Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng2007

Åtgärdsprogram för
småfjärilar på slåtteräng
2007–2011
(Coleophora albella, Digitivalva arnicella
och Eucosma scorzonerana)
RAPPORT 5732 • JULI 2007
Åtgärdsprogram
för småfjärilar på slåtteräng
2007–2011
(Coleophora albella, Digitivalva arnicella
och Eucosma scorzonerana)
Hotkategori:
STARKT HOTADE (EN)
Åtgärdsprogrammet har upprättats av
Jan-Olov Björklund, Sollentuna
och Göran Palmqvist, Haninge
NATURVÅRDSVERKET
Beställningar
Ordertel: 08-505 933 40
Orderfax: 08-505 933 99
E-post: [email protected]
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma
Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Ansvarig utgivare: Naturvårdsverket
Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25
E-post: [email protected]
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm
Internet: www.naturvardsverket.se
Koordinerande myndighet:
Länsstyrelsen i Gotlands län
Tel: 0498-29 21 00
Fax: 0498-24 72 75
E-post: [email protected]
Postadress: Länsstyrelsen i Gotlands län,
SE-621 85 Visby
Internet: www.i.lst.se
ISBN 91-620-5732-4.pdf
ISSN 0282-7298
Elektronisk publikation
© Naturvårdsverket 2007
Tryck: CM Gruppen AB, Bromma 2007
Layout: Naturvårdsverket och PressArt
Fotografier tagna av författarna förutom bild 5 Esko Saarela
och bild 6 Ronny Lindman
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Förord
Naturvårdsverket har i flera sammanhang, bl.a. i ”Aktionsplan för biologisk
mångfald” (1995) framhållit vikten av att utarbeta och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter och biotoper. Åtgärdsprogrammen och deras
genomförande är nu ett av flera verktyg för att nå det av riksdagen beslutade
miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv (prop 2004/05:150 Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag) och samtliga sex ekosystemrelaterade miljömål (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier).
Miljömålet slår bland annat fast att antalet hotade arter ska minska med
30% till 2015 jämfört med år 2000. Dessutom ska förlusten av biologisk
mångfald hejdas till år 2010. Den sistnämnda målsättningen lades också fast
vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 och världstoppmötet ”Rio+10” i Johannesburg 2002.
Åtgärdsprogrammet för bevarande av arterna svartvit säckmal Coleophora albella, slåttergubbemal Digitivalva arnicella och svinrotvecklare Eucosma
scorzonerana har på Naturvårdsverkets uppdrag upprättats av Jan-Olov
Björklund och Göran Palmqvist. Programmet presenterar Naturvårdsverkets
syn på vilka åtgärder som behöver genomföras för arterna. Åtgärdsprogrammet är ett vägledande dokument och inte formellt bindande. Det innehåller
en kortfattad kunskapsöversikt och presentation av åtgärder som behövs för
att förbättra arternas bevarandestatus i Sverige under 2007-2011. Åtgärderna
samordnas mellan olika intressenter, varigenom kunskapen om och förståelsen för arterna ökar. Förankringen av åtgärderna har skett genom samråd och
en bred remissprocess där myndigheter, experter, kommuner och intresseorganisationer haft möjlighet att bidra till utformningen av programmet.
Det här åtgärdsprogrammet är ett led i att förbättra bevarandearbetet och
utöka kunskapen om arterna. Det är Naturvårdsverkets förhoppning att
programmet kommer att stimulera till engagemang och konkreta åtgärder på
regional och lokal nivå, så att arterna så småningom kan få en gynnsam
bevarandestatus. Naturvårdsverket tackar de som bidragit med synpunkter
vid framtagandet av åtgärdsprogrammet och de som kommer att bidra till
genomförandet av detsamma.
Stockholm i juli 2007
Björn Risinger
Direktör, Naturresursavdelningen
3
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Fastställelse, giltighet
och omprövning
Naturvårdsverket beslutade den 4 juli 2007 enligt avdelningsprotokoll
N 121-07, 2§, att fastställa åtgärdsprogrammet för småfjärilar på slåtteräng.
Programmet gäller under åren 2007 – 2011. Omprövning och revidering sker
under det sista året programmet är giltigt. Om behov uppstår kan åtgärdsprogrammet omprövas tidigare. Detta och andra åtgärdsprogram kan laddas ner
eller köpas på www.naturvardsverket se/Documents/bokhandeln/hotadearter.htm
4
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Innehåll
FÖRORD
3
FASTSTÄLLELSE, GILTIGHET OCH OMPRÖVNING
4
INNEHÅLL
5
SAMMANFATTNING
7
SUMMARY
9
ARTFAKTA
Översiktlig morfologisk beskrivning
Beskrivning av arterna
Underarter och varieteter
Förväxlingsarter
Bevaranderelevant genetik
Genetisk variation
Genetiska problem
Biologi och ekologi
Föröknings- och spridningssätt
Livsmiljö
Viktiga mellanartsförhållanden
Arternas lämplighet som indikatorart
Ytterligare information
Utbredning och populationsstatus
Nuvarande utbredning
Populationsfakta
Aktuell hotstatus
Historik och trender
Orsaker till tillbakagång och aktuella hot
Kända orsaker till tillbakagång
Aktuell hotsituation
Befarad känslighet för klimatförändringar
Samhällelig status
Fridlysningsbestämmelser
Internationella konventioner
Befintliga internationella ”Action plans”
Övriga fakta
Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet
Råd om hantering av lokalkunskap
5
11
11
11
12
12
13
13
13
14
14
15
17
18
18
19
19
20
21
21
23
23
24
24
24
25
25
25
25
25
26
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
VISIONER OCH MÅL
Vision
Bristanalys
Kortsiktigt mål
Långsiktigt mål
27
27
27
28
30
ÅTGÄRDER, REKOMMENDATIONER
Vidtagna åtgärder
Inventeringsinsatser under åren 2004 - 2006
Beskrivning av prioriterade åtgärder
Ny kunskap
Inventering
Information
Förhindrande av illegal verksamhet
Områdesskydd
Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena
Biotopförbättrande åtgärder
Skötsel av befintliga och presumtiva lokaler
Populationsstärkande åtgärder
Uppföljning
Allmänna rekommendationer till olika aktörer
Åtgärder som kan skada arten
Hur olika aktörer kan gynna arten
Finansieringshjälp för åtgärder
Utsättning av djur genom uppfödning
Särskild samrådsskyldighet enligt Miljöbalken
31
31
31
31
32
33
35
35
36
36
36
37
37
37
38
38
40
40
41
41
KONSEKVENSER
Konsekvensbeskrivning
Åtgärdsprogrammets effekter på andra hotade arter
Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper
Intressekonflikter i övrigt
Förslag till hur intressekonflikterna kan minimeras
Direkt samordning med åtgärder i andra åtgärdsprogram
43
43
43
44
44
44
44
REFERENSER
45
BILAGOR
Bilaga 1 Föreslagna åtgärder
Bilaga 2 Lista över lokaler med behov av skötselåtgärder
Bilaga 3Värdväxterna och deras behov av åtgärder
Bilaga 4 Fjärilarnas utbredning i Sverige
Bilaga 5 Lista över ytterligare arter som gynnas av åtgärdsprogrammet
47
47
50
61
63
64
6
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Sammanfattning
Åtgärdsprogrammet för bevarande av småfjärilar på slåtterängar och naturbetesmarker är vägledande för berörda myndigheter och andra aktörers
samordnande insatser för arternas bevarande under åren 2007 - 2011. Därefter bör vidtagna åtgärder följas upp, resultaten värderas och programmet
omprövas.
De i åtgärdsprogrammet behandlade arterna svartvit säckmal (Coleophora albella), slåttergubbemal (Digitivalva arnicella) och svinrotvecklare
(Eucosma scorzonerana) tillhör alla hotkategori starkt hotade (EN). De tre
arternas värdväxtval och preferens för olika habitat i de hävdade slåtterängsoch naturbetesmarkerna, visar kvaliteter som också gynnar ett flertal andra
rödlistade arter.
Svartvit säckmal förekommer på torra solvarma och väldränerade marker
med en hävdregim som tillåter värdväxterna backglim (Silene nutans) och
tjärblomster (Lychnis viscaria) att blomma årligen, eller på kontinuerligt störningspräglade överskottsmarker. Svag eller måttlig hävd med konservering av
”älsklig fas” är gynnsam för arten. Under de senaste 30 åren är svartvit säckmal endast påträffad på fyra lokaler på Gotland och en i Kalmar län. Arten
förekommer i Europa i ett 20-tal länder. I Norden är den i Norge påträffad
mycket lokalt längs sydkusten och i Finland kraftigt minskande med i nuläget
tre kända lokaler.
Slåttergubbemal finns i odlingslandskapet där hävdregimen är svag eller
oregelbunden och där värdväxten slåttergubbe (Arnica montana) förekommer. Exempel på livsmiljöer är hagmarker, breda rika kantzoner och öppna
och ogödslade betes- och slåttermarker. Arten har en västlig utbredning i Hallands och Örebro län och når österut till Kronobergs, Jönköpings och Kalmar
län. I Europa är slåttergubbemal känd från ett 15-tal länder. I våra grannländer är den i Danmark finns den på Fyn och Jylland men minskande och i
Norge mycket lokalt i den södra landsänden.
Svinrotvecklare förekommer på friska slåttermarker, lövängar, kantzoner
och efter vägkanter och på Gotland också i ängsliknande öppningar i tallskog
där värdväxten svinrot (Scorzonera humilis) finns. I nuläget är arten endast
känd med lokala förekomster på mellersta och norra Gotland. I övrigt förekommer den i Baltikum och österut med lokaler till Transural. I Norge är
arten mycket lokal och påträffad på fem lokaler.
Slåttergubbemal och svinrotvecklare förekommer inom befintliga naturreservat, men det finns också ett antal lokaler som inte har något formellt
skydd i dag som exempelvis vägkanter, militära skjutfält och jordbruksmark.
Svartvit säckmal är i dag bara känd från en lokal som helt saknar skydd.
Fastställandet av detta åtgärdsprogram är ett led i arbetet med att förbättra förutsättningarna för att de tre arterna skall uppnå och bibehålla livskraftiga populationer i Sverige. Målet är att de inte längre skall uppfylla IUCN.s
kriterier för att vara nationellt hotade. Åtgärder som föreslås för att nå detta
mål är bl. a att
7
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
1) upprätta restaureringsplaner i samtliga berörda län
2) öka kunskapen om arterna hos berörda markägare, myndigheter och
allmänhet
3) informera markägare och jordbrukare om Landsbygdsprogrammets
miljöersättningsregler för optimal skötsel av ängsbiotoper
4) utföra fortsatta inventeringar och biologiska studier av arterna
5) en prognos baserad på hävd- och igenväxningsstatus på lokaler med
värdväxter skall vara utförd för de tre arterna
Kostnaden för att genomföra åtgärdsprogrammet uppskattas till totalt
1 200 000 kr
8
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Summary
The action plan for the conservation of some smaller moths (Microlepidoptera) on mowed meadows and semi-natural grasslands is a guideline for joint
actions to be taken by authorities and other parts for the conservation of the
species from 2007- 2011. Thereafter, the measures taken and the results
obtained should be evaluated and the plan reviewed. The species dealt with in
the action plan are Coleophora albella, Digitivalva arnicella and Eucosma
scorzonerana, all classified as Critically Endangered (EN). The preference of
the three species to different habitats according to their foodplants includes a
variation of small biotopes in the agricultural landscapes, that are also
favourable for other Red-listed species.
Coleophora albella occurs on dry open fields on gravel soils or limestone
plains with sparse vegetation and with a disturbance regime that favours the
foodplants Silene nutans and Lychnis viscaria and allows it to produce seeds
every year or fields which are abandoned but still regularly disturbed. Weak
or moderate resumed mowing with conservation of a succession phase with a
rich production of flowers and seeds is favourable for the species. Within the
last 30 years Coleophora albella is only recorded in four sites on the Baltic
island Gotland and one site in the county of Kalmar län. In Europe the species is known from about 20 countries. In the Nordic Countries the species also
occur in Norway, along the south-coast, as very rare and local and in Finland
decreasing and now only known in three sites.
Digitivalva arnicella is found in the agricultural landscape with weak or
irregularry managing in meadows and pastures and occurrence of the
foodplant Arnica montana. Examples of habitats are pastures sparsely covered with trees, wide noncultivated zones along the borders of fields and open
areas of unfertilized hay meadows and grazed lands. The species is distributed
to the western parts in Sweden, to the counties of Halland and Örebro and
eastwards to the counties Kronoberg, Jönköping and Kalmar. In Europe Digitivalva arnicella is known from about 15 different countries. In the Nordic
countries the species occurs in Denmark in the districs of Jylland and Fyn but
is decreasing and in Norway the species is very local in the soutern parts anf
found in five sites.
Eucosma scorzonerana is occuring on moderately dry hay meadows,
wooded meadows, and areas between the roadsides and the surrounding
woods. On the Baltic island Gotland it also occurs in clearings with meadowlike vegetations in the pinewoods with presence of the foodplant Scorzonerana humilis. In the present situation the species is only known from a few sites
in the middle and northern parts of Gotland. Otherwise the species is known
from the Baltic States and eastwards to Transural. In Norway the species is
very local and only found in five sites.
The species Digitivalva arnicella and Eucosma scorzonerana is occurring
in Nature reserves, but there are also sites that are not protected for instance
roadsides, military training areas and agricultural areas. The species Coleop9
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
hora albella is presently only known from one single site that lacks protection.
The overall purpose of this action plan is to improve the conditions for
maintaining viable populations of the three species Coleophora albella, Digitivalva arnicella and Eucosma scorzonerana in Sweden. The action plan is a
guideline rather than a legal document for the conservation of the three species in Sweden. Proposed actions to reach the aim are for instance:
1) plans of restorations in all the counties in question
2) increase the knowledge of the species by the property holders of meadows and grasslands, authorities and the general public
3) information to the property holders and farmers about the agrienvironmental schemes for optimal managment of the meadows
4) continue the research of the biology and distributon of the species
5) make a prognosis based on the status of manageding and overgrowing
on sites with the foodplants for all the three species of moths
The total costs for the proposed measures are estimated to 128260 Euro
during the programme period 2007-2011.
The long term object is that the species will respond positively with increasing populations, and that most sites are in contact with each other regarding dispersion. Furthermore, the number of new sites colonised should in
the longer term be large enough to ensure the species to be viable in the
country, i. e., not longer meet the IUCN criteria for the redlist.
10
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Artfakta
Översiktlig morfologisk beskrivning
Beskrivning av arterna
SVARTVIT SÄCKMAL (Coleophora albella)
Arten hör till släktet säckdragarmalar
(Coleophora) och har ett för artgruppen typiskt utseende med tunn kropp
och smala avlånga vingar med långa
fransar. Vingspann 16-18 mm. Framvingarna är svarta med inströdda mörkbruna fjäll, utmed framkanten löper en
bred vit framkantsstrimma. Huvud är
vitt, palper med beige partier. Mellankroppen är beige. Bakvingarna är gråBild 1. Svartvit säckmal (Coleophora albella).
bruna. Fjärilen, liksom den typiska
larvsäcken är avbildad av Emmet (1996).
SLÅTTERGUBBEMAL (Digitivalva arnicella)
Arten hör till släktet kluddmalar (Digitivalva) som i Sverige hyser tre kända
arter. Slåttergubbemalen har ett
vingspann på 11 – 13 mm. Framvingarna är ljust beige med gulbruna, oregelbundna tvärränder och fjällanhopningar. Framvingens undersida är ljusare,
gulaktig. Bakvingarna ljust beige, mot
spetsen samt fransar gulaktiga. Arten är
avbildad av Gaedike (1970).
SVINROTVECKLARE (Eucosma scorzonerana)
Arten hör till släktet frövecklare
(Eucosma). Den har ett vingspann på
17 - 22 mm, hanarna genomsnittligt
större. Vingarna är långsmala med för
släktet typisk vingspegel i framvingens
utkant. Vingspegeln är vitaktig med på
sidorna silverglänsande vingfjäll. Över
och under det vita fältet ligger svarta
vingfjäll bildande punktrad som även
kan gå utanför fläcken bildad av de sil11
Bild 2. Slåttergubbemal (Digitivalva arnicella).
Bild 3. Svinrotvecklare (Eucosma scorzonerana).
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
verfärgade vingfjällen. Framvingen är ljusgrå i den inre och bakre delen och
mörkt brungrå i mitten och vid den främre kanten, hanen även med rostbruna vingfjäll mot vingspetsen. Huvud och kropp liksom palper är gråa.
Bakvingar vitgrå, mörkare mot utkanten av vingarna. Vingfransar är vitgråa.
Arten är avbildad i Razowski (2003) och Svensson (2006). I Sverige är 18
arter kända i släktet.
Eucosma. Flertalet av arterna i detta släkte lever i blomhuvuden och på
frön i dessa, särskilt på korgblommiga växter (Asteraceae). Både monofaga
(är beroende av en enda värdväxt) – och polyfaga (kan leva på flera olika
värdväxter) arter är kända i släktet. De flesta arterna påträffas på blomrika
marker som ängsmarker, vägkanter, ruderatplatser etc.
Underarter och varieteter
Arternas utseende är mycket konstant och endast små variationer i storlek
och färgnyanser förekommer. Några intraspecifika taxa, dvs. beskrivna former under artnivå förekommer inte.
Svinrotvecklaren som i Sverige är associerad med svinrot (Scorzonera
humilis) är i Norge och i Lettland funnen på lokaler där svinrot saknas men
där slåtterfibbla (Hypochoeris maculata) finns och är trolig värdväxt. Om
skillnaden i värdväxt hos de svenska populationerna jämfört med de norska
och lettiska har betydelse taxonomiskt är inte utrett tillräckligt (Ivars Sûlcs, in
prep).
Förväxlingsarter
Den svartvita säckmalen hör till familjen säckdragarmalar, som i Sverige
omfattas av drygt 130 arter. Säckdragarmalarna är mycket enhetliga i storlek
och vingteckning och många av arterna är mycket lika varandra. Den svartvita säckmalen är en av de största arterna i släktet och med sin skarpt markerade vita framkant på den mörka bottnen bör den inte kunna förväxlas med
någon annan i landet förekommande art.
Slåttergubbemalen liknar norsknoppemal (Digitivalvia reticulella), som
har en västlig utbredning från Västergötland till södra lappmarkerna, men
även sporadiskt har blivit funnen som migrant i de södra landskapen. Slåttergubbemalen har något bredare vingar än denna, vidare grågul undersida på
framvingarna samt tre, inte två, delningslinjer i fransarna. Den har även likheter med luddkrisslemalen (Digitivalva valeriella) som dock är mindre
(vingspann ca 10 mm) och har sin huvudsakliga flygtid månadsskiftet juliaugusti, dvs. något senare än slåttergubbemalen. Även fyndplatsen bör ge en
stark indikation på vilken art man har att göra med. Luddkrisslemalen flyger
över sin värdväxt luddkrissla (Inula britannica) på fuktiga strandängar, och
är i Sverige endast känd från en lokal söder om Malmö.
Av släktet frövecklare kan svinrotvecklaren närmast förväxlas med fettistelfrövecklare (Eucosma obumbratana), särskilt om exemplaren är lite slitna.
