aktuellt - Equmeniakyrkan Arvika

advertisement
AKTUELLT
från Arvika Missionsförsamling och SMU
Nr. 3. sept - nov 2012. Årgång 62.
Med Jesus 2012
1
Håll i
er, nu
kör vi!
Det är bara att
spänna fast
säkerhetsbältet och följa
med. Markus
Linda Alexandersson drar igång sitt
evangelium
som om han har bråttom. Bara de här
pappersrullarna, tänker han kanske,
hur ska jag få plats? Eller bara nu
inte Jesus kommer tillbaka förrän
jag är färdig, jag måste hinna sprida
budskapet till så många som möjligt! Han är först med att skriva av
de fyra evangelisterna. Vissa delar i
de andra evangelierna kan vara äldre
men han är först med att skriva ner
hela berättelsen om Jesus.
Här börjar glädjebudet om Jesus
Kristus, Guds son.
Jag har hört någon säga att han riskerar sitt liv bara genom den första
meningen. Jag vet inte om det är
sant, men det uppfattats antagligen
som en hädelse att Markus kallar
Jesus för Guds son. Markus låter sig
dock inte hindras, han går ut hårt.
Nu har jag sagt det, tror jag han tänker, nu finns det inget återvändo. Nu
är det bara att berätta resten också.
2
Så är det som att han ändå hejdar sig
lite. Innan han ska berätta om allt
fantastiskt som Jesus sa och gjorde,
borde han ändå berätta lite om förberedelserna och presentera de viktigaste aktörerna. Först kom Johannes.
Det var han som ropade i öknen och
banade vägen för Herren. Det var
han som samlade folkskarorna och
förberedde dem på att något stort
skulle hända. De behövde be om förlåtelse, sa han. De skulle omvända
sig och låta döpa sig.
Det är så Jesus gör entré i Markusevangeliet. Han låter döpa sig av
Johannes. Och när han gör det delar
sig himlen och en duva kommer ner
över honom. Det är så den heliga
Anden gör entré. Så hörs en röst
ifrån himlen som talar om för oss
att Jesus är Guds älskade son, Guds
utvalde. Det är så Gud gör entré.
Nu är alltså de viktigaste aktörerna,
treenigheten, på plats och samlade.
Då presenteras motståndaren; Satan.
För i förberedelserna ingår att Jesus
motstår Frestaren. Under 40 dgar får
Satan fresta honom på alla möjliga
och omöjliga sätt men Jesus består
provet.
han börja sitt livsverk, och han gör
det genom denna predikan:
Tiden är inne, Guds rike är nära.
Omvänd er och tro på budskapet.
Det är nu, vänner, säger Jesus, Guds
rike är nära. Det är nu, säger Markus, till dig och mig som läser hans
evangelium. Det är nu Jesus kal´┐Żlar oss till omvändelse och tro. Inte
konstigt att han gör en sådan rivstart.
Han har inte tid att skriva. Han
måste bli färdig fort så att du och jag
kan börja läsa. Han skriver inte för
att vi ska ha lite skön kvällsläsning
utan för att vi ska omvända oss, tro
och följa Jesus.
Gör som hans lärjungar, uppmanar
Markus läsaren. De bara lämnade
sina nät och följde Jesus. Och så drar
han in även oss i berättelsen. Gudomligheten är närvarande, Satan är
besegrad, Jesus har samlat sitt team,
och vi har alla möjligheter att tacka
ja till erbjudandet om att få följa
med på denna spännande resa!
Från september och fram till
påsken kommer jag att predika
utifrån Markusevangeliet. Vem är
Jesus? Vad vill han dig och mig?
På vilket sätt är hans undervisning
relevant för oss idag? I programmet finns det angivet vilken text
jag predikar över vilken söndag.
Läs gärna på egen hand så ses vi
för gemensam fördjupning i gudstjänsterna!
Linda Alexandersson
N
Så är förberedelserna avklarade.
Jesus har döpts, han har fått del av
den heliga anden och han har fått
veta att han är Guds son. Han har
varit i öknen i 40 dagar och han har
motstått Satans frestelser. Nu kan
3
Det trovärdiga
vittnet
Ibland har jag fått frågan
om man kan lita på Nya
Testamentet i vår tid av
vetenskap och forskning.
Nästa gång någon frågar
ska jag rekommendera att
läsa Tord Fornbergs bok
”Det trovärdiga vittnet :
En bok om Nya testamentet”. Det är en sympatisk
introduktion till Nya
Testamentet utifrån den samtida
historisk-kritiska bibelforskningens
perspektiv. Där finns en tydlig värme
och det känns att den är skriven med
kärlek till den kristna kyrkan. Boken
är samtidigt en inledning till Nya
Testamentet, en introduktion till den
historisk-kritiska bibelforskningens
resultat och ett argument för Nya
Testamentets trovärdighet som källa
till kunskap om Jesus och den tidiga
kyrkan. Efter att ha läst Fornbergs
bok kan jag med gott samvete, både
som troende och som akademiker,
säga att Nya Testamentet är trovärdigt i ljuset av vetenskap och forskning. Fornberg skriver på ett enkelt
och tillgängligt språk och boken bör
passa en bred läsekrets.
