Johannes Karlsson
Linköpings Universitet
Uppsats, 7.5 HP
Statsvetenskap 2, HT 2013
Handledare: Ester Andreasson
Den politiska retoriken mellan Sveriges två
största politiska partier i två val och partiernas
huvudfråga. Vilka olikheter i retoriken?
Likheter?
En kvalitativ beskrivande studie.
The political rhetoric between Swedens biggest
two political parties and their main issue.
Differentes? Similarites?
A qualitative descriptive study.
Av: Johannes Karlsson.
Ord: 7995.
Sammanfattning
Syftet med den här uppsatsen är att granska den politiska retoriken och hur den skiljer
sig mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i två val, 2006 respektive 2010. Men
även vilken huvudfråga partierna hade. Jag tänker utgå ifrån en kvalitativ metod med
fokus på en beskrivande studie. För att kunna svara på mina frågeställningar kommer
jag framför allt utgå ifrån debatter mellan partiledarna från de båda partierna. Till min
hjälp kommer jag använda tre från de olika valen. Det blir alltså sammanlagt sex
debatter som kommer utgöra grunden för min uppsats och för att kunna svara på
frågeställningarna. Om mer tid hade funnits skulle jag kunnat gå mer på djupet,
använt flera debatter och kanske använt mig av flera val för att på ett tydligt sätt
kunna svara på skillnaderna och vad som förändrats i den politiska retoriken under en
längre tidsaxel. Istället föll valet på att fokusera på två partier i två olika val och
sammanlagt sex debatter. Resultatet i min uppsats pekar på att retoriken mellan de
två valen i mångt och mycket går igen. Till exempel 2006 använde Fredrik Reinfeldt
ord som utanförskap och arbetslinje, båda dessa ord återkommer han till 2010. Göran
Persson 2006 använde ord som hålla ihop Sverige och att Reinfeldts politik kommer
öka klyftor. Det återkom Mona Sahlin mycket till i valdebatterna 2010. Den stora
skillnaden det går att se, är hur Reinfeldt i egenskap av sin roll som statsminister
påtalar ansvaret, vad hans regering åstadkommit. Det vill säga, rollerna förändras
precis som retoriken.
Förord Jag vill egentligen bara med det här korta förordet tacka min suveräna handledare,
Ester Andreasson, för fantastisk handledning. Hon var ett ständigt bollplank och kom
alltid med välbehövlig och konkret feedback. Min uppsats skulle varit en betydligt
sämre sådan utan hennes stöd och hjälp. Tack!
2 Innehållsförteckning
1. INLEDNING & PROBLEM
4
1.1 SYFTE
4
1.2 FRÅGESTÄLLNINGAR
4
1.3 VAL AV STRATEGI OCH DESIGN
5
1.4 VAL AV METOD
6
1.5. KÄLLKRITISK DISKUSSION
7
1.6. VALIDITET OCH RELIABILITET
7
1.7 KRITISK DISKUSSION OM ANNAN LÄMPLIG METOD
8
1.8. GÖRAN HÄGG – ”RETORIK IDAG”
9
2. SOCIALDEMOKRATERNA & MODERATERNAS RETORIK 2006
10
2.1 DELSLUTSATS 1
15
2.2. SOCIALDEMOKRATERNA OCH MODERATERNAS RETORIK 2010 16
2.3. DELSLUTSATS 2
19
3. SLUTSATS (RESULTAT)
20
3.1. AVSLUTANDE DISKUSSION (ANALYS)
24
4. FORSKNINGSPROBLEM OCH VIDARE FORSKNING
27
4.1. REFERENSER
28
3 1. Inledning & problem
Vid valet 2006 vann den borgerliga alliansen valet över den sittande
socialdemokratiska minoritetsregeringen (http://www.val.se/val/val2006/ information
hämtad 9/12 2013). Det här var första gången en samlad borgerlig koalitionsregering
dels gick till val som ett samlat alternativ, men också vann valet och första gången de
fick makten sedan 1991 (http://www.scb.se, - valstatistik 2006 och scb.se - historisk
statistisk 1991information hämtad 9/12 2013). Det var en valrörelse där alliansen
valde att prata om utanförskap och Moderaterna försökte ta över Socialdemokraternas
slogan som ”det nya arbetarpartiet”. Men även ett val där den sittande regeringen fick
stå till svars för den då påstådda massarbetslösheten. I valet 2010 blev alliansen
omvald med större marginal, samtidigt som Socialdemokraterna backade ännu en
gång (http://www.val.se/val/val2010/ information hämtad 9/12 2013). I det valet
försökte alliansen ställa sin ”arbetslinje”, ett begrepp de gjort till sitt mot de
rödgrönas, som gick fram som ett samlat alternativ, ”bidragslinje” (enligt alliansen).
Det har därför varit både lämpligt och intressant att verkligen gå på djupet i hur
retoriken såg ut mellan de två partierna i de två valen, hur den skiljer sig åt respektive
likheter.
1.1 Syfte
Mitt syfte har varit att undersöka hur den politiska retoriken skiljer sig från båda sidor
i valet 2006, respektive valet 2010 hos Socialdemokraterna och Moderaterna.
1.2 Frågeställningar
•
Hur såg den politiska retoriken ut i valet 2006 respektive 2010 från
Socialdemokraternas respektive Moderaternas sida?
•
Vilken var partiernas huvudfråga?
•
Vilka likheter och olikheter mellan 2006 och 2010 går att uttyda kring
partiernas huvudfråga och retoriken rent allmänt?
4 1.3 Val av strategi och design
Jag har studerat framför allt debatter inför valet 2006 och 2010 för att svara på mina
frågeställningar. Då har jag också kunnat få en bra bild om hur de två partierna
beskriver sina motståndare, sig själva och likheter respektive olikheter. Jag har även
använt mig av en beskrivande studie (Esaiasson mfl. 2012/4: 36-37) och empiriskt
material, det vill säga faktabaserat (Esaiasson mfl. 2012/4: 61-62). Det innebär att jag
fokuserat på att beskriva skillnader och likheter genom att fråga mig ”hur” och
”vilka”.
Samtidigt insåg jag tidigt det problematiska med att jämföra valet 2006 och 2010 på
det sättet. Framför allt för att de rödgröna inte var ett samlat alternativ 2006, det var
tre partier för sig till skillnad från alliansen som var ett samlat alternativ både 2006
och 2010. Därför har det varit extra knivigt att tydliggöra vad de två partierna i
egenskap av sig själva fokuserade på. Jag har därför lagt extra fokus på
partiledardebatterna bara mellan de två partiledarna. Det vill säga, de olika debatterna
mellan bara Socialdemokraternas och Moderaternas respektive partiledare.
Det som framför allt fått illustrera de två partiernas retorik har alltså varit partiledarna
för Moderaterna och Socialdemokraterna.
