Hinduismen SODI I

Hinduismen SODI I
Indiens religioner
Hinduismen 1
Indiens religioner, allmänt
• Det finns en mångfald religioner och särriktningar i
Indien som utvecklats under tusentals år.
• I nutid finns det tre stater på den indiska halvön, Indien,
Pakistan och Bangla Desh.
• När Indien fick sin självständighet från det brittiska
imperiet 1947 så delades området i två stater. Pakistan,
uppdelat i Västpakistan och Östpakistan, och Indien.
Pakistan konstituerades som en muslimsk stat medan
Indien blev en sekulär stat där Hinduismen visserligen
var den dominerande religionen, men det var inte
statsreligion.
Indien forts.
• Därefter har det varit motsättningar mellan de två
staterna och Bangla Desh frigjorde sig 1971 från
Pakistan. Kashmirfrågan, som gäller att Indien styr över
den större delen av delstaten, men en majoritet av
befolkningen är muslimer, har fortsatt att vara aktuell.
• Indiska religioner är hinduism, jainismen, buddhism,
sikhism och de olika minoritetsfolkens ”stamreligioner”.
• Förutom dessa inhemska indiska religioner finns i Indien
islam, kristendomen, parsism (zoroastrism) och
judendom. Islam och kristendomen har med tiden antagit
en indisk identitet.
De indiska religionernas roller i dagens Indien.
• I dagens Indiska stat räknas 82,6 % (1981) som anhängare av
hinduismen.Det är ett mycket allmänt begrepp för de som är födda i
Indien inom en hinduisk grupp och som lever efter vissa traditioner
som räknas som hinduiska. Det finns en stor mängd olika hinduiska
inriktningar, men bara en mindre del av hinduerna är organiserade i
särskilda samfund.
• De flesta dyrkar en gud som den högsta gudomen i form av Vishnu,
Shiva eller Gudinnan (shaktas). De flesta hinduer söker med
gudarnas hjälp att uppnå lycka, välstånd och hälsa och tänker inte
så mycket på den slutliga frälsningen från återfödelserna.
• Brahmankasten har den största auktoriteten i den vediska religiösa
traditionen och förvaltar denna tradition som finns nerskriven på
sanskrit,Indiens gamla heliga språk. De heliga männen (sadhu) har
också stort inflytande på religionen och bildar olika lärocentra.
Islam
• Det beräknas finnas omkring 11,4 % muslimer i Indien och är den
största minoritetsgruppen. Tillsammans med muslimerna i Pakistan
och Bangla Desh utgör de den största muslimska folkgruppen i
världen. De allra flesta är sunnimuslimer.
• Islam etablerades mycket tidigt i Indien år 711 genom erövringståg,
men det dröjde till 1100-talet innan de blev en politisk makt att räkna
med i Indien. Mogulimperiet etablerades på 1400-talet och Indien
dominerades av muslimska riken fram till den engelska
kolonisationen på 1700/1800-talen.
• Ett språk på indo-arisk grund, urdu, etablerades med arabisk skrift.
• De sufiska ordnarna har också utbretts i Indien och kan ha en viss
anknytning till hinduisk mystik.
• På 1900-talet etablerades en muslimsk politisk rörelse som ledde till
etablerandet av den muslimska staten Pakistan.
Kristendomen i Indien
• Den syriska kyrkan etablerades i Kerala i sydvästra
Indien mycket tidigt, enligt traditionen av aposteln
Thomas.
• Från 1500-talet så etablerades den katolska kyrkan i
Indien genom den portugisiska kolonisationen.
• Därefter har bedrivits kristen mission främst bland
minoriteter och lågkastiga. Det har varit en möjlighet att
konvertera till kristendomen för att undkomma
kastsystemet.
• De kristna utgör c:a 2,4 % av befolkningen särskilt i
söder och i Goa.
Sikhismen
• Sikherna är c:a 2% av Indiens befolkning, men är i majoritet i Punjab
i nordvästra Indien. Deras religiösa centrum är i Amritsar där det
gyllene templet finns.