Det finns andra böcker som kan vara
till hjälp med frågan. ”Bibelintro”
som vi använde på Bibelskola 119
kan vara den första bok att rekom4
mendera som bredvidläsning till
bibelstudiet. Och visst är det så att
”Libris stora handbok till Bibeln”
är svårslagen som källa
till bibelfakta och bakgrundsläsning, den är en
riktig guldgruva för den
kunskapstörstande. För
den som vill uppdatera
sig på mer konservativa
synvinklar på frågor om
Bibeln är ”Svensk Studiebibel” under redaktion av
den norske pingstvännen
Thoralf Gilbrant med sina
inledningar till bibelböcker och kortfattade bibelhandbok ett gott val.
När baptister från hela världen samlades till konferens i Birmingham,
Storbritannien, 2005 läste de upp en
gemensam beskrivning av sin teologiska identitet, jag tror att många
troende kan stämma i det avsnitt
som handlar om Bibeln:
”Vi tillkännager att de gudomligt
inspirerade Skrifterna, Gamla och
Nya Testamentet, är högsta auktoritet som det nedskrivna Guds Ord
och som fullt pålitligt för tro och
levnadssätt”
Jonas Vestlund
Forts. från sid 28
Nyingledare och
söndagsskollärare
har Ingbritt varit i både Säffle och
Arvika. Leder gudstjänster gör
hon i Missionskyrkan i Arvika och
sjunger solo vid vissa tillfällen och
känner uppskattning för det. Tillsammans med Karin Jansson leder
hon de yngsta sångarna i kyrkan,
SMU-lorna, och det är något som
verkligen ger glädje tillbaka. Ingbritt och hennes systrar Anki och
Ulrika utgör också en sjungande
trio, som medverkar i kyrkor på
olika platser.
Ett särskilt område
där far och dotter
fann varandra
Hon och hennes pappa
Ingemar förenades
under många år i ett
gemensamt idrottsintresse. Ingemar åkte
ett stort antal vasalopp, fast det har inte
Ingbritt gjort, men
åkte skidor tillsammans gjorde de. Och när Ingemar
märkte att Ingbritt var duktig på att
löpa, köpte han spikskor åt henne,
och hon har sprungit mycket. På Lidingöloppet hejade de på varandra
åtskilliga gånger. Det finns något
som heter klassikern - det innefattar olika grenar. Ingbritt nöjde sig
med att genomföra halvklassikern
med att cykla 15 mil, åka skidor
4,5 mil, löpa 1,5 mil och simma 1,5
km. Ingemar klarade av det dubbla.
Också tjejklassikern har förstås
Ingbritt på sin meritlista. Hon kan
känna saknaden efter sin pappa på ett
särskilt sätt när hon skulle vilja prata
med honom t ex om svenska idrottsframgångar. De gjorde de ofta medan
han levde. Någon konflikt mellan
kyrka och idrott har hon inte upplevt,
lika lite som Ingemar gjorde det.
Sång och musik och idrott
är sådant som spelat stor roll i Ingbritts liv, och som en bas för henne
har hela tiden funnits den kristna tron.
Allt det där har hon
tagit med sig från den
pastorsfamilj där hon
växte upp.
Intervjuade gjorde
Carl Johan Östman
N
5
Ester Nilsson, 16 år
Går det att vara tonåring och kristen
idag, 2012?
Med denna frågeställning tog jag
cykeln ut till Björknäs, Missionskyrkans sommarhem, för att prata
med Ester Nilsson. Ester är en snart
16-årig glad tjej som
i höst ska börja första
året på naturvetenskapliga programmet
på Solbergagymnasiet
som ligger bredvid
Missionskyrkan. Ester
älskar teater, politik
och diskussioner med
människor. Hon är
inte uppväxt i ett kristet hem men hennes
farmor var kristen.
Ester tycker att det
finns både positivt
och negativt med att
inte vara ”uppvuxen i kyrkan”. Fördelarna tror hon är att hon har fått
göra ett aktivt val och inte bara gått
med strömmen som många som är
uppvuxna i kyrkan gör och därmed
fått en egen tro direkt och inte levt
på någon annans. Några nackdelar
med att inte vara uppvuxen i en
kristen familj är att hon ibland får
känslan av att hon slits mellan sina
föräldrar och kyrkan, mellan sina
värderingar från innan hon blev troende och den tro hon mu har.
Konfirmationsåret betydde otroligt
mycket
6
Ester kom till kyrkan tack vare en
kompis och tyckte direkt om den
goda atmosfären. Det var också här
hon fick sitt första bönesvar. Det var
alldeles i slutet av ”tonår”, under
andakten. ”Det här låter kanske
klyschigt ”, påpekar hon och småler, ”men jag såg som ett ljus från
fönstret och fick en
känsla inombords att
här borde jag vara.”
Ester hade dock,
som så många tyvärr har, fördomar
om vad kyrkan och
kristna egentligen gör.
”Kyrkan var för mig
tråkiga varelser, en
massa konstiga regler
och underliga ritualer,” säger Ester med
ett litet skratt.