5 1.4 Val av metod
Jag har utgått ifrån en kvalitativ metod, då jag tycker den passat mitt
forskningsproblem allra bäst. Framför allt för att det är en B-uppsats och därför måste
jag således begränsa och avgränsa mig rätt bra. Men också för att jag kommer göra en
textanalys, det vill säga granska materialet i det jag ska undersöka och då jag inte
kommer använda alltför mycket material passar sig den valda analysen bäst. I mitt fall
har det inneburit att studera den politiska retoriken hos de två partierna
(Beckman 2005/1: 42-43). En kvalitativ metod har också också bättre för att jag har
skrivit ett relativt litet arbete och fokuserat på två saker. Däremot skulle en kvantitativ
metod möjligen lämpa sig bättre vid ett större arbete som inkluderade mer statistik
(siffor) och kanske även intervjuer (Beckman 2005/1: 44-45). Ju bredare arbete, desto
bättre kan en kvantitativ metod lämpa sig.
Jag har även använt mig av operationalisering (Esaiasson mfl: 2012/4:-54-55). Det är
en bra hjälp för att göra uppsatsen mer tydlig, då det innebär att teoretiskt definiera de
begrepp jag ska använda. För mig har det inneburit att till exempel definiera vad jag
menar med ”alliansen”. För de allra flesta är det nog klart, men ändå viktigt att vara
tydlig. Med det begreppet menar jag de fyra borgerliga partierna, det vill säga
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Med de rödgröna
menar jag Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det kan även vara
viktigt att definiera vad jag menar med arbetslinje. Det är den linje som alliansen
drivit sedan valsegern 2006 och gjort till sin. Den går ut på att sänka skatten för de
som arbetar, och sänka ersättningen för de som inte arbetar. ”Bidragslinjen” är då,
enligt alliansen, det motsatta och det som regerade innan de tog makten. Jag kommer
även använda olika begrepp som partiledarna använder. Det känns därför viktigt för
tydlighetens skull att jag definierar några av dem. Ett återkommande begrepp i
uppsatsen har alltså varit ”utanförskap”. Med det menas de människor som står
utanför arbetsmarknaden. Det innebär i korthet de människor som kan och vill arbeta,
men inte har ett jobb. De bidragssystem som framför allt Fredrik Reinfeldt
återkommer till är trygghetssystemen i vårt samhälle. Det handlar om
arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen.
6 Mina källor har i första hand varit TV debatter mellan Socialdemokraternas och
Moderaternas partiledare. Detta för att på ett enklare sätt kunnat se skillnaderna
mellan partierna. Jag har även använt mig av Göran Häggs bok ”Retorik idag” för att
knyta den politiska retoriken jag får fram i min studie till boken. Boken har passat
bra, då den tar upp allmänpolitisk retorik med ett antal svenska såväl som utländska
exempel.
1.5. Källkritisk diskussion
Jag har valt att undersöka ett område som berör partipolitik och har på grund av det
utgått ifrån debatter mellan två politiker. För mig som uppsatsskrivare har det då varit
extra viktigt att vara medveten om det. Med tanke på det ämne jag skrivit om, den
politiska retoriken, har det därför varit svårt att hitta eller ens önskvärt att hitta helt
oberoende källor (Esaiasson mfl 2012/4:282-283). Då skulle jag med största
sannolikhet inte svarat på mina frågeställningar. Jag har alltså inte ge mig på att
granska det de olika alternativen säger i sak utan istället fokuserat på det retoriska i
debatter mellan de två politikerna.
1.6. Validitet och reliabilitet
Validitet är bland det viktigaste i en uppsats. Den fungerar som en röd tråd. I korta
drag innebär det att det du tar upp i teoridelen måste ha koppling med det du sedan
undersöker och svarar på. Det ska helst inte vara något glapp däremellan och framgå
väldigt tydligt. Det är därför också viktigt att undersöka det som kommit fram en
extra gång för att därför minska risken för eventuella fel i form av slarv eller
feltolkande information. I det kommer reliabiliteten också in. Det innebär att, som jag
skrev, den information och material som samlats in misstolkas eller liknande. Det har
därför varit viktigt för mig att dubbelkolla det material som samlats in och göra min
bedömning om reliabiliteten är hög eller inte (Esaiasson mf1 2012/4: 58- 61). För mig
och min uppsats har det handlat det om att granska materialet i debatter, vilket jag
främst använt mig av. I det läget har det varit angeläget för mig att återge debatterna
så bra som möjligt, inte försöka ta saker ur sitt sammanhang, vilket är lätt ifall en
7 snabb poäng ska göras. Det gjorde min uppgift som uppsatsskrivare än viktigare att
vara medveten om det jag återger och hur korrekt det verkligen är.
1.7 Kritisk diskussion om annan lämplig metod
Jag skulle i den här uppsatsen även kunnat använda mig av en kvantitativ metod och
då valt att istället göra intervjuer med ansvariga för hur retoriken (presstalespersoner
till exempel). Det skulle å ena sidan gett en bättre bild, och de skulle kunnat berätta
mer med egna ord. I så fall skulle jag också kunnat göra en argumentationsanalys och
även gått djupare när det gäller politisk strategi bakom retoriken och så vidare. Men
eftersom tiden varit knapp och en B-uppsats gärna inte ska vara alltför omfattande
valde jag att göra så här istället. Dessutom är det också oklart om det går att få tag på
”rätt” personer att intervjua och då är det också viktigt att vara ute i god tid. Dessutom
skulle jag i så fall behövt intervjua ganska många för att få hög reliabilitet.
Därför valde jag det här sättet med en kvalitativ metod och med fokus på vad de två
partierna skrivit och debatterat i TV och så vidare. Min förhoppning har varit att det
ändå ska ge en översiktlig bild över hur deras politiska retorik ser ut, hur den
förändrats och likheter/olikheter.
Det skulle dessutom varit svårare att intervjua till exempel presstalespersoner, då de
är knutna till politikiska partier och risken vore då att de dels kanske inte minns
valrörelsen speciellt bra, men också att de försöker vinkla sin berättelse och tacksamt
välja bort relevanta delar som i sin tur skulle bildat en helhet.
8 1.8. Göran Hägg – ”retorik idag”
Jag har valt att utgå en del ifrån Göran Häggs ”retorik idag”. Den har gett en bra
utgångspunkt och teorianknytning när det kommer till hur politiker förhåller sig till
politiska retoriken och strategier kring den. Framför allt när det har handlat om att
knyta an till sin publik och inkluderandet i sin retorik, ”vi-känslan”. Boken tar upp
saker som är viktiga som till exempel TV-framträdanden, som varit relevant i min
uppsats och hur politiker förhåller sig till det i debatter och olika typer av
framträdanden. Men även hur politiker för att vinna, så väl debatter som val, anpassar
sin politik och retorik efter sin motståndare. I boken tas Bill Clinton och Tony Blair
upp som exempel, men det är relevant även för min uppsats, med tanke på
Moderaternas förändring.
Göran Häggs bok har också varit viktig då den sätter fingret på det jag ville göra med
min uppsats, nämligen att fokusera på vad politikerna säger. Retoriken, med andra ord
och analysera den. Dessvärre kommer jag inte kunna gå så djupt som Hägg gör och
även ta upp vilken betydelse retoriken har. Men kanske just därför har boken varit ett
bra komplement och en bra grund att ha med. Boken går även in mycket på hur
övertag ska förvaltas och hur den som pratar ska kunna övertyga en publik och så
vidare.
