- en vägledning för dig som arbetar inom vård/omsorg
Den här handboken har tagits fram av HomO
Författare: Anna-Carin Jansson och Maria Jacobson
HomO, 2008
2
Introduktion
Det här avsnittet riktar sig till dig som arbetar med vård- eller omsorg inom något område. För att du skall
kunna behandla dina vårdtagare, patienter, boende och deras anhöriga på ett likvärdigt sätt behövs insikter om människors olikheter. Kanske har du någon gång mött homo- eller bisexuella patienter och
känt dig osäker inför dessa. Kanske gjorde osäkerheten att du inte riktigt känner dig nöjd med mötet.
Kanske du till och med anar att din osäkerhet gjorde att du agerade på ett sådant sätt att det kan ha upplevts som kränkande eller olustigt.
Den här handboken kan i ett första steg användas till att skaffa sig lite mer kunskaper och säkerhet inför
liknande möten i framtiden. Texterna finns även tillgängliga på HomO:s Kommunwebb där du också hittar fullständiga länkar till ytterligare användbart material.
3
Lika behandling eller likvärdig behandling?
Om kvinnan som ansöker om personlig assistans
har en annan kvinna hos sig, vad är då biståndsbedömarens första tanke? Finns det någon medvetenhet om att det kanske är hennes livspartner?
Det finns inom vård och omsorg – precis som i
övriga samhället – en outtalad föreställning om
att alla är heterosexuella. Den här dominerande
föreställningen, den så kallade heteronormen, är
så självklar att heterosexualitet, till skillnad från
homo- och bisexualitet, knappt uppfattas som en
sexuell läggning. Heterosexualitet är bara det
”naturliga”, det ”normala”. En konsekvens av
detta är att homo- och bisexualitet görs till något
”avvikande”.
En annan följd är osynliggörandet av dem som
bryter mot normen. Visst vet de flesta att det
finns homo- och bisexuella vårdtagare, men
ändå saknas det ofta en medvetenhet om och
beredskap inför att vårdtagaren och hans eller
hennes anhöriga kanske är homo- eller bisexuella.
Inom vård och omsorg, liksom de flesta andra
verksamhetsfält som riktar sig mot människor,
brukar man sträva efter att ”behandla alla lika”.
Syftet är självklart att erbjuda alla kommuninvånare samma möjligheter och uppfylla lagens krav
på ”en vård på lika villkor för hela befolkningen”.
Men hur ser verkligheten ut? Är det genom att
oreflekterat ”behandla alla lika” som lagens intentioner uppfylls?
Det finns studier som bland annat visat att lesbiska kvinnor drar sig för att söka vård på grund
av rädsla för dåligt bemötande. Att närstående
till homo- och bisexuella patienter upplever att
de inte betraktas som ”riktiga” anhöriga. Det
finns också ett konstaterat samband mellan
diskriminering och ohälsa.
Om strävan istället vore att ge alla ”en likvärdig
behandling” skulle möjligheterna till att var och
en fick den vård och omsorg som hon eller han
behövde öka. I begreppet ”likvärdig behandling”
ligger outtalat att alla faktiskt inte är lika, men att
de har samma rättigheter att få sina behov tillgodosedda.
”Hur når vi Gunnars anhöriga?”
Gunnar orkade inte hålla emot mera. Det glimtade till i hans ögon – som det brukade när jag kom till
honom på äldreboendet. Men jag såg hur ont han hade. Cancern var på väg att vinna över hans liv –
och över vårt liv tillsammans.
”Gode gud” tänkte jag och kände hur gråten satte sig i halsen. ”Vad ska jag göra? Utan Gunnar och
allt vi byggt upp har jag inget kvar. Vad som än händer ska vi alltid vara tillsammans, brukade vi säga
till varandra.”
Ambulansen stod och väntade för att hämta Gunnar till sjukhuset. Ett av biträdena packade ner hans
saker. Sedan vände hon sig till mig:
– Helge, vi skulle behöva få tag på Gunnars anhöriga. Han har ju ingen familj och kusinen han angivit
som närmaste släkting går inte att få tag på. Vet du var vi kan nå honom?