För Ester betydde
konfan väldigt mycket. Inte bara att hon nu kom till kyrkan kontinuerligt varannan torsdag,
utan att hon också öppet kunde dela
sina tankar och värderingar utan att
bli dömd. Hon berättar sedan själv
att hon blev kristen sommaren 2011
i samband med det årliga konfirmationslägret på båten Shalom som
Arvika missionskyrkas konfirmander
seglar på varje sensommar. ”Berättelserna om bönesvar som skett på
båten var både något mäktigt och något som alla borde höra,” säger hon.
Att kunna tro i vardagen
”Jag tvivlar mycket, men det tror
jag å andra sidan att alla gör,” svarar
Ester på frågan om hur hennes tro
ser ut idag. Den stora skillnaden för
Ester före och efter det att hon blev
kristen är att hon nu tycker att hon
är mycket tryggare och lugnare i sig
själv. Hon säger också att nu tänker
hon efter en gång extra innan hon uttalar sig om olika saker och allmänt
tänker mer på vad som är rätt och
fel. I tonåren finns det många frågor
som: Varför finns just jag? Vem är
jag egentligen? Då är Jesus en tröst.
Hon fortsätter att berätta att hon inte
tycker om ordet religion. ”Då tänker
jag bara på folk som skyller på att
de har olika religioner för att kunna
kriga.” Att vara kristen är istället
mer en relation med Gud än en religion. Liksom många andra möter
hon ofta andra människor som vill
diskutera tro, något som kan vara
svårt. Hon fortsätter med att berätta att hon är emot att ”pracka på”
någon en tro. Man känner det inom
sig. Hon tycker också att det är svårt
att diskutera tro eftersom vi kristna
har olika syn på vissa grejer inom
kristendomen, och därför lägger vikt
vid olika delar av tron och dessutom
tolkar vissa saker olika.
Ester är också intresserad av politik
och säger att hennes politik och tro
går bra ihop för henne. Hon beskriver Jesus som en cool, vänsterradikal snubbe och vi båda börjar
småskratta på verandan på caféet.
I slutet av vår intervju frågar jag om
hon har några tips på vad som är
viktigt att komma ihåg när man är
tonåring och kristen idag.
•
För mig var det viktigt för
tron att gå kontinuerligt till kyrkan,
liksom med konfan, för att ha kvar
min tro. Gör det du med!
•
Det finns egentligen inget
rätt och fel med tro, så känn efter
och diskutera med andra.
•
Det sista rådet Ester har
är att du ska vara stolt över ditt
ursprung och dina åsikter. Gud har
skapat dig och han älskar dig för
den du är. Eller med Esters egna
ord: ”Om du t.ex är homosexuell
eller har vänsteråsikter, vilket vissa i
kyrkliga sammanhang är tveksamma
till, lyssna inte på dem! Du är den du
är och Gud har gjort dig sådan. Du
behöver inte följa gamla normer för
att ha en relation till Gud!”
När jag sedan tackar för intervjun
och ser henne cykla iväg hemåt,
medan jag själv ska börja jobba slår
det mig att det inte är lätt att vara
kristen idag vare sig man är 18, 57
eller 95 år. Vi möts alla av andra
människor som liksom Ester förut
gjorde tror att om man är kristen
är man en stel person med strikta
regler. Det går inte att betona nog
hur mycket vi i kyrkan behöver
varandra genom förböner, men
också genom att vara goda medmänniskor mot våra nästa. Vi behöver
diskutera mer i församlingen och
bland våra kristna kompisar vad
7
kristen tro egentligen är och vad
den står för. Det viktigaste är dock
att vi måste be för att bli en än mer
öppen församling och visa att vi är
välkomnande för alla medmänniskor
oavsett vad som finns i ryggsäcken.
Du som ännu inte lärt känna Jesus
och församlingen: Du ska veta att du
är välkommen.
Intervju: Maja Bodin
Redigering: Maja Bodin och Jonas
Vestlund
N
Konfaläger
Att färdas genom södra Sverige med
28 konfirmander i en fart av 200
km/h med fyra byten framför sig är
något man måste gå igenom för att
förstå. Det var med dessa förutsättningar som vi började resan ner mot
sommarens höjdpunkt: Konfirmationslägret på båten Shalom.
Shalom –
missionsbåten som
aldrig sover
Det var många glada och
förväntansfulla ansikten
som mötte oss på järnvägsstationen här i Arvika. Solen lyste och man
visste att detta skulle bli
något över det vanliga.
När så allt kramande och
alla avsked av föräldrar
var gjort, började den
8
långa resan ner mot Oskarshamn.
Stämningen var på topp och överallt
såg man konfirmander som pratade
och ledare som förberedde det sista
för att lägret skulle bli så bra som
möjligt. När vi efter krångel med
tåg och därför 2,5 h sent äntligen
kom till Oskarshamn var middagen
på båten bland de godaste jag ätit.
Denna vecka skulle båten Shalom
bli vårt andra hem. Missionsbåten
seglar på östkusten, men organisationen Shalom mission driver också
bibelskolan Blå kust, dagcentret
Barnens Hus i Estland och flera
fotbollslag.
Dagar fyllda med skratt,
upptåg och undervisning
En vanlig dag på Shalom börjar med
en helt underbar väckning. Birger
Borgemo som är skeppare på båten
väcker lägerdeltagare med sin goa
dialekt i högtalarsystemet som når
över hela båten och man visste i
den sekunden man vaknade att detta
skulle bli en bra dag.