Den sistnämnda arten varierar mer i storlek med vingspann på 13- 21 mm.
Framvingarna är längs mitten och mot framkanten mörkt bruna- rostbruna
och den bakre delen är blekt ockragul. Vingspegeln är ockragul- grågul aldrig
vit och kantas som hos svinrotvecklaren av silverfärgade och svarta vingfjäll.
12
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bakvingarna är mörkare grå. Dessutom
är huvud och mellankropp ockragula
och inte gråaktiga som hos svinrotvecklaren. Fettistelfrövecklaren flyger 2-3
veckor senare än svinrotvecklaren, varför dessa två arter knappast kan påträffas samtidigt.
Bild 4. Fettistelfrövecklaren (Eucosma
obumbratana).
Bevaranderelevant genetik
Genetisk variation
Den svartvita säckmalen är i Sverige påträffad på backglim (Silene nutans),
men även tjärblomster (Lychnis viscaria) växer på flera av lokalerna. Om
denna växt utnyttjas som värdväxt i Sverige är oklart, men får anses som troligt då den anges som värdväxt i Finland (B. Wikström muntl.). I England och
Lettland uppges arten vara knuten till gökblomster (Lychnis flos-cuculi)
(Emmet, 1996). Även smällglim (Silene vulgaris) har angivits som värdväxt.
Denna lokala anpassning till olika värdväxter och habitat, samt artens stora
utbredningsområde kan tyda på en viss genetisk skillnad.
Slåttergubbemalen har en mycket lokal och fragmenterad förekomst från
Skåne och Småland i söder upp till Örebrotrakten. Vi har i dagsläget inga
fynd från senare tid i Skåne och Västergötlands län, men vi kan inte utesluta
att den finns kvar på någon eller några lokaler i länen. Ett flertal av populationerna har med största sannolikhet inte haft någon kontakt med andra
populationer under en lång tidsperiod varför lokala genetiska variationer
möjligen kan ha uppstått.
Det har inte gjorts några studier av den genetiska variationen hos de
svenska populationerna av svinrotvecklaren. Artens fragmenterade utbredning kan tala för att det finns lokala anpassningar i t ex val av värdväxt.
Populationerna i Norge och Lettland har i avsaknad av svinrot anpassats till
att utnyttja slåtterfibbla. Om svinrotvecklaren också i Sverige kan leva på
slåtterfibbla är inte känt.
Eventuella genetiska skillnader hos de fragmenterade och lokala populationerna hos dessa tre arter motiverar till ansträngningar att bevara alla dessa
som genbanker i ett långsiktigt bevarandearbete.
Genetiska problem
I dagsläget har vi inga kunskaper om dessa arters känslighet för inavel och
inga populationer har undersökts med avseende på inavelseffekter. De få
populationer som för närvarande är kända av respektive art är nästan alla
isolerade från varandra. Flera studier har visat att isolerade fjärilspopulationer i brist på genutbyte med andra populationer har svårt att överleva långsiktigt (Hanski 1998, 2003, Hanski et al 1995). Vid alltför låg populationsni13
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
vå riskerar fertiliteten att minska och missbildningar att uppträda som försvårar överlevnaden.
Biologi och ekologi
Föröknings- och spridningssätt
De tre i detta åtgärdsprogram behandlade småfjärilsarterna har liksom övriga
fjärilar och de flesta andra insekter fullständig förvandling, dvs. genomgår de
fyra stadierna ägg, larv, puppa och fullbildad fjäril (imago).
Den svartvita säckmalen är den
enda kända fjärilsarten i Sverige, där
äggen utvecklas till fullo och larverna
kläcks inuti bakkroppen av honan (vivipari). Honan ”lägger” i juni larverna
direkt på värdväxten. Larven borrar sig
in i en frökapsel där fröna äts upp. Den
gör en spånad inuti frökapseln (R.
Johansson, muntl.) där den sedan blir
kvar resten av larvtiden. Larven bär
sedan med sig sin så kallade ”frösäck”
(bild 5), varifrån den livnär sig av ytterligare frön. Den fullvuxna larven fyller
hela fröet och i de fall larven lever på en
värdväxt med små frön spinns flera
Bild 5.
frön ihop för att bilda en större
”bostad”. I England anges larven vara fullbildad i slutet av juli för att därefter lämna plantan för övervintring. Förmodligen är utvecklingen något senarelagd i Sverige. Förpuppning sker under våren inuti säcken, men valet av förpuppningsplats är inte känt. Vissa arter i gruppen säckdragarmalar spinner
fast säcken på någon växtdel, sten eller på marken, medan andra arter går
ned i sand eller grus och förpuppar sig. Fjärilen har en kort flygtid från de sista dagarna i maj till slutet av juni, något varierande från år till år beroende på
vädret. Fjärilar har observerats sittande på, samt flygande i närheten av värdväxten under tidig kväll och under nattens första mörka timmar. Fjärilen har
vid några tillfällen kommit fram vid lampfångst med ultraviolett ljus.
Larven av slåttergubbemalen är
grönaktig med ljusbrunt huvud. Nackoch analplåt är svart. Den minerar
under försommaren i bladen på slåttergubbe (Arnica montana), ofta sällskapligt i oregelbundna, långsträckta gulaktiga minor, som slutar i en stor fläckmina (bild 6). Förpuppningen sker i mitten
eller slutet av juni inuti en nygjord
fläckmina. Den fullbildade slåttergubbemalen visar sig med början från
Bild 6.
14
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
månadsskiftet juni-juli och kan sedan flyga till början av augusti. Fjärilen hittas sittande och flygande kring värdväxten tidigt under kvällen. Den kommer
även fram vid lampfångst med ultraviolett ljus. Övervintring sker i äggstadiet
eller möjligen som ung larv.
Med tanke på den stora minskningen av antalet ängar och betesmarker
där slåttergubbe förekommer och den fragmentering som skett inom slåttergubbens utbredningsområde är spridningsförmågan mellan de isolerade
populationerna förmodligen starkt begränsad. Dock har enstaka individer
fångats i ljusfälla på en villatomt i Nybro, vilket visar på en viss spridningspotential för arten då slåttergubbe saknas i det absoluta närområdet.
Svinrotvecklarens utvecklingsbiologi är okänd. I Sverige är arten funnen
på slåtterängar och efter vägkanter med mycket svinrot. Flera observationer
är gjorda av flygande fjärilar över svinrot och arten har också observerats sittande i blomkorgen på denna växt. Benander (1942) antar i sin beskrivning
av arten att den är knuten till svinrot och anger att den troligen lever i blomhuvudena, ett levnadssätt som är vanligt i detta släkte. Larverna till arterna i
släktet Eucosma lever vanligen på de mognande värdväxternas frön och de
vuxna larverna lämnar senare växten och spinner en kokong på marken i vilken övervintring sker. Förpuppningen sker efter övervintringen. Svinrotvecklarens tidiga flygtid från slutet av maj till mitten av juni skulle vara en anpassning till den tidiga blomning som svinrot har.
Fettistelfrövecklarens flygtid är anpassad till den senare blomningen i juli
och augusti av framför allt åkermolke (Sonchus arvensis) men också bitterfibbla (Picris hieracoides) och rödklint (Centaurea jacea).
Svinrotvecklaren är aktiv under förmiddagen, men tycks mer inaktiv
under tidig eftermiddag. De flesta individerna har håvats under kvällen från
ca 18.00 fram till solnedgången (ca 21.00 sommartid) över svinrot. Under
2006 infångades också några exemplar vid ljusfångst med kvicksilverlampor,
en metod som också skulle kunna utnyttjas vid inventeringar.
Svinrotvecklaren är i Sverige helt knuten till svinrotängar, skogsgläntor
och vägkanter där svinrot växer. Med tanke på den oerhört stora minskningen av antalet slåttermarker och den fragmentering som av skett av dessa är
spridningsmöjligheterna för de isolerade populationerna begränsad. Som
exempel kan nämnas att på Gotland, som i dagsläget hyser de enda kända
populationerna av arten i landet, har antalet slåttermarker minskat med 99
% sedan 1800- talets mitt (Croneborg, 2001). De blomrika vägkanterna,
åtminstone på Gotland, kan dock fortfarande fungera som livsmiljöer och
spridningskorridorer.
Livsmiljö
Den svartvita säckmalen har i Sverige påträffats på solvarma och väldränerade marker med värdväxterna backglim och tjärblomster. På Öland och Gotland har fjärilen påträffats på örtrik alvarmark (Bild 7) samt vid ett solexponerat och varmt läge invid klintfoten vid Ireviken. I Småland förekom arten
tidigare på en grusås utmed Emån. Från bland annat England uppges värdväxten kunna vara gökblomster, varför det inte kan uteslutas att arten även i
Sverige kan finnas i fuktigare habitat. Livsmiljön för de tre kvarvarande
15
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
populationerna i Finland
befinner sig i en viss igenväxningssuccession, vilket
tyder på att arten inte väljer
de mest öppna och blåsiga
habitaten. Arten har dock
visat på en kraftig minskning de senaste decennierna
även i Finland, varför man
även där får anta att igenväxning är största hotet.
Under torrsommaren 2006
noterades det att frösättningen hos backglim var väl- Bild 7.
digt låg på de mest solbelysta ytorna vid Hörsnelokalen på Gotland. Möjligen kan buskskiktet som skyddar vissa plantor från direkt solljus vara en viktig faktor sådana torrsomrar.
Detta skulle således förklara artens val av habitat som är i en viss igenväxningfas som vid Hörsne och på lokalerna i Finland (bild 7).
Habitattyper enligt habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura
2000 där svartvita säckmalen påträffats: Gräsmarker på kalkhällar (6110),
Kalkgräsmarker (6210) och Åsbarrskog (9060).
Slåttergubbemalen hittar
man i det äldre odlingslandskapet där värdväxten slåttergubbe växer i hagmarker,
i bredare rika kantzoner och
på öppna, ogödslade betesoch slåttermarker. Växten är
starkt slåttergynnad men
tycks även klara sig bra i ej
alltför hårt betade naturbetesmarker – en naturtyp som
också har minskat rejält i
areal, men inte lika drastiskt
som slåttermarkerna. Detta Bild 8.
ger lite mer hopp om att
bevara slåttergubbemalen, men för att denna hävdform ska gynna arten på
sikt måste betade lokaler som hyser slåttergubbe generellt få en mera anpassad betesregim.
Slåttergubben har störst konkurrenskraft på mager mark med fullt ljusinsläpp. Vid en igenväxningssuccesion där beskuggningen ökat till mer än 50 %
minskar bestånden av slåttergubbe. Den normalt platta bladrosetten, där larverna av slåttergubbemalen lever tätt mot marken, tenderar att sträckas uppåt.
Detta gör att hela växten riskerar att slås av vid slåtter och helt betas av. Vid
helskugga försvinner snart växten. På tre av de nu kända lokalerna i Halland
sköts markerna med vårbränning, vilket tycks gynna slåttergubben. (Bild 8)
16
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Habitattyper enligt habitatdirektivet i det europeiska nätverket Natura
2000 där slåttergubbemal förekommer: Fuktängar med blåtåtel eller starr
(6410) (Tönnersjö målet i Halland). Torra hedar (4030). Slåtterängar i låglandet (6510). Artrika staggräsmarker på silikatgrund (6230). Artrika torrafriska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ. (6270).
Svinrotvecklaren förekommer på friska slåttermarker, lövängar och efter
vägkanter och på Gotland
ängsliknande öppningar i
tallskog med svinrotbestånd.
(Bild 9).Tillsammans med
svinroten förekommer ofta
slåtterfibblan som utomlands är en alternativ värdväxt. Eftersom vi inte känner utvecklingsbiologin vet
vi inte om slåtterfibblan
används som värdväxt i Sve- Bild 9.
rige. Enligt habitatdirektivet
i det europeiska nätverket Natura 2000 passar det in på Lövängar av fennoskandisk typ (6530), samt slåtterängar i låglandet (6510).
Viktiga mellanartsförhållanden
På den svartvita säckmalens värdväxter finns i Sverige ytterligare ett antal fjärilsarter som är fröätare. Glimfältmätaren (Perizoma hydrata) och glimmalmätaren (Eupithesia venosata) vars larver lever inuti fröställningarna på tjärblomster respektive smällglim bör kunna vara avsevärda födoresurskonkurrenter. Likaså finns i Sverige sju arter nejlikflyn i släktet Hadena, vars larver
lever på frön av nejlikväxter och därtill är stora och kräver mycket föda.
Även dessa bör lokalt kunna vara starka konkurrenter om födan.
Den svartvita säckmalens larv lever inuti ett frö som den under hela sin
utvecklingstid bär med sig. Detta bidrar till ett fantastiskt kamouflage som
bör skydda den mot spindlar, jordlöpare, myror och andra jagande insekter,
fåglar och möss. Parasitsteklar kan dock även om larven lever undangömt
sannolikt lokalisera denna och penetrera frösäcken med sitt äggläggningsrör
för att lägga ägg i larven.
Slåttergubbemalen är den enda kända fjärilsarten i landet som är monofag på slåttergubbe. Om någon polyfag fjärilsart utnyttjar växten är inte känt.
Man kan nog på goda grunder anta att konkurrensen om värdväxten är liten.
En borrfluga, (Tephritis arnicae) är också monofag på denna växt, men då
den lever inuti blomhuvudet råder ingen konkurrens om utrymme eller föda.
Larven av slåttergubbemalen lever inuti bladet i en så kallad mina, vilket gör
att den har ett visst skydd mot myror, solitära getingar, rovsteklar, jordlöpare,
skinnbaggar och andra liknande predatorer. Parasitsteklar kan dock även om
larven lever undangömt lokalisera denna och penetrera växtvävnader med sitt
äggläggningsrör för att lägga ägg i larven.
17
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Eftersom svinrotvecklarens biologi är dåligt känd finns inga uppgifter om
viktiga mellanartsförhållanden. Det finns dock ingen annan känd monofag
fjärilsart i Sverige på värdväxten svinrot. Det är även okänt om någon polyfag fjärilsart utnyttjar växten. Man kan nog på goda grunder anta att konkurrens om värdväxten är liten. Undersökningar 2006 talar för att larven
lever i en hård gallartad bildning i blombotten i vilken larven gör tydliga
gångar. Parasitsteklar liksom skinnbaggar kan dock förmodligen lokalisera
larverna, även om larven lever undangömt i blomkorgarna.
Arternas lämplighet som indikatorart
Den svartvita säckmalens miljöval beroende på närvaron av värdväxterna
tjärblomster och backglim är inte helt enkel att definiera, då dessa värdväxter
har en bred ekologisk nisch och även finns i miljöer som sannolikt inte passar
fjärilen. Arten tycks föredra öppna eller måttligt beskuggade ohävdade grus
och hällmarker, eller marker som hävdas med sen slåtter eller möjligen sent
bete. Ytterligare exempel på marker som utnyttjades i biotopmosaiken i det
gamla odlingslandskapet kan vara husbehovstäkter, odlingshinder, avstängslade slåtterängar och trädesåkrar.
Förekomst av svartvit säckmal är en stark indikation på kontinuerlig förekomst av blommande och frösättande backglim och tjärblomster på lokal
nivå. Det visar också på en hävdregim som gynnar värdväxterna och som är
tillräckligt svag eller oregelbunden för att tillåta värdväxterna att blomma
årligen, alternativt på kontinuerlig förekomst av störningspräglade överskottsmarker. Svag eller måttlig hävd som i viss utsträckning förmår konservera
“älsklig fas” är gynnsamt för fjärilen, många växtpopulationer, nektar- och
pollensamlare, samt för många andra växtätande insekter.
Svinrot och slåttergubbe är två växter som indikerar ogödslade slåttermarker och extensivt utnyttjade ogödslade naturbetesmarker med lång kontinuitet av hävd.
Förekomst av slåttergubbemalen och svinrotvecklaren är troligen en ännu
starkare indikation på bra hävdregim i ovanstående biotoper än växterna
själva. En hävdregim som gynnar dessa arter bör vara tillräckligt svag eller
oregelbunden för att tillåta värdväxten och övriga växtarter på platsen att
blomma regelbundet. Detta är gynnsamt både för växtpopulationerna, för
nektar- och pollensamlare, samt för andra växtätande insekter på lokalen.
Förekomst av svinrotvecklaren och slåttergubbemalen i en enstaka hävdad
population av svinrot och slåttergubbe indikerar gynnsam hävdregim utifrån
berörda arters habitatkrav på just den platsen. Förekomst av arterna i flera
närliggande hävdade populationer av svinrot och slåttergubbe kan indikera
lämplig hävd i ett landskapsperspektiv, dvs. att svagbetade eller sent slåttrade
biotoper varje år finns i landskapet, inom fjärilarnas flygradie. Svinrot och
slåttergubbe kan således anses vara flaggskeppsarter för hävdade slåtter och
extensivt betade ogödslade naturbetesmarker.
Ytterligare information
ArtDatabankens Artfaktablad (http://www.artdata.slu.se/index.html).
18
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Utbredning och populationsstatus
Nuvarande utbredning
Lista över lokaler med behov av skötselåtgärder hittas i Bilaga 2 och kartor
med de svenska förekomsterna hittas i Bilaga 4.
Svartvit säckmal förekommer från Nordafrika genom Europa där den
rapporterats från ett 20-tal länder upp till södra Skandinavien och därefter
österut genom Ryssland till Asien. Från Norge är den rapporterad från en
handfull lokaler utefter sydostkusten från Arendal i söder längs Oslofjorden
norrut till Oslo. Från Finland är arten sammanlagt rapporterad från tolv
lokaler i den södra landsänden, men under den senaste 10-årsperioden har
den bara anträffats på tre lokaler. Från Sverige föreligger den senaste 30årsperioden endast enstaka fynd från Ardre, Ireviken, Hejnum hällar och
Hörsne på Gotland, samt från Högsby i Kalmar län.
Slåttergubbemalen är utbredd i
Europa från Sydnorge till norra Italien
och från Frankrike till Polen. I Norge är
slåttergubbemalen känd från fylkena
Rogaland, Vestagder, Austagder, Östfold och Akershus, totalt på nio lokaler.
I Danmark har arten endast hittats
på Fyn och Jylland. På senare tid har få
fynd gjorts i landet. I Sverige har den en
västlig utbredning med nyare fynd från Bild 10.
Kronobergs län: Hestranna, Nybygget
och N Lövsjön, Kalmar län: Konungaryd, Nickemåla, Venskögle, Odensås,
Torsebo, Uddaryd, Farshult, Kåremåla,
Krokshult. Jönköpings län: 5 km NO
Eksjö och från Fiskarehultet. Hallands
län: Mästocka ljunghed, Tönnersjömålet, Hollandsbjär, Veinge, Jonstorp och
Remma, samt från Örebro län: Lekhyttan (Bild 10), Grönelid (Bild 11) och
Bild 11.
Lilla Kampetorp (Bild 12). Från Skåne
län finns inte några kända fynd efter
1966.
Svinrotvecklaren är under de senaste åren konstaterad på fyra förekomstlokalområden, samtliga på Gotland. (1)
Efter väg 143 mellan Sjonhems kyrka
och söderut till strax innan avfarten till
Ardre. (2) från Lojsta änge till Russparken och Botes källmyr. (3) längs väg
Bild 12.
