Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Grekland 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
I Grekland är respekten för de mänskliga rättigheterna överlag god.
Människorättsorganisationer uppger att den politiska viljan att hantera problem
som rör de mänskliga rättigheterna har stärkts under senare år, men framhåller
fortsatta brister i tillämpningen av lagar och förordningar samt bristande
finansiella möjligheter för både myndigheter och ideella organisationer.
Myndigheterna har tagit flera steg i rätt riktning inom flykting- och asylfrågor.
Den kraftiga ökningen i Grekland av illegala migranter som oftast vill resa
vidare till andra europeiska länder har skapat stora problem i landets
migrationshantering. Asylprocessen och hanteringen av migranterna håller på
att förändras. EU har ställt upp med gränsbevakningsresurser inom ramen för
FRONTEX, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet
vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser. Invandrarfientliga
strömningar verkar öka, i synnerhet i de områden i storstäderna där stora
grupper invandrare vistas legalt eller illegalt. Greklands ekonomiska kris
försvårar regeringens möjligheter att vidta snabba åtgärder och förhållandena
på flyktingmottagningarna är mycket svåra. Vissa förbättringar i
implementeringen av lagstiftningen om människohandel har kunnat skönjas.
Ytterligare problemområden är fortsatt överfyllda fängelser med dåliga
levnadsförhållanden, viss diskriminering av minoriteter, vissa legala och
administrativa hinder rörande utövande av minoritetsreligioner, människohandel med kvinnor och barn för prostitution och tvångsarbete, visst övervåld
från polisens sida, trögt rättssystem, samt otillräcklig lagstiftning avseende
alternativ militärtjänst.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Samtliga centrala konventioner på området mänskliga rättigheter har ratificerats
av Grekland;
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffande av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), dock inte det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr som inte heller har
undertecknats
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), samt det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter.
Protokollet om handel med barn har undertecknats, men ännu inte
ratificerats
Flyktingkonventionen, Convention on the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Grekland ligger efter med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer
ICESCR (en rapport) ICCPR (en rapport) och CEDAW (en rapport).
Samarbete med FN:s specialrapportörer förekommer.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det förekommer inga uppgifter om mord sanktionerade av staten i Grekland.
Enligt människorättsorganisationer förekommer övervåld och misshandel från
polisens sida i viss utsträckning. Europarådets kommitté för förhindrande av
tortyr (Committee for the Prevention of Torture) konstaterade i en rapport 2009 att
3
anhållna personers rättigheter inte alltid respekteras och att anhållna riskerar att
utsättas för våld av polisen.
Kritik har även riktats mot levnadsförhållanden i fängelser och förvar, främst
orsakade av kraftig överbeläggning. Enligt en FN-rapport 2010 håller vissa
grekiska fängelser ibland tre gånger fler fångar än vad som avsetts. Interner har
i en rad hungerstrejker under 2008-2010 vid flera tillfällen protesterat mot
förhållandena i landets fängelser samt mot polisens behandling av misstänkta
brottslingar. Antalet fångar har nästan fördubblats under de senaste tio åren.
Enligt FN:s organ mot brott och narkotika (UNODC) hade grekiska fängelser
2007 en beläggning motsvarande 142 procent av den totala kapaciteten. Det
grekiska Justitiedepartementet uppger antalet fångar till cirka 12 100, att
jämföras med en kapacitet på ungefär 9 100 platser. En av Greklands
biträdande ombudsmän har påtalat att fångar stadigvarande hålls i häkten eller
förvar ej avsedda för längre vistelser, på grund av att fängelserna är överfulla.
Läkare utan gränser rapporterade 2010 att begränsningar i ombudsmannens
och enskilda organisationers möjligheter att undersöka förhållandena i
fängelser och förvar ökat. (Se även avsnitt 18).
4. Dödsstraff
Dödsstraff är förbjudet enligt den grekiska författningen. Grekland ratificerade
Europakonventionens tilläggsprotokoll avseende dödsstraff i september 1988.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer endast enstaka uppgifter om av statsmakten sanktionerade
godtyckliga frihetsberövanden eller ofrivilliga försvinnanden i Grekland.
Polisen rapporteras dock tidvis utföra storskaliga svep där de anhåller
immigranter för att kontrollera deras uppehållstillstånd.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Militärdomstolar existerar inte i Grekland. Det juridiska systemet är
självständigt och män och kvinnor har lika rättigheter. Rättsystemet
rapporteras dock vara ineffektivt och korruption förekommer. Grekland har
upprepade gånger dömts av Europadomstolen för mänskliga rättigheter
(ECHR) för brott mot rätten till en rättvis och rättegång. Ineffektiviteten har
utmynnat i en omfattande ärendebalans i högsta administrativa domstolen
Symvoulio tis Epikrateias (StE). Ärendebalansen omfattade 2009 cirka 30 000
fall, av vilka en betydande andel hade skjutits upp vid ett flertal tillfällen.
Situationen riskerar att förvärras under kommande år på grund av ekonomiska
åtstramningar.
4
Straffbarhetsåldern i Grekland är 17 år. I de fall där brottsförövarna är under
17 år hamnar de antingen på uppfostringsanstalt eller under speciell
övervakning. Den maximala häktningstiden för grövre brott är 18 månader och
i praktiken nio månader för mindre grova lagöverträdelser.