Förmiddagarna spenderade vi sedan med
lektioner om bland annat
dopet och nattvarden. Vi
arbetade också mycket
med redovisningen och
konfirmationsavslutningen som närmade sig
alldeles för fort. Maten
som gjordes av vår egen
kock Maria var något
som konfirmanderna
nämnde som topp tre under lägret
och efter ny energi så ägnade vi
eftermiddagarna till att ha fritid med
mycket bad, personliga samtal och
lekar. När klockan började närma sig
16:30 kom en av alla mina höjdpunkter: den lugna stunden. Konfirmanderna fick nu möjlighet att
under en halvtimme läsa ett specifikt
kapitel i
Bibeln under
tystnad. De
skulle senare besvara
några frågor
på ett papper, men
också för
deras egen
skull skriva
saker de ville klaga på / tacka Gud
för. Dagen fortsatte sedan med mer
fritid, kvällsmat och sedan kvällsprogram. Det sistnämnda leddes
två kvällar av besättningen och två
gånger av oss ledare. Det blev ofta
lägerbål med en massa olika lekar
och stojiga upptåg. Kvällsmacka
blev det sedan för att så småningom
fortsätta till en andakt. Lovsången
leddes främst av Helena Bengtsson
och Elin Eriksson medan medan
alla vi som var ledare
stod för mötesledning och
vittnesbörd. Atmosfären
under förbönen och ljuständningen var något över
det vanliga och något som
kommer att värma mig lång
tid framöver.
När vi sedan sista morgonen går den obligatoriska
rundan bland konfirmanderna och frågar vad de tyckte om
lägret, berättade någon att kvällsprogrammen, svingandet från
båten med hjälp av en lian och inte
minst maten var några höjdpunkter.
En annan
konfirmand
nämnde dock
att lekarna
och gänget
var bäst.
Kort sagt kan
man summera lägret
som riktigt
lyckat och
med många fina minnen som kommer följa med in i höstmörkret.
Text Maja Bodin
Bilder Sofie Möller
9
Några tankar efter
församlingsdagen på
Björknäs
Jag tycker mycket om att vara med
på ett församlingsläger. Det har
jag gjort sedan jag gick med i min
första församling som tonåring och
Men vi var förstås med på församlingsdagen hela familjen ändå.
Barnen hade fullt upp med massor
av roliga barnaktiviteter med våra
duktiga anställda, Sayuri och Helena. Och vi vuxna fick tillfälle att
prata och umgås med varandra. Förmiddagen ägnades till bön, samtal
och undervisning.
fick förmånen att följa med och lära
känna de andra i församlingen. Det brukar
alltid vara en annan
sorts gemenskap än den
som är på söndagarna.
Så när det är tillfälle att
mötas på ett sådant sätt
brukar jag alltid försöka
vara med. I år blev det
bara en församlingsdag
och ingen övernattning,
vilket jag personligen
tyckte var lite tråkigt.
På eftermiddagen skulle vi göra
lite mer praktiska övningar utifrån
10
boken Bortom bekvämligheten som
vi läst tillsammans i församlingen
under våren. Min man Marcus skulle
ta vår minsta tjej i cykelkärran och i
Solviksområdet dela ut inbjudningar
till Björknäs. De större barnen skulle
vara nere vid hyreshusen i Dottevik
och leka med
Sayuri och Helena. Själv var
jag sugen på
att knacka dörr
i Dotteviks
hyresområde,
eftersom dörrknackning kan
leda till många
goda möten.
Att knacka
dörr motsvarade mina
förväntningar. Jag
och Carl-Johan
Östman gick tillsammans och mötte
bland annat människor från många
olika kulturer som
flyttat till Sverige av
olika anledningar. Vi
mötte ensamstående,
barnfamiljer och förstås flera Ingesundsstudenter. Vi inbjöd
till kvällens grillkväll
där vi i församlingen
skulle bjuda på hamburgare samt gav dem sommarens
björknäsprogram.
Om någon kom på grillkvällen? Ja
ett par familjer av dem vi mötte under vår lilla promenad kom och var
med under grillkvällen. Men hade
det inte kommit en enda, så tror jag
ändå att varje möte mellan
två människor är betydelsefullt.
Frågan som jag tagit med
mig från den här dagen
och funderat och bett
mycket över är hur vi som
församling kan vara en
större del av Arvika. Hur
kan vi möta människor
och dela med oss av vår
tro och våra resurser ännu
mer? Vi har så mycket att
bjuda på, mycket mer än
en grillkväll på Björknäs
med dess vackra utsikt.
