Föredrag/inledning på seminarium 2015-01-10 om ”Krävs systemförändringar
eller inte för att lösa klimatproblemen? Vad menar vi i så fall med
systemförändringar?” av Stig Broqvist.
Det jag kommer att säga här utgår i huvudsak från det som står i det 12-sidiga A5-flygblad
om klimatfrågan från 2009 med rubriken ”Regeringen hycklar och förvärrar klimathotet!”,
som Miljöförbundet Jordens Vänner Helsingborg står bakom, men jag kommer att gå lite
djupare in på vissa frågor särskilt om systemförändring än vad flygbladet gör. I förhållande
till riksorganisationen Jordens Vänner kan man väl säga att det inte strider mot dess linje,
men att lokalgruppen tar ställning i en del frågor, som riksorganisationen inte tagit ställning
till.
Disposition
Dispositionen kommer att vara så, att jag kommer att ta upp några allmänna
utgångspunkter,
sedan: Vilka åtgärder behövs för att snabbt minska utsläpp?
I samband med det tar jag också upp: Vilka av dessa åtgärder kan genomföras utan
systemförändringar, vilka kräver systemförändringar?
Därefter: Vad innebär ekonomiskt system och vilka förändringar kan man avse, vilka avser
jag? Hur ska dessa ändringar kunna genomföras?
Sista delen blir ett annat synsätt. Jag redogör lite kort för Svante Axelssons bok ”Vår tid är
nu” och hans föredrag på Klimatriksdagen och gör en kritisk granskning av det.
Därefter blir det gott om tid till diskussion med frågor, kompletteringar, invändningar och att
framföra alternativa synsätt.
Allmänna utgångspunkter:
Klimatproblemet är så allvarligt, så det gäller att finna lösningar, som kan göra att utsläppen
minskar så snart som möjligt. Miljö och solidaritet är viktiga ledord. De lösningar vi förordar
måste fungera för människor, särskilt för fattiga och utsatta människor.
Man pratar ofta om att åtgärdsförslag måste vara realistiska. Men vad är realism? Ska
realism begränsas av vad ekonomiska och politiska makthavare vill gå med på? Realism
hävdar jag är att utgå från det hot vi har hängande över oss. Observera: Politiska,
ekonomiska, juridiska regler och lagar är påhittade av människor, och kan ändras av
människor även om det är svårt. Naturlagar däremot kan inte ändras av människor. De är vi i
stället tvungna att anpassa oss till, helst på ett smart sätt.
En av de vanligaste parollerna vid stora klimatdemonstrationer har varit ”Ändra systemet –
inte klimatet!”. Det innebär inte med automatik att det är rätt, men jag är inte ensam om att
förorda systemförändringar. Däremot verkar det som om mäktiga krafter, de stora
massmedierna, politiska och ekonomiska makthavare tycker det vore mycket allvarligare om
det ekonomiska systemet går under än om jorden och mänskligheten går under. Det måste
rimligen vara tvärtom.
En intressant fråga är om det räcker med åtgärder som inte kräver systemförändringar, eller
om det krävs mer långtgående åtgärder för att hindra katastrofala klimatförändringar.
Förändringar måste ske tillräckligt snabbt.
1
Vilka åtgärder krävs?
Vilka åtgärder krävs för att snabbt minska utsläppen av växthusgaser? Och kräver
åtgärderna i så fall systemförändringar?
En del frågar ibland: Vilken är den viktigaste åtgärden för att minska utsläppen av
växthusgaser? Du får bara ange en åtgärd. Min motfråga blir: Vilken är den viktigaste
ingrediensen för att baka bröd? Är det mjöl, vatten eller jäst? Du får bara ange en. Det var
alltså en idiotisk fråga. Det krävs en mängd åtgärder ett helt åtgärdspaket.
Trafik
Låt oss börja med trafikfrågor.
