Vård av barn och ungdom med självskadebeteende inom

Regional medicinsk riktlinje
Vård av barn och ungdom med självskadebeteende inom barn- och
ungdomspsykiatrin
Fastställd av Hälso- och sjukvårdsdirektören (HS 2017-00092) giltigt till februari 2019
Utarbetad av Sektorsrådet i barn- och ungdomspsykiatri under ledning av Kunskapscentrum för psykisk hälsa
Syfte
Denna regionala medicinska riktlinje ger klinisk vägledning för diagnostik och behandling vid avsiktligt
självskadebeteende utan suicidsavsikt.
___________________________________________________________________________________________________
Bakgrund
Självskadande handlingar utförs oftast impulsivt och har en känsloreglerande funktion. Handlingarna
utvecklas lätt till ett etablerat beteende eftersom de ger en omgående och effektiv ångestlindring. Det finns
en nära koppling mellan självskadande handlingar som att skära, bränna, slå eller rispa sig och andra
självdestruktiva beteenden som överdosering av läkemedel, ätstörning, sexuell självexploatering, missbruk
av alkohol eller droger. Självskadebeteende och andra självdestruktiva beteenden kan fylla samma funktion,
existera parallellt eller uppträda växelvis. Självskadande handlingar görs inte i suicidavsikt, men ett etablerat
självskadebeteende är kopplat till ökad risk för suicid.
Diagnostiska rekommendationer
Självskadebeteende hos ungdomar kan förekomma vid ångesttillstånd, depression, PTSD, ätstörning,
ADHD, AST, bipolär sjukdom och missbruk. Vid dessa tillstånd ska riktade frågor om självskadebeteende till
ungdomen ingå i anamnesupptagningen. Fördjupad anamnes görs med DSHI-9 (Deliberate Self-Harm
Inventory-9 item version, reviderad) och ISAS 1 och 2 (Inventory of statements about self-injury).
www.nationellasjalvskadeprojektet.se
Om självskadebeteende föreligger ska ICD-10: Z 91.8 Självskadebeteende användas som bidiagnos.
I DIAGNOSTIC AND STATISTICAL MANUAL OF MENTAL DISORDERS FIFTH EDITION (DSM-5) ingår självskadebeteende
som ett delkriterium i diagnosen Borderline personlighetsstörning. Mönstret av impulsivitet och emotionell
instabilitet i sociala relationer, självbild och affekter kan vara mer eller mindre tydligt under tonåren, men
diagnosen ska ställas först när symtom och beteendemönstret är tydligt etablerat, vilket som regel blir efter
18 års ålder.
Om kriterier för Borderline personlighetsstörning bedöms uppfyllda ska klassifikation göras enligt
ICD-10: F60.3 Emotionellt instabil personlighetsstörning.
Bedömning
Allvarlighetsgrad bedöms utifrån:
 typ av självskada
 frekvens
 tidsperiod
 förekomst av andra självdestruktiva handlingar
 påverkan på vardaglig funktionsförmåga
Är syftet med självskadan en önskan om suicid ska riktlinjer för suicid tillämpas.
Kartläggning av risk- och skyddsfaktorer:
Riskfaktorer:
 bristande förmåga att hantera negativa känslor
 tendens att tappa verklighetsuppfattningen vid stark stress
 svårigheter att sätta ord på och beskriva känslor
 negativ självbild
______________________________________________________________________________________________________
Regionala medicinska riktlinjer utarbetas på uppdrag. Riktlinjer fastställs efter avstämning med regionens
berörda förvaltningar, regionala sektorsråd, rådsfunktioner, terapigrupper och Program- och prioriteringsrådet.
1(2)
Regional medicinsk riktlinje: Vård av barn och ungdomar med självskadebeteende inom barn- och
ungdomspsykiatrin
___________________________________________________________________________________________________
Uppväxtfaktorer:
 Tidiga erfarenheter som försummelse och/eller övergrepp
 Svåra livshändelser
 Kroppslig eller psykisk sjukdom.
Skyddsfaktorer:
 strategier för att hantera negativa känslor samt
 socialt stöd
Mer än fem självskadetillfällen indikerar etablerat självskadebeteende sannolikt kopplad till psykisk ohälsa.
Bedömning av psykiska symtom görs i enlighet med riktlinjer för misstänkt(a) diagnos(er).
För bedömning av emotionell instabilitet kan SCID II, borderline-delen i DSM-5 användas. Instrumentet bör
användas med försiktighet då vissa av kriterierna beskriver beteenden, som förekommer hos många
tonåringar.
Behandling
Bemötandet är av stor vikt för ett gott behandlingsresultat. För att en förtroendefull relation ska komma till
stånd behöver behandlaren ha ett icke-dömande förhållningssätt och intressera sig för patienten som
person. För dessa ungdomar är det extra viktigt med förtroende, kontinuitet och uppföljning.
Vid lindrigt självskadebeteendet (endast förekommit vid enstaka tillfällen, väldigt ytliga skador eller är i
avtagande) ska psykoedukativa råd och stöd inriktade på att minska självskadebeteendet erbjudas.
Det inte är inte till gagn för patienten att man betraktar självskadebeteende per se som ett symtom på
underliggande faktorer. Att starta exempelvis PTSD-behandling kan vara kontraindicerat då risk finns för ett
eskalerat självskadebeteende. (Utbildning och information finns i basmodulen i Nationella
självskadeprojektets webb-utbildning www.nationellasjalvskadeprojektet.se)
Vid uteblivet behandlingsresultat efter 2-3 månader, alternativt ökande självskadebeteende, ska någon av
följande evidensbaserade behandlingar erbjudas:


DBT (Dialektisk Beteende Terapi), en beteendeterapeutisk behandling som innefattar medveten
närvaro (Mindfulness). Behandlingen sträcker sig ca 1-2 år och innefattar individualterapi och
färdighetsträning i grupp. Fokus är att öka färdigheter i att hantera känslor, relationer och att hantera
kriser.
MBT (Mentaliseringsbaserad Terapi) En psykoanalytisk behandling med inslag av anknytningsteori.
Fokus är att öka förmåga att mentalisera: förstå egna och andras inre värld, känslor och tankar. För
ungdomar är behandlingen individuell.
Samverkan/somatisk vård
Det viktigt med kontinuitet, rätt bemötande och samverkan mellan den somatiska vården och BUP.
Vårdprocess – vårdnivå
Se RMR: Ansvarsfördelning och konsultationer mellan primärvård och barn- och ungdomspsykiatri.
Se även RMR: Självskadeproblematik i patientgruppen som söker primärvården.
Uppföljning av denna riktlinje
Kunskapscentrum för psykisk hälsa ansvarar för årlig uppföljning och återkoppling till sektorsrådet i barnoch ungdomspsykiatri.
Innehållsansvarig
Sektorsrådet i barn- och ungdomspsykiatri under ledning av Kunskapscentrum för psykisk hälsa.
Avstämning har gjorts med sektorsrådet i allmänmedicin.
___________________________________________________________________________________________________
Regionala medicinska riktlinjer utarbetas på uppdrag. Riktlinjer fastställs efter avstämning med regionens
berörda förvaltningar, regionala sektorsråd, rådsfunktioner, terapigrupper och Program- och
prioriteringsrådet.
2(2)