Petra Nävehed
11
12
13
PROGRAM
SEPTEMBER
Söndag 2
11.00 Samlingssöndag,
nattvardsgudstjänst
Ragnar Gustafsson, Ingbritt Zaars
Söndag 9
11.00 Gudstjänst
Linda Alexandersson, Emma
Uhlin,
Mark 1:1-20 - Följ mig, säger
Jesus
Lördag 15
10.00-15.00 Upptakt för styrelse,
UR och församlingsråd
Söndag 16
11.00 Gudstjänst
Linda Alexandersson, Rebecca
Hugne
Mark 1:21-45 - Alla dessa andar
Måndag 17
19.00 Församlingsmöte
Söndag 23
11.00 Gudstjänst
Joseph Davis, Gemenskap, Ulf
Pehrsson
14
Söndag 30
11.00 Gudstjänst
Linda Alexandersson, Sam
och Kajsa Axelsson, Helena
Bengtsson m fl, barnvälsignelse,
bibelutdelning till konfirmander
Mark 2:1-17 - Res dig upp och
gå!
OKTOBER
Lördag 6
20.00 Konsert. Fritt inträde
Matilda Röjdemo och Cross Heart
Söndag 7
18.00 Nattvardsgudstjänst
Ragnar Gustafsson, Herman
Gunner
Lördag 13
16.00 Årsmöte
Mark 2:18-3:12 - Vad styr våra
val?
Söndag 14
11.00 Gudstjänst och årshögtid
Linda Alexandersson, Agape,
välkomnande av nya medlemmar
Mark 3:13-4:20 - Att ta emot
Guds ord
Söndag 21
11.00 SMU-Gudstjänst
Linda Alexandersson, Rebecca
Hugne, SMUlorna, Scoutinvigning
Mark 4:21-34 - Liknelser
Gudstjänst 28
11.00 Gudstjänst
Ragnar Gustafsson, Ulf Pehrsson
NOVEMBER
Lördag 3
11.00 Gudstjänst på Alla helgons
dag
Linda Alexandersson, MF-kören
Mark 4:35-5:43 - I liv och död
Söndag 25
11.00 Gudstjänst
Nils Bryntesson, kyrkbandet
Tema: Migration och flyktingskap
I samband med gudstjänsten 11.00
har vi alltid söndagstimmen för
barnen.
Söndag 4
18.00 Nattvardsgudstjänst
Linda Alexandersson, Björn J:son
Lindh, gemensam kör
Mark 5:21-43 - I smärta och sorg
Söndag 11
11.00 Gudstjänst
Linda Alexandersson, Elisabeth
Henriksson
Mark 6:1-29 - Välkommen!
Lördag 17
18.00 Auktion i Mellbyns
missionshus
Visning från 17.00
Söndag 18
11.00 Gudstjänst
Ragnar Gustafsson, brassmusik
Arvika Missionsförsamling
och Stavnäskretsens
Blomsterfonder delar ut
blommor vid högtidsdagar
och till jul.
Lördag 24
13.00-16.00 Det stora barnkalaset
18.00 Konsert
15
ONSDAGSTRÄFFEN
Servering från 10.30,
program kl. 11.00
12 sept ”Blott en dag” Anders
Bernspång berättar om Lina Sandell
och sjunger med oss
19 sept ”Statarungen – hur gick det
sen? ” pastor Åke Persson
26 sept Sång och musik med
Hultman, Frykman och co.
10 okt ”Hur blev ditt liv?” pastor
Ragnar G. intervjuar
17 okt ”Psykoterapi – Vad är det ?
Hur går det till ?” Birgitta Lidén
24 okt Förskolan Fisken besöker oss
31 okt Kajsa Persson berättar
reseminnen
14 nov Vi lyssnar till sång och musik
21 nov ”Migration och flyktingskap”
Internationella gruppen och Eddy
Alexandersson
28 nov ”Nu tändas åter ljusen i vår
lilla stad” Ann-Marie o. Per Sjöquist
och Inger Kullgren
12 dec Adventsfirande med pastor
Linda Alexandersson
16
RPG
On 5 sept 14.00 Höstfest i
Missionskyrkan, Ingegerd Karlsson,
soppa, smörgås, kaffe och kaka,
kostnad 50 kr. Anmälan senast 2 sept
till Birgitta o Nisse Jansson på 14773.
Må 17 sept 11.00 Sånger vi minns,
RPG-sångarna startar för säsongen,
Missionskyrkan
To 20 sept ”Friskare Arvika”
Arvika kommun håller seniordag i
Missionskyrkan
To 27 sept 11.00 Pensionärsgymnastik
startar i Missionskyrkans sporthall,
ledare Margreth Wihk
On 3 okt 14.00 i Pingstkyrkan,
Christina Strömvall-Nilsson och
Henrik Nilsson sjunger och berättar.
On 7 nov 14.00 i Frälsningsarmén,
Standskatera medverkar.
On 5 dec 14.00 Luciafirande i
Missionskyrkan, Johan Pettersson
och SMUlorna
VÅRDHEMSANDAKT
21 sept 11.30 Vågen
27 sept 14.00 Solgården
12 okt 15.00 Korpralen
19 okt 11.30 Vågen
25 okt 14.00 Solgården
8 nov 11.00 Västängsgården
9 nov 15.00 Korpralen
16 nov 11.30 Vågen
22 nov 14.00 Solgården
13 dec 14.00 Solgården
14 dec 11.30 Vågen
20 dec 11.00 Västängsgården
Samlingar för barn
och ungdomar
Måndagar
Skaparverkstad kl 18-21
10 sept, 15 okt, 12 nov
Tisdagar
Scout 18.00
Scoutinvigning 21 okt 11.00
Onsdagar
SMUlorna 18.00
Torsdagar
Konfirmationsläsning 16.00
Samlingar i
Missionskyrkan
Bönesamlingar:
Måndagar 18.30
Bön för församlingen och Arvika
Tisdagar 11.00
Läsning av söndagens text och bön
Syföreningarna:
Måndagar 14.00-17.00 med start den
3 september
Sångövning: Kören Gemenskap
Onsdagar 19.00
U-landsgruppen:
Jämna torsdagar kl 14.30-17.00, med
start den 6 sept
Fredagar
Tonår 19.00
Söndagar
Söndagstimmen 11.00
Mârten
5-6 oktober
Scoutkök
6 okt 20.00 Konsert
Matilda Röjdemo och
Cross Heart.