4
Funktionshindrad – och kär!
Människor med funktionshinder ses inte alltid
som individer som också har en sexuell läggning,
med en självklar rätt att älska den man vill. Framför allt är homo- och bisexuella personer med
funktionshinder osynliggjorda – både inom handikapprörelsen och i det övriga samhället.
Samtidigt är människor med funktionshinder oftare än personer utan funktionshinder beroende av
den offentliga sektorns omsorger. Därför är det
viktigt att det bland professionella utövare finns
en medvetenhet om att personer med funktionshinder både har en sexuell läggning och att den
ibland inte är heterosexuell. Det konstateras i
skriften ”Om sexuell läggning och funktionshinder”. Tillägg till ett nationellt program för att öka
kompetensen om bemötande som kommit till
genom ett samarbete mellan bland andra HomO
och Handikappförbundens samarbetsorgan.
För att säkerställa att var och en får en likvärdig
behandling och ett professionellt bemötande är
det viktigt att det finns en lyhördhet för allas olikheter; en förmåga att se igenom förutfattade föreställningar och en insikt om att en person kan
besitta många olika karaktärsdrag.
Ladda ner skriften Om sexuell läggning och funktionshinder. Tillägg till ett nationellt program för
att öka kompetensen om bemötande på:
www.homo.se.
Vårdkvalitet kräver medvetenhet
Livskamrater som kallas ”kompisar”. Genans
och tafatthet i kontakterna med vårdtagarens
närstående. Förutfattade meningar – och i
vissa fall diskriminering. I en studie kring
homosexuella patienters och deras närståendes upplevelser av vården gjord av Gerd
Röndahl 2004, framgår det att heteronormativa antaganden kan leda till torftig kommunikation – och i värsta fall sämre vårdkvalitet.
Några av de homosexuella patienterna vittnade om alltifrån ”undanglidande personal”
och verbala kränkningar till direkt felaktig
behandling. Bland annat blev en lesbisk
kvinna som blivit våldtagen nekad stödsamtal, eftersom ”..det var lättare för mig att
komma över våldtäkten eftersom jag inte
kommer att gå tillbaka till att ha sex med en
man.” Flera av de närstående talade om sin
känsla av att inte uppfattas som ”riktiga anhöriga”.
Läs mer i ”Homosexuella patienter och närståendes upplevelser i vården” på:
www.homo.se
Diskriminering ger sämre
hälsa
Sambanden mellan diskriminering och ohälsa
är mycket starka. Särskilt det psykiska välbefinnandet påverkas negativt hos personer som
utsatts för särbehandling på grund av exempelvis kön, etnicitet, funktionshinder eller sexuell läggning. Detta slår slutrapporten från
samarbetsprojektet ”Diskriminering och hälsa”
från år 2006 fast.
Projektets samverkande parter, Statens
folkhälsoinstitut, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,
Handikappombudsmannen och Ombudsmannen mot
diskriminering på
grund av sexuell
läggning, efterlyser
därför en rad åtgärder för att komma tillrätta med kränkningar och särbehandling av
olika slag.
Ytterst handlar det om att säkerställa allas
mänskliga rättigheter, konstaterar man och föreslår bland annat fördjupad forskning om
diskrimineringens konsekvenser, att en metodhandbok om mätning av diskriminering tas
fram och att bland annat hälso- och sjukvården samt kommunala verksamheter som individ- och familjeomsorgen, handkappomsorgen
och äldreomsorgen börjar genomföra brukarundersökningar om diskriminering.
Läs mer i ”Diskriminering – ett hot mot folkhälsan” på www.homo.se
5
Se igenom härskarteknikerna
Vad är det som händer i situationer och möten
som homo- och bisexuella upplever som kränkande eller utestängande? Den norska socialpsykologen Berit Ås har identifierat de sex vanligaste härskarteknikerna. De kan vara såväl
avsiktliga som oavsiktliga. Härskarteknikerna
finns både på individuell och på samhällelig
nivå. Med utgångspunkt från härskarteknikerna
kan vård- och omsorgspersonal göra sig medvetna om dominansförhållanden. När man förstår vad som händer är det lättare att bryta
mönster.
