Legitimitet
Kulturproduktionens villkor
Karlstad 1 september 2016
Kulturpolitik
Kulturpolitik är en kombination av offentligt kulturstöd och en
offentligt sanktionerad infrastruktur för produktion, distribution
och konsumtion av kultur. Denna infrastruktur består bl.a. av
institutioner, lagar och föreskrifter, förmedlingskanaler och en
lång rad stödordningar. Kulturpolitik är samtidigt värdepolitik.
(Hylland)
Kulturpolitik
Politik handlar om att styra samhället, om ”auktoritativ
värdefördelning genom offentlig maktutövning”.
(Lennart Lundquist)
Kulturpolitik handlar med den definitionen om fördelningen av
de värden som produceras inom den del av samhället som vi
kallar för kultursektorn, dvs. ordets, scenens, bildens och tonens
områden, kulturarvet och i viss utsträckning medier och
folkbildning. Fördelningen sker genom offentlig maktutövning.
Väljarnas godkännande
En grund för legitimiteten är att de som i sista hand beslutar om
den offentliga kulturpolitiken är utsedda i allmänna val och
därmed har fått väljarnas godkännande att sätta upp riktlinjer för
den offentliga kulturpolitiken och avsätta skattemedel till
kulturverksamhet – eller godkännande att inte göra det.
Paternalism
Enligt Hylland är paternalism en legitimitetsgrund för
kulturpolitiken. Med paternalism menar han ”et politiskt system
eller ideologi eller samfunnsstruktur der en overordnet griper inn
for å sikre at underordnede gjör det som er til deres eget beste.”
Han skiljer också på explicit och implicit paternalism och menar
att medan kulturpolitiken förr var explicit paternalistisk är den
idag implicit paternalistisk.
Offentliga sektorns verksamhetslogik
Kulturpolitiken har sökt sin legitimitet ”inom ramen för den
offentliga sektorns verksamhetslogik: alla ska oberoende av
bostadsort och social bakgrund ha tillgång till alla slags kultur på
demokratiska villkor (ingen ska utestängas på grund av bristande
resurser).”
(Sven Nilsson)
Från humanistisk till instrumentell kulturpolitik
Sven Nilsson menar också att de rationaliteter som Skot-Hansen
har urskilt i den kulturpolitiska utvecklingen från 1960-talet och
framåt – en humanistisk, en sociologisk och en instrumentell –
kan ses som vad han kallar för ”legitimationsformer för
kulturpolitiken”
Humanistisk
Sociologisk
Instrumentell
Mål
Bildning
Frigörelse
Synliggörande
”Sätta X på kartan”
Bakgrund
Staten
Civila samhället
Marknaden
Förankring
Nationell
Lokal
Global
Strategi
God konst till folket Kulturell demokrati
Uppsökande verksamhet/Publikarbete
Eget skapande
Kulturalisering
Profilering
”Events”
Marknadsföring
Publik
Hela befolkningen
Grupper
Segment, Livsstilar
Ram
Kulturinstitutioner
Turnéer
Aktivt deltagande
Pluralistiska ramar
Flaggskepp
Festivaler
Funktion
Upplysning
Bildning
Bekräftelse
Utveckling
Kommunikation
Underhållning
Upplevelse
Förmedling
Kulturförmedlare
Animatörer
(t.ex. bibliotekarier) Kultursekreterare
Folkbildning
Kulturpedagoger
Projektledare
Curators
Fyra källor
Sven Nilsson menar att kulturpolitiken också i framtiden kommer
att hämta ”sitt berättigande, sin legitimitet, ur flera källor”:
o konsten som sådan,
o social och kulturell mobilisering,
o konsten och kulturen som utvecklingsfaktorer och
o den postindustriella kunskaps- och kulturekonomin.
Legitimitet
o
o
Det som är legitimt är det som är i enlighet med lagen.
Det som är legitimt är det som uppfattas som rättfärdigt,
rimligt, acceptabelt.
Legitimitet
Legitimitetsbegreppet är normativt och refererar till
föreställningar, värden och idéer om vad som är rätt och rimligt i
ett samhälle. Det innebär också att vad som är legitimt är betingat
av tid och plats. Det som är legitimt vid en tidpunkt i ett
sammanhang behöver inte vara legitimt vid en annan tidpunkt i
ett annat sammanhang. Vidare varierar legitimiteten och de
föreställningar som är knutna till den beroende på intressen. För
att kunna värdera legitimiteten i de argument som förs fram i en
diskussion måste man därför känna till vilka intressen deltagarna
i en diskussion representerar.
(Vestheim)
Legitimitet
Legitimitetsdebatter kan handla både om
o innehåll,
o struktur och
o procedurer.
(Vestheim)
Innehåll
Uppfattningar om innehållet i bestämda handlingar eller
samhällsförhållanden kan rättfärdigas utifrån om de främjar vissa
värden och mål eller inte, dvs. om vilken politik som vid ett visst
tillfälle är rätt i förhållande till de allmänna principer som
intressenterna gör sig till talesmän för.
(Vestheim)
Struktur
Frågan om legitimitet handlar även om den formella
kulturpolitiska struktur, som består av kulturpolitiska organ och
förvaltningar kopplade till dessa, t.ex. Statens kulturråd på statlig
nivå och kulturnämnder och kulturförvaltningar inom kommuner
och landsting/regioner.
Procedurer
Frågan om legitimitet är också nära kopplad till procedurerna,
dvs. till om den formella hanteringen av olika frågor inom
strukturerna uppfattas som rättvis eller inte. Om procedurerna för
besluten uppfattas som legitima kan också de som har en annan
uppfattning när det gäller innehållet i besluten acceptera dem.
Legitimitetsnormernas källor
o
o
o
Det civila samhället och vardagslivet.
Sociala fält.
Rummet för offentlig debatt och politik.