Fritt inträde
17
Gud har visat vägen
För några dagar sedan
fick jag ett brev som
kom ungefär tio år
för sent. Jag var i min
hemförsamling under
ett längre besök i min
hemstad, och efter
gudstjänsten kom en
kvinna fram till mig
och räckte mig ett
mystiskt kuvert. Avsändaren var en amerikan:
jag. Med kuvertet fick
jag en ursäkt; kvinnan, som hade varit
min ungdomsledare ett
decennium tidigare, sade att hon var
djupt ledsen att hon hade glömt att
skicka det i rätt tid. Det var någonting vi hade gjort tillsammans som
ungdomsgrupp: brev till oss själva,
som skulle beskriva våra mål och
drömmar för året och sedan skickas
till oss vid årets slut. Jag öppnade
kuvertet med darrande händer och
vikte ut papperet. Det stod bara fem
ord. De var inte särskilt meningsfulla ord, heller – egentligen var det
bara ett dåligt skämt, ett sätt att visa
mitt förakt för ungdomsverksamheten, kyrkan och Gud.
Typiskt. Sådana grejer höll jag på
med hela tiden när jag var tonåring.
Jag trodde inte på Jesus, och jag
ville inte tro. Jag hyste ingen stor
respekt för kyrkans ungdomsledare
18
och söndagsskollärare heller. Egentligen kom jag till kyrkan mestadels
därför att jag tyckte pastorns dotter
var snygg. Om någon hade berättat för
mig att jag skulle bli
ungdomsledare i en
församling i Sverige
någon dag, hade jag
antagligen gapskrattat.
Från Chicago till
Arvika
Men snart börjar jag
som ungdomsledare
i Arvika Missionsförsamling. Livet är
ibland konstigt. Särskilt
när Gud är inblandad.
Resan hit har varit komplex, förvirrande och underbar. Den började
med en bibel som församlingen gav
mig, en bok som genomträngde
mitt hjärta när jag kom till den för
att argumentera och i stället träffade en Gud vars kärlek var starkare
än mina argument, min vrede, mitt
tvivel, och mina inre sår. Efter ett år
med bibeln bad jag att Jesus skulle
komma in i mitt liv och vara min
herre – och snart därefter fick jag
Guds kallelse för mitt liv: ungdomsverksamhet i Sverige. Resan
fortsatte med studier i ungdomsverksamhet, svenska språket, och teologi
på North Park University i Chicago.
Under tiden fick jag min första erfarenhet som ungdomsledare: fyra år
med en liten koreansk invandrarför-
samling som lärde mig en hel del om
bön och uthållighet. Sedan tog resan
en sväng och jag var i Göteborg. Och
här är jag nu, i de sista veckorna av
min ungdomsledartjänst med Fishers Creek International Church. Om
några få veckor flyttar jag till Arvika
för att delta i arbetet bland församlingens och stadens ungdomar. Det
är svårt att beskriva mina känslor,
därför att det här arbetet verkar likna
Guds ursprungliga kallelse för mig.
Det känns som att jag har väntat på
det här i sju år.
Välkommen på fika
Jag ser fram mot att komma till Arvika och förhoppningsvis träffa dig
och höra din historia – du som läser
de här orden just nu. Som utlänning
kommer jag att ha en hel del att lära
mig om hur livet är i Arvika, om hur
man pratar svenska som en arviking
och inte som en amerikan, om vem
du, min nya granne, är och mycket
annat. Så snart jag har flyttat in i min
nya lägenhet (1 september) får du
gärna komma och knacka på och visa
mig det arvikska sättet att dricka en
kopp kaffe eller te; min kontaktinfo
kommer att stå på församlingens
hemsida, och det här brevet är din
inbjudan. Vi ses i Arvika!
Joseph Davis
Söndagen i
Allhelgonahelgen,
den 4/11 gästas vår församling av
musikern
Björn J:son
Lindh som
framför sin
mässa tillsammans med
sångare från
vår församling. Inbjudan
går också ut
till andra Arvikakörer. Söndagen den 4/11 blir
det en övningsdag tillsammans med
Björn J:son Lindh och dagen
avslutas med framförandet av
mässan kl.18.00 i Missionskyrkan.
Alla ni som är intresserade av att
vara med och sjunga är välkomna
till en uppstartsträff i Missionskyrkan måndagen den 24/9 kl.19.00
med övningar även följande fem
måndagar. Välkomna med på ett
spännande och lite annorlunda
körprojekt!
