fulltext

Sambandet mellan fysisk
aktivitet och psykiskt
välbefinnande i ett urval av
den svenska befolkningen:
resultat från
Levnadsnivåundersökningen
2000
Daniel Rynell
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi (Personal, arbete och organisation), 15 h.p.
Vt 2011
Handledare: Susanna Toivanen
Sammanfattning
Psykisk ohälsa är ett stort problem för individen bland annat eftersom det kan leda till
sjukfrånvaro. Den psykiska ohälsan har även negativa konsekvenser på företagsnivå och
samhällsnivå, på grund av de höga kostnaderna och den minskade produktionen på arbetsplatsen.
Preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa är en framgångsrik metod och en förebyggande åtgärd
som är av betydelse för psykisk hälsa är fysisk aktivitet. Det finns flera studier som visar att det
finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Dessa studier är dock
baserade på internationellt material. Föreliggande studie undersöker detta samband på ett
representativt urval av den svenska befolkningen. Studiens frågeställningar är därmed: Finns det
ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande? Och Förklaras sambandet av
andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom social klass, kön, ålder och
hälsobeteenden? Datamaterialet i studien utgörs av Levnadsnivåundersökningen från år 2000.
Resultatet i studien är i linje med tidigare studier. Personer med högre fysisk aktivitet tenderar att
ha ett bättre psykiskt välbefinnande. Sambandet förklaras inte av andra faktorer som är av
betydelse för psykiskt välbefinnande. En förklaring till den fysiska aktivitetens påverkan på det
psykiska välbefinnandet är av fysiologisk karaktär, där utsöndringen av endorfiner leder till bättre
upplevd psykiskt välmående. En viktig faktor till sambandet är att personer som motionerar
tenderar att ha mer fritid och därmed upplever att de hinner ägna mer tid åt fysisk aktivitet.
Utförande av en fysisk aktivitet brukar även innebära att personen för en stund kan glömma de
problem som individen har. Detta samband förklaras inte av andra faktorer utan studien visar att
sambandet gäller oberoende av social klass, kön, ålder och hälsobeteenden.
Nyckelord: Fysisk aktivitet, psykiskt välbefinnande, social klass, kön, ålder
hälsobeteenden, logistisk regression.
Abstract
Mental ill-health is a big problem for the individual, because it may result in sickness absence.
The mental ill-health has also negative consequences on company level and society level, due to
high costs and the reduced production for the company. Preventive measures against mental illhealth are successful and an important preventive measure against mental illness is physical
activity. There are several studies that reveal a link between physical activity and mental wellbeing. These studies were based on international material. This study examines this relationship
using a representative sample of the Swedish population. The questions in this study are
therefore: Is there a link between physical activity and mental well-being? And Could you explain
this link with other factors that are important for mental well-being such as social standing,
gender, age, and health behaviors?
The dataset in this study consists of results from the Swedish investigation
Levnadsnivåundersökningen 2000. The results from this study follow the outcome from previous
studies. Individuals with high physical activity tend to have a better mental well-being. The link is
not explained by other factors that are significant for mental well-being. An explanation of
physical activity effects on psychological well-being is of physiological character, where the
emission of endorphins leads to a better perceived mental well-being. I assume that an important
factor to the link is that people who exercise tend to have a more free time and because of that
they have the ability to devote more time to physical activity. When doing the exercise the
individual usually gets a chance to forget his problems for a while. This link is not explained by
other factors, on the contrary this study shows that the link is irrespective of the introduction of
social standing, gender, age and health behaviors.
Key Words: Physical activity, mental well-being, social standing, age, health
behaviors, logistic regression.
Innehållsförteckning
1. Inledning ...................................................................................... 1
2. Tidigare forskning ........................................................................ 3
2.1. Fysisk aktivitet .................................................................................... 3
2.2. Psykiskt välbefinnande ......................................................................... 4
2.3. Sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande ................... 5
2.4. Fysisk aktivitet och socioekonomisk position ........................................... 6
2.5. Fysisk aktivitet och kön och ålder .......................................................... 7
2.6. Fysisk aktivitet och hälsorelaterade faktorer ............................................ 9
2.7. Kritisk diskussion om tidigare forskning ................................................. 10
2.8. Syfte och frågeställningar .................................................................... 12
3. Metod och data ........................................................................... 12
3.1. Datamaterial ...................................................................................... 12
3.2. Operationalisering av variabler ............................................................. 13
3.2.1. Beroende variabel ............................................................................ 13
3.2.2. Oberoende variabel .......................................................................... 14
3.2.3. Kontrollvariabler .............................................................................. 14
3.3. Analysmetod ...................................................................................... 16
3.3.1. Logistisk regression .......................................................................... 16
3.4. Reliabilitet och Validitet ....................................................................... 17
4. Resultat ...................................................................................... 18
5. Diskussion .................................................................................. 22
5.1. Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och det psykiska välbefinnandet?
............................................................................................................... 22
5.2. Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt
välbefinnande såsom social klass, kön, ålder och hälsobeteenden? .................. 24
5.3. Vidare studier..................................................................................... 26
6. Referenslista .............................................................................. 28
Elektroniska källor:.................................................................................... 30
Bilaga ............................................................................................. 31
Deskriptiv redovisning ................................................................... 31
Frekvenstabell av den beroende variabeln .................................................... 31
Frekvenstabeller av de oberoende variablerna .............................................. 31
1. Inledning
Hälsa på arbetsplatsen är ett ämne som har aktualiserats och som kontinuerligt diskuteras
(Baumann, Muijen & Gaebel, 2010). I mars 2009 var det en konferens i Tyskland där 130
medlemmar från den europeiska Världshälsoorganisationen (WHO) samtalade om hur
individer ska bemöta det moderna arbetslivets ökade krav på arbetsplatserna. På en individuell
nivå kan psykisk ohälsa innebära problem i form av sjukfrånvaro och utbrändhet. Psykisk
ohälsa är den vanligaste orsaken till arbetsoförmåga. I vissa höginkomstländer kan 40 procent
av andelen sjukfrånvarande förklaras genom psykologiska problem. Den enskilt vanligaste
orsaken till arbetsfrånvaro är depressioner som förklarar 13,7 procent av andelen
arbetsoförmögna. Efterföljande orsak är alkoholproblem som ligger bakom 6,2 procent av
förklaringarna till sjukfrånvaro. Den psykiska ohälsan leder även till problem för företagen då
de anställdas negativa psykiska välbefinnande leder till minskad produktion och ökad
sjukfrånvaro på arbetsplatserna. Företagen får även höga finansiella kostnader på grund av
hög sjukfrånvaro som är konsekvensen av personalens försämrade psykiska hälsa. Psykisk
ohälsa har därmed betydelse på flera olika nivåer. Den psykiska ohälsan påverkar på en
individuell nivå, på företagsnivå och på samhällsnivå.
Det finns flera olika faktorer som påverkar en persons psykiska hälsa (Åsberg,
Grape, Krakau, m. fl., 2010). Psykisk ohälsa kan ha sin grund i sociala, biologiska och
neurologiska problem (WHO, 2004). Förändringar i en persons livssituation och livshändelser
har stor påverkan på en individs psykiska välbefinnande (ibid). En hög upplevd stressnivå är
ytterligare en faktor som på egen hand kan orsaka psykisk ohälsa men som också kan förvärra
en persons psykiska hälsa. Psykiskt välbefinnande kan påverkas negativt om en person
upplever att han/hon saknar stöd från omgivningen (Hansson, Dahlman & Forsell, 2004).
Ekonomiska svårigheter är en viktig förklaring till upplevd psykisk ohälsa (Baumann, Muijen,
& Gaebel, 2010). Personer med lägre ekonomisk trygghet tenderar att ha lägre psykiskt
välbefinnande. Psykisk ohälsa kan därmed beskrivas som en multifaktoriell sjukdom, vilket
innebär att det ofta kan vara flera orsaker som ligger bakom dess uppkomst.
Förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa har visat sig vara en framgångsrik metod (WHO,
2004). Olika förebyggande åtgärder kan minska risken, stärka försvaret och minska
symptomen mot psykisk ohälsa. Målet med förebyggande åtgärder är att minska risken för
1
psykisk ohälsa. De förebyggande åtgärderna kan innebära politiska insatser, som en väl
fungerande skola där ämnen som livskunskap tas upp, men det kan även bestå av mer
individuella åtgärder. Fysisk aktivitet är ett enkelt medel för att förebygga psykisk ohälsa
(Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008) och det bör ligga i företagens och samhällets intresse
att uppmärksamma den fysiska aktivitetens positiva inverkan på psykiskt välbefinnande. Det
finns bevis som visar att fysisk aktivitet förebygger såväl fysisk som psykisk ohälsa (ibid).
Det finns idag undersökningar som visar att en individs fysiska aktivitet påverkar den
psykiska hälsan. Thomas Stephens (1988) visar i en undersökning att det finns ett sådant
samband. Han har använt sig av fyra olika populationsundersökningar i USA och Kanada.
Denna studie visar att fysisk aktivitet ökar en individs välbefinnande samt sänker en persons
känslor kring ångest och depression. Studien visar att kön, ålder, fysisk hälsa och
socioekonomisk status påverkar såväl fysisk aktivitet som psykisk hälsa.
I Sverige har andelen personer som upplever ångest, ängslan eller oro ökat från
1980-talet fram till 2004 (SCB, 2006). År 1988/89 upplevde 8 procent av männen dessa
psykiska besvär medan 2004/05 upplevde 13 procent av männen ångest, ängslan eller oro.
Bland kvinnor har ökningen under samma period gått från 17 procent till 23 procent.
Bakgrunden visar att psykisk ohälsa kan innebära problem inte endast för
individen utan även för företag och samhällen (Baumann, Muijen, & Gaebel, 2010). Psykisk
ohälsa ligger bakom en stor andel av antalet sjukfrånvarande och denna sjukfrånvaro innebär
höga kostnader för företag och påverkar ett samhälles ekonomi. Ett sätt att motverka en
persons psykiska ohälsa är förebyggande åtgärder mot problemen. Fysisk aktivitet är en
förebyggande åtgärd som visat sig påverka en persons psykiska välbefinnande (Stephens,
1988; Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008). Eftersom psykisk ohälsa är ett stort problem
på såväl individuell nivå som samhällsnivå är alla åtgärder som kan förebygga dessa problem
av stor vikt. Studier som undersöker möjligheter till att öka det psykiska välbefinnandet är
därmed relevanta. Föreliggande studie undersöker sambandet mellan fysisk aktivitet och
psykiskt välbefinnande i ett representativt urval av den svenska befolkningen.