9 2. Socialdemokraterna & Moderaternas retorik 2006
Debatt ett 24/5 2005
I valet 2006 gick alliansen fram som ett gemensamt alternativ med samtliga
borgerliga partier (Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna).
En allians som bildades 2004 i syfte att på allvar utmana Socialdemokraterna om
regeringsmakten (http://www.alliansen.se/om-alliansen/ information hämtad 5/3
2013). Medan Socialdemokraterna sökte stöd för en fortsatt minoritetsregering med
stöd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Moderaterna förnyade även sig i samband
eller med anknytning till valet 2006 och blev ”nya Moderaterna” samtidigt som
partiet valde att börja kalla sig ”det nya arbetarpartiet” i syfte att utmana
Socialdemokraterna i jobbfrågan (http://www.dn.se/nyheter/politik/moderaternahistoria-och-ideologi/ information hämtad 3/12 2013). Valet kretsade kring jobben
och utanförskapet. Arbetslösheten i Sverige låg en månad innan valet på 5.7 %
(http://www.scb.se/sv arbetsmarknad 2006 information hämtad 22/12 2013).
Jag har gått igenom tre debatter, tidigast den debatt i radio som ägde rum den 24 maj
2005 mellan dåvarande partiledaren för Socialdemokraterna, Göran Persson och
Moderaternas Fredrik Reinfeldt. Den debatten fokuserade framför allt på hela
valrörelsens huvudfråga, jobben.
Debatten började med att Göran Persson fick frågan om den stora skiljelinjen mellan
de två partierna. Han påtalade vilket Sverige vi ska ha och vilka värderingar som ska
styra. Han fortsatte med att ta upp hur de inte tror på ökad konkurrens och tävlan
(syftandes på privatiseringar), inte att barn ska stressas tidigt med tidigare betyg,
tidigare sociala insatser för att förebygga brott och att sjukvården kan bli bättre men
inte ska utsättas för marknadslösningar. Sedan poängterade han att den största
skillnaden är nog synen på hur arbetslösheten botas. Persson beskrev hur de satsar på
arbetsförmedlingen, forskning, utbildning, infrastruktur och förändring av
skattessystem. Han beskrev Reinfeldts alternativ som att de vill ge sig på de
arbetslösa och sjuka för att få bukt på arbetslösheten. Reinfeldt fick frågan om han
förespråkar samma systemskifte som sina företrädare. Svaret blev nej. Han påtalade
hur han tror på förändringar förankrade i människors vardag och hur han tror på idéer.
10 Det var därför han blev engagerad för han tror på människan, medan motståndarna
tror på stora bidragssystem. Han fortsatte med att säga att han ville diskutera de
människor som står utanför arbetsmarknaden (över en och en halv miljon, påtalade
han). Där tyckte Reinfeldt att största skiljelinjen låg och beskrev hur Persson är nöjd
med utvecklingen, medan hans alternativ ställer frågan i hur vägar ska hittas för att få
ut människor på arbetsmarknaden. I det är det viktigt att det ska löna sig att arbeta,
menade han. Persson replikerade med att det visst är ett systemskifte och beskrev hur
det drabbar de arbetslösa som får sänkt ersättning och fortsatte med att trygghet är
viktigt. Och beskrev Reinfeldts politik som en attack mot sjuka och arbetslösa.
Samtidigt påpekade Persson att han inte trodde att jobben blir fler av att ge sig på de
arbetslösa och sjuka. Och att han tror på ett solidariskt samhälle, att det går att
kombierna god välfärd med god sysselsättning.
Fredrik Reinfeldt kontrade med att påpeka hur Persson borde soppa rent framför egen
dörr först och sa att de hade granskat hans politik och kommit fram till att hans politik
ökat utanförskapet. ”En mänsklig återvändsgränd”, beskrev Reinfeldt det som och sa
att han tycker det är märkligt med alla dessa angrepp när han (Persson, alltså) drivit
samma politik han anklagat motståndaren för. Han fortsatte sedan att anklaga Persson
för att inte se de 500 000 människor som gått ner i 64 % i ersättningsnivåer. För
Persson, menade Reinfeldt är de människor, som inte ingår i statistiken längre. Det är
ohållbart för Reinfeldt att se människor på det sättet, fortsatte han med, och i hans
Sverige ska alla människor komma till sin rätt.
Göran Persson kontrade med att dem Reinfeldt pratade om vill han själv ge sig på
(oftast förtidspensionärer) genom sänkta pensioner för att få råd med
skattesänkningar. Det, menar Persson, skapar utanförskap och det blir inte lättare att
komma tillbaka på arbetsmarknaden, genom sämre ekonomi fortsatte Persson. Ett
nytt Sverige, ett systemskifte, avslutade Persson. Han återkom sedan till hur det kan
ge fler jobb genom att ge sig på de som står utanför. Fredrik Reinfeldt svarade sedan
med att det enda systemskifte som skett är att Socialdemokraterna övergett
arbetslinjen. Det leder till en mänsklig förlust så väl ekonomisk börda, menade han.
Göran Persson är så nöjd, påtalade Reinfeldt och hur han tappat bort i värdet av
arbete. Det ska alliansen åstadkomma genom att sänka skatten på arbete och ”strama
åt bidragsnivåerna” och komma åt fusk och överutnyttjande i systemen. Fredrik
11 Reinfeldt avslutade sitt inlägg med att anklaga Persson för att ha kommit dit idag för
att prata om Moderaternas politik och frågade varför han är nöjd med utvecklingen.
Göran Persson kontrade med att det där har han hört förut med sänkta ersättningar, att
det är religion med skattesänkningar som ska betala genom attacker på sjuka och
arbetslösa. Han gick tillbaka till 90-talskrisen och hur högern då förstörde Sverige
med sina skattesänkningar och han sa att han är ganska säker på att det kommer sluta
på samma sätt igen. Han gick även tillbaka till hur han då var vara med och redde upp
finanserna. Han återkom till frågan i hur sänkt ersättning ledde till fler jobb och
svarade själv på frågan genom att säga att det ska leda till ökad konkurrens och på så
vis lägre löner. Anklagelserna haglade, som brukligt i debatter, om att till exempel
Reinfeldt vill ge sig på de mest utsatta (genom sänkta ersättningsnivåer i
trygghetssystemen till exempel) och då ställde statsminister Persson den retoriska
frågan i hur det ger fler jobb och hur jobben blir fler när förmögenhetsskatten sänks.
Reinfeldt svarade då genom att säga att det inte går att peka på enskilda faktorer, utan
är sammankopplade med flera åtgärder som han lade fram. Reinfeldt, å sin sida,
anklagade Persson för att sakna jobbpolitik och vara ganska nöjd hur läget är i
Sverige för tillfället. Fredrik Reinfeldt påtalade hur hans motståndare tror på system
(syftar på trygghetssystemen) som ”lägger livet till rätta”, medan han och
Moderaterna tror på människor och deras ambition att skapa sina egna liv
(http://www.youtube.com/watch?v=o41moxTNLe8 information hämtad 29/11 2013).
Debatt två 8/9 2006
Den andra debatten, också i radio, gick av stapeln den 8 september 2006. En dryg
vecka innan valet. Temat var detsamma, jobben och utanförskapet i fokus.