141 efter Klinte mot Levide och slutligen (4) längs väg nära Austris och i Hall-Hangvars naturreservat. På de tidigare kända lokalerna Öja och Träkumla har arten inte gått att återfinna. På
19
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
den sistnämnda lokalen, en gles tallskog, har igenväxning förstört möjligheterna för svinrotvecklaren att leva kvar. Däremot är Öjalokalen ett änge som
hävdats utan kontinuitetsbrott, varför det är svårt att peka på någon orsak
till att den nu saknas där. På Öland där svinroten är på tillbakagång (Sterner
1985) finns inga återfynd av fjärilen efter 1942 trots många eftersökningar i
Algutsrum och Högsrum, de tidigare kända öländska lokalerna, och inte heller på andra tänkbara svinrotlokaler. Den enda fastlandslokalen, är vid en
vägkant strax intill Garphyttans nationalpark. Där är arten endast funnen vid
ett tillfälle 1971, men förutsättningarna för arten att leva kvar där bedömd
som goda då markerna i nationalparken och utanför denna hålls öppna
genom beteshävd. I Norge förekommer svinrotvecklaren och är på senare tid
funnen mycket lokalt i fylkena Akershus, Telemark och Hedmark, totalt på
fem lokaler. Arten är uppgiven från sydvästra Finland men det anses numera
vara mycket osäkert, varför artens eventuella förekomst i Finland håller på
att utredas. Svinrotvecklarens utbredning i övrigt finns i Estland, Lettland,
Tjeckien, Slovakien och i Ryssland, Transural och Kazakstan. I Baltikum är
förekomsterna mycket lokala. Det har inte gått att få fram uppgifter om förekomsterna i de övriga länderna, men med stor sannolikhet är förekomsterna
även där mycket lokala.
Populationsfakta
Storleken på den svenska populationen av svartvit säckmal är mycket svår att
uppskatta. Arten är i dagsläget känd från en enda lokal på Gotland, men sannolikt finns ett mörkertal då den endast är aktiv under begränsad tid tidigt
under säsongen och dessutom har kort livslängd som fullbildad fjäril. Den är
därför svår att konstatera på sina lokaler. Även i våra grannländer förekommer arten mycket lokalt och fragmenterat. Detaljerade upplysningar om
utbredningen utanför Norden har varit svårt att få fram förutom från de baltiska länderna.
På sin nu enda kända lokal kan populationsstorleken, med tanke på de
speciella krav i en viss tidig igenväxningssuccession som arten tycks ha, uppgå till högst 100 individer. Med mörkertal uppskattas den svenska populationen till högst 1000 individer. Den stora världsutbredningen för svartvit säckmal och dess nyckfulla uppträdande gör att det är mycket svårt att ange Sveriges andel av världspopulationen.
Populationsberäkningar av de svenska bestånden av slåttergubbe har
utförts 2007. Antalet plantor har uppskattats till 250 000 plantor i boreal
region, samt 25 000 plantor i kontinental region. Beräkningar av svinrotvecklarens och svartvita säckmalens värdväxter har däremot inte genomförts.
Man kan i regel räkna med att värdväxttillgången styr fjärilspopulationernas
storlek och därför varierar arternas individantal kraftigt från lokal till lokal.
Då larvangreppen av slåttergubbemalen är mycket lätta att konstatera bör
populationsstorleken vara möjlig att beräkna vid en inventering. Populationerna är i dag till stor del kraftigt fragmenterade och arten förekommer
många gånger i små restpopulationer med värdväxten. Detta betyder att individantalet kan vara mycket lågt. På flera av lokalerna finns kanske bara några tiotal individer vissa år. På de rikligare förekomsterna kan individantalet
20
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
möjligen uppgå till några 100-tal eller i vissa fall upp till 1 000 individer. Med
mörkertal kan den svenska populationen under gynnsamma år beräknas till
ca 5 000 individer.
Det är i dagsläget omöjligt att ange Sveriges andel av världspopulationen då
det är mycket svårt att få fram aktuella uppgifter från stora delar av artens
utbredningsområde. Dock är det känt att odlingssystemen i Europa generellt
tenderar att läggas om från traditionell modell till mera storskaliga och industriella former där betes- och slåttergynnade arter får minskat livsutrymme.
Svinrotvecklaren har i Sverige tidigare endast varit känd från några få
lokaler. Under de senaste åren har undersökningar av arten visat att den
åtminstone på Gotland har en större utbredning. Arten tycks vara mycket
lokal och vikande i sitt utbredningsområde i Europa och poulationsberäkningar saknas. Av denna anledning är det omöjligt i dagsläget att ange Sveriges andel av världspopulationen
Varje population bör ses som unik i ett genetiskt perspektiv genom fragmentering och lokala anpassningar. Svinrotvecklaren antas dessutom ha dålig
spridningsförmåga. De gotländska populationerna torde knappast ha kontakt
med fastlands- eller de baltiska populationerna. Artens försvinnande från
Öland kan diskuteras i form av utdöendeskuld då populationsminskningen
där till slut medförde att inga närliggande populationer kunde ersätta försvinnandet från de sista lokalerna. Risken är att arten försvunnit från de flesta av
sina tidigare lokaler på fastlandet utan att vi vet om att de funnits där. I dagsläget är arten endast känd från åtta lokaler på Gotland som bedöms hysa
populationer på i genomsnitt max 200 reproducerande individer. Med mörkertal inräknat uppskattas den svenska populationen till inte mer än ca 4 000
individer.
Aktuell hotstatus
Svartvit säckmal klassas som Starkt hotad (EN) i Sverige och i Finland. I Norge är arten inte rödlistad.
Slåttergubbemal säckmal klassas som Starkt hotad (EN) i Sverige och som
Sårbar (VU) i Norge. I Danmark är arten inte rödlistad.
Svinrotvecklaren klassas som Starkt hotad (EN) i Sverige och i Norge. Så
vitt det är känt är den inte heller med på rödlistan i något av de länder där
arten förekommer trots att den är sällsynt förekommande och mycket lokal.
Historik och trender
Den svartvita säckmalen beskrevs av Carl Peter Thunberg 1788. Som typlokal anges ”Europa”. Det första svenska fyndet av arten tycks härröra från
Vickleby på Öland, där finländaren Adolf Nordman påträffade arten 1935.
Nästa fynd dyker sedan upp från Roma på Gotland, där den påträffades av
Martin Ekström 1937. Därefter har den påträffats i Visby 1956 och 1969,
Ireviken 1978, Hejnum hällar 1986, Ardre 1996 och Hörsne 2005 – 2006.
(Bild 7). Från fastlandet är den svartvita säckmalen endast känd från en grusåslokal utmed Emån i Högsby i Kalmar län (Bild 17). Där påträffades den vid
några tillfällen mellan 1970 och 1975. Trots riktade eftersök har den därefter
inte kunnat återfinnas på lokalen. Totalt är mindre än 50 individer kända
21
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
från landet och den senaste 30-årsperioden är endast enstaka fjärilar påträffade
på fyra lokaler utefter en sträcka på cirka 50 km på nordöstra Gotland.
Arten är endast anträffad på solrika
väldränerade marker med varmt
lokalklimat och därför är kraftig igenväxning sannolikt ett stort hot. Förändrad markanvändning har förmodligen
Bild 7.
varit största anledningen till artens
minskning i landet. Då larven lever på
värdväxtens frön under sommaren är
det viktigt att anpassa skötseln så att
inte alla plantor slås eller betas av
under larvtiden. Historiskt sett har
lämpliga habitat sannolikt funnits på
avstängslade ängsmarker i åkergärden
och betesmarker i ängsgärden, vilka
ofta utgjordes av klipphällmark eller
andra steniga partier som inte kunde
Bild 17.
odlas och där tjärblomster och backglim trivdes. Där hann larverna färdigutvecklas i och med att dessa marker
fick en sen hävd efter skörd och slåtter. Trenden för den svartvita säckmalen
är i Sverige helt klart negativ och arten har endast påträffats på två lokaler
den senaste 20-årsperioden. Detsamma gäller för Finland där den numera
förekommer på endast tre lokaler. I Norge har någon minskning inte observerats på de få kända lokalerna. Internationellt sett får man anta att artens
habitat har minskat med ökad exploatering och ändrade brukningsformer.
Slåttergubbemalen beskrevs av Heyden 1863. Den anmäldes som ny för
Sverige 1921 av Ernst Orstadius genom fynd från Kronobergs län iVäxjötrakten 1921. Arten påträffades på tre lokaler nordost om Växjö 2005. Från Skåne län är arten funnen vid Kivik 1934, Höör 1944 - 1953, Ribetuaröd 1957,
Riseberga 1962 och Hardeberga 1966. Därefter är arten inte noterad från
Skåne. I Hallands län finns arten för närvarande på sex kända lokaler (se
Bilaga 2). Första fyndet i länet är från Laholm 1962. I Kalmar län påträffades
den först vid Åseda 1973 och 1975, Högsby 1981 och 1985, samt vid
Konungaryd 1989. Vid inventering 2006 påträffades den på åtta nya lokaler i
länet. Från Jönköpings län finns ett fynd nära Stockerydssjön, 5 km NO
Eksjö 1974, samt vid Fiskarehultet 2005. I Västra Götlands län rapporterades den från Landvetter 1931, Kinnekulle 1935, samt Göteborg, mitten av
1970-talet. Slutligen så Örebro län, där den påträffades strax utanför Garphyttans nationalpark 1971. Vid inventering 2005 kunde arten inte återfinnas
på lokalen, men väl ca 4,5 km därifrån vid en naturbetesmark vid Lekhyttan
där larvangrepp påträffades. Vidare påträffades arten under samma inventering vid Lilla Kampetorp nära Tiveden och vid Kungsbacken, Grönelid. Arten
har en västlig utbredning i Sverige och fynd som tidigare rapporterats från
Gotland är osannolika, då värdväxten saknas där.
22
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Svinrotvecklaren beskrevs så sent som 1942 av Per Benander. Vid ett
besök på Öland, närmare bestämt i Algutsrum den 11 juni 1941 reagerade
han på som han trodde tidigt flygande exemplar av fettistelfrövecklaren
(Eucosma obumbratana) på en slåtteräng. Senare jämförelser med fettistelfrövecklaren visade att det rörde sig om en art skild från denna. Benander fann
även i sin samling, ytterligare exemplar tidigare insamlade på Gotland, i Öja
1919 och 1931, också på en frodig slåtteräng (üppigen Laubwiese) tidigt i
juni. Benander fann också arten den 19 juni 1942 då han vid Högsrum på
Öland fångade in 15 honor.
På Öland har inte arten märkligt nog inte gått att återfinna sedan dess
trots många försök under årens lopp. Svinrotvecklaren är heller inte återfunnen på sin enda fastlandslokal vid Garphyttans nationalpark. Ett försök att
återfinna svinrotvecklaren i Närke gjordes år 2005 men ett ihärdigt lågtryck
med omfattande regn under ett tredagars besök omöjliggjorde alla försök till
insamling. För närvarande har arten endast fragmenterade kända förekomster på mellersta och norra Gotland.
Under järnåldern och fram till mitten av 1900-talet var arten troligen en
karaktärsart för friska ängsmarker med stort inslag av värdväxten svinrot, på
marker med slåtter och efterbete under hösten.
Orsaker till tillbakagång och aktuella hot
Kända orsaker till tillbakagång
Ändrade brukningsformer med övergång från ett ålderdomligt småskaligt
jordbruk till ett modernt rationellt jordbruk är sannolikt det största hotet
mot dessa arter. Under 1900-talet har de ogödslade, lågproduktiva slåtteroch betesmarkerna i hög utsträckning övergetts, och ersatts med mer produktiva, ofta gödslade marker som kan föda ett större antal djur på mindre yta.
Naturbetsmarkerna har i hög utsträckning också ersatts av foderproduktion
på odlade vallar. Gödsling, tillskottsutfodring och bland annat ökat atmosfäriskt kvävenedfall har medfört ett högre näringstillstånd i stora delar av
dagens hävdade marker vilket bidragit till en trivialisering av floran där mera
kvävegynnade arter som t ex. hundkäx och skogsnäva gynnats. Detta har
bidragit till en kraftig minskning av lämpliga habitat för sådana hävdgynnade
arter som är knutna till näringsfattiga marker. Även igenplantering och spontan igenväxning av slåtter- och betesmarker har drastiskt minskat ytan av
lämpliga livsmiljöer. De återstående områdena med ogödslade, hävdade men
svagt betade marker ligger ofta mycket glest i landskapet.
Då odlingssystemen i hela Europa generellt tenderar att läggas om från
traditionell skötsel med svagt och varierat bete eller slåtter till mera storskaliga och industriella former medför det att dessa arter även internationellt får
anses som hotade.
Den svartvita säckmalen är en svårfunnen art som alltid ansetts som sällsynt i landet. Dock har antalet fynd stadigt minskat. Minskningen av artens
habitat, öppna örtrika torrängspartier och kalkhällmarker som sköts med sen
slåtter, alternativt sent bete, är sannolikt den största anledningen till artens
minskning i landet. Lokalen vid Högsby är numera allt för hårt betad med
23
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
nötkreatur. Backglim- och tjärblomsterbestånd utmed väg 34 är sannolikt
utsatta för alltför tidig vägkantsslåtter för att passa säckmalen, vilket möjligen kan ha slagit ut arten från lokalen.
Rika förekomster av backglim och tjärblomster som slås eller betas alltför
tidigt på sommaren utgör sannolikt en dödsfälla för arten.
Slåttergubbemalen har en lokal och fragmenterad utbredning och är hårt
knuten till sin värdväxt. Slåttergubbe förekommer i sydvästra Sverige där den
växer på kalkfattig mark, i hävdade naturbetesmarker, slåtterängar och ljunghedar. Växten hade tidigare en mycket vidare utbredning i Syd- och Mellansverige, men har nu gått tillbaka och helt försvunnit från många av sina tidigare växtplatser på grund av gödsling, ohävd eller alltför hårt bete.
Svinrotvecklaren är enligt nuvarande kunskap den enda fjärilsarten i Sverige som lever på svinrot. Svinroten som tidigare var mycket allmän på sydoch mellansvenska ängar har gynnats av långvarig slåtterhävd som bland
annat medfört god solinstrålning. I halvskugga blommar den endast sparsamt
och tynar snart bort om buskar och träd skuggar ut den. Svinrot kan leva
kvar länge i vägkanter, ljusa skogstyper, ledningsgator och anda miljöer som
inte blir för mörka. Den kan också öfrekomma i betesmarker, men växtens
smaklighet gör att den sällan förekommer i rika bestånd i betesmarker. I de
glesa, ljusa gotländska ängstallskogarna är svinroten är en karaktärsart förutsatt att skogen inte tätnar. Fram till början av 1900-talet var extensivt skogsbete vanligt, vilket kan ha gynnat svinroten även utanför ängsmarkerna.
Aktuell hotsituation
Risken för fortsatt igenväxning på kvarvarande lokaler är överhängande.
Upphörande eller minskande ängsslåtter och betesdrift är på många håll orsaken till försämrad biotopkvalitet. Övergången från ängsslåtter till bete med
en betesregim som inte är anpassad till värdväxternas behov missgynnar programmets arter kraftigt . Den sannolikt dåliga spridningsförmågan i kombination med allt för stora avstånd mellan biotoper av lämplig sort förhindrar
naturlig återkolonisation inom flertalet förekomstområden. Möjligheterna till
en fungerande metapopulationsdynamik spolieras på grund av ökad fragmentering, vilket kraftigt ökar risken för slumpmässiga lokala utdöenden. Utdöendeskulden är sannolikt hög för dessa arter på grund av att flera av populationerna finns i igenväxande marker där den ”älskliga fasen” snart är överstånden och att populationsstorlekarna därtill ofta är mycket små.
Befarad känslighet för klimatförändringar
De varma och torra somrarna under 1990-talet bör ha gynnat sol- och
värmeälskande arter som svartvit säckmal. Om nederbördsmängderna ökar
kommer förmodligen dessa arter att missgynnas på grund av kortare perioder
med sol och därigenom sämre lokalklimat.
Slåttergubbemalens larv lever inuti bladet på värdväxten och är sannolikt
tämligen okänslig för ökad nederbörd. Ej heller tycks den vara alltför känslig
för lokalklimatet. Artens förekomster på Mästocka ljunghed och Tönnersjömålet som har bland de högsta nederbördsmängderna i landet och ligger i en
kall klimatzon tyder på detta. Dock trivs med all säkerhet den fullbildade fjä24
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
rilen med ett soligt och varmt väder under flygtiden, likt de flesta fjärilsarter.
Svinrotvecklaren gynnas förmodligen av varmt och soligt väder och är
aktiv under kvällen särskilt vid solnedgången. Klimatet får dock inte bli för
torrt eftersom svinroten trivs på frisk till något fuktig mark som då delvis kan
torka ut. Prognoserna för framtiden talar i stället om ökade nederbördsmängder som skulle missgynna svinrotvecklaren, särskilt som imago och artens
möjligheter till parningsflykt och äggläggning skulle kunna försvåras.
Samhällelig status
Arterna har följande samhälleliga status i nationell lagstiftning och internationella överenskommelser som Sverige ratificerat.
Fridlysningsbestämmelser
Svartvit säckmal, slåttergubbemal och svinrotvecklare är inte fridlysta i Sverige.
Livsmiljödirektivet och fågeldirektivet
Flera av ÅGP-arternas livsmiljöer ingår bland de naturtyper som utpekas i
art- och habitatdirektivet (Species and Habitats Directive) som skall ingå och
skyddas i i det europeiska nätverket Natura 2000. Därför bör dessa arters
habitat och resurskrav tillgodoses i skötselföreskrifterna för de Natura 2000områden som hyser arterna.
Internationella konventioner
Arterna är ej upptagna på den globala rödlistan från 2004 och har ingen status i art- och habitatdirektivet eller i internationella konventioner som Bern
och Cites
Befintliga internationella ”Action plans”
Arterna omfattas inte av några internationella åtgärdsprogram.
Övriga fakta
Erfarenheter från tidigare åtgärder som kan påverka bevarandearbetet
Inga tidigare åtgärder har gjorts för att bevara den svartvita säckmalen eller
svinrotvecklaren. Några sårbarhetsanalyser är ej genomförda på någon av
dessa arter.
Slåttergubbemal är mycket lättkonstaterad som larv och kläckningsförsök
har givit mycket bra kläckningsresultat. Detta innebär att arten tämligen
enkelt bör kunna sättas ut på lämpliga habitat med värdväxten, på lokaler
där fjärilen försvunnit eller saknas.
Extensiv vårbränning har i Hallands län visat sig gynna slåttergubbepopulationer och därmed även slåttergubbemalen. Vid Naturreservatet Mästocka
ljunghed har skötselprogrammet reviderats år 2005, vilket resulterat i flera
betesfållor, en åtgärd som tillåter en lämplig betesrotation. Vid naturreservatet och Natura 2000-området Hollandsbjär har skötselplanen reviderats, var25
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
vid lägre betestryck, småskalig bränning och eventuell markschaktning av det
helt igenvuxna ytskiktet föreslagits. Natura 2000-området Tönnersjömålet på
Mästocka skjutfält har skyddsbränts på våren de senaste 50 åren för att undvika vådabränder i samband med bombfällningar och annan övningsverksamhet. Ett stort antal rödlistade arter, förutom slåttergubbemal, förekommer på det 200 hektar stora området, vilket visar på en för dessa arter väl
fungerande skötsel.