2
2. Tidigare forskning
2.1. Fysisk aktivitet
Enligt Riksidrottsförbundets (RF) motionsundersökning som genomförts av Statistiska
Centralbyrån motionerar svenskarna mer än någonsin (Riksidrottsförbundet, 2010). År 2009
svarade 46 procent av befolkningen i ålderskategorin 7-70 år att de motionerar mer än två
gånger i veckan, för tio år sedan var motsvarande siffra 38 procent. Motion innebär i denna
undersökning att en person rör sig i minst tjugo minuter. För tio år sedan var det 16 % som
motionerade sällan eller aldrig jämfört med 2009 då det var 21 procent som sällan eller aldrig
motionerade. Ökningen angår såväl män som kvinnor och har ökat inom alla åldersgrupper.
Ökningen är som tydligast bland äldre och kvinnor. Kvinnor motionerar generellt mer än män,
enda undantaget är i ålderskategorin 15-19 år där fler kvinnor än män har slutat med den
organiserade idrotten.
Inom forskning som berör den aktiva rörligheten har det också framkommit att
mängden stillasittande har betydelse för hälsan (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010). En
person bör röra på sig cirka trettio minuter per dag men det har visat sig att rörligheten inte tar
hänsyn till ett i övrigt stillasittande liv. Personer som utför en rörlig aktivitet på den
rekommenderade halvtimmen men som i övrigt lever ett stillasittande liv har ändå en stor risk
för ohälsa. Det finns därmed två skilda beteenden, dels den regelbundna fysiska aktiviteten
och dels stillasittande som en riskfaktor (ibid). För att förhindra övervikt är det lika viktigt att
minska sitt stillasittande liv som att öka sin aktiva rörlighet (Kallings, Leijon, Hellenius &
Sthåle, 2008). Inaktivitet är en av de tio största riskfaktorerna till förtida död och sjukdomar.
Fysisk aktivitet har påverkan på såväl fysiska som psykiska sjukdomar. Resultat från en
svensk studie visar att fysisk aktivitet på recept, en skriftlig ordination som innebär att
patienterna måste öka sin fysiska aktivitet ur hälsosynpunkt, leder till förbättrad självskattad
livskvalitet som berör såväl fysisk som psykisk hälsa (ibid). I Sverige finns det en tendens att
stillasittandet ökar i samband med det ökade tv-tittandet. Dessutom åker fler personer bil samt
har fler individer en stillasittande fritid (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010).
3
2.2. Psykiskt välbefinnande
Psykiskt välbefinnande inbegriper en persons allmänna psykiska tillstånd (Hansson, Dahlman
& Forsell, 2004). Psykisk sjukdom, allvarlig psykisk störning samt allmänna problem som
stör det psykiska välbefinnandet utgör psykisk ohälsa. Psykiskt välbefinnande innehåller ofta
mått på symptom som depression, oro och ångest. Det finns en skillnad mellan psykiskt
välbefinnande och psykisk ohälsa, som ligger i att psykisk ohälsa innehåller ett flertal
sjukdomstillstånd och symptombilder jämfört med psykiskt välbefinnande. De största
grupperna av psykisk ohälsa är psykoser, depressioner, ångesttillstånd och alkoholmissbruk
(Åsberg & Herlofson, 1991) psykisk ohälsa är således ett vitt samlingsbegrepp som innefattar
psykiska sjukdomar (t.ex. schizofreni), psykiska störningar (t.ex. depression) och avsaknad av
psykiskt välbefinnande (t.ex. ängslan, oro).
Ungefär 450 miljoner personer i världen lider av psykisk ohälsa och en av fyra
kommer att lida av psykiska problem under sin levnadstid (WHO, 2004). Fem av de tio
vanligaste orsakerna till arbetsoförmåga och förtida död kan relateras till psykiska problem.
Psykiska problem påverkar inte bara individen negativt utan även företag och samhällen får
negativa konsekvenser av en hög andel personer med psykisk ohälsa.
Det finns flera faktorer som påverkar psykiskt välbefinnande. Psykisk ohälsa
kan orsakas av biologiska, sociala och neurologiska faktorer (ibid). Psykisk ohälsa kan
därmed förklaras vara en multifaktoriell sjukdom, vilket innebär att den orsakas av flera olika
och ibland samvarierande omständigheter. Traumatiska händelser, omvälvande livshändelser,
personlig ekonomi och stress är exempel på vad som kan bidra eller orsaka psykisk ohälsa
(Åsberg, Grape, Krakau, m. fl., 2010; Baumann, Muijen, & Gaebel, 2010; WHO, 2004).
Förändrade livshändelser som kan påverka en persons psykiska hälsa negativt kan bestå av
dödsfall av anhörig, sjukdom, svår kränkning och misslyckanden (Åsberg, Grape, Krakau, m.
fl., 2010). En persons ekonomi kan också utgöra orsak till lågt psykiskt välbefinnande där en
persons ekonomiska skuld förklaras vara en viktig orsak till psykisk ohälsa (Baumann,
Muijen, & Gaebel, 2010). Stress kan ofta öka risken för psykisk ohälsa men en hög upplevd
stress kan även orsaka stress (Åsberg, Grape, Krakau, Nygren, Rodhe, Wahlberg &
Währborg, 2010). Stressrelaterad psykisk ohälsa är en av de vanligaste orsakerna till
långtidssjukfrånvaro och antalet sjukskrivna av stressrelaterad psykisk ohälsa var fler än
antalet personer sjukskrivna för depression.
Psykisk ohälsa kan bemötas på olika sätt (WHO, 2004). Det kan dels motverkas
genom medicinering men det mest lämpliga alternativet mot psykisk ohälsa är att använda
4
preventiva åtgärder. När det är psykisk ohälsa som uppkommit av sociala och
beteendemässiga skador är preventiva åtgärder den enda hållbara lösningen. Det finns
förebyggandeåtgärder som minskar risken, stärker skyddet och minskar de psykologiska
symptomen vid psykisk ohälsa. Ofta krävs det flera olika preventiva lösningar mot problemet,
dels genom politiska satsningar och dels genom individuella ansträngningar. Stora
samhällssatsningar på förebyggande åtgärder mot psykisk ohälsa kan bestå av att införa
ämnen som livskunskap i skolan (ibid) medan den individuella insatsen kan bestå av en ökad
fysisk aktivitet (Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle, 2008).
2.3. Sambandet mellan fysisk aktivitet och
psykiskt välbefinnande
Graden av fysisk aktivitet är positivt kopplad till god psykisk hälsa (Stephens, 1988). I denna
studie definieras god psykisk hälsa som positivt humör, generellt välmående samt relativt låg
känsla av ångest och depression. Den fysiologiska förklaringen till detta är utsläppen av
endorfiner och att man vänjer sig av med de somatiska symtomen av stress. Stephens
diskuterar också vad som mer kan ligga bakom korrelationen. Han ger tre förklaringar till
sambandet: fysisk aktivitet leder till god psykisk hälsa, psykiskt välbefinnande medför att
personen vill röra på sig samt det finns andra variabler som påverkar såväl fysisk aktivitet
som psykiskt välbefinnande. Kön, socioekonomisk status, ålder och fysisk hälsa är exempel
på variabler som påverkar fysisk aktivitet och psykisk hälsa, men i Stephens genomförda
studie förklarar de inte sambandsförhållandet. Vidare menar Stephens att psykiskt
välbefinnande inte är en enskild förklaring till att en person ska öka sin fysiska aktivitet, men
att det finns tendenser som visar att det underlättar för fysisk aktivitet. Svarsalternativet att
”jag rör mig för att må bättre fysiskt och psykiskt” hade en hög svarsfrekvens av deltagarna i
studien (62 procent svarade att det var väldigt viktigt för dem). Detta visar att den fysiska
aktiviteten påverkar upplevelsen av den psykiska hälsan på ett positivt sätt.
Det finns samband mellan fysisk aktivitet och depression (Camacho, Roberts,
Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991). I studien undersöker författarna män och kvinnor i en icke
– depressiv population. Resultatet visade att individerna som har en låg aktivitetsnivå löper
större risk till depression jämfört med de med en hög aktivitetsnivå. Detta samband minskade
dock när andra variabler som exempelvis fysisk hälsa, livshändelser, socioekonomisk status
samt andra hälsorelaterade vanor inkluderades. Författarna förklarar här att sambandet mellan
5
en individs fysiska aktivitet och psykiska tillstånd är en komplex korrelation där det kan
finnas flera bakomliggande variabler samt omständigheter som påverkar sambandet. I
framtida studier är det därmed av stor vikt att flera variabler bör kontrolleras vid studerande
av sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande (ibid). Personer som var
deprimerade år 1964 men som började öka sin fysiska aktivitet år 1974 löpte inte större risk
till depression år 1983 jämfört med dem som haft en konstant fysisk aktivitet under perioden.
De som minskar sin fysiska aktivitet ökar risken för depression i framtiden.
2.4. Fysisk aktivitet och socioekonomisk position
Tidigare studier beskriver att socioekonomisk status påverkar sambandet mellan fysisk
aktivitet och psykiskt välbefinnande där personer från lägre klasser tenderar att röra sig
mindre och upplever sämre psykologiskt välmående (Stephens, 1988; Baumann, Muijen &
Gaebel, 2010; Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991).
Kultursociologen Pierre Bourdieu (2010) beskriver de skillnader som finns i
livsstil mellan olika socioekonomiska grupper, i sin studie om fransmännens livsstilsvanor
från år 1984. Det finns skillnader mellan olika socioekonomiska grupper; hur de rör sig och
hur ofta de är aktiva. Kontinuerlig träning är vanligare i de högre klasserna och har en stor
variation mellan de olika sociala klasserna. Bland lantbrukare har 1,7 procent regelbunden
träning, för kroppsarbetare har 10,1 procent regelbunden träning, bland kontorsarbetare har
10,6 procent regelmässig träning, i kategorin ”junior chef” har 24 procent lagbunden träning
och bland högre tjänstemän motionerar 32,3 procent på regelbunden basis. Liknande
variationer som dessa finns i relation till utbildningsnivå. Det finns också skillnader i vilka
sporter som de olika klasserna utövar. De lägre klasserna är överrepresenterade inom idrotter
som sliter på kroppen och riskerar att utsätta kroppen för skador, som till exempel boxning,
motorcykel och kontaktsporter. De högre klasserna tenderar att söka sig till hälsosamma
sporter som inte utsätter kroppen för någon större risk. Resultatet av detta är att de i lägre
klasser måste sluta med sin idrott tidigare eftersom deras aktivitet sliter för mycket på
kroppen, medan de i högre klasser kan utöva sin sport längre då de sällan sliter på kroppen.
