En växande församling!

En växande församling!
-
Välkommen
Inledning
För två år sedan ungefär så fick jag uppgiften att sammanställa en ny
matrikel till församlingen. Då jag som ny pastor fick börja lära känna
människor i församlingen jag kommit till. Det kanske inte låter så roligt
att skriva en matrikel, men det var faktiskt väldigt berikande då jag gång
på gång kunde koppla ansikten till ett namn, ålder och en plats i
samhället. Och under den här tiden när så började det formas ord inom
mig för oss alla. Jag brukar inte vakna mitt på nätterna, men en natt den
här hösten så vaknade jag och kunde inte släppa de här orden, så jag gick
upp och satte mig vid skrivbordet och skrev ned dem, som till slut blev
matrikelns baksida. Så här skrev jag,
”Tänk dig en blomsterrabatt med olika sorters blommor i alla olika
storlekar, former och färger. Trots att det spretar åt olika håll så växer de
tillsammans. Blommorna hör ihop och sprider tillsammans färg och glädje!
I Törestorps Missionsförsamling är vi också i olika storlekar, gamla och
unga. Vi har olika personligheter, olika bakgrund, olika gåvor och
talanger, olika visioner och drömmar. Men trots att det ibland kan verka
som att det spretar åt alla möjliga håll, så behöver vi varandra för att
växa, för att tillsammans sprida det som har färgat vår insida, Jesus
Kristus. Vi tillhör varandra, vilka vi än är, för vi är alla barn till en och
samme far. Vi vill vara en församling där olikheter berikar. Vi vill vara en
plats där vi vandrar tillsammans och växer i vår tro på Jesus, där någon
får plantera, någon får vattna, och där Gud får ge växten. Vi vill vara med
att skapa den platsen för alla människor i vår närhet, en växtplats för
alla.”
Ganska så snart så märkte jag att det här inte bara var några ord som jag
bara hade kommit på. Utan det kändes som att det var självklara tankar
som redan fanns i församlingen, det behövdes bara fås på pränt så att
säga.
Just då så höll vi på att renovera vår kyrka. Ett arbete som många gånger
var påfrestande, men dag efter dag så såg vi hur det bara blev vackrare
och vackrare genom alla som hjälpte till. Vi lärde känna varandra på nya
sätt, både i bönen, i olika planeringsgrupper, vid fikabordet, ibland
ventilationstrummor och rör, vid målarpenseln eller uppe på taket.
Där jag tror att många fick en ny kärlek, en ny glädje till sin församling.
Det var flera som fick lära sig nya saker, fick nya uppgifter och det var
flera som också snabbt hittade det som de var bra på och kände sig
hemma vid. Det var liv och rörelse dagligen i kyrkan med en stor
blandning av människor. Både av våra egna medlemmar men också av
människor som knappt hade varit i en kyrka förut men som nu var där för
att hjälpa oss att få vår kyrka klar. Unga som gamla jobbade sida vid sida
mot ett och samma mål. Och jag tror att redan då så väcktes drömmen
hos många att få fortsätta vara den här byggarbetsplatsen även den
dagen då kyrkan skulle stå klar. Drömmen om att få vara en växtplats för
alla.
Det här är en kväll då vi kommer få se och upptäcka att denna dröm på
många sätt blev en verklighet och är fortfarande på många olika sätt
överallt i vår församling. Vi ska fördjupa oss i vad som kännetecknar en
levande församling, och utifrån detta så kommer vi också få tillfällen att
fortsätta drömma och hålla vår vision levande om denna plats som en
växtplats för alla.
-
Bön för kvällen
-
Sång + kollekt
Undervisning
Jag tror vi alla längtar efter en församling som växer! Vi längtar efter en
gemenskap där vi får växa i tro tillsammans och där nya människor hela
tiden får komma till och känna sig hemma. Men hur tar vi oss dit? Vad är
det som gör att en församling faktiskt växer? Jag tänkte att vi skulle utgå
ifrån några kännetecken som NFU, naturlig församlingsutveckling har tagit
fram när de jobbat med dessa frågor och tittat på de församlingar som
växer. Och ett av dessa kännetecken som jag tänkte att vi skulle börja
med att stanna upp vid är, ”en gåvobaserande verksamhet.”