Råd om hantering av lokalkunskap
Kännedom om förekomster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av
sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen ska spridas till markägare och
nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av
området där arten förekommer.
Något större insamlingstryck föreligger knappast på dessa småfjärilsarter.
Uppgifter om förekomster av arterna bör inrapporteras till ArtDatabanken
och till aktuell Länsstyrelse. Länsstyrelsen ska ha kontroll över artens förekomst i databasform och kan om så krävs sekretesstämpla uppgifterna.
26
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Visioner och mål
Vision
Visionen är att svartvit säckmal, slåttergubbemal och svinrotvecklare, vilka
för närvarande har hotkategori Starkt hotad (EN), på sikt når gynnsam bevarandestatus. För att möjliggöra detta krävs (1) att populationerna ökar eller
är stabila genom att kvalité och areal av habitat för arterna ökar; (2) att fler
populationer skapas för arterna; (3) att arternas utbredningsområde inte är
fragmenterat, dvs. att ett antal förekomster ligger tillräckligt tätt för att arterna skall kunna röra sig mellan dem och att lokala försvinnanden uppvägs av
naturliga återkolonisationer.
Visionen blir därmed för svartvit säckmal, att arten ska finnas på minst
10 lokaler med sammanlagt minst 5 000 individer. För slåttergubbemal, att
arten ska finnas på minst 40 lokaler med minst 15 000 individer sammanlagt
och svinrotvecklare på minst 20 lokaler, där populationerna totalt uppgår till
minst 10 000 individer.
Bristanalys
Allmänt, slåtterängsfjärilarna och deras värdväxter
Utan riktade åtgärder för ängsarter och ängsartade miljöer i allmänhet kommer med största sannolikhet de svenska populationerna av dessa arter att
minska kraftigt de närmaste 10-20 åren. Det är inte troligt att igenväxningen
kommer att uppvägas av att det tillkommer nya slåtterängs- och naturbetesmarker genom olika restaureringsåtgärder. Det är inte heller troligt att arterna generellt gynnas av hävd och restaurering inom miljöersättningssystemet,
då detta ofta innebär ett alltför hårt betestryck tidigt på året. Samma farhåga
gäller andra pågående insatser för att restaurera och sköta ängs- och betesmarker med slåttergubbe och svinrot. Arterna skulle lätt gynnas om skötseln
anpassades till deras biotopkrav och till att de är känsliga för tidig avbetning/slåtter samt för gödling och igenväxning.
En artvis bristanalys ger följande:
Svartvit säckmal är i dagsläget endast känd i en population på nordöstra
Gotland. Av artens åtta kända lokaler är en igenväxt och på en lokal har
värdväxten minskat på grund av hårt bete. Artens nu enda kända lokal vid
Hörsne saknar hävd och riskerar att växa igen. Vidare ligger mitt på lokalen
en hög med GROT som legat några år och skuggar och kväver värdväxten.
Ytterligare två av de kända lokalerna i Sverige är gamla litteraturuppgifter
där endast kyrksocken är angiven och uppgifter om exakt lokal saknas. Alla
lokalerna, utom den vid Ardre som är naturreservat, saknar skydd och det
har inte heller genomförts några naturvårdsåtgärder för att gynna denna eller
andra arter.
Slåttergubbemalen är den sista 10-årsperioden känd från 22 lokaler från
27
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Småland, Halland och Närke. Tidigare fyndlokaler vid Hardeberga i Skåne
har växt igen eller betas hårt och slåttergubben tycks ha försvunnit. På minst
en lokal har populationen minskat drastiskt på grund av hårt åretruntbete.
Sexton av lokalerna saknar skydd.
Svinrotvecklaren är under de senaste åren endast konstaterad på åtta
lokaler, samtliga på Gotland. Sex av dessa utgörs av vägkanter och gläntor in
mot omgivande skog. Återstående två lokaler utgörs av ett prästänge och ett
naturreservat.
Det är svårt att peka på någon speciell brist förutom den stora omställningen som skett i jordbrukslandskapet. Det tidigare mosaikartade jordbruket med små slåtterängar och naturbetesmarker har fått ge vika för ett mer
specialiserat jordbruk med stora fält och konstgödsling. I detta landskap har
slåtterängsarternas möjligheter att leva vidare, genom rationaliseringar av
och fragmentering av kvarvarande småbiotoper, helt naturligt minskat.
Kortsiktigt mål
Allmänt, slåtterängsfjärilarna och deras värdväxter
Inom fem år skall:
1) en restaureringsplan vara upprättad för samtliga län som omfattas av
åtgärdsprogrammet. I planen skall framgå vilka lokaler som prioriteras
för hävd, röjning och andra eventuella åtgärder. Även en konsekvensanalys över vad de föreslagna åtgärderna innebär för andra arter bör
tas fram.
2) landsbygdsprogrammets nya miljöersättningsregler utnyttjas i så hög
utsträckning som möjligt för att nå en optimal skötsel av ängs- och
hagmarksbiotoper. I miljöer med någon av åtgärdsprogrammets arter
bör rådgivning och åtagandeplaner anpassas efter arternas (värdväxternas) behov.
3) skötselplaner/bevarandeplaner för naturreservat, Natura 2000-områden etc. vid behov vara modifierade så att optimal skötsel av slåtterängsbiotoper och naturbetesmarker tillämpas på största möjliga antal
lokaler för fjärilarna.
4) ett eller flera seminarier om skötsel av slåtterängsbiotoper hållits, med
syfte att förbättra kunskapen om skötsel av dessa hotade miljöer samt
att sprida den till aktörer som arbetar med skötseln. Denna aktivitet
kan troligen samordnas med information om flera andra åtgärdsprogram.
5) utbredning och antal populationer (kända populationer samt inventeringsbaserat mörkertal) vara kända för de tre arterna.
6) en prognos vara utförd för de tre arterna, baserad på hävd- och igenväxningsstatus på lokaler med värdväxterna.
Svartvit säckmal Coleophora albella
Inom fem år skall:
1) populations- och biotoptrender på artens nu enda kända lokal vara
28
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
positiva med > 300 reproducerande individer, och den till stora delar
igenväxta heden ha restaurerats så att ytan lämpligt habitat ökat minst
fyra gånger.
2) minst fyra nya potentiella lokaler vara identifierade och restaurerade.
3) artens förekomst i Kalmar och Gotlands län vara känd.
4) kunskap om artens utvecklingsbiologi vara fördjupad.
5) uppföljning av populationstrend vara påbörjad.
6) anpassning av skötselplaner och bevarandeplaner enligt Bilaga 2 vara
genomförd.
7) restaurering och skötsel av lokaler enlig Bilaga 2 vara genomförd.
Slåttergubbemal Digitivalva arnicella
Inom fem år skall:
1) arten ha stabila eller ökande populationstrender i tre kända hävdade
biotoper i Örebro län. Individantalet bör uppgå till > 200 individer
per lokal.
2) minst fem presumtiva lokaler i Örebro län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås (två kända slåttergubbelokaler är för närvarande för hårt betade av Highland cattle).
3) arten ha stabila eller ökande populationstrender på samtliga av de
sex hävdade lokalerna i Hallands län. Individantalet bör uppgå till >
4000 individer.
4) minst fem presumtiva lokaler i Hallands län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås.
5) arten ha stabila eller ökande populationstrender i minst de tre kända
lokalerna i Kronobergs län. Individantalet bör uppgå till > 600 individer.
6) minst tre presumtiva lokaler i Kronobergs län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås.
7) arten ha stabila eller ökande populationstrender på de åtta kända
lokalerna i Kalmar län där individantalet bör uppgå till > 1600 individer.
8) minst fem presumtiva lokaler i Kalmar län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås.
9) arten ha en stabil eller ökande populationstrend på den kända lokalen i Jönköpings län. Individantalet bör uppgå till > 200 individer.
10) minst tre presumtiva lokaler i Jönköpings län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås.
11) artens utbredning och förekomst i Sverige vara känd.
12) restaurering och skötsel av lokaler enlig Bilaga 2 vara genomförd.
13) uppföljning av populationstrend på de kända lokalerna ha påbörjats.
14) bevarandeplanen ha anpassats i Natura 2000-områden i Grönelid
och Lekhyttan i Örebro län.
15) bevarandeplanen ha anpassats i Natura 2000-område vid Hollands
bjär i Hallands län.
29
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Svinrotvecklare Eucosma scorzonerana
Inom fem år skall:
1) populations- och biotoptrender på artens åtta lokaler på Gotland vara
positiv. Populationen bör uppgå till > 5000 individer.
2) artens utbredning på Gotland vara känd.
3) minst tio presumtiva lokaler i Gotlands län vara identifierade där
lämplig hävd föreslås.
4) artens status i Garphyttans nationalpark och utbredning i Örebro län
vara känd.
5) minst fem potentiella lokaler per län väljas ut i Kalmar, Kronoberg och
Östergötlands län och inventeras på eventuell förekomst på arten.
6) kunskap om artens utvecklingsbiologi vara fördjupad.
7) uppföljning av populationstrend på de kända lokalerna ha påbörjats.
8) restaurering och skötsel av lokaler enlig Bilaga 2 vara genomförd.
9) revision av skötselplan i Garphyttans nationalpark vara genomförd.
Långsiktigt mål
Inom 20 år (senast 2025) skall:
1) flertalet nya potentiella lokaler vara koloniserade. Visar det sig att
någon av arterna inte svarar positivt på åtgärderna, kan det bli aktuellt
att sätta ut individer på nya lokaler.
2) flertalet lokaler inom varje lokalt utbredningsområde ha spridningskontakt med varandra..
3) antalet populationer och trenderna inom populationer vara så positiva
att arterna inte längre ska uppfylla IUCNS.s kriterier för att vara nationellt hotade, det vill säga ej vara Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN)
eller Sårbar (VU). Detta innebär att arten måste finnas på > 10 lokalområden samt att den reproducerande populationen inte får understiga 2000 individer. Detta innebär att arternas klassificering på den
nationella rödlistan kan ändras från Starkt hotad (EN) till Hänsynskrävande (NT). De givna begränsningarna till naturtyp och värdväxt
kan innebära att arterna inte helt kan avföras från den svenska rödlistan.
30
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Åtgärder, rekommendationer
Vidtagna åtgärder
Inventeringsinsatser under åren 2004 - 2006
I Hallands län har slåttergubbemal inventerats i samband med åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar, varvid sex populationer
har konstaterats. I Örebro län har inventering av slåttergubbemal och svinrotvecklare genomförts med tre nya populationer med slåttergubbemal som
resultat. Slåttergubbemalen har även påträffats på tre lokaler öster om Växjö
i Kronobergs län samt på åtta lokaler i Kalmar län, där även svartvit säckmal
eftersökts på sin enda tidigare kända lokal med negativt resultat. I Gotlands
län har 2005 – 2006 svartvit säckmal och svinrotvecklare eftersökts med en
nyfunnen lokal för svartvit säckmal och fem nya lokaler för svinrotvecklare
som resultat. I Skåne län har två tidigare lokaler för slåttergubbemal besökts
med negativt resultat.
Beskrivning av prioriterade åtgärder
I det här avsnittet ges en övergripande beskrivning av de åtgärder som föreslås genomföras under åtgärdsprogrammets giltighetstid. I Bilaga 1 och 2
finns tabeller med detaljerad information om de planerade åtgärderna.
En prioriteringslista över de föreslagna åtgärderna bör upprättas i respektive län. Detta för att underlätta det framtida arbetet då kunskapsnivån om
de aktuella arterna är mycket varierande i de olika länen.
Uppföljning av resultat efter utförda åtgärder måste förmodligen utföras
på olika nivåer gällande de tre fjärilsarterna. Ett visst antal restaurerade lokaler väljs ut för detta i varje län. Ett sätt att mäta resultatet är i ett första skede
att följa populationerna av de aktuella värdväxterna. Plantor eller kloner kan
räknas i utlagda kvadratmeterrutor eller i transekter före och efter restaurering, lämpligen varje år under åtgärdsprogrammets giltighetstid. Den enda
fjärilsarten som med dagens kunskap kunskap enkelt går att inventera är slåttergubbemalen, vars larvangrepp är lättkonstaterade.
För att underlätta det praktiska arbetet och dokumentera åtgärderna är
det lämpligt att upprätta länsvisa restaureringsplaner för arterna och deras
biotoper. Där bör framgå vilka populationer som prioriteras för hävd, röjning
och andra eventuella åtgärder. Innan utförd inventering är det inte meningsfullt för vissa av arterna och länen att redan nu föreslå specifika lokala åtgärder. Därför har sådana åtgärder bara föreslagits för Örebro, Halland, Kronoberg, Gotlands och Kalmar län (se Bilaga 2).
31
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Ny kunskap
Kunskapsläget om de tre arterna ligger för närvarande på helt olika nivåer.
Några gemensamma frågor som behöver svar är följande:
• Hur lång tid pågår larvutvecklingen och hur är den i fas med olika
hävdregimer?
• Mer kunskap om de vuxna djurens beteenden t ex aktivitet och flygtid.
• Hur skall uppskattning av populationsstorlek utföras?
• Hur stora är populationerna på lokalerna?
• Hur stort antal reproduktiva individer behövs för långsiktigt stabila
populationer?
• Hur är spridningsförmågan hos arterna? Hur nära behöver lokalerna
ligga för att genflöde mellan närliggande populationer skall kunna ske?
• Vilka habitatkvaliteter är nödvändiga för arterna och hur stora behöver
habitaten vara?
• Var finns arterna i landet?
• Hur fluktuerar arterna?
• Vilka hot finns, förutom minskande habitat, i form av parasitoider,
konkurrens och predatorer?
• Vilka skötselåtgärder är optimala för de olika arternas fortlevnad och
spridning?
Den svartvita säckmalens biologi och ekologi bör definieras för att mera
exakt kunna utföra inventeringar och rätt åtgärder. Mera kunskap om följande behövs:
• Artens värdväxtberoende till backglim, och om tjärblomster och gökblomster kan fungera som alternativa värdväxter.
• Hur ser utvecklingsbiologin ut? När är larven färdigutvecklad, var
övervintrar den och var och hur förpuppar den sig?
• Var finns arten i landet? Finns den t ex kvar i Kalmar län?
Slåttergubbemalens biologi och ekologi är mera välkänd, men mera kunskap om följande behövs:
• Var lägger honan äggen och hur övervintrar arten?
• Var finns arten i landet? Finns den t ex kvar i Skåne och i Västergötland?
• Hur intensiv vårbränning av habitatet tål slåttergubbemalen?
• Om markerna hävdas genom bete, vilken betesregim och vilken tid för
betespåsläpp och vilket betestryck tål den?
För närvarande finns endast fragmentarisk kunskap om svinrotvecklaren.
Många frågetecken kring artens ekologi, utvecklingsbiologi och utbredning
återstår att besvara. Mera kunskap om följande behövs:
• Artens värdväxtberoende till svinrot och om slåtterfibbla kan fungera
som alternativ värdväxt. Skiljer sig de norska och lettiska populationerna av svinrotvecklare på andra sätt från de svenska än att de lever på
slåtterfibbla?
• Hur ser utvecklingsbiologin ut? Larven lever med största sannolikhet i
32
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
blomkorgen i en gallbildning. Detta måste dock bekräftas.
• Konkurrens och parasitangrepp? Finns det ett möjligt samspel med en
gallfluga som förekommer i dessa gallbildningar?
• Vilken är den optimala miljön och vilken hävdregim är optimal med
tanke på larvutvecklingen?
• Var finns arten i landet? Finns den t ex kvar i Garphyttan i Närke?
Inventering
Det är synnerligen angeläget att få en bättre bild över arternas status i landet.
Några heltäckande inventeringar har tidigare aldrig genomförts, varför något
bakgrundsmaterial inte finns att tillgå. För de tre arterna är kunskapsläget i
dag helt olika vad gäller deras biologiska och ekologiska krav. För att få en
effektiv och övergripande inventering bör personal på respektive länsstyrelse
ha kunskap om arternas biologi och ekologi för att väl kunna förbereda
inventeringarna.
Jordbruksverkets databas (kallad Tuva) med resultaten från den nyligen
genomförda ängs- och betesmarksinventeringen är ett ypperligt underlag för
att inventera slåttergubbemal och svinrotvecklaren. I Halland finns t ex. 158
lokaler med måttlig eller riklig förekomst av slåttergubbe registrerade i databasen. Som komplement kan sökning av värdväxterna göras i databaser med
landskapsfloror samt i Artportalen (Kärlväxter).
Efter inventering bedöms mörkertal och en prognos görs utifrån befintlig
kunskap och nedan nämnda ytterligare inventeringar. Hävdade lokaler
beskrivs i termer av avbetning, förna, rumsliga strukturer etc, och uppgifterna analyseras i syfte att ta reda på vilka typer av skötsel som passar arterna.
Den svartvita säckmalen har en kort flygtid i slutet av maj och början av
juni och är svårinsamlad med en känd flygaktivitet vid solnedgången, samt
vidare under nattens tidiga mörka timmar. I Sverige har larvsäcken påträffats
vid ett enda tillfälle, men metodiken att hitta säcken bör utvecklas, då denna
metod är väderoberoende och förmodligen säkrare än att söka efter den fullbildade fjärilen.
Följande inventeringsåtgärder bör göras:
• Uppföljning av den nu enda kända lokalen vid Hörsne på Gotland.
• Inventera de lokaler där tidigare svartvit säckmal är funnen på Gotland, gäller lokalerna i Visby, Ardre, Ireviken, och Hejnum hällar, samt
ytterligare lämpliga lokaler i regionen.
• Inventera den tidigare kända lokalen vid Högsby i Småland.
• Göra ytterligare ansträngningar att återfinna arten på Öland.
• Söka efter arten inom ytterligare regioner i södra Sverige, t ex i
Bohuslän, med tanke på artens förekomst i anslutning till Oslofjorden.
Bäst kunskap finns i dagsläget om slåttergubbemalen, där larvens bladminor är lätta att leta fram i den nedre bladrosetten från maj månad och därefter kan ses långt fram på sommaren, även sedan larven lämnat minan. Även
förpuppningskammaren som i regel förfärdigas i anslutning till larvminan är
lätt att se som en liten oval lätt upphöjd mina där puppan eller puppskalet
lyser igenom. Bra bilder på minorna bör räcka för att även en icke fjärils33
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
expert ska kunna konstatera arten. Man bör dock beakta minorna av ett par
minerarflugor i familjen Agromyzidae som möjligen kan skapa osäkerhet.
Phytomyza arnicae bildar en kort linjär mina som sedan övergår i en stor oregelbunden fläck. P. conyzae bildar en oregelbunden linjär mina i bladet.