Den förra regeringen hävdade att det inte var fel på bilen, bara på bränslet. En del av det
förnybara bränslet var etanol från Brasilien. Det var framställt under närmast slavliknande
förhållanden och på marker där man drev bort lokalbefolkningen, d.v.s. tog maten ur
munnen från de fattiga. Det är helt oacceptabelt. Det finns både forskare och tjänstemän på
Trafikverket, som framhåller att det krävs minskat transportbehov, men det lyssnade inte
förra regeringen på och knappast nuvarande regering heller. Massbilism är ohållbar.
Transportbehovet måste minska drastiskt genom mer närservice och mer närproduktion.
Närservice kräver ändrad stadsplanering, men hotar knappast systemet i grunden.
Närproduktion i liten skala är heller inget problem för systemet. För att minska utsläppen
rejält krävs närproduktion i stor skala. Det går helt på tvärs med den rådande
frihandelsdoktrinen. Den frihandeln innebär ingen frihet för vanligt folk, bara för storföretag
att göra orimliga vinster på bekostnad av människor och miljö. Storskalig närproduktion går
emot det ekonomiska systemet.
Beträffande de transporter som behövs krävs att större delen av bil och flyg förs över till tåg
och annan miljövänlig kollektivtrafik, cykel- och gångtrafik. Att bara kraftigt öka
kollektivtrafiken och låta bilismen öka lite långsammare än tidigare, som politiken hittills
varit, hade inte hotat systemet, men jag avser en drastisk minskning av bilismen. Att tro sig
kunna framgångsrikt konkurrera mot bilism bara med bättre kollektivtrafik, är naivt. Det
krävs en lämplig kombination både av åtgärder som förbättrar kollektivtrafiken, av åtgärder
som begränsar bilismen och en helt annan bättre information.
För att förbättra kollektivtrafiken krävs akut att järnvägsunderhållet återförs i statlig regi
och att man skaffar tillräckligt många fast anställda reparatörer och slutar med
privatiseringslekstugan för tågtrafiken. Detta går helt emot den nyliberala formen av
kapitalism. Däremot hade vi en fungerande tågtrafik för några årtionden sedan och det var
fullt förenligt med den Keynesianska formen av kapitalism vi hade då. Dessutom krävs högre
turtäthet, kortare bytestider, men inte så kort att funktionshindrade inte hinner med. Många
sträckor behöver återtrafikeras. Det behövs bättre plats för bagage, cyklar och många andra
åtgärder. Dessa övriga förbättringar av kollektivtrafiken kan kanske klaras inom systemets
ram, men med svårigheter, eftersom de återkommande upphandlingarna och strävan att
minimera kostnader kommer på kollisionskurs med arbetsmiljö och trafiksäkerhet. För att
verkligen förbättra kollektivtrafiken rejält måste man gå ifrån nyliberalismen.
Nyliberalism och keynesiansk kapitalism
Jag bör nog redan nu förklara skillnaden mellan nyliberalism och keynesiansk kapitalism.
2
Keynes idéer gick ut på att staten skulle satsa på i princip vad som helst så folk får jobb. När
folk har råd att köpa varor, så får andra jobb med att producera och sälja dessa varor o.s.v.
Varje satsad krona ger kanske 2, 3 eller 4 kr i ökad tillväxt och staten får sedan igen vad man
satsat. Hans idéer fick bort 30-talets massarbetslöshet främst genom produktion av bilar,
vägar och vapen, men även bostäder. Friedmans idéer innebar att staten skulle blanda sig i
så lite som möjligt och låta marknaden sköta nästan allt. Minska skatter, skär ner offentliga
sektorn, privatisera. Därigenom skulle investeringsviljan öka. Hans idéer slog först igenom i
Pinochets Chile, sedan i Thatchers Storbritannien och Reagans USA. I Sverige kom det med
nya bankregler på 80-talet, enorm skattesänkning för de rika 1990 och enorma
nedskärningar och massarbetslöshet under 90-talet.
Åter till trafikfrågorna
Flyget subventioneras idag på ett ohållbart sätt. Eftersom flyget per personkilometer är det
mest klimatvidriga transportsättet måste det begränsas. Inrikesflyget utom till övre Norrland
och kanske även Gotland borde förbjudas. Flyget måste tvingas betala så höga
landningsavgifter och/eller bränsleavgifter att det drastiskt minskar.
