”NATTVARD”
Predikan av: Urban Ringbäck
Smyrnakyrkan, 30 september 2012
Heliga vanor för vanliga människor - Nattvard
När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som
snarare skadar än gagnar. Först och främst har jag hört att ni delar upp er i
grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. Det måste till
och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita
på. Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, för var och
en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre
har druckit sig berusad. Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er
inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas?
Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.
Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den
natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och
sade: ”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.” Likaså tog
han bägaren efter måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom
mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså
Herrens död, till dess han kommer. Den som äter Herrens bröd eller dricker hans
bägare på ett ovärdigt sätt har därför syndat mot Herrens kropp och blod. Var och
en måste pröva sig själv, sedan kan han äta brödet och dricka bägaren.
1 Korinterbrevet 11: 17-28
Vi har som du kanske märkt en fantastisk informationsplats på hörnet mot
gatan. Här passerar tusentals människor varje dag, till fots, cykel, bil buss eller
spårvagn. Sedan några år har vi använt den här platsen att kommunicera med
dessa människor. Att få tala om att kyrkan är öppen och att alla är välkomna till
gudstjänst, bara det känns väldigt bra. Alla vet inte det.
Nu sitter det information om den här serien ”Heliga vanor för vanliga
människor”. En av våra medlemmar Louise som också arbetar professionellt
med grafisk formgivning, har hjälpt oss att göra den.
Jag gillar den verkligen.
Till vänster kan du se vepan.
Det viktigaste för oss när vi tänkt kring detta har
ändå varit att kommunicera vårt budskap. Det vi
förkunnar.
Jag har inte kunnat låta bli att fundera på hur
reaktionerna kan vara på just de här orden, om
”heliga vanor för vanliga människor.”
En del berör det knappast alls, man rusar förbi skylten på väg till arbete, träning,
konserter, och fotbollsmatcher och möten. Storstadslivet fortsätter. The show
must go on. Hos andra väcker det förhoppningsvis ett intresse. Längtan och
nyfikenhet… Kanske är du här idag. Kanske är det längtan efter ett annat slags
liv, ett annat livsinnehåll.
En tredje tänkbar reaktion som vi nog inte kan bortse ifrån är denna:
”Aha. Det är de här vanorna som jag måste lägga till i mitt liv i tillräcklig mängd
för att få kallas en kristen.”
Då vill jag säga tydligt idag: Det är inte det, som är den här seriens budskap. Och
ännu viktigare. Det är inte det som är det kristna evangeliets centrum.
Kristen blir man inte genom att göra vissa saker, det blir man genom något som
redan är gjort, färdigt, fullbordat. Det kommer till oss som en gåva av nåd.
Därför vill jag påminna om att innan vi hängde upp den här vepan, så hängde vi
upp en annan som såg ut så här.
När vi idag talar om Nattvarden så blir det mycket tydligt. Nattvarden är ett
nådebord, en inbjudan att fira, genom vad Jesus gjorde för oss när han gav sitt liv
i döden. Inte ännu ett måste för att nå upp till en godtagbar standard inför Gud.
Den mörka bakgrunden är den förlorade Gudsgemenskapen genom synden i
våra liv och i världen, Den glada nyheten är att Jesus gett sitt liv för att utplåna
synden och att upprätta ett nytt förbund, en ny gemenskap. Och till en så stor
händelse hör att man firar. Riktigt stora händelser firar man om och om igen.
Man vill aldrig glömma! Man minns i betydelsen, påminns om den nya
verkligheten man lever i efter den händelsen. Den nya upprättade gemenskapen
med Gud.
Några ord om måltiden i allmänhet. Frågan om nattvarden tror jag sitter ihop
med vårt behov av att äta tillsammans (i NT:s nattvardstexter firade man
nattvard i samband med en måltid). Vi lever i tid när vi knappt har tid att äta
tillsammans längre. Motsägelsefullt nog så tycks västerlänningen ägna allt mer
tid åt att ensam titta på TV när kändisar äter tillsammans. Lite tragiskt faktiskt.