Gåvobaserad verksamhet
Man har upptäckt att livet i församlingen fungerar bäst och blir mest
glädjerikt när alla får fungera i de uppgifter som man har motivation, gåva
och intresse för. Alltså när grunden för verksamheten i kyrkan utgår ifrån
våra gåvor, vår längtan och våra behov och inte en på förhand given
verksamhets apparat som måste hållas igång så mår vi bäst och har också
stora möjligheter till att växa. Tyvärr så tror jag dock att flera av oss
många gånger tagit på oss uppgifter just för att hålla hjulet snurrande.
Vi lever i ett samhälle där något är snett om det stannar.
Och om någon av våra verksamheter i kyrkan ska sluta för att det t.ex.
inte finns tillräckligt med ledare, är det ju en katastrof! Eller? Ja det är
frågan om det är det, jag tror inte det. I så fall så tror jag faktiskt att det
är bättre om en av våra verksamheter läggs ner, än att en persons
egentliga gåvor och intressen kastas bort.
Vi läser psalm 100 tillsammans. Här uppmanas vi att tjäna Herren med
glädje och komma innanför hans portar med tacksägelse och hans gårdar
med lov. Och ska vi kunna göra det, om vi ska komma till församlingen
och tjäna honom med glädje så tror jag att vi behöver hitta de uppgifter
där vi kan känna glädje i och där vi själva kan växa, inte bara för att vi
måste. Förra helgen så kom en kille i församlingen till mig och sa
”Johannes, kan du skriva upp mig på en söndag i vår som mötesledare.
Jag känner verkligen att jag vill det, och att jag växer själv så oerhört
mycket utav det”. Det är en stor skillnad mot att höra ”ja, jag kan göra
det om jag måste”. Att höra någon som tjänar med glädje är helt
fantastiskt! Det smittar av sig inte bara på mig utan till hela församlingen,
det vet vi allihop, att när någon har en glädje i sin uppgift, det får oss
andra att hoppas, tro och känna glädje själva när vi kommer till Guds hus.
Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och inte vi själva. Vi är hans
folk och får i hans hjord. Vi behöver alltså stanna hjulet och hitta rummet
för själen där vi kan besinna att Gud är Gud och han har skapat dig och
mig så som han vill, till att höra ihop med resten av hans folk. Vi har inte
skapat oss själva stod det! Alltså du behöver inte försöka skapa uppgifter
för dig som passar in i de olika verksamheterna och mallarna som finns.
För att vara extra tydlig här. Alltså du behöver inte kunna spela piano eller
sjunga, du behöver inte vara scout ledare, hålla en andakt för barnen eller
servera kaffe. Du behöver inte vara mötesledare eller vara med i en
vaktmästargrupp om du inte känner någon glädje i detta! Gud har skapat
dig, du behöver inte skapa något som inte hör till dig! Är du med? För
någon söndag sedan så kom det fram en till mig efter Gudstjänsten och sa
”jag känner mig helt handikappad eftersom jag varken inte kan sjunga
och spela”. Och det är kanske flera som känner så utav er, men det är
inte sant, inte någonstans! Jonas Helgesson som var här för ett år sedan
och hälsade på oss kanske många skulle kalla för handikappad pågrund
utav sin cp skada, men han sa så här: ”ingen utav oss är handikappad, vi
är bara olika!” Fruktansvärt bra tycker jag!
Du kanske inte kan det som många andra kan, men du kan alltid något
annat!! Ingen är handikappad inför Gud! Gud har skapat oss med olika
gåvor, personligheter och talanger och han vill att vi ska tjäna honom med
glädje!! Då någon får plantera, någon får vattna och Gud får ge växten.