En ombudsmannafunktion inrättades 1998. Enligt sin senast publicerade årliga
rapport tar Ombudsmannen emot drygt 10 000 klagomål per år, varav cirka 23
procent rör mänskliga rättigheter. En betydande del av ärendena avser
klagomål från personer av utländskt härkomst gentemot myndigheter – främst
gällande regler och procedurer för asyl, uppehållstillstånd, arbetstillstånd,
medborgarskap och utbildning. Sedan 1985 kan grekiska medborgare även
vända sig till Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (ECHR).
7. Straffrihet
Det är sällsynt att poliser ställs inför rätta eller döms för misshandel och
övervåld i tjänsten, liksom att parlamentarikers immunitet hävs.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Den grekiska författningen garanterar press- och tryckfrihet. Det finns runt 20
rikstäckande dagstidningar, över 20 privata radiostationer samt cirka 30 TVstationer. Kritik mot regeringen och statliga inrättningar framförs frispråkigt i
media. År 2007 antogs en lag som påbjuder att radiostationers huvudsakliga
sändningsspråk ska vara grekiska samt att radiostationer ska heltidsanställa
personal och ha en kapitalreserv. Lagen anstränger enligt organisationen
Freedom House ekonomin i mindre radiostationer ofta ägda av minoriteter.
I Grekland råder religionsfrihet som generellt sett respekteras. Missionering är
dock förbjuden. Ungefär 97 procent av den grekiska befolkningen tillhör den
grekisk-ortodoxa kyrkan. I författningen har ortodoxa kyrkan status som
’’förhärskande religion’’. Regeringen ger visst statsstöd till den ortodoxa
kyrkan. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har påtalat att viss
diskriminering mot medlemmar av minoritetsreligioner förekommer, särskilt
inom utbildningsväsendet (se även avsnitt 16). För elever i grundskolan är det
obligatoriskt att delta i grekisk-ortodox religionsundervisning. Elever kan slippa
denna undervisning endast efter att ha deklarerat tillhörighet till en annan
religion. Kommittén för mänskliga rättigheter har påpekat att krav på en sådan
deklaration bör inte få förekomma.
Judendomen, islam och den ortodoxa kyrkan är juridiska personer enligt
grekisk lag medan andra religiösa samfund måste registreras, likt föreningar, för
att bli rättsobjekt. Vissa religiösa samfund uppger att de har svårigheter med att
5
förvärva mark och få tillstånd att uppföra religiösa byggnader. Rapporter
förekommer från icke-ortodoxa samfund om svårigheter i kontakter med
myndigheterna i en rad administrativa frågor.
Enligt den grekiska författningen har alla medborgare rätt att ansluta sig till
föreningar och fackförbund.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
I Grekland råder politisk pluralism och flerpartisystem. Socialistpartiet
Panhellenska Socialistiska Rörelsen (PASOK) innehar sedan 4 oktober 2009
regeringsmakten efter att ha besegrat det konservativa oppositionspartiet Nea
Dimokratia (ND) i de allmänna valen. De politiska institutionerna i Grekland
är väl fungerande. Fria och rättvisa val hålls.
Röstning vid allmänna val är obligatorisk. Medborgare kan dock i många fall få
dispens från detta krav. I praktiken utdöms heller inte böter för dem som
röstskolkar - vid parlamentsvalet 2009 var valdeltagandet 71 procent. Däremot
kan grekiska medborgare som lever utanför Grekland inte rösta, om de inte
reser till Grekland i samband med valdagen. ECHR fastslog i en dom tidigare i
år att Grekland bryter mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna
genom att vägra medborgare som lever utomlands rösträtt.
Lika valbarhet råder för kvinnor och män, men få poster i regeringen och
parlamentet innehas av kvinnor. Premiärminister Papandreou fördelade fem av
19 ministerposter till kvinnor efter valet 2009. För närvarande är tre ministrar
kvinnor. Av totalt 300 parlamentsledamöter är 52 kvinnor och två muslimer.
Enligt lag ska båda könen vara företrädda med minst en tredjedel på
kommunalvalens kandidatlistor. Lagen tillämpas ej fullt ut. Inför 2009 års
parlamentsval krävdes att namnen på varje partilista skulle vara fördelade på
motsvarande sätt. Enligt organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) har detta inte medfört någon betydande ökning av andelen kvinnor i
parlamentet då denna för närvarande ligger på 17 procent av parlamentsledamöterna, jämfört med 16 procent efter 2007 års val. OSSE anser vidare att
den låga andelen kvinnor delvis kan förklaras med att kvinnor ibland placeras
långt ner på kandidatlistor, vilket försämrar möjligheten för kvinnor att bli
invalda i parlamentet.
Offentliga förvaltningar kritiseras alltjämt för komplicerad byråkrati. Enligt
ombudsmannen förekommer korruption, företrädesvis i situationer där
allmänheten efterfrågar offentliga tjänster. Korruption uppges vara dubbelt så
vanligt på regional och lokal nivå som på den nationella nivån. Byggnadsnämnder, skattekontor, försäkringskassor och statliga sjukhus tillhör de värsta
korruptionshärdarna. Enligt Transparency Internationals (TI) grekiska
6
avdelning uppger 13 procent av grekerna att de någon gång har betalat för att
få tillgång till en offentlig tjänst. Regeringen har vidtagit korruptionsbekämpande åtgärder genom att reformera såväl skattesystemet som den lokala
och regionala administrationen, samt genom att öka allmänhetens insyn i
statens och myndigheternas verksamhet. Resultaten hittills har dock varit
begränsade. Djupt rotade särintressen, otillräcklig lagstiftning och bristfällig
koordination av myndigheters arbete mot korruption samt en stor svart sektor
utgör ett hinder för korruptionsminskade åtgärder enligt TI:s grekiska
avdelning. Korruptionens utbredning och viss acceptans för fenomenet har
resulterat i svårförändrade normer och beteenden i samhället. I Transparency
Internationals senaste mätning av korruptionens utbredning i olika länder från
2010, hamnade Grekland på 78:e plats (av 178 länder), vilket är en försämring
jämfört med 2009 då Grekland hamnade på 71:a plats.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Ungefär 30 procent av alla löntagare i Grekland är anslutna till ett fackförbund.
