Furosemid Copyfarm tablet SmPC

PRODUKTRESUMÉ
1
LÄKEMEDLETS NAMN
Furosemid Copyfarm 20 mg tabletter
Furosemid Copyfarm 40 mg tabletter
2
KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING
1 tablett innehåller: Furosemid 20 mg respektive 40 mg
Hjälpämne med känd effekt: laktos.
Furosemid Copyfarm 20 mg: 1 tablett innehåller 52,5 mg laktosmonohydrat
Furosemid Copyfarm 40 mg: 1 tablett innehåller 105 mg laktosmonohydrat
För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.
3
LÄKEMEDELSFORM
Tablett
Furosemid Copyfarm 20 mg tablett: Rund, vit till benvit tablett med prägling ”F 20” på ena
sidan och ”BL” på andra sidan.
Furosemid Copyfarm 40 mg tablett: Rund, vit till benvit tablett med prägling ”F 40” på ena
sidan (”F” och ”40” separeras av en brytskåra) och ”BL” på andra sidan.
Brytskåran är inte till för att dela tabletten i lika stora doser utan enbart för att underlätta
nedsväljning.
4
KLINISKA UPPGIFTER
4.1
Terapeutiska indikationer
Furosemid Copyfarm är ett potent snabbverkande diuretika.
Furosemid Copyfarm är indicerat för:
1) Behandling av vätskeretention associerat med hjärtsvikt, inklusive vänstersidig
hjärtkammarsvikt, levercirros och njursjukdom, inklusive nefrotiskt syndrom.
2) Behandling av lätt till måttlig hypertoni (enskilt eller i kombination med andra
antihypertensiva agens i behandlingen av allvarligare fall).
4.2
Dosering och administreringssätt
Furosemid Copyfarm-tabletterna bör tas på fastande mage tillsammans med riklig mängd
vätska.
Vuxna
Startdos för vuxna är 40 mg en gång dagligen, vilken minskas till 20 mg en gång dagligen
eller 40 mg varannan dag. Hos vissa patienter kan dagliga doser på 80 mg eller högre (ges i
uppdelade doser) krävas.
Barn
Kontraindicerat (se avsnitt 4.3).
Äldre
Försiktighet rekommenderas eftersom furosemid elimineras långsammare hos äldre patienter.
Behandlingen ska inledas med 20 mg och titreras upp efter behov (se avsnitt 4.4).
Administreringssätt
För oral användning
4.3
Kontraindikationer
Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1.













4.4
Överkänslighet mot amilorid, sulfonamider eller sulfonamidderivat (på grund av
korskänslighet mellan sulfonamider och furosemid).
Hypovolemi eller dehydrering (med eller utan åtföljande hypotoni) (se avsnitt 4.4).
Anuri eller njursvikt med anuri som inte svarar på furosemid.
Njursvikt som följd av förgiftning orsakad av njurtoxiska eller levertoxiska medel eller
njursvikt i samband med hepatisk koma.
Prekomatösa och komatösa tillstånd i samband med levercirros (se avsnitt 4.4).
Allvarlig hypokalemi, allvarlig hyponatremi (se avsnitt 4.4).
Ammande kvinnor (se avsnitt 4.6.).
Nedsatt njurfunktion med en kreatininclearance under 30 ml/min per 1,73 m2
kroppsyta (se asvnitt 4.4).
Addisons sjukdom (se avsnitt 4.4).
Barn och ungdomar under 18 år (säkerheten i denna åldersgrupp har ännu inte
fastställts).
Förgiftning orsakad av digitalis (se avsnitt 4.5).
Samtidig administrering av kaliumtillskott eller kaliumsparande diuretika (se avsnitt
4.5).
Porfyri.
Varningar och försiktighet
Speciellt noggrann övervakning eller dosminskning krävs hos:
 äldre patienter (lägre startdos eftersom de är särskilt mottagliga för biverkningar – se
avsnitt 4.2).
 patienter med svårighet att urinera, inklusive prostatahypertrofi (ökad risk för
urinretention: överväg lägre dos). Övervaka patienter med partiell ocklusion av
urinvägarna noggrant.
 patienter hos vilka latent diabetes kan bli manifest eller diabetespatienter hos vilka
insulinbehovet kan öka. Sluta med furosemid före ett glukostoleranstest.
 gravida kvinnor (se avsnitt 4.6).