För att begränsa bilismen måste det omgående bli stopp på alla stora vägbyggen, ex.
Förbifart Stockholm. Idag satsar makthavarna mycket mer på vägbyggen, d.v.s. att förvärra
klimatförändringarna, än det de satsar på kollektivtrafik och andra miljösatsningar. När det
gäller priset på fossila drivmedel föreslog miljöministern, innan hon blev minister, vissa
höjningar av drivmedelskatten, som journalister upplevde som mycket höga. Hon svarade
att dessa höjningar inte var mer än höjningen av kollektivtrafiktaxorna för en familj, men att
höjningen är viktig för en klimatomställning. Journalisten ställde ingen följdfråga. Hen gjorde
alltså inte sitt jobb förmodligen för att hen var så bilsynt och fullständigt struntade i klimatet.
Om bensinskattehöjningen inte är högre än höjningen av kollektivtrafiktaxan bidrar det ju
inte ett dyft till klimatomställning, till övergång från bil till kollektivtrafik. För att bidra till
klimatomställning krävs höjning av skatt på fossila bränslen med flera hundra procent för att
minska de rikas bilåkande, men då kan inte de med lägre inkomster åka bil, när de verkligen
behöver. Vi har en lösning på det: Låt alla som vill få inkomstberoende och behovsberoende
rabattkort med inprogrammerad inkomst, så det blir ungefär lika kännbart med bensinköp
oberoende av inkomst. Då invänder någon, att de fattiga kommer att sälja till de rika. Så får
det naturligtvis inte vara. Därför får man bara köpa den mängd man rimligen behöver till
rabatterat pris. Behovet bestäms bl.a. av avstånd till jobb, till förskoleplats, till affär och hur
bra kollektivtrafiken är. Efterhand kollektivtrafiken förbättras, minskas behovet av bensin.
Därmed har man ett bra och solidariskt svar på talet om att glesbygden skulle drabbas om
man bryr sig om klimatet. Också trängselavgifter bör göras inkomstberoende och bara gå till
förbättringar av kollektivtrafiken, inte till vägbyggen. Dessa åtgärder innebär åtminstone en
allvarlig utmaning mot systemet, men det beror på vad man menar med systemet. Jag
återkommer.
Det krävs också en helt annan information. Lite käck information om miljön och uppmaning
att åka kollektivt hotar inte systemet. Det drunknar i annan reklam. Det krävs något nytt. På
järnvägsstationen i varje stad krävs kartor över staden och över omgivningar, som inte är
översållad av reklam, utan där man hittar gaturegister och register över allt turister behöver.
Tryck på en knapp, så lyser det där gatan eller vad det är finns. Man ska lätt hitta busslinje
3
och tider för resa dit och för resa tillbaka. Information om kollektivtrafik ska finnas på alla
möjliga platser, bibliotek, museer, lasarett, affärer m.m.
Det krävs också en omfattande informationskampanj. För att man ska förstå måste jag
berätta om den hittills största statliga informationskampanjen i Sveriges historia. Det var
1967. 12 år tidigare 1955 hade över 80 % av folket röstat nej till högertrafik. Ändå
genomfördes 12 år senare högertrafikomläggningen utan några protester. En del säger att
det visar att politikerna struntar i folkomröstningar. Helt fel, säger jag. Detta var ett exempel
på att politikerna lyssnade på folkopinionen. Varför röstade svenskarna nej till högertrafik?