Fackförbunden är knutna till olika politiska fraktioner, men verkar utan större
inskränkningar från politiska partier eller regeringen. Strejker är tillåtna och
utgör ett mycket vanligt förekommande påtryckningsmedel. Demonstrationsrätten är omhuldad i Grekland.
Kollektiva löneförhandlingar äger rum mellan arbetsmarknadens parter och
deras resultat ratificeras av arbets- och socialförsäkringsministeriet. Minimilönen ligger kring 740 euro per månad enligt nuvarande avtal från 2009. Den
längsta lagliga arbetstiden per vecka är 40 timmar i privata sektor och 37,5
timmar i offentlig sektor. Många greker har dock fler än en anställning. Den
registrerade arbetslösheten är för närvarande cirka tolv procent enligt Eurostat.
Invandrare omfattas av arbetslagstiftningen, men många arbetar svart för låga
löner och utan socialförsäkring. European Social Watch rapporterar att
invandrares löner i genomsnitt är cirka 28 procent lägre än motsvarande
grekiska löner. Ansträngningar har gjorts för att få olagliga invandrare att
registrera sig och med så kallat ’’Pink card’’ slussas in i ett rättvisare lönesystem
med tillhörande skyldigheter och rättigheter.
Tvångsarbete är förbjudet enligt författningen. Handel med kvinnor och barn,
från främst öststaterna, förekommer och leder ofta till tvångsprostitution eller
tvångsarbete i Grekland (se även avsnitt 14 respektive 15). Grekland har
ratificerat International Labour Organizations (ILO) åtta centrala konventioner
om mänskliga rättigheter. Europarådet pekar på viss framgång i genomförande
7
av lagstiftning och program som syftar till att Grekland ska komma till rätta
med tvångsarbete. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) noterar att tvångsarbete alltjämt förekommer, men även att benägenheten att anmäla
tvångsarbete har ökat.
Både nationell och EU-lagstiftning finns om likabehandling på arbetsmarknaden och inom sociala försäkringssystem oberoende av ras, kön, religion,
nationalitet eller funktionshinder. Rapporter från både EU och ILO pekar på
att genomförande och efterlevnad av regelverken kan förbättras. (se även
avsnitt 14).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla delar av befolkningen har tillgång till grundläggande hälsovård. Hälsosektorns andel av statens totala budget var cirka fyra procent år 2010. Statens
totala utgifter inom hälsovård och socialpolitiska åtgärder uppgick enligt
grekiska budgetsiffror till 12,3 procent av BNP 2010. År 2008 hade cirka 83
procent av befolkningen heltäckande sjukvårdsförsäkring enligt EU-statistik.
Bakgrunden till att vissa medborgare saknar försäkring uppges vara långtidsarbetslöshet, att de ännu inte har inträtt på arbetsmarknaden eller att de är
invandrare. Ett stort antal invandrare - kanske upp emot en halv miljon - antas
arbeta inom den svarta sektorn. Antalet invandrare som står utanför socialförsäkringssystemet är därmed också betydande. Enligt European Social Watch
utgör invandrare femton procent av de försäkrade i den grekiska socialförsäkringskassan (IKA).
Flyktingars och minoriteters tillgång till hälsovård har varit föremål för viss
kritik från organisationer för mänskliga rättigheter. Trots flera lagar och
lagförslag som fastställer flyktingars rätt till hälsovård anses den bristfällig.
Flyktingar blir ofta beroende av bistånd från privata organisationer för såväl
sjukvård som terapi och rådgivning. Hälsotillståndet för Greklands romer, vars
antal enligt Europarådet uppgår till mellan 250 000 och 300 000, rapporteras
vara betydligt sämre än tillståndet hos den övriga befolkningen.
12. Rätten till utbildning
I Grekland råder obligatorisk nioårig skolgång från sex års ålder. Kvinnor och
män har lika tillgång till utbildningsväsendet. Statliga skolor och universitet är
kostnadsfria. Läroplanen för statliga och privata skolor är densamma. En stor
del av skoleleverna kompletterar emellertid sina studier vid privatskolor.
Antagningskraven till universiteten är mycket hårda och antalet platser
begränsade. Detta resulterar i att många grekiska ungdomar studerar vid
utländska universitet. Vidare rapporterar den grekiska kvalitetskontrollmyndigheten för högre utbildning (HQAA) att andelen inskrivna studenter
8
som utexamineras är låg. Ett betydande antal studenter hoppar antingen av
eller avslutar sina studier sent.
Enligt Lausannefördraget från 1923 har den muslimska minoriteten i Trakien
rätt till undervisning på sitt eget språk, främst turkiska. Cirka 8 000 muslimska
barn uppges gå i turkspråkig skola. Av de ungefär 2 200 muslimska studenterna
på gymnasienivå går 600 i turkspråkiga och 1 600 i grekspråkiga skolor
(myndigheterna benämner dessa skolor minoritetsskolor respektive allmänna
skolor). För närvarande finns 198 grundskolor, två gymnasium och två så
kallade teologiska skolor med undervisning på både grekiska och turkiska i
Evros, Xanti och Rhodopi.