patienter med gikt. Urinsyranivåerna i serum tenderar att öka under behandling med
furosemid och ett akut giktanfall kan framkallas ibland.
patienter med hepatorenalt syndrom.
patienter med nedsatt njurfunktion (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).
patienter med nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).
patienter med binjuresjukdom (se avsnitt 4.3 och framåt – övervakning krävs).
patienter med hypoproteinemi, t.ex. i samband med nefrotiskt syndrom (effekten av
furosemid kan försvagas och dess ototoxicitet kan öka). Försiktig dostitrering erfordras.
akut hyperkalcemi (dehydrering kan orsakas av kräkningar och diures – korrigera detta
innan furosemid ges). Behandlingen av hyperkalcemi med en hög dos av furosemid leder
till vätske- och elektrolyttömning – ordentlig vätskeersättning och korrigering av
elektrolytbalansen krävs.
patienter i riskzonen för ett uttalat blodtrycksfall. Symtomatisk blodtryckssänkning som
leder till yrsel, svimning eller medvetslöshet kan förekomma hos patienter som behandlas
med furosemid, i synnerhet hos äldre patienter, patienter som även står på andra
läkemedel som kan orsaka blodtryckssänkning och patienter med andra medicinska
tillstånd som medför risk för blodtryckssänkning.
för tidigt födda spädbarn (med möjlig utvecklad nefrokalcinos / nefrolitiasis;
njurfunktionen måste monitoreras och ultraljud måste utföras).
Tillstånd som kräver korrigering innan behandling med furosemid inleds (se även avsnitt 4.3)
 Hypotoni
 Hypovolemi
 Allvarliga elektrolytrubbningar – i synnerhet hypokalemi, hyponatremi och
rubbningar i syra/basbalansen.
Furosemid rekommenderas inte
 Hos patienter som löper hög risk för kontrastnefropati – det ska inte användas för
diures som en del av förebyggande åtgärder mot kontrastmedelsinducerad nefropati.
Undvika samtidig användning med andra läkemedel (se även avsnitt 4.5 för övriga
interaktioner)
 samtidig användning av NSAID ska undvikas – om det inte är möjligt kan den
diuretiska effekten av furosemid försvagas.
 ACE-hämmare och angiotensin II-receptorantagonister – allvarlig hypotoni kan
förekomma – furosemiddosen ska minskas/stoppas (3 dagar) innan dessa läkemedel
sätts in eller dosen ökas.
Krav på laboratorieövervakning
 S-natrium.
I synnerhet hos äldre eller hos patienter som är benägna att drabbas av elektrolytbrist .
 S-kalium
Risken för hypokalemi ska tas med i beräkningen, i synnerhet hos patienter med levercirros,
patienter som får samtidig behandling med kortikosteroider, patienter med en obalanserad diet
och patienter som missbrukar laxermedel. Regelbunden övervakning av kalium, och
behandling med kaliumtillskott vid behov, rekommenderas alltid, men det är särskilt viktigt
vid högre doser och hos patienter med nedsatt njurfunktion. Det är särskilt viktigt vid
samtidig behandling med digoxin, eftersom kaliumbrist kan utlösa eller förvärra symtomen
för förgiftning orsakad av digitalis (se avsnitt 4.5). En kaliumrik diet rekommenderas under
långtidsanvändning.
Frekventa kontroller av S-kalium är nödvändiga hos patienter med nedsatt njurfunktion och
kreatininclearance under 60 ml/min per 1,73m2 kroppsyta, samt i fall där furosemid tas i
kombination med vissa andra läkemedel som kan leda till en ökning av kaliumnivåerna (se
avsnitt 4.5 och se avsnitt 4.8 för information om abnormiteter som rör elektrolyter och
metabolism).
 Njurfunktion
Frekventa BUN-analyser under de första månaderna av behandlingen, därefter periodvis.
Långtids-/högdos-BUN ska mätas regelbundet. Omfattande diures kan orsaka reversibel
nedsättning av njurfunktionen hos patienter med njurdysfunktion. Hos dessa patienter är det
nödvändigt med ett adekvat vätskeintag. Nivåerna av kreatinin och urea i serum tenderar att
öka under behandling.
 Glukos
Oönskad effekt på kolhydratmetabolismen – förvärring av befintlig kolhydratintolerans eller
diabetes mellitus. Regelbunden övervakning av blodglukosvärdena är önskvärt.
 Andra elektrolyter
Patienter med leversvikt/alkoholcirros löper särskilt stor risk för hypomagnesemi (precis
som hypokalemi). Under långtidsbehandling (särskilt vid höga doser) ska magnesium,
kalcium, klorid, bikarbonat och urinsyra mätas regelbundet.