De övre klassernas idrotter har istället en mer hälsofrämjande aspekt.
Bourdieu (2010) förklarar att det mellan klasserna finns skillnader i mat och
dryckesvanor. Det finns också olika syner på smak och ideal för hur kroppen ska se ut mellan
klasserna. För individer från de lägre klasserna är det viktigare att ha en stark kropp än att ha
6
en hälsosam kropp och generellt väljer personer från de lägre klasserna billigare mat. Personer
från de högre klasserna har enligt Bourdieu en motsatt syn på sin kropp och matvanor där
maten ska vara hälsosam med en låg fettnivå. Det finns vissa roller som klasserna faller in i.
Ett exempel på detta är att inom arbetarklassen ses det som omanligt att äta hälsosam mat som
fisk eller sallad.
2.5. Fysisk aktivitet och kön och ålder
Vid studerande av sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande finns det
könsskillnader. Thomas Stephens (1988) undersöker hur en individs fysiska aktivitet påverkar
dennes psykiska hälsa. Resultatet visar att kön är relaterat till psykisk hälsa och fysisk
aktivitet. Kvinnor tenderar att ha ett starkare samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande. Detta förklaras genom att kvinnor generellt rör sig mer sällan än män och
därmed har mer att tjäna på fysisk aktivitet.
Det överensstämmer dock inte med resultat från en undersökning av svenskars
motionsvanor. Undersökningen utförd av Statistiska centralbyrån (SCB) och
Riksidrottsförbundet (2010) visar att kvinnor motionerar i högre grad än män. Andel kvinnor
som motionerar fem gånger eller mer i veckan är 20 procent medan för männen är det 15
procent som motionerar fem gånger eller mer under en vecka. 3-4 gånger i veckan motionerar
29 procent av kvinnorna medan bland männen är resultatet 27 procent. 29 procent av männen
motionerar 1-2 gånger i veckan medan för kvinnor är det 30 procent som motionerar
åtminstone en gång i veckan. Det är fler män än kvinnor som sällan motionerar, sex procent
respektive fem procent. Andelen män som aldrig motionerar är fyra procentenheter fler än
andelen kvinnor som inte motionerar, tolv procent respektive åtta procent.
Det finns vissa skillnader mellan män och kvinnor angående deras motionsvanor
(Scully, Kremer, Meade, Graham & Dudgeon, 1998). Kvinnor tenderar att delta i idrotter som
saknar tävlingsmoment, som till exempel aerobics, medan män oftare är aktiva i sporter där
resultat och motstånd är viktiga faktorer. Kvinnors mål med utövandet av en idrott handlar
därmed ofta om att få en smal och frisk kropp (ibid). Denna koncentration av kroppsideal kan
i sin tur leda till att kvinnor upplever en mer psykologisk stress kring sin kropp jämfört med
män. De skilda formerna av idrottsutövande har därmed en påverkan på den psykiska hälsan
då kvinnors mål med sitt utövande är närmre kopplat till allmän psykisk hälsa.
7
I Sverige finns det en skillnad mellan vilka aktiviteter som kvinnor och män utför
(Riksidrottsförbundet, 2010). Män tenderar att i högre utsträckning vara involverade i idrotter
som fotboll, innebandy och golf medan kvinnor generellt har en högre andel personer som är
fysiskt aktiva genom promenader, gympa, aerobics, dans och yoga. Det är ganska lika fördelat
i motionsutövande som styrketräning, löpning och cykling mellan könen. Därmed är män i
högre utsträckning än kvinnor representerade i idrotter med tävlingsmoment medan kvinnor i
högre grad motionerar genom icke-tävlingsmoment. I denna undersökning är den vanligaste
orsaken, bland både män och kvinnor, till motionsutövande ”För att hålla mig i form”. Det är
något fler kvinnor (68 procent) än män (62 procent) som uppger detta som anledning till sitt
motionsutövande. Det är även vanligare att kvinnor anger att motivationen till deras
idrottsutövande är ”För att gå ner i vikt” jämfört med män, med 23 procent mot 19 procent.
Det är fler kvinnor än män som förklarar att de mår dåligt om de inte idrottar, 31 procent
respektive 25 procent. För män är tävlingsmomentet en viktigare orsak till motionsutövande
än för kvinnor och 14 procent av männen förklarar att ”Jag får tävla” är den viktigaste
motivationen för motionsutövande medan det för kvinnor är 6 procent som anger tävling som
den viktigaste drivkraften till motionsutövande. Tävlingsmomentet är dock den minst
frekventa drivkraften till motionsutövande bland såväl kvinnor som män. Mellan könen är det
dock förhållandevis lika vilka drivkrafter som prioriteras och även om det finns några
skillnader mellan könen är de två vanligaste drivkrafterna desamma för män som för kvinnor.
En individs ålder påverkar sambandet mellan den fysiska aktiviteten och den
psykiska hälsan (Stephens, 1988). Korrelationen mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande är starkare bland äldre, över 40 år. Detta förklaras genom att äldre har mer att
tjäna på att röra sig. Äldre personer tenderar att vara mindre aktiva än yngre personer, vilket
innebär att när de väl motionerar blir effekten större jämfört med när yngre personer tränar.
Detta överensstämmer med de observationer som visar att personer med liten aktivitet har mer
att tjäna på ökad rörlighet än de personer som ökar sin motion från en förhållandevis hög
fysisk aktivitetsnivå.
I Sverige motionerar den yngsta kategorin, 7-14 år mest (Riksidrottsförbundet,
2010). Av dessa är det 64 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. I den
efterföljande kategorin, 15-19 år, är det 61 procent som motionerar mer än två gånger i
veckan. Vad det gäller den vuxna befolkningen är personer mellan 60 och70 år de mest
frekventa motionsutövarna med 48 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. Lägst
andel motionsutövare har ålderskategorin 30-39 år med 37 procent som är fysiskt aktiva mer
än två gånger i veckan. I den yngsta vuxna ålderskategorin 20-29 år är det 41 procent som rör
8
på sig mer än två gånger i veckan. I de två resterande kategorierna 40-49 år och 50-59 år är
det 40 procent respektive 44 procent som motionerar minst tre gånger i veckan. Dock är det
fler inom de äldre kategorierna som aldrig motionerar, där den grupp med den högsta andelen
icke-motionärer är personer mellan 40-49 år med en andel på 14 procent. Efterföljande grupp
är den äldsta kategorin med 12 procent som aldrig motionerar. Minst andel icke-motionärer
bland de vuxna kategorierna är personer som är 20-29 år, där åtta procent aldrig motionerar.
2.6. Fysisk aktivitet och hälsorelaterade faktorer
I Sverige har andelen överviktiga ökat under perioden 1980 till 2007 (Statistisk årsbok, 2010).
Bland männen har andelen överviktiga i åldern 16-84 ökat från cirka 35 procent till ungefär
53 procent. Bland kvinnor i ålderskategorin 16-84 var andelen överviktiga cirka 27 procent år
1980 vilket har ökat till ungefär 36 procent år 2007. Att vara överviktig innebär att ha ett
BMI-värde över 25.
Det finns studier som visar att BMI har betydelse för sambandet mellan fysisk
aktivitet och psykiskt välbefinnande. Stephens (1988) förklarar att en individs fysiska status
påverkar såväl fysisk aktivitet som psykisk hälsa, dock förklarar inte den fysiska hälsan
sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa.
En individs fysiska status kan också påverka dennes upplevelse av depression.
(Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991). Personer med negativ fysisk status
tenderar att vara mer depressiva, vilket i sin tur innebär att de är mindre benägna att utföra
fysiska aktiviteter.
Andelen rökare i Sverige har minskat kraftigt sedan 1980 och fram till idag
(Statistiska Centralbyrån, 2007). Bland män i åldern 16-84 år har andelen dagliga rökare
minskat från cirka 35 procent till ungefär 14 procent och bland kvinnor har andelen dagliga
rökare minskat från cirka 28 procent till cirka 18 procent. Rökning har en klassmarkör då
personer i lägre klasser tenderar att röka mer. Personer med låg utbildningsnivå och arbetare
röker mer än tjänstemän samt personer med en hög utbildningsnivå. Bland män har det skett
en minskning av andelen dagliga rökare i samtliga socioekonomiska grupper. Bland kvinnor
har dock de sociala skillnaderna förstärkts under denna period.
Rökning har starka samband med hälsoproblem (Lahti, Laaksonen, Lahelma, & Rahkonen,
2008). Personer som nyligen slutat röka har också visat sig uppleva psykologiska problem
som ångest och depression (Manning, Osland, & Osland, 1989). Rökning är av stor betydelse
9
för en persons hälsa. I relation till socioekonomiska skillnader ökar vikten av rökning och
aktivitet. Inom variabeln rökning finns det socioekonomiska differenser där de med lägre
utbildning tenderar att oftare vara tunga rökare (Smith, Frank & Mustard. 2009). Under senare
år har antalet storrökare minskat bland de välutbildade.
Alkoholkonsumtionen i Sverige har ökat bland såväl kvinnor som män mellan
åren 1996/97 till åren 2004/05 (Statistiska Centralbyrån, 2007). Andel personer med en hög
alkoholkonsumtion har ökat med tre procentenheter medan andelen med en låg eller ingen
alkoholkonsumtion hade minskat med cirka tio procentenheter. Den höga
alkoholkonsumtionen är vanligare bland män, nästan dubbelt så många män har en hög
alkoholkonsumtion. Andelen icke-konsumenter är vanligare bland kvinnor än män. För könen
är andelen högkonsumenter vanligast i de yngre åldrarna. Bourdieu (2010) förklarar att
individer som härstammar från lägre klasser tenderar att dricka mer alkohol än de från de
högre klasserna. Detta skiljer sig från statistik om svenskars alkoholvanor där det är vanligare
att dricka alkohol bland högre utbildade än lågutbildade samt är alkoholkonsumtionen mer
frekvent bland tjänstemän än bland arbetare (Statistiska Centralbyrån, 2007). Bland männen
är dock högkonsumtionen i liknande utsträckning mellan klasserna och intensivkonsumtionen
är mer utbredd bland arbetare. Bland kvinnor är det kvinnor i tjänstemannayrken och de som
har en hög utbildning som har en högre alkoholkonsumtion än kvinnor i arbetaryrken.