Även om utbildningskvalitén i skolorna har förbättrats på senare år, finns det
enligt Europarådet utrymme för ytterligare förbättringar. Där undervisning
bedrivits på ett minoritetsspråk måste slutexamina avläggas på grekiska och
inte på undervisningsspråket. Ett åtgärdspaket lanserades av regeringen 2007,
genom vilket en antagningskvot för muslimer upprättats vid universiteten (0,5
procent) och hemspråksundervisning i turkiska införts i de allmänna skolorna i
Trakien. Europarådet rapporterar att andelen flickor av minoritetsursprung i
skolsystemet under senare år ökat och uppgår f.n. till hälften av barnen av
minoritetsursprung.
Barn till asylsökande har samma rätt till undervisning som grekiska barn. Även
barn till föräldrar som uppehåller sig olagligt i landet har enligt ombudsmannen
grundlagsstadgad rätt till utbildning. Utbildningssektorns andel av de statliga
utgifterna var enligt grekiska budgetsiffror cirka nio procent år 2010 .
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I en jämförelse med andra EU-länder är skillnaden mellan fattiga och rika stor i
Grekland. BNP per capita, justerad för köpkraft (PPP), var cirka 28 000 USD
2010. Cirka 20 procent av befolkningen lever dock på en inkomst som är
mindre än 60 procent av medianinkomsten, vilken är cirka 7 200 euro per år.
Under perioden 2007-2013 satsas cirka 6 miljarder euro ur den europeiska
socialfonden (ESF) i syfte att förbättra situationen för unga, kvinnor,
minoriteter, arbetslösa och funktionshindrade.
Antalet hemlösa är uppskattningsvis 20 000 varav cirka 11 000 befinner sig i
Atenområdet där det finns endast två statliga härbärgen och totalt 360 sängplatser. Många hemlösa uppger arbetslöshet som orsak till hemlöshet. Grekiska
pensionärer är en ekonomiskt utsatt grupp. Enligt nationell statistik lever i
genomsnitt 23 procent av landets pensionärer under fattigdomsgränsen. I
november 2010 fattade parlamentet ett beslut om ökat finansiellt stöd till
9
fattiga pensionärer, men både pensioner och offentliganställdas löner har
sänkts med mellan 10-15 procent under 2010.
I UNDP:s (FN:s program för utveckling) utvecklingsindex, vilket mäter
levnadsstandard samt livslängd och utbildningsnivå i 169 länder, placerar sig
Grekland som 22:a land. I det index som även tar hänsyn till jämlikhet mellan
könen hamnar Grekland på 23:e plats, vilket är en förbättring jämfört med
tidigare mätningar.
Greklands svåra ekonomiska kris kommer att medföra ekonomiska svårigheter
för en stor del av befolkningen. Arbetslösheten beräknas uppgå till 15 procent
under de kommande åren, någon procentenhet högre för kvinnor och den
dubbla siffran för ungdomar och nyutexaminerade akademiker. Det befaras att
många högutbildade kommer att försöka lämna landet för att söka sin lycka i
något annat land med en betydande ”brain drain” som följd.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Principen om lika rättigheter för kvinnor och män har varit inskriven i den
grekiska konstitutionen sedan 1975. All könsdiskriminering är förbjuden.
Grekland har ratificerat konventionen om avskaffande av all diskriminering
mot kvinnor.
Kvinnor och män har formellt sett lika rätt till utbildning och arbete. Studier
visar emellertid att den grekiska arbetsmarknaden är långtifrån jämställd.
Kvinnors lön uppgår enligt ombudsmannen i genomsnitt till cirka 75 procent
av männens lön. År 2009 arbetade 49 procent av landets kvinnor, jämfört med
71 procent av männen. Statistik från Eurostat visar dock att 29 procent av
grekiska kvinnor i åldrarna 25-54 alltjämt står utanför arbetsmarknaden på
grund av familjeansvar. I syfte att förbättra kvinnors möjligheter antogs i
november 2010 en lag om implementering av principen om lika möjligheter för
män och kvinnor på arbetsmarkanden. Arbetslösheten bland männen är cirka
nio procent och bland kvinnorna nästan 15 procent.
Lagen kräver att vardera könet ska finnas representerat till minst en tredjedel i
beslutsfattande organ inom statsapparaten (se avsnitt 9 för andelen kvinnor i
regeringen och parlamentet). Genomförandet av denna lag har dock varit
bristfällig. Kvinnor är underrepresenterade inom både politiken och inom de
privata och offentliga sektorerna delvis på grund av rekryteringssvårigheter.
10
I en studie om graden av jämställdhet mellan könen i 134 länder, utförd 2010
av World Economic Forum, hamnade Grekland på 58:e plats, vilket är en
förbättring jämfört med 2009 då Grekland placerade sig på 85:e plats.
FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (CEDAW)
framhåller att Grekland har gjort betydande framsteg på området under senare
år. Kommittén understryker samtidigt vikten av att ytterligare åtgärder vidtas i
syfte att råda bot på en fortsatt patriarkalisk attityd och djupt rotade stereotyper avseende kvinnans roll och ställning i samhället. Kommittén efterlyser
också förbättringar bland annat beträffande kvinnors kännedom om och
tillgång till de rättsliga medel som rör diskriminering och våld i hemmet,
genomförande av lagstiftningen på människohandelsområdet, genomförande
av lagstiftningen vad gäller kvinnors deltagande i statliga beslutsfattande organ
och förbättringar av situationen för kvinnor i etniska minoriteter.