Krav på klinisk övervakning (se även avsnitt 4.8):
Regelbunden övervakning av



bloddyskrasier. Om detta händer ska behandlingen med furosemid avbrytas
omedelbart
leverskada
idiosynkratiska reaktioner
Övriga förändringar i laboratorievärden
Nivåerna av kolesterol och triglycerider i serum kan öka under behandlingen med furosemid
men återgår i regel till det normala inom sex månader efter startad behandling med furosemid.
Samtidig användning av risperidon
I en risperidon placebokontrollerad studie på äldre patienter med demens, har en högre
mortalitet observerats hos patienter som behandlas med furosemid och risperidon (7.3 %;
medelålder 89 år, åldersspann 75-97 år) jämfört med patienter som behandlats med enbart
risperidon (3.1%; medelålder 84 år, åldersspann 70-96 år) eller enbart furosemid (4.1%;
medelålder 80 år, intervall 67-90 år). Samtidig användning av risperidon och andra diuretika
(huvudsakligen tiaziddiuretika i låg dos) var inte associerat med liknande observation.
Ingen patofysiologisk mekanism har identifierats för att förklara denna observation, och inget
konsekvent mönster avseende dödsorsaker har hittats. Dock bör försiktighet iakttas och
riskerna och fördelarna med denna kombination eller samtidig behandling med andra potenta
diuretika vägas mot nyttan innan beslut om användning fattas. Det fanns ingen ökad incidens
av mortalitet bland patienter som tar andra diuretika som samtidig behandling med risperidon.
Oavsett behandling var dehydrering en generell riskfaktor för mortalitet och bör därför
undvikas hos äldre patienter med demens (se avsnitt4.3 Kontraindikationer).
Viktig information om innehållsämnena i detta läkemedel
Detta läkemedel innehåller laktos. Patienter med sällsynta ärftliga tillstånd såsom
galaktosintolerans, total laktasbrist eller glukos-galaktosmalabsorption bör inte ta detta
läkemedel.
4.5
Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner
Allmänt
Doseringen av samtidigt administrerade hjärtglykosider, diuretika, blodtryckssänkande medel
eller andra läkemedel med blodtryckssänkande potential kan behöva justeras då ett mer
markant blodtrycksfall kan förutses om det ges samtidigt med furosemid.
De toxiska effekterna av nefrotoxiska läkemedel kan öka vid samtidig administrering av
potenta diuretika såsom furosemid.
Vissa elektrolytstörningar (t.ex. hypokalemi, hypomagnesemi) kan öka toxiciteten av vissa
andra läkemedel (t.ex. digitalispreparat och läkemedel som inducerar QT-förlängning
syndrom).
NSAID
Vissa icke-steroida antiinflammatoriska medel (t.ex. indometacin, ketorolak) kan försvaga
effekten av furosemid (se avsnitt 4.4).
Hjärtglykosider
Om hypokalemi och/eller elektrolytrubbningar (inklusive hypomagnesemi) uppstår under
samtidig behandling med furosemid och hjärtglykosider, ökar kardiotoxiciteten.
Läkemedel som förlänger QT-intervallet
Det finns en ökad risk för toxicitet när läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (t.ex.
terfenadin, vissa klass I- och III-antiarytmika) används samtidigt och i närvaro av
elektrolytobalans.
Antihypertensiva medel
Förbättrad hypotensiv effekt möjlig med alla typer. Samtidig användning med ACE-hämmare
eller angiotensin II-receptorantagonister kan leda till kraftigt blodtrycksfall. Behandlingen
med furosemid ska avbrytas eller dosen minskas innan ACE-hämmare eller angiotensin IIreceptorantagonister sätts in (se avsnitt 4.4).
Antipsykotika
Furosemidinducerad hypokalemi ökar risken för kardiotoxicitet. Undvik samtidig användning
med pimozid. Ökad risk för ventrikulär arytmi med amisulprid eller sertindol. Förbättrad
hypotensiv effekt med fenotiaziner.
Vid administrering av risperidon, ska försiktighet iakttas och riskerna och fördelarna med
kombination eller samtidig behandling med furosemid eller andra potenta diuretika vägas mot
nyttan innan beslut om användning fattas. Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet
beträffande ökad mortalitet hos äldre patienter med demens som samtidigt behandlas med
risperidon.
Antiarytmatika (inklusive amiodaron, disopyramid, flekainid och sotalol)
Risk för kardiotoxicitet (på grund av furosemidinducerad hypokalemi). Effekterna av
lidokain, tokainid eller mexiletin kan motverkas av furosemid.