I Taylors, Sallis och Needles (1985) redogörelse över forskningsläget i
sambandsförhållandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa förklaras alkohol in i
korrelationen. Forskning visar att det är svårt att bevisa den fysiska aktivitetens påverkan på
den psykiska hälsan för personer med hög alkoholkonsumtion. De resultat som finns att tillgå
skiljer sig en del från varandra. En studie som presenteras av Taylors et al. beskriver en liten
korrelation mellan rörlighet och självuppfattning. Två andra studier visar att fysisk aktivitet
bland personer med alkoholproblem har positiva effekter gentemot depression.
2.7. Kritisk diskussion om tidigare forskning
I studien presenteras såväl internationell som nationell litteratur. En del av den internationella
forskningen är förhållandevis gammal och det kan därmed ha skett en del förändringar jämfört
med när studien genomfördes. Exempel på detta är Stephens forskning från 1988, Bourdieus
(2010) teorier om klasskillnader i livsstil och Scully et al (1998) studier om kvinnor och mäns
motionsvanor. Bourdieus teorier (2010) om klassernas skilda livsstilar kan vara problematisk
att analysera av två olika anledningar. Dels är studien från 1984 vilket kan innebära att det
10
varit en del förändringar i livsstilsmönster jämfört med hur det ser ut idag och dels bygger
Bourdieus teorier på franska förhållanden vilket kan skilja sig mot hur det ser ut i Sverige, då
det säkerligen finns kulturella skillnader mellan Sverige och Frankrike. Denna problematik
med användandet av Bourdieus studie bemöts till stor del i föreliggande studies
diskussionsavsnitt. Studierna som Stephens (1988) och Scully et al (1998) genomfört
beskriver den könsskillnad som finns i fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Dessa
skillnader kan uppfattas som förhållandevis ålderdomliga och bemöts därmed av moderna
undersökningar från Sverige som till viss del motsäger de förhållanden som Stephens (1988)
och Scully et al (1998) presenterar.
Den forskning som används i studien består till stor del av artiklar som är
internationellt publicerade i ansedda engelskspråkiga tidskrifter och som därmed genomgått
vetenskaplig granskning. En artikel i studien är hämtad från Läkartidningen, också den är
granskad innan publicering. Viss del av materialet utgörs av offentliga rapporter från välkända
myndigheter och organisationer, exempelvis Riksidrottsförbundet och Statistiska
centralbyrån, som jag bedömer som trovärdiga. Forskningen som behandlar stillasittande
fungerar som ett stöd och komplement till den tidigare forskningen om den fysiska
aktiviteten. Eftersom dessa artiklar förklarar att stillasittande är av liknande betydelse för
hälsan som fysisk aktivitet är dessa av stor relevans i föreliggande studie. De studier som
avhandlar stillasittande används därmed i avsnittet om tidigare forskning och är med i
diskussionen, dock är inte stillasittande något som testas i studien eller som är med som en
variabel i resultatdelen. Anledningen till att stillasittande inte finns med i studien är att det
inte finns några bra mått på stillasittande i LNU-materialet. Det hade varit möjligt att skapa en
variabel för stillasittande om det hade funnits mått på till exempel tv-tittande,
datoranvändande eller timmar i bilen, som är orsaker som förklarar en del av det ökade
stillasittandet i Sverige (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010). Det finns mått på
bokläsning men det är ett för begränsat mått på stillasittande och därmed används inte
stillasittande i studiens resultatdel. Forskningen om stillasittande ska därmed ses som ett
intressant tillägg i diskussionen kring den fysiska aktivitetens betydelse för det psykiska
välbefinnandet men denna studie presenterar inga nya resultat kring stillasittandets betydelse
på psykiskt välbefinnande.
11
2.8. Syfte och frågeställningar
Enligt sammanställningen ovan visar tidigare studier att det finns samband mellan grad av
fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande. Personer som rör sig tenderar att ha en bättre
psykiskt välbefinnande än de som inte utför fysisk aktiviteter. Tidigare forskning har även
visat att det finns faktorer som kan påverka sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande. Syftet med föreliggande uppsats är att utifrån svenska förhållanden undersöka
sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande och utröna om det finns andra
faktorer som kan förklara sambandet. Baserat på ett representativt urval av den svenska
befolkningen i Levnadsnivåundersökningen 2000 ämnar denna uppsats att undersöka följande
frågeställningar:
Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande?
Förklaras sambandet av andra faktorer som är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande
såsom kön, ålder, social klass och hälsobeteenden?
3. Metod och data
3.1. Datamaterial
Empirin i studien utgörs av datamaterial från Levnadsnivåundersökningen (LNU) år 2000.
Undersökningen är utförd av Institutet för Social forskning vid Stockholms universitet och
har genomförts fem gånger (1968, 1974, 1981,1991 och 2000). LNU är gjord på ett
riksrepresentativt, slumpmässigt urval av Sveriges vuxna befolkning som intervjuas om sina
faktiska levnadsförhållanden inom en rad områden som till exempel familj, hälsa, ekonomi
och fritid. Mellan 6 500 och 6 800 personer har ingått i urvalsramen vid varje
undersökningstillfälle, cirka hälften kvinnor och hälften män i åldern 18-75 år. Bortfallet i
LNU 2000 var 23,4 procent.
12
3.2. Operationalisering av variabler
I studien används flera kategorivariabler. Kategorivariabel innebär att kategorierna i variabeln
inte kan rangordnas (Bryman, 2011). Socioekonomisk position är en kategorivariabel då det
inte är en rangordning av klasserna som presenteras. Kategorin fritt yrke är den högsta
kategorin men de yrken som ingår i den variabeln kan inte förklaras vara av högre rang än
övriga kategorier. Mellan vissa kategorier finns det möjligheter att rangordna klasserna, som
till exempel mellan låg-, mellan- och högre tjänstemän eller mellan okvalificerade arbetare
och kvalificerade arbetare. Klassvariabeln kan därmed förklaras vara ordinal till viss del men
variabeln är i sin helhet en kategorivariabel. Vid användande av denna variabel har jag
därmed konstruerat en dummyvariabel. Vid användande av kategorivariabler i en
regressionsmodell är det nödvändigt att göra om dem till dummyvariabler (Edling &
Hedström, 2003). En dummyvariabel är en binär variabel som endast kan anta värde 0 eller 1.
I studien har därför de kategorivariabler som används gjorts om till dummyvariabler.
Ålder och BMI är två variabler som inte kan klassas som kategorivariabler.
Dessa är ordinalvariabler, eftersom de kan kategoriseras men avstånden mellan kategorierna
är inte i samma storlek genom variabeln (Bryman, 2011). Åldersvariabeln kan även anta
formen av en kvotvariabel, då ålder har en absolut nollpunkt och skillnaderna mellan
kategorierna är lika stora. I föreliggande studie har dock åldersvariabeln kategoriserats som en
ordinalvariabel, där det är olika skillnader mellan kategorierna i åldersvariabeln. I
åldersvariabeln är den sista kategorin 61-76 år vilket skiljer sig jämfört med övriga kategorier,
där kategorierna upptar antingen en storlek på 10 år eller 11 år. BMI-variabeln är en
ordinalvariabel på ett liknande sätt, eftersom det finns skillnader i storlek mellan de olika
kategorierna. Den första och sista kategorin har värden där det inte finns ett tydligt minimum
eller maximum, den lägsta kategorin är 18,5 eller under och den högsta kategorin är 30 eller
över.
3.2.1. Beroende variabel
I studien används psykiskt välbefinnande som beroende variabel. Måttet på psykiskt
välbefinnande utgår från Levnadsnivåundersökningens hälsoavsnitt, som består av en
omfattande lista på 47 olika symtom. Den beroende variabeln är ett summerat index baserat
13
på frågor om psykiskt välbefinnande. Frågorna behandlar om respondenten under de senaste
12 månaderna har besvärats av allmän trötthet, sömnbesvär, nervösa besvär, depression
och/eller överansträngning. Svarsalternativen bestod av ”Nej”, ”Ja, lätt” och ”Ja, svår”. Nej på
dessa frågor har kodats till 0, lätta besvär till 1 och svåra besvär till 2. Resultaten på dessa
frågor har sedan adderats in i ett index där antalet kodade poäng visar hur svåra psykiska
problem en individ har. Denna variabel dikotomiseras på följande vis att de med 0-3 poäng
hamnar i kategorin psykiskt välbefinnande medan övriga (4-15 poäng) kategoriseras till
försämrat psykiskt välbefinnande. Kategoriseringen av psykiskt välbefinnande har skapats
efter Lundbergs (1990) riktlinjer. Lundberg menar att det är adekvat att sätta gränsen vid tre
poäng med argumentet att det genererar ett liknande resultat som att sätta skärningspunkten på
sex poäng.
3.2.2. Oberoende variabel
Den oberoende variabeln i studien är fysisk aktivitet. Det mått som används i studien utgår
från frågan: Utövar Du någon motions-, frilufts- eller idrottsverksamhet, till exempel
långpromenader? Om ja: Hur ofta? Svaren på dessa frågor är: 1) ja, flera gånger/veckan 2) ja,
cirka en gång/veckan 3) ja, 1-3 gånger/månad, 4) ja, men mer sällan samt 5) nej. Dessa har i
studien delats in i tre kategorier. Ja, flera gånger i veckan kodas till 1 och används som
referenskategori i analyserna. Svar 2 och 3 blir en sammanslagen kategori och kodas till
ibland och siffran 2 och svar 4 och 5 slås ihop till ett svarsalternativ, mer sällan som kodas 3.
