Församlingen
Men ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att
förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.
Ni som förr inte var ett folk är nu Guds folk,
ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet.
1 Pet 2:9-10
Inledning
Israel är Guds utvalda folk genom Abraham, Isak och Jakob. Vi hedningar är genom Jesus Kristus, han som
kom ur Juda stam, inympade i Israel och utgör idag ett Andligt Israel genom församlingen som är Kristi
kropp. Det fysiska landet Israel med dess folk har samma löften, vilket vi förstår genom Guds ord med
hans egna löften och profeterna som talar om tider för Israel som sker idag och i framtiden.
Idag finns en mängd olika kristna församlingar med möjligtvis samma syfte, dock ibland med olika
inriktning och teologiska grunder, men också församlingar födda ur en och samma Ande men vid olika
tillfällen av olika människor. Att församlingar har olika teologisk tolkning kan te sig märkligt då sanningen
alltid bara är en, sedan kan den variera p.g.a. att vi människor förstått olika genom olika tankar och motiv.
Jesus kallar själv den helige Ande för sanningens Ande och Gud som inte presenterar olika slags sanningar
utan endast en är han som också måste föda sin församling. Därför är det viktigt att församlingen i
grunden är född av den helige Ande. Splittringens fader däremot är Djävulen som vill splittra och rasera
Guds syften och ifall församlingar ändras med tiden p.g.a. att den släppt in världen så kommer med all
sannolikhet församlingen splittras på ett eller annat sätt om inte omvändelse sker. Låt oss därför inte bara
följa med i vad andra tycker eller hur det ”alltid har varit”, utan istället stanna upp och studera Bibeln,
Guds ord med hjälp av den helige Ande under bön för vägledning om just församling.
Bakgrund
Begreppet församling står för en skara människor som samlats för ett speciellt syfte eller uppdrag.
Under Israels uttåg ur Egypten nämns ordet församling första gången. Mose är deras självklare ledare,
tydligt utsedd av Gud och vid Mose närmsta sida finns såväl Aron som Josua. Här lägger Gud grunden för
församlingen som består av människor, vilka han utvalt att tillhöra honom i ett speciellt syfte, nämligen
att förhärliga Gud.
Byggnad
Det är under Israels ökenvandring som Gud under strikta föreskrifter ger folket genom Mose i uppdrag att
bygga tabernaklet. Detta blir den plats där Gud förhärligas och förhärligar sig genom sin uppenbarelse.
Detta första tabernakel är ett bärbart tält, där bl.a. olika offer sker utanför själva tältet efter Guds
noggranna föreskrifter till Mose. Till tabernaklet utses präster av Arons släkt och leviter från Levis (Levi,
Levi-ter) stam för att hjälpa prästerna. Dessa tjänare fick representera folket och helgades för sina
specifika uppgifter, allt genom Guds ords försorg. Tjänsterna var heliga i syfte att tjäna Herren. Gud som
är helig och äger all visdom vet vad som är bäst för oss och han utser därför präster och andra tjänare
efter sina tankar. Guds kunskaper sträcker sig långt över våra och han som kan se både bakåt och framåt i
detalj, han som äger framtiden, han skall vi låta styra oss.
Tabernaklet var framförallt en plats där Herren skulle uppenbaras. Gud gjorde ett tempel som var helgat
utifrån hans egna instruktioner.
Där skall jag uppenbara mig för Israels barn och den platsen skall bli helgad genom min härlighet. Jag
skall helga uppenbarelsetältet och altaret, och Aron och hans söner skall jag helga till präster åt
mig. Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. Och de skall inse att jag är Herren, deras
Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är Herren, deras Gud. 2 Mos 29:43-46
Gud utser alltså ett folk för att förhärliga sig själv, han väljer ett litet förföljt folk och verkar bland dem för
att människor ska se vem han är, så är det också med den församling du och jag tillhör genom Kristus.
Något man bör ha i större åtanke än vi många gånger har. Det var strikta instruktioner Israeliterna fick och
för oss idag kan det låta ganska omständigt. Långt efter tabernaklet som var ett flyttbart tempel under
ökenvandringen fick Kung Davids son Salomo i uppgift att bygga det första permanenta templet i
Jerusalem på samma plats som Abraham ombetts offra sin son Isak, men benådats i sista stund. På just
den klippan blev alltså Abraham den människa som visat sin trohet till Gud och därigenom välsignats i det
folk som kom av honom, nämligen Isaks avkomma Jakob som av Gud, efter vissa omständigheter, fick
namnet Israel.
Se, jag tänker bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn, så som Herren talade till min fader David när
han sade: Din son som jag skall sätta på din tron efter dig, han skall bygga huset åt mitt namn. 1 Kung 5:5
David hade haft fullt upp med krig och att bekämpa de fiender som fanns runtomkring, men nu hade
sonen Salomo inträtt som kung efter Davids död och allt var enligt Guds löftesord.
Och Herren har hållit det löfte han gav, för jag har kommit i min fader Davids ställe och sitter nu på
Israels tron, så som Herren lovade, och jag har byggt huset åt Herrens, Israels Guds, namn. Där har jag
inrett ett rum för arken, och i den förvaras det förbund som Herren slöt med våra fäder, när han förde
dem ut ur Egyptens land." 1 Kung 8:20-21
Efter ett antal år började saker och ting komma in i templet som inte borde finnas där. Avgudaaltare som
Herren avskydde, prästerna lät det ske efter sina egna begär. Men det fanns människor som mådde dåligt
av det och led nöd i sina hjärtan. Då flyttade Herrens härlighet synligt ut från templet i form av den
molnstod som varit med under ökenvandringen. Herrens härlighet flyttade upp på berget och snart kom
Herren att störta stadens invånare, förutom de med märken i pannan, det var de som sörjt och klagat
över orättfärdigheten och avgudaaltarna i templet. Herren såg deras hjärtans nöd och så är det också
idag, Herren är den samme!
Åren gick och mycket hände i Jerusalem. Fienden intog staden och templet förstördes och arken
bortfördes, men senare lät Kung Herodes bygga upp templet igen. Idag efter ytterligare förstörelse finns
inget direkt tempel på tempelplatsen, men däremot en moské sedan 600 talet e.Kr. som ju är en skymf
mot Gud själv. Idag pågår dock en mycket långtgående process där i princip allt finns klart för ett tredje
tempel. Judarna arbetar för att detta ska upprättas och en dag kommer förmodligen så ske med tanke på
profetian i Daniels bok att Antikrist skall avföra offren efter halva sin tid som den som människor ska buga
sig för och hylla.
Tabernaklet och templen är alltså en grund för det vi idag kallar kyrkobyggnad, men redan Abram (sedan
Abraham) gjorde särskilda bönealtare till Gud.
Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande skall jag ge detta land." Då
byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. Därifrån drog han vidare till
berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han
ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre
söderut.1 Mos 12:7-9
Detta kan vi sedan följa genom hela Bibeln att människor gör såväl bönealtare som offeraltare åt Gud. För
de som ratar Gud och vänder sig till andra gudar byggs särskilda avgudaaltare, vilka Gud avskyr.
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild
av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden.
1 Mos 20:3-4
Vid ett flertal tillfällen omber till och med Gud sina tjänare att krossa dessa avgudaaltare.