Vasodilatatorer
Förbättrad hypotensiv effekt med moxisylyt (tymoxamin) eller hydralazin.
Övriga diuretika
Djupgående diures möjlig när furosemid ges med metolazon. Ökad risk för hypokalemi med
tiazider. Kontraindicerad med kaliumsparande diuretika (t.ex. amilorid, spironolakton) – ökad
risk för hyperkalemi (se avsnitt 4.3).
Reninhämmare
Aliskiren minskar furosemidkoncentrationerna i plasma.
Nitrater
Förbättrad hypotensiv effekt.
Antidepressiva
Förbättrad hypotensiv effekt med monoaminooxidashämmare. Ökad risk för postural
hypotoni med TCA (tricykliska antidepressiva). Ökad risk för hypokalemi med reboxetin.
Antidiabetika
Hypoglykemiska effekter motverkas av furosemid.
Antihistaminer
Hypokalemi med ökad risk för kardiotoxicitet.
Antifungala medel
Ökad risk för hypokalemi och nefrotoxicitet med amfotericin.
Anxiolytika och hypnotika
Förbättrad hypotensiv effekt. Kloralhydrat eller triclofos kan förskjuta tyreoideahormon från
bindningsplatsen.
Centralstimulantia (läkemedel för ADHD)
Hypokalemi ökar risken för ventrikulära arytmier.
Kaliumsalter
Kontraindicerat – ökad risk för hyperkalemi (se avsnitt 4.3).
Dopaminergika
Förbättrad hypotensiv effekt med levodopa.
Immunmodulerande läkemedel
Förbättrad hypotensiv effekt med aldesleukin. Ökad risk för hyperkalemi med ciklosporin och
takrolimus. Ökad risk för giktartrit med ciklosporin.
Muskelavslappnande medel
Förbättrad hypotensiv effekt med baklofen eller tizanidin. Ökad effekt av kurareliknande
muskelavslappnande medel.
Östrogener
Den diuretiska effekten motverkas.
Progestagener (drospirenon)
Ökad risk för hyperkalemi.
Prostaglandiner
Ökad hypotensiv effekt med alprostadil.
Teofyllin
Förbättrad hypotensiv effekt.
Anestetika
Lokalanestetika kan förbättra furosemids hypotensiva effekt. Effekterna av kurare kan
förbättras med furosemid.
Alkohol
Förbättrad hypotensiv effekt.
Litium
I likhet med andra diuretika kan serumnivåerna av litium öka när litium ges samtidigt med
furosemid, vilket kan leda till ökad litiumtoxicitet. Därför rekommenderas det att
litiumnivåerna kontrolleras noggrant och att litiumdosen justeras vid behov hos patienter med
denna kombination.
Salicylater
Furosemid kan öka effekterna. Patienter som samtidigt behandlas med furosemid och höga
doser av salicylater kan drabbas av salicylatförgiftning.
Kelatkomplexbildare
Det bör förflyta minst 2 timmar mellan oralt intag av furosemid och sukralfat eftersom
sukralfat minskar absorptionen av furosemid från tarmen och därmed minskar effekten av
furosemid.
Antihypertensiva
Effekten av andra antihypertensiva läkemedel kan öka vid samtidig användning av furosemid.
Kraftigt blodtrycksfall har observerats vid samtidig användning av ACE-hämmare,
furosemidbehandlingen ska sättas ut tillfälligt (eller åtminstone dosen minskas) i tre dagar
innan behandling med en ACE-hämmare påbörjas eller dosen för en ACE-hämmare ökas. Det
finns risk för ”första dos”-effekter med postsynaptiska alfareceptor-blockerare, t.ex. prazosin.
Furosemid kan interagera med ACE-hämmare och orsaka nedsatt njurfunktion.
Antibiotika
De toxiska effekterna av nefrotoxiska antibiotika (t.ex. aminoglykosider, cefaloridin eller
cefalosporiner) kan öka vid samtidig administrering av kraftigt verkande diuretika såsom
furosemid.
Furosemid kan öka ototoxiciteten för aminoglykosider, polymyxiner eller vankomycin och
andra ototoxiska läkemedel. Då detta kan leda till irreversibel skada, bör dessa läkemedel
endast användas tillsammans med furosemid om det finns tvingande medicinska skäl.
Furosemid kan minska vankomycinnivåerna i serum efter hjärtoperataion. Ökad risk för
hypokalemi med trimetoprim. Försämrad njurfunktion kan utvecklas hos patienter som
samtidigt behandlas med furosemid och höga doser av vissa cefalosporiner.