Det var inte någon allmän konservatism. Svenskarna är inte konservativa, det har Fredrik
Lindström visat. Folk var rädda för blodbad på vägarna. Man tänkte att när vi gått över till
högertrafik och det inträffar en allvarlig trafiksituation, som kräver snabbt handlade, så
kommer en del att falla tillbaka i vänstertrafikbeteende och en del har lärt sig nya
reaktionssätt. Då smäller det! Den oron tog politikerna på allvar. Man genomförde den
största statliga informationskampanjen i Sveriges historia. Det var inte bara schlagers som
”Håll dig till höger Svensson ……” utan information om hur man kör i alla möjliga
trafiksituationer. Vi fick den via alla möjliga kanaler. Förr skrev motorjournalister att
hastigheten inte har någon betydelse för trafikolyckor, det som varje fysiklärare kunde
bevisa var lögn. Man införde hastighetsbegränsningar utanför tätbebyggt samhälle. Tidigare
var det fri fart. Folk var inte längre oroliga, man visste hur vi skulle klara det. De första
timmarna krypkörde man och sedan långsamt tilläts farten öka. Förr dog ca tre om dagen i
trafikolyckor. Dagen H skadades ingen allvarligt. De tre första dagarna dog ingen i trafiken.
Nu är det mindre än en om dagen som dödas i trafiken.
Nu behövs en lika omfattande informationskampanj om varför vi måste ställa om och hur
man klarar alla möjliga transportbehov utan bil.
De bilar som ändå behövs måste naturligtvis vara så energisnåla som möjligt och gå på
förnybara drivmedel. Energisnålhet i sig hotar inte systemet, om trafiken ändå ökar. Nya
drivmedel kan nog systemet klara om övergången inte är för snabb och om man struntar i de
fattiga. Men nu är det inte det utan en solidarisk, kraftig, snabb omställning jag förordat.
Denna trafikomställning totalt sett, vore ett dråpslag mot bil- och oljeindustrin. Om man
bara byter bränsle kanske oljebolagen kunde ställa om, men detta utmanar i hög grad
systemet. Detta var trafiken.
Jordbruk m.m.
Låt oss nu se på jordbruk och liknande.
Politiker har uppmanat oss att äta mer ekologisk mat. Det var ett hån mot de fattiga som
inte hade råd, särskilt som samma politiker sett till att försämra för sjuka och arbetslösa. Det
är naturligtvis bra att äta mer ekologiskt och det hotar inte systemet. Vi måste också minska,
kanske halvera köttkonsumtionen. Det kan nog systemet klara, men det blir konflikter med
systemet. Om politiker tog klimatfrågan på allvar, skulle de besluta att hela jordbruket totalt
skulle gå över till ekologiskt inom en rimlig övergångsperiod, kanske 10 år, och se till att det
blir ekonomiskt rimligt både för bönder och konsumenter. Bönder måste få all tänkbar hjälp
med omställningen, kurser på betald arbetstid, avbytare m.m. När vissa bekämpningsmedel
förbjudits, måste man naturligtvis också förbjuda import av grödor där man använt dessa
4
bekämpningsmedel. Detta skulle naturligtvis gå på tvärs med EU:s regelverk och även gå mot
det ekonomiska systemet.
Fisket måste bli uthålligt. Trålar, som förstör bottnarna och fångar för mycket måste
förbjudas och stoppas med kraftfull och effektiv kustbevakning. Det småskaliga fisket ska
stödjas och underställas begränsningar så fiskbestånden kan återhämta sig. När viss fisk inte
får fångas, anställs fiskarna av staten för provtagning eller för att rensa upp skräp ur havet.
Det är klart att detta går emot de stora kapitalintressena
Skogsbruket måste bli hållbart med kalhyggesfritt kontinuitetsskogsbruk. Man gallrar så man
i en skog har blandade åldrar på träden och större biologisk mångfald. Man avsätter mer
mark till naturreservat. Bolag som verkar i Sverige, ex. Stora Enso och IKEA, åläggs sluta
skövla i andra länder. Det blir naturligtvis konflikt med stora kapitalintressen.
Bostäder och lokaler
Låt oss nu se på bostäder och lokaler.
Hus från miljonprogramsåren behöver renoveras rejält och då renoveras så de blir
energisnålare. I begränsad omfattning kan väl systemet tåla det, men man måste ordna
billiga bostäder så fattiga har råd att bo där, och de måste också vara energisnåla. Det klarar
knappast en nyliberal s.k. fri marknad. Däremot kunde man ju förut klara miljonprogrammet
med keynesiansk kapitalism, så det borde nog gå nu också.