3.2.3. Kontrollvariabler
I datamaterialet beskriver respondenterna sin egen socioekonomiska position genom att ange
eget yrke/sysselsättning enligt socioekonomisk indelning (SEI). Den socioekonomiska
indelningen ger en beskrivande klassifikation av den hierarkiska strukturen i ett samhälle
(Statistiska Centralbyrån, 2010). LNUs material använder sig av nitton kategorier för att
kategorisera en individs egna socioekonomiska status. I studien kategoriseras ej facklärda
arbetare inom varuproduktion och tjänsteproduktion som okvalificerade arbetare (1).
Facklärda arbetare inom varuproduktion och tjänsteproduktion klassificeras som kvalificerade
arbetare (2). Lägre tjänstemän (3) innehåller klasserna lägre okvalificerade tjänstemän,
förmän (över arbetarna) samt lägre tjänstemän. Arbetsledare och tjänstemän på mellannivå
14
delas in i kategorin tjänster på mellannivå (4). Högre tjänstemän (5) innehåller högre
tjänstemän och tjänstemän med ledande befattning. I kategorin fritt yrke ingår företagare,
lantbrukare och personer med fritt (akademiskt) yrke.
Kön är indelat i man (=1) och Kvinna (=2) där man är referenskategori
Ålder delas in i kategorier där den yngsta kategorin består av personer i åldrarna 19-30 år,
denna grupp utgör referenskategorin i studien. Därefter kategoriseras ålder på följande vis:
31-40 år, 41-50 år, 51-60 år samt 61-76 år.
BMI betyder Body Mass Index och beräknar en persons vikt i förhållande till längd (World
Health Organization, 2010). BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikt i kilogram med
kroppslängden i meter i kvadrat. Ett exempel är en person som väger 70 kg och är 1,75 m lång
får ett BMI på 70 kg / (1.75 m)2 = 70 / 3,0625 = 22.9, denna person har ett BMI- värde på
22,9 vilket innebär att den här personen är inom kategorin normalvikt. BMI är ett riktmärke
för att mäta hälsosam vikt bland vuxna. I studien används World Health Organizations
(WHO) kategorisering av hälsosam vikt. Undervikt har de som har ett BMI-värde under 18,5,
en person som har ett BMI-värde mellan 18,5 och 24,99 är av normalvikt, har en individ ett
BMI mellan 25 och 29,99 är denna person överviktig och till sist ifall BMI-värdet överstiger
30 lider personen av fetma. Studiens BMI-värde har genererats genom att använda den
beräkning som beskrivs här ovan och därefter har respondenterna delats in i grupper enligt
WHO:s kategorisering (World Health Organization, 2010).
Variabeln rökning är uppdelad i fyra svar på frågan: Röker du? Ja, mer än tio
cigaretter om dagen, Ja, mindre än tio cigaretter om dagen, Nej, har slutat och Nej, aldrig rökt.
Referenskategori i kategorin rökning är svarsalternativet Ja, mer än tio cigaretter om dagen.
Alkoholvariabeln utgår från frågan: Smakar Du vin, starköl eller sprit någon
gång. På denna fråga kan respondenterna svara antingen ja eller nej. Viktigt att notera kring
denna variabel är att den endast använder två mått på alkoholkonsumtion och beskriver
därmed inte hur ofta en person dricker alkoholhaltiga drycker. Rökningsvariabeln förklarar
ungefär hur mycket en person röker medan alkoholvariabeln endast uttrycker om
respondenten smakat alkohol. Med andra ord får man inte reda på mängden alkohol som
respondenten förbrukar.
15
3.3. Analysmetod
3.3.1. Logistisk regression
Syftet med studien är att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande på ett representativt urval av den svenska befolkningen. I en logistisk
regression dikotomiseras den beroende variabeln då svarsalternativen kan begränsas till
intervallet 0-1(Edling & Hedström, 2003). Dikotomisering innebär att variabeln antar två
värden. När det endast finns två värden används en logistisk regression. Det finns många
likheter mellan en vanlig regressionsanalys och en logistisk regression då även den logistiska
regressionen använder sig av beroende variabler som regresseras mot flera oberoende
variabler. En viktig differens mellan de två analysmodellerna är att den logistiska
regressionen inte tar linjära och additiva samband, vilket innebär att effekten av en given
förändring i en oberoende variabel beror på vilka värden övriga variabler tar (ibid).
Värdena inom den logistiska regressionen tar formen av en oddskvot, det vill
säga på frågan om hur stor chansen är att du ska slå en sexa vid ett tärningskast är oddskvoten
1/6 medan ett sannolikhetsvärde antar formen 0,16667 (Miles & Shevlin, 2001). Studien
kommer att presentera resultaten i form av oddskvoter, som anger den procentuella
förändringen i oddset då den oberoende variabeln förändras en enhet samtidigt som övriga
variabler hålls konstanta (Edling & Hedström, 2003). I studien är det därmed oddset för
försämrat psykiskt välbefinnande som undersöks. Oddskvoten beräknas genom att dividera
sannolikheten att en viss händelse ska inträffa med sannolikheten att samma händelse inte ska
inträffa (ibid). Ett värde som understiger 1 tyder på ett negativt samband medan ett värde som
överstiger 1 antyder ett positivt samband. Två odds som är lika ger en oddskvot på 1.
Oddskvoten kan aldrig understiga 0 men det finns ingen gräns för ett högsta värde.
Oddskvoterna tolkas i relation till referenskategorin, som sätts till värde 1 i analysen. I studien
innebär värden som överstiger 1 en ökad risk för försämrat psykiskt välbefinnande medan en
oddskvot med ett resultat som understiger 1 innebär en minskad risk för försämrat psykiskt
välbefinnande.
16
3.4. Reliabilitet och Validitet
En studies trovärdighet utgår ofta från termer som reliabilitet och validitet. Reliabilitet
behandlar måtten och mätningarnas pålitlighet och följdriktighet (Bryman, 2011). En studie
ska få samma resultat om den upprepas, vilket betyder att slumpmässiga händelser inte ska
påverka resultaten. Reliabiliteten i denna studie riskerar att vara av ett förhållandevis lågt
värde på grund av att den psykiska hälsan utgår från människors värderingar av sitt
välmående. Det är därmed inga bestämda diagnoser från läkare som ligger till grund för
variabeln psykiskt välbefinnande. Inre reliabilitet är en subkategori av reliabilitet och berör
mått med multipla indikatorer. De mått där respondentens svar sammanställs för att bilda en
totalpoäng kan leda till problem då det finns en risk att indikatorerna inte är relaterade till
samma mått, vilket innebär att de saknar inre överensstämmelse eller följdriktighet (Bryman,
2011). I studien är den beroende variabeln, psykiskt välbefinnande, ett mått på ett flertal
sammanställda indikatorer som beskriver psykisk hälsa. Studien kan därmed förklaras lida av
bristande följdriktighet och inre överensstämmelse. Dock är samtliga indikatorer som ingår i
variabeln psykiskt välbefinnande ett mått på en individs psykiska hälsa och är därmed
relevanta för studien.
Validitet ställer frågan om ett mått för ett begrepp verkligen mäter begreppet i
fråga (Bryman, 2011). Det finns olika former av validitet. Begreppsvaliditet utgår från frågan
om måttet verkligen mäter det som ska mätas, till exempel mäter variabeln psykiskt
välbefinnande en individs psykiska välbefinnande? De kategorier som utgör variabeln
psykiskt välbefinnande överensstämmer med vad som kan beskrivas påverka en individs
psykiska hälsa. Variabeln psykiskt välbefinnande innehåller många olika kategorier vilket gör
att flera aspekter av psykisk hälsa tas i beaktande. Den interna validiteten behandlar det
kausala förhållandet och undersöker om sambandet mellan variablerna är korrekta och inte
består av skensamband. I studien undersöks sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande. Den interna validiteten bör vara förhållandevis hög då sambandet kontrolleras
genom att använda fler variabler samtidigt som tidigare forskning påvisar att det finns ett
samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande.
17
4. Resultat
I bilagan presenteras de deskriptiva resultaten från undersökningen och där finns information
angående bland annat variablernas frekvensfördelning, bortfall, medelvärde och antalet
respondenter.
I tabell 1 presenteras den logistiska regressionen för sambandet mellan fysisk
aktivitet och psykiskt välbefinnande. I Modell 1 i tabell 1 undersöks sambandet mellan fysisk
aktivitet och psykiskt välbefinnande. Resultatet visar att de som aldrig utför en fysisk aktivitet
har mer än dubbelt (57 procent) så stor risk att drabbas av försämrat psykiskt välbefinnande
jämfört med referensgruppen som innehåller personer som ofta utför fysisk aktivitet.
I Modell 2, som presenteras i tabell 1, tillförs klassvariabeln som har statistiska
samband med psykiskt välbefinnande. Oddskvoten på kategorin aldrig inom variabeln fysisk
aktivitet minskar från 57 procent till 51,1 procent vid insättande av klassvariabeln. Det
innebär att personer som aldrig utför en fysisk aktivitet har 51,1 procent överrisk till försämrat
psykiskt välbefinnande jämfört med personer som rör sig ofta när klassvariabeln tas i
beaktning. När hänsyn tas till socioekonomisk position sjunker därmed risken för försämrat
psykiskt välbefinnande bland dem som aldrig rör sig. Därmed finns det ett samband mellan
fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande oberoende av klassposition. Respondenter som
ingår i kategorin kvalificerade arbetare har 40,2 procent lägre risk till försämrat psykiskt
välbefinnande jämfört med referensgruppen okvalificerade arbetare. Personer inom
tjänstemannasektorn har också lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande där lägre
tjänstemän har 20,3 procent lägre risk till psykiskt välbefinnande. Tjänstemän på hög eller
mellannivå har 51,6 procent respektive 35,5 procent lägre risk till försämrat psykiskt
välbefinnande jämfört med okvalificerade arbetare. Även individer inom fria yrken har en
lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande med en oddskvot på 0,614. Samtliga dessa
klasskategoriseringar är statistiskt signifikanta inom 5 procent- nivån och endast lägre
tjänstemän har en signifikansnivå som överstiger 1 procent-nivån.