Kanske är den märkliga fixeringen vid matprogram på längden och tvären
egentligen ett uttryck för längtan efter riktiga och hållbara relationer.
På Bibelns tid var hushållet, den öppna familjen, ”Oikos”, sammanhållande kraft i
samhället och alldeles speciellt i urkyrkan. Detta gjorde något med relationerna,
man åt tillsammans med dem man älskade. Att Jesus instiftar en måltid i
centrum av relationen med sina vänner i alla tider, skickar också ett budskap om
hur viktigt det är att äta tillsammans.
Om Måltiden är viktig för våra relationer människor emellan så blir på samma
sätt nattvarden livsviktig att uttrycka och fördjupa gemenskapen med Gud.
Vad gör denna insikt med frågan - Hur vi firar nattvard. Jag finner fyra svar i
texten vi läste
1. Man firar ofta - Nattvardens dragningskraft.
1 kor 11:25,26 (Luk 22: 15) Det är en måltid man vill fira ofta… så ofta ni
äter av brödet, Var gång… Det finns massor av goda exempel på detta att
regelbundet och frekvent fira nattvard blir ett livsbehov, Start i urkyrkan.
Så också i vår egen tid och i vår egen församling. Här firar vi nattvard varje
onsdag kl. 12.
2. Man firar i tacksamhet - Nattvardens glädje.
1 kor 11:24, Apostlagärningarna 2:46.
Jag tror tyvärr att vi har tappat bort nattvardens glädje. Det sjunger av
glädje om urkyrkans nattvardsfirande. Nattvarden är ju evangeliets fest!
Det glada budskapets bankett.
3. Man firar i respekt och värdighet- Nattvardens helighet
Att vi är inbjudna till Herrens bord ger oss samtidigt anledning att bäva.
Både vem han är som inbjuder och vad han gjort för oss, det är som sagt
inga småsaker vi talar om. Att himmelens Gud dukat ett bord, och att där
finns en plats för mig. Det är inget att varken slarva eller gäspa sig igenom.
Även om firadet i samband med vanlig måltid så var det Herrens måltid,
det ska inte blandas samman. Det finns högtidlighet, helighet, Det finns
självrannsakan, tillfälle till syndabekännelse. Nattvarden som sådan är
ingen rit som åstadkommer försoning, men nattvarden är en inbjudan till
att stiga nära den djupa innebörden i det Jesus gjorde på korset. Och det
handlar om förlåtelse och försoning. Vi säger: Jag vill inte bli kallad
syndare. Frågan är Vem av oss är utan synd.
4. Man firar i gemenskap och generositet - Nattvardens radikalitet
1 Kor 11:20-22.
Nattvardens kan inte firas i ett sammanhang av själviskhet och där vi
förblir oberörda av orättvis fördelning.
Vi firar inte heller i isolering och exklusivitet. Jag tror själv att nattvarden
är en djupt ekumenisk handling och att fira nattvard tillsammas med
kristna syskon från andra traditioner där man kanske inte ser lika på allt
men bekänner Jesus som Herre och frälsare. Jag tror också det är viktigt
att vi firar med öppna ögon för varandras behov. Det finns möjlighet till
omsorgsfull förbön, men vi ger också en gåva till vår omsorgskassa, där vi
kan möta människors behov
Jag hörde för en tid sedan Dr Mark Rutland, som är rektor på ett amerikanskt
universitet berätta om en undersökning om vad amerikanen helst av allt vill
höra någon säga. De ord som kom i tre i topp var dessa:
Den första, inte särskilt överraskande:
Jag älskar dig
Den andra, också med relationer att göra
Du är förlåten, (eller jag förlåter dig)
Den tredje, ekar säkert från allas vår barndom, när en förälder ropar…
Kom och ät!
Dessa är ett uttryck. Det är Det Jesus säger till dig när han bjuder dig till sitt
bord.
Jag älskar dig! Du är förlåten! Kom och ät!