Göran Persson började med att förklara hur den nordiska välfärdsmodellen med
sociala insatser står sig väl med förebyggande insatser för att förhindra brott och så
vidare. Han fortsatte med att säga att det finns fel och brister, men att den fungerar
bra. Fredrik Reinfeldt kontrade då med det omfattande utanförskapet som han inte
riktigt ser (eller har en annan bild) och tycker det är konstigt om nu saker är så bra, att
det är massa brottslighet och oroligheter. Persson svarade med att han inte alls säger
12 att allt är bra, men att vårt samhälle ändå är solidariskt. Lösningarna är inte, menade
Persson, att ”rikta udden” mot de som redan har det dåligt och att de säkert har barn,
som i så fall också drabbas. Han fortsatte att anklaga dem för att hela deras politik går
ut på att öka klyftorna.
Fredrik Reinfeldt svarade med att det är konstigt med sådana anklagelser när
människor redan står utanför arbetsmarknaden genom att de redan fastnat i diverse
ersättningssystem och på så sätt inte kan stå på egna ben. Göran Perssons regering
har, enligt Reinfeldt, gjort så att 140 människor per dag gått från arbete till
utanförskap. Reinfeldts politik, menade han själv, syftar till inkluderande och fler
jobb.
Göran Persson fortsatte sedan med att poängtera att hur Reinfeldt och hans allians vill
sänka skatten för de rika på bekostnad av resten. Som svar på det kontrade Reinfeldt
med att anklaga Persson för att föra en skattepolitik som gynnar fåtalet miljonärer.
Det går redan att se tendenser på argument som går igen. Till exempel Perssons
angrepp på Reinfeldt om att sänka ersättningsnivåerna och Reinfeldts kontring om att
Persson är rätt nöjd, och inte bryr sig om utanförskapet eller den höga arbetslösheten,
kallad ”massarbetslöshet” av Reinfeldt
(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2492&artikel=936144
information hämtad 30/11 2013).
13 Debatt tre 10/9 2006
Den tredje debatten, den så kallade slutdebatten några dagar innan valet (10
september 2006). Göran Persson började med att prata om ett systemskifte som den
svenska högern genom Fredrik Reinfeldt står för. Fredrik Reinfeldt började med att
tala om hur den nordiska välfärdsmodellen inte i nuläget inte klarar sin uppgift och
tog upp exempel om att det lönar sig för lite att arbeta, barn lär sig för lite i skolan och
småföretag har dåliga villkor. I det menade Reinfeldt att han och sin allians har en
politik för det, medan Socialdemokraterna är trötta och utan regeringspartners.
Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan att prata om utanförskap, ett utanförskap som han
menar alliansen ser. De båda partiledarna fick sedan i uppgift att skriva hur mycket
arbetslösheten låg på i antal människor. Reinfeldt skrev 400 000 som är inne i olika
typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 1.5 miljoner människor som är i öppet
utanförskap och som kan jobba mer än de nu gör. Persson skrev 288 000 i öppen
arbetslöshet. Sedan anklagade Reinfeldt regeringen för att dölja arbetslöshet i olika
åtgärder för att tala om hur låg den är. Men på riktigt är den, enligt honom, på 8 %.
Persson svarade med att mätningar görs på ett visst sätt, och de som studerar är inte
arbetslösa och anklagade Reinfeldt för att rikta udden mot de arbetslösa och inte
arbetslösheten.
Fredrik Reinfeldt gjorde, precis som han påtalat i flera andra, hur alliansen är eniga
medan Socialdemokraterna inte har några partner alls och är inte eniga med
Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det här gäller i princip i vilken fråga som helst. Ett
återkommande är att alliansen är det enda regeringsalternativet.
Fredrik Reinfeldt återkom sen till att tala om hur Persson är nöjd återigen, att
Socialdemokraterna misslyckats med utanförskapet under den tid de styrt Sverige.
Persson i sin tur påtalade hur jämlikheten minskat, radade upp förslag som
Moderaterna motsatt sig. Fredrik Reinfeldt fortsatte att tala om ett hårt och kallt
samhälle, att Persson glömmer de människor i trygghetssystemen i avsaknad av en
jobbpolitik. Persson anklagar sedan Reinfeldt för att vilja ge sig på de arbetslösa och
14 öka klyftorna och spänningarna i samhället
(http://www.youtube.com/watch?v=80G3Zze8Dl8 information hämtad 6/12 2013).
2.1 Delslutsats 1
Om det var något som präglade valrörelsen 2006 var det jobben och utanförskapet.
Det är också logiskt att debatterna statsministerkandidaterna emellan framför allt
fokuserade på det. Fredrik Reinfeldt försökte i debatterna rent retoriskt framställa han
och sitt regeringsalternativ som ett enat alternativ, som såg de människor som nu
saknade arbete och anklaga motståndarna (i synnerhet Socialdemokratin) för att
gömma människor i trygghetssystemen och sakna en politik för jobb. Det återkom
Reinfeldt till, vilket jag tagit upp ovan, genom att hänvisa till ersättningssystem
medan hans allians tror på något annat som ”arbetslinjen”. Men även att
Socialdemokraterna inte hade några partners som de var eniga med och hänvisade till
hur Vänsterpartiet och Miljöpartiet delvis vill andra saker än Socialdemokraterna.
Fredrik Reinfeldt talade också om en gammal socialdemokrati mot nya moderater.
Göran Persson och Socialdemokraterna försökte däremot påvisa hur Sverige har lägre
arbetslöshet än de flesta andra länder och att jobben faktiskt blir fler. Sedan försökte
han ställa Reinfeldt till svars i hur jobben blir fler om ersättningen sänks för sjuka,
arbetslösa och förtidspensionärer. Han påtalade istället att satsningar var nyckeln, inte
att öka klyftorna och ge sig på de som har det allra sämst. Göran Persson återkom
också mycket till det hur det ger fler jobb att ge sig på de som redan står utanför
arbetsmarknaden. Medan Reinfeldt i sin tur påtalade hur Persson redan fört en
exkluderande politik som ställer människor i ett permanent utanförskap och också att
hans regering minsann sänkt skatten för de rika, men gör det aldrig för vanligt folk.
15 2.2. Socialdemokraterna och Moderaternas retorik 2010
I valet 2010 var Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin. Hon hade bildat en
rödgrön allians, likt den borgerliga som gick till val med ett gemensamt alternativ.
Valet präglades återigen av frågor som jobben och där den sittande borgerliga
regeringen varit ansvarig under en internationell ekonomisk kris. Arbetslösheten låg i
augusti, en månad innan valet, på cirka 7.4 % (http://www.scb.se/sv arbetsmarknad
2010 information hämtad 3/12 2013).
Jag har även här utgått ifrån tre debatter mellan de två statsministerkandidaterna,
Fredrik Reinfeldt, den sittande statsministern och utmanaren Mona Sahlin. En debatt,
vilken jag började med, var en radiodebatt den 27 augusti 2010.
Debatt ett 27/8 2010
Debatten fokuserade på jobben i synnerhet och där Mona Sahlin anklagade Fredrik
Reinfeldt för att ha en enda politik som svar på arbetslösheten, nämligen
skattesänkningar. Hon fortsatte också att anklaga Reinfeldt för att inte ha använt
överskottet för att bygga Sverige starkt. Själv påtalade hon hur hennes rödgröna
allians istället för att sänka skatter, vill satsa på utbildning, forskning och så vidare.