OSYNLIGGÖRANDE
Att tysta eller marginalisera personer genom att
ignorera dem. Att alltid i alla sammanhang utgå
ifrån att alla patienter och vårdtagare är heterosexuella är ett sätt att osynliggöra homo- och
bisexuella. I exempelvis informationsmaterial till
patienter, vårdtagare och deras anhöriga förutsätts det att män och kvinnor lever ihop. Homooch bisexualitet blir därmed något ”avvikande”.
FÖRLÖJLIGANDE
Att framställa någons argument, en person eller
en grupp, som löjlig eller oviktig. Skämt om till
exempel fjolliga bögar med viftande handleder
kan vara ett sätt att förlöjliga homo- och bisexuella. Ibland sägs det att det bara handlar om
jargong och därför inte är ”så farligt”.
reaktioner på sitt sätt att leva kan omsorgen av
det skälet bli sämre. Vårdtagaren kan uppleva
en känsla av att hur hon än gör blir det fel – en
moment 22-situation.
PÅFÖRANDE AV SKULD OCH SKAM
Att få någon att skämmas för sina egenskaper
eller att antyda att något de utsätts för är deras
eget fel. Om en person som blivit ledsen efter
att ha fått utstå ”skämt” på grund av sin sexuella
läggning får höra att hon eller han inte borde
”skylta” med sin homosexualitet ”om det nu är
så känsligt”, är det ett exempel på skuldbeläggande.
OBJEKTIFIERING
Att bli sedd och värderad enbart som ett objekt.
Astrid, 86, har alltid levt själv eller med en kvinna. När hemtjänstpersonalen förstår att Astrid är
homosexuell kommer hennes sexuella läggning
i förgrunden. Hon blir ”den lesbiska tanten”.
Läs mer om härskartekniker och bekräftelsetekniker på exempelvis: www.su.se
UNDANHÅLLANDE AV INFORMATION
Att utestänga eller marginalisera någon genom
att undanhålla väsentlig information. Utgår man
ifrån att alla är heterosexuella kan man till exempel ta fel på vem som är närmast anhörig.
Den anhöriga får inte relevant information om
patienten/vårdtagaren.
DUBBELBESTRAFFNING
Att försätta någon i en situation där den nedvärderas och bestraffas oavsett vilket handlingsalternativ personen väljer. För att få bästa möjliga
omhändertagande krävs det att personalen
känner till ens livsomständigheter.
Vet till exempel inte personalen om att det finns
någon därhemma som det är viktigt att samarbeta med, kan omvårdnadsplanen bli felaktig
och vårdtagaren får sämre omsorg. Är vårdtagaren däremot öppen och möter negativa
6
Det sägs att…
I samhället finns starka åsikter, föreställningar
och fördomar om homo- och bisexualitet. Om de
inte granskas tenderar de att bli ”sanningar”.
Testa ditt kritiska sinnelag. Håller följande resonemang?
DET SÄGS ATT…”Jag har aldrig stött på någon
homo- eller bisexuell vårdtagare. Jag tror inte vi
har någon.”
SANNING: Tystnad och osynliggörande tas ofta
som intäkt för att alla är heterosexuella. Det
finns ingen anledning att tro annat än att det
finns homo- och bisexuella i alla sammanhang.
DET SÄGS ATT… ”Sexuell läggning är inget
problem för oss – vi diskuterar aldrig sexualitet
med våra vårdtagare.”
SANNING: Sexualiteten är bara en del av den
sexuella läggningen för homo- och bisexuella,
precis som för heterosexuella. Den sociala sidan är däremot viktig att ta hänsyn till i omsorgssituationer. Om inte sexuell läggning synliggörs blir alla automatiskt behandlade som om
de vore heterosexuella.
Blankett-Sverige måste
uppdateras
Blanketter måste vara anpassade efter alla
människor – oavsett sexuell läggning. Sveriges Kommuner och Landsting gjorde
därför under sommaren 2007, tillsammans
med Kommentus som är ett av de största
blankettföretagen i Sverige, en översyn av
blanketter. Syftet är att säkerställa att
samtliga invånare ska ha möjlighet att kunna fylla i formulär och blanketter utifrån var
och ens faktiska livssituation.