Vi läser 1 kor.12:4-12. Var och en av dessa gåvor som Paulus går igenom
behöver egentligen sin egen förklaring men det går vi inte igenom nu,
men det som vi kan trycka lite extra på tycker jag är vers 4-6. Att
Nådegåvorna vi får av Gud är olika, Tjänsterna vi har är olika liksom
miraklerna runt omkring oss är olika, men Gud är densamme, han som
verkar allt i alla. Alltså, Gud verkar i alla de gåvor som vi har, vilken den
är, och det vill jag att ni tar med er ikväll. Ingen är viktare än någon
annan. Och Gud vill använda just din gåva, även om det är något som vi
aldrig har sett i vår församling! Du tillhör oss andra och vi behöver dig.
Annars är vi som kropp inte hel som det stod i vers 12. Du har och
kommer alltid ha en uppgift i församlingen. Du är aldrig för ung, och du är
aldrig för gammal för att Gud ska använda dig. Det finns liksom ingen tid i
livet då Gud inte kan använda dig för att du inte skulle ha tillräckligt med
erfarenhet och det finns ingen tid i livet då du borde lägga av och bara
vara bänkvärmare. Guds tid för dig är alltid nu! Kommer ni ihåg dessa
verser i vår vision: ”I Törestorps Missionsförsamling är vi i olika storlekar,
gamla och unga. Vi har olika personligheter, olika bakgrund, olika gåvor
och talanger, olika visioner och drömmar.
Frågor:
- Är det svårt att vara annorlunda i Törestorps Missionsförsamling?
Varför? / varför inte?
- Hur ska vi i vår församling skapa utrymme för varandras gåvor?
- Vad slår ditt hjärta för i församlingen? Vad skulle du vilja göra? Dela
gärna med dig till de andra!
Det finns en verksamhetsgrupp i vår församling som många har ett stort
hjärta för och där många haft en uppgift genom åren, och det är UV. Och
jag tänkte att vi skulle få lyssna till Kjelle. Som vill berätta lite om läget i
UV och hur de vecka efter vecka får vara en växtplats.
-
UV:s story
Något som jag tycker präglar UV i vår församling är att det är en
fantastisk sammanhållning i ledargänget.
Vi ber tillsammans och vi har fantastiskt roligt ihop, vilket också skapar
utrymme och tillfälle för både ledare och uvar att växa.
Vilket leder oss in i nästa kännetecken för en växande församling.
Kärleksfulla relationer
NFU skriver i sin undersökning att ”Äkta kärlek ger en församling
magnetisk dragningskraft."
De säger att det går att visa att växande kyrkor har en högre
"kärleksfaktor", än de församlingar som minskar. När jag tänker på
Törestorps Missionsförsamling och vår kärleksfaktor till varandra så kan
jag tycka att det många gånger ligger ganska så högt. Jag tänker inte
minst på vår gemenskap efter våra Gudstjänster. Jag vet att när jag
började i Törestorps så var det detta som var min första kärlek till
församlingen. Jag tyckte det var fantastiskt hur man efter varje söndag
kunde sitta i timmar och bara fika och prata med varandra. Och det är
fortfarande en stund under veckan som ger mig väldigt mycket. De
gånger jag varit ledig eller varit och predikat någon annanstans så är det
något som saknas. Och då är det inte de magnifika havreflarnen, det kan
ni nog förstå allihop, utan det är er jag saknar. Att få sitta ner och fika och
dela livet med dig. Det är en styrka som vi har som församling och som vi
ska vara oerhört stolta över! En gemenskap som vi har tagit till vara på
när vi haft församlingsläger och utflykter tillsammans under året. En
gemenskap som alltid berör på väldigt många områden. Både andligt och
socialt tycker jag, och man är oftast väldigt salig över sin församling när
man kommit hem.
Men vi får inte stanna vid fikabordet och dessa utflykter. Denna
kärleksfaktor som NFU skriver om i sin undersökning handlade först och
främst om hur församlingens medlemmar relaterade till varandra i deras
vardag. Man frågade församlingar t.ex. hur mycket tid medlemmarna
spenderar med varandra utanför de officiella samlingarna. Eller hur ofta
man bjuder varandra på mat eller fika. Och det visade sig då att det är
dessa församlingar, som delar livet med varandra utanför kyrkans väggar
som verkligen växer. Och jag tror det är här vår utmaning ligger. Hur
mycket tid spenderar du och jag med varandra utanför våra samlingar i
kyrkan? Delar vi livet med varandra eller är det bara kyrkan vi delar?