Energi
Låt oss se på energi.
Vi måste naturligtvis avveckla både fossila bränslen och kärnkraft så snart som möjligt. Den
miljövänligaste kilowattimmen är den som inte förbrukas. Det gäller alltså att spara energi,
men också satsa på förnybart som sol, vind, redan utbyggd vattenkraft, vågenergi, jordvärme
via värmepumpar och liknande. Energibesparing är ju bra för oss, men inte för energibolagen
som säljer energi. Visst blir det konflikter med mäktiga ekonomiska intressen.
Industrin
Låt oss se på industrin.
Det är mycket som behöver ställas om, och en del kan ske inom systemet, men i en del fall
blir det konflikter med mäktiga kapitalintressen. Låt oss se på två exempel: När bilindustrin
var i djup kris föreslog den utmärkta boken ”Slutkört” av Volvoarbetaren Lars Henriksson, att
bilindustrin skulle förstatligas, men inte för att tillverka bilar, utan för att tillverka sådant
som behövdes för en rättvis klimatomställning, t.ex. tåg, spårvagnar, biogasbussar,
vindkraftverk, solceller, energibesparande apparater av olika slag. Någon invänder säkert att
bilindustrin är specialbyggd för att tillverka bilar. Inte alls. Den är specialbyggd för
massproduktion av tekniskt avancerade saker. Det finns historiska exempel. 1941 i USA
förbjöds över en natt tillverkning av privatbilar. Det var efter Pearl Habour för att tillverka
sådant som behövdes för att vinna kriget. Nu behövs det för rättvis klimatomställning. Då i
USA förstatligades inte bilindustrin. Man kan diskutera om den bara ska åläggas ställa om
produktionen, eller om den också ska förstatligas.
5
Att lösa klimatproblemen är i princip detsamma som att lösa miljöproblemen. Det är ofta
företag förstör miljön för att det är mest lönsamt att strunta i miljö och klimat.
Aktiebolagslagen måste ändras. Som det är nu kan aktieägare vinna mycket om det har tur,
men de kan också förlora, men inte mer än vad de satsat. Blir det stora miljökatastrofer och
företaget skulle tvingas betala – vilket de oftast slipper – så är det bara att gå i konkurs.
Aktiebolagslagen borde ändras så att aktieägarna tvingas stå för konsekvenserna. Om ett
företag ställer till allvarliga skador för människor och miljö i Sverige eller i andra länder,
borde företaget tvingas betala och om det inte räcker, så måste aktieägarna tvingas betala
alla skador. Förmodligen skulle värdet på aktier i miljöförstörande och hälsovådliga företag
sjunka som en sten, om man väl ser till att en sådan lag tillämpas och man statuerar
exempel. Detta skulle slå mot själva livsnerven i den ansvarslösa kapitalismen.
Ekonomiskt system
Vad innebär ekonomiskt system och vilka förändringar kan man avse, vilka avser jag?
Det finns flera olika sidor av det ekonomiska systemet, även om de hänger samman. En del
tänker främst på ekonomisk tillväxt. Jag ska återkomma till det när jag kommer in på Svante
Axelssons bok. En del tänker främst på ägande och tar avstånd från privat ägande av
produktionsmedel och ser statligt ägande som bättre. Att det inte räcker med statligt ägande
framgår tydligt av SJ, som tvingas gå med vinst och därför hotar lägga ner nattågstrafiken.
Ännu värre är väl det statliga Vattenfall, som köper upp kol och kärnkraft utomlands och
släpper ut mer koldioxid än hela Sverige. Ett mycket viktigt kännetecken hos det nuvarande
ekonomiska systemet är att vad som ska produceras, hur mycket, för vem och hur det ska
produceras bestäms av snabbast möjliga förräntning av investerat kapital, av vinst, av profit,
av lönsamhet eller vad man vill kalla det. Företagsekonomer talar ofta om resultat för att det
ska låta bättre. I princip gäller samma lönsamhetskrav inom offentliga sektorn numera under
nyliberalt styre. Det kallas då New Public Management och innefattar olika mer eller mindre
vansinniga räknenisseregler. T.ex. kan sjukhus få betalt efter hur många patienter som
kommer in. Om en patient skickas hem utan att ha blivit frisk, blir sjuk igen och kommer
tillbaka, är det extra lönsamt.