Hon sa sedan, i ett replikskifte efter att Reinfeldt med sin politik ”stämplar ut
människor” (syftade på sänkta ersättningar i trygghetssystemen) och pratade om
solidaritet. Fredrik Reinfeldt kallade Sverige för ”föregångslandet Sverige” och hur
ett nytt Sverige växer fram. Han fortsatte att prata om en stor efterfrågan på
arbetsmarknad och hjälpa de människor som står allra längst från arbetsmarknaden.
Misstaget, menade han, Sverige inte ska göra är att ”bryta ner arbetslinjen” och höja
skatter för folk som arbetar. Han fortsatte sedan att påtala om hur överens de var om
att sänka skatter, men hon (Sahlin, alltså) vill bara göra det på moms och riktat till
ålderspensionärer. Om det är något ni aldrig gör, fortsatte Reinfeldt, är det att sänka
skatten för vanligt arbetande folk och anklagade hennes alternativ för att höja skatten
för vanligt folk. Mona Sahlin svarade med att påtala hur Reinfeldt blandar in
skattesänkningar fast ämnet var jobben, och påtalade hur jobben inte blivit fler, att
politiken misslyckats och bara lett till att klyftorna mellan människor har ökat.
16 Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan med att påtala skolpolitiska reformer som ska hjälpa
unga klara skolan och få plats ute i arbetslivet. Mona Sahlin fortsatte att tala om
satsningar och investeringar, där skattehöjningar behövs för att klara välfärden.
Fredrik Reinfeldt anklagade sedan henne för att bygga ut ”bidragssystemen”.
Reinfeldt fortsatte med att anklaga Sahlin för att inte ha koll på sina egna förslag som
visst också innehåller skattesänkningar.
Fredrik Reinfeldt påpekade att han också prioriterat och säkra välfärden, samtidigt
som han sa sig vara glad för att ha sagt nej till Sahlins ”allt till alla”-politik. Mona
Sahlin, slutligen, anklagade Reinfeldt för att försämra sjukförsäkringen för att ha råd
med skattesänkningar (http://www.youtube.com/watch?v=cc-tyRjgFWA information
hämtad 5/12 2013).
Debatt två 1/9 2010
En annan debatt, visserligen kort sådan mellan de två kandidaterna ägde rum i
Aktuellt den 1 september 2010. Det var en ideologisk debatt som mer än något annat
fokuserade på skillnader. Fredrik Reinfeldt började prata om vikten av arbete och
arbetslinje, medan han beskrev Mona Sahlins alternativ som en återgång till passivitet
och vill ”utmana” hans arbetslinje. Mona Sahlin kontrade med att prata om vikten av
jämlikhet, och därför nej till fortsatta skattesänkningar. Därför pekade hon på den
stora skillnaden mellan dem, det vill säga satsningar och skattesänkningar för de rika.
Reinfeldt kontrade och anklagade henne för att höja skatten för vanliga människor
och återgång till, enligt honom, misslyckad politik. Sahlin avslutade med att säga att
hon satsar på jobben, Reinfeldt på sänkt skatt. Reinfeldt kontrade med att Sahlin vill
sänka skatten för pensionärerna, även de rika sådana, medan han vill sänka skatten för
vanligt folk (http://www.youtube.com/watch?v=n55KUUTPJ3U information hämtad
5/12 2013).
17 Debatt tre 27/1 2010
Den tredje debatten var en radiodebatt och ägde rum den 27 januari 2010. Mona
Sahlin började med att svara på frågan hur hon trodde det skulle se ut om alliansen
vann valet. Hon pratade om skattesänkningar, en urholkad progressivitet i
skattesystemet, privatiseringar och ökade orättvisor. Fredrik Reinfeldt fick samma
fråga fast när det gäller de rödgröna, och svarade att jobben kommer bli färre, en
bidragslinje kommer råda men anklagade samtidigt Sahlins alternativ för
fusköverenskommelser. Det vill säga, menade han, överenskommelser som bygger på
skisser och måste utredas. Sahlin kontrade med att säga hur det minsann är riktiga
överenskommelser och det är upp till väljarna att bestämma. Reinfeldt fortsatte sedan
med att påtala hur den regering Sahlin stödjer gjort fattiga fattigare och rika rikare.
Sedan har hans regering kommit och fört en politik för jobb, men som fick sig en törn
när finanskrisen kom. En kris Sahlin, poängterade Reinfeldt, hon hela tiden bortser
ifrån.
Fredrik Reinfeldt fortsatte sedan med hur de klarat finanskrisen bra, stoppat flykten av
jobb, att sysselsättningen ligger i linje med hur det var 2006 (trots kris) och har
ordning på statens finanser. Nu handlar det om, enligt Reinfeldt om
anställningsbarhet, lägre trösklar och att det ska löna sig att arbeta. Mona Sahlin
kontrade med att ifrågasätta användandet av politiken i en ekonomisk kris. Hon
fortsatte sedan med, på tal om ”anställningsbarhet”, att fråga Reinfeldt om varför hans
regering, enligt Sahlin, drar ner på Komvux-platserna. Hon fortsatte med att påtala
hur de rödgröna har en plan för att få människor och i synnerhet de unga i jobb, utan
att sänka A-kassan. Reinfeldt fortsatte sedan med att säga hur hans allians visst har
satsat på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och frågat återigen hur Sahlins jobbpolitik
ser ut. Sahlin kontrade med hur hon inte förstår hur sänkta skatter ger jobb och
ifrågasatte en av Reinfeldts reformer, nämligen ungdomsgarantin. Hon fortsatte prata
om satsningar. Fredrik Reinfeldt påtalade sedan hur svaret uteblev om de rödgrönas
arbetsmarknadspolitik och poängterade hur skattesänkningarna till största del gått till
de med lägst inkomst. Och poängterade också hur arbetslösa numera måste söka mer
aktivt för att få jobb. Mona Sahlin förklarade återigen de rödgrönas jobbpolitik med
att de inte vill ha alliansens skattesänkningar och istället satsning på utbildning och så
18 vidare (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3401279
information hämtad 2/1 2014)
2.3. Delslutsats 2
Valet 2010 präglades såklart återigen av jobben med en arbetslöshet på 8 % men
också en ansvarsfull ekonomisk politik, då landet varit igenom en omfattande
finanskris. Fredrik Reinfeldt kunde därför påpeka, som han gjorde i flera debatter,
om att driva en ansvarsfull ekonomisk politik och anklagade Mona Sahlin för att driva
en ”allt åt alla”- ekonomisk politik. Han fokuserade också på att framställa de
rödgröna som oeniga och med ”fusköverenskommelser” och en återgång till en, enligt
honom, misslyckad politik med höjda ersättningsnivåer och höjd skatt på arbete. Han
anklagade även Sahlin för att ständigt bortse ifrån den finansiella krisen, men också
att aldrig sänka skatten för vanligt arbetande människor utan fokusera på pensionärer
och andra. Fredrik Reinfeldt var också noga med att ofta att hans regering minsann
fokuserat på arbetsmarknadspolitiska åtgärder, trots Sahlins kritik om motsatsen, och
att de i själva verket satsat mer än föregående regering.