Men så här skall ni göra med dem: Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder, hugga ned
deras aseror och bränna upp deras avgudabilder i eld. Ty du är ett heligt folk inför Herren , din Gud. Dig
har Herren , din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. 5 Mos 7:5-6
Efter kung Salomos tid splittrades Israels tolv stammar p.g.a. att folken slöt sig till två olika kungar tillika
två riken, Sydriket eller Juda rike (Juda stam och Benjamins stam) samt Nordriket som innefattades av
övriga tio stammar. Juda rike var det rike som fanns i Jerusalem och därav blev judarna det folk som
befäste Jerusalem. Judarnas Gud har alltid centralt varit just Gud, HERREN, samma Gud som Abrahams,
Isaks och Jakobs Gud, han som kallar sig själv, Jahve (Jag är). De byggde så småningom synagogor som var
ett slags småtempel för att ha en central plats, en byggnad att gå in i för att be och undervisa från Tanach,
judarnas heliga skrift. Det stora templet i Jerusalem var en plats dit alla judar sökte sig vid påskhögtiden
för att offra ett förstfött lamm till åminnelse om hur Gud lett dem ut ur Egyptens fångenskap. Där
återfinns såväl Det osyrade brödets högtid som Lövhyddohögtiden som har sin grund i uttåget ur Egypten
enligt Guds anvisningar. Att Jesus dömdes och korsfästes just under denna högtid är således ingen slump
utan Gud är så stor att han lät allt stämma in i exakt rätt tid med det offerlamm som skulle ta hela
världens synd för de som låter sig tro på Honom.
Det är vid just denna högtid, Jesus som tolvåring följer med sina föräldrar Josef och Maria till Jerusalems
tempel för att fira och offra. Han försvinner i folkmängden och de oroliga föräldrarna letar i tre dagar.
Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och
ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. När föräldrarna fick se
honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss?
Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter
mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far ?" Men de förstod inte vad det var han sade till dem.
Luk 2:44-50
När Jesus säger att han ”måste vara hos sin far” kan man ana att han anser att templet har sin särskilda
plats för där finns Herren och man får det bröd som är Faderns genom Hans ord. Templet hade alltså en
särskild betydelse för den tolvåriga pojken, Gudssonen Jesus.
I nya testamentet ser vi också att formen fanns för det vi idag ser i Sverige i fråga om Gudstjänstfirande.
I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela området. Han
undervisade i deras synagogor och fick lovord av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp.
På sabbaten gick han som han brukade till synagogan.
Luk 4:14-16
Synagogan var således en ”praktisk sak” där man samlades ifred för ett syfte, särskilt på sabbaten som är
den dag Gud instiftat. De troende eller intresserade fanns med i synagogan för att lyssna av en lärd
förkunnare och att tillbe och ära Gud i gemenskap med andra likasinnade. Detta med byggnad har sedan i
och med den Messianska Jesustroende församlingen fortsatt, men vi måste se till grundsyftet och inte låta
byggnaden bli en plats där vi är religiösa, utan att vara det utanför byggnadens väggar. Genom hela
Bibelns historia och inte minst i Nya testamentet kan likaväl hemmen vara en plats där man samlas för
gemenskap i Jesu namn.
Offer
Ett av de centrala syftena med tabernaklet var att offra, Gud införde olika offer för olika syften. Att offra
hittar vi i Bibeln nästan från start genom Adam och Evas söner Kain och Abel.
Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram
sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. 1 Mos 4:3-4
Offret var en handling där röken steg till himlens Gud för att doften skulle tilltala honom i vördnad och ära
till honom, men också för förlåtelse och försoning efter människans synd. Man gav Gud det bästa som en
gåva för att ge tillbaks och visa att Gud är den som äger det man har. En slags underkastelse inför sin
Fader för att i troshandling ära Hans heliga namn. Vi är bara människor av kött och blod, men vi har en
som är större än oss, nämligen Han som skapat oss och vi vill inte bryta den relationen eller vissheten,
vilket alltså redan Kain och Abel ville visa. Deras relation tog dock en annan vändning, vilket är en
berättelse för sig.
I tabernaklet hade Herren instiftat flera slags offer där syftet var relationen Gud, människa i såväl
tacksägelse, gemenskap som förlåtelse för synd och skuld. Offren finns med även idag, men i annan form
då Gud själv genom Jesus Kristus blev det offer för hela den mänsklighet som tror på honom. Tror man
inte på Jesus som offer kan man heller inte ta emot förlåtelsen. Ska man bli förlåten måste man såklart tro
att någon vill förlåta, annars får man gå med ständig skuld vare sig man vill eller inte. Idag skall vi istället
förneka oss själva, alltså vårt köttsliga, världsliga ego och följa Jesus. Vi ska inte söka lidande, men söka
Jesus och leva nära honom då kommer vi också få utstå visst lidande genom någon form av förföljelse.
Jesus sade till sina lärjungar: "Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa
mig. Matt 16:24
Den som bortvänder sig från världen och bär Kristus kors kommer att få stå upp för Kristus och säga nej
till vissa saker och säga ja till andra saker vilket i olika sammanhang medför motsatsförhållande till de
flesta. Vi blir dock inte välsignade av människor utan av Gud och evigheten tillhör honom.
Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som
väger tungt och varar för evigt. Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga
är förgängligt, men det osynliga är evigt. 2 Kor 4:17-18
Tionde
Gud instiftar tiondegivandet (10% på avkastningen) som en andlig princip under Israels ökenvandring,
detta för att templet skulle fungera praktiskt genom att låta leviterna och prästerna få den delen. De som
tjänade Herren hade ju ingen möjlighet att få något annars. Dock finns det med redan hos Abraham som
ger av sitt tionde till prästen Melkisedek 1 Mos 14:20. Även Jakob följde detta. Och stenen som jag har rest till
en stod skall bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig skall jag ge dig tionde. 1 Mos 28:22
När Gud instiftade tiondet som ett heligt offer till honom hade han också ett särskilt syfte med det som
blev till välsignelse över familjens ekonomi och deras liv. Redan genom Abraham kan vi förstå att tiondet
var tillägnat Gud och hans verk.
Enligt judisk tro lever man efter detta även idag och i Nya testamentet lär både Jesus och Paulus oss att
det inte går att utesluta offrandet till förmån för trohet och barmhärtighet, det ena ska alltså inte utesluta
det andra. Matt 23:23
I den första Kristna församlingen i Jerusalem sålde man allt man hade och gav till apostlarna så de kunde
dela ut till var och en efter behov. En princip som kan vara svår att praktisera idag då man sällan lever
ihop på det sättet och då är tiondet en utmärkt princip som var och en bör pröva och be över. Tiondet är
ingen lag för alla kristna då vi inte längre är under lagen utan låter Anden leda oss. Vi ska följa Jesus och
dö bort från oss själva, därmed är också vår ekonomi i Hans händer. Vi är själva stenar i församlingen med
Jesus som hörnstenen och det är till honom, vår evige överstepräst vi offrar Heb 5:6 Är man med i en
församling är man också del i en ekonomi och den eventuella budget man lägger och allt som hör där till i
en församling, då har man också ansvar att vara med och dela den ekonomiska bördan. Eftersom
församlingen tillhör Kristus (Församling = Kristus kropp) är det oftast naturligt att man offrar till den
församling där man får sin andliga föda och där man vill se tillväxt och välsignelse.
Det med tionde är som sagt en god princip, men Jesus talar också om den rike mannen som får väldigt
svårt att komma in i Guds rike och här finns något större och djupare. För någon kan tionde vara den rest
man har efter räkningar, medans det för en annan kan vara en liten del av ens överskott. Vishet är därför
det som gäller kring var och ens ekonomi och man bör fråga Herren genom bön och sitt samvete vad som
är rimligt. Allt detta från början är att vi först och främst inte tänker på oss själva, utan tacka Honom som
föder oss, allt vi får är av Gud givet, Han som låter sparvarna finna föda när marken är frusen.
I GT fanns det olika offer varav tiondet var en del och ger man ex. tionde till sin församling kan en annan
del vara att ge till övriga insatser såväl fattigdom som ex. Bibelskolor. Här krävs verkligen visdom och jag
tror på en fasthet här där man har regelbundenhet i sitt huvudsakliga offrande sedan kan man utöver det
ge till olika ändamål. Vi människor har annars lätt att missa målet om vi känner efter lite hur som helst
månad för månad. Är man besviken på sin församling och inte anser att ex. pastorer och äldste går efter
Guds vilja får man be över hur man ska hantera det, ska man offra för att det ska bli bättre, eller ska man
offra till ett annat ändamål? Ta det med Herren och be att han ska lägga en förvissning i ditt hjärta. Här
kommer också frågan om församlingstillhörighet och det med medlemskap in i bilden, vad vill Gud vad har
han tänkt med detta egentligen? Låt oss fortsätta och läsa Guds ord som är lyktan för våra fötter.