Exkrementerna ligger hos bägge arterna diffust utspridda i minan. (Spencer
1976). Slåttergubbemalens mina börjar däremot som en smal gång vid mittnerven och övergår sedan till avlång mina där exkrementerna ligger i en
sträng i mitten av gången (Bild 6).
Alla kända svenska populationer av slåttergubbe bör sammanställas första året av denna programperiod. Därefter bör varje berörd länsstyrelse utföra
inventeringar av slåttergubbemal så att den fullständiga svenska förekomsten
av arten blir känd. Fynd av fjärilen eller av larvens bladmina bör beläggas
från varje lokal, där skarpa foton eller pressade blad kan räcka. Även den
fullbildade fjärilen går att håva från värdväxten och kommer fram till ultraviolett ljus under flygtiden från sista veckan i juni fram till början av augusti.
Denna metod är mera osäker då den är mer väderberoende, dessutom kan det
vara svårt att pricka flygtiden för fjärilen.
Föreslagna inventeringsåtgärder för slåttergubbemal:
• Uppföljning av de kända lokalerna i Hallands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Örebro län.
• Inventering i samtliga län på de lokaler där slåttergubbemalen tidigare
är funnen, samt även eftersök av nya lokaler.
• Inventering av slåttergubbelokaler i Östergötlands och i Blekinge län.
• Försöka utföra populationsberäkningar grundade på larvens minor
som är lättkonstaterade på några lämpliga lokaler. Gärna med inriktning på jämförelser av olika typer av skötsel. T ex. tidigt och sent bete,
slåtter, naturvårdsbränning, samt lokaler helt utan hävd.
Svinrotvecklaren har tyvärr en kort flygtid i slutet av maj och början av
juni. Arten är aktiv på förmiddagen, men tycks mer aktiv på kvällen och i
skymningen vid solnedgången Den är också till viss delaktiv under natten och
kan därför ljusfångas med kvicksilverlampa. Den metod som erfarenhetsmässigt ger det bästa resultatet är skraphåvning över värdväxten.
De närmaste årens studier kommer att ge kunskap om larverna och deras
gnag, vilket ger möjligheter att enkelt kunna inventera större områden oberoende av väder och tid på dygnet.
Följande inventeringsåtgärder bör göras:
• Fortsatta inventeringar på Gotland i syfte att få kunskap om artens
utbredning och status.
• Fortsatta studier i ängena i Öja för att dokumentera eventuell förekomst och kontinuitet.
• Inventera Garphyttans nationalpark i Närke samt närområdet avseende
svinrotvecklaren.
• Göra ytterligare ansträngningar att återfinna arten på Öland.
• Inventera svinrotängar med lång hävd på andra håll i landet t ex några
platser i Östergötland, Småland och Blekinge.
34
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
De flesta av dessa frågor kan besvaras genom att inventeringar utformas
på rätt sätt. För vissa frågor krävs antagligen specialstudier, men vi föreslår
att dessa väntar tills vi vet vilken kunskap som kommit fram under inventeringarna. Inventeringsmanual tas fram centralt under 2007, lämpligen av
koordinerande län.
Information
Det är viktigt att information om arternas förekomst i ängen når berörda
markägare, slåttergillen och övriga berörda så slåtter sker vid rätt tidpunkt
och att påsläpp av djur sker först sent i slutet av augusti eller i september.
Även mer detaljerad betesstyrning bör diskuteras. Åtgärdsprogrammet bör
också nå ut till kommuner och vägansvariga som sköter vägslåtter då det
också är nödvändigt att denna sker sent. Informationen bör vara utformad så
att det klart framgår var arterna finns, hur de känns igen och vilken typ av
skötsel de behöver. Arterna kan lyftas fram som exempel på hävdgynnade
indikatorarter med krav som talar för stora naturvärden som det är viktigt att
kunna bevara. Informationen till berörda grupper ansvariga för slåtter skulle
kunna lämnas i form av att ett tryckt informationsmaterial om slåtter och
slåttergynnade arter tas fram.
Information om specifik skötsel av slåtterängar och naturbetesmarker
som berör hotade arter bör snabbt nå dem som arbetar med landsbygdsprogrammet både i praktiken och centralt. Det är viktigt att Jordbruksverket
informerar om vilka möjligheter som finns för att anpassa miljöstödstillämpningarna till bland annat ÅGP-arter. Inom landsbygdsprogrammet finns
bland annat möjlighet för länsstyrelserna att ställa särskilda skötselvillkor, till
exempel om när på året bete eller slåtter ska ske, hur vegetationen ska se ut
vid vegetationsperiodens slut eller att ett år inom åtagandeperioden ska vara
betes- eller slåtterfritt. Länsstyrelserna har även möjlighet att ge rådgivning
till dessa marker om de prioriterar detta.
Information om arternas behov behöver också nå personer som arbetar
med skötsel av naturreservat, Natura 2000-områden, LIFE-projekt etc.
I vissa områden där åtgärder genomförts kan informationsskyltar sättas
upp.
För att ta fram och samla kunskapen kan det vara lämpligt att hålla ett
eller flera seminarier om skötsel av slåtterängar, med syfte att förbättra kunskapen om sådana hotade miljöer samt att sprida den till olika aktörer. Deltagare kan vara naturvårdstjänstemän från berörda län, kommuner och grannländer, svenska och eventuellt utländska forskare som kan belysa olika skötselregimer, organismgrupper etc., brukare med erfarenhet av sådan skötsel
med flera. Seminarier för slåtterängar kan samordnas med andra åtgärdsprogram som berör hävdade marker som t ex. åtgärdsprogram för hotade arter
på krissla.
Förhindrande av illegal verksamhet
Fridlysning eller tidsbegränsat insamlingsförbud av arterna är för närvarande
inte aktuellt. Tvärtom behövs insamlingar och beläggmaterial för att kunna
fastställa eventuella nya fynd, särskilt från nya lokaler. Dock skall naturligtvis
35
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
de etiska regler som Sveriges Entomologiska Förening ställt upp följas vid
insamling av arten (de kan läsas på föreningens hemsida www.sef.nu). Det är
speciellt viktigt är att inte samla in larver från individsvaga populationer.
Områdesskydd
Skötselplaner för naturreservat, Natura 2000-områden etc. bör vid behov
modifieras så att optimal skötsel av biotoperna tillämpas på största möjliga
antal lokaler för arterna.
Skötsel av ängsbiotoper torde till största delen komma att utföras inom
landsbygdsprogrammet, d.v.s. med miljöersättning i icke skyddade områden.
I vissa fall, där ersättningar inom landsbygdsprogrammet inte räcker för nödvändig restaurering och skötsel, kan dock skydd vara nödvändigt. I vissa fall
kan upprättande av naturvårdsavtal vara en lösning. Det kan även vara värdefullt att i något större slåtterängsområde hålla en högre ambitionsnivå för
skötsel och information.
Skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena
Lämpliga livsmiljöer bör i första hand skapas i anslutning till de kända förekomsterna, så att förutsättningar för metapopulationer skapas. Dessa kärnområden ökar också deras möjlighet till överlevnad då fler habitat skapas
och populationerna kan öka. I detta sammanhang är det extra viktigt med en
anpassning av vägslåtter, då solrika vägslänter ofta erbjuder habitat med
lämpligt lokalklimat och även fungerar som spridningskorridorer.
Biotopförbättrande åtgärder
Skötseln behöver anpassas i lämpliga områden med hög potential, dvs. läggas
om från hårt och tidigt bete till ängsslåtter, eller möjligen till svagare eller
mera varierat bete med sent påsläpp, eventuellt även med betesfria år. När det
är möjligt ska detta betalas med befintliga ersättningar inom ramen för landsbygdsprogrammet, men i många fall blir det nödvändigt att lösa ersättningsfrågan med ÅGP-pengar. I naturreservat och nationalparker kan delar av
skötselbudgeten efter en revidering av skötselplanen läggas över till slåtter
och andra åtgärder när detta föreslås.
Det är viktigt att skötseln på respektive lokal anpassas. Slutsatser kan
dras både utifrån pågående skötsel, samt vid behov utifrån skötselförsök.
Särskilt viktigt är det att följa upp effekterna av pågående eller nyligen utförd
restaurering av ängsmiljöer, exempelvis inom olika ÅGP-projekt. För detta
krävs en ordentlig dokumentation. Effekterna av tidpunkten för betespåsläpp
och graden av betestryck varierar beroende på hur extensivt betet är, hur de
olika individerna av betesdjur betar, hur lämplig den utvalda lokalen är för
bete etc.
I redan fungerande habitat med livskraftiga populationer av arterna bör
hävden upprätthållas, möjligen med små justeringar vad gäller slåttertid,
betespåsläpp och liknande. I Halland bör till exempel traditionell vårbränning med fördel tillämpas på magra ljunghedar, slåtter- och naturbetesmarker.
För övrigt bör traditionell slåtter som föregås av årlig fagning tillämpas på så
många lokaler som möjligt.
36
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Självklart är det viktigt att bl a. anpassa tiden för slåtter och bete till de
berörda arternas krav på förekomstplatser. När det gäller tidpunkt för slåtter
så bör det påpekas att slåtter förr i tiden inte alltid utfördes så pass sent som
kring månadsskiftet juli-augusti. I områden med försommartorka i sydöstra
Sverige påbörjades slåttern redan vid midsommar. Detta gällde särskilt torra
marker.
I helt igenvuxna marker som restaurerats kan det i ett initialt skede före
slåtter vara lämpligt med någon form av bete som håller efter sly och högre
gräs, samt decimerar gammal förna och mossa. Djurens tramp skapar även
jordblottor som gynnar återetableringen av t ex slåttergubbe, backglim och
tjärblomster. Marker med svinrot som är mycket beteskänslig bör sannolikt
undanhållas från bete. På lokaler som redan hyser någon av arterna bör alltid
bete ske så sent att larverna utvecklats färdigt och lämnat värdväxten. (Se
biologi och ekologi sid. 14-16).
Skötsel av befintliga och presumtiva lokaler
Det är rimligt att anta att det dröjer sig kvar tynande populationer av dessa
fjärilar som åter kan bli livskraftiga om rätt restaureringsinsatser görs. Generellt bör skötseln av värdväxterna ske med de traditionella metoder som
utnyttjats i respektive landsdelar. Om fjärilarna påträffas i marker som hävdas genom bete kan rikligare populationer av värdväxterna stängslas ifrån
med tillfälliga elstängsel med plaststolpar som är lätta att sätta upp och kan
flyttas vid behov. Inom ramen för landsbygdsprogrammet ges för marker med
särskilda värden möjlighet till ett betes- eller slåtterfritt år inom åtagandeperioden på fem år. Ett sådant hävdfredat år bör dock planeras noggrant då det
kan utgöra en ren dödsfälla för fjärilarna om det återföljs av t ex hårt tidigt
bete året efter och merparten av populationens ägg har lagts på värdväxterna
som blommat upp i den betesfredade delen. Gödning genom stödutfodring,
dyngansamling och konstgödsling bör alltid undvikas helt på arternas lokaler.
En anpassad vårbränning är en åtgärd som man generellt sett bör utnyttja
mera på ängs- och betesmarker, både under restaureringsjobb och på vissa
marker även under kontinuerlig skötsel. I Halland där det finns en kanske
tusenårig tradition av bränning av ljunghedarna har det i flera fall visat sig
vara en tillräcklig åtgärd för att bibehålla den biologiska mångfalden. Även i
övriga delar av landet, där vårbränning inte utnyttjats i så hög grad av
människan, har det i historisk tid brunnit mera i markerna än i dag. Fördelen
med vårbränning är att tjocka lager av täckande markförna försvinner och
kväve frigörs i stället för att anrikas i marken, vilket gynnar de konkurrenssvaga växterna. Likaså skapar bränningen öppna fläckar vilket förbättrar
mikroklimatet och gynnar frögroning av örter. Bränning bör naturligtvis
utföras med försiktighet och gärna i omgångar, så att lokala populationer inte
slås ut. I Bilaga 2 och 3 följer artvisa förslag för åtgärder.
Populationsförstärkande åtgärder
Skapa nya populationer av både värdväxter och fjärilar på ytor som antingen
varit utnyttjade av arterna tidigare eller ytor som idag till synes uppfyller kända biotopkrav. Här bör ytor som ligger inom förmodat spridningsavstånd
37
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
prioriteras (1-5 km). Syftet med att tillskapa fler populationer är dels att
utvidga förekomstarean och dels att få till några områden i landet där flera
delpopulationer får kontakt på landskapsnivå, så att en balans mellan slumpartade utdöenden och återkolonisationer kan uppnås. En ökning av förekomstarean uppnås då lokaler tillkommer inom nya 2x2 kilometersrutor
enligt rödlistedefinition.
Uppföljning
Ett uppföljningsprogram för om de vidtagna åtgärderna gett önskvärt resultat
och om målen har nåtts, skall etableras. En huvuduppgift är uppföljning av
åtgärdsprogrammets mål.
Som underlag till detta skall en biologisk uppföljning utföras. Denna uppföljning syftar till att följa eventuella förändringar i:
• Lokalens struktur, fr.a. träd- och buskskikt, solexponering
• Utbredning och numerär av värdväxterna
• Utbredning och numerär av fjärilarna
• Utbredning och numerär hos eventuella naturvårdsintressanta följearter
Uppföljningen görs med två noggrannhetsnivåer
• Översiktlig nivå: Närvaro av arten detekteras på samtliga kända lokaler och potentiella närliggande lokaler år 1, 6, 11 etc. Några grova mått
på biotopens status tas.
• Noggrannare nivå på ett urval av lokaler (se nedan): Numerär av arten
inventeras år 1 & 2, 6 & 7, 11 & 12 etc. Inventering två följande år ger
möjlighet att skilja mellanårsfluktuationer från trender. Värdväxtens
abundans, avbetning etc inventeras år 1, 6, 11 etc.
Uppföljning görs i ett urval av lokaler. Det sammanlagda urvalet av uppföljningsobjekt bör täcka alla arter, alla delar av arternas utbredningsområden, de viktigaste biotoperna, och de viktigaste hävdformerna och åtgärderna. Urvalet i övrigt baseras på:
• Lokaler där åtgärder utförts eller skall utföras, helst parade med lokaler
som inte skall åtgärdas.
• Hävdade lokaler, helst parade med ohävdade lokaler.
• Lokaler med flera arter av arterna.
I slutet av programperioden görs en utvärdering och uppdatering av
åtgärdsprogrammet, baserat på den uppföljning som utförts under programmet. Detta måste göras redan inför omskrivning av programmet vid programperiodens slut.
Allmänna rekommendationer till olika aktörer
Åtgärder som kan skada arten
Den nya metoden där det slagna höet rullas in i rundbalar utgör ett hot inom
känsliga områden. Tidigare ängsmarker som slogs och hässjades efter tradi38
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
tionella metoder tillät larver och fullbildade insekter att ta sig ur det slagna
höet och de mogna ängsväxtfröerna hamnade på ängen i stället för att bli
inrullade i plast. Ogödslade vallodlingar som ligger på gamla ängsmarker kan
fortfarande hysa en örtrik flora, speciellt på magra och väldränerade marker.
Inom landsbygdsprogrammet finns möjlighet att få extra stöd för hässjning,
som är en mycket viktig del av den generella ängsskötseln. Det är angeläget
att information av hässjningens betydelse sprids så att viljan och intresse för
den metoden sprids.
Larven av den svartvita säckmalen lever på värdväxtens frön under sommaren och hösten. Detta medför att en anpassning av skötseln är mycket viktigt, så att inte alla plantor slås eller betas av under larvtiden. På lokaler där
arten är påträffad eller kan tänkas förekomma är det viktigt att skötseln sker
småskaligt och med variation. I de fall där bete ingår i hävden, bör detta
utföras med någon form av betescykler där betesfrid får råda med jämna mellanrum. Slåtter bör ej heller ske med för stor noggrannhet. Fröställningar av
de aktuella värdväxterna måste lämnas i möjligaste mån.
Den tidigare förekomsten i Småland låg i anslutning till landsvägen där
arten konstaterades leva på backglim. Vid fältbesök på lokalen sommaren
2005 kunde inte backglim hittas, men tjärblomster fanns i stora bestånd varför fjärilen möjligen kan finnas kvar. Viktigt är således att bestånd av värdväxterna lämnas kvar alternativt slås sent på hösten på lokaler som sköts med
vägslåtter,
Man bör i regel undvika att använda får på marker med känslig flora då
dessa djur är finsmakare och betar
selektivt. De föredrar särskilt örter,
även slåttergubbe, för sitt bete. Man
bör även vara försiktig med Highland
cattle som även de tycks föredra denna
växt. (Bild 13 och 14) (fältobservationer 2004 – 2005). Betesjurens födopreferenser är dock ofta individuella och
Bild13.
effekterna av bete varierar mellan och
inom de olika raserna. Populationer av
slåttergubbe kan gynnas av bete och
tramp då mineraljorden luckras upp,
vilket gynnar grobarheten för växtens
frön. För slåttergubbemalen bör som
regel tidigt och hårt bete undvikas då
bladrosetter med larver lätt betas bort
och alltför hårt tramp riskerar att döda
både larver och puppor. De betesmarker som idag hävdas genom bete utnytt- Bild 14.
jas i regel alltför intensivt för att lämpliga mikrohabitat för äggläggning och larvutveckling skall bestå. Under inventeringen av slåttergubbemal i Kalmar län 2006 kunde konstateras att lokalerna antingen inte hävdas alls och växer igen på sikt, eller hävdas så intensivt
39
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
med kreatur att arten omöjligt klarar sig kvar där i längden. Flera av lokalerna som skulle inventeras var så intensivhävdade att det inte fanns en möjlighet ens för växten att finnas där (Lindeborg 2006).
Svinrotvecklaren är för sin larvutveckling helt beroende av att värdväxten
finns kvar till åtminstone senare delen av juli. Undersökningar 2006 tyder på
att larvutvecklingen varar till början av augusti. För tidig slåtter missgynnar
således arten. Sannolikt har svinrotvecklaren kunnat överleva i kantzoner och
andra oslagna partier i anslutning till slåtterängar. Även vägkanter som hyser
populationer av svinrotvecklare är i behov av störningar i form av vägslåtter.
Även i detta fall bör det ske sent. Kontinuiteten i hävd är avgörande för
artens fortlevnad. Kontinuitetsbrott och igenväxning kan vara förödande då
inga närliggande populationer kan invandra från näraliggande områden.
Möjligen kan ett lokalt alltför stort slitage i samband med upprepade picknickar och fester i ängen inverka negativt då växtlighet trampas och pressas
ned så att blommor och larver skadas. För tidigt och hårt bete är skadligt för
svinrotvecklaren och inte minst för värdväxten svinrot. Betespåsläpp bör ej
ske före mitten av augusti.
Hur olika aktörer kan gynna arten
Vägskötsel kan ha stor betydelse för fjärilsfaunan och det gäller även för de i
detta åtgärdsprogram behandlade arterna. Blomrika solexponerade vägkanter kan fungera som gynnsamma habitat och som spridningskorridorer mellan olika populationer och bidrar då till en fungerande metapopulationsdynamik.
Även tämligen små populationer av värdväxterna kan komma att bli viktiga för att öka antalet lämpliga ytor och därigenom skapa nya habitat och
spridningsrefuger. Alla åtgärder som bidrar till att minska fragmenteringen
och vända den negativa trenden för dessa arter kan komma att bli viktiga
delar i bevarandearbetet.
