Lysekils församling

Nattvard
av Hans Wolfbrandt
Lysekils församling
______________________________________________________________________________________
_
Tag och ät !
I vår församling firar vi idag nattvard varje söndag. Och det finns vanligtvis ytterligare fyra tillfällen i veckan förutom
söndag då nattvard firas: onsdagar 18.45 i kyrkan och fredagar 8.30 i församlingshemmet. Prästerna i församlingen går
med sakramentet till gamla och sjuka i deras hem. Vi firar nattvard på Lysekilshemmet och på sjukhemmet
regelbundet. Varför detta flitiga nattvardsfirande?
I nattvarden kommer Jesus till oss på ett unikt sätt och detta möte med Herren och hans församling är centrum för
kyrkan. Vi är övertygade om att det är Guds vilja att söndagligen samlas kring nattvardsmåltiden och att både Guds ord
och traditionen vittnar om det.
Varför firar vi nattvarden ?
Gång på gång får vi ta emot det nya livet, gratis.
När Gud skapade människan gav han oss livet som en gåva. Vi är fullständigt beroende av honom för att leva. Vi måste
äta för att växa och äta för att behålla livet. Gud förser oss med markens växter och djur. Men den som inte äter dör. Du
och jag äger inte livet. När Jesus kommer med det nya livet och återupprättar den fallna skapelsen visar han att det nya
livet också är beroende av livsmedel. "Om ni inte äter människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet" (Joh 6:53).
Gång på gång får vi ta emot det nya livet, gratis. Vi kan inte lagra det för kommande dagar utan får ta emot det om och
om igen. Jesus lär sina lärjungar att de måste leva i förening med honom. Bilderna är flera. Bilden av en kropp där
Jesus är huvudet eller ett vinträd där Jesus är vinstocken och vi grenarna, vittnar om det intima beroendeförhållandet vi
har till honom. Jesus säger: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom". Och han säger vidare: så
"skall också den som äter mig leva genom mig" (Joh 6:56-57).
Vad ger oss Gud i nattvarden ?
Vi förenas genom nattvarden med Gud och med alla människor som har tagit emot nattvarden.
Gemenskap med Jesus.
För att kunna komma till Gud behöver vi förlåtelse och det får vi ta emot i nattvarden. "Denna kalk är det nya förbundet
i mitt blod som är utgivet för många till syndernas förlåtelse". Genom att vi förenas med Jesus i nattvarden får vi del av
hans seger över ondskans och dödens makt
Gemenskap med varandra.
Vi förenas genom nattvarden med alla människor över hela världen och genom alla tider som har tagit emot Jesus. När
vi sida vid sida tar emot nattvarden förverkligar vi Herrens bön att vi skall vara ett. En försmak av vad Gud har i
beredskap i himmelen.
Hur ofta bör nattvard firas i kyrkan ?
"Var gång ni äter brödet och dricker den bägare förkunnar ni alltså Herrens död" (1Kor 11:26).
När Paulus skriver om nattvarden och dess missbruk i församlingen i Korint (1 Kor 11) förutsätter sammanhanget att
man firade måltiden när man träffades till gudstjänst. Paulus hänvisar till instiftelseorden av Jesus där han säger "var
gång ni dricker av den…" v.25 ("så ofta I dricken" står det i 1917 års översättning), dessa ord i grundtexten, var gång, har
betydelsen av ofta förekommen regelbundenhet. De första lärjungarna samlades på söndagen och då "bröt man brödet" (se
Apg 2:42,46 och Apg 20:7). Efter uppståndelsen ger sig Jesus tillkänna genom måltidsgemenskap med lärjungarna både i
1
Emmaus (Luk 24:30) och för apostlarna vid Genesarets sjö (Joh 21:12). I Johannes evangeliet säger Jesus att han har det
som är förmer än mannat i öknen "Guds bröd är det bröd som kommit ner från himmelen och ger världen liv"
(Joh 6:33). Mannat var den dagliga nåden. Den behövdes dagligen tas emot och kunde inte lagras (2 Mos 16).
Vad säger traditionen ?
I Guds rike finns det ett lagbundet samband mellan det Gud föreskrivet och hans välsignelse.
Traditionen från den äldsta kristna tiden, från första århundradet, vittnar om olika praxis på olika platser. Det är tydligt
att ett minimum överallt var att fira nattvard åtminstone varje söndag/högtidsdag. Från Augustinus och 300-talet får vi
reda på att i en del församlingar firades daglig nattvard och på andra ställen flera gånger i veckan. Detta var det
allmänna bruket överallt och genom århundradena framåt. Vad säger då vår Lutherska tradition? I vår kyrkas
bekännelseskrifter skriver Martin Luther i Stora Katekesen "nattvarden är given till daglig spis och föda". Augsburgska
bekännelsen slår fast som en självklarhet i artikel 24 att mässa firas "alla helgdagar och även andra dagar, om några då
vill gå till nattvard". Det är utan tvivel så att de första kristna, kyrkofäderna och reformationens män entydigt vittnar
om nattvardens söndagliga firande.