Kommittén har även tidigare uppmärksammat att kvinnor i den muslimska
minoriteten möter svårigheter till följd av att grekisk rätt inte är tillämplig på
dem vad gäller äktenskap och arv. Den muslimska minoriteten har rätt till
undantag från lagen som förbjuder äktenskap mellan minderåriga om speciella
skäl föreligger. Enligt rapporter från människorättsorganisationer i Trakien har
detta kommit att leda till en förekomst av barnäktenskap.
Ombudsmannen är ansvarig för övervakning och befrämjande av jämställdhet,
främst inom offentlig sektor. Ombudsmannen har även under senare år fått
ökade befogenheter att befrämja jämställdhet inom privat sektor. År 2008
etablerades inom ombudsmannafunktionen ett jämställdhetssekretariat som
rapporterar att de flesta fall av könsdiskriminering innefattar diskriminering av
gravida kvinnor, arbetsmarknadsdiskriminering, sexuella trakasserier och
lönediskriminering.
Våld i hemmet faller under allmän strafflag. Våldtäkt, även inom äktenskapet,
är kriminaliserat. Det saknas dock skyddsreglering i form av upprättande av
skyddade boenden, förebyggande åtgärder eller utbildning av polis, åklagare
och domare till skydd för utsatta kvinnor. Jämställdhetssekretariatet har en
rådgivningscentral för kvinnor som utsatts för våld.
Det finns en lag mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Även om antalet
anmälningar ökat, görs enligt ombudsmannen få polisanmälningar då detta
anses vara socialt stigmatiserande. Lagstiftning förbjuder diskriminering i
arbetslivet på grund av graviditet.
Prostitution är laglig, men endast på registrerade bordeller. Det är ett krav att
sexarbetarna registrerar sig hos den lokala polisen, samt går på läkarkontroller
varannan vecka. Bordellerna får inte ligga inom 200 meter från skolor,
11
sportarenor eller platser där ungdomar eller äldre vistas. Det är dessutom
reglerat i lag att den prostituerade inte får vara gift, vilket ombudsmannen
kritiserat eftersom detta strider mot individens grundlagsstadgade rättigheter.
Antalet prostituerade uppskattas till cirka 20 000, av vilka endast en mindre
andel är av grekiskt ursprung. Ett antal ’’skyddade hus’’ finns för att skydda
och hjälpa kvinnor som har lyckats ta sig ur påtvingad prostitution.
Sedan några år tillbaka finns ett rättsligt ramverk som syftar till att ge skydd till
offer för människohandel. Lagen reglerar brott mot den sexuella friheten, barnpornografi och sexuell exploatering. Domstolar har fått möjlighet att döma till
högre straff för alla former av människohandel. Lagen inriktar sig främst på
skyddet av minderåriga, kvinnor och invandrare. Myndigheterna ska bland
annat se till att offren får nödvändig rättslig hjälp, samt erbjuds en reflektionsperiod på 30 dagar under vilken offret tillåts reflektera över eventuellt
deltagande i en rättslig process. UNHCR rapporterar dock att polisen tidvis är
överbelastad och oförmögen att erbjuda den hjälp offer är berättigade till.
Dessutom har landets ekonomiska situation medfört anslagsminskningar för
både myndigheter och frivilligorganisationer som arbetar med offer för
människohandel.
Både Freedom House och UNHCR rapporterade 2010 att människohandel
alltjämt förekommer och att Grekland inte helt uppfyller minimikraven för
avskaffandet av människohandel. Organisationerna uttrycker även oro över
otillräcklig tillämpning av straffsatser. Den främsta bristen i myndigheters
arbete mot människohandel uppges vara en otillfredsställande identifiering av
människohandelsoffer. Det konstateras emellertid att myndigheter gjort
ansträngningar för att komma tillrätta med människohandeln.
15. Barnets rättigheter
FN:s barnkonvention ingår sedan 1992 som en del av den nationella
lagstiftningen. FN:s specialrapportör för handel med barn, barnpornografi och
barnprostitution framför kritik mot bristande skydd för barn som kommer
ensamma till Grekland, varav flyktingbarn och offer för människohandel har
varit särskilt utsatta. Grekland har ingått ett bilateralt avtal med Albanien om
återförande dit av barn som utsatts för människohandel. Vidare antogs i mars
2010 en lag som ger barn till immigranter rätt att ansöka om grekiskt
medborgarskap.
Det finns sedan ett par år tillbaka en avdelning för barnens rättigheter under
den grekiske ombudsmannen. En av de fem vice ombudsmännen förestår
avdelningen. Denna avdelning rapporterar brister i välfärdssystemet för barn
och i skyddet av barn. Ombudsmannen anser systemet oförmöget att
12
tillgodose barns rättigheter, på grund av personalbrist, otillräckligt finansiellt
stöd samt överbelastning i det juridiska systemet för skydd av barn.
I Grekland är minimiåldern för industriarbete 15 år och för vissa
arbetsuppgifter ännu högre. För arbete inom familjeföretag, teater eller
biografer är minimiåldern 12 år. Barn som tigger eller arbetar som
gatuförsäljare förekommer. Majoriteten av dem är antingen romer eller albaner.
Barnprostitution förekommer (se även avsnitt 14 om mänskohandel). Grekland
ratificerade ILO-konvention 182 angående barnarbete i november 2001.
Ungefär två procent av befolkningen under 18 år beräknas bli utsatta för
fysiskt våld varje år. Sjukvårdspersonal och lärare har ingen skyldighet att
rapportera misstankar om våld mot barn till polisen. En hjälptelefonlinje finns
vilken barn och ungdomar kan använda för att erhålla stöd och rådgivning i
olika frågor. Även föräldrar och lärare kan använda linjen. Enligt den grekiska
organisationen The Smile of the Child anmäls årligen i genomsnitt 250-300
barn som saknade, varav i genomsnitt 60 aldrig återfinns.