Idag finns det kommuner som tillhandahåller blanketter som endast tar hänsyn till
heterosexuella personers levnadsförhållanden. På Sveriges Kommuner och
Landsting hoppas man genom översynen
påskynda kommunernas arbete med nödvändiga uppdateringar.
DET SÄGS ATT…bland de yngre kan det finnas en och annan som berättar att de är homoeller bisexuella. Men ingen av de äldre vårdtagarna lever på det sättet.
SANNING: Eftersom synen på homosexualitet
har förändrats i samhället har det blivit lättare
för homo- och bisexuella att vara öppna. Många
äldre är inte vana att tala fritt utan omskrivningar; som till exempel ”min väninna” eller ”min
vän”.
DET SÄGS ATT…man inte behöver ta skämt
om bögar och lesbiska så allvarligt, det är bara
en jargong.
SANNING: Om det inte ligger något bakom
skämten, hur kommer det sig då att ingen säger: ”Tafsa inte, är du hetero eller?” Att ta tag i
verbala kränkningar är ett bra tillfälle att diskutera värderingar.
DET SÄGS ATT… ”Vi skiljer inte på folk och
folk, alla behandlas lika. Det spelar ingen roll
vilken sexuell läggning en patient eller vårdtagare har.”
SANNING: Genom att utgå från att alla är lika –
heterosexuella – kan ”lika” behandling inte alltid
jämställas med likvärdig behandling. Om man
automatiskt antar att den äldre mannens ”vän”
är en kamrat och inte närmast anhörig kan omsorgen/vården förlora en viktig samarbetspartner. Detta kan i sin tur leda till sämre omvårdnad.
”Vi tolererar alla här”
Tolerans och acceptans innebär för de
flesta något fint. Men är tolerans i alla
sammanhang ett odelat positivt ord? Vem
har möjlighet att tolerera vem? Är det skillnad på att vara tolerant och att bli tolererad? Kan till exempel en homosexuell person uttrycka sin tolerans genom att säga:
”Clara, jag har inget emot att du gifter dig
med en man. För mig är det helt okej att du
gillar män.” Samma sak gäller ordet acceptans. Skulle en heterosexuell person kunna
få höra: ”Här är du välkommen, vi accepterar alla hur de än är.” Ömsesidig respekt
utgår från ett jämbördigt möte.
7
Ledsagas till livets goda
Det blev kontakt från första stund. Den nya tjejen – Hanna – från ledsagarservice var precis
som jag önskade. Rösten var pigg och varm.
Jag föreställde mig att hon var mörkhårig och
ganska lång. Att hon brukade gestikulera samtidigt som hon pratade visste jag säkert – det
hörs nämligen tydligt.
Trots att jag ännu inte fyllt 24 hade jag haft kontakt med otaliga representanter från kommunen.
Heminstruktören lät erfaren – men stressad.
Hemtjänstpersonalen brukade tala snällt och lite
hurtigt – även om den stora omsättningen gjorde det svårt att komma ihåg vem som var vem.
De som tog emot beställningar på färdtjänsten
måste ha tagit emot mängder av klagomål –
rösterna var
ofta spända
Är det finkänsligt
och en aning
defensiva.
att låtsas som att
en del inte behöver
Ibland kände
kärlek?
jag mig frustrerad. Hur
skönt skulle det inte vara att slippa vara beroende av andras stöd och hjälp? Hela tiden fick
jag kämpa för att behålla min identitet. Så att
mitt funktionshinder inte blev mitt jag. Som när
en färdtjänstchaufför som kom för att hämta mig
hos mina föräldrar och fick syn på min vita käpp
frågade min far om jag var klar att åka – inte
mig. Det var i sådana stunder jag brukade fundera på om jag någonsin helt och fullt kommer
att våga leva ut hela mig. Det fanns så mycket
jag ville vara med om. Ledsagarservicen förknippade jag med livets goda.
Det var tillsammans med mina ledsagare jag
kunde ge mig ut på stan, ta en promenad eller
bara sitta på en uteservering och dricka latte.