Dop
I samband med Jesu födelse sker ett annat under, nämligen Johannes födelse som också, likt till Maria,
ängeln Gabriel får bära bud inför.
Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska
föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. Han ska bli din glädje och fröjd, och många
ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte
dricka , och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Många av Israels barn ska han
omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas
hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."
Luk 1:13-17
Johannes var till skillnad från Jesus bara människa, men fylld av den helige Ande. Jesus däremot är Gud
som lät sig bli människa, Jag och Fadern är ett. Joh 10:30
Johannes fick av den helige Ande visdom och kunskap att predika omvändelsedopet och att Messias stod
för dörren.
Han gick ut i hela området runt Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse Luk 3:3
Även Jesus döps i vatten och den helige Ande kommer över Honom i form av en duva och Johannes
förstår att Jesus är den av Fadern smorde som profeterna talat om i århundraden. Jesus börjar inte sin
verkliga evangelisation och förkunnelse förrän efter en tid av fasta och sedan dop i vatten och den helige
Ande.
Senare, efter Jesu död, uppståndelse och himmelsfärd samlades lärjungarna tillsammans med andra som
följt Jesus för att be. De bad efter löftet Jesus gett om den helige Andes utgjutande som skulle hjälpa dem
då Jesus inte fanns kvar. När Anden så föll i Jerusalem där på andra våningen, var det just på Pingstdagen.
Pingst betyder femtio (50) och firades på grund av att det gått femtio dagar efter påsk då Israel fick de tio
budorden på de stentavlor Mose gavs av Herren på berget Sinai. När Anden föll på Pingst var det redan
uttänkt av Gud vilket Paulus förklarar så här
Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den
levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan. En sådan tillit till Gud
har vi genom Kristus. Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga
kommer från Gud. Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är
bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.
2 Kor 3:3-6
Det är också denna Andeutgjutelse och förvandling av hjärtan bl.a. profeterna Joel och Hesekiel
profeterar om.
Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar
skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner. Joel 22:28
Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp
och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina
stadgar och håller mina lagar och följer dem. Hes 36:26-27
Pingstdagen hade blivit en ny ordnings dag då Guds Ande skulle verka genom människan tack vare Jesus
Kristus som blivit hela världens offer. Efter detta börjar en världsvid evangelisation som aldrig tidigare
funnits och här kommer en ny slags församling in i bilden, nämligen hedningarnas. Inympningen av de
utanför Israel. Guds utvalda fick grenar som inympades i trädet Israel och i Jerusalem börjar människorna
träffas, de döps inte bara i vatten utan också i den helige Ande. I Apostlagärningarna ser vi hur folket kom
samman både i templet och i hemmen. De samlades i samma syfte som förut nämligen i undervisning och
bön, men förmodligen med en ny glöd i och med Anden som drabbat dem. Nu firade de också den
nattvard Jesus själv instiftat och uppmanat där de delade bröd och vin till åminnelse för Jesu lidande och
uppståndelse. Det var en underbar väckelse och de började till och med sälja egendom för att kunna dela
med sig till sina bröder och systrar.
De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev
frälsta. Apg 2:47
Ja Gud ökade skaran, alltså inte de själva. Guds Ande verkade och han lät människor komma till dem och
frälste dem för att de gjorde det som var gott och höll troget fast vid apostlarnas undervisning. Folkskaran
som anslöt sig till de som trodde och förstod, att Jesus var den Messias profeterna talat om i alla tider,
växte och de hade stor kärlek till Gud och till varandra. Genom sanningens Ande fick de sådan frimodighet
att de inte kunde hålla tyst om det de nu visste. De lät sig till och med pryglas, för de ägde sanningen och
inget gjorde skillnad för dem. De pryglades och sattes i fängelse, men Gud hjälpte och styrkte dem och lät
stora under ske i Jesu namn.
Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. Man bar till och med ut de
sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på
någon av dem när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem
och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. Apg 5:14-16
Undervisningen var det centrala i deras tjänst i staden, budskapet som alla väntat på och som nu hade
uppfyllts. Det var ju helt nytt och vem kunde då vara tyst?
Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är
Messias. Apg 5:42
Eftersom detta var det skarpaste budskap världen hört så vaknade förstås Djävulens demoner till liv och
vredgades och en omfattande och fruktansvärd förföljelse utbröt och församlingen skingrades. De slutade
inte predika, utan istället gick de till olika byar och bygder för att sprida evangeliet och döpte
människorna i den helige Ande.
När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och
Johannes. Dessa kom ner och bad för dem att de skulle få den helige Ande, eftersom Anden ännu inte
hade fallit över någon av dem. De var bara döpta i Herren Jesu namn. Apostlarna lade då händerna på
dem, och de tog emot den helige Ande. Apg8:14-17
Tron kommer av predikan (Guds ord) och när man fått tro så omvänder man sig bort från sin synd och tar
emot Jesus Kristus som man låter rena och förlåta från alla sina synder. Man kanske har levt ett fint liv
utan några större synliga synder, men synden ligger mest i att man inte haft tro. När vi tar emot Jesus
Kristus och bekänner honom som Herre över våra liv istället för vi själva eller andra avgudar får bli Guds
barn. Man tar emot förlåtelsen och låter sig snart döpas i vatten genom det sätt Bibeln lär oss, nämligen
genom nedstigning i vattnet och sänkning som är en helig handlig och en begravning av vårt gamla liv.
Detta är alltså en omvändelse som man bara kan avgöra själv. Ingen annan kan besluta om dig, här har så
många bedragits av en lögn genom alla dessa spädbarnsdop som sker i alltför många kyrkor, ett spädbarn
kan inte omvända sig då ingen medveten synd finns i en människa förrän medvetenheten om gott och ont
gått upp för honom, det var det som skedde i Eden då Adam och Eva åt av den förbjudna frukten.
Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De
är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud. Joh 1:12-13
Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han
några lärjungar, och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade
honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande." Han frågade: "Vilket dop blev ni då döpta
med?" De svarade: "Med Johannes dop." Paulus sade: "Johannes döpte med omvändelsens dop och
sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." När de fick höra detta döptes de
i Herren Jesu namn, och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade
i tungor och profeterade. Tillsammans var det omkring ett dussin män. Apg 19:1-7
Omvändelsen sker och man visar det både för sig själv, Gud och hela andevärlden vilket val man gjort.
Efter det sker alltså dopet i den helige Ande genom handpåläggning och bön i Jesu namn. Anden fyller oss
och vi får hjälp till ett rent samvete och som en inre röst som leder oss på de rätta vägarna. Här i Bibeln
började människor genast tala i tungor och profetera, vilket vi sällan ser idag, men det är något som vi bör
räkna med ska ske förr eller senare. De andliga gåvorna är flera och de delas ut olika, men Paulus
uppmanar oss att söka dem och främst gåvan att profetera. Att profetera är dock inte det samma som att
vara en profet i tjänst, utan var och en har sina syften. Andens utgjutande över våra liv har alltså en klar
koppling till frälsningen och allt som hör det till. Detta är inget Guds ord hymlar med, utan det sker så
klart och tydligt. Paulus, som för övrigt själv blev så starkt omvänd från förföljare till följare och den mesta
brevskrivaren, skriver i sina brev hur dessa Andens gåvor ska finnas i Kristi kropp som är församlingen,
Jesus Kristus hade ju alla dessa gåvor i sin jordiska kropp vilken nu församlingen är då vi är i Kristus. I
evangeliernas vittnesbörd kan vi läsa hur Jesus botar sjuka, driver ut onda andar, väcker upp döda, talar
om framtiden och ger visdomsord etc. etc.