• Traditionellt är sikherna jordbrukare, men de har i senare tid i stor
utsträckning fått anställning i armén.
• Sikhismen grundades av Guru Nanak på 1500-talet och har sitt
ursprung i en typ av bhaktireligiositet som spreds av de Sants, som
var en sorts hinduiska helgon.
• Sikherna är organiserade sedan 1699 i khalsa-orden och de
manliga medlemmarna bär alla namnet Singh. De strävar efter en
egen stat.
• 1984 blev det en konflikt kring deras tempel i Amritsar sopm
stormades av indiska armén och en militant ledare dödades. Som
en hämnd dödades Indira Gandhi följande år.
Buddhismen
• Buddhismen försvann från Indien omkring 1200-talet.
Den har sedan kommit tillbaka i liten utsträckning genom
de s k Ambedkar-buddhisterna som uppkom genom en
massomvändelse på 1950-talet. Ambedkar var missnöjd
med kastsystemet och ville komma bort från det genom
omvändelse till buddhismen för lågkastiga och kastlösa.
• De utgör knappast mer än 5 miljoner.
• Dessutom finns efter 1959 c:a 200.000 tibetaner i Indien
som är buddhister. I Ladakh i norra Indien finns också en
gammal tibetansk buddhistisk befolkning.
Jainismen
• Jainisterna utgör idag c:a 0,5 % av befolkningen och
finns främst i de västra delarna av Indien. De finns i
motsats till buddhismen bara i Indien och har integrerats
mycket i det hinduiska samhället. De hör framförallt till
köpmannagrupper.
• Jainisternas traditionsbärare har munkarna och i en av
traditionerna finns även nunnor.
• Jainismen är den mest konsekventa religionen i att
tillämpa ahimsa, icke-våld, och de får inte döda levande
varelser alls, inte ens insekter.
Parsismen
• Parserna kommer ursprungligen från Persien/Iran och
förde med sig sin zoroastriska religion när de slog sig
ner i västra Indien på 900-talet. De är c:a 72.000
• De är starka i Bombay (Mumbai) och är ofta ekonomiskt
framgångsrika företagare.
• De begraver sina döda i torn där de döda läggs och
sedan kommer gamarna och tar reda på kroppen. De
har också s k eldtempel där en eld alltid ska brinna. Det
är en gammal tradition från Zarathustra i Persien där det
fortfarande finns en minoritet av anhängare till den
gamla persiska religionen.
Hinduismen 1
• Hinduismen finns främst i Indien, men är i nutid också utbredd i
övriga världen genom minoritetsgrupper av indisk härkomst.
• Termen ”hinduism” myntades efter 1700-talet av västerlänningar.
Det kommer av begreppet hindu som används av muslimer i
Mellanöstern om den indiska inhemska befolkningen. Den kommer
också från namnet på floden Indus i västra Indien.
• Hinduismen som begrepp blir klarare om man använder ordet för
den efter-vediska religionen i Indien
• Hinduismen har ingen stiftare och ingen helig skrift som är erkänd
av alla.
• Vedaskrifternas och brahmanernas auktoritet, föreställningen om ett
återfödelsernas kretslopp (samsara) och en moralisk orsakslag
(karma) är i stor utsträckning gemensamma för hinduismen.
Forskningshistoria.
• Först under 1700/1800-talen efter den brittiska
erövringen av Indien började en mer utvecklad forskning
bedrivas rörande Indiens religioner. Man började kalla
den indiska religiositeten för ”hinduism” och vissa
centrala sanskrittexter som Bhagavadgita översattes.
• Efter upptäckten av de fornindiska språken började man
formulera teorierna om indo-europeiska språk och det
språkliga och kanske kulturella samband som fann
mellan Indien och Europa.
• Man översatte de äldsta vediska texterna och började få
grepp om vad den indiska religionen handlade om.
Induskulturens religion
• På 1920-talet gjordes arkeologiska fynd i nordvästra
Indien som tydde på att det för 5000 år sedan funnits en
utvecklad högkultur i Indusdalen. Man hade en utvecklad
stadskultur med gatunät och vattenledningar.