Vem är nattvarden till för ?
Är du döpt och vill möta Jesus är du välkommen att hämta förlåtelse och kraft vid nattvardsbordet.
Nattvarden är Guds folks måltid. Därför har kyrkan genom alla tider bara kunnat dela ut nattvarden till döpta. I vår
församling praktiserar vi ordningen att alla döpta som vill ta emot Jesus är välkomna. Barn kan inte och får inte hindras
att ta emot Jesus. Nattvarden är en förbundsmåltid och har växt fram ur den judiska påskmåltiden som skedde i
familjens mitt. Barnen hade där en självklar och central plats. Inte heller svårt sjuka eller dementa personer får vägras
nattvarden.
Jesus åt med syndare och syndare är vi alla. Med våra misslyckanden får vi möta Jesus och ta emot förlåtelsen och
upprättelsen. "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka", sa Jesus. I mötet med honom i nattvarden ger han sig
själv som en kärleksgåva till oss som är brutna, tynande och svaga. Men var och en bör pröva sig själv och låta Guds
Ande rannsaka sitt hjärta så att man inte medvetet lever i konflikt med Guds vilja och samtidigt tar emot nattvarden.
Det är också viktigt att man tänker på vems kropp man tar emot."Ty den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det
gäller, han äter och dricker en dom över sig" (1Kor 11:29). Dessa ord kan syfta på Kristi kropp dvs kyrkan och manar oss
därför till att leva i kärlek och solidaritet med varandra med en särskild hänsyn till de små och svaga. Enhet är något
som ligger på Guds hjärta och han manar oss att försona oss med vår broder innan vi bär fram vår offergåva.
Hur gör vi rent praktiskt hos oss?
Lekmän tillreder nattvardsbordet som en tydlig bild för att det är hela församlingen som
tillsammans gör i ordning och firar nattvarden.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
I procession bär vi fram bröd och vin. Det är av jordens frukt och människors arbete vi bär fram. Processionen
är en bild för hur vi som Guds folk kommer från våra hem och från olika situationer för att möta Jesus. Korset
symboliserar att Jesus leder oss. När korset förflyttas i kyrkan står församlingen upp. Korset, Jesus, går
avslutningsvis före oss ut ifrån kyrkan för att möta vardagen. I vår kyrka placeras gåvorna först på ett litet
bord, ett så kallat credensbord eller tillredningsbord. En viktig poäng med detta bord är att göra det tydligt för
hela församlingen vad som är invigt och inte. Bara det som skall brukas finns efter tillredelsen på altaret.
Lekmän tillreder nattvardsbordet som en tydlig bild för att det är hela församlingen som tillsammans gör i
ordning och firar nattvarden. (Att lekmän också delar ut nattvarden har stöd i vår kyrkas ordning och vi finner
inget i Bibeln som motsäger det. Jämför gärna hemmiljön i apostlagärningarna, Apg 2:46.)
Under nattvardsbönen kan man stå, sitta eller knäfalla. Här råder frihet, fullständig frihet.
Fridshälsning kan utdelas efter O Guds lamm. Räck någon handen och önska Guds fred.
När du tar emot brödet och vinet, hjälp gärna till att med handen ta emot brödet och att hålla i kalken. Hur du
än vill ha det visa tydligt på vilket sätt du vill ta emot. Om du bara önskar välsignelse utan att ta emot
nattvarden lägg höger hand på vänster axel.
Obrutet duklag kallas det när vi går fram och tar emot bröd och vin och lämnar plats för nästa. Vi är ett folk
och vi deltar i en och samma måltid.
Om bröd eller vin tar slut bärs nytt fram från credensbordet och konsekreras (invigs) vid altaret.
Prästen och de som assisterar konsumerar det överblivna vinet. är det mycket kvar delas det i sakristian av
flera personer. Det invigda brödet som blir över förvaras på avskild plats och används vid senare tillfällen. Det
är viktigt att församlingen vet att gåvorna tas om hand på ett ansvarsfullt sätt.
2
9.
För vidare studium rekommenderas:
Luther: "Stora Katekesen" "Augsburgska bekännelsen"
Bo Giertz: "Kyrkfromhet"
Weman: "Nattvardspastoral"
Biskopsmötet: "Barnen vid Herrens bord"
Ambrosius: "Om sakramenten"
(SPB) "Gudstjänst och kyrkoliv 1"
Rosendal: "Den Apostoliska tron"
"Vår herres Jesu Kristi lekamens och blods sakrament"
Lima dokumentet "Dop, nattvard ämbete"
H.Nouwen :"Efter Emmaus"
3