Banker skapar pengar, elektroniska pengar, ur tomma intet när de ger lån, men kräver
tillbaka pengarna med ränta. Räntepengarna finns inte utan någon måste ta nya lån.
Systemet skapar en ökad skuldsättning, företag pressas sälja vad som helst utan hänsyn till
natur och människor med så stor vinst som möjligt för att få ihop till räntan.
Aktiebolagslagen har tillkommit för att företagen ska få s.k. riskvilligt kapital, men de som
tar de verkliga riskerna är människors hälsa och miljön, medan aktiebolagen och aktieägarna
kan strunta i konsekvenserna. Detta ekonomiska system bryr sig inte om rättvisa och jämlik
fördelning.
En del säger att kapitalismen är anarkistisk på så sätt att den inte planerar långsiktigt. Visst,
den bryr sig inte om ifall mänskligheten går under eller om naturen förstörs, men den
planerar för att öka sin makt och sitt inflytande. Genom TTIP, som är förkortning av
Transatlantic Trade and Investment Partnership och på svenska blir det Transatlantiskt
partnerskap för handel och investeringar försöker de stora kapitalägarna ordna så de kan
stämma stater på uteblivna vinster, om staten i demokratisk ordning beslutar förbjuda
giftiga, hälsovådliga, miljöskadliga produkter. Det är liknande som det MAI-avtal
(Multinational Aggreement on Investment), som lyckligtvis stoppades i slutet på 90-talet.
6
Vad krävs av systemförändring?
Antag nu att människor med sådant klimat- och miljöengagemang som vi skulle styra över
regering och riksdag, hur skulle vi då agera? Att Friedmans idéer, nyliberalism, är orimliga för
en rättvis klimatomställning har jag tagit upp. Keynes struntade i vad man producerade och
det är orimligt. Jag har pekat på att en keynesiansk ekonomisk politik kombinerat med klara
miljömål kan fungera för järnväg och bostadsbyggande. För att verkligen drastiskt och
snabbt kunna minska utsläppen av växthusgaser hävdar jag att det är nödvändigt att komma
bort från vinstintresse som styrande för produktion. Det måste vara människors behov och
naturens begränsningar som blir styrande. Vissa saker som järnvägsunderhåll och tågtrafik
måste vara i statlig regi, men annars är det mycken produktion som inte behöver
förstatligas. Däremot menar jag att det är nödvändigt att vara beredd att förstatliga, om det
krävs för att producera det som behövs.
Om det ska kallas hårt styrd keynesiansk kapitalism eller att gå ifrån kapitalism kan
diskuteras. Eftersom jag menar att ordet kapitalism snarare ska definieras utifrån hur
produktionen styrs än av ägandet, så menar jag att mitt förslag inte bör kallas kapitalism.
Hur ska det gå till? Det ser naturligtvis svårt ut, men ibland kan genomgripande förändringar
gå snabbt. Den som 1988 förutspådde Berlinmurens fall, skulle väl nästan ha spärrats in på
mentalsjukhus, men året efter föll den. För att en förändring ska vara möjlig måste man
argumentera för den. Om det sedan behövs nytt politiskt parti eller om vissa partier kan
ändra sig, återstår att se. Partiernas inbördes storlek är ingen naturlag och nya partier kan
komma in i riksdagen. De flesta partier har ändrat sig under 50 år och blivit nyliberaler. Det
kan ske ändringar åt annat håll också.
Annan syn med kommentarer
Jag ska redogöra kort för en annan syn och kommentera.
Svante Axelsson har i boken ”Vår tid är nu” och i föredraget på Klimatriksdagen framfört en
helt annan syn på dessa frågor. Han hävdar, att det för att motarbeta klimatförändringar inte
finns tid att vänta på systemförändringar. Han pekar på ett stort antal åtgärder för att
minska utsläppen av växthusgaser och hävdar att detta borde egentligen politikerna kunna
vara med på, eftersom dessa åtgärder leder till de mål politikerna har nämligen ekonomisk
tillväxt och ökad sysselsättning.