För att få inspiration i denna utmaning så läser vi Apg. 2:42–47. Här
beskrivs den första församlingen som ett myller av hängivna relationer.
Det verkar som att de alltid ville vara tillsammans, de möttes ständigt
hemma i husen, där de höll måltid med varandra i jublande och uppriktig
glädje. Men det var också en gemenskap som förpliktigade. Man delade
sina ägodelar med varandra och gav till de som behövde. Man hade en
gemensam kassa dit alla fick ge ett frivilligt bidrag. Pengar som bla. gavs
till fattiga människor, begravningar, människor som plågades i gruvorna
och fängelserna. ”Vi har allt gemensamt, förutom våra fruar” skriver
Plinius den yngre till kejsaren Trajanus i slutet av det första århundradet.
Något vi idag tycker är en självklarhet, men något som inte verkar vara
lika självklart för den här tidens kultur, då flera verkade dela sina hustrur
med sina vänner. De kristna var med andra ord ett ovanligt folk! Deras
styrka låg inte i att visa sig duktig och speciell eller motstånd och vrede
till varandra. Deras styrka låg inte i deras egna egendomar. Utan styrkan
låg istället i kärleken och troheten. Man kallade varandra för bröder och
systrar, eftersom man hade ju en fader o man drack ur en o samma Ande.
Det är inte så ofta man hör att vi kallar varandra för bröder och systrar nu
för tiden. Kanske man tycker att det låter för gammalmodigt, ja vet inte.
Men jag måste säga att jag gillar de orden. Jag försöker kalla tonåringarna
för det ibland, vilket faktiskt i sin tur har smittat av sig då man ibland kan
höra ifrån dem ett ”hallå broder”, vilket värmer så oerhört gott tycker jag,
man tillhör denna person på ett speciellt sätt. Man påminns om att vi är
en familj. Vilket vi verkligen behöver!
Vi är en familj som borde dela livet med varandra, inte bara söndagarna.
Det stod i bibelordet vi läste att de träffades i de olika hemmen och åt och
bad varje dag. Jag vet att detta låter väldigt främmande för många, man
tycker att man har nog med sitt eget. Men tänk om vi kunde få börja i det
lilla. Tänk om vi kunde bestämma den här kvällen att vi redan denna
vecka vågar stanna vårt hjul för en stund och göra något oväntat. Kanske
är det att bjuda hem några vänner i församlingen på en middag eller hälsa
på någon på jobbet eller skolan och se hur andra har det, kanske är det
att hjälpa till att passa någons barn eller bara att komma över på en
kvällsfika en kväll och prata om er dag och be ihop. För det är oftast i det
lilla sammanhanget, när vi lever nära andra människor i den lilla gruppen
som vi verkligen växer. Det är där som vi förstår att trots att det ibland
kan verka som att det spretar åt alla möjliga håll, så behöver vi varandra
för att växa, för att tillsammans sprida det som har färgat vår insida,
Jesus Kristus.
Människorna i den första församlingen var genom deras kärlek till Gud och
till varandra omtyckta av alla stod det, kärleken färgade av sig. Det
undgick inte människor att se att det var något speciellt med de som
trodde på Jesus och vi läste att Herren ökade var dag skaran med dem
som blev frälsta. På samma sätt så kommer människor att komma till tro i
Törestestorp, om de ser vår kärlek till varandra. Jesus säger i Joh.13:35
”Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Sedan så fungerar även våra lokaler som denna mötesplats flera gånger
under veckan, och det ska vi heller inte glömma. En sådan grupp som
träffas är Tonårsgruppen. Som Kerstin och Ida ska berätta lite mer om nu.
-
Tonårs story
Vi har ännu en grupp som jag tänker väldigt mycket på när vi talar om att
mötas som liten grupp och växa tillsammans och det är vår Alpha grupp.
