1
Pingst i Gamla och Nya Testamentet
Idag är det pingst, den tredje stora högtiden efter jul och påsk. Pingsten är en av
de helger som är stor nog att begåvas med en annandag – fast i år får vi se hur
sekulariseringen försnillar annandag pingst och lägger helgdagen på 6 juni
istället. Så imorgon är det bara att stiga upp och jobba!
Men det är nog symptomatiskt att det just är annandag pingst som blivit
indragen. Tänk vad folk skulle säga om man drog in annandag jul! Pingsten är
lite av en icke-högtid. Hur firar man pingst egentligen? Är det någon som har
pingstgran eller pingstris hemma? Vad äter ni på pingstbordet, är det
pingstskinka eller pingstägg? Eller är det någon som har skickat några pingstkort
i år?
Vad handlar pingsten om egentligen, mer än våren och bröllop och
konfirmation? Väldigt länge var det ganska vagt för mig, det var något om den
helige Ande, men jag såg inte vad det betydde för mitt liv egentligen. Pingst har
liksom inte känts som en riktig högtid på samma sätt som jul och påsk.
Men nu, när jag forskat efter, har jag upptäckt att pingsten till skillnad från julen
är en högtid som Gud uttryckligen har sagt åt oss att fira. Idag ska vi titta
närmare på pingstens rötter i Gamla Testamentet och i judarnas traditioner, och
se hur alltihop leder fram till det berömda kapitlet i Apostlagärningarna 2.
Tre aspekter av pingsten:
Skördefest
Laggivning
Andefest
SKÖRDEFEST
Nu ska jag läsa lagen för er! Vi ska läsa i Tredje Mosebokens 23:e kapitel, som
handlar om Israels högtider, det judiska kyrkoåret. Men jag får berätta lite först
så att ni har lite bakgrundsinfo.
Alla högtiderna är förbundna med det heliga Landet, i Söderns värme och sol. I
februari börjar det gro på åkrarna, och vid påsk är kornet moget och redo att
skördas. Men ingen får röra det, inte förrän söndagen vid påsken, dagen efter
sabbaten. Då är det Förstlingsfruktens högtid. Man skär av den allra första
kärven och bär fram den i templet inför Gud och tackar för skörden som han ger.
2
Sedan är det fritt fram att skörda kornet i femtio dagar fram till pingst – pingst är
en försvenskning av grekiskans pentekosté, Pentecost på engelska, som betyder
just ”femtio”.
Sedan skall ni räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den
dag då ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna, fram till
dagen efter den sjunde sabbaten. Då skall ni bära fram ett nytt matoffer åt
HERREN…
Och på just den dagen skall ni utlysa en helig sammankomst, som ni skall
hålla. Inget arbete skall ni då utföra. Detta skall vara en evig stadga för er
från släkte till släkte, var ni än bor.
När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten
av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta
skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, er
Gud.
(3 Mos 23:15-16, 21-22)
Så pingsten var en tid för skördeglädje: man hade bärgat in kornet och skulle
strax börja på vetet som nu var moget för skörd, men mitt i alltihop skulle man
ta en dag i stillhet, en helig sammankomst, och tacka Honom som frambringar
föda ur jorden.
Bland judarna har man en tradition att pingstmaten är vegetarisk med en massa
mjölkprodukter till. Pingsten är livets högtid och inte dödens. Man äter som i
Edens lustgård, då människans föda var markens örter och inga djur ännu hade
slaktats, och man tackar för det goda Landet som flyter av mjölk och honung.
Pingst är dessutom en tid för generositet mot den fattige och främlingen. Alla
lever på samma jord som frambringar föda åt alla, och alla ska ha rätt att äta sig
mätta. Marginalerna ska du lämna åt den fattige och främlingen, säger Herren
din Gud.
Så vad betyder det här för oss, som bor inte i det heliga Landet utan vid jordens
yttersta gräns i nordlig riktning? Nu vid pingst har vi varken korn eller vete att
skörda, men vi ser Guds under överallt omkring oss: hur mörker och kyla och
död viker undan för ljus och värme och liv.
Materialisten ser bara maskinella biologiska lagar, men vi som har trons ögon
ser vad som sker bakom kulisserna. Många prisar Våren vid den här tiden, men
vi känner namnet på vårens obetvingliga kraft och kan säga med psalmisten:
”Du sänder ut din Ande, då skapas de, och du förnyar jordens ansikte” (Ps
104). Våren berättar så tydligt om vem Gud är, att han är ljus och värme och liv,
och inget mörker finns i honom.
3
LAGFEST
Så inte bara i Sverige, utan även i Bibeln är pingsten en högtid för naturen, då vi
tackar Gud för allt som skjuter upp ur jorden. Men i judisk tradition firar man
dessutom något annat på pingsten, på den heliga sammankomsten som Gud
utlyste för pingstdagen. Det var ju vid påsken som Mose och israeliterna kom ut
ur Egypten, och femtio dagar senare (ungefär) var de framme vid berget Sinai.