Karbenoxolon
Kan öka risken för att utveckla hypokalemi
Cytotoxiska medel
Det finns risk för ototoxiska effekter om platinaföreningar/cisplatin och furosemid ges
samtidigt. Dessutom kan cisplatins nefrotoxicitet öka om furosemid inte ges i låga doser (t.ex.
40 mg hos patienter med normal njurfunktion) och med positiv vätskebalans när den används
för att åstadkomma forcerad diures under cisplatinbehandling.
Antiepileptika
Effekten av furosemid kan försvagas vid samtidig administrering av fenytoin. Samtidig
administrering av karbamazepin kan öka risken för hyponatremi.
Kortikosteroider
Den diuretiska effekten motverkas (natriumretention) och det finns en ökad risk för
hypokalemi.
Lakritsrot (finns i lakrits)
Kan öka risken för utveckling av hypokalemi.
Sympatomimetika
Ökad risk för hypokalemi med höga doser av beta-2-sympatomimetika.
Missbruk av laxermedel
Ökar risken för kaliumförlust.
Probenecid och antimetaboliter
Probenecid, metotrexat och andra produkter som, liksom furosemid, genomgår signifikant
renal tubulär sekretion kan minska effekten av furosemid.
Övrigt
Samtidig administrering av aminoglutetimid kan öka risken för hyponatremi.
4.6
Fertilitet, graviditet och amning
Graviditet
Det finns kliniska bevis för läkemedlets säkerhet i den tredje trimestern av graviditeten och
furosemid har getts till gravida efter den första trimestern för ödem, högt blodtryck och
toxinemi som orsakats av graviditeten utan att orsaka några oönskade effekter på fostret eller
det nyfödda barnet. Emellertid furosemid passerar placentabarriären och ska inte ges under
graviditet om det inte finns tvingande skäl. Det får endast användas vid ödem med
patologiska orsaker som inte är direkt eller indirekt relaterade till graviditeten. Behandling av
graviditetsrelaterade ödem och högt blodtryck med diuretika kan generellt inte
rekommenderas eftersom placentaperfusionen kan minska. Behandling under graviditet kräver
övervakning av fostrets tillväxt.
Om användning av furosemid är nödvändigt för behandling av hjärt- eller njurisufficiens
under graviditet, är noggrann kontroll av elektrolyter, hematokrit och fostrets tillväxt
nödvändigt. Möjlig förskjutning av bilirubin från albuminbindning och således ökad risk för
nukleär ikterus vid hyperbilirubinemi har diskuterats för furosemid.
Furosemid passerar placenta och når 100% av moderns serumkoncentration i
navelsträngsblodet. Inga missbildningar som kan förknippas med exponering för furosemid
har hittills rapporterats hos människa. Erfarenheten är dock otillräcklig för att kunna göra en
slutbedömning av möjliga skadliga effekter på embryo/foster. Fostrets urinproduktion in utero
kan stimuleras. Urolitiasis har observerats hos prematura spädbarn efter behandling med
furosemid.
Amning
Furosemid passerar över i modersmjölk och kan hämma laktation. Kvinnor får inte amma om
de behandlas med furosemid (se avsnitt 4.3).
4.7
Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner
Nedsatt vakenhetsgrad, yrsel eller dimsyn har rapporterats, i synnerhet i början av
behandlingen, vid dosjusteringar och i kombination med alkohol. Patienter ska ges rådet att
om de drabbas av dessa effekter ska de inte framföra fordon, använda maskiner eller delta i
aktiviteter där dessa effekter kan utsätta dem själva eller andra för fara.
4.8
Biverkningar
Utvärderingen av biverkningarna är baserad på följande frekvensdefinitionen:
Mycket vanliga: > 1/10
Mindre vanliga: > 1/1 000, < 1/100
Mycket sällsynta: < 1/10 000, inklusive
enskilda rapporter
Vanliga: > 1/100, < 1/10
Sällsynta: > 1/10 000, < 1/1 000
Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från
tillgängliga data)
Blodet och lymfsystemet
Mindre vanliga: trombocytopeni
Sällsynta: eosinofili, leukopeni, benmärgsdepression (kräver att behandlingen sätts ut). Den
hematopoetiska statusen bör därför kontrolleras regelbundet.
Mycket sällsynta: hemolytisk anemi eller aplastisk anemi, agranulocytos.