Olika församlingar
Apostlarna predikade Ordet och Herren uppmanade dem snart att också resa havsvägen för att nå ut till
hedningarna som var de utanför löftesfolket. Evangeliet var för alla och missionsresorna tog fart redan
snart efter Jesu himmelsfärd. Genom bl.a. Paulus brev kan vi lära oss att kristna församlingar växte fram
på olika platser världen över. Församlingarna var sålunda alla de kristna som samlades på de olika
platserna, även om de alla var en Kristus församling. Det var inte tio olika kyrkor med olika inriktningar
som var avsikten utan det sanna evangeliet skulle förbli sant, övrigt var villoläror och så är det än idag.
Runtom i världen idag, inte minst i Sverige, har vi en rad olika småförsamlingar i varje samhälle p.g.a. olika
människor men också i flera fall p.g.a. olika tolkningar av Guds ord. Även om de flesta står på samma
grund så väljer människan att forma sin egen sanning och i de flesta fall är det av tradition. En tanke som
en gång kom till byggdes till en religion, men det är endast den tanke som är född av helig Ande som bär
sann frukt. I vissa fall är grunden rätt, men människor har förändrat det under resans gång till något annat
än det från början var. Så är det oftast även i de fall rörelsen är byggd på en lögn. Här ser vi hur viktig
förkunnelsen därför är och att den är utifrån det raka ärliga Bibelordet.
Detta med medlemskap och att man är inrutad i en församling med ett visst namn är sålunda inte helt
Bibliskt. I Guds rike står det inte vilken kyrka vi tillhör, där gäller att tillhöra honom som dog för att vi
skulle få tillgång dit, men ändå beskrivs i Bibeln olika församlingar med olika herdar. Att det finns olika
församlingar och byggnader för dessa i en stad är egentligen inte så konstigt då det rent praktiskt kan vara
svårt att ha en lokal där alla stadens kristna skulle samlas även om man skulle vilja ha gemensamma
möten. Det märkliga idag är att idag finns det ofta flera församlingar på en ort med ett fåtal besökare i
varje stor kyrkobyggnad och då är det något som gått fel. Man enas inte utan man håller sig till olika
inriktningar och Andens enhet finns inte, men det har förmodligen också att göra med att där man är döpt
blir man oftast i princip automatiskt medlem i den kyrkan. Tiden går och medlemmarna kanske drar åt
olika håll, en del fördjupas i Gudsrelationen medan andra går åt andra hållet. En del försvinner ut från
gemenskapen p.g.a. besvikelse på människor i församlingen, där tappar många sin tro eller Gudsrelation,
inte p.g.a. Jesus utan p.g.a. människor. Då finns det en fara i att man knyter tron för hårt till en specifik
kyrka. Alla som lever i sanningen tillhör Kristi kropp och är egentligen inte beroende av ett jordiskt
medlemskap.
Att detta med medlemskap är så utpräglat har dels en grund i den Rom-födda Katolska kyrkan och dess
grundsyn på maktutövning där bl.a. tvångsdop (begjutning) förekom i stor utsträckning av såväl judar som
andra. Därav spädbarnsdop (begjutning), kyrkan ville få in alla under sig, vilken är modellen för dop
(begjutning) bl.a. Svenska kyrkan behållit, men som alltså inte är Biblisk. Synen på medlemskapet är också,
inte minst, av rent praktiska skäl såsom bl.a. statliga bidrag, men också det att man är en viss skara som
har omsorg om en byggnad eller material. Skulle förklaringen vara det praktiska så kanske en församling
på 1000 medlemmar varav 500 är aktiva, ändå 500 som inte syns eller bidrar varken ekonomiskt eller
praktiskt, då förlorar ändå medlemskapet sin roll utan man har en stor skara som lever helt av världen. En
församlingsgemenskap bygger på förtroende där man bär varandras bördor och uppbygger varandra i
stort och smått.
Denna systematisering av församlingen har bidragit till att vi idag har församlingar med ex. 1.000
medlemmar, varav 500 någon gång under året på något sätt medverkar i församlingen, varav 2-300 är
aktiva i någon regelbundet förekommande aktivitet varav 100 brinner för Kristus varav 20-30 aktivt deltar
i församlingens böne- och/eller förkunnelseliv. Man ska veta att flera av dessa församlingsmedlemmar är
med i församlingen mer av sociala skäl, tradition eller av plikt där endast praktiska världsliga sysslor, utan
någon direkt Gudskoppling, utförs.
Tragiska siffror, men tyvärr verkliga i Sveriges församling, generellt skall tilläggas. Denna modell kan
såklart vara väl fungerande, men man kan fråga sig om det inte är mer riktigt att en församling ska bestå
av trogna efterföljare där renhet finns och dit man kommer för upprättelse och tar del av sann
förkunnelse och tjänande på ett eller annat sätt och där syftet endast är Kristus. En sådan församling är
mer lik den Bibeln talar om och en sådan församling blir också en församling där Guds Ande verkar och
människorna förvandlas till mer Kristuslika människor för omvärlden. En annan orsak till just ett specifikt
medlemskap är att man lättare håller ordning på vilka som finns i församlingen för att den skulle hållas
ren, men inte heller i det kan jag se det i praktiken. Kanske finns det orsaker till medlemskap jag inte
känner till, jag vore iså fall tacksam att ta del av dem för mer kunskap.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till
än att kastas ut och trampas ner av människorna. Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan
inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren
så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda
gärningar och prisar er Far i himlen. Matt 5:13-16
Problemet har människan själv skapat, det har rullat på och det ena har lett till det andra och idag har vi
hamnat i inrutade system mer lika föreningar med t.o.m. överorganisationer i alla de olika samfunden
som sätter människor i fack, än en levande Kristuskropp. Det man bör känna till i allt detta är att Jesus ser
oss var och en och relationen med Honom är altlid det viktigaste. Vi skall alla en dag stå öga mot öga med
Kristus och då kan vi inte skylla på en pastor eller församling. Jesus ser dock också helheten, hur vi är i
gemenskap och om Andens enhet med Ordet som grund finns i församlingen. Det kan lika gärna vara den
lilla gruppen som håller sig till sanningen som den stora. Här är det Guds Andes verk i och genom oss som
blir den synliga frukt, en frukt oberoende av antal medlemmar, nej här menas Andens frukt (se Gal 5:22).
Vilka är församlingen?
Församlingen är Kristi kropp och Kristus som dog för att ge chans till hela världen att tillhöra Honom så
alla som tar emot Kristus ingår i Kristi kropp, men detta sker aldrig på våra egna premisser utan på Guds
ords. Gud ändrar sig inte efter vår vilja, men vi har full rätt att ändra oss efter hans vilja, i annat fall
försöker vi liksom Djävulen sätta oss över Gud. Ifall Kristus församling ska vara den rena kropp som är
hans måste främst omvändelse till Honom och tro på Honom ha skett i varje person. Små barn vars
föräldrar tillhör församlingen lyder således inte dessa krav så länge de inte har förmåga att ta ansvar för
sina egna liv och gärningar. Att de som inte vill omvända sig till sanningen heller inte ingår eller ska vara
med i församlingen blir väldigt tydligt när vi öppnar Guds ord och läser innantill.
Inledningarna i de nytestamentliga breven berättar vilka de är adresserade till. Flera brev har mer
personliga adressater, men här följer några till hela församlingar.
Till Guds församling i Korint, de kallade och heliga som helgats i Kristus Jesus, tillsammans med alla som
åkallar vår Herre Jesu Kristi namn på varje plats där de eller vi bor .
Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus
Jesus.
Från Paulus och Timoteus , Kristi Jesu tjänare. Till alla de heliga i Kristus Jesus som bor i Filippi,
tillsammans med församlingsledarna och församlingstjänarna.
Från Paulus, Silvanus och Timoteus . Till Tessalonikes församling som lever i Gud vår Far och Herren
Jesus Kristus.
Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och
bevarade i Jesus Kristus .
Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien,
Kappadokien, Asien och Bitynien. Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till
lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått.