Mona Sahlin angrep Reinfeldt för att öka klyftorna, tro att allt löser sig bara skatten
sänks och påtalade istället att hennes alternativ vill satsa på saker som utbildning,
forskning, välfärden och ta bort många av Reinfeldts skattesänkningar. Hon gav ett
exempel på en satsning när det gäller långtidsarbetslösa som skulle ge 100 000 nya
jobb. Hon återkom ofta till hur solidaritet och jämlikhet är viktigt, hur viktigt det är att
inte dra undan chanserna för de som hamnat utanför samhället. I det pekade hon på
och frågade sig varför Reinfeldt dragit ner på utbildningsplatser på till exempel
Komvux.
19 3. Slutsats (resultat)
Valets huvudfråga både 2006 och 2010 var jobben och utanförskapet. Med andra ord
vilken politik som på bästa sätt har lösningen på hur fler kommer i arbete och går från
utanförskap in i arbete. I sig är det logiskt, då arbetslösheten 2006 låg på dryga 6 %
medan den i valet 2010 låg på 8 %. Samtidigt finns det givetvis både saker som skiljer
retoriken åt 2006 och 2010. Men till att börja med tänkte jag att den politiska
retoriken mellan de två sidorna (Socialdemokraterna och Moderaterna) ska redas ut.
Hur såg den egentligen ut?
Till att börja med, 2006. Alliansen hade bildats och skulle på allvar utmana
Socialdemokraterna. De hade bestämt sig för att regera tillsammans. Fredrik
Reinfeldt, vilket jag försökt visa i de olika debatterna, pratade mycket och återkom
ofta till hur Socialdemokraterna glömt bort de som står utan arbete och numera inte
driver en arbetslinje. Han försökte gång efter annan påvisa hur Göran Persson med sin
politik gjort människor passiva (mitt ord) och i en debatt nämnde han dessutom att
140 personer per dag gått från arbete till utanförskap under hans regering. Reinfeldt
försökte ofta göra sig själv till en slags kämpe för de som stod utanför
arbetsmarknaden, i det så kallade utanförskapet, och försökte i ord ofta illustrera hur
dessa människor känner sig. Han använde till exempel ofta ord som ”hopplöshet” och
”återvändsgränd”. Med det syftades på hur människor fastnat i ersättningssystemen
och sedan glömts bort i Göran Perssons Sverige. För Reinfeldt var det viktigt att
kontrastera hur hans politik ser människor och ger fler jobb. Samtidigt som han
försökte visa hur nöjd Persson var med utvecklingen och att Socialdemokratin gett
upp ”arbetslinjen”.
Fredrik Reinfeldt återkom ofta till hur det måste löna sig att arbeta genom sänkt skatt
på arbete för, enligt honom, framför allt låg och medelinkomsttagare och sänkta
ersättningsnivåer i trygghetssystemen och hur trösklarna in till arbetsmarknaden
måste sänkas. Han försökte, om än inte lika mycket, också ta upp hur
Socialdemokraterna som gick till val som ett ensamt alternativ med stöd från
Miljöpartiet och Vänsterpartiet, var oense i många viktiga frågor.
20 Göran Persson försökte istället tala om vikten av välfärdssamhället och kontrastera
Reinfeldts arbetslinje som gick ut på sänkt skatt och sänkta ersättningsnivåer med
hans där i Perssons samhälle, människor istället tar hand om varandra. Han återkom
till exempel ständigt till hur det ger fler jobb för att, som han beskrev det, attackera
framför allt sjuka och arbetslösa. Och frågade sig hur sjuka skulle bli friskare om de
får det sämre ekonomiskt. De skulle i sin tur, enligt Persson, betala skattesänkningar
för de rika. Ett sådant samhälle ville inte Persson ha, återkom han ofta till. Istället har
vi råd, menade Persson, att ta hand om dem som har det svårt. Han tog även hur de
satsar på diverse saker som arbetsförmedlingen, forskning,
utbildning och så vidare. Det är så, menar Persson, jobben blir fler, inte genom
skattesänkningar och sänkta ersättningar.
Göran Persson återkom också till 90-talskrisen och varnade för att han minsann hört
högerns politik förut (syftandes på att det var dem med sin politik som skapade
krisen), vilket han fick vara med och reda upp och varnade för att det kommer ske
igen om Reinfeldt får makten. Det är samma höger då som nu, poängterade Persson.
Det var också viktigt för Persson att beskriva med reella siffor vilka försämringar de
sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer, skulle få med Reinfeldt som statsminister.
Det var Persson noga med att ta upp. Detta för att tydliggöra konsekvensen av sin
motståndares politik. Han gjorde även något liknande när han beskrev det verkliga
syftet med Reinfeldts politik som, enligt Persson, var att pressa ner löner och öka
klyftorna.
2010 då. De rödgröna hade tagit efter alliansens sätt och bildat en koalition.
För Fredrik Reinfeldt var det viktigt att påtala hur hans regering tagit ansvar för
svensk ekonomi. Han återkom gärna till hur Sverige faktiskt varit igenom en
finanskris och klarat sig bättre än de flesta. Han talade om ansvar och att Sverige
kunde satsa när andra länder var tvungna att skära ner. Han var noga med att
kontrastera mot de rödgröna som var ansvarslösa och sa vid ett tillfälle hur glad han
var att de sagt nej till Sahlins ”allt åt alla”- politik. Fredrik Reinfeldt påtalade också
hur det vore skadligt nu, i det här läget, att återgå till det gamla och riva ner
21 ”arbetslinjen” genom skattehöjningar och höjda ersättningar i (hans ord)
”bidragssystemet”.
Det var också viktigt för Reinfeldt att ta upp viktiga åtgärder de har för att ta itu med
arbetslösheten som sänkta trösklar (sänkt arbetsgivaravgift), andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och så vidare, men ändå fortsätta sänka skatten för
att det ska löna sig mer att arbeta. Och att påpeka hur de rödgröna i grunden inte var
speciellt överens och som han beskrev, hade ingått ”fusköverenskommelser”.
Mona Sahlin å sin sida fokuserade mycket på hur skattesänkningar till framför allt de
rika står mot ett alternativ som tror på välfärd och satsningar. Hon återkom ofta till
hur att Sverige ska hålla ihop och att alliansens jobbpolitik misslyckats. Deras enda
politik går ut på skattesänkningar och hon påpekade det ofta när de diskuterade just
det området, att Reinfeldt då återkommer till sänkning av skatten. Sahlin menade att
det är dumt att sänka skatten för framför allt de rika och bättre med satsningar på
välfärden och forskning. Hon frågade sig också varför regeringen drar undan chansen
för människor genom nedskärningar på utbildningsplatserna på Komvux och att ge sig
på de sjuka genom, som hon också tog upp som exempel, en tidsgräns i
sjukförsäkringen. Hon påpekade även den ökade ojämlikheten som alliansen skapat
och hur Sverige bör hålla ihop.