• Man vet mycket lite om religionen, men man har hittat
skulpturer som tyder på någon fruktbarhetskult med
tonvikt på rituell renhet.
• Det finns också inskrifter på små sigillstenar men ingen
har lyckats tyda skriften. Det finns bilder på dessa stenar
som tyder på en gudafigur som liknar den sentida Shiva.
Dessutom kan de tolkas som om man ägnade sig åt
yoga
Vedisk religion.
• Omkring 1500-talet f.Kr. Så invaderades nordvästra Indien av
stammar med ett indoeuropeiskt språk. De kallade sig arier (från
sanskrit arya, ren, ädel).
• Dessa grupper skapade den litteratur som blev den äldsta religiösa
litteraturen i Indien, Vedaböckerna. Det är en muntligt traderad
rituallitteratur som kom att betraktas som evig och uppenbarad för
visa män. Litteraturen kallas Shruti (det hörda) för att den var
uppenbarad.
• De äldsta är Rigveda, Samaveda och Yajurveda. Texterna reglerar
en offerkult där man offrade till gudarna, både av mat och djur. Offret
genomfördes av en präst.
• I de senare s k brahmana-texterna blev kulthandlingarna själva det
viktigaste. Offren hade en automatisk/teknisk effekt.
Forts. Vedisk religion
• I den yngsta delen av den vediska litteraturen, Upanishaderna
uppkom ett mera filosofiskt spekulerande över hur världen ser ut.
• Kraften i de heliga offerformerna, brahman, fick en ny innebörd som
den princip som ligger bakom allt i världen, all existens väsen.
• Den högsta sanningen realiseras genom korrespondensen och
identiteten mellan brahman och den enskildes innersta väsen,
atman (självet).
• Den vediska askesen utvecklades till systematiska fysiska och
mentala övningar (yoga). Denna når sin kulmen i en meditativ trance
där identiteten mellan atman och brahman förverkligas.
• Samtidigt förekommer också förutom denna opersonliga
brahmanprincip en tanke på ett personligt högsta väsen som kunde
tolkas som Shiva/Rudra och som dyrkas hängivet (bhakti).
• Reinkarnationsläran utvecklas också i Upanishaderna där själen
(atman) återföds i enlighet med sin karma.
Den klassiska hinduismens framväxt.
• Omkring 500-talet f.Kr. omvandlades det indiska samhället. Den
ekonomiska och politiska tyngdpunkten försköts till Gangesslätten
där den gamla offerreligionen inte hade samma framträdande roll .
Nya idéer växte fram och de mest framgångsrika var Jainismen och
framförallt Buddhismen.
• Det växte också fram en ny typ av religion som blev den klassiska
hinduismen som byggde på vedisk grund och erkände
brahmanernas religiösa ledarskap men som ändå var annorlunda.
En omfångsrik litteratur skapades.
• Ramayana och Mahabharata var berättande episka texter som kom
till århundradena omkr. år 0. Den viktigaste texten i Mahabharata är
Bhagavadgita som är en av grunderna i Krishna-dyrkan inom
Vishnuismen. Dharmashastra-texten beskriver det socio-rituella
normsystemet i Hinduismen. Vedanta-texterna viktiga i vishnuismen.
Världsbilden och gudsbilden
• Det hinduiska kosmos är enormt stort i både tid och rum.
Världen har sin grund i och utgår från Gud och den
högsta gudomen är i sig evig och oföränderlig.
• Den högsta gudomen har en absolut aspekt som kan
identifieras med brahman och är då höjd över alla
individuella egenskaper (nirguna).
• Men gudomen är också en personlig gud som är
allsmäktig, allvetande etc. Denne gud identifieras
vanligen med någon av gudarna Vishnu, Shiva eller
Gudinnan.
Den kosmiska processen.
• Återfödelseförloppet (samsara) styrs av skiftande livsformer och
själarna vandrar från existens till existens. Varje handling leder till ett
resultat. Goda gärningar genererar punya, meriter, och onda
gärningar leder till negativa upplevelser.
• Frigörelse från återfödelse förutsätter att slut på den karmiska
processen som hålls igång av gärningarna. Denna frigörelse
(moksha) är målet för alla hinduiska filosofiska och religiösa
läroriktningar.
• Den kosmiska tiden är oerhört lång. En mahakalpa är ett liv för
skaparguden Brahma. En liten del av denna tid är en kalpa och en
ännu mindre del en yuga och vi lever i den sista tiden av kaliyuga
när världen blir sämre. Men när en tidsperiod är slut kommer en ny
världs skapelse och tiden tar aldrig slut.
Kosmografi och Vedanta
• I mitten av vår värld finns berget Meru och runt detta finns olika
kontinenter. Dessutom finns många himlar och underjordiska
straffriken och varelserna kan födas som gudar och himmelska
väsen, naturandar och anfäder, djur och människor olika klasser av
demoner och helvetesinvånare.
• Den högsta gudomen kan också manifestera sig på jorden som en
avatar. Guden kan genom sin nåd (prasada) befria själarna från sin
karma.
• När gudomens överpersonliga aspekt (brahman) betonas framstår
kunskapen (jñana) som vägen till befrielse.
• Den främste företrädaren för denna inriktning är Shankara (700/800t) hans filosofi är den mest kända grenen av Vedanta-filosofin och
han hävdar med bestämdhet icke-dualismen (advaita) som hävdar
att själen (atman) är identisk brahman (världssjälen).
Samhällsordning och ortodoxi
(varnashramadharma).
• Hinduismen erkänner fyra olika legitima mål för
människornas strävan i samhället: sinnlig njutning
(kama), makt- och-rikedom (artha), normuppfyllelse
(dharma) och förlossning (moksha).
• Dharma betyder att leva enligt det ideala normsystemet i
den hinduiska samhällsordningen. Regler för denna
samhällsordning finns i Dharmashastra-texterna som
representerar smriti (traditionen) som också uttrycks i
Mahabharata och Puranatexterna.
• Varnashramadharma är: ståndens, samhällsklassernas
(varnas) och levnadsstadiernas (ashrama) ordning. Det
är sammanfattningen av normsystemet dharma som
genomsyrar hinduismen från omkring år 0.
Forts.
• De fyra varnas är kategorier för social klassificering och fungerar
som ideologi för det indiska kastsamhället. Varje varna är en
kategori av kaster (jati). De är brahmanerna (prästerna), kshatriyas
(krigarna), vaishyas (köpmännen – borgarna), shudra (tjänarna,
bönderna).
• Dessutom finns de som står utanför varna-systemet, de kastlösa
eller daliterna.
• Huvuddelen av regelsystemet för stånden (varnas) avser de manliga
medlemmarna av de tre högsta, ariska stånden. De två gånger
födda (dvija) eftersom de går igenom en initieringsrit (upananyana)
där de föds på nytt och där de får rätt att studera Vedaböckerna.
• Den vediska ritualtraditionen har levt kvar i dessa riter.
• Smarta är det brahmangrupper som strikt lever efter normsystemet
(smriti). De förknippas med icke-dualistiska Vedanta som grundades
av filosofen Shankara.
Kulten.
• Förutom de gamla vediska riterna utvecklades nya
kultformer inom hinduismen under århundradena e. Kr. I
detta nya ritsystem.
• Puja är den kult som utvecklas under denna klassiska tid
för hinduismen. Den utförs både i hemmet och i templen.
• Föremålet för pujan är vanligen en bild, en staty eller en
annan materiell symbol för gudomens närvaro som
Shivas lingam. Gudomens kraft är manifesterad i
kultföremålet och det kan ha mer eller mindre av den
rituella kraften.
Templet och pujan.
• Templet är gudomens boning och gudomen behandlas av prästerna
som en levande person med kunglig ställning. Man väcker statyn på
morgonen och den tvättas, kläs på, ges mat och dryck ger audiens
etc. Kultfunktionärerna är gudomens tjänare.
• Vissa gudomligheter har förmåga att besätta kultdeltagarna och
deras funktionärer kan vara besatthetsmedier.
• Templets viktigaste kultobjekt förvaras i templets innersta del och
utanför finns pelarhallar och helgedomar för olika gudomligheter.
• När man besöker ett tempel hör det till att man går en kringvandring
medsols runt templet. I templet så utförs ritualerna ofta i avskildhet
av prästerna.
Puja
• Delar av pujan är de rituella formlerna (mantra) och
speciella handställningar (mudra). Det kanske viktigaste
mantrat är OM som utförs för att komma i kontakt med
”världssjälen”, brahman. Ofta reciteras också en rad
namn som hör till gudomen.
• För besökaren i templet finns några viktiga moment i
kulten: Skådandet (darshana), där gudomen tänks vara
närvarande, t ex när man bär fram offret; Frambärandet
av mat, blommor, rökelse etc som offergåvor;
Delaktighet i gudens välsignelse genom en nådegåva
som består av den mat som först offrats.
• Genom att ta emot rester av offret visar man sin
underkastelse och delaktighet i gudomen.
Forts. Fester etc
• Man visar samma vördnad som för gudomen för den
religiöse läraren (gurun) och för asketer och heliga män
(sadhu).
• För bhaktianhängaren (den gudshängivne) är relationen
till den andlige handledaren avgörande. Man får olika
initiationsriter (diksha) av denne vilket leder till frälsning.
• De religiösa festerna är många och viktiga och firas vid
olika tider av olika grupper. Speciellt stora är t ex
Holifesten i norra Indien, Shivaratri-festen för shaivas.
• Man har också lokala fester i templen och för att
beskydda byn.
Bhakti-religiositeten
• Det är att vara hängiven till och tjäna Gud. Man
underkastar sig Gud och får som belöning nåd av guden
och förlossning.
• Medlet för bhakti är pujan. Det traditionella normsystemet underordnas gudskärleken. I Bhagavadgita
bejakas normuppfyllelsen (dharma). I Bhakti-fromheten
framträder gudens möjlighet att manifestera sig och visa
sin nåd mot de fromma.
• Inom Vishnuismen är det framförallt Vishnus två avatarer
Krishna och Rama som är föremål för bhakti-dyrkan.
• Inom Shivaismen var de viktigaste Shivadyrkan i
Kashmir och Shaiva-siddhanta-skolan i Sydindien.
Forts. Bhakti
• Starkt känslomässiga former av bhakti uppkom i det tamiltalande
Sydindien från 600-talet e.Kr. Framför allt gentemot guden Murugan
(kallad Skandha i Nordindien) som är en av Shivas söner.
• I denna riktning finns en stark hymndiktning på tamil. Hymndiktarna
betraktades som helgon som kallades alvar inom vishnuismen och
nayanmar inom shivaismen.
• Inom vishnuismen ledde detta till vissa skolors bildande, särskilt
Shrivaishnava-riktningen med filosofen Ramanuja (1017-1137).
• I motsats till monistiska läran hos Shankara (700-t) så företrädde
den vishnuitiska teologen Madhva (1200-t) Dvaita-läran, dvs en
dualism med absolut åtskillnad mellan Gud, själarna och materien.
Bhakti forts.
• Bhagavata-purana (800-t) blev den viktigaste texten när
det gäller den bhaktifromhet som riktades mot Krishna.
Sammankomster för att prisa Gud i sång blev ett viktigt
inslag i bhakti-religiositeten från den tiden.
• Ramanujas filosofi blev mycket viktig för nordindiska
gurus som Krishna Caitanya (1486-1533). Och även för
Namdev och Ramananda på 1300-talet.
• Sant-traditionen utvecklades av dessa lärda och det var
en tradition som var i opposition mot ritualism och social
hierarki. De hade en monoteistisk tro på Gud som
allestädes närvarande utan form (nirguna-bhakti). Guru
Nanak som grundade Sikhismen hörde till denna
tradition.