I regressionsmodell 3 i tabell 1 tillkommer kön vilket visar att kvinnor löper en
större risk än män till försämrat psykiskt välbefinnande. Oddskvoten för kvinnor når ett värde
på 2,157 vilket innebär att kvinnor har 115,7 procent större risk till försämrat psykiskt
välbefinnande. De som aldrig motionerar uppnår en Oddskvot på 1,642 vilket är en ökning på
0,131 enheter jämfört med resultatet i modell 2.
18
I den fjärde modellen i tabell 1 införs den oberoende variabeln ålderskategori.
Ingen av kategorierna är statistiskt signifikant med fysisk aktivitet, vilket innebär att
sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande gäller för alla åldrar.
Modell 5 i tabell 1 prövar ifall BMI har ett statistiskt samband med psykiskt
välbefinnande. Resultatet visar att kategorierna i BMI inte har något statistiskt samband med
den psykiska hälsan. För personer som aldrig utför en fysisk aktivitet minskar Oddskvoten
från 1,629 till 1,554.
I modell 6 i tabell 1 införs rökningsvariabeln där kategorin aldrig rökt har ett
statistiskt samband med den beroende variabeln. Resultatet visar att personer som aldrig rökt
har 31,2 procent mindre risk för försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med personer som
röker mer än tio cigaretter om dagen.
I modell 7 i tabell 1 tillkommer den sista oberoende variabeln, alkohol. Denna
variabel är statistiskt signifikant på 1 procent -nivån. Svarsalternativet ”nej, dricker ingen
alkohol” har en Oddskvot på 1,997, vilket innebär att personer som inte dricker alkohol har
99,7 procent större risk till försämrat psykiskt välbefinnande.
Vid analys av de signifikanta variablerna sker det vissa förändringar mellan de
olika modellerna. Personer som aldrig utför en fysisk aktivitet får en förändring på
oddskvoten från 1,570 i modell 1 till 1,406 i den sista modellen. I de följande modellerna är
det en successiv minskning av oddskvoten för kategorin aldrig i den beroende variabeln fysisk
aktivitet.
Log-likelihood-funktionen visar hur väl den logistiska regressionen förklarar de
data som ingår i urvalet (Edling & Hedström, 2003). -2loglikelihood jämför loglikelihoodvärdet för denna modell med det log-likelihoodvärde som skulle genererats om
modellen inte hade haft några oberoende variabler. -2loglikelihoodvärdet visar om de
variabler som används i studien har en gemensam statistisk signifikans (ibid). -2loglikelihoodvärdet sjunker genom varje modell vilket innebär att den aktuella modellen stämmer
bättre överens med datamaterialet än den modell i vilken endast konstanten ingår. I en vanlig
regression används R2, som är ett mått som förklarar hur stor del av den beroende variabeln
som förklaras av de oberoende variablerna (Miles & Shevlin, 2001).
I en logistisk regression beräknas inte R² – värden. Utifrån loglikelihoodfunktionen räknas däremot ett pseudo- R² -värde ut. I studien används Nagelkerke
R² som pseudo- R² men det finns andra psudo-R² -mått. Nagelkerke R² mäter inte den
förklarade variansen utan detta mått mäter den procentuella reduktionen i loglokelihoodvärdet
som genereras av de oberoende variablerna (Edling & Hedström, 2003). Nagelkerke R² visar
19
ett värde på 0,008 (0,8 procent) i modell 1 men ökar för varje modell och i den sista modellen
har den ett värde på 0,072 (7,2 procent). Variabeln fysisk aktivitet förklarar därmed 0,8
procent av det psykiska välbefinnandet, förklaringsvärdet kan därmed beskrivas som lågt men
då variabeln är statistiskt signifikant på 1 procent- nivån är sambandet i hög grad statistiskt
säkerställt. Vid modell 2 då könsvariabeln sätts in ökar Nagelkerke R² med 0,032
procentenheter till 0,04 (4 procent) och därefter fortsätter ökningen.
20
Tabell 1. Resultat från logistiska regressioner på försämrat psykiskt välbefinnande för
representativt urval av befolkningen i Sverige år 2000. Kvinnor och män, 19-76 år. Oddskvoter.
Variabler
Modell
1
Modell
2
Modell
3
Modell
4
Modell
5
Modell
6
Modell
7
Fysisk aktivitet
Ref. Flera ggr i Veckan
Ibland
Aldrig
Klass
Ref. okvalificerad arbetare
Kvalificerad arbetare
Lägre tjänstemän
Tjänstemän på mellannivå
Högre tjänstemän
Fritt yrke, företagare
Kön
Ref. Man
Kvinna
Ålderskategori
Ref. 19-30 år
31-40 år
41-50 år
51-60 år
61-76 år
BMI
Ref. Undervikt
Normalvikt
Övervikt
Fetma
Rökning
Ref. Mer än 10 cigg/dag
Färre än 10 cigg/dag
Har slutat röka
Aldrig rökt
Alkohol
Ref. Smakat alkohol
Ej smakat alkohol
1
0,968
1,570***
1
0,967
1,511***
1
0,598***
0,797
0,645***
0,484***
0,521***
1
0,982
1,642***
1
0,683***
0,735**
0,659***
0,554***
0,614***
1
2,157***
1
0,961
1,629***
1
0,675***
0,734**
0,642***
0,532***
0,606***
1
2,162***
1
1,286*
1,101
1,195
0,917
1
0,943
1,554***
1
0,684***
0,744**
0,654***
0,554***
0,616***
1
2,168***
1
1,255*
1,068
1,137
0,860
1
0,724
0,793
1,148
1
0,936
1,458***
1
0,683***
0,745**
0,680***
0,589***
0,621***
1
2,198***
1
1,211
0,979
1,047
0,839
1
0,744
0,816
1,203
1
1,146
0,917
0,688**
1
0,950
1,406***
1
0,711**
0,804
0,716**
0,636***
0,656**
1
2,138***
1
1,162
0,935
1,000
0,773*
1
0,802
0,880
1,246
1
1,166
0,937
0,648***
1
1,997***
Konstant
Nagelkerke R²
-2 Log likelihood
N
0,116***
0,008
3557,6
5027
0,164***
0,023
3519,6
5027
0,099***
0,049
3452,3
5027
0,092***
0,052
3445,2
5027
0,121***
0,056
3434,7
5027
0,145***
0,062
3416,8
5027
0,129***
0,072
3390,3
5027
*** = p < 0,01; ** = p < 0,05; * = p < 0,1.
21
5. Diskussion
5.1. Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet
och det psykiska välbefinnandet?
Den första frågeställningen var att undersöka om det finns ett samband mellan den fysiska
aktiviteten och det psykiska välbefinnandet. Frågeställningen undersöktes i ett representativt
urval av den svenska befolkningen 2000. Detta samband studeras genom en logistisk
regression där psykiskt välbefinnande är beroende variabel och där fysisk aktivitet är
oberoende variabel. Resultaten visar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och
psykiskt välbefinnande. Resultaten i studien ligger i linje med resultat från tidigare
internationell forskning, de som aldrig motionerar har 57 procent större risk till försämrat
psykiskt välbefinnande jämfört med de som motionerar ofta. Stephens (1988) definierar god
psykisk hälsa som positivt humör, generellt välmående samt relativt låg känsla av ångest och
depression. Resultaten från Stephens (1988) studie beskriver att det finns ett samband mellan
den fysiska aktiviteten och det psykiska välbefinnandet. Det är en fysiologisk förklaring som
ges till korrelationen då det är utsläppen av endorfiner som leder till ökat psykiskt välmående.
Den fysiska aktiviteten leder också till att personen vänjer sig av med de somatiska symtomen
av stress.
Intressanta tillägg i debatten om motionsvanor är Hellenius studier om
stillasittande (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom 2010; Kallings, Leijon, Hellenius & Sthåle,
2008). Resultaten från dessa studier visar att en individs stillasittande påverkar hälsan i
liknande utsträckning som dennes fysiska aktivitet. Det räcker därmed inte endast med motion
i den dagliga rekommendationen på en halvtimme utan vi påverkas även av hur stillasittande
vi är under den resterande tiden. I dagens samhälle har vårt stillasittande ökat genom mer
stillasittande arbeten och en fritid där tv-tittande och bilåkande har ökat. Denna forskning är
intressant då det oftast diskuteras att man för att förbättra sin hälsa måste träna mer, vilket
givetvis är korrekt men enligt denna forskning är det lika viktigt att minska sitt stillasittande
genom att förändra dagliga rutiner som att om möjligt gå till arbetet osv. Studierna visar även
att inaktivitet är en av de tio vanligaste dödsorsakerna vilket påvisar vilken hög riskfaktor det
stillasittande livet är (Ekblom-Bak, Hellènius & Ekblom, 2010; Kallings, Leijon, Hellenius &
Sthåle, 2008). Fysisk inaktivitet påverkar även det psykiska välbefinnandet. Detta har lett till
att det nu finns möjligheter att få rörlighet på recept för att förbättra såväl sin fysiska som
22
psykiska hälsa. Dessa nya rön innebär därmed att det inte endast är fysisk aktivitet som
påverkar vårt psykiska välbefinnande utan graden av stillasittande har en lika stor betydelse
för en individs psykiska hälsa.
Studier som behandlar psykiskt välbefinnande är av stor vikt eftersom psykiska
problem kan leda till samhällsproblem. Vid konferensen som ägde rum år 2009 i Tyskland
diskuterade medlemmar från Världshälsoorganisationen hur individer ska hantera den ökade
stressen som uppkommit under senare år på flera arbetsplatser (Baumann, Muijen & Gaebel,
2010). Då förklarades psykologiska problem som den största orsaken till arbetsoförmåga. I
vissa länder förklarade negativt psykiskt välbefinnande 40 procent av andelen
arbetshandikappade. Den enskilt vanligaste orsaken till frånvaro från arbetet är depressioner.
En hög sjukfrånvaro har i sin tur en negativ påverkan på företag och på ett lands ekonomi. I
Storbritannien låg socialvårdskostnader på nästan 26 miljarder pund och av dessa var 8,4
miljarder en effekt av sjukfrånvarokostnader. Detta visar att en individs psykiska
välbefinnande har stor betydelse för företag och därför är studier som behandlar psykiskt
välmående viktiga. I denna studie presenteras den fysiska aktivitetens påverkan på individens
psykiska välbefinnande. Denna studie kan därmed tillskrivas relevans eftersom den ger
faktorer som påverkar en individs psykologiska hälsa.