Hans åtgärdsförslag är delvis samma som mina t.ex. rusta upp miljonprogrammens
boenden, energieffektivisera boendet, bygg järnvägar, bygg ut städernas kollektivtrafik,
anställ fler i vården ty det behövs och det är energisnåla jobb. Däremot tycks han inte ha
något emot fortsatt massbilism bara den går på solcellsel eller förnybart bränsle. Han säger
inget om minskat transportbehov och gör inga reservationer för förnybart bränsle som tar
maten ur munnen från de fattiga. Han säger inget om total övergång av jordbruket till
ekologiskt. Han vill ha mindre pengar till vägbyggen inte stoppa dem. Kort sagt är hans
åtgärder oftast lite mindre långtgående än mina, alltså sådana som storföretagen lättare kan
acceptera.
7
Om vi nu bortser från att vi delvis har olika åtgärdsförslag, så har han helt rätt när han säger,
att hans åtgärder skulle leda till ekonomisk tillväxt, och det gäller mina förslag också. Han har
helt rätt i att man kan få tillväxt på olika sätt både miljöskadligt och miljövänligt. Men sedan
missar han en sak. Om man ställer om produktionen ordentligt, så kommer man att ha
hållbara produkter, så nyproduktionen kan minska, d.v.s. vi kan få negativ ekonomisk tillväxt
(minskande BNP) och samtidigt få det bättre. Att ha nolltillväxt även som kortsiktigt mål, blir
absurt. Däremot är det absurt att ha ständig ekonomisk tillväxt som mål.
Svante Axelsson menade att det borde vara lätt att få med politikerna, eftersom de åtgärder
han föreslår, leder till de mål politikerna har nämligen ekonomisk tillväxt och ökad
sysselsättning. Han svarar aldrig på frågan varför politikerna ändå inte nappar på hans idéer.
För mig är det enkelt. Man kan inte utgå från att politiker verkligen har de mål de säger sig
ha. Boken skrevs och föredraget på Klimatriksdagen hölls medan vi hade alliansregeringen.
Den har absolut inte dessa mål. Den vill ha en viss lagom arbetslöshet för att hålla nere
lönerna och öka klyftorna. Den regeringen hade inget emot ekonomisk tillväxt, men
minskning av de offentliga utgifterna var ett viktigare mål, för att kunna minska skatterna.
Den nya regeringen är kanske inte lika cynisk, men om den verkligen skiljer sig får vi se, när
den så småningom kan arbeta efter egen budget. Jag befarar att nya regeringen är alltför
rädd att stöta sig med mäktiga ekonomiska krafter.
Svante Axelsson missar den väsentliga motsättningen genom att se ekonomiskt system som
synen på ekonomisk tillväxt. Det väsentliga är vad som styr produktionen. Så länge den styrs
av vinst, lönsamhet, kommer man inte att kunna genomföra tillräckligt kraftiga minskningar
av utsläpp av växthusgaser. För att få stöd för sin glättiga syn att vi inte behöver
systemförändringar, hävdar han att Sverige redan minskat sina utsläpp. Han undviker då att
påpeka att Sveriges bidrag till klimatförändringar ökat om vi räknar med konsumtionen av
importvaror och utrikes resor. Han skriver också sid. 23: ”Men jobben skapas inte primärt
med skattepengar utan genom att utveckla en grön näringslivspolitik som skapar de
förutsättningar som krävs för att företagen ska våga satsa.” Det är en skrämmande syn.
Staten, våra skattepengar kan och måste vara ledande i en rättvis klimatomställning bl.a. att
få tågen att fungera. Opinionsundersökningar visar att folkmajoriteten vill ta klimatfrågan på
allvar och inser att det kan skapa jobb. Men då måste folkrörelser genom opinionsbildning se
till, att folkviljan tar makten över staten.
Stig Broqvist
8