Man kan tydligt se att dessa brev gäller de heliga, församlingstjänare, ledare och alla som åkallar Jesus
Kristus som sin Herre. Det man förnimmer är en förutsättning om helgelse. Det skulle kunna vara så att
endast brevskrivarna själva är så fyllda av Anden att de använder dessa vackra ord om sina medsyskon,
men jag tror också att i de församlingar som kontaktas så råder där ett liv i helgelse. Helgelse att vilja leva
för Jesus där hans kraft är nyckeln till att församlingen ens existerar. Brevskrivarna älskar verkligen sina
syskon och man kan riktigt känna den iver som finns i breven, iver om sanningen. Ex. inleder Johannes sitt
andra brev så här:
Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag i sanning älskar – och inte bara jag, utan
alla som har lärt känna sanningen. Vi älskar dem på grund av sanningen, som förblir i oss och ska vara
med oss i evighet. Nåd, barmhärtighet och frid vare med oss från Gud Fadern och från Jesus Kristus,
Faderns Son, i sanning och kärlek.
Johannes varnar om att synda och skriver att den som säger sig vara syndfri och tillhöra Kristus, men inte
tagit avstånd från sin synd är en lögnare och Kristus finns inte i honom. Helgelsen bör därför råda i Kristus
församling varpå de som inte vill omvända sig till sanningens budskap heller inte bör finnas med i
församlingen, den hamnar sålunda inte inom ramen för Kristi kropp, denne blir då bara en som skapar
oenighet och detta varnar Paulus för. Jag tror att idag i Sveriges församlingar finns för mycket olika
smutsigt byk för att Andens enhet ska kunna råda och Anden verkar då inte med den kraft vilken Han
egentligen kan. Istället blir det tillslut bara en mänsklig massa med olika slags bördor och konflikter där
man drar åt olika håll. Läser man breven kan man se att det i vissa fall råder olika slags inre strider och
felaktigheter men de varnas för detta med uppmaning att snarast ta tag i det.
Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de
heliga. Skamligt och dumt prat eller grova vitsar är också opassande. Tacka i stället Gud. Ni ska veta att
ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och
Guds rike. Låt ingen bedra er med tomma ord. Allt sådant gör att Guds vrede drabbar olydnadens
barn. Ha därför inget med dem att göra. Ef 5:3-6 Detta är skrivet till församlingen i Efesos och Paulus är rak och tydlig, vilket vi också bör vara men tyvärr
inte får höra i förkunnelsen lika ofta idag. Paulus värnar inte om de omoraliska utan han värnar om att
den rena skaran ska få behållas ren. Han uppmanar samtidigt att vittna och missionera evangeliet, men i
själva församlingen är han tydlig med att det ska vara rent.
Det ryktas faktiskt om sexuell omoral bland er, sådan omoral som man inte ens hittar bland
hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. Och ändå är ni uppblåsta! I stället borde ni ha
blivit så bedrövade att den som gjort det hade drivits ut ur er gemenskap. 1 Kor5:1-2
Det är inte bara det sexuella Paulus tar upp, utan en rad andra områden, men klart är att just det är ett
problem som funnits med i alla tider och så även i Sverige idag. Det har att göra med Guds skapelse och
det första Adam och Eva upptäckte i Eden var deras nakenhet, därför verkar just det sexuella vara ett av
människans klart svagaste områden, vilket vi nog är många som känner igen oss i. Att människor stundom
faller betyder inte att man ska ställas ut i kylan, utan det är hur vi väljer att leva våra liv. För hur är det att
komma in i en skara av befläckade? Nej för att kunna rädda själar måste den som fallit och ångrar sig be
främst Herren, men också sina medsyskons om förlåtelse och kunna komma in i Jesus Kristus rena skara
igen där Guds Ande trivs och råder. Idag är församlingar ofta alltför smutsiga av rådande orenhet både i
utlevda egna begär och lustar som sexualitet och festande, men också i baktaleri och ekonomiska
oegentligheter och kanske framförallt att man frångått Guds ord på olika områden.
Ja, det är inte lätt. Vem ska hålla reda på allt detta med orenhet och att en församling är helgad? Det lär
märkas, men Gud är den som styr över allt.
Församlingstjänster
Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. 3 Mos 10:10
Detta Bibelord är förmodligen det viktigaste för en människa näst efter att ens en människa blir frälst. När
en liten skara, som möts i trosgemenskap, växer bör det också finnas inblick och ansvar för renheten.
Under Israels ökenvandring utsåg Herren präster och tjänare, det var främst män från Arons och Levis
släktingar som utsågs till detta. Prästerna och tjänarna helgades på särskilda sätt och de fick såväl
rättigheter som skyldigheter och därigenom skulle folket få både skuld som upprättelse. Folket behövde
några utvalda att fråga om råd och några särskilt avskilda inför Herren. Trots detta såg Gud till var och en
och kunde straffa en enskild såväl som välsigna de som hade nöd och ånger för synd som deras
medsyskon gjorde.
Ett exempel där ledarna brast var då Mose och Josua gick upp på Sinai för att möta Herren. Folket blev
oroliga då deras ledare var borta och Aron som var en av de utsedda att hålla rätt i lägret var just själv
upphovsmannen till guldkalven. Aron vek sig under folkets vilja och gick deras längtan till viljes genom en
avgud som resultat. Detta blev så avskyvärt för Gud att han ville döda dem allihop, men Mose som var
den store ledaren klev fram och rådslog med Gud. Han erbjöd sig till och med att ge sitt eget liv som
frikännande för folket och Gud, som inte kan gå emot sina egna löften, lät folket leva. Här ser vi en tydlig
liknelse i det som sker alltför mycket idag. Tyvärr har vi för få ”Mose” och för många ”Aron” i Sveriges
församlingar. Ledare som går människor och egna tankar till vilje före Gud har gjort vårt lands församling
till ett urholkat folk där framförallt den enskilde individen blir den som drabbas. Syndare som inte får
uppleva omvändelsens rikedom p.g.a. att vi har ledare som inte stått upp för Ordet, utan har strukit
samhället medhårs. Tycker någon att detta är hårda orättvisa ord så bör man också fråga sig varför Guds
Ande är så overksam i våra kyrkor. Välsignade vare de ledare som tar bönekampen för sina församlingar
och vägleder sina syskon i sanningen, detta är något vi måste få tillbaks annars är det ute med oss och
kvar blir en liten skara av rättfärdiga människor med uppriktigt hjärta vänt till Herren, bort från världen.
Här vill jag stryka under dessa ord.
Kristus har ju inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangeliet, men inte med vältalig vishet så
att Kristi kors förlorar sin kraft.1 Kor 1:17
För att allt ska fungera till det bästa i Guds vilja gäller detta som Guds ord genom Paulus här nedan är
väldigt tydlig med, nämligen det att låta Gud tillsätta tjänsterna.
Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det
tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till
att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 1 Kor 12:28
Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och
lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram
till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som
motsvarar Kristi fullhet. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i
läran, när människorna spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid
sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Av honom fogas hela
kroppen samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, med den kraft som är fördelad åt
varje enskild del. Så får kroppen sin tillväxt och bygger upp sig själv i kärlek. Ef 4:11-16
Det som kännetecknar en apostel har blivit utfört hos er med all uthållighet, genom tecken, under och
kraftgärningar. 2 Kor 12:12
Om inte ens Jesus kunde göra något utan den helige Ande, Guds verkande kraft, hur skulle då vi kunna
det? Om jag får bli personlig så är jag utomordentligt trött på all mänsklig underhållning där man försöker
upprätta en fasad. En fasad byggd av mänskligt förnuft blåser omkull när det stormar, men en fasad byggd
på en stomme i kraft av Guds Ande står stadigt även i den värsta orkan. Det var ingen tillfällighet att
Petrus och de andra skulle stanna i Jerusalem och ta emot den helige Ande innan de började
evangelisationen, det var en förutsättning. Anden är den ledare som ska leda församlingen och bor i
församlingen, men inte i väggarna i ett hus utan i människorna som utgör församlingen. Vår kropp är ett
tempel för den helige Ande Joh 14:17
Detta i sin tur innebär att de andliga gåvorna också sätts i samband med ledarskapet. Se här på hur Paulus
kallar till sig de äldste, en post som Herren instiftade redan under Israels ökenvandring.
Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. Apg 20:17
Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för
Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Apg 20:28
I varje församling utsåg de äldste åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som
de hade kommit till tro på. Apg 14:23
Här finns alltså något stort och viktigt som förmedlas om ledarskapet. Guds ord förkunnar för oss och vi
ska inte låta våra egna tankar förkunna för oss. Den helige Ande har satt de som ledare, herdar för fåren
och genom bön och fasta tillsattes de. Gud väljer själv sina verktyg. Likt Adam ombads bruka jorden och
Eva föda barn så skulle de tillsammans växa till sig och bli rika i Guds rike. Detta rike förstördes av synden,
men det andliga riket består och Kristus dog för att upprätta det riket och församlingen är verktyget med
herdar och tjänare kallade av Gud själv. Allvarligt är att Kristus bygge raseras då människan frångår Guds
ord och tar sig friheter utifrån egna principer och känslor, ofta influerade av världen. Verkar Guds Ande i
världen? Nej, denna världens härskare är dömd och vi ska inte låta den dömde styra våra beslut.
Andliga ämbeten är inget man själv tar sig, utan allt är underordnat Herren. Hur vore det om någon sa sig
vara profet och talade utifrån egna motiv. Detta skulle snart uppdagas och man skulle snart gå en svår tid
till mötes, dels p.g.a. villfarelse, men också p.g.a. att Gud vet allt och han låter inte en bedragare gå hur
långt som helst. Som t.ex. trollkarlen Simon Apg 8 som ville köpa Andens kraft av Petrus, eller när män
under ökenvandringen ville sätta sig själva på poster bara Gud utvalde blev Gud förargad. Man ska veta
att det är uppror mot Herren, Den helige och kan få allvarlig konsekvens för hela församlingen. Varför? Jo
för Gud bryr sig. Hans syfte är goda och hans vägar och tankar är större och högre än våra så är det bara,
vad vi än anser oss veta. Har jag då någon grund för det jag påstår? Låt oss alltid ha Guds ord som grund
för våra frågor. Se på Jeremias kallelse, det var inget Gud plötsligt kom på för att han behövde någon.
Herrens ord kom till mig. Han sade: "Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du
kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken." Jer 1:4-5
Johannes döparens tjänst var också väl planerad.
Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska
föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. Han ska bli din glädje och fröjd, och många
ska glädja sig över hans födelse, för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte
dricka, och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. Många av Israels barn ska han
omvända till Herren deras Gud. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas
hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne och skaffa åt Herren ett folk som är berett."
Luk 1:13-17
Likaså Paulus insåg att det är Gud som väljer
Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara
sin Son i mig , för att jag skulle förkunna evangeliet om honom bland hedningarna. Då rådfrågade jag
inte genast människor av kött och blod. Gal 1:15-16
Att vi människor har olika fallenhet och naturliga gåvor är något vi ska vara glada och tacksamma för, men
Gud som skapat hela människan vet också den andliga gåvan vi är ämnade för och han misslyckas inte
utan låter dessa verka i harmoni. Vi ska komma ihåg att de som vandrade och var i Jesu närhet under ca
tre år, såg alla mirakler och lyssnade till hans förkunnelse, inte ens de skulle evangelisera utan Andens dop
och ledning. Att någon idag då skulle lyckas med det vore att ha alltför höga tankar om sig själv. Något
annat att beakta är hur Jesus valde sina närmaste, han gick inte till templet och tog med sig de skriftlärda,
nej han gick till fiskehamnen där de enklaste mest jordnära männen fanns. Gud väljer det lilla för att han
själv skall bli så mycket mer synlig. Kanske Jesus också valde dem för att de som inte hade världens
visdom, hade lättare att ta in den visdom Herren vill ge, den visdom som sträcker sig högre än stjärnorna.
Men kanske han också vill visa att det inte är den mest påläste som Gud anförtror mer eller mindre, utan
den med öppet hjärta.
I Paulus första brev till Timotius, kapitel tre kan man läsa hur föreståndare och tjänare (äldste) bör vara
utifrån det mänskligt sedda, familjeförhållande, leverne etc. Hur vet man då när Herren kallar exempelvis
äldste eller föreståndare för en församling? En församling kan ju vara både en liten grupp i ett hem eller
en stor församling där flera tusen människor samlas, ex. en hel by eller i en specifik lokal. Den person som
ska bli det är oftast inte direkt medveten om det själv till en början, utan inser att Gud skall öppna de
dörrar som i så fall ska öppnas. Det är inget man söker genom bekräftelse hos andra eller genom ett gott
CV. Behovet bör också till en början finnas i församlingen och därefter börjar man be över saken att
Anden ska låta deras tankar och blickar falla på rätt person. I den lilla gruppen kan man säkert enas ändå,
men i en ”stor” församling skall dessa ämbeten finnas. Bönen bör vara i gemenskap i den redan kallade
ledarskaran, men helst tillsammans i församlingen. Här är det viktigt att det finns en enhet i beslutet och
att Anden säger det samma. Sedan skall den utsedda personen vara i enlighet med de anvisningar som
ges i 1 Tim 3 och Tit 1.
Går man utanför dessa krav går man utanför Guds ord och det kommer sannolikt påverka församlingen.
Att det är ett ämbete som herde för hjorden innebär att man har som främsta uppgift att låta fåren få
frisk föda genom Guds sunda ord, utan världsliga förfiningar med avrundade hörn. Guds ord är rakt och
ärligt för vårt eget bästa och för att Anden ska verka genom det i full kraft. Tar vi bort rakheten och
auktoriteten i Guds ord, tar vi bort kraften därför tillhör den uttalade förkunnelsen särskilt lärargåvan.
Herden är vaken och vaktar över sin hjord. När rovdjuret kommer och går med sitt väl fungerande
doftorgan och känner lukten av kött att sluka och slita i stycken skall herden redan vara medveten om
dess närvaro. Då är den profetiska gåvan och gåvan att skilja mellan andar en nödvändighet och väktarna
på muren blåser i hornen att fienden är i antågande. Likaså är församlingens vandring med Herren något
som betyder att trons gåva är nödvändig, man bör känna till Herrens tankar och trosgåvan är att i tro
förstå Guds väg, man får kunskap om något och den starka tron som är en insikt i Herrens vilja gör att det
blir tydligt var man ska gå. En profet kan få kunskap om framtiden eller vägen, men har han inte tro så kan
han inte följa vägen.
Turordningen mellan herden (äldstes) och fårens roller sammanfattar Petrus tydligt.
Nu uppmanar jag de äldste bland er, jag som själv är en äldste och ett vittne till Kristi lidanden och som
också har del i den härlighet som ska uppenbaras: var herdar för Guds hjord hos er och vaka över den,
inte av tvång utan frivilligt, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd
inte som herrar över dem som anförtrotts er, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden
sedan uppenbarar sig, ska ni få härlighetens segerkrans som aldrig vissnar.
Likaså ni yngre,
underordna er de äldre . Och ni alla, klä er i ödmjukhet mot varandra, för Gud står emot de högmodiga
men ger nåd åt de ödmjuka. Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när
tiden är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
Var nyktra och
vakna. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Stå emot
honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden. Efter en
liten tids lidande ska all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, upprätta, stödja,
styrka och befästa er. Hans är makten i evighet. Amen. Pet 5:1-11
Är herdarna inte tillsatta av Guds Ande och de Andliga gåvorna inte finns i ledarskapet kommer det
förmodligen bli så att andra i församlingen med gåvor, vilka ofta finns, inte hörsammas och istället
kommer vargen in och man börjar istället lyssna på världens eller mänskliga begär. Lewi Petrus skriver i
sin bok ”En såningsman gick ut” från 1956 hur församlingar ofta förändras efter väckelsens framgång och
med tiden ”somnar”. Han skriver att det då kommer in världsligt tänkande under vår dvala i form av
människor som inte ser med Andligt klara ögon. Här följer citat ur boken:
”Den ledare som i detta avseende vill skydda sin församling och den rörelse han tillhör, bör söka att hålla
sig i täten bland de verkligt andliga människorna. Om däremot ledningen kommer i händerna på mera
ytlig falang, som inte har sitt sinne öppet för de andliga verkligheterna, utan man låter dessa tillvaratas av
någon grupp inom rörelsen, är splittringen given.”
