenterna på psykologutbildningen i Lund
hade ingen aning och lärare och föreläsare
visste inte mycket de heller. Indra Windh
hade hört talas om begreppet och beslutade sig för att ta reda på mer. I sin psykologexamensuppsats ”Skärningsytor mellan
terapeutisk yrkesutövning och feministiska utgångspunkter – tretton svenska behandlares berättelser och brottningar” *
beskriver, definierar, diskuterar och funderar hon kring feministisk terapi ur
svensk synvinkel.
– När jag började på psykologprogrammet hade jag förhoppningar om att man,
både forskningsmässigt och kliniskt, skulle
ligga i framkant inom de här områdena.
Men Indra Windhs förväntningar kom
på skam. I stället slogs hon av bristen på
kritiska maktperspektiv inom utbildningen.
– MÅNGFALDSPERSPEKTIV och frågor rörande kön, klass, sexualitet, etnicitet behandlades ytterst bristfälligt. Uppsatsen
blev en möjlighet för mig att lära mig mer
om ett område jag inte fick någon för-
Feministisk
terapi
ovanlig i
Sverige
Feminism ses snarare som
en underliggande filosofisk
hållning än som en metod
bland de 13 psykoterapeuter PTP-psykologen Indra
Windh intervjuat om
feministisk terapi i sin
psykologexamensuppsats.
djupning i under utbildningen.
Indra Windhs ansats var ”att undersöka
hur genusteoretiska kunskaper och feministiska förändringskrav förvaltas inom
den normerande psykologdisciplinen”. I
den anglosaxiska världen kan man sedan
länge hitta terapeuter som förklarar och
marknadsför sin verksamhet som feministisk terapi. Redan 1976 startade ”Womens Therapy Centre” i London och i
USA grundades ”Feminist Therapy Institute” 1982. I Sverige finns ingen direkt
motsvarighet och materialet Indra samlat
till sin uppsats visar att det är ytterst
ovanligt att svenska behandlare väljer att
positionera sig som ”feministiska terapeuter”.
– Däremot finns det psykoterapeuter
som arbetar utifrån feministiska utgångspunkter, berättar hon.
Indra Windh fick kontakt med intervjupersoner till uppsatsen genom forskaren
Eva Magnusson vid Kvinnovetenskapligt
Forum vid Umeå Universitet: 13 psykoterapeuter varav åtta psykologer. Samtliga kvinnor mellan 43 och 60 år, alla med
en psykodynamisk utbildning i botten.
Uppsatsen spinner kring fyra olika teman där det första handlar om benämningar och positioneringar. Vad kan det
tänkas innebära att kalla sig feministisk terapeut? Vem eller vilka gör det och varför
eller varför inte? Vilka för- och/eller nackdelar kan positioneringen föra med sig?
– FÖR MÅNGA ÄR feminism fortfarande ett
skällsord. Flera av de intervjuade beskriver sin rädsla för att stöta bort både patienter och kolleger om de skulle kalla sig
feministiska terapeuter.
De intervjuade uppfattar inte heller feminismen i första hand som en modell eller metod utan ser det mer som en underliggande filosofisk hållning i sitt arbete.
– De strävar efter att uppmärksamma
olika maktordningars betydelse i klienternas vardagsliv och för själva terapisituationen.
Flera av uppsatsens övriga teman tar
upp svårigheten att samordna feministiska perspektiv med psykoterapeutisk behandling.
– Det är en central diskussion, menar
Indra Windh. I den anglosaxiska litteraturen talar man återkommande om feministisk terapi som en ”oxymoron”, det vill
säga två oförenliga och motstridiga begrepp. De jag intervjuat har haft olika sätt
att förhålla sig till sådant som de uppfattar
som oförenligt. Några har varit pragmatiska och helt enkelt bortsett från det de
inte fått ihop och enbart tagit till sig det
som framstått som kliniskt användbart.
För andra har det framstått som omöjligt att förena psykologiska och feministiska perspektiv.
För närvarande gör Indra Windh sin
PTP-tjänstgöring på en öppenpsykiatrisk
mottagning i Norrtälje, dessförinnan arbetade hon i London på en organisation
specialiserad på homo- och bisexuella personers psykiska och sociala hälsa.
HELENE LUMHOLDT
frilansjournalist
* Uppsatsen i sin helhet kan laddas ner från nätet
på http://theses.lub.lu.se/undergrad/bysubject/S000/S260/S263/
Download