En av de första gångerna jag var ute med den
nya ledsagaren, hände en incident som påminde om färdtjänstchauffören som pratade över
huvudet på mig. Ledsagaren och jag var i en
klädaffär och expediten vände sig uteslutande
till min ledsagare när hon pratade om kläderna
jag ville prova.
– Varför pratar du med mig? Hon är blind –
inte döv, sa Hanna. Expediten tystnade tvärt.
– Precis, sa jag och tillsammans med Hanna
vände jag på klacken och gick ut.
Mitt kärleksliv hade hitintills begränsat sig till
några olyckliga förälskelser – och ett enstaka
försök till förhållande. Även om jag haft otaliga
kontakter med personer som professionellt gått
igenom allt möjligt jag kunde tänkas behöva
stöd med – hade frågan om något kärleksliv
aldrig kommit upp. Av omtanke säkert. Det var
bara en kvinna i hemtjänsten en gång som frågade om hur jag ”gjorde med killar och sånt”.
Jag svarade inte. Det krävdes min nya ledsagares öppenhet för att jag skulle känna att jag
kunde vara mig själv. Med precis samma lätthet
i rösten som när hon pratade om exakt vad som
helst, sa hon en dag:
– Har du sett att en gay-bar ska öppna vid
Stora torg? Det var på tiden, eller hur?
Jag kunde höra att hon log. Då visste jag. Det
skulle inte vara några problem för mig att be
Hanna följa mig till ett dansställe där kvinnor
träffar kvinnor.
Kärlek med andra ord
”Min väninna”. ”Han tillhör familjen.” Sån”.
Framför allt bland äldre homosexuella finns det
personer som använder omskrivningar för att
säga att de själva – eller någon annan – är
homo- eller bisexuella.
Präglade av en tid då kärlek mellan personer
av samma kön betraktades som tabu kan det
finnas en rädsla eller ovana att vara öppen
med vem man är. I Sverige var frivilliga sexuella handlingar mellan vuxna personer av samma kön kriminella fram till 1944. Först 1979
ströks homosexualitet ur Socialstyrelsens förteckning över sjukdomar.
Själva begreppet homosexualitet började användas på 1800-talet – och ersatte då
uttryck som ”sodomi” och ”det onämnbara”. Det är
först under de senaste decennierna som samkönade pars kärlek har börjat likställas med olikkönade pars.
Titta på dig själv- och upptäck normen
Heteronormen är så vedertagen att det är först
när någon bryter mot den som den blir synlig.
För att kunna ge alla – oavsett sexuell läggning
– bästa möjliga vård och omsorg krävs därför
självreflektion. På vilket sätt genomsyrar heteronormen mitt sätt att bemöta andra?
– Jag måste bli medveten om hur jag förhåller
mig till andra, hur jag tänker och gör, säger läkaren och forskaren Anna Westerståhl som i
många år arbetat med bemötandefrågor.
Idag talas det mycket om bemötande. Om
respekt för olikheter och allas lika rättigheter.
Men det räcker inte med att enbart formulera
mångfaldsplaner och etiska riktlinjer för att ge
en god omvårdnad eller uppfylla lagens mål om
en vård på lika villkor för hela befolkningen.
Anna Westerståhl, som i slutet av 1990-talet var
en av de första i Sverige med att synliggöra
lesbiska inom vården, menar att det inte går att
”plugga” sig till ett bemötande som inkluderar
alla. Var och en måste påbörja en egen process, där man ställer sig frågor om vilka föreställningar man själv bär på.
Hur man reagerar i olika situationer och hur
man uttrycker sig. Om den sjuke mannen som
får hjälp av hemsjukvården har en annan man
hemma hos sig – utgår jag då ifrån att detta är
en kamrat? Eller tänker jag att det lika gärna
kan vara en partner? Och har jag ens tänkt tanken att den gamla damen på äldreboendet inte
alls är intresserad av att det skojas om ”herrsällskap” – utan sitter och är rädd för att hennes
livshemlighet ska avslöjas?