Allmän värnplikt gäller för alla män mellan 19 och 50 år. Barnsoldater
förekommer inte. Grekland har kritiserats, bland annat av UNHCR, för att
lagen om värnpliktstjänstgöring inte uppfyller internationella kriterier. De som
väljer alternativ samhällstjänst anses bli diskriminerade genom att
tjänstgöringen är dubbelt så lång som ordinarie militärtjänst.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Grekland har inte ratificerat Europarådets konvention om skydd för nationella
minoriteter. Grekland har undertecknat OSSE:s Köpenhamnsdokument, vilket
ger individen rätt att själv definiera sig som tillhörande en nationell eller annan
minoritet. Grekland har inte undertecknat och ratificerat stadgan om regionala
eller minoritetsspråk.
Generellt sett har en ökning av främlingsfientlighet skett parallellt med det
senaste årtiondets dramatiska ökning av antalet icke-greker som bor och
arbetar i Grekland. År 2008 ändrades lagstiftningen till att betrakta hatbrott
som försvårande omständigheter vid brott. Enligt Freedom House tillämpas
dock hatbrottslagstiftning sällan. Intolerans är alltjämt ett problem även om
myndigheter under senare år vidtagit åtgärder för att vända utvecklingen.
Albaner är den största gruppen av icke-grekiska invånare (uppskattningsvis
cirka 600 000) och den grupp som oftast blir utsatt för främlingsfientlighet i
olika former. Albaner har svårigheter att hyra bostäder och beskylls ofta
felaktigt för uppgången i kriminalitet på senare år.
13
Grekland anser att Lausanne-fördraget från 1923 utgör rättesnöret för hur
minoriteter bör benämnas och vilka rättigheter de bör ges. Som följd av sin
tolkning av fördraget erkänner den grekiska staten inte etniska eller språkliga
minoriteter. De cirka 150 000 muslimerna i Trakien i norra Grekland utgör
således landets enda officiellt erkända minoritet. Majoriteten av muslimerna är
etniska turkar, som därmed inte åtnjuter rätt att benämnas som en turkisk
minoritet. Benämningar som ”turk” och ”turkisk” är enligt lag förbjudna i
organisationsnamn, något som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har
kritiserat. Regeringen tillåter sedan 1990 inte lokalt valda religiösa ledare, utan
utser själv två muslimska muftis (rättslärda som uttolkar den religiösa lagen
Sharia), vilka också avlönas av staten. Många av de etniska turkarna uppger att
de upplever svårigheter med att ge uttryck för sin etniska identitet och att
bevara sin kultur (se även avsnitt 12).
2007 antogs ett nytt åtgärdspaket som syftar till att förbättra situationen för
muslimerna i Trakien. En kvot för muslimer har upprättats vid universiteten
(0,5 procent), hemspråksundervisning i turkiska har införs i skolorna i Trakien,
turkiska som andraspråk finns att tillgå som valbart ämne i grekiska
gymnasium, undervisning i grekiska finns till viss del tillgänglig för turkiska
föräldrar och en kvot har införts (0,05 procent) för turkiska muslimer vid
inträdesproven för den statliga administrationen. Regeringen har också lovat att
använda EU-medel för att söka förbättra den socioekonomiska situationen i
det generellt eftersatta Trakien. Genomförda reformer visar positiva resultat.
Europarådet pekar dock på ett fortsatt utrymme för förbättring inom
skolsystemet .
Enligt officiella källor finns det totalt 287 moskéer i Grekland, bland annat i
Trakien, på Rhodos och Kos. Regeringens planer på att uppföra Atens första
moské under 2010, till en kostnad av 15 miljoner euro, har ännu inte omsatts i
något konkret. Förslaget godkändes av parlamentet i november 2006.
Romerna anses inte utgöra en minoritet, utan ses som en socialt utsatt grupp.
De har ofta låg levnadsstandard, lider av stora hälsoproblem och
diskriminering vad gäller tillgång till arbeten och bostäder. En sjuårsplan
upprättad 2002 syftar till att förbättra romernas situation och förlängdes 2007
för att under perioden 2007-2013 ytterligare förbättra romernas situation.
Grekland deltar genom European Social Fund (ESF) och Europeiska regionala
utvecklingsfonden (ERUF) i en rad EU-program för att förbättra romers
ekonomiska situation, hälsa, utbildning och boendesituation. Människorättsorganisationer välkomnar insatserna men understryker att mycket återstår att
göra i faktisk och effektiv implementering av åtgärdsprogram.
14
Amnesty International och ombudsmannen påtalar att kvinnor ur minoritetsgrupper, främst romska och muslimska, löper risk att utsättas för så kallad
dubbel diskriminering på grund av kön och etnicitet.