Likheter respektive olikheter
Det är lätt att se direkta likheter mellan retoriken 2006 och den 2010. Sanningen är
nämligen den, vilket jag hoppas har framgått, att retoriken delvis går igen. Fredrik
Reinfeldt fortsätter med sin arbetslinje, sänkt skatt och sänkta ersättningar som
lösning på utanförskapet och jobben. Medan Sahlin och Persson, både 2006 och 2010,
anklagade honom för att vilja sänka skatten för de rika och samtidigt attackera sjuka
och arbetslösa. De båda var mer noga med att påtala vikten av att hålla samman och
värnandet om välfärdsstaten.
22 Det finns däremot en betydande skillnad som är viktig att titta närmare på. 2006 var
Fredrik Reinfeldt utmanaren, oppositionsledaren och som kunde attackera Persson för
hans tillkortakommanden och ge sin bild på vad Sverige behöver. Göran Persson var
under den tiden statsminister och hade varit det i tio år (från 1996). I egenskap av
statsminister kommer också en annan roll. Han måste påtala vad regeringen gjort bra.
Till exempel, vilket Persson återkom till, hur Sverige har lägre arbetslöshet än de
flesta andra länder. Dessutom på ett tydligt sätt få fram skillnaden och gärna ta fram
exempel, som 90-talskrisen, där Persson fick vara med och städa upp och nu uttrycka
oro hur alliansen kommer ta Sverige dit igen. På så sätt kan Persson framstå som
ansvarsfull, någon som tagit ansvar för ekonomin, mot Reinfeldts osäkra alternativ för
ekonomin. Det är alltså olika roller. Som oppositionsledare är det lättare att framstå
som ett fräscht och nytt alternativ med nya idéer. Samtidigt som det poängteras vilket
misslyckande den förda politiken har varit.
I oppositionsledararbetet ligger egentligen enda sak, nämligen att som sagt ha idéer
som framstår som nya och ansvarsfulla. Medan i egenskap som statsminister du dels
ska vara nytänkande och även få fram vad du åstadkommit. Detta märktes från båda
håll 20006 och 2010. 2006 från Göran Perssons sida och 2010 från Fredrik Reinfeldts
sida. Framför allt till exempel genom att tala om för Sahlin hur regeringen lotsat
landet genom finanskris och att vi nu, till skillnad från andra kan satsa. Han pekade
också på satsningar regeringen gjort. Det vill säga, som sagt, det är viktigt att påpeka
hur ens egen politik lyckats.
Samtidigt var 2006 och 2010 två olika val på sätt och vis. Det är sant att frågorna var
detsamma och även retoriken, men 2006 var Sverige ett välmående land. Sedan länge
hade vi återhämtat oss från 90-talskrisen och även om arbetslösheten låg på en
bekymmersamt hög nivå var Sveriges ekonomi i ordning, så väl som omvärldens.
2010 var inte riktigt det fallet. Vi hade då genomlidit en lång internationell finanskris.
Det är sant att Sverige klarade den ganska bra, men även om så var fallet påverkade
det oss. Det gav den sittande borgerliga regeringen ett annat utgångsläge. Eftersom
folket tyckte till stor del, även om det givetvis råder delade meningar om det, att
regeringen lotsat Sverige bra genom krisen var det också en tacksam linje att driva i
valet. Fredrik Reinfeldt var mer noggrann än tidigare att tala om ansvar och tog med
fördel upp, när tillfälle gavs, finanskrisens betydelse.
23 3.1. Avslutande diskussion (analys)
Min ambition har varit att på ett tydligt presentera hur den politiska retoriken såg ut
2006 och 2010, vilka skillnader det fanns och även likheter. Förhoppningsvis har jag
gett en övergripande bild i alla fall. I min uppsats har jag även försökt ta in Göran
Häggs bok ”retorik idag” för att jag tyckte den gav en bra bild och den var intressant
att koppla till även dagens svenska debatter. Retoriken går nämligen igen och det är
alltid knep som används igen och igen, vilket Häggs bok visade på och jag ville visa
på genom att använda boken som en del av uppsatsen. Retorik är en viktig del inom
politiken. Den ses avlägsen och kanske lite tramsig emellanåt, men betänk ändå att det
är just detta väljarna hör. Väljarna hör politikernas svar på frågorna, eller ickesvar.
Det är den politiska retoriken. Den är inte avgörande, men det är ändå en del väl värd
att fundera kring. Svaren på människors bekymmer ligger oftast i den retorik
politikerna för sig med. Det är nämligen med hjälp av de skillnaderna tydliggörs och
som en följd av det svaren på människors vardagsproblem. Det kan handa om olika
sätt, som jag tog upp ovan, olika strategier till att förhålla sig till ”vi-känslan”, det där
inkluderandet som är så viktigt som politiker. Framför allt för att det ska visa på att
hen ser människor och deras problem. Där hade som bekant både Göran Persson och
Fredrik Reinfeldt olika ingångar, så väl som Sahlin och Reinfeldt. Det var intressant
att faktiskt se den skiljelinjen och också kunna koppla den till Göran Häggs bok.
En annan sak som också var spännande var att se hur retoriken faktiskt går igen. Jag
studerade tre debatter inför varje val och det blir då väldigt tydligt hur få skillnader
det är. Det är begrepp som ”arbetslinjen” som Reinfeldt använde, samtidigt som
Persson och Sahlin båda använde jämlikhet och solidaritet. Ibland var det nästan som
att se samma debatt fast med olika deltagare. Det är givetvis en skillnad som jag
också tog upp i rollerna, vilket gör det intressant, då Reinfeldt 2010 var tvungen att
både försvara sin egen politik och förklara hur den fortfarande fungerade. Och det
klart, ekonomiska krisen fick fokus och något Reinfeldt använde till sin fördel precis
som Persson gjorde 2006 när han tog upp 90-talskrisen och hur han fick reda upp den.
I Göran Häggs bok ”Retorik idag” tas det upp en del saker som verkligen går att
applicera på de olika debatterna. Till exempel, vilket jag tog upp ovan, ett
inkluderande budskap, en ”vi-känsla”. Det är något de båda partiledarna, oavsett val,
24 försökte med. Ett genomgående tema. Fredrik Reinfeldt, 2006, när han pratade på ett
inkluderade sätt om de som var i utanförskap och som han anklagade Persson för att
bortse ifrån. Han pratade om hur de människorna känner sig och tog upp ord som
”mänsklig återvändsgränd”. Han gjorde dem mänskliga genom att ge en bild av
människor som inte vill något annat än vara en del av ”vi”. Göran Persson försökte
med det också, men med en annan strategi. Han påtalade hur de sjuka och arbetslösa
med Reinfeldts politik kommer få det sämre ekonomiskt. Hans motståndare beskrivs
då som ett hot men på ett annat sätt. Liknande tendenser gick att se 2010 när Reinfeldt
pratade om att de med arbetsförmåga ska arbeta och det gör dem på grund av
”arbetslinjen”. Sahlin påtalade istället den omänskliga sjukförsäkring och som hon
uttryckte det, ”stupstock” (tidsgräns) (Hägg 2002/1: 106-107).