För ett år sedan ungefär så startade vi vår första Alpha grupp i
församlingen. Vi har haft Alpha med de andra församlingarna i Hillerstorp
under flera år, men det fanns en längtan hos många att ha det speciellt
för människorna i Törestorp. Vi började bjuda in i början av vintern med
en ganska så liten tro på att det skulle bli något. Därför så blev vi helt
överfallna rakt upp och ner av svar på böner vi bett. Människor som vi
under flera år har bett för i vårt bönerum satt plötsligt framför oss, och vi
fick dela vittnesbördet om Jesus Kristus med dessa. Vilket vi gjort i ett år
nu ihop med vår fortsättningskurs som vi haft under hösten. Olika
människor, med olika bakgrunder och funderingar har fått sitta ner och på
samma våglängd talat om livets mening. Vi har brottats med samma
frågor omkring tron och delat erfarenheter och upplevelser med varandra.
Vi har fått leva nära människor och tagit del av varandras liv. Och hur har
det varit, eva? Vill du berätta lite om hur Alpha har varit och vad det
betytt för dig?
-
Alphas story
Frågor:
- Hur skapar vi utrymme för att lära känna varandra bättre och leva
när varandra som församling? I kyrkan? I vår vardag?
- Finns det behov av flera smågrupper i vår församling?
- Ska vi jobba vidare med Alpha tycker ni? Och i så fall hur?
-
Mat!
Forts. Undervisning/samtal
-
Hur är samtalet i grupperna, något ni vill dela med er?
Det som många av oss upptäckt genom Alpha gruppen tror jag är att vi
behöver relationer till andra människor utanför församlingen för att
faktiskt växa själva. Vi behöver ta del av andras frågor och tankar, och
även människors otro för att själv få en djupare och fastare grund att stå
på. Vilket leder oss vidare in i resten av den här kvällen.
Behovsorienterad evangelisation
Det behövs inga världsomfattande forskningsprojekt för att vi ska förstå
att om vi ska nå församlingsväxt så behövs evangelisation.
På vilket sätt skulle församlingen annars kunna växa, om inte genom att
sprida evangeliet så att fler och fler hittar vägen in i vår församling?
Det är det uppdrag som Jesus har gett oss och det är därför vi finns i
Törestorp. Vi har inte vår fina kyrka för att vi själva ska ha en skön och
mysig verksamhet. Utan vi finns här för att vara till för andra människor.
Så frågan är inte om vi ska berätta för andra om Jesus utan hur vi ska
göra det! Men innan vi funderar på det så tror jag att vi behöver titta på
våra perspektiv vi har när vi tänker på människor som inte har en
bekännande tro.
Och vi ska börja med att läsa Luk. 15:1-7. Jesus visar här hur han ser på
människor genom att han umgås med människor som han egentligen inte
borde umgås med. Många tyckte att han borde valt att bara umgås med
de som var judar, som hade samma tro som han och var lite mera lik
honom själv. Men han gjorde inte det. Utan han valde att umgås med
publikanerna och syndarna. Människor som de skriftlärda och fariséerna
inte kunde tänka sig att dela gemenskap med. För man åt inte med vem
som helst. För när man åt tillsammans med någon så identifiera man sig
med den personen, man hörde ihop med den man som man åt med.
Därför så hörde det inte till att en Jude skulle äta med en som var
syndare, och absolut inte för en man i Jesus ställning. Men Jesus valde
ändå att vara med dessa människor, och det stod att de höll sig nära intill
Jesus för att höra honom. Under hela deras liv så hade de levt i
förnedring. Det hörde till hela deras vardag i allt de gjorde att vara mindre
värd, något som inte lockade dem mer till att gå i synagogan utan bara till
ännu fler förnedrande tankar om att inte vara värd något. Men nu så fick
de för första gången på länge känna kärlek ifrån någon som de förstod var
perfekt, men som ändå mötte dem på deras våglängd.
Som satte sig ner och tittade i deras ögon och bara älskade dem. Inte
undra på att de vill vara så nära denna Jesus så mycket som de bara
kunde och höra vad han hade att berätta.