Finansieringshjälp för åtgärder
Enskilda markägare, brukare och ideella organisationer bör kunna kompenseras ekonomiskt för genomförande av åtgärder. I samband med åtgärder för
andra arter i liknande miljöer kan samordningsvinster göras.
Markägare kan idag få miljöersättning inom miljö- och landsbygdsprogrammet för skötsel av betesmarker eller slåtterängar.
För lokaler som ligger inom skyddade områden d.v.s. naturreservat och
Natura 2000-områden kan skötsel och restaureringsåtgärder finansieras via
skötselanslaget.
I nationalparker och naturreservat kan en anpassning med lämplig åtgärd
ske inom befintligt skötselplan, eller en komplettering av skötselplanen göras.
• I Natura 2000-områden bör bevarandeplanerna anpassas till dessa
arter och skötselmedel utgå för lämpliga åtgärder.
• Betesmarker och slåtterängar som sköts med miljöersättning bör ha den
högre ersättningen (marker med särskilda värden). I och med det nya
landsbygdsprogrammet som införs 2007 kommer det inte längre att
finnas några åtgärdsplaner. I stället kommer länsstyrelsen att fastställa
40
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
särskilda skötselvillkor i en åtagandeplan. Dessa villkor behöver anpassas till de aktuella arterna.
• Utefter statliga vägar som sköts av Vägverket bör skötselplaner med en
för arten anpassad vägslåtter diskuteras. Vägverket bekostar åtgärderna.
• På privat tomtmark, samfälligheter, efter enskilda vägar och allmänningar. ÅGP-medel kan användas för engångsåtgärder eller mer kontinuerlig skötsel. I vissa fall kan det vara möjligt att få med markerna i
miljösersättning, i andra fall kan åtgärderna bygga på frivillighet. Vid
behov kan skötselavtal upprättas med ÅGP-medel och/eller länsstyrelsernas egna medel som t ex skötselanslag för skyddade områden. Om
behov finns kan biotopskydd eller annat områdesskydd behöva upprättas för att säkra lämplig skötsel av lokalerna.
• Skogsmark efter vägar, till exempel på Gotland, där svinrotvecklaren
flyger. För engångsåtgärder kan NOKÅS-bidrag eller om NOKÅS inte
kan användas, ÅGP-medel användas. Biotopskydd eller naturvårdsavtal är också möjliga redskap för att säkra lokalerna långsiktigt.
Komm: ÅGP medel kan även användas till upprättande av skötselavtal/
kontinuerlig skötsel – inte bara engångsinsatser.
Utsättning av djur genom uppfödning
Den som vill sätta ut hotade arter samt införskaffa grundmaterial för uppfödning och uppdrivning måste se till att skaffa erforderliga tillstånd. Samråd
med länsstyrelsen ”enligt 12 kap 6 §, Miljöbalken” kan vara ett första steg
att ta för den som vill göra utplanteringsåtgärder.
Särskild samrådsskyldighet enligt Miljöbalken
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vatten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur
området brukas. Brukningsmetoderna kan antingen ha negativa eller positiva
effekter på naturvärdena eller inte påverka dem alls. En brukare som sätter
sig in i naturvärdenas behov av skötsel eller frånvaro av ingrepp och visar
hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla
naturvärdena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande
lagar, förordningar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller
åtgärd det gäller. Länsstyrelsen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfattas av skogsvårdslagen är Skogsstyrelsen
tillsynsmyndighet. Det går alltid att ringa till länsstyrelsen för att få besked
om vilken myndighet som ska kontaktas.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller
i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller
samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan
eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verksamheten planeras sättas igång. Naturvårdsverket anser att en verksamhet
41
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
som påverkar hotade arter och deras livsmiljö uppfyller kriterierna för
väsentlig ändring av naturmiljön och att åtminstone samråd enligt 12 kap 6 §
Miljöbalken ska ske.
Ett sådant samråd kan antingen mynna i att brukaren får råd eller riktlinjer om hur arbetsföretaget bör genomföras för att minimera skadorna eller i
ett beslut om att en speciell åtgärd inte får vidtas eller måste vidtas på ett speciellt sätt. Innebär beslutet att pågående markanvändning avsevärt försvåras
kan ersättning utbetalas för den kostnadsökning som beslutet innebär. Samrådet kan också resultera i att tillsynsmyndigheten väljer att tillämpa någon
annan för situationen lämpligare lagstiftning än beslut om samråd.
42
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Konsekvenser och samordning
Konsekvensbeskrivning
Åtgärdsprogrammets effekter på andra hotade arter
SVARTVIT SÄCKMAL
Ett stort antal hotade torrmarksarter förekommer i samma typ av habitat
som svartvit säckmal. De är alla mer eller mindre beroende eller gynnade av
liknande solvarma, grusiga, sandiga eller klippiga marker som uppvisar ett
gynnsamt lokalklimat. Exempel på rödlistade torrängsfjärilar som gynnas av
detta åtgärdsprogram är till exempel punkterad backglimsäckmal (Coleophora hackmani) Sårbar (VU), backglimgallmal (Caryocolum cauliginella) Starkt
hotad (EN) och kalkhälldystermal (Monochroa inflexella) Sårbar (VU). Nejlikväxter är viktiga som nektarresurs för många insekter. Exempelvis besöks
backglim av ett stort antal nattflyn, svärmare och andra nektarsökande fjärilar. Tjärblomster besöks ofta av långhornsbin, dagfjärilar och svärmararter.
SLÅTTERGUBBEMAL
De magra, ogödslade extensivt brukade slåtter- och betesmarker där man hittar slåttergubbe hyser en hel rad av växter med samma krav, som till exempel
kattfot, ängsvädd, käringtand mm. På ängsvädd lever väddantennmal
(Nemophora cupriacella Starkt hotad (EN)), kärrantennmal (Nemophora
minimella), samt väddnätfjäril (Euphydryas aurinina) Sårbar (VU).
Borrflugearten (Tephritis arnicae) är monofag och lever i blomhuvudet på
slåttergubbe.
På kattfot som framför allt gynnas av bränning lever minst fyra monofaga
småfjärilsarter, varav tre är rödlistade. Exempel på arter som lever på samma
lokaler som slåttergubbemal i Halland är guldsandbi (Andrena marginata)
Missgynnad (NT), väddsandbi (Andrena hattorfiana) Sårbar (VU), väddgökbi (Nomada armata) Starkt hotad (EN), stäppvägstekel (Priocnemis gracilis)
Sårbar (VU), ginstsandbi (Andrena similis), (Tiphia minuta). Vidare förekommer elva ginstlevande fjärilar varav sju är Akut hotade (CR), tre Starkt hotade (EN) och en Sårbar (VU). Bland växterna kan nämnas cypresslummer
(Diphasiasiastrum tristachyum) Sårbar (VU), tysk ginst (Genista germanica)
Akut hotad (CR), nålginst (Genista anglica) Starkt hotad (EN), klockgentiana
(Gentiana pneumonanthe) Sårbar (VU), mosippa (Pulsatilla vernalis) Sårbar
(VU) och granspira (Pedicularis sylvatica) Missgynnad (NT). Hårginst
(Genista tinctoria) som är den viktigaste ginsten för de ginstlevande fjärilarna
är numera inte rödlistad.
SVINROTVECKLARE
Svinrot besöks gärna av olika smalbin och tidiga dagfjärilsarter.
Slåtterängar och extensivt betade naturbetesmarker är mycket viktiga för
den biologiska mångfalden och i dagsläget tillika en bristvara. Det är uppen43
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
bart att många av arterna gynnas (och i vissa fall är helt beroende) av slåtter
och andra typer av skötselåtgärder som föreslås. Arter som kan missgynnas
av åtgärdsprogrammet är dyngbaggar och andra arter som förekommer i hårt
betade marker.
Lista över övriga arter som gynnas av åtgärdsprogrammet presenteras i
Bilaga 5.
Åtgärdsprogrammets effekter på olika naturtyper
Öppna, solbelysta slåtterängar och extensivt betade naturbetesmarker med
stor örtrikedom är viktiga miljöer för ett stort antal hotade arter. I det gamla
småskaliga jordbrukslandskapet fanns en stor variation där dessa biotoper
var vanliga. Förhoppningsvis kommer detta åtgärdsprogram att öka och förbättra statusen på de markerna, vilka i dagsläget blivit en bristvara.
Intressekonflikter i övrigt
Biotoper som hyser restpopulationer av dessa arter hävdas i dagsläget ofta
genom alltför tidigt och hårt bete. En osäkerhet i tillämpningen av reglerna
för miljöersättning bland brukarna har ofta medfört en regeltolkning där
man ”för säkerhets skull” låter djuren beta ner grässvålen hårt för att inte få
nedslag vid en eventuell besiktning.
När ängs- och hagmarker omställs till skogsproduktion, odling och annan
verksamhet finns i regel en ekonomisk tanke bakom. Detta utgör naturligtvis
en stor orsak till intressekonflikter vilka kan vara svåra att lösa utan ekonomisk ersättning till brukaren.
Förslag till hur intressekonflikterna kan minimeras
Många intressekonflikter bör gå att lösa genom intensivare personlig kontakt
med markägare som kanske på frivillig väg kan utföra åtgärder som gynnar
arterna i detta åtgärdsprogram. Vidare bör det gå att lösa en del intressekonflikter med hjälp av någon form av ersättning.
Direkt samordning med åtgärder i andra åtgärdsprogram
Slåttergubbemal förekommer i Hallands län på flera lokaler som omfattas av
åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och och ginstlevande fjärilar och kan
samordnas med detta. Det går också att samordna programmet med åtgärdsprogrammet för ljunghedar.
Svartvit säckmal kan samordnas med åtgärdsprogrammet för stäppartade
ängar.
Vid naturreservatet Russvätar NO Ardre påträffades arten 1996. Där
växer fina bestånd av gotlandssippa, för vilket ett åtgärdsprogram är under
framtagande.
Svinrotvecklare och slåttergubbemal kan samordnas med åtgärdsprogrammet för vilda bin i ängar.
Det vore värdefullt om en”samordningslista” togs fram för alla arter som
berörs av hävd i ängsmarker. Förutom ovan uppräknade exempel kan även
nämnas programmet för rikkärr.
44
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Referenser
ArtDatabanken 2000-10-02. Faktablad: Coleophora albella – svartvit
säckmal. Förf. Ingvar Svensson 1994
ArtDatabanken 2002-08-20. Faktablad: Digitivalva arnicella – slåttergubbemal. Förf. Bengt Å. Bengtsson 2002
Benander, P. 1939. Die Coleophoriden Schwedens. Opuscula. Entomologica 4: 64.
Benander, P. 1942. Några för Sverige nya småfjärilar. Opuscula. Entomoligica 7: 117.
Benander, P. 1942. Drei Paar durcheinander gemischte Schmetterlingsarten. Opuscula Enotomologica 7:41- 47.
Benander, P. 1950. Fjärilar, Lepidoptera. Andra familjegruppen, Vecklarfjärilar, Tortricina. Svensk Insektsfauna.
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E, Bohlin, A., Börjesson, G., Geijer, M., Ivarsson, R., Janson, O. and Sahlin, E. 2002: Västergötlands flora. Lund.
SBF-förlaget, Uppsala.
Bradley, J. D., Tremewan, W. G. & Smith, A. 1979. British Tortricoid
Moths. Tortricidae: Olethreutinae. The Ray Society.
Croneborg, H. 2001. Gotländska ängar. En katalog över slåttermarker i
hävd på Gotland år 2001. Länsstyrelsen i Gotlands län, Livsmiljöenheten, rapport nr 4, 2001.
Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N., 1988. Ängar. SNV och LTs förlag.
Ekstam, U. & Forshed, N. 1992. Om hävden upphör. Naturvårdsverket.
Ekstam, U. & Forshed, N., 2000. Svenska naturbetesmarker – historia
och ekologi. Naturvårdsverkets förlag.
Emmet, A. M., Langmaid, J. R., Bland, K. P., Corley, M. F. V. &
Razowski, J. 1996. Coleophoridae. The Moths and Butterflies of Great
Britain and Ireland. Volume 3. Harley Books.
Gaedike, R,. 1970. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Lepidoptera –
Acrolepiidae. Beitr. Ent., Bd 20, H 3/4: 209–222.
Gärdenfors, U. (ed.) 2005 Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken
Hackman, W., 1945. Die Coleophoriden Finnlands. NotulaeEntomologicae XXV.
Hanski, I. 1998. Metapopulations dynamics.- Nature 396: 41-49
Hanski, I. 2003 Biology of extinctions in butterfly metapopulations. In:
Boggs, C, Watt, W & Ehrlich, P. (eds) Butterflies: Ecology and evolution
taking flight. The University of Chicago. Press Chicago.
Hanski, I., Pakkala, T., Kuussaari, M & lei, G. 1995, Metapopulation
persistence of an endangered butterfly in a fragmented landscape.Oikos 72: 21-28.
Helldin, J-O. & Lennartsson, T. 1996. Lagom är bäst- ett måttligt
betestryck ger den största mångfalden. Biodiverse 11 (4): 17- 20.
45
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Johansson, O., Hedin, P.,1995. Restaurering av ängs- och hagmarker.
Naturvårdsverket.
Larsson, K. 2004. Åtgärdsprogram för nålginst, tysk ginst och 11 ginstlevande fjärilar. Remissverision
Lindeborg, M. 2006. Inventering av slåttergubbemal Digitivalva arnicella
i Kalmar län 2006. Opubl. Rapport. Lst i Kalmar.
Löfroth, M. (ed.). 1997. Svenska naturtyper i det europeiska nätverket
Natura 2000. Naturvårdsverket.
Orstadius, E., 1921. Fjärilar från Kronobergs län (under Smärre meddelanden och notiser.) Entomologisk Tidskrift 42: 239–242.
Razowski, J. 2003. Tortricidae of Europé. Volume 2. Olethreutinae
Selander, S., 1955. Det levande landskapet i Sverige. Stockholm
Sjödin, N. E., Bengtsson, J., Ahrné, K & Rundlöf, M. 2006. Humlor
behöver fungerande landskap.- Biodiverse 11(4):16.
Spencer K.A. 1976. The Agromyzidae (Diptera) of Fennoscandia and
Denmark. Fauna entomologica Scandinavica 5 (1-2): 1-606.
Sterner, R. 1938 reviderad utgåva Lundqvist, Å. 1985. Ölands kärlväxtflora. Svensk Botanisk Tidskrift. Lund.
Svensson, I. & Palmqvist, G. 1990. Förteckning över svenska fjärilsnamn.
Entomologiska Föreningen. Stockholm.
Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. &
Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska
föreningen. Stockholm.
Svensson, I. 1997. ArtDatabanken. Faktablad Eucosma scorzoneranasvinrotvecklare (www.artdata.slu.se/index.html) Rev 2007 Palmqvist,
G. (www.artdata.slu.se/index.html)
Svensson, I. 2006. Nordens vecklare. Entomologiska sällskapet i Lund.
46
47
nationellt
F
E
G
H
Upplägg av inventeringsmetodik
som fyller de viktigaste
kunskapsluckorna
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
Ny kunskap och inventering
T
I
Informationsskyltar
Informationsskyltar
H
Informationsskyltar
N
G
Informationsskyltar
Informationsskyltar
Nationellt
Seminarium om skötsel
av slåtterängar
Info till verksamhetsutövare
berörda län
(nationellt och regionalt), markägare, regel- & policyutformare etc
Framtagande och distribution
av faktablad
Nationellt
berörda län
Upprätta prioriteringslista
Information
Län
Åtgärd
En tidigare känd lokal för svartvit säckmal.
Tre tidigare kända lokaler för slåttergubbemal + nya potentiella lokaler i Kalmar län
Tre tidigare kända lokaler för
slåttergubbemal + nya potentiella lokaler
i Kronobergs län
Nya potentiella lokaler i Östergötlands län
En tidigare känd lokal för slåttergubbemal
+ nya potentiella lokaler i Jönköpings län
Vissa kända lokaler/nya lokaler
Vissa kända lokaler/nya lokaler
Vissa kända lokaler/nya lokaler
En känd lokal
Vissa kända lokaler/nya lokaler
Lokaler enligt länsvisa handlingsprogram
Lokal
Lst H
Lst G
Lst E
Lst E
Lst I
Lst
Lst
Lst
Lst
Lst
Lst
Lst
Lst I
Lst
Aktör
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
Lst/NV/SJV
Finansiär
40000
40000
20000
20000
10000
30000
30000
40000
20000
30000
20000
0
20 000
0
Kostnad i ÅGP
1
1
1
1
1
2
2
2
2
2
2
1
2
1
Prio
2006-2007
2007-2008
2007-2008
2007-2008
2007
2007
2007
2007
2007
2007
2007
2006 och framåt
2008
2007
Genomförs senast
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bilaga 1. Föreslagna åtgärder
M
N
O
T
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
Områdesvisa inventeringar
48
Eventuella lämpliga biotoper i Skåne län
Slåtterprojekt, utefter väg 143
Framtagande av handlingsprogram, M
följt av restaurering/skötsel.
I
Restaurering/skötsel
Hörsne, Dibjärs
Eventuella lämpliga biotoper
i Västergötlands län
I
Restaurering/skötsel
Veinge station-Vessingesjön *
Veinge station-Vessingesjön*
Mästocka ljunghed och Hollandsbjär
Framtagande av handlingsprogram, O
följt av restaurering/skötsel.
N
Restaurering/skötsel
Lst O
Lst
Lst
Lst
Lst m fl
Lst m fl
Lst/BV/VB
Lst
Lst/Vsk
Fyra tidigare kända + nya potentiella lokaler Lst T
i Örebro län
Tre tidigare kända + nya potentiella lokaler
i Västergötlands län
Sex tidigare kända + nya potentiella lokaler Lst N
i Hallands län
Eventuella lämpliga biotoper
i Östergötlands län
N
Restaureringsplan
Lst I
Aktör
Fem tidigare kända lokaler för slåttergubbe- Lst M
mal + nya potentiella lokaler i Skåne län
Fyra tidigare kända lokaler för svartvit
säckmal. Fyra tidigare kända lokaler för
svinrotvecklare + nya potentiella lokaler
i Gotlands län
Lokal
Framtagande av handlingsprogram E
eller restaureringsplan, följt av
restaurering/skötsel.
N
Revidering av skötselplan
Områdesskydd och biotopförbättrande åtgärder
I
Län
Områdesvisa inventeringar
Ny kunskap och inventering
Åtgärd
NV m. fl.
NV m. fl.
NV m. fl.
NV/VV.
NV m. fl.
NV/BV/VB
NV/BV/VB
Lst/NV
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
NV-ÅGP
Finansiär
20000
20000
20000
0
0
0
0
0
40000
30000
40000
30000
80000
Kostnad i ÅGP
2
2
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Prio
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Årligen 2007-10
2007
2007
2006
2006
2006
2007-2008
2007-2008
2006-2007
2007-2008
2006-2007
Genomförs senast
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Län
49
T
Samtliga
Samtliga
Anpassning av skötselplan
Intrångsersättningar (motsv.)
enligt avtal
Skötselåtgärder i Natura 2000områden och NR
I
Utvärdering och uppgradering
av ÅGP 2010
Total kostnad knuten till ÅGP
N
Uppföljning av åtgärder
Uppföljning, se uppföljningsprogram
I
Anpassning av skötselplan
3 kända + 3 potentiella lokaler i Örebro län Lst
Framtagande av handlingsprogram, T
följt av restaurering/skötsel.