– Alla lever vi i ett samhälle präglat av heteronormen. Det är inget man gör sig av med utan
vidare, säger Anna Westerståhl. Hon konstaterar att ett bemötande som inkluderar alla är
viktigt överallt – oavsett vad man jobbar med,
men att yrkesgrupper som ofta möter människor
i utsatta situationer har ett extra ansvar.
– Blir du illa behandlad som kund är det lättare
att gå därifrån och handla någon annanstans än
om du är svårt sjuk och beroende av dem som
tar hand om dig. För dem som arbetar professionellt med vård och omsorg är samspelet med
patienten eller vårdtagaren av största betydelse.
Genom att bygga upp en förtroendefull relation
möjliggörs ett bättre resultat.
– När till exempel patienter söker vård finns
det alltid en massa saker att ta ställning till som
läkare. Ibland spelar patientens sexuella läggning roll, ibland inte. När man till exempel pratar
om hur personen lever kan det ha betydelse.
Finns det någon där hemma som kan hjälpa till
och lägga om sår? Vem är närmast anhörig?
Anna Westerståhl tycker att det är bra med så
kallade öppna frågor – där man inte automatiskt
utgår ifrån att någon är heterosexuell. Men hon
menar att man kan gå ett steg vidare – och tydligt visa att man inte gör någon skillnad på vilken sexuell läggning någon har.
– Man kan fråga; din partner…är det en man
eller kvinna? Inom vård och omsorg brukar ju vi
ta oss friheten att fråga om allt möjligt.
Det är viktigt att
fundera på sina
egna föreställningar, menar
läkaren och forskaren Anna Westerståhl.
Anna Westerståhls tips till personal inom vård
och omsorg:
Tänk på att ett inkluderande bemötande
ytterst handlar om alla människors demokratiska rättigheter. Att säkerställa
kvalitet.
Fundera på dina egna föreställningar.
Ventilera dem gärna tillsammans med
kollegor du känner dig trygg med.
Skaffa den kunskap du behöver. Behöver du veta mer om homo- och bisexuellas villkor? Sexuell läggning? Det finns
gott om litteratur.
Visa lyhördhet. Utgå inte från att alla är
heterosexuella. Ställ öppna frågor!
Hur ser väntrummet ut? Mottagningen?
Det är inte bara vad man säger som visar att det finns en lyhördhet för olikheter. Varför inte ha framme texter även
om homosexuella? En tavla med två
kvinnor som är tillsammans?
9
Vad säger lagen?
Sedan juni 2003 finns det en lag som förbjuder
diskriminering som rör tillgången till varor, tjänster och bostäder. Lagen omfattar näringsverksamhet men även kommunal samhällsservice
såsom socialtjänst, socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, samt hälso- och sjukvården och annan medicinsk verksamhet. All
diskriminering som har samband med etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning
eller sexuell läggning är förbjuden inom dessa
områden. Med diskriminering menas en negativ
särbehandling som har samband med till exempel sexuell läggning; antingen i form av ett
missgynnande av något slag eller genom en
kränkning (trakasserier). Det behöver inte ligga
någon illvillig tanke eller ens avsiktlig särbehandling bakom för att det ska utgöra diskriminering.
Många gånger finns det en koppling till familjelivet då en person diskrimineras, dvs. någon
behandlar homo- och heterosexuella par olika.
Detta kan bero på att det är först i sådana
sammanhang som den homosexuella läggningen blir synlig. Det kan till exempel gälla sämre
villkor för tillgång till pension eller försäkring, för
ansökan om bostad eller för tillgång till samboeller familjerabatter. Den som diskriminerar
riskerar att dömas att betala skadestånd.
En man nekas provtagning för en sexuellt överförbar infektion på sin lokala
husläkarmottagning efter att det vid läkarbesöket framkommit att han troligen
har smittats av en annan man. Han
hänvisas istället till en specialmottagning för män som har sex med män.
En kvinna vars registrerade partner har
tagits in på en vårdavdelning ringer för
att förhöra sig om sin partners hälsotillstånd. Sjuksköterskan vägrar att svara
med motiveringen att sådana uppgifter
endast lämnas till nära anhöriga.