Endokrina systemet
Glukostolerans kan minska under furosemidbehandling. Hos patienter med diabetes mellitus
kan detta leda till en försämring av det metabola tillståndet hos patienter med manifest
diabetes mellitus. Latent diabetes mellitus kan bli manifest. Behovet av insulin kan öka hos
patienter med diabetes.
Ögon
Mindre vanliga: synrubbningar
Metabolism och nutrition
Störd elektrolyt- och vätskebalans som resultat av ökad utsöndring av elektrolyter observeras
ofta under en längre tids furosemidbehandling. Regelbunden kontroll av serumelektrolyter
(speciellt kalium, natrium och kalcium) är därför indicerat.
Metabol acidos kan också förekomma. Möjlig utveckling av elektrolytrubbningar påverkas av
underliggande sjukdom (t.ex. levercirros, hjärtsvikt), samtidig medicinering (se avsnitt 4.5
och näringsintag).
Symtomatiska elektrolytrubbninar och metabol alkalos kan utvecklas i form av gradvis
ökande elektrolytunderskott eller t.ex. när högre furosemiddoser administreras till patienter
med normal njurfunktion, akuta allvarliga elektrolytförluster.
Symtomen på elektrolytobalans beror på rubbningstypen:
Hyponatremi med motsvarande symtom kan förekomma som resultat av ökad natriumförlust
via njurarna, speciellt om tillförseln av natriumklorid är begränsad. Följande symtom på
natriumbrist är vanliga: förvirring, muskelkramper och muskelsvaghet, aptitlöshet, yrsel,
dåsighet och kräkningar.
Hypokalemi kan förekomma som resultat av ökad kaliumförlust via njurarna, speciellt om
kaliumtillförseln samtidigt har minskat och/eller den extrarenala kaliumförlusten har ökat
(t.ex. vid kräkningar eller kronisk diarré). Detta yttrar sig som neuromuskulära (myasteni,
pares), intestinala (kräkningar, förstoppning, meteorism), renala (polyuri) och kardiella
(nedsatt hjärtrytmreglering och överledningsstörningar) symtom. Allvarliga kaliumförluster
kan leda till paralytisk ileus förvirring, i extrema fall med koma.
Ökade S-kalciumförluster via njurarna kan leda till hypokalcemi som i sällsynta fall kan
framkalla tetani.
Magnesium- och kalciumbrist leder till tetani eller hjärtarytmi i sällsynta fall.
Nefrokalcinos/nefrolitiasis har rapporterats hos prematura barn
Precis som med andra diuretika kan behandling med furosemid leda till övergående ökning av
blodkreatinin och blodurea. Serumnivåerna av urinsyra kan öka och giktanfall kan
förekomma.
Serumnivåerna av kolesterol (minskning av HDL-kolesterol i serum, ökning av LDLkolesterol i serum) och triglycerider kan öka under furosemidbehandling. Under
långtidsbehandling återgår dessa nivåer i regel till det normala inom sex månader.
Furosemids diuretiska effekt kan leda till eller bidra till hypovolemi och dehydrering, särskilt
hos äldre patienter. Allvarlig vätsketömning kan leda till hemokoncentrering med en tendens
till utveckling av blodpropp.
Ökad urinproduktion kan framkalla eller förvärra besvär hos patienter med obstruerat
urinutflöde. Därför kan akut urinretention med sekundära komplikationer förekomma. Till
exempel hos patienter med svårigheter att tömma urinblåsan, prostatahyperplasi eller
förträngning av uretra.
Centrala och perifera nervsystemet
Sällsynta: parestesi, hyperosmolär koma
Ingen känd frekvens: yrsel, svimning och medvetslöshet (orsakat av symtomatisk
blodtryckssänkning).
Öron och balansorgan
Mindre vanliga: Dövhet (ibland irreversibel).
Sällsynta: Dysakusi (hörselsjukdom) och/eller öronsusning (tinnitus aurium) kan förekomma.
Denna biverkning ses i synnerhet i samband med för hastig i.v.-injektion, övervägande hos
patienter med samtidig förekomst av njurinsufficiens eller hypoproteinemi (t.ex. vid nefrotiskt
syndrom).
Lever och gallvägar
Mycket sällsynta: akut pankreatit, intrahepatisk kolestas, förhöjning av levertransaminaser
kan utvecklas
Hepatisk encefalopati hos patienter med hepatocellulär insufficiens kan förekomma (se avsnitt
4.3).