N
19
Tack för fyra goda
år i Arvika
Mina första intryck
Det har gått fyra år sedan
jag flyttade in på Björknäs övervåning i väntan
på eget boende. I spänd
förväntan inför framtiden satt jag där på andra
våningen och såg ut över
Kyrkviken. Vilken vacker
utsikt och fin början på
hösten! Redan första
veckan på Björknäs
förstod jag att det skulle bli spännande att bo här i Arvika. Jag tänkte
ta mig ett kik i servicebyggnaden
där jag fått reda på att tvättmaskinen
skulle stå. När jag vred om nyckeln
till låset och öppnade dörren möttes
jag inte av doften av sköljmedel och
nytvättade lakan som sig bör. Istället
kom ett stort illaluktande moln av
svarta flugor utfarande! Räddaren i
nöden var Arne Löfgren som med
bekämpningsmedlet i högsta hugg
hjälpte mig fram till tvättmaskinen.
Mina första känslor av Arvika var
minst sagt blandade.
Lärorika år
Under dessa år har jag känt en sådan
glädje och tacksamhet, trots att det
ibland har varit kämpigt och riktigt
svårt. Jag tänker mig att det är lite
20
som växtvärk. Man får bryta med sin
egen bekvämlighet för att kunna bli
mer lik Jesus. Och ibland när man
växer gör det ont. De här åren har
gett mig möjligheter att
få växa som människa,
genom att jag har fått
öva mig i ledarskap och
ansvarstagande. Jag har
också fått utvecklas i
mina gåvor och lära mig
mycket mer om mig
själv och om tron på Jesus. Det har varit fina år
fyllda med goda möten,
nåd över alla gränser
(precis som i psalmen),
kärlek från församlingen, men framförallt en fördjupat relation med vår
Herre Jesus Kristus. Det har varit en
enorm förmån att på heltid få tjäna
Gud genom samtal och möten med
människor, bibelläsning och bön.
Det allra bästa
Nu vill jag be alla som är över 20
år om ursäkt. Det som har varit
och fortfarande är det bästa med att
arbeta i Arvika är alla barn och ungdomar! Jag är så tacksam över att
ha fått förtroendet att arbeta med er!
Ni vet att jag älskar er av hela mitt
hjärta. Min bön är att ni ska fortsätta
söka Gud, åka på läger, ställa frågor
(fortsätt med de jobbiga också!) och
leva med Jesus i vardagen. Tack för
allt ni vad har gett mig under de här
åren. Ett bibelord som framförallt är
till er ur Fil. 1:3-11.
Framtiden
Vi har som församling arbetat ihop
både när det har gått lätt och när det
har varit svårt. Jag tackar för att jag
fått vara en del av den här församlingen, en del av kroppen som vi tillsammans utgör. Tack för alla förböner och uppmuntrande ord, vägledning, hjälp och stöd som ni gett mig
som församling och enskilda personer. Tack också för möjligheten att
få pröva kallelsen till pastor, något
som nu också lett vidare till studier
till hösten. I slutet av augusti börjar
jag på pastorsutbildningen på THS i
Stockholm. Det är med både glädje
och sorg som jag flyttar. Glädje över
att ni väntar en spännande framtid
som församling och kristna här i Arvika. Sorg över att inte kunna följa
den mer än på håll.
Med kärlek,
Sayuri
Mitt år som
ungdomsledare
Ett år går fort. Det har
konstaterats många gånger, nu är det dags igen.
Ett år har jag jobbat här,
först som praktikant, sen
som anställd. Jag har ju
varit med i församlingen i
några år, så jag trodde nog
att jag hade bra koll på
saker, men det är en annan sak att se
det från ”insidan”.
Det är en del som varit svårt och
jobbigt, men det är så mycket mer
som varit roligt. Mitt jobb, ungdomsledare, är verkligen ett privilegium. För trots att det stundtals är
slitigt, så är det lätt värt det. Vi har
världens bästa tonåringar i den här
församlingen, så är det! Inte bara det
att de är trevliga, roliga och helt underbara, de ber om undervisning och
längtar efter mer av Gud. Det bådar
gott för framtiden, låt er inspireras.
Jag ska fortsätta vidare. Den 4
september börjar mitt nya äventyr, jag ska plugga till studie- och
yrkesvägledare men det är på distans
med Stockholm som studieort. Jag
kommer att bo kvar här, så ni slipper
mig inte!
Som avslutning vill jag bara påminna er om att ta hand om min efterträdare Joseph. Det är ett ganska utsatt
arbete. Man har många förväntningar (och allas ögon)
på sig, och det är inte lätt
att göra alla nöjda. Han
kommer att behöva våra
böner och kramar. Och jag
utmanar oss alla att bjuda
hem honom, det är det
bästa sättet att lära känna
varandra, tycker jag.
Kramar och Guds
välsignelse
Helena
21
Den tioåriga Fisken
Helgen den
18-19 augusti
firade förskolan Fisken sitt
10-årsjubileum. Under
lördagen
var det öppet hus med
utställningar,
fiskdamm,
disco, tårta och mycket mer. Kl. 17
inleddes festkvällen dit alla familjer
som gått på Fisken genom åren, all
personal och andra som engagerat
sig i förskolan samt församlingen
var inbjudna. Vi var 100 personer
tillsammans som firade med god
mat och underhållning. Kvällens
husband ”Tonfiskarna”, som bestod
av föräldrar från Fisken, spelade till
barnens favoritsånger som framfördes på scenen av barn och personal.