Ja detta skrevs för ca 60 år sedan, men är än mer högaktuellt i Sverige idag. Det kan vara till tröst för den
som lider av världens intrång i syskonskaran, men Jesus Kristus förblir den samme vad än vi människor
tänker och tycker så att följa Honom är därför alltid viktigare än att följa alla strömningar.
Kvinnans roll
En annan sak vi kan utröna i Bibelordet är kvinnans roll. Det må vara en mycket känslig fråga i den tid vi
lever 2016, men låt oss förbli i Ordet. Ordet som är utandat av Herren, HERREN, Ordet som står fast över
tider och stunder, över kungar och regenter, Ordet som aldrig ska förgå trots att denna himmel och jord
ska förgå. När Paulus skriver att kvinnan ska tiga i församlingen så tror jag inte han menar att hon aldrig
får yttra sig eftersom det på andra ställen bl.a. talas om att kvinnan profeterar. Däremot har Paulus en
särskild hälsning till oss när det gäller rollerna kvinna, man dels i familjen, men särskilt i församlingen. För
mig är det tydligt att Paulus menar att församlingsledare endast är avsett för män. Paulus skriver att
kvinnan inte får förkunna för mannen, det handlar om att kvinnan inte ska styra mannen i Församlingen.
Det han grundar det på är inget som har med tidsandan att göra, vilket annars är den främsta förklaringen
till att man ändrat på detta. Men Paulus anger skapelseordningen som grund, vilken inte var hänvisad till
den tidsanda Paulus brev skrevs på utan gällde såväl då som idag. Vi kan knappast tro att Gud låtit Paulus
missuppfatta detta som skulle förmedlas till alla folk i alla tider, utan här är min övertygelse att samhällets
normer tagit över Församlingsordningen.
Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon ska vara i
stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva. Och det var inte Adam som blev förledd, utan
kvinnan blev förledd och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon ska bli frälst under det att hon
föder barn , om hon fortsätter att leva anständigt i tro, kärlek och helgelse. Det är ett ord att lita på.
1 Tim 2:12-15
Och mannen skapades inte för kvinnan, utan kvinnan för mannen. 1 Kor 11:9
Det finns en hemlighet i detta som vi ska värna om i vår relation till Gud där fadern är större än oss. Adam
skapades till deras avbild och Eva skapades av mannens revben som medhjälpare åt Adam. Därefter föds
sönerna Kain och Abel. I historien finns sedan några brödrapar (se min förkunnelse ”Det profetiska ordet –
Israel”) och Kristus är HAN som kommer och återupprättar det Adam förstört.
Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 1 Kor 15:22
Här får inte Eva skulden för något utan det är mannen som är den först skapta människan, vad annat vi än
vill. Jag har heller aldrig hört talas om kvinnliga änglar, utan alla namngivna har mansnamn. Jag vet ej om
det har med namntagningen eller om de är så att säga könlösa, men något finns i detta som gör mannen
mer unik i vissa ställningar inför Gud, det är min övertygelse och då tror jag det finns en fara i att vifta
bort Paulus ord som gammalmodigt tänkande. Gud älskar oss lika mycket och det har inget med det att
göra, utan mer utifrån skapelsens principer som ju är Guds och inte våra. Detta har förmodligen många
svårt att se, kanske speciellt kvinnor och det ska inte finnas någon avundsjuka i detta. Halva jordens
befolkning är det ena och andra hälften det andra och i frälsningen har vi ingen skillnad, men så länge vi
lever här måste vi följa vad Ordet säger oss. Frånsäger vi oss detta menar vi också att alla haft fel som levt
efter detta i flera tusen år och att judarna gör det nu. Jag vet att NT talar om jude och grek och alla
människor, men Paulus nämner inte detta utan att mena något. Tiden och samhället har format ett annat
tänkande som inte är av Gud kommet.
Den profetiska Anden viskar att det idag blåser en feministisk vind som är starkare än någonsin, den är
aggressiv och formar oss människor bort från Kristus. Denna nya ordning där alla har samma ställning, är
säkerligen bra i samhällets olika skikt och männen har gjort sig själva svaga p.g.a. köttsligt begär,
maktmissbruk och att inte ha klarat de uppdrag de är kallade till. Detta är sannerligen en känslig fråga och
har blivit så känslig att ingen törs säga emot den, utan låter denna vind blåsa fritt in i församlingen och
istället vädrar man ut Guds ord. Detta ska inte tas som bittert martyrskap från en man, nej jag känner
mycket väl till Paulus ord om det kärleksförhållande som ska råda mellan man och kvinna i samförstånd
och ömsesidig respekt. Dessutom är det inte helt sällan det är kvinnorna som bär det andliga lasset i
insomnade församlingar genom att en äldre skara systrar samlas i bön för situationen. Även några av mina
närmaste bönevänner är kvinnor så jag menar inte att kvinnan har en oviktig plats. Nej, här talar Paulus
om en helig församling där inte kvinnan ska vara Herre över mannen. Är vi inte lika inför Gud? Jo i det
stora hela, men jag vill påstå enligt den vägledning jag anser Anden gett mig i dessa frågor genom
framförallt Guds ord som alltid måste vara det främsta, men också genom att se historiens gång och vad
som sker i den Andliga världen som också alltid på ett eller annat sätt tar sig uttryck i den synliga.
Här handlar det om att Satan vill ändra Guds skapelseordning. Det finns såklart som jag skrev om
maktmissbruk och stora orättvisor mellan könen som behöver upprättas, men detta nya är starkare än så.
Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra och att människor rent generellt går på det är inte
underligt. Så är det med andra vindar som blåser såsom ex. könsneutralitet, drogliberalism etc. men att
Kristus egen församling inte står emot är så mycket värre.
Visst finns det flera bibelord som talar för kvinnliga tjänare och evangelister, men det är just som Paulus
skriver att detta gäller församlingsmedhjälpare i diakoni och i andliga gåvor, men då han nämner
församlingens ledarskap i församlingar där både män och kvinnor finns så gäller dessa ämbeten mannen,
det är min nuvarande övertygelse. Det finns sammanhang där inga män finns, ex. missionsfält där kanske
den enda missionären är en kvinna. I de fallen handlar det om icke troende som skall omvända sig och
Gud använder säkerligen kvinnan då. Vi ser också flera ställen både i GT och NT där Gud använder kvinnan
på helt fantastiska sätt, men det är inte det jag talar om det i detta fall. Idag har vi flera församlingar än
någonsin i Sverige med kvinnliga föreståndare och äldste. För min del anser jag det fortfarande vara fel.
Möjligtvis kan Gud göra undantag, men så många undantag av praktiska skäl kan omöjligt vara befogade
utan här är det en helt ny ordning vi själva tagit oss. Att skriva detta som man må vara känsligt, men jag
instämmer i Paulus ord.
Är det nu människor jag försöker få på min sida, eller Gud? Eller söker jag människors gillande? Hade
jag fortfarande sökt människors gillande skulle jag inte vara Kristi tjänare. Gal 1:10
Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men
också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den
rättfärdige ska leva av tro . Rom 1:16.17
För ett antal år sedan då väckelsen med Andens dop svepte in över landet förekom inte detta, det var
bara en självklarhet, men idag har det blivit en självklarhet åt andra hållet, man bör fråga sig varför? Att
lyssna på Gud istället för människor är det som kommer göra att vi en dag kan stå inför Honom som
kommer. Gudsfruktan är vad Sveriges församling behöver, därför vill jag delge vad som följer efter Paulus
föregående rader.
Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i
orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom
Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga
egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan
ursäkt. Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de
förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.
Rom 1:18-21
Efter detta beskriver Paulus hur Gud utelämnade människorna till förnedrande begär där män drogs till
män och kvinnor fylldes av lust till varann. Detta är just vad som sker i stor utsträckning idag och denna
Stolthetens Ande (Se min förkunnelse ”Det profetiska ordet – Stolthetens Ande”) hör ihop med den
feministiska vind, en ond andemakt av aggressiva mått. Vänd dig bort från världen och återvänd till
Herren är därför min uppmaning till församlingen!
Villoläror
Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona
hjorden. Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna
på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana
var och en av er under tårar. Apg 20:29-31
Paulus menar allvar och dessa vargar talas det om i stora mått inför framtiden. I stora delar av Nya
testamentet uppmanas vi att stå fasta och hålla oss till sanningen. Jesus vädjar att vi inte ska låta oss
bedras av falska lärare, falska profeter och falska Messiasgestalter. Det falska beskrivs inte som något
uppenbart, utan något som lurar sig in och bedrar som vargar i fårakläder, därför bör också vi troende ta
avstånd från det orena, osanna budskapen, även om de må vara lika vårat till det yttre.
Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har
sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Därför
säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er,
och jag ska vara er Far och ni ska vara mina söner och döttrar, säger Herren den Allsmäktige. 2 Kor 6:16-18
Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett
annat evangelium, fast det inte finns något annat. Det är bara några som skapar förvirring bland er och
vill förvränga Kristi evangelium. Men även om vi själva eller en ängel från himlen skulle ge er ett annat
evangelium än det vi har predikat, så ska han vara under förbannelse. Gal 1:6-8
Evangeliet får utstå mycket dragningar åt olika håll från såväl katolicismen som mer New age lika rörelser,
inte minst samhällsnormer som ändrats drastiskt på kort tid. Att stå fast i sanningen är allt som gäller!
När vi samlas
I församlingen gäller liksom i Kristus själv, vi är hans kropp och då bör också de gåvor finnas fördelade på
oss var och en.
Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. 1 Kor 12:11
Här visar Guds ord hur Anden verkar i olika delar i församlingen och att gåvorna ska vara i funktion, är de
inte det så är det något som gått snett och som man måste ta tag i, ta ett steg tillbaks alltså.
Hur har vi det i Sverige? Är gåvorna i bruk i församlingen och framförallt hörsammas gåvorna och tas de
tillvara? Ja säkert på sina håll och kanter, men jag vill påstå att det är mer undantag än ofta, vilket är en
stor sorg och något församlingsledarna borde gå till Herren med för att få ändring på.
Paulus skriver om en viss ordning vid sammankomster, men idag har vi oftast alltför inrutade, tidsstyrda
Gudstjänster där allt är styrt framifrån. Det finns en viss logik i styrning och ordning för allas bästa, men
Anden kan tala genom vem som helst och komma med hälsningar så det måste finnas utrymme även för
det fria. Att rama in en Gudstjänst med endast ett fåtal minuter för Gud att verka är inte ett vinnande
koncept. Gud har inte bråttom och ibland behöver vi vänta in honom utan stopptid till förmån för fika och
mänsklig trivsel. Vi måste komma ihåg vad syftet är, det har vi nog glömt i alltför många fall i Sverige.
Syftet är Herren Jesus Kristus och vad han vill göra. Vi ska tjäna honom, det heter ju Gudstjänst där Gud
vill bygga sin församling, sitt organ till frälsning i denna tidsålder, Kristus är kroppens huvud och inte
tvärtom.
Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, en undervisning,
en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 1 Kor 14:26
Sammanfattning
Den Kristna församlingen idag är i många, om inte i de flesta fall, inte vad den borde. Jesus Kristus är
Herre och ingen annan. Församlingarna bör ha en viss ordning och struktur vilket vi kan förstå efter att ha
studerat Guds ord. Dock har vi idag i alltför många fall hamnat i något som mer liknar föreningar, där
verksamheten tagit över grunden för vad en församling bör vara. Har vi då kommit närmare Kristus? Nej,
snarare tvärtom. Den enskilde syndaren har inte längre någonstans att finna frid och renhet från de begär
och lockelser han dras in i. Vi har blivit slavar under ett tungt ok som färre och färre orkar bära och istället
splittras vi till alltfler grupperingar där endast en allt mindre skara finner sanningen.
Vi ska komma ihåg att Kristi kropp kommer alltid vara Kristi kropp och den förändras inte, är vi inte längre
intresserade av att lyda Guds ord tillhör vi sålunda inte Kristi kropp. I församlingsbreven i
Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel talar Herren om de gränser han har, dessa bör vi var och en
ta till oss i ödmjukhet inför Fadern. Jesus Kristus är Herre och Honom skall vi tillbe och ära, Hans ord är
det enda vi ska förhålla oss till och inget annat.
Herren har gjort klart för mig genom tydliga tilltal och bekräftelser att ett av de största hoten för
församlingar idag är samfunden och alla de religiösa råd (se min förkunnelse – ”Villoläror”) som bildats av
människor. Dessa kan verka bra i flera avseenden, men den församling Herren tänkt är en fri församling
endast med Jesus Kristus som huvud där hans Ande leder oss till enhet. Den enhet man försöker skapa i
ekumeniken mellan olika trosläror är ingenting där Guds Ande kan verka. Sanningens Ande verkar utifrån
sanning och inte utifrån villoläror. 22-25 juni 1919 under Bibelstudieveckan i Grönebro gjordes en
skrivelse vilken hundratalet predikanter och evangelister skrev under. Denna publicerades i Evangelii
Härold och handlade om starkt motståndstagande till samfundsorganisationerna, just på grund av det
bibelfrånvända i hela den tanken. Många märker det inte, men som församling låter man sig få inflytande
av ett samfund och man förlitar sig på en större organisation istället för att gå till Herren och fråga om
råd, detta sker medvetet eller omedvetet. Lewi Petrus som var den kanske mest kända av Herrens tjänare
under Pingstväckelsens tid i Sverige skrev i en av sina böcker att han bad till Herren att Pingstväckelsen
skulle få vara just den väckelserörelse den var och fri från samfundsbildande. Lewi såg redan då vad som
hände med de samfund som fanns och idag tillhör i princip varenda församling ett samfund och religiösa
råd där både avgudadyrkan och avbön från omvändelse från densamma är det underlag man arbetar
tillsammans utifrån. Detta kommer att eskalera och det är bara en tidsfråga innan bl.a. Islam kliver in i
samma råd som de som kallar sig kristna, starka krafter vurmar för dessa samarbeten. Den församling som
hörsammar den helige Ande kommer välsignas därefter, medan resterande kommer gå en allt mer
avkristning till mötes. Minns Jesu varnande ord om den smala och breda vägen tillika porten.
Detta må låta dystert, men generellt är det som hänt idag att kyrkan blivit en scen för underhållning med
ljummet budskap istället för Guds obefläckade ord och böjda knän. Detta Bibelstudium är inte tänkt att
göra mörkret mer påtagligt, utan att höja ljuset och lysa på det som vi i flera fall missat. Vi behöver
komma tillbaks till kärnan, den Gudsrelation vi är kallade till, låta Guds härlighet åter finnas bland oss och
inspireras av den iver Paulus fick efter att ha mött Jesus. Inympade i Israel, Guds egendoms folk, är vi
hedningar den församling kallade till att finnas för människors frälsning. Den skara som följer Herren
kommer också få ta del av den kärlek och kraft som heter den helige Ande genom Jesus Kristus. Amen.
O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Hur outgrundliga är inte hans
domar,
hur ofattbara hans vägar!
Vem har förstått Herrens sinne
Eller vem har varit
hans
rådgivare? Eller vem har gett honom något först
så att han måste betala igen? Av honom,
genom honom
och till honom är allting.
Hans är äran i evighet. Amen.
Rom 12 33-36
(Alexander Grenehed 2015.01.07)