Blodkärl
Sällsynta: vaskulit
Hud och subkutan vävnad
Mindre vanliga: ljuskänslighet
Sällsynta: Hud- och slemhinnereaktioner kan förekomma ibland, t.ex. klåda, urtikaria, andra
utslag eller bullösa lesioner, feber, överkänslighet mot ljus, exsudativt erythema multiforme
(Lyells syndrom och Steven-Johnsons syndrom), bullöst exantem, exfoliativ dermatit,
purpura.) och DRESS (läkemedelsutslag med eosinofili och systemiska symptom).
Ingen känd frekvens: akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP).
Hjärtat
Mindre vanliga: hjärtarytmier
Furosemid kan orsaka en sänkning av blodtrycket. Detta yttrar sig övervägande som nedsatt
koncentrations- och reaktionsförmåga, virrighet, förnimmelser av tryck i huvudet, huvudvärk,
vertigo, dåsighet, dysopi, xerostomi och törst, samt defekt ortostatisk reglering. Dehydrering
och – som konsekvens av hypovolemi – cirkulatorisk kollaps och hemokoncentrering kan
förekomma som resultat av omfattande diures. Risken för blodpropp kan öka speciellt hos
äldre patienter som resultat av hemokoncentrering.
Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället
Mindre vanliga: trötthetskänsla
Sällsynta: Allvarliga anafylaktiska eller anafylaktoida reaktioner (t.ex. med chock)
förekommer sällan, feber, sjukdomskänsla
Magtarmkanalen
Mindre vanliga: muntorrhet, törst, illamående, tarmrörelserubbningar, kräkningar, diarré,
förstoppning
Besvär i mag-tarmkanalen såsom illamående, magbesvär (kräkningar eller diarré) och
förstoppning kan förekomma men är i regel inte tillräckligt allvarligt för att det ska bli
nödvändigt att sätta ut behandlingen.
Sällsynta: akut pankreatit
Njurar och urinvägar
Mindre vanliga: kreatinin- och ureanivåer i serum kan öka temporärt under behandling med
furosemid
Sällsynta: interstitiell nefrit, akut njursvikt
Ökad urinproduktion, urininkontinens, kan orsakas eller så kan symtomen förvärras hos
patienter med urinvägsobstruktion. Akut urinretention, eventuellt åtföljt av komplikationer,
kan till exempel förekomma hos patienter med blåssjukdomar, prostatahyperplasi eller
förträngning av uretra.
Graviditet, puerperium och perinatalperiod
Hos prematura barn med andnödssyndrom innebär administrering av Furosemid Copyfarm
tabletter under de första veckorna efter födseln en risk för bestående öppetstående ductus
arteriosus.
Hos prematura barn kan furosemid leda till nefrokalcinos/njurstenar.
Sällsynta komplikationer kan innefatta mindre psykiska störningar.
Rapportering av misstänkta biverkningar
Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det
möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och
sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan).
Läkemedelsverket
Box 26
751 03 Uppsala
www.lakemedelsverket.se.
4.9
Överdosering
Egenskaper
Överdosering kan orsaka omfattande diures, vilket leder till dehydrering, volymtömning och
elektrolytrubbningar med efterföljande hypotoni och kardiotoxicitet. Den kliniska bilden vid
akut eller kronisk överdosering beror främst på omfattningen och konsekvenserna av
elektrolyt och vätskeförlust, t ex hypovolemi, dehydrering, hemokoncentration, hjärtarytmier
på grund av kraftig diures. Symtom på dessa störningar inkluderar allvarlig hypotension
(utvecklas till chock), akut njursvikt, trombos, yrande tillstånd, slapp paralys, apati och
förvirring. Höga doser kan orsaka övergående dövhet och kan påskynda gikt (rubbad
urinsyrautsöndring).
Hantering
 Det är osäkert om det finns några fördelar med gastrisk dekontaminering. Hos
patienter som uppvisar symtom inom 1 timme efter intaget ska aktivt kol övervägas
(50 g för vuxna).
 Observera i minst 4 timmar – övervaka puls och blodtryck.
 Behandla hypotoni och dehydrering med lämpliga intravenösa vätskor.
 Övervaka urinutflöde och serumelektrolyter (inklusive klorid och bikarbonat).
Korrigera elektrolytobalanser. Övervaka patienter med signifikanta
elektrolytrubbningar med 12-avlednings-EKG.
5
FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER
5.1
Farmakodynamiska egenskaper
Farmakoterapeutisk grupp: Diuretika, loop-diuretika, sulfonamider, ATC-kod: C03CA01
Belägg från många forskningsstudier indikerar att furosemid verkar längs hela nefronet med
undantag för den distala utbytesplatsen. Den primära effekten sker i den uppåtstigande delen i
Henles slynga med en komplex effekt på njurcirkulationen.