Göran Hägg tar även också upp en viktig grej och det är Tv-framträdanden. Det gör
att små gester istället kan tolkas som grova, värre än vad de kanske egentligen är och
retoriska grepp kan framstå som påhopp när de i själva verket är klockrena. I sig gör
det att det krävs ett visst mått av dämpande (Hägg 2002/1: 170-171).
En del som också är viktig är det där med att överta delar av motståndarnas program,
vilket också nämns i boken. Göran Hägg exemplifierar med Bill Clinton och Tony
Blair, men det är även gångbart här när det gäller Moderaterna och Fredrik
Reinfeldt. Under Fredrik Reinfeldt blev de ”nya Moderaterna”, tog över
Socialdemokraternas ”arbetarparti”, gjorde det till sitt och utmanade på allvar
sossarna på deras planhalva, jobben. De pratade nämligen både om en ”arbetslinje”,
men också om att värna om välfärden (Hägg 2002/1: 78-79).
En av grejerna kanske framför allt Mona Sahlin skulle kunna tänkt på när hon blev
anklagad av Reinfeldt för att vilja återgå till ”bidragslinjen”, till hur det var förr, är att
faktiskt svara upp med att det minsann var sant för då rådde rättvisa eller liknande.
Det skulle, enligt Hägg, vara smart att faktiskt erkänna för motståndaren att det
faktiskt är fallet. Det skulle göra hen överraskad (Hägg 2002/1: 76-77).
Det är intressant också, vilket Göran Hägg tar upp i boken, det där med att övertyga.
Det är nämligen vad retoriken i grunden syftar till. För politiker i valdebatter är det
centralt. I sin bok tar Hägg upp talare, men det är lika relevant när det kommer till
25 politiker. Både Sahlin och Reinfeldt 2010 gjorde det, så väl som Persson och
Reinfeldt 2006. Fredrik Reinfeldt i valet 2006 var skicklig på att framhäva hur han
och hans politik faktiskt ser människor, medan Persson mer kunde tala utifrån vad
hans politik åstadkommit det vill säga, ordning och reda, jämlikhet och så vidare.
2010 kunde Reinfeldt fortsätta på det spåret och påminna väljare om hur det såg ut
innan de tog makten (mycket var dåligt), hur hans regering tagit ansvar och så vidare.
Sahlin fick istället inrikta sig på att presentera sin politik och hur regeringen varit
omänskliga gentemot behandlandet av sjuka och arbetslösa. Allt detta är exempel,
retoriska knep, i syfte att övertyga. Att ge en bild för väljarna hur jag som politiker tar
ansvar och ser alla människor (Hägg 2002/1: 30-37). Det finns givetvis en motsats,
vilket politiker är rätt duktiga på, nämligen att gnälla på motståndaren. Det övertygar
ofta redan de som är frälsta, eller de som redan är missnöjda med politiken, men
övertygar sällan några nya. Det var både Reinfeldt, Sahlin och Persson duktiga på.
Reinfeldt när han hela tiden målar upp en bild av en ”bidragslinje”, Persson med sina
skattesänkningar, hur ansvarslösa motståndarna är och Sahlin med att prata om hur
omänskliga regeringens reformer varit. Men bara för att det inte lockar nya väljare gör
inte den retoriken oviktig. Tvärtom. Den fyller en funktion i att entusiasmera sina
egna.
Avslutningsvis. Är retoriken avgörande? Både ja och nej. Men politiken kan inte
ersätta retoriken eller hur trevlig politikern är, vilket Göran Hägg exemplifierar i sin
bok. Han tar den gamla ledaren för Vänsterpartiet, kommunisterna (numera
Vänsterpartiet), C-H Hermansson som exempel som väldigt populär och trevlig ”TVpolitiker”, men ändå att ytterst få röstade på honom. Det handlar framför allt om
frågan som är av vikt för väljaren. För en politiker retoriskt handlar det i grunden om
tre saker varav den kanske viktigaste, övertala. En politiker vill få väljare. För det
krävs det information men också att hen är trevlig. I grunden är det dock så att väljare,
oavsett hur trevlig personen är eller retoriken som sådan, röstar utifrån i första hand
sitt egenintresse eller vilken fråga som anses ligga väljaren närmast om hjärtat.
Däremot är det viktigt i en tid med media av olika slag och både TV och internet
överallt, att framstå som trevlig genom TV-rutan för att få igenom sitt budskap (Hägg
2002/1: 186-189). Allt du säger eller görs granskas idag på ett helt annat sätt än förr.
26 4. Forskningsproblem och vidare forskning
Jag har i den här uppsatsen haft svårt att hitta tidigare forskning att knyta an till och
använda som god referens eller bakgrund. Det är givetvis en svaghet. Jag skulle
dessutom kunnat ta med flera böcker att använda som teoretisk bakgrund och koppla
till mitt uppsatsämne. Men med tanke på omfånget av uppsatsen fick det räcka med en
bok.
På många sätt är uppsatsen lätt att bygga vidare på. Om intresse finns går det
nämligen att ta in flera val som jämförelse och kanske jämföra mellan olika valcyklar
som valen på 80-talet och 90-talet. En idé skulle också kunna vara att försöka knyta
till nästkommande val som kommer äga rum i september 2014. En sådan uppsats
skulle få ett större djup och ta upp flera processer. 27 4.1. Referenser
Tryckta källor
Beckman, Ludvig (2005), Grundbok i idéanalys: det kritiska studiet av politiska
texter och idéer, Stockholm: Santérus förlag
Esaiasson, P, m.fl. (2012) Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och
marknad, fjärde upplagan, Stockholm: Norstedts juridik.
Hägg, Göran (2002) Retorik idag. Aktuella exempel och praktiska tips, första
upplagan, Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Elektroniska källor
http://www.val.se/val/val2006/slutlig/R/rike/roster.html (information hämtad 9/12
2013).
http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/ (information hämtad 9/12 2013).
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2492&artikel=936144
(information hämtad 5/12 2013).
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3401279 (Information
hämtad 2/1 2014).
http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/Valstatistiken/
Valstatistik%20Allmanna%20valen%201991%20Del%201%20Riksdagsvalet.pdf
(information hämtad 9/12 2013).
28 http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efteramne/Arbetsmarknad/Arbetskraftsundersokningar/ArbetskraftsundersokningarnaAKU/23265/23272/Behallare-for-Press/Arbetskraftsundersokningen-augusti-2006 /
(information hämtad 22/12 2013).
http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efteramne/Arbetsmarknad/Arbetskraftsundersokningar/ArbetskraftsundersokningarnaAKU/23265/23272/Behallare-for-Press/Arbetskraftsundersokningen-AKU-augusti2010/ (information hämtad 3/12 2013).
http://www.youtube.com/watch?v=cc-tyRjgFWA (information hämtad 5/12 2013).
http://www.youtube.com/watch?v=o41moxTNLe8 (information hämtad 29/11 2013).
http://www.youtube.com/watch?v=80G3Zze8Dl8 (information hämtad 6/12 2013).
http://www.youtube.com/watch?v=n55KUUTPJ3U (information hämtad 5/12 2013).
http://www.dn.se/nyheter/politik/moderaterna-historia-och-ideologi/ (information
hämtad 3/12 2013).
http://www.alliansen.se/om-alliansen/ (information hämtad 5/3 2013).
29