Olaglig diskriminering
Negativ särbehandling vid tillhandahållande av
varor och tjänster kan också vara ett brott enligt
16 kap. 9 § brottsbalken. Brottet kallas då olaga
diskriminering och rör såväl näringsidkare som
personer anställda i allmän tjänst eller som innehar ett allmänt uppdrag. Sådana brott utreds
av polis och åklagare och kan ge böter eller
fängelse i högst ett år.
Diskriminering på grund av sexuell läggning
inom hälso- och sjukvården kan till exempel
vara:
En skötare framför upprepade nedlåtande kommentarer om en vårdtagares
sexuella läggning eller försöker hindra
denne att träffa sin partner.
10
Litteratur- och länktips
Krock eller möte?
Hur gör man principerna om alla människors
lika värde till praktik? I
boken ”Krock eller
Möte, Om professionellt
bemötande och heteronormen” sätts sexuell
läggning och heteronormativitet i fokus när det
gäller bemötande av klienter, kunder, vårdtagare och patienter. Där finns praktiska exempel
och verktyg för den som vill bli ännu bättre i sitt
jobb. Boken kan beställas kostnadsfritt på:
www.frittfram.se
Det syns inte utanpå men känns inuti
En skrift om heteronormen och diskriminering i
hälso- och sjukvården. Den vänder sig till verksamma inom hälso- och sjukvården och vill
skapa diskussion om heteronormativitet, sexuell
läggning och diskrimineringens effekter på patienter, bland anhöriga och personal.
”Det syns inte utanpå
men känns inuti" kan
användas inom ramen
för arbetsmiljöutbildning, kompetensoch ledarskapsutbildning och annan
vårdinriktad utbildning.
Ladda ner HomO:s
skrift om heteronormen
och diskriminering i
hälso- och sjukvården på: www.homo.se
Heteromallen under lupp
I boken Hetero går Sandra Dahlén på jakt efter
svaret på frågan om varför just heterosexualitet
betraktas som det mest naturliga, normala och
önskvärda. Hon går igenom heteromallen,
forskning, olika tiders synsätt och ställer etablerade uppfattningar om kvinnligt, manligt och
heterosexualitet på ända. Boken spänner över
bland annat politik, religion och biologi och tar
också itu med vanföreställningar och homofobi.
Boken har getts ut av förlaget Tiden.
Ordlista
Bisexualitet - förmåga att bli kär, förälskad i
och attraherad av en person oavsett kön.
Heterosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad
i och attraherad av en person av motsatt kön.
Diskriminering – osaklig särbehandling på
grund av sexuell läggning. Andra diskrimineringsgrunder är kön, religion, etnisk tillhörighet
och funktionshinder. På www.homo.se finns
ytterligare information.
Homofobi - en ideologi, en uppfattning eller en
medveten värdering som ger uttryck för en
starkt negativ syn på homosexualitet eller på
homo- och bisexuella människor.
Hbt - samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Transpersoner är i
sin tur ett samlingsnamn på könsöverskridare,
till exempel transvestiter och transsexuella.
Heteronormen - föreställningen att alla är heterosexuella och att detta är det självklara och
önskvärda sättet att leva. En av utgångspunkterna är förväntningar om manlighet och kvinnlighet som varandras motsatser och komplement. Heteronormativitet handlar om makt. Den
som tillhör normen har privilegiet att vara något
mer än sin sexuella läggning och har även makten att bedöma vad som är annorlunda och icke
önskvärt. De som överskrider gränsen för heterosexualitet upp fattas som avvikande.
Homosexualitet - förmåga att bli kär, förälskad
i och attraherad av en person av samma kön.
Komma ut - en livslång process. En person
kommer ut vid varje nytt tillfälle då omgivningen
inte känner till personens sexuella läggning.
Begreppet härrör från engelskans ”coming out
of the closet”.
Sexuell läggning - heterosexualitet, homosexualitet och bisexualitet.
Trakasserier - kan vara förolämpningar av en
person eller dennes familj. Det kan också exempelvis vara utfrysning, undanhållande av
information eller fysiskt våld.
11