Blodflödet avleds från den juxtamedullära regionen till yttre cortex.
Furosemids primära renala effekt är att hämma aktiv kloridtransport i den tjocka
uppåtstigande delen. Reabsorptionen av natriumklorid från nefronet minskas och en hypoton
eller isoton urin produceras.
Det har fastställts att prostaglandinbiosyntesen (PG) och renin-angiotensin-aldsteronsystemet
påverkas av furosemidadministrering och att furosemid förändrar glomerulus
genomsläpplighet för serumproteiner.
5.2
Farmakokinetiska egenskaper
Cirka 65 % av dosen absorberas efter oral administrering. Plasmans halveringstid är bifasisk
med en terminal eliminationsfas på cirka 1,5 timmar. Furosemid är bundet till plasmaproteiner
till 99 % och utsöndras huvudsakligen i urinen, i stort sett oförändrat. Men furosemid
utsöndras även i gallan och icke-renal elimination ökar avsevärt vid njursvikt.
Furosemid passerar över placentabarriären och utsöndras i bröstmjölken.
Furosemid är en svag karboxylsyra som finns huvudsakligen i upplöst form i magtarmkanalen. Furosemid absorberas snabbt men ofullständigt (60–70 %) vid oral
administrering och dess effekt är till stor del över inom fyra timmar. Det optimala
absorptionsstället är övre duodenum med ett pH på 5,0. Oberoende av administreringsväg,
utsöndras 69–97 % av aktiviteten från en radioaktivt märkt dos under de första 4 timmarna
efter att furosemid har givits. Furosemid är bundet till plasmaalbumin och
biotransformationen är ringa. Furosemid elimineras huvudsakligen via njurarna (80–90 %); en
bråkdel av dosen elimineras via gallan och 10–15 % av aktiviteten återfinns i faeces.
a) Vid nedsatt njur-/leverfunktion
Vid leversjukdom är elimination via gallan reducerad. Njurfunktion som är nedsatt upp till
50 % har endast liten effekt på furosemidtabletternas eliminationshastighet, men om
njurfunktionen är nedsatt till mindre än 20 % av den ursprungliga ökar eliminationstiden.
b) Äldre
Eliminationen av furosemid är fördröjd hos äldre vars njurfunktion är nedsatt till viss del.
c) Nyfödda
En fördröjd diuretisk effekt kan ses, troligen p.g.a. den omogna tubulära funktionen.
5.3
Prekliniska säkerhetsuppgifter
Akut oral toxicitet var låg hos alla testade djurarter. Kroniska toxicitetsstudier på råtta och
hund orsakade njurförändringar (bl.a. fibrös degenerering och njurförkalkning).
In vitro- och in vivo-tester avseende genetisk toxikologi gav inga kliniskt relevanta bevis på
att furosemid skulle ha genotoxisk potential.
Långtidsstudier på möss och råttor gav inga relevanta bevis på tumörframkallande potential.
I reproduktionstoxikologiska studier på råttfoster förekom ett begränsat antal differentierade
glomeruli, skelettmissbildningar i skulderblad, överarmsbenet och revben (framkallade av
hypokalemi). Även hydronefros förekom hos mus- och kaninfoster efter administrering av
höga doser.
6
FARMACEUTISKA UPPGIFTER
6.1
Förteckning över hjälpämnen
Laktosmonohydrat
Majsstärkelse
Pregelatiniserad majsstärkelse
Natriumstärkelseglykolat (typ A)
Magnesiumstearat
6.2
Inkompatibiliteter
Ej relevant.
6.3
Hållbarhet
3 år
6.4
Särskilda förvaringsanvisningar
Blisterförpackningar: Förvaras vid högst 25 ºC. Förvaras i originalförpackningen.
Tablettburkar: Förvaras vid högst 25 ºC. Tillslut burken väl.
6.5
Förpackningstyp och innehåll
Al/PVC/PVdC blisterförpackningar, förpackningstorlekar 28, 30, 50, 56, 84, 90, 98, 100
tabletter
HDPE tablettburkar, förpackningsstorlekar 100, 250, 500 och 1 000 tabletter
Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.
6.6
Särskilda anvisningar för destruktion
Inga särskilda anvisningar.
7
INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
Copyfarm A/S
Energivej 15
5260 Odense S
Danmark
8
NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING
20 mg: 22405
40 mg: 22406
9
DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE
2006-03-03/2008-06-04
10
DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN
2017-02-13