I nordvästra Grekland, särskilt i Florina-regionen, bor en grupp slaviska
makedonier, av vilka vissa önskar identifiera sig som en distinkt etnisk
minoritetsgrupp. Denna grupp erkänns inte av myndigheterna. De slaviska
makedoniernas bruk av termen ’’makedonsk’’ är kontroversiell särskilt för
grekiska invånare i provinsen Makedonien i norra Grekland. I takt med att
relationerna mellan Grekland och Makedonien stegvis normaliserats under
senare år har även spänningarna mellan de slaviska makedonierna och
Grekland minskat.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjuden enligt lag. Förföljelse eller allmän
diskriminering av homosexuella är inte vanligt förekommande. FN:s kommitté
för mänskliga rättigheter har dock uttryckt oro över rapporter om
diskriminering på basis av sexuell läggning. Frågan om huruvida förhållanden
mellan homosexuella par ska erkännas juridiskt i någon form prövades 2008
efter att landets första samkönade vigslar genomförts. Vigslarna ogiltigförklarades av statsåklagaren på Rhodos som fastslog att samkönade personer
inte kunde utgöra en familj och därmed inte kunde erhålla äktenskapliga
rättigheter. Rätten uttalade sig dock positivt om möjligheten för framtida
samkönade partnerskap. Rättens beslut överklagades och väntas få sitt
avgörande i februari 2011.
18. Flyktingars rättigheter
Grekland har en svårövervakad kust- och landgräns. Inströmningen av asylsökande och andra immigranter till landet har ökat dramatiskt de senaste åren
bland annat som en följd av att Italien och Spanien genom bilaterala avtal med
bland annat Libyen, Senegal och Mauretanien lyckats stävja flyktingströmmar
via den så kallade Medelhavsrutten. Grekland har en bilateral överenskommelse med Turkiet om återtagande av asylsökande och immigranter som
fått avslag på sin ansökan, men denna fungerar inte i praktiken. Överläggningar mellan EU och Turkiet om ett återtagandeavtal pågår. Enligt FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR) ökade asylansökningarna från 12 000 år 2006
till cirka 16 000 år 2009, vilket placerar Grekland på sjätte plats över mottagna
asylansökningar inom EU). Antalet immigranter som gripits i Grekland har,
enligt Amnesty International, ökat från cirka 95 000 år 2006 till cirka 126 000
år 2009. En majoritet av immigranterna ankommer via den grekisk-turkiska
landgränsen. I skrivande stund ankommer drygt 90 procent av samtliga
immigranter till EU-området via Grekland.
15
Grekland har under många år kritiserats av bland andra Amnesty International
och UNHCR för sättet att bemöta asylsökande. Kritiken har framför allt riktats
mot förhållandena i förvaren, den bristfälliga informationen om asylproceduren, samt bristen på tolkar och juridisk hjälp. Grekland har dock under
2010 presenterat en rad åtgärder som syftar till att reformera det nuvarande
asylsystemet, bland annat omstruktureringar och etablerandet av en ny
migrationsmyndighet.
Risken för så kallad refoulement (ett brott mot principen att inte sända tillbaka
flyktingar till länder där deras säkerhet kan sättas i fara) och den låga andelen
av beviljade asylfall har uppmärksammats. UNHCR säger sig allmänt sett ha
viss förståelse för de kapacitetsproblem som den grekiska regeringen ställts
inför till följd av den ökade inströmningen. Myndigheterna har blivit mer
medvetna om de påtalade bristerna och har genomfört eller varit lyhörda för de
flesta av UNHCR:s rekommendationer, bland annat vad gäller ensamkommande flyktingbarn och non-refoulement.
Stora problem kvarstår dock alltjämt. Förvar (detention centres) används för
gripna immigranter oavsett om de ska deporteras eller uppger sig ha asylskäl.
Den som söker asyl, liksom kvinnor och barn, skiljs sedan från övriga och hålls
inte i förvar, utan placeras i provisoriska lokaler, vandrarhem eller mottagningscentra. Förvaren utgörs ofta av polishäkten eller tillbyggnader på dessa.
UNHCR bedömer att kvaliteten på dessa förvar överlag inte är tillfredsställande. Kritik har riktats mot dessa förhållanden från Europaparlamentet, i
tre domar från Europadomstolen i Strasbourg samt i flera påpekanden av den
grekiske ombudsmannen. En olaglig invandrare får hållas i administrativt
förvar i maximalt sex månader. Förvaret kan dock förlängas till 12 månader,
något som medfört stark kritik från flera människorättsorganisationer. Förvaren är överlag överbefolkade och håller ofta undermålig sanitär standard och
är inte utrustade för längre vistelser. Förvaren i Samos och Fylakio-Evros anses
dock av UNHCR hålla förhållandevis god standard efter omfattande
renoveringar och ombyggnationer. Ett mycket begränsat antal olagliga
invandrare återsänds av grekiska myndigheter medan en majoritet av släpps
med en skriftlig order om att frivilligt lämna Grekland, vanligtvis inom 30
dagar. Dock genomförs ofta ingen uppföljning av beslutet.
Mottagningscentra, så kallade reception centres, används för dem som sökt asyl
och för kvinnor och barn, inte minst ensamkommande. Det finns för närvarande elva sådana centra med sammantaget 811 platser, vilket anses vara
klart otillräckligt i förhållande till det ökade inflödet. UNHCR anser den
materiella standarden på dessa centra numera vara tillfredsställande. Dock
rekommenderas Grekland att vidta åtgärder för att förbättra hälsoläget och
tillgången till utbildning, liksom det psykologiska stödet för tortyr-/krigsoffer,
16
inte minst för de ensamkommande barnen. Fortfarande är dock tillgången på
tolkhjälp, juridisk hjälp, information om rättigheter och möjligheter att söka
asyl bristfällig. Mottagningsenheterna administreras och finansieras huvudsakligen av frivilligorganisationer med medel ur European Refugee Fund och
endast till en mindre del av det grekiska hälsovårdsministeriet. Finansieringen
och fördelningen av finansiella resurser till mottagningscentra bedöms dock
lida av en ineffektiv byråkrati och en oklar ansvarsfördelning.