Då Jesus berättar liknelsen om herden och det förlorade fåret. ”Om någon
av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i
öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?”. Kan
tänka mig att de skriftlärda tänkte ”nae, det är väl ingen herde som gör
det. ”Och så var det nog, det var ingen som lämnade hela sin fårhjord för
ett litet får. Men Jesus berättade att han var sådan. Han var den herden
som sökte upp det borttappade fåret och förde glad hem det igen. Sådan
var hans kärlek till dessa människor, för att det borttappade skulle få
komma hem igen.
Ett fantastiskt vackert perspektiv som vi bör ha med oss när vi tänker på
människor. Jesus dog inte för församlingen! Han dog för världen! Han dog
För hela Törestorp! Han älskar varje människa precis lika mycket som han
älskar dig. Det finns inget vi och dom när Jesus ser människor. Hans
kärlek är så enorm att han väljer att gå och söka efter de förlorade fåren
och föra dem hem igen. Och med det perspektivet ska vi vara en växtplats
för människor här i Törestorp. Och hur gör vi då detta är då frågan?
Ett exempel har vi redan fått av Jesus själv. Du och jag behöver umgås
med människor som vi vanligtvis inte umgås med. Vi behöver visa att vi
bryr oss, du och jag behöver visa att vi inte är några perfekta superhjältar
utan att vi är brustna människor med stort behov av hjälp! Vi behöver
bryta ner de perfekta föreställningarna om oss som vi själva skapat. Vi
behöver sätta oss ner och möta människor där de är. På samma våglängd
och på samma villkor. Det är därför som Alpha har slagit igenom så över
hela vår värld. För i Alpha så börjar man i gemenskapen. Många gånger så
har vi startat på andra hållet. Att först så ska man uppföra sig, sedan tro
och sedan får man tillhöra. Men jag tror att vi behöver ändra på detta i
hela vårt sätt att tänka. Att först så får man tillhöra, sedan tro och detta
med att uppföra sig, ja det kommer nog automatiskt, vad nu uppföra sig
kan innebära. Hänger ni med!?
Förutom alpha så har vi flera bra exempel i vår församling som jag tycker
vi ska ha som föredömen. Vi har våra dagledigträffar t.ex. Vill du berätta
något ifrån dessa träffar Folke?
-
Dagledigträffarnas story
Ännu ett fantastiskt bra exempel är vår symötesgrupp. Berätta något ifrån
er verksamhet Birgitta!
-
Symötesgruppens story
-
Fika med samtal
Frågor:
- Vad tycker ni om begreppet, Tillhöra – tro – förändra?
- Hur kan vi hitta nya vägar till att möta människor på ett naturligt
sätt? Dela med er av era idéer? Våga spräng gränserna!!
Forts. Undervisning/samtal
-
Hur är samtalet i grupperna, något ni vill dela med er?
Jag tror att kan vi bryta murarna som finns gentemot kyrkan och
människorna i vår by. Med Guds kärlek som Grund så är jag övertygad om
att vi kommer att hitta vägarna framöver. Ett sätt som vi märkt fungerar
oerhört bra är våra kvällar som vi kallat växtplats Törestorp. Samlingar
som samlat mellan 200-300 personer vid varje tillfälle då vi har märkt att
människor älskar att ta del av varandras livsberättelser. Hela kyrkan har
verkligen sprudlat av liv vid dessa tillfällen då människor ifrån alla möjliga
bakgrunder samlats för att växa. Vår vision har verkligen gjort avtryck
och blivit handling.
Jag tänkte fråga Therese hur det är att egentligen vara med i
Gudstjänstrådet som planerar de här kvällarna.
Intervju Therese:
-
Hur är det att vara med i Gudstjänstrådet?
Vad brukar ni göra när ni träffas?
Hur arbetar ni med växtplats Törestorp kvällarna? Vad är på gång?
Behöver ni hjälp med något?
Frågor:
-
Hur har växtplats kvällarna varit? Positivt / negativt?
Hur jobbar vi vidare som församling med kvällarna?
Idéer / förslag på talare? (skriv upp och lämna in)
Avslutning
Fil.1:6
Bön vid borden…