Grunderna för ryttarhjärnans funktioner!
Nervsystemet sköter information
Hjärnan, ryggmärgen och nerverna kallas gemensamt för nervsystemet. Människan har ett nervsystem som
är mer utvecklat än djurens och har därför mer avancerade mentala och intellektuella funktioner. Tack vare
det kan man tala och skriva. Människan har också ett välutvecklat minne och ett rikt känsloliv.
Nervsystemet är nödvändigt för att kroppens olika delar snabbt ska kunna få kontakt med varandra, och
fungera som en enhet. Kommunikation kan även ske med hjälp av hormonsystemet, men det går
långsammare.
Hjärnan och ryggmärgen bildar tillsammans centrala nervsystemet, som ofta förkortas CNS. Dessa delar av
nervsystemet skyddas av skallens ben och av ryggkotorna. De fungerar som kroppens kommandocentral.
Nerverna som skickar iväg eller tar emot information kallas perifera nervsystemet.
Styr kroppens funktioner
Nervsystemet har flera övergripande uppgifter i kroppen. Det tar emot olika typer av information, till
exempel syn- och hörselintryck, lagrar informationen i minnet och styr kroppens funktioner med hjälp av
den informationen. Styrningen av andra vävnader och organ sker dels genom nervtrådar som leder
information ut i kroppen, och dels med hjälp av signalämnen som för informationen vidare till muskelceller,
körtelceller eller andra nervceller.
Nervsystemet påverkar alltså inte bara skelett, leder och muskler, utan styr även kroppens hormoner samt de
inre organen. Förutom att registrera olika upplevelser, gör nervsystemet även att man blir medveten om dem.
Man blir bara medveten om ungefär en procent av all information som man tar emot från sina sinnen.
Resten sorteras bort på vägen.
Lillhjärnan är viktig för balans och rörelser
Lillhjärnan ligger under storhjärnans nacklober alldeles bakom hjärnstammen, som den också är förenad
med. Lillhjärnan består av två sammanfogade halvor som också kallas hemisfärer. De är också uppbyggda
av grå och vit substans. Även lillhjärnans yta är kraftigt veckad, men vecken är tunnare än storhjärnans. I
genomskärning ser lillhjärnan ut som ett träd. Snittytan brukar kallas ”livets träd”.
Lillhjärnan är framför allt viktig för balansen och finregleringen av våra rörelser. Den tar emot
information om kroppens läge och rörelser, och samordnar den informationen med de order om viljestyrda
rörelser som kommer från storhjärnan. Tack vare detta blir rörelserna mer finstämda.
Storhjärnans lober har olika uppgifter. Från rörelsecentrum i pannlobens bark
kontrolleras alla viljestyrda muskelrörelser, medan känselintryck och smak registreras
med hjälp av hjässloben. Uppstår något akut(t ex avfallning eller annan kris) aktiveras bl a
amygdala i hjärnans mitt för att snabbt undgå fara. Därefter är det viktigt att kunna återgå till
de viljestyrda loberna. För detta krävs att man (i detta fall ryttaren) återhämtar sig själv
(affektreglering) och detta sker t ex via djupandning, lugnande tankar och att tänka på
tidigare positiva riderfarenheter.
I tinningloben finns bland annat centra för hörsel och lukt. I nackloben finns syncentrum.
Ryggmärgen sköter kroppens reflexer
Ryggmärgen är en viktig omkopplingsstation för de nervbanor som går till och från hjärnan.
Den tar även hand om vissa reflexer utan att hjärnan behöver bli inkopplad. Om man till
exempel lägger handen på en varm platta drar man tillbaka handen innan man knappt
hunnit bli medveten om värmen och smärtan. Denna reflex sker snabbare än om impulsen
måste hinna nå hjärnan innan den leder till att handen tas bort. Tack vare detta undviks
skador på vävnaderna. Det är alltså en skyddsreflex.
Vi d anridning mot hinder måste detta inövas så många gånger att det skapas trygghet i
koordination och känsla.
Ryggmärgen är en viktig omkopplingsstation för de nervbanor som är på väg till och från
hjärnan. Den tar även hand om vissa reflexer utan att hjärnan behöver bli inkopplad.