Mindre än en procent av de asylsökande beviljas flyktingstatus i Grekland. Av
cirka 30 000 prövade ansökningar år 2009 beviljades, enligt Amnesty
International, endast 36 personer flyktingstatus och 128 personer tillfällig
skyddsstatus . Vidare utgör den totala ärendebalansen om cirka 46 000 ärenden
ett stort problem genom att de asylsökande inte får besked inom en rimlig tid.
UNHCR valde 2009 att avsluta sin inblandning i asylproceduren efter att andra
instansens överklagandenämnd avskaffats och ersatts med en rådgivande
kommitté. UNHCR ansåg att detta undergrävde rätten till en oberoende
prövning.
Ombudsmannen och andra enskilda organisationer har under senare år mötts
av hårdare restriktioner när det gäller besök på förvar och mottagningsenheter.
Även lokala organisationer har kommit att nekas tillträde och sett sina
tillträdestillstånd till förvar och mottagningsenheter dras in.
Det förekommer att polismyndigheterna åsidosätter antagna riktlinjer och
utvisar personer som velat söka asyl. Det förekommer också rapporter om att
kustbevakningen fysiskt hindrar olagliga invandrare och potentiella asylsökande
från att ta sig in i Grekland och till och med tvingar iväg dem från grekiskt
vatten. Asylsökande omkommer varje år i samband med smugglings- eller
flyktförsök till Grekland, särskilt kring öarna och vid landgränsen till Turkiet.
Enligt tillgänglig statistik har minst 108 personer omkommit i minfält vid
gränsen till Turkiet sedan 1995. Grekland ratificerade Ottawa-konventionen
om landminor i september 2003. Minröjningen vid den grekisk-turkiska
gränsen rapporterades vara klar 2009, fem år innan tidsfristen löpte ut.
EU:s gemensamma koordinationsmyndighet för gränsövervakning av unionens
yttre gränser (FRONTEX) etablerade i oktober 2010 ett så kallat operationellt
kontor (FOO) i Piraeus, vilket bistår grekiska myndigheter i operationella och
praktiska behov som uppkommit på grund av ökade flyktingströmmar. Sedan
november 2010 genomför Frontex med personal och materiel från EU-länder
gemensamt med grekiska myndigheter en insats där en så kallad snabbinsatt
gränsinterventionspatrull (RABIT) patrullerar den grekisk-turkiska landgränsen
samt bistår grekiska myndigheter i omhändertagande och identifikationsprocedurer. Vidare pågår sedan 2006 operation Poseidon genom vilken den
17
grekisk-turkiska havsgränsen patrulleras av personal från EU-länder i
samarbete med grekiska myndigheter i syfte att stävja illegal invandring.
19. Funktionshindrades rättigheter
Anpassningen av gator och offentliga byggnader för funktionshindrade är i
allmänhet dålig, men situationen har förbättrats under de senaste åren.
Grekland ratificerade i september 2010 det frivilliga protokollet till
konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilket
innebär att enskilda individer har rätt till klagan hos FN:s internationella
kommitté om individens rättigheter kränks. Inför OS och Paralympics 2004
gjordes en satsning på att handikappanpassa vissa uppfarter, trottoarkanter,
byggnader och fordon i Athen. Efter att en specialhiss installerats är Akropolis
tillgängligt även för rullstolsburna. Gamla bussar byts kontinuerligt ut mot nya
handikappanpassade. Vissa trafikljus vid övergångsställen har utrustats med
ljudsignaler till hjälp för synskadade. Athens nya tunnelbanelinjer är helt
anpassade för funktionshindrade. Även renovering av de äldre stationerna har
påbörjats, men grekiska handikapporganisationer är fortsatt kritiska.
Lagstiftningen om anställning av funktionshindrade slår fast att funktionshindrade ska utgöra tre procent av anställda i privata företag. I offentlig
förvaltning är fem procent av administrativa befattningar och 80 procent av
växeltelefonistbefattningar reserverade för funktionshindrade. Lagen efterlevs
dock dåligt. Undersökningar av grekiska handikappsorganisationer visar att
handikappade i offentlig förvaltning alltjämt upplever svårigheter i tillgång till
hjälpmedel och handikappanpassade utrymmen. Inom privat sektor noteras det
övergripande problemet vara bristande anställningsmöjligheter och svårföränderliga fördomar om funktionshindrades arbetskapacitet.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Organisationer för mänskliga rättigheter verkar fritt och för dialog med
regeringen. Bland de mer välkända organisationerna för mänskliga rättigheter
som är verksamma i Grekland kan nämnas Greek Helsinki Monitor, Minority
Rights Group-Greece, Amnesty International, Marangopoulos Foundation for
Human Rights, Greek Council for Refugees, Greek League for Human Rights
och Human Rights Defence Centre. Ombudsmannafunktionen är även central
i sammanhang rörande mänskliga rättigheter, liksom National Commission for
Human Rights (NCHR). Den sistnämnda har sedan starten år 2000 en
konsultativ status gentemot den grekiska staten, då den bland annat förser
staten med riktlinjer i frågor om mänskliga rättigheter.
18
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Internationella organisationer som UNHCR och IOM (International
Organization for Migration) utför en rad olika insatser. I samarbete med lokala
myndigheter organiseras exempelvis opinionsbildande kampanjer, insamlingar
för fältverksamhet, undersökningar och projekt. Grekland ingår i det
internationella partnerskapet Network Against Human Trafficking, inom
ramen för EU-programmet Equal. Vidare deltar Sverige aktivt med personal,
expertis och materiel inom ramen för Frontex, i både operation Poseidon och
RABIT.