Sammanfattningsvis har en individs fysiska aktivitet en påverkan på det
upplevda psykiska välbefinnandet, vilket såväl denna studie som tidigare forskning visar. Det
är svårt att förklara vilka faktorer som ligger bakom detta samband och hur de olika
faktorerna påverkar varandra. En förklaring bygger på fysiologiska faktorer, men det kan
finnas även andra förklaringar till sambandet. En förklaring kan vara att personer som rör sig
mycket tenderar att ha mer ledig tid än personer som inte rör sig. Fysisk aktivitet brukar
innebära att en person kan koppla bort de arbetsrelaterade eller personliga problem som
individen kan ha. Att motionera kan göra att dessa problem för en stund glöms bort och detta
kan vara viktigt för den upplevda psykiska hälsan. Det har på senare tid uppkommit en mer
stressfylld arbetssituation på olika arbetsplatser. Det är därför viktigt för en person att koppla
bort denna upplevda stress genom att till exempel vara fysisk aktiv.
23
5.2. Förklaras sambandet av andra faktorer som
är betydelsefulla för psykiskt välbefinnande
såsom social klass, kön, ålder och
hälsobeteenden?
Den andra frågeställningen i studien är: Förklaras sambandet av andra faktorer som är
betydelsefulla för psykiskt välbefinnande såsom kön, ålder, social klass och hälsobeteenden?
Resultaten från studien visar att det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande oberoende av de andra faktorerna som är betydelsefulla för psykiskt
välbefinnande. Det är genom modellerna en marginell förändring av oddskvoten på fysisk
aktivitet vilket leder till slutsatsen att sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande består.
Resultaten från studien visar även att personer i högre klasser tenderar att ha
lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande. Exempel på detta är att kvalificerade arbetare
hade lägre risk till försämrat psykiskt välbefinnande än okvalificerade arbetare. Samtliga
kategorier i studien var statistiskt signifikanta och alla kategorier hade lägre risk till försämrat
psykiskt välbefinnande jämfört med referenskategorin, okvalificerade arbetare. Personer inom
den högre tjänstemannasektorn hade lägre risk till försämrat psykisk välbefinnande jämfört
med tjänstemän på låg- och mellannivå. Den tidigare forskningen har visat att klass har
betydelse för sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande (Stephens, 1988;
Baumann, Muijen & Gaebel, 2010; Camacho, Roberts, Lazarus, Kaplan & Cohen, 1991).
Dessa studier visar att det finns socioekonomiska skillnader där personer från lägre klasser
tenderar att röra sig mindre och upplever sämre psykologiskt välmående. Vad är då
förklaringen till denna skillnad? Varför har personer i högre klasser lägre risk till försämrat
psykiskt välbefinnande med ett aktivt och mer rörelsefullt liv jämfört med personer från de
lägre klasserna med samma förutsättningar? Pierre Bourdieus (2010) teorier kring klassernas
differentiella livsstil används som förklaringsgrund till klassmarkören. Bourdieu beskriver de
skillnader som finns i livsstil mellan olika socioekonomiska grupper. Skillnaderna består i
mängd och form av rörlighet där kontinuerlig träning är vanligare bland personer i högre
klasser samtidigt som personer i lägre klasser utövar idrotter som kräver mer fysisk belastning
medan personer med högre socioekonomisk status ägnar sig åt mer hälsofrämjande idrotter.
Detta innebär att personer i de lägre klasserna tvingas avsluta sitt idrottande tidigare än
personer från högre klasser. Bourdieus teorier kring klasskillnader i idrottsutövande är inte
24
helt relevanta i dagens svenska samhälle. Bourdieus bok Distinction utgavs första gången år
1984 och det har skett en del förändringar inom området sedan dess, dessutom finns det
förmodligen kulturella skillnader mellan franska och svenska förhållanden. Idrotter som
tidigare klassades som underklassidrotter har utvecklats och ändrat finansiell karaktär.
Ishockey är ett exempel på en idrott som tidigare beskrivits som en idrott som präglas av
personer från de lägre klasserna men som idag är en dyr idrott som i större utsträckning lockar
personer från de högre klasserna. Dock är Bourdieus förklaringar om skilda mat- och
dryckesvanor samt rökning av betydelse. Dessa tre faktorer har visat sig ha en liten påverkan
på sambandet mellan den aktiva rörligheten och det psykiska välbefinnandet. Att personer
från lägre klasser har sämre värden i samtliga av dessa faktorer påverkar dock givetvis
resultatet i negativ bemärkelse. Resultatet i föreliggande studie visar att personer som aldrig
rökt har 31,2 procent mindre risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med personer
som röker mer än tio cigaretter om dagen. Studiens övriga två hälsovariabler är problematiska
att dra slutsatser från då kategorierna i BMI-variabeln inte är statistiskt signifikanta.
Alkoholvariabeln utgår från frågan om respondenten smakat vin, sprit och så vidare, vilket
inte är något bra mått på alkoholkonsumtion. För att denna variabel ska vara relevant skulle
den behöva ha en kategorisering som rökningsvariabeln där skillnader i mängd tydligt visas.
Studiens slutsatser kring hälsovariablernas påverkan på fysisk aktivitet och psykiskt
välbefinnande utgår därmed till stor del från resultat av tidigare studier.
Resultaten från studien visar att kvinnor har större risk än män till försämrat
psykiskt välbefinnande. Stephens (1988) förklarar att kvinnor ska ha mer att tjäna på sin
motion jämfört med män eftersom, kvinnor generellt motionerar mindre än män. Anledningen
till att kvinnor ska ha större risk till försämrat psykiskt välbefinnande jämfört med män är
svårt att förklara. En förklaring som ges är den skilda synen på motion mellan könen där
kvinnor har en större press på sig att motionera för att nå ett visst kroppsideal jämfört med
män, vilket påverkar det psykiska välbefinnandet på ett negativt sätt (Scully, Kremer, Meade,
Graham & Dudgeon, 1998). Detta är en ganska förlegad syn på skillnader mellan män och
kvinnor och därmed är det inte en godtagbar förklaring till skillnaderna. Undersökningar från
SCB (2010) visar också att det inte är några större skillnader mellan könen i synen på
drivkrafter till motionsutövande. De två vanligaste anledningarna, ”för att hålla sig i form”
och ”för att det är roligt”, till varför en person motionerar är densamma mellan män och
kvinnor. Det finns vissa skillnader, som att fler män än kvinnor nämner tävlingsmoment som
drivkraft till fysisk aktivitet. Dock är tävlingsmomentet den drivkraft som har lägsta andelen
för såväl kvinnor som män. Detta innebär att även om män i högre grad än kvinnor anger
25
tävlingsmomentet som viktigaste drivkraft så är det den anledning bland män, som har lägsta
andelen svar till att män motionerar. Kvinnor tenderar att motionera för att ”gå ner i vikt”
oftare än män (23 procent respektive 19 procent) men skillnaden mellan könen är
förhållandevis marginell, vilket innebär att slutsatsen om kvinnors högre press mot ett
kroppsideal kan ifrågasättas. Troligare är att det är större variation inom könen än mellan
könen i syn på motion och hur det påverkar den psykiska hälsan.
Ålderskategorin är inte statistiskt signifikant i studien vilket visar att sambandet
mellan fysisk aktivitet och psykisk ohälsa gäller för alla åldrar. Tidigare forskning visar att
sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande är starkare bland personer över
40 år (Stephens, 1988). En förklaring som ges till detta är att äldre personer tenderar att vara
mindre aktiva vilket därmed ska leda till att de har mer att tjäna på att röra sig. När de äldre
väl motionerar blir effekten större jämfört med när yngre personer tränar. Detta liknar
synsättet med kvinnor, som också förklaras motionera mindre än män enligt Stephens studie
(1988). Enligt en undersökning från 2010 utförd av SCB motionerar kvinnor oftare än män
samtidigt som äldre motionerar mer än de yngre, vilket motsäger Stephens (1988)
beskrivningar av kvinnor och äldre som mer fysiskt inaktiva. Här kan en förändring skett
och/eller finns det skillnad mot svenska förhållanden. Dock kan det vara så att äldre och
kvinnor generellt sett har sämre fysiska förutsättningar, vilket leder till att de får en större
effekt vid motionering.
Sammanfattningsvis förklarades sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk
ohälsa inte av övriga faktorer i studien. Dock kan övriga faktorer som används i studien ges
relevans till så väl fysisk aktivitet och psykisk ohälsa. Tidigare forskning har visat att
sambandet påverkas av dessa variabler men i föreliggande studie är sambandet oberoende av
klass, kön, ålder och hälsobeteenden.
5.3. Vidare studier
Det finns en hel del studier som beskriver att det finns ett samband mellan en individs fysiska
aktivitet och dennes psykiska välbefinnande. Det finns flera faktorer som påverkar sambandet,
som till exempel klass och kön. Föreliggande studie bekräftar de resultat som funnits av
tidigare studier. För vidare studier skulle det vara intressant att utveckla de nya
forskningsresultat som uppkommit som beskriver en individs stillasittande som en stor orsak
till lägre fysiskt och psykiskt välmående. Studier som visar detta samband finns redan, men
26
vidare studier kan utveckla dessa resonemang genom att göra mer kvalitativa studier i ämnet.
Att ett stillasittande liv påverkar vår fysiska hälsa är en given konsekvens, men det skulle vara
spännande att undersöka korrelationen mellan det stillasittande livet och det psykiska
välbefinnandet. Hellenius förklarade att det finns ett samband mellan dessa två variabler men
orsakerna och på vilket sätt vår psykiska hälsa påverkas av stillasittande beskrivs inte. En
sådan studie kan vara problematisk att genomföra då det är svårt att mäta varför stillasittande
påverkar den psykiska hälsan. En kvalitativ studie med intervjuer kan också vara komplicerad
då respondenterna troligtvis får problem att förklara varför stillasittande påverkar deras
psykiska välbefinnande på ett negativt sätt. Trots de svårigheter som kan finnas med ett
undersökande av sambandet skulle det vara en intressant fortsättning från den position som
forskningen befinner sig i.
27
6. Referenslista
Baumann, A. Muijen, M., & Gaebel, W. (2010). Mental health and well-being at the
workplace – Protection and inclusion in challenging times. World Health Organization.
Bourdieu, P. (2010). Distinction. A Social Critique of the Judgement of Taste. London/New
York: Routledge Taylor & Francis Group.