Lst
Lst
Lst
Lst/VV
Lst
Lst
Lst
Samtliga län
Lst
Lst
Lämpliga biotoper i befintliga N 2000-omr. Lst
Och NR
För områden där naturvårdsavtal skrivs
N-2000-områden: Lekhyttan och Grönelid
NR Ardre, Russvätar
Anpassning av vägslåtter
6 kända + 3 potentiella lokaler
i Hallands län
Framtagande av handlingsprogram, N
följt av restaurering/skötsel.
IH
4 kända + 4 potentiella lokaler
i Gotlands län
Framtagande av handlingsprogram, I
följt av restaurering/skötsel.
Restaurering/skötsel
4 kända + nya potentiella lokaler
i Kalmar län
Framtagande av handlingsprogram, H
följt av restaurering/skötsel.
Lst
3 tidigare kända + nya potentiella lokaler
i Kronobergs län
Framtagande av handlingsprogram, G
följt av restaurering/skötsel.
Lst
Aktör
1 tidigare känd + nya potentiella lokaler
i Jönköpings län
Lokal
Framtagande av handlingsprogram, F
följt av restaurering/skötsel.
Områdesskydd och biotopförbättrande åtgärder
Åtgärd
NV-ÅGP
NV-ÅGP
Lst/NV
Lst/NV
Lst
NV m. fl.
NV/VV
NV m. fl.
NV m. fl.
NV m. fl.
NV m. fl.
NV m. fl.
NV m. fl.
Finansiär
1200000
100000
0
0
200000
0
0
0
50000
70000
55000
55000
50000
20000
Kostnad i ÅGP
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
Prio
2010
årligen
årligen
2006-2010
2006
2006
2007
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Årligen 2006-10
Genomförs senast
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bilaga 2 Lista över lokaler med behov
av skötselåtgärder
Lokalerna finns utmärkta på kartan i Bilaga 4 .
Inventeringar på dessa lokaler, samt presumtiva lokaler i de olika länen
bör företas senast 2007 för att konstatera lokalernas status. Därefter upprättas en prioriteringslista enligt kortsiktiga mål sid. 28.
Svartvit säckmal
Artens habitatkrav är inte fullständigt kända i Sverige, varför man generellt
kan säga att alla åtgärder bör företas med en viss försiktighet. Den tidigare
förekomsten i Småland låg på en öppen sandig ås med tjärblomster och backglim. På Gotland tycks dock arten förekomma på biotoper som mera liknar
de i Finland. Det vill säga glesa mosaikartade landskap i olika successionsstadier. Manuella röjningar som i första hand inriktas på att vidga befintliga
öppna ytor för att skapa ”brunnar” med varmt lokalklimat bör kunna skapa
lämpliga ytor för denna och andra arter med liknande krav. Naturligtvis bör
lämpliga biotoper inventeras mellan de lokaler som beskrivs nedan, för att
om möjligt hitta nya okända populationer och med lämpliga åtgärder knyta
ihop dessa till en fungerande metapopulation.
GOTLANDS LÄN
Hörsne, Dibjärs, RN 1667550/6384459. (Bild 7)
Lokalen där arten påträffades under
inventeringen sommaren 2005 utgörs
av ett tidigare fårbetat alvarområde
med ett tunt jordskikt. Floran är örtrik
med stora bestånd av bl a. tjärblomster
och backglim. För närvarande finns en
mosaikartad struktur som förmodligen
befinner sig i en mycket lämplig igenväxningssuccession för svartvit säckmal
och många andra krävande småfjärilBild 7.
sarter. Lokalen påminner mycket om de
tre kvarvarande finska förekomstplatserna av arten. Förutom en liten hage
som stängslats in för hästbete är området helt ohävdat. I ett initialt skede bör
befintliga öppna områden röjas så att igenväxningen stoppas.
Ardre, Russvätar, RN 6365689/1675659
Naturreservat. En individ av svartvit säckmal påträffades vid parkeringen till
naturreservatet 1996, varför det finns skäl till att tro att den finns kvar inom
området. Naturreservatet hyser gotlandssippa och ett åtgärdsprogram för denna art är under framtagande. I riktlinjerna för skötseln inom åtgärdsprogrammet för dessa kommer manuell röjning med nötbete att föreslås, eventuellt med
tidig vårbränning. Efter inventering av värdväxter och eventuell förekomst av
50
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
svartvit säckmal bör skötselprogrammet justeras så att skötseln även gynnar
dessa. Möjligen kan avstängsling av vissa partier vara en fungerande åtgärd.
Ireviken, RN 6417021/1666697
Naturresevat och Natura 2000-område. Fyndet av fjärilen gjordes vid foten
av klinten strax norr om borgruinen 1978. Fyndplatsen är numera helt igenväxt med buskar och fjärilen är inte återfunnen där sedan 1978. Snarast bör
partiet frihuggas från skuggande buskage. Hall-Hangvar naturreservat som
även är Natura 2000-område utgörs av ett klapperstensfält med gles tallskog
som söderut övergår i sandiga marker. Den befintliga skötselplanen, där bete
inte ingår, anpassas så att förekomster av backglim och tjärblomster sparas
och gynnas.
Hejnum hällar, RN 6400214/1669105 (Bild)
Natura 2000-område (vissa partier). En individ påträffades uppe på hällmarkerna ca 500 meter in på vägen från Hejnum mot Kallgateburg 1986. Markerna runt militärförråden vid nedfarten till Kallgateburg hyser fina bestånd
av backglim och tjärblomster. Insatser för att stoppa igenväxningen och möjligen skapa nya markstörningar runt dessa bestånd är av största vikt. Efter
inventering kan det även bli behov av justering av betestryck och senare
påsläpp inom Natura 2000-området.
KALMAR LÄN
Gillberga, RN 6334549/1516505.
Den svartvita säckmalen är i Småland endast känd från en grusåslokal utmed
Emån i Högsby i mitten på 1970-talet. Försök att återfinna arten på lokalen
har gjorts under senare tid med negativa resultat. Besök under flygtiden 2005
visade på fina bestånd av tjärblomster utmed Kalmarvägen, men någon fjäril
kunde inte påträffas. Vädret var dock inte det bästa med perioder med kraftigt
regn. Hagen där fjärilen tidigare förekom var numera hårt betad och någon
backglim kunde inte ses längre. Med tanke på den fina förekomsten av tjärblomster kan man dock tänka sig att arten fortfarande finns kvar i området.
Vidare inventeringar i området bör genomföras. Vidare bör kontakt tas med
Vägverket för att diskutera sen vägslåtter. Kontakt tas med djurhålaren om det
går att införa sent betespåsläpp, eller om det möjligen går att införa slåtter.
Slåttergubbemal
I mera generella drag kan sägas att slåttergubbe och slåttergubbemal trivs på
friska magra slåtterängar och på extensivt betade naturbetesmarker med sent
påsläpp. Även tidig vårbränning, som
brukas på flera av lokalerna i Halland,
tycks vara en skötselmetod som gynnar
slåttergubben och slåttergubbemalen.
Bränningen måste dock ske med försiktighet så att inte alla plantor bränns all51
Bild13.
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
tför hårt. Tidigt hårt bete med får och
Highland Cattleboskap missgynnar
kraftigt växten och därmed också fjärilen. (Bild 13 och 14). Särskilda kontakter/avtal med Vägverket bör etableras.
SKÅNE LÄN
I Skåne län är slåttergubbemalen funnen vid: Kivik 1934, Höör 1944 - 1953,
Bild 14.
Ribetuaröd 1957, Riseberga 1962 och
Hardeberga 1966. Därefter är arten
inte noterad från länet och många växtlokaler har spolierats sedan dess. (Bild
16) Slåttergubben finns dock kvar på
åtskilliga lokaler (se Skånes flora), även
inom flera naturreservat och Natura
2000-områden. Slåttergubbemalen
måste inventeras inom länet år 2007 för
att få reda på artens status och därefter
få en anpassad skötsel på de lokaler
Bild 16.
som den påträffas på. Lämpligt är att
börja i de naturreservat och Natura
2000-områden som hyser populationer av värdväxten. Länsstyrelsen tar fram
lämpliga lokaler och kartmaterial inför inventeringen som bör genomföras
under 2006.
Några presumtiva slåttergubbemallokaler i Skåne län är:
Lya ljunghed, Natura 2000-område på Hallandsåsen.
Boarps hed, Natura 2000-område på Linderödsåsen
Fjällmossen, Natura 2000-område på Linderödsåsen
Everöds fälad, Natura 2000-område på Linderödsåsen
HALLANDS LÄN
Mästocka ljunghed, RN 6279034/1342565
Naturresevat. Slåttergubbemalen är känd från Mästocka ljunghed sedan början på 1970-talet. Skötselprogrammet för naturreservatet som mest är känt
för den rikliga förekomsten av ginst och dess fjärilar är under revidering där
det alltför hårda betestrycket med Highland Cattle ska åtgärdas med flera
betesfållor som ger möjlighet till en mera varierad hävd. Vidare ska nu under
vintern huggningar göras för att utöka ginstheden. Dessa åtgärder är framarbetade i åtgärdsprogrammet för ginstarter och de fjärilar som är knutna till
dessa växter och sammanfaller med detta åtgärdsprogram
Tönnersjömålet, RN 1343832/6285874.
Natura 2000-område. Kan ses som ett ypperligt referensområde där årlig
bränning av det 200 ha stora området skapat en mosaik som gynnat ett stort
antal rödlistade arter. Nio av våra elva fjärilsarter som lever på hårginst har
sina bästa förekomster i området. Den extensiva vårbränningen tycks även
52
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
gynna slåttergubben och slåttergubbemalen som även de har fina populationer.
Hollands bjär, RN 6278855/1335705(Bild 15)
Naturreservat. Natura 2000-område.
Hår- och nålginstlokal som hävdas med
med nötkreatur med relativt sent
påsläpp. I en revidering av skötselprogrammet föreslås lägre betestryck med
småskalig bränning och eventuell markschaktning
Veinge, RN 6272330/1332335, resp.
6272275/1332805
Bild 15.
Naturbetesmark väster om Vessingesjön. Sandiga naturbetesmarker med bl a. hårginst, åkervädd och lite hedblomster. Några bestånd av slåttergubbe med minor av slåttergubbemal
påträffades i betesmarken 2005. Området sköts med sent extensivt nötbete.
Ljung håller på att breda ut sig över stora delar över betesmarken. Bränning
är planerad inom ÅGP-programmet för ginst.
I slänten mot täkten vid Veinge betong hittades ett blad med minor av
slåttergubbemal. Även detta område kommer att restaureras.
Jonstorp, RN 6253659/1335087
En fin vityxnelokal som markägaren bränner årligen på våren och sedan
betas under sensommaren – hösten. Minor i tre blad av slåttergubbe 2005.
Remma, RN 6325535/1355395
Naturbetesmark med miljöersättning. Lågt betestryck med nötkreatur. En
larvmina 2005.
KRONOBERGS LÄN
Arten påträffades för första gången i landet i Växjötrakten 1921. Den är
därefter påträffad på tre lokaler nordost om Växjö 2005.
N Lövsjön, RN 6309338/1444468
Naturskyddsföreningens äng på kyrkans mark. 1-2 ha. Årlig slåtter. Mycket
riklig population 2005.
Hestranna, RN 6315268/1449938
F.d. naturbetesmark, risk för igenväxning 2005.
Nybygget, 6316228/1449753
Enstaka larver 2005.
53
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
JÖNKÖPINGS LÄN
Nära Stockerydssjön, 5 km NO Eksjö, 6397853,1453996
Puppor funna vid ett tillfälle 1974. Öppen stenig betesmark.
Fiskarehultet, 6328910/1377960
Larvmina på slåttergubbe 28 maj 2005. Fin lokal med rikligt med slåttergubbe. Marken har tidigare hävdats med lieslåtter och hästbete, men hävden är
mycket svag och området är i dag igenväxande.
KALMAR LÄN
I Kalmar län är slåttergubbemalen påträffad vid Åseda 1973 och 1975, Högsby 1981 och 1985, vid Konungaryd 1989, samt i en ljusfälla vid Nybrohanemåla 1989 och 1992. Vid en riktad inventering som utfördes på uppdrag av
länsstyrelsen i Kalmar 2006 påträffades arten på åtta lokaler utav arton
besökta slåttergubbelokaler.
Konungaryd, RN 6283370/1517270
Ett 7 ha stort område som klassats som klass 3-område i ”Natur i östra Småland”. Området utgörs av en örtrik ekhage där det förutom slåttergubbe växer svinrot, ängsvädd och darrgräs mm. 1998 var de tidigare slåttrade ängarna
igenväxande, men larvminor av slåttergubbemalen påträffades detta år. Vid
inventeringen 2006 kunde inte några spår av arten ses. Slåttergubbe har sin
primära utbredning i de västra delarna i av landet, men förekommer spritt
ända ut till Kalmartrakten i Småland. Denna förekomst av slåttergubbemal är
den östligaste i landet. Lokalen bör ses som ett viktigt slåtterobjekt.
Högsby, Valåkra, RN 5341797/1510460
Naturbetesmarker där slåttergubbemalen förekom 1985. I dagsläget är det
osäkert om arten finns kvar på lokalen på grund av alltför hårt bete.
Högsby, Mellby, RN 6341557/1511740
Arten påträffades 1981 i öppen terräng nära åkermark. Lokalen är i dag igenväxt med lövskog och slåttergubben borta.
Nybrohanemåla
Flera individer fångade i ljusfälla på villatomt 1989 och 1992. Slåttergubbe
växer enstaka i omgivningarna.
Inventerade lokaler i Kalmar län under 2006
EMMABODA KOMMUN
Sutaremåla RN 1481610/6264878
Påträffad: Nej.
Förutsättningar: Mycket bra, mycket gott om slåttergubbe.
Hävd: Okänt.
Hot: Inga kända.
Åtgärder: Inga tillsvidare.
54
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Nickemåla RN 1491472/6264075
Påträffad: Ja
Förutsättningar: Bra. Ställvis gott om slåttergubbe.
Hävd: Troligen nöt. Inga djur var ute.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Kontrollera betestrycket under beteshävd.
HULTSFREDS KOMMUN
Venskögle RN 1488902/6358279
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Mycket bra, gott om slåttergubbe. Mycket minor trots att
det var en relativt tät skog.
Hävd: Nötbete men såg ej överhävdat ut.
Hot: Intensivt bete. Eventuell igenväxning av skogen.
Åtgärder: Inga tillsvidare men återbesök och utvärdera området.
Odensås RN 1492614/6352682
Påträffad: Ja
Förutsättningar: Bra, gott om slåttergubbe.
Hävd: Troligen nötbete men såg ej överhävdat ut.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Inga tillsvidare.
Torsebo RN 1495850/6350960
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Bra, tämligen gott om slåttergubbe.
Hävd: Nötbete, eventuellt något hårt.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Minska eventuellt betestrycket och övervaka det.
HÖGSBY KOMMUN
Uddaryd RN 1490567/6334886
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Mycket bra, gott om slåttergubbe.
Hävd: Okänt.
Hot: Inga kända.
Åtgärder: Inga tillsvidare.
Farshult RN 1495876/6335928
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Hittades på några enstaka plantor nära vägkant under kraftledning.
Hävd: Nej.
Hot: Få antal plantor på plats.
Åtgärder: Inventera områdets ängsmarker och utgå från det resultatet.
55
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Kåremåla RN 1494291/6339457
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Bra. Relativt gott om slåttergubbe.
Hävd: Nötbete.
Hot: Såg något överbetat ut.
Åtgärder: Minska och övervaka betestrycket.
Fögeberg RN1493423/6339327
Påträffad: Nej.
Förutsättningar: Mycket bra, gott om slåttergubbe.
Hävd: Nötbetas men djuren var ännu ej utsläppta.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Återbesök och utvärdera området.
Klobo RN 1495876/6341561
Påträffad: Nej.
Förutsättningar: Skapliga men eventuellt lite fåtaligt med slåttergubbbe.
Hävd: Nötbetas men såg ej överhävdat ut.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Återbesök och utvärdera området.
KALMAR KOMMUN
Lundbomåla RN 1526956/6294638
Påträffad: Nej.
Förutsättningar: Skapligt, inga mängder med slåttergubbe. Alldeles för hårdbetat; en del var söndertrampat
Hävd: Nötbete.
Hot: Det intensiva betet.
Åtgärder: Minska betestrycket.
Gräsmo RN 1517130/6286809
Påträffad: Nej.
Förutsättningar: Bra, ganska mycket slåttergubbe.
Hävd: Troligen nötbete.
Hot: Intensivt bete.
Åtgärder: Övervaka betestrycket.
Konungaryd RN 1517430/6283118
Påträffad: Tidigare (1998) men inte nu.
Förutsättningar: Bra, mycket slåttergubbe och området är röjt.
Hävd: Nötbete, men alldeles för intensivt; plantor låg söndertrampade.
Hot: Det intensiva betet.
Åtgärder: Minska betestrycket.
Mortorp RN 1517176/62744155
Påträffad: Nej
Förutsättningar: Bra. Tämligen gott om slåttergubbe.
56
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Hävd: Nöt
Hot: Eventuell något överhävdat och får inte intensifieras
Åtgärder: Återinventera och utvärdera området.
Tokabo RN 1513150/6277150
Påträffad: Nej
Förutsättningar: Slåttergubbe hittades ej på sökta områden men är angiven
och kan finnas i området.
Hävd: Nöt
Hot: Kan vara något överhävdat.
Åtgärder: Minskning av betestryck
Harstensbo RN 1500463/6265700
Påträffad: Nej
Förutsättningar: Skapliga gott om slåttergubbe, ställvis något överbetat
Hävd: Nöt
Hot: Intensivt bete
Åtgärder: Minskning av betestryck.
OSKARSHAMNS KOMMUN
Krokshult RN 1516575/6361517
Påträffad: Ja.
Förutsättningar: Bra, tämligen mycket slåttergubbe.
Hävd: Slåtter och bete.
Hot: Betets intensitet.
Åtgärder: Inga tillsvidare.
TORSÅS KOMMUN
Stora Hyltan RN 1499780/6265700
Påträffad: Nej
Förutsättningar: Slåttergubbe hittades ej men är angiven från området.
Hävd: Okänt.
Hot: Inga kända.
Åtgärder: Inga tillsvidare.
VÄSTERGÖTLANDS LÄN
Från Västergötlands län är slåttergubbemalen rapporterad från Landvetter
1931, Kinnekulle 1935, samt från Göteborg i mitten av 1970-talet. Några
nyare fynd föreligger inte, varför inventeringar får anses som den initialt viktigaste åtgärden. Lämpliga habitat med värdväxterna för de i åtgärdsprogrammet behandlade arterna tas fram av länsstyrelsen. Slåttergubben anges
som minskande; skogslokalerna försvinner i rask takt. Fortfarande vanlig i
större delen av landskapet med sammanlagt 2320 lokaler (Bertilsson 2002).