De blev räddade från slaveri och förnedring, och nu skulle de få ta emot Tio
Guds bud. Pingsten är inte bara en skördefest, den är också en lagfest!
Och det påminner oss tydligt: vi är inte bara frälsta från något, vi är framför allt
frälsta till något. Vi är inte bara frälsta från slaveriet under synden, vi är frälsta
till ett liv med Gud som Guds folk i Guds vilja. I judisk tradition är pingsten en
glädje över Torah, över Lagen, över uppenbarelsen. De säger: ”Gud har utvalt
oss, han har anförtrott sin Lag till oss, det är vår identitet. Vi har fått veta Guds
vilja!”
Och allt det här är ju vårt arv också som kristna. ”Du skall inga andra gudar
hava jämte mig, du skall inte missbruka Herren din Guds namn, tänk på
sabbatsdagen så att du helgar den, hedra din fader och din moder” – alltihop är
vägledning för ett gott liv som gläder Gud! Judarna gläds över Lagen på pingst,
och det kan vi göra också – för det är vårt arv som kristna också.
ANDEFEST
Men vi kristna har dessutom en tredje sak att fira vid pingst, något som är mer
än naturen och mer än Lagen. Mose steg upp på berget Sinai för att hämta ner
Tio Guds bud, men vår Herre Jesus har stigit upp ända till Guds tron i himlen för
att därifrån ge oss en så mycket större gåva – den helige Ande. Pingsten är inte
bara skördefest, den är inte bara lagfest – den är också Andefest!
Hela Nya Testamentet är förebildat i Lagen och i den judiska traditionen. När
den första kärven, förstlingen, bars fram inför Gud i templet – det var på
påsksöndagens morgon – då uppstod vår Herre, som den förstfödde från de
döda. Mose tog med sig 70 äldste upp på berget, det står att ”de skådade Gud,
och de åt och drack” – och Jesus tog med sina 12 apostlar upp i Övre Salen, de
åt och drack och Jesus sade: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern”.
Och precis som de äldste inte fick följa med upp till Gud utan vänta på berget, så
fick lärjungarna bli kvar på Olivberget när vår Herre steg upp till Guds tron i
himlen. Men han skulle komma ner med det nya förbundets tavlor, där Guds
vilja inte är huggen i sten som är kall och hård och död, utan skriven med helig
Ande på varma och levande och älskande hjärtan.
4
På pingsten firar judarna att de har fått Bibeln, det är lagfest. Vi kan också fira
att vi har fått Bibeln, men vi ska ännu mer fira att vi får läsa den tillsammans
med Författaren! Den helige Ande förklarar och tillämpar och leder oss in i hela
sanningen, om vi bara är stilla och lyssnar inåt. Jesus sade:
Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid
skall vara hos er, sanningens Ande…
Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han
skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er…
Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela
sanningen.
(Joh 14:16, 14:26, 16:13)
Man kan säga hur mycket som helst om den helige Ande – och ändå kan inga
ord förmedla vad det innebär när Gud verkar i ens hjärta. Den enda gränsen för
hur mycket gott han gör oss, det är den gräns som vi själva sätter för hans
verkan.
Det känns som att jag redan har sagt väldigt mycket, men jag måste nog ändå
komma med tre punkter till – tre saker som den helige Ande gör i våra liv, om vi
öppnar oss för honom.
Förhärligar Jesus – gör honom tydlig, ger ljus åt vårt hjärtas ögon så att Jesus
blir påtaglig. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och
förkunna för er. (Joh 16:14)
Frihet – ”där Herrens Ande är, där är frihet”
När vår identitet är trygg i honom, när kärlekslågan brinner klar, då spelar det
ingen roll vad människor säger. GUD har frikänt, godkänt, accepterat dig!
Petrus fick mod att tala inför 3000, all skuld och skam var borta
Ledning – syner och drömmar och visioner, profetia
Mål i livet, samverkan med det övernaturliga, ingen meningslöshet, äventyr
Gemenskap – alla var ett
”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.”
Dels materiellt, med generositet. Naturligt att dela.
”Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men
stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?”
(1 Joh 3:17)
5
Sedan även andligt, och här tror jag att vi har mest att lära. De ”hade allting
gemensamt” – glädje och sorg, oro och bekymmer, mål och mening. De var en
familj, de angick varandra. Angår vi varandra? Titta på varandra, de som sitter
bredvid, framför och bakom! Du ska dela evigheten med de här människorna.
Allt vad du gör för en av dessa bröder eller systrar, det gör du för Herren själv.
Avslutning: när lagfesten fick sin uppfyllelse i en Andefest, då uppfylldes också
den djupare meningen i skördefesten. Folk hade kommit från hela världen för att
fira skördefesten – fromma människor som sökte Gud, de var mogna att själva
bli skördade in i Guds rike.
När folket fattade vad det handlade om, var de redo direkt. 3000 på en dag. Låt
oss be Gud att han öppnar oss för Anden – först så att vi själva fattar vad det
handlar om, sedan så att vi kan förmedla det till andra.