Bryman, P. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Camacho, J. T., Roberts, R. E., Lazarus, N. B., Kaplan, G. A., & Cohen R. D. (1991).
Physical Activity and Depression: Evidence from the Alameda County Study. American
Journal of Epidemiology, 134, (2), 220-231.
Edling, C., & Hedström, P. (2003). Kvantitativa metoder: Grundläggande analysmetoder för
samhälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.
Ekblom-Bak, E., Hellénius, M. L & Ekblom, B. (2010). Are we facing a new paradigm of
inactivity physiology? British Journal of Sports Medicine, 44, (12), 834-835.
Hansson, A., Dalman, C., & Forsell, Y. (2004). Psykisk ohälsa och välbefinnande - en
kartläggning i Stockholms län baserad på PART-studien. Rapport 2004: 2. Stockholm:
Stockholms läns landsting, Epidemiologiska enheten.
Kallings, L., Leijon, M., Hellénius, M. L., & Sthåle, A. (2008). Physical activity on
rescription in primary health care: a follow-up of physical activity level and quality of life.
Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. 18, 154-161.
Lahti, J., Laaksonen, M., Lahelma, E., & Rahkonen, O. (2009). The impact of physical
activity on sickness absencs. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 20 (2),
191-199.
28
Lundberg, O. (1990). Den ojämlika ohälsan. Om klass- och könsskillnader i sjuklighet.
Stockholm: Stockholms universitet.
Manning, M. R., Osland, J. O., & Osland, A. (1989). Work-related consequences of smoking
cessation. Academy of Management Journal, 32, 606-621.
Miles, J., Shevlin, M. (2008). Applying Regression & Correlation: A Guide for Students and
Researcher. London: SAGE Publications Ltd.
Riksidrottsförbundet (i samarbete med SCB). (2010). Svenska folkets tävlings- och
motionsvanor 2010.
Scully, D., Kremer, J., Meade, M. M., Graham, R. & Dudgeon, K. (1998). Physical exercise
and psychological well being: a critical review. British Journal of Sports Medicine, 32, 111120.
Smith, P., Frank, J., & Mustard, C. (2009). Trends in educational inequalities in smoking and
physical activity in Canada: 1974-2005. Journal epidemiol Community Health, 63, 317-323.
Statistiska centralbyrån (SCB). (2010) Statistisk årsbok för Sverige 2010.
Statistiska centralbyrån (SCB). (2007) Levnadsförhållanden, rapport 114, Alkohol- och
tobaksbruk.
Stephens, T. (1988). Physical Activity and Mental Health in the United States and Canada:
Evidence from four Population Surveys. Preventive medicine, 17, 35-47.
Taylor, C. B., Sallis, J. F., & Needle, R. (1985). The Relation of Physical Activity and
Exercise to Mental Health. Public Health Report, 100, (2), 744-750.
World Health Organization (WHO). (2004). Prevention of mental disorders – effective
interventions and policy options.
29
Åsberg, M., Grape, T., Krakau, I., Nygren, Å., Rodhe, M., Wahlberg, A., & Währborg, P.
(2010). Stress som orsak till psykisk ohälsa. Läkartidningen 107 (19-20). 1307-1310.
Åsberg M, Herlofson J. (red). 1991. Psykiatri 91. Stockholm: Pilgrim press.
Elektroniska källor:
Previa: http://www.previa.se/previa/templates/News____2933.aspx Nedladdad 2010-06-14.
Riksidrottsförbundet: Helena Björk
http://www.rf.se/Nyheter/2010/Svenskafolketmotioneraralltmer/ Nedladdad 2010-06-16.
Statistiska Centralbyrån: http://www.scb.se/Pages/List____257217.aspx Nedladdad 2010-0512.
Statistiska Centralbyrån, Socioekonomisk indelning: http://www.scb.se/sei Nedladdad 201005-12.
Statens folkhälsoinstitut: http://www.fhi.se/Aktuellt/Nyheter/Okat-valbefinnande---mensociala-skillnader-bestar-/ Nedladdad: 2010-06-16.
World Health Organization: http://apps.who.int/bmi/index.jsp?introPage=intro_3.html
Nedladdad 2010-04-21.
30
Bilaga
Deskriptiv redovisning
I detta appendix presenteras kategoriernas frekvensfördelning inom de olika variablerna.
Frekvenstabell av den beroende variabeln
En majoritet (88,5%) förklarar att de upplever psykiskt välbefinnande. 590 av 5114 menar att
de inte tillhör gruppen psykiskt välbefinnande, vilket innebär att 11,5% av respondenterna ej
är psykiskt välmående.
Tabell 2.1 Frekvenstabell för psykiskt välbefinnande.
Kategori
Frekvens
Procent
Psykiskt välbefinnande (0)* 4524
88,5
Försämrat psykiskt
590
11,5
välbefinnande (1)
Totalt
5114
100
* Psykiskt välbefinnande har kodats som 0 i studien. Försämrat psykiskt välbefinnande har
kodats 1.
Frekvenstabeller av de oberoende variablerna
Nästan hälften (46,9%) av 5129 respondenter rör sig flera gånger i veckan medan det är
22,6% som aldrig rör sig och 30,4 personer som rör sig ibland.
Tabell 2.2 Frekvenstabell för fysisk aktivitet.
Kategori
Frekvens
Flera gånger i veckan (1) * 2407
Ibland (2)**
1561
Aldrig (3)
1161
Procent
46,9
30,4
22,6
Totalt
5129
100
* Kategorierna svarar på frågan hur ofta personen utför en fysisk aktivitet.
** Flera gånger i veckan kodas 1, ibland 2 och aldrig 3. Flera gånger i veckan (1) är
referenskategori i studien.
31
De flesta personerna (24,2%) tillhör klassen okvalificerade arbetare. Företagare, personer
inom fria yrken och långbrukare är den ovanligaste (9,6 %) kategorin att tillhöra. Bland
tjänstemän är det flest som tillhör mellannivån (20,2%) medan låg och hög har en lägre
svarsfrekvens, 14,8% respektive 13,6%.
Tabell 2.3 frekvenstabell för socioekonomisk status.
Kategori
Frekvens
Okvalificerade arbetare (1)*
1221
Kvalificerade arbetare (2)
886
Lägre tjänstemän (3)
745
Tjänstemän på mellannivå (4) 1021
Högre tjänstemän (5)
685
Företagare, fritt yrke osv. (6)
486
Procent
24,2
17,6
14,8
20,2
13,6
9,6
Total
100
5044
* Kodning okvalificerad arbetare kodas 1, kvalificerade arbetare kodas 2, lägre tjänstemän
kodas 3, tjänstemän på mellannivå kodas 4, högre tjänstemän kodas 5 och företagare,
långbrukare samt fritt yrke kodas 6. Okvalificerade arbetare (1) är referenskategori i studien.
I studien är det fler män än kvinnor. 2598 personer är män medan det är 2535 kvinnor i
studien.
Tabell 2.4 frekvenstabell för kön.
Kategori
Frekvens
Man (1)*
2598
Kvinna (2)
2535
Procent
50,6
49,4
Totalt
5133
100
*Man kodas 1 och kvinna kodas 2. Man (1) är referenskategori i studien.
1,5% av de svarande är underviktiga medan 9,6% av respondenterna lider av fetma. En
majoritet (54,5%) tillhör kategorin normalviktiga och 34,3% av personerna i studien är enligt
BMI-måttet överviktiga.
32
Tabell 2.5 frekvenstabell för BMI.
Kategori
Frekvens
15-18,5 (undervikt, 1)*
78
18,51-24,99 (normalvikt, 2) 2755
25-29,99 (övervikt, 3)
1737
30-45 (fetma, 4)
487
Procent
1,5
54,5
34,3
9,6
Total
100
5057
*Undervikt kodas 1, normalvikt kodas 2, övervikt kodas 3 och fetma kodas 4. undervikt (1) är
referenskategori i studien.
De flesta personerna (23,3%) i studien är mellan 19-30 år gamla. Den minsta andelen (18,4%)
i studien är personer som är mellan 61-76 år gamla samt personer inom ålderskategorin 41-50
år. 1052 respondenter (20,5%) i studien är mellan 31-40 år och 995 personer (19,4%) är
mellan 51-60 år.
Tabell 2.6 frekvenstabell för ålderskategori.
Kategori
Frekvens
Procent
19-30 år (1)*
31-40 år (2)
41-50 år (3)
51-60 år (4)
61-76 år (5)
1195
1052
944
995
947
23,3
20,5
18,4
19,4
18,4
Totalt
5133
100
* 19-30 år kodas 1, 31-40 år kodas 2, 41-50 år kodas 3, 51-60 år kodas 4 och 61-76 år kodas
5. 19-30 år (1) är referenskategori i studien.
Nästan hälften (49%) av de 5133 respondenterna förklarar att de aldrig har rökt. Det är en
större andel personer som röker färre än tio cigaretter om dagen (12,9%) än personer som
röker fler än tio cigaretter om dagen (10,1%). Det är 28,1% av de svarande som har rökt men
som vid undersökningen hade slutat.
33
Tabell 2.7 frekvenstabell för rökning.
Kategori
Frekvens
Mer än 10 cigg/dagen (1)*
516
Färre än 10 cigg/dagen (2)
661
Har slutat (3)**
1440
Aldrig rökt (4)
2516
Procent
10,1
12,9
28,1
49
Totalt
100
5133
* Svar på frågan om hur många cigaretter personen röker om dagen.
** Mer än 10 cigg/dagen kodas 1, färre än 10 cigg/dagen kodas 2, har slutat kodas 3 och
aldrig rökt kodas 4. Mer än 10 cigg/dagen (1) är referenskategori i studien.
4612 av personerna i studien har smakat alkohol vilket motsvarar en andel på 89,8%. Övriga
10,2% har aldrig druckit alkohol.
Tabell 2.8 frekvenstabell för alkohol.
Kategori
Frekvens
Smakat alkohol (1)*
4612
Ej smakat alkohol (2)**
521
Procent
89,8
10,2
Totalt
100
5133
* Svar på frågan har du smakat vin, sprit osv.
** Smakat på alkohol kodas 1, ej smakat alkohol kodas 2. Smakat på alkohol (1) är
referenskategori i studien.
34