ÖREBRO LÄN
Slåttergubbemalen påträffades tillsammans med svinrotvecklaren strax utanför Garphyttans nationalpark 1971. Därefter har inte arterna eftersökts på
57
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
lokalen förrän sommaren 2005. Slåttergubben tycks ha försvunnit från sin
tidigare förekomstplats vid ängen som nyligen restaurerats utanför nationalparken och några slåttergubbemalar kunde således inte återfinnas.
Lekhyttan, RN 1444679/6569825.
Natura 2000-område. Uppstickande häll med relativt tunt jordlager mot
skogskanten, med slåttergubbe och minor av slåttergubbemalen. Mycket
trevligt återfynd då arten inte rapporterats från Närke på ca 30 år. Frisk äng
utanför hällen med ängsvädd och svinrot. På hällen med tunna jordlager
mycket fina bestånd av kattfot, en växt som hyser flera rödlistade fjärilsarter.
Lokalen bör inventeras på de fjärilsarter som är knutna även till dessa växter.
Nuvarande hävdform tycks fungera för slåttergubbemalen, varför det är
mycket viktigt att nuvarande skötsel av lokalen bibehålles.
Grönelid, RN 1461111/6513660, 146068/6513742 resp 1461112/6513639.
Natura 2000-område. Dödsbo våren 2005, därefter till försäljning. Fina
bestånd av slåttergubbe, slåtterfibbla, ängsvädd, svinrot m fl. Fann flera 10tal minor av slåttergubbemalen. Intressanta artrika naturbeteslmarker med
lång kontinuitet av extensivt nötbete. Viktigt är att det vid nuvarande ägarbyte föreslås samma typ av extensivt sent bete med nötkreatur, alternativt hästar. Lämpliga avsnitt bör läggas om till slåtteräng.
Lilla Kampetorp. RN 1435151/6523130
Extensivt betade backar med fina bestånd av slåttergubbe och dessutom slåtterfibbla, ängsvädd, svinrot, kattfot m fl. Ett flertal minor av slåttergubbemalen kunde påvisas. Det extensiva nötbetet med påsläpp strax före midsommar
tycks fungera för slåttergubbemalen, då växten vid denna tidpunkt tycks vara
osmaklig för boskapen. Lämpliga avsnitt bör läggas om till slåtteräng.
PRESUMTIVA SLÅTTERGUBBEMALLOKALER:
Suttarboda, RN 1448203/6575782.
Kommunägt naturområde som betas med kommunens Highland Cattleboskap. Lokalen som hyser fina bestånd av slåttergubbe ligger endast ca 2,5 km
från den tidigare förekomsten av slåttergubbemal i Garphyttan. Vid fältbesök
sommaren 2005 kunde konstateras att det hårda betet kraftigt tryckt tillbaka
slåttergubbebestånden och bara några avtuggade rosettblad kunde hittas. Ej
heller kunde några larvminor av slåttergubbemal ses. Som en åtgärd för att
gynna slåttergubben föreslås att området stängslas av i flera fållor så att
betesfria år går att åstadkomma, alternativt sent extensivt bete. Likaså kunde
ett slåtterprojekt vara värdefullt för att studera hur slåttergubben svarar på
detta och om och när slåttergubbemalen infinner sig på lokalen.
Sixtorp, RN 1433851/6562977
Område öster om Gammelhytteviken som sedan gammalt har varit välhävdat
med slåtter och bete. Sedan 15 år har den lokala naturskyddsföreningen röjt
markerna och därefter infört bete med Gutefår och Highland Cattleboskap.
Under besöket på lokalen kunde endast ett litet bestånd av slåttergubbe kon58
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
stateras på ett avstängt obetat område. Där kreaturen betade gick inte att hitta någon slåttergubbe. För övrigt växte fina bestånd av svinrot och ängsvädd.
Av en tillfällighet stötte vi på Leif Andersson från den lokala naturskyddsföreningen som kunde berätta om lite historik och vidare om ytterligare slåttergubbe som växte i fårhagen. Där kunde konstateras att växten ätits med
välbehag av djuren. Några spår av larver av slåttergubbemal kunde inte
göras, vilket även kan antas bero på kontinuitetsbrott på lokalen. De åtgärder
som föreslås vid Suttarboda kan även föreslås här, då eventuella tynande förekomster av både slåttergubbemal och svinrotvecklare kan komma i fråga
även på denna lokal.
Svenshyttan, Garphyttans nationalpark, 6573330,1447248
Natura 2000-område strax sydväst om nationalparken. Fina bestånd av slåttergubbe fanns på lokalen, men några larvminor sågs inte till under inventeringen 2005. Marken sköts med extensivt nötbete med sent påsläpp, så förutsättningar finns för att slåttergubbemalen ska kunna trivas där. Ytterligare
inventeringar får visa om arten möjligen var i en kraftig fluktuationssvacka
och ändå finns kvar inom området.
Svinrotvecklare
De habitatkrav arten har är ofullständigt kända. Dels har arten anträffats på
örtrika lövängar av friskängstyp, men också i glesare tallskog och efter vägkanter gränsande mot tallskog, alltså torrare marker med glesare örtvegetation. Slåtter och möjligen sent naturbete, som håller markerna öppna, är en
förutsättning för att svinroten och svinrotvecklaren långsiktigt skall kunna
leva kvar.
GOTLANDS LÄN:
Öja, RN 6326034/1651238
Benander fann arten där 1919 och 1931. Ängena runt Öja kyrka med Öja
prästänge och Unghanse storänge håller höga naturvärden med lång kontinuitet vad gäller hävd. Lokalerna borde inte ha förändrats på något dramatiskt sätt sedan Benanders tid. Igenväxning av andra ängen tycks dock ske
runt Öja med Ockesänget som ett nedslående exempel. Träd och buskvegetationen har tätnat och hundkäxet hade brett ut sig, varför en restaurering och
återupptagen hävd är av högsta prioritet.
Träkumla, RN 6386112/1650850
Gles senvuxen tallskog i älväxingsamhälle med glesa bestånd av svinrot, efter
en liten skogsväg c:a 1,5 km NNV Träkumla kyrka. På denna lokal flög också gråpunkterad gräsminerarmal (Elachista cinereopunctella), en rödlistad art
funnen på olika gräs bl a älväxing och Carexarter, mycket habitatkrävande
och begränsad i sin utbredning till Öland och Gotland. Svinrotvecklaren
påträffades 1985, men artens status på lokalen är i dag okänd.
Lojsta änge, RN 6356896/1655199
Änget hade tidigare större utbredning men hävden har nu begränsats till
59
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
området närmast vägen med den kända Lojstaeken. Örtrikt änge med goda
bestånd av svinrot. Arten påträffades på lokalen 1969, men återfanns inte
förrän 2006.
Lojsta Russpark, RN 6358675/1652467
Vägkant med förekomster av bl a svinrot
Lojsta Russpark, RN 6357444/1651552
Vägkant med förekomster av bl a svinrot
Lojsta Russpark, RN 636010/1652012
Väg in mot Botes källmyr. Förekomster av svinrotvecklare på båda sidor
avstängsling från in mot Botes källmyr
Väg 141 efter Klinte mot Hemse, RN 636262/164712
Vägkant med öppningar in i tallskog.
Väg 143 Sjonhems kyrka till avfarten mot Ardre, RN 6374425/1665845,
resp. 6365001/1671917
Vägkant med förekomster av bl a svinrot och omgivande öppen tallskog med
gläntor där svinrot växer. De platser där svinrotvecklaren hittats är dels 3,9
km räknat från Sjonhems kyrka och dels c: a 300 meter innan avfarten till
Ardre, strax innan en svag uppförsbacke. Vägkanten sköts sannolikt med återkommande vägslåtter, men partier med svinrot skuggas ut av uppväxande sly.
Väg 148 nära Austris, 6410668/1668472
Vägkant med öppningar in i tallskog. På andra sidan vägen ligger ett stort
odlat fält.
Hall- Hangvars naturreservat, 6425544/1672001
Äng nedanför strandvall med bl a värdväxt mellan strandnära rikkärr
KALMAR LÄN (ÖLAND)
Algutsrum, Högsrum
På dessa lokaler har Benander funnit arten 1941 och 1942. Flera entomologer
har senare besökt dessa områden men lokalerna har inte gått att återfinna.
Benander beskriver lokalerna som örtrika lövängar. Förmodligen har markanvändningen ändrats liksom de förhållanden som är nödvändiga för fjärilen. Besök på andra svinrotlokaler på Öland har inte gett något positivt resultat vad beträffar ytterligare fynd av svinrotvecklaren.
ÖREBRO LÄN
Garphyttans nationalpark
Arten är funnen strax utanför Garphyttans nationalpark, efter vägen. Området hyser väl hävdade ängar med rika svinrotbestånd. Eftersom hävden har
bestått i mer än 50 år så borde förutsättningarna för arten att leva kvar där
finnas, vilket ytterligare inventeringar får visa.
60
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bilaga 3 Värdväxterna och deras behov
av åtgärder
Tjärblomster och backglim, värdväxterna för svartvit säckmal, är i hög grad
knutna till torra till friska extensivt skötta naturliga ängsmarker. Likaså uppträder de ofta på störda grusiga och klippiga biotoper, efter vägkanter, i backar och andra randhabitat. Både tjärblomster och backglim missgynnas av
igenväxning. Föreslagna åtgärder:
(1) Motverka igenväxning genom kontinuerlig röjning av sly.
(2)Den svartvita säckmalens larv lever av värdväxtens frön under sommaren. Artens fenologi är inte helt känd i Sverige, varför det råder viss
osäkerhet om när larven är färdigutvecklad och har lämnat värdväxten. Därför bör tillräckligt med värdväxter sparas vid slåtterarbete och
slåttern utföras så sent på säsongen så att förekomsten av arten säkras.
Vid odlingsrösen och i brynsoner bör plantorna sparas helt.
(3)På växtplatser efter vägkanter, järnvägsområden och liknande marker
som hyser arten bör eventuell slåtter även där ske sent på säsongen.
(4)Om fjärilen hittas i eller i närheten av naturbetesmarker bör rikligare
bestånd med värdväxterna stängslas ifrån så de inte riskerar att betas
bort av djuren.
(5)Växterna är konkurrenssvaga och gynnas av viss marksörning. Igenväxande grusiga marker som hyser växterna kan efter slyröjning och
bortförande av förna gärna harvas eller skrapas i ytskiktet så att
markblottor skapas. Även extensiv vårbränning kan vara en lämplig
åtgärd.
Slåttergubbe är en karaktärsväxt på ogödslade gamla slåttermarker, i
extensivt utnyttjade naturbetesmarker och i Halland framför allt i hedområden som sköts med mer eller mindre regelbunden vårbränning. Växten och
även slåttergubbemalen är kraftigt missgynnade av igenväxning. Lämpliga
åtgärder som föreslås:
(1) Motverka igenväxning genom kontinuerlig röjning av sly.
(2)På växtplatser på hedområden i Halland som traditionellt skötts med
vårbränning är denna åtgärd sannolikt helt tillräcklig. Tönnersjömålet
vid Mästocka skjutfält som sköts med årlig vårbränning hyser en av de
nu rikligaste populationerna i länet med både slåttergubbe och slåttergubbemal och bör därför kunna fungera som en viktig referenslokal.
(3)På växtlokaler som tidigare skötts med årlig slåtter bör denna hävdregim fortsätta, möjligen föregången av extensiv vårbränning. För att
säkerställa slåttergubbemalens utveckling i bladrosetten bör markerna
inte slås förrän fjärilen kläckts, det vill säga helst i början på augusti.
(4)Där arten förekommer i naturbetesmarker, till exempel vid Lilla Kampetorp i Örebro län, släpps mjölkkorna ut relativt sent i juni månad.
Möjligen kan bitterämnet arnicin då ha anrikats i plantan och därmed
blivit tillräckligt osmaklig för djuren, som då inte tycktes beta av växten. Andra raser som Highland Cattle som går ute tidigt på säsongen
61
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
eller hela året tycks med välbehag beta ned de späda plantorna av slåttergubbe, vilket även tycks vara fallet med får.
Svinroten är en utpräglad slåtterängsart som missgynnas av bete. Den
växer i inlandet företrädesvis på friska relativt rika ängsmarker. På Öland och
Gotland hittar man den även på mera magra och torra habitat som efter vägkanter och i gles tallskog. På en lokal vid Träkumla flög svinrotvecklaren i ett
älväxingsamhälle i gles tallskog. Föreslagna åtgärder:
(1)På växtplatser i inlandet bör lokaler med svinrot hävdas med traditionell ängsslåtter. Då i dagsläget svinrotvecklarens biologi inte helt känd
bör inte hela svinrotsbestånden slås av vid samma tillfälle. Larven lever
sannolikt som sina närstående släktingar i blom- eller fröhuvudet av
värdväxten. För säkerhets skull bör tillräckligt många plantor lämnas
kvar för att säkra svinrotvecklarens fortlevnad på lokalen.
(2)Då svinroten på Öland och Gotland, förutom på de traditionellt skötta
slåtter- och lövängarna även växer utefter vägar och andra magrare
ohävdade marker, kommer flera skötselaspekter in i bilden. De i dag
kända delpopulationerna av svinrotvecklaren finns efter vägar utom en
förekomst inne i Lojsta änge, Botes källmyr och Hall- hangvars naturreservat. Vissa partier utefter vägpartiet som i dagsläget växer igen
med videsly och andra växter bör snarast röjas för att gynna svinroten
och svinotvecklaren. Eventuell vägslåtter bör utföras med samma
inriktning som ängsslåttern som nämns under punkt 1. Viktigt är att
gläntor och öppningar finns i skogen och utefter vägkanterna, då
artens honor tycks föredra att lägga sina ägg i sådana miljöer.
(3)Svinroten är en utstuderad slåtterängsart som inte tål bete. Inte ens
efterbete bör tillåtas på de ängar som hyser svinrotvecklaren. Skall
efterbete komma in i skötseln skall detta bedrivas extensivt med ytor
som lämnas obetade enligt ett slags rullande schema och där ängen
undantas årligt bete.
62
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bilaga 4 Fjärilarnas utbredning i Sverige
Fynd före 1950 trekant.
Fynd 1950 – 1989 ofylld ring.
Fynd 1990 – fylld ring
Slåttergubbemal
Svinrotvecklare
Svartvit säckmal
63
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Bilaga 5 Lista över ytterligare arter som gynnas
av åtgärdsprogrammet
Svartvit säckmal
punkterad backglimsäckmal, Coleophora hackmani (VU)
backglimgallmal, Caryocolum cauliginella (EN)
kalkhälldystermal, Monochroa inflexella (VU)
långhornsbin
Slåttergubbemal
Borrflugearten, Tephritis arnicae, monofag på slåttergubbe
Väddantennmal, Nemophora cupriacella (EN)
Kärrantennmal, Nemophora minimella
Leverplattmal, Levipalpus hepatariella (VU)
Kattfotsmåstävmal, Scrobipalpa murinella (NT)
Kattfotfjädermott, Platyptilia tesseradactyla (NT)
Ginstguldmal, Phyllonorycter staintoniella (CR)
Ginstplattmal, Agonopterix atomella (EN)
Ginstsäckmal, Coleophora genistae (CR)
Ginsthedkorthuvudmal, Scythris crypta (EN)
Fri stävmal, Prolita solutella (VU)
Brun ginststävmal, Mirificarma lentiginosella (CR)
Ginstpalpmal, Syncopacma suecicella (CR)
Daggig ginstmätare, Pseudoterpna pruinata (CR)
Sen ginstbackmätare, Scotopteryx luridata (EN)
Gulstreckad backmätare, Scotopteryx mucronata (CR)
Rödtonad harrismätare, Chesias rufata (EN)
Guldsandbi Andrena marginata (NT)
Väddsandbi, Andrena hattorfiana (VU)
Väddgökbi, Nomada armata (EN)
Stäppvägstekel, Priocnemis gracilis (VU)
Ginstsandbi, Andrena similis
Tiphia minuta (VU)
Cypresslummer Diphasiastrum tristachyum (VU)
Klockgentiana, Gentiana pneumonanthe (VU)
Granspira, Pedicularis sylvatica (NT)
Kattfot, Antennaria dioica
Ängsvädd, Succisa pratensis
Ljungögontröst, Euphrasia micrantha (VU)
Mosippa Pulsatilla vernalis (VU)
Svinrotvecklare
Olika arter av smalbin
Väddnätfjäril, Euphydryas aurina (VU)
Snedstreckad lövmätare, Scopula virgulata (EN)
64
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
Krisslesorgmott, Atralata albofascialis (NT)
Gråbenkrisslefjädermott, Odaematophorus vafradactylus (VU)
Allmänt krisslefjädermott, Odaematophorus lithodactylus
Krisslegnidmal, Tebenna bjerkandrella
Skarplinjerad krisslesäckmal, Coleophora conyzae (NT)
Krisslekorgmal, Apodia bifractella
Krisslestjälkvecklare, Epiblema obscurana
Guldgult krisslemott, Ebulea crocealis
Svartbent sköldbagge, Cassida murraea (NT)
Väddantennmal, Nemophora cupriacella (EN)
Kärrantennmal, Nemophora minimella
Leverplattmal, Levipalpus hepatariella (VU)
Kattfotsmåstävmal, Scrobipalpa murinella (NT)
Kattfotfjädermott, Platyptilia tesseradactyla (NT)
Svävflugelik dagsvärmare Hemaris tityus (NT)
Kattfot, Antennaria dioica
Ängsvädd, Succisa pratensis
65
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
66
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
67
N AT U R V Å R D S V E R K E T
Rapport 5732 • Åtgärdsprogram för småfjärilar på slåtteräng
68
Åtgärdsprogram för
småfjärilar på slåtteräng
2007–2011
RAPPORT 5732
NATURVÅRDSVERKET
ISBN: 91-620-5732-4
ISSN: 0282-7298
(Coleophora albella, Digitivalva arnicella
och Eucosma scorzonerana)
Åtgärdsprogrammet omfattar de tre arterna svartvit
säckmal, slåttergubbemal och svinrotvecklare. Arterna
är knutna till odlingslandskapet och till miljöer med rik
förekomst av deras värdväxter backglim/tjärblomster,
slåttergubbe och svinrot. Då värdväxterna i hög
utsträckning är knutna till ängsmarker eller andra marker med regelbunden men sen hävd har de minskat kraftigt under 1900-talet.
Åtgärdsprogrammet är ett vägledande dokument,
och har som syfte att öka kunskaperna om fjärilarnas
ekologi, utbredning i landet och vilka åtgärder som är
centrala för att förbättra deras bevarandestatus. Programmet föreslår både inventeringar och andra åtgärder
för att öka kunskaperna om arterna samt informationsarbete och framtagande av restaureringsplaner för
fjärilslokaler.
Naturvårdsverket SE-106 48 Stockholm. Besöksadress: Valhallavägen 195. Tel: +46 8-698 10 00, fax: +46 8-20 29 25, e-post:
[email protected] Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40, orderfax: +46 8-505 933 99,
e-post: [email protected] Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln