Desanterna – spionerna från skyn

svenskt militärhistoriskt bibliotek presenterar
överraskande krigshistoriska fakta
januari 2012
Desanterna – spionerna från skyn
Av Sune Sahlstedt
Under andra världskriget försökte Röda armén gång på gång
infiltrera Finland genom så kallade ”desanter” – fallskärmshoppare som i civila kläder skulle spionera och sprida förödelse i det finska samhället. De bestraffades med döden så
fort man fick tag i dem.
för att en tillfångatagen skall få status som krigsfånge. Kort
sagt så bör han stå under befäl av någon, bära utmärkande
kännetecken, bära vapnet öppet och dessutom iaktta krigets
lagar och bruk. Just frågan om klädseln kom sedan att vara
avgörande i fältkrigsrätternas ställningstaganden.
Med fallskärm nedskuffade desanter och över frontlinjen
infiltrerade spioner kunde visserligen få status som krigsfångar
ifall de gav sig omedelbart. Så skedde dock ganska sällan, varför just klädseln bestämde gränsdragningen mellan legala och
illegala kombattanter.
Här gäller det att hålla i minnet att Finlands motståndare
I Finland 1939–1944 föranledde fel klädsel dödsstraff, och detta
helt i överensstämmelse med folkrättsliga konventioner som
också Sverige hade skrivit under. Då det gäller krigföring är
det IV Haagkonventionen 1907 som sätter gränserna för krigförandes rättigheter och skyldigheter. Det sätts upp fyra krav
De sovjetiska infiltrationsförsöken hade ingen som helst inverkan på krigsförloppet i stort, men den psykologiska betydelsen var
desto större. Finland tvingades avdela dyrbara resurser för ökad bevakning långt bakom fronten. Här håller några finska luftbev­
akningslottor vakande ögon på himlen.
1
Två desanter avrättas
vid olika tillfällen.
De här bilderna låg
länge bakom lås och
bom och gav upphov
till en debatt i Fin­
land när de släpptes
för ett tag sedan.
Sovjetunionen inte hade undertecknat de centrala konventionerna, i vilka lojaliteten mot det egna landet ges ett mycket
starkt skydd.
de uppträdde som skogsarbetare och blev bjudna på kaffe.
Värdfolkets misstankar väcktes redan då en av dem visade sig
ha en tjock bunt sedlar i andra valutor än mark. När sedan
värdinnan frågade om de skulle ha socker till kaffet drog en av
dem fram ett sockerpaket med rysk text.
När sedan sällskapet hade avlägsnat sig förstod paret att
allt inte stod rätt till, så mannen begav sig för att alarmera
skyddskåren. Sällskapet kunde gripas ganska fort och samtliga
avrättades i Tusby den 29 februari 1940.
Vinterkrigets överlöpare
Utmärkande för de avrättningar – ett tjugotal – som verkställdes under vinterkriget var att det oftast gällde egna medborgare som hade bytt sida och som kom tillbaka som spioner. En
stor del av dessa fall inträffade i Kajanaland, där invånarna ofta
hade släktingar på andra sidan gränsen med vilka de umgicks.
Samtidigt som de legendariska striderna vid Suomussalmi och
Raate pågick utspelades en rad dramatiska händelser i samma
område. En del av gränsbygdens invånare hade skyndat de
sovjetiska trupperna till mötes då de överskred gränsen den
sista november 1939. Flera av dem började längta tillbaka och
fick löfte om att återvända bara de först utförde några mindre
spaningsuppdrag. Här var det ofta fråga om unga pojkar som
inte förmådde uträtta mycket innan de blev fast på grund av
sin klumpighet. Samtidigt opererade långt skickligare kunskapare i samma terräng utan att upptäckas.
Ett mycket speciellt fall, och kanske också typiskt beträffande avslöjandet, gäller soldaten och överlöparen Paul Suomela. Han var aktiv inom fackföreningsrörelsen och hade till
och med varit på kurser utomlands. Under motanfallet på Karelska näset den 23 december 1939 gav han sig tillfånga, lät sig
utbildas till spion och kom tillsammans med två kumpaner i
slutet av februari 1940 tillbaka för att spionera.
När de väl hade gömt fallskärmarna begav de sig iväg på
sitt uppdrag i mellersta Nyland. Vad de egentligen hade tänkt
göra är oklart, ty de hann inte med så mycket innan de blev
fast. Februarikylan fick spionerna att knacka på i en stuga där
Fortsättningskrigets fallskärmstrupper
De första månaderna av fortsättningskriget sommaren 1941
förde med sig en livlig trafik av ”desanter”, fallskärmshoppare som kom för att utföra spanings- och sabotageuppdrag.
Många av dessa var ester som – oftast mot sin vilja – hade
värvats och snabbutbildats och sedan utförde sitt livs första
fallskärmshopp över finskt territorium. I motsats till de partisaner som senare terroriserade gränsbygderna i norr tycks
dessa inte ha haft i uppdrag att angripa civilbefolkningen, även
om de lyckades skrämma upp den ordentligt. Tyngdpunkten
i verksamheten låg i södra Finland med inriktning på östra
Nyland och Kymmenedalen.
Desanterna medförde handeldvapen, sprängladdningar
och proviant. Ofta var dessa tillbehör inpackade i tuber som
dalade ned samtidigt. Härvidlag hände det att både gruppens
medlemmar och tuberna kom ifrån varandra vid nedslaget
och dolda av sommargrönskan kunde varken kumpanerna eller ammunitionen hittas. Detta bidrog till de klena resultaten,
fastän själva verksamheten band mycket trupper på hemmafronten. Vid ett tillfälle denna sommar gick långt över 1 000
man ur luftskyddstrupperna i en fem kilometer bred kedja och
2
I detta buskage söder om
Hyvinge ligger ett tiotal
avrättade unga – främst
ester – begravda, utan att
platsen är utmärkt i ter­
rängen.
En minnessten i utkanten av Borgå begrav­
nings­plats, där sexton skjutna eller avrättade
desanter fått sin sista vila. Texten på stenen är
vilseledande. Där står på finska, ryska och
svenska att här vilar okända ryska åldringar från
ett ålderdomshem. Det är fråga om unga ester,
ingermanländare och judar från Sovjetunionen.
Den desant som just har
gripits torde ligga begravd
på någondera platsen.
Tidningsbilden anger inte
namnet på honom
sökte några desanter i närheten av ­Lovisa. Senare
övergick man till en mindre manskapskrävande
taktik.
Som mest landsattes över tjugo man från
ett bombflygplan, men också här kom de ifrån
varandra och greps på olika platser. Eldstrider
mellan fallskärmsmän och luftskyddstrupper krävde förluster
på båda sidor. Likaså torde det ha hänt att desanter skjutits av
sina egna. I ett fall började ett bombflygplan med en last av
desanter brinna, varvid politruken ombord låste in mannarna
och hoppade själv. Som genom ett under kunde flygplanet
nödlanda och då mannarna konfronterades med politruken
i förhören försökte de döda honom.
rätten kom till den slutsatsen att mannen var krigsfånge. En vecka senare satt
samma ståndrätt och behandlade åtalet mot sju ester som hade gripits i Mäntsälä och Orimattila. Samtliga var
mycket unga och domen blev döden för samtliga. De avrättades omedelbart och begravdes i en närbelägen sandgrop. När
man behandlade följande fall en vecka senare så nöjde man
sig med vanlig fältkrigsrätt, men resultatet var detsamma för
de åtalade.
Under de första krigsmånaderna sommaren 1941 nedsläpptes cirka 140 fallskärmsmän i södra Finland. Några få lyckades
ta sig tillbaka och kom sedan på nytt. Ett femtiotal dödades i
strid eller omkom på annat sätt, medan närmare 80 ställdes
inför krigsdomstol. Resultatet var att 66 dömdes till döden och
i sjutton fall underställdes domen Krigsöverdomstolen. Inte en
enda dom mildrades, medan dock två livstidsdomar skärptes
till dödsstraff.
Ingen nåd gavs
Enligt Haagkonventionen var dessa fallskärmsmän illegala
kombattanter och kunde inte vänta sig någon pardon då de
ställdes inför fältkrigsrätt. För att få status som krigsfånge,
vilket en del faktiskt fick, krävdes att de var klädda i Röda
arméns uniform eller att de gav sig tillfånga genast. Å andra
sidan var tröskeln till laglig kombattant inte så värst hög. En
sovjetisk löjtnant iklädd civilt blåställ fick krigsfångestatus, eftersom de översta knapparna var öppna och gradbeteckningarna kunde skönjas. I ett annat fall, påstås det, räckte det med att
en del av underkläderna av armémodell hade varit synliga. För
rättvisans skull bör sägas att efter det att Sovjetunionen hade
biträtt vissa konventioner år 1943 fick en finsk patrullman, som
hade öppnat eld i bara underskjortan och utan mössa, status
som krigsfånge.
Som exempel kan nämnas två ståndrättsprocesser i Hyvinge i juli 1941. Först gällde det en fallskärmshoppare där
Jurij Andropov skymtade i bakgrunden
Sedan tyskarna hade erövrat Estland ändrade denna infiltration karaktär. Det var inte längre lika lätt att skicka större
grupper med flygplan till södra Finland, så spioner och andra
sabotörer kom oftast landvägen genom fronten. Visserligen
landade enstaka fallskärmsmän också i fortsättningen, men
luftskyddstrupperna hade inte längre lika mycket att göra.
Många gånger gick larmet på grund av andra orsaker och
oftast var överdrifterna stora angående antalet fallskärmsmän.
Då sovjetiska bombflygplan besköts av luftvärnet kunde kre3
vaderna lätt förväxlas med fallskärmar och en gång hette det
att hundratals desanter hade hoppat ner strax väster om Helsingfors. En annan gång drabbades en höåker av en mindre
tromb och kringflygande hötappar uppfattades som fallskärmar och åter blev det stort alarm.
Våren 1944 vaknade kvinna i ett hus i Orivesi av att hunden
skällde tidigt på morgonen. Hon tittade ut genom fönstret,
men inget syntes och hon gick tillbaka för att sova. Då uppfattade hon dock lukten av rysk mahorka-tobak och det hördes
ilskna ryska svordomar från andra sidan huset. Och där syntes
en figur hängande i ett äppelträd och intrasslad i fallskärmens
linor. Vid förhören framkom det att han och många andra till
Finland skickade desanter hade utbildats av en NKVD-officer
vid namn Jurij Andropov, senare KGB-chef och Brezjnevs efterträdare i Kreml.
Att gripna desanter visste vad straffet skulle bli var ett effektivt medel att få dem att samarbeta. Många av dem fick ett
erbjudande som inte kunde motstås. Tack vare detta kunde
Helsingfors räddas från förstörelse vintern 1944. En infångad
spion gick med på att via radio skicka falska uppgifter om resultatet av bombningarna, varpå följande bombanfall riktades
mot samma plats och huvuddelen av bomblasterna släpptes på
isen sydost om staden.
fältkrigsrätt, trots att vapenvilan hade varat i tio dagar och
fredsförhandlingar pågick i Moskva.
Ett av de allvarligaste brotten mot krigets lagar är missbruket av den vita flaggan. I juli 1944 då strider rasade vid
Vuosalmi kom fem sovjetiska soldater över Vuoksen med en
roddbåt och viftade med en vit flagga och ropade att de kapitulerade. III armékårens fältkrigsrätt tolkade detta som en
uppenbar krigslist och samtliga avrättades. På den finska sidan
visste man mycket väl att något vitt tyg inte tilläts bland Röda
arméns soldater, så tricket var alltför genomskinligt.
Den enda helt entydigt svenska medborgaren som dömdes
till döden och sköts i Finland under krigen var sjömannen
Karl Hallén (född i Madesjö församling i Kalmar län den 10
juni 1915), som landsteg iklädd sovjetisk matrosuniform och
gav sig tillfånga i Terijoki den 24 september 1941.
Desanterna begravdes omedelbart där de hade stupat eller avrättats. Därför finns det i Finland mängder av okända
gravar utspridda lite varstans. En del har fått minnesvårdar –
några på kyrkogårdar – medan de flesta har begravts anonymt
i skogsbryn och sandgropar. Sammanlagt kom det långt över
sjuhundra desanter och illegala kombattanter.
Det är okänt är hur många som lyckades ta sig tillbaka till
den egna sidan.
Konsekvent linje
Någon kanske antar att domstolarna mot slutet av kriget var
mindre stränga. Linjen påverkades emellertid inte av att krigslyckan hade vänt. Ännu den 15 september 1944 avrättades i
Joutseno tre desanter, som just hade dömts av III armékårens
Vill du veta mer om Finlands krig mot Sovjetunionen? Nu
har du chansen att välja något av de paket jag erbjuder på nästa
sida när du blir medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek.
Totalt värde upp till ca 1 065 kr.
Gå in på www.krigsmyter.nu/google-vinterkriget.php för
att läsa mer.
4
Ryska kannibaler
i Finland!
från krigsåren.
tes ett stort antal unika bilder
För några år sedan, 2006, frisläpp
som den finska
n
tide
de finska bildarkiven på den
Jag har själv varit och studerat
hand om bildivet
Nu har det finländska Krigsark
Försvarsmakten hade hand om dem.
er.
skatterna, totalt över 200 000 bild
re sorten. De
stort antal bilder av den gräsliga
År 2006 släppte huvudstaben ett
togs nu fram.
men
ven,
tio år sedan studerade arki
hölls gömda för mig när jag för
att de släppde
kräv
gen
offentlighetslagstiftnin
Man motiverade sitt beslut med att
av bilder som
typ
en
vilk
till de råaste. De visade
tes, men också att de inte hörde
att det utde
gjor
r
år. Rädslan för grannen i öste
Finland tvingats gömma i sextio
es, inte
förd
som
tik
matchade den undfallande poli
vecklades en självcensur som väl
ident.
minst under Kekkonens tid som pres
s.k. partisanernas
t och främst visas de sovjetiska
Vad föreställer då bilderna? Förs
även bilder på
Men
sar.
och brutalt ihjälslagna bebi
härjningar med skändade kvinnor
sedan förbanater
kamr
en. De hade ätits upp av sina
ryska soldater med avgnagda revb
såväl finav
ngar
ttni
kor. Också bilder från avrä
det omringats av finländska styr
dskriget med
värl
a
andr
ar
s med. Så även i dag fång
ländska soldater som desanter finn
sin dramatik vårt intresse.
dig nu tre olika
mot Sovjetunionen så erbjuder jag
Vill du läsa mer om Finlands krig
mycket omtyckta
den
du
vinterkriget. Som bonus får
bokpaket med spännande läsning om
tärblir medlem i Svenskt Mili
fältmössan ”Olles brorsa” när du
BRONSPAKETET: 59 kr
tre speciella paket åt
ihop
satt
har
Jag
k.
iote
(värde 445 kr)
Bibl
kt
historis
Guld. Bronspaketet består
och
er
Silv
s,
Bron
dem
ar
kall
dig och
frontskildring Vi ville inte
av Gunnar Johanssons prisbelönade
59 kr (värde ca 445 kr).
ynka
dö och ”Olles brorsa”, detta för
Nelssons General Vinil
I Silverpaketet ingår dessutom Bert
böckerna och mössan får
två
De
ter – Vinterkrig genom tiderna.
Beställer du Guldpaketet får
du för 98 kr (värde ca 755 kr).
a två böcker även den dramadu förutom ”Olles brorsa” och dess
frivilligkompaniet vid Svirtiska berättelsen om det svenska
Rubb och stubb blir
fronten, Svenskarna vid Jandeba.
SILVERPAKE065 kr) när du blir
1
ditt för ringa 149 kr (värde ca
TET:
98 kr
t får du självklart
(värde 755 kr)
högt ärad medlem i SMB. Alla pake
de gäller bara fram
portofritt. Ditt välkomsterbjudan
0, så till handling!
till fredagen 27 januari kl. 23.0
tärhistoriska
Som medlem får du dessutom det mili
ton gånger per
fjor
medlemsmagasinet Pennan & Svärdet
per år). Se
kr
588
år helt kostnadsfritt (värde ca
ligt miverk
den
till att bli medlem i klubben för
vgift
emsa
medl
n
litärhistoriskt intresserade. Inge
GULDPAKETET: 149 kr
u/
er.n
smyt
krig
och inget köptvång. Gå in på www.
(värde 1 065 kr)
google-vinterkriget.php för
att läsa mer.
Bästa hälsningar
Per-Anders Lundström,
styresman för SMB
+