Förutom sång bjöds det också på
drama och dans.
På söndagen deltog Fisken i guds22
tjänsten med ett drama om ”Den
gode herden” och sång tillsammans
med alla barn som var i kyrkan.
Pastor Linda och ungdomsledare
Helena ledde gudstjänsten med
roliga dialoger och
dramatiseringar. Alla
familjer på Fisken
har i samband med
jubileet fått i gåva
av församlingen en
barnbibel som delades
ut vid kyrkkaffet då
det också bjöds på
fiskformade småkakor
och tårta.
Vi i personalen på
Fisken vill tacka
alla som ställt upp
och hjälpt till på
olika sätt. Tack för
att ni var med och
gjorde vår jubileumshelg till ett
oförglömligt minne
för både barn och
personal!
Ulrika, Maja-Lena,
Linda & Johanna
23
24
25
GIROKONTON
Församlingen ...................BG 703-7765
Minnesfonder ...................PG 33 95 23-3
SMU...............................PG 16 23 14-9
MISSIONSKONTOT.............nr: 3701
Anges vid inbetalning till SMK- &
SMU-riks.........................PG 50 69 60-4
Sista manusdag för nästa
AKTUELLT är 10 nov.
Våra konserter och
studiecirklar
arrangerar vi i
samarbete med
Studieförbundet Bilda.
Har du synpunkter på församlingsbladet eller vill lämna manus, ta
kontakt med Sture, Carl Johan,
Jonas.
AKTUELLT
Årgång 62. Utkommer ung. var tredje månad. Ansv. utg. Jonas Vestlund.
Red: Sture Nilson, Jonas Vestlund, Carl-Johan Östman.
Missionskyrkan Skolgatan 22, 671 32 ARVIKA tfn 0570-105 55.
SMU-gården Björknäs, Dottevik. tfn 0570-711 184. SMU-torpet Rud.
Pastor Linda Alexandersson tfn 070-40 11 468 e-post [email protected]
Pastor Ragnar Gustafsson tfn 073-03 93 875 e-post [email protected]
Ungdomsledare Joseph Davis tfn 076-168 29 77 e-post [email protected]
Vaktmästarexp: månd - fred kl 10.00-12.00.
Kondoleanser mottages av exp.personal tfn 0570-105 55.
Internetadresshttp://www.arvika.missionskyrkan.se
e-post [email protected]
26
27
Att vara
pastorsdotter
Hur upplever man det att vara dotter
eller son till en frikyrkopastor? Har det sin betydelse när man växer upp?
Känns det som en tillgång
eller en belastning i livet?
I vår församling finns
flera som växt upp som
pastorsbarn. En av dem är
Ingbritt Zaars. Hur var det
för henne att vara dotter
till Ingemar Nilsson, som
var pastor i Arvika missionsförsamling 1977-82?
Trygghet redan från början
En tid som var väldigt betydelsefull
för Ingbritt var åren när hon var 6-12
år och hennes pappa Ingemar hade
tjänst som pastor i Bengtsfors. Där
var det rikt musikliv både i församlingen och hela samhället. Musikerfamiljen Strand med t ex Leif Strand
var från Bengtsfors. Ingbritt sjöng
i barnkören i Missionskyrkan, och
hon levde verkligen i kyrkan, för där
fanns också familjens bostad. Det
var en lycklig och trygg uppväxtmiljö. “En pastorsfamilj blir så väl
omhändertagen,” säger Ingbritt. “
Pastorsfamiljen är en mittpunkt. Det
ger trygghet att bli van vid att träffa
människor.”
Tidigt fick hon följa med på läger
där hennes far var kaplan. Stora
Strand är en lägerplats som hon har
många och goda minnen från. “Jag
var med på läger alltid.” Ett annat sammanhang då hon fick följa
med sin pappa gällde att sjunga på
ålderdomshem. “Att träffa
äldre och bli uppskattad
var också värdefullt.”
Hur man finner sina
roller
När hon blev tonåring
flyttade familjen till Säffle
– det var ingen jobbig
flytt, för det var precis när
hon började på högstadiet. Där blev hon scoutledare, och
efterhand gick hon på alla scoututbildningar. För henne som tonåring
var lägren höjdpunkter i livet, och
som man kan förstå också betydelsefulla för den andliga utvecklingen.
Pappa Ingemar var med, och han var
omtyckt överallt. “Man behövde inte
skämmas för honom utan snarast
vara stolt över honom.”
Någon tonårsrevolt upplevde
hon inte
“ Jag var väldigt snäll och gjorde
inget som inte mamma och pappa
ville. Jag ville inte såra dem. Det
kanske rentav var en alltför trygg
värld, där vi syskon länge bara hade
ett kristet umgänge.” Att vilja vara
kristen har alltid var det naturliga för
Ingbritt, även om också hon förstås
tvivlar ibland. Men att vara pastorsbarn var inget kravfyllt.
Forts. sid 5
28
Download