Ämnen i grundlärarprogrammets inriktning mot arbete i
årskurserna 4-6
Här presenteras ämnena Engelska och lärande, Matematik och lärande, Naturorientering,
teknik och lärande, Samhällsorientering och lärande samt Svenska och lärande vilka ges
inom grundlärarprogrammet vid Malmö högskola.
Ett av dessa ämnen väljs som fördjupningsämne. I fördjupningsämnet skriver studenten två
självständiga arbeten varav ett är examensarbetet. I fördjupningsämnet integreras också en del
av den utbildningsvetenskapliga kärnan med ämnesstudierna.
Ämnespresentationerna är avsedda att fungera som stöd för såväl studentens undervisning i
den verksamhetsförlagda utbildningen som handledarens vägledning och vfu-lärarens
bedömning av studentens kunskaper, färdigheter, förhållningssätt och värderingsförmåga.
Syftet är att belysa principer för undervisning i grundskolan utan anspråk på att föreskriva hur
denna undervisning ska bedrivas.
Grundlärarprogrammets ämnen är både akademiska och professionsinriktade.
Ämneskunskaper med tillhörande forskningsområde knyts samman med kunskaper som en
blivande lärare behöver för att kunna stödja och stimulera elevers lärande. Ämnena inbegriper
således akademiskt ämne, didaktik och metodik samt skolans kunskapsuppdrag.
Ämnesstudierna sker både på högskolan och partnerskolan. De erfarenheter som studenten
gör i sin verksamhetsförlagda utbildning bearbetas och fördjupas i de högskoleförlagda
kurserna. Ämnespresentationerna kan med fördel användas i detta arbete.
I de verksamhetsförlagda kurserna ska studenten på motsvarande sätt ges möjlighet att
använda de kunskaper och kompetenser som hon/han tillägnat sig i de högskoleförlagda
kurserna för att kunna fördjupa sin förståelse och sin handlingskompetens. I detta arbete är
ämnespresentationerna avsedda att ge ett gott stöd.
1
Engelska och lärande
Inledning
Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i engelska och VFUlärarens bedömning av studentens språkundervisning i årskurserna 4–6.
Även om engelskundervisning inte ska stöpas i en viss form, går det att beskriva principer
som den bör bygga på. Förutom kursplanen i engelska utgår denna text från
Kommentarmaterial till kursplanen i engelska (Skolverket 2011), Principles of instructed
language learning av Rod Ellis (System 33, 2005), Text, topics and tasks (Lundahl 2014) samt
framgångsfaktorer för språkundervisning nämnda i en rapport om engelskundervisning
(Skolinspektionen, Rapport 2011:7).
Kommunikativ språkundervisning
En kommunikativ språkundervisning som stödjer 4–6-elevers språkutveckling bedrivs till
största del på engelska, och undervisningen utgår från innehållsliga teman såsom vardagliga
situationer, händelser, fritidsaktiviteter och sociala relationer. Elevernas erfarenheter,
intressen och kunskaper fokuseras också, och elevernas liv utanför skolan relateras till det
som sker i skolan.
Undervisningen är strukturerad, och mål och syften tydliggörs. Eleverna utvecklar sin
språkförmåga i interaktion med andra och stärks i tilltron till sin egen språkförmåga. Eleverna
uppmuntras att våga använda sin engelska, vilket innebär mycket språkande i par och mindre
grupper. Ramarna för samtal är tydliga, och från årskurs 4 till 6 vidgas de så att eleverna får
allt större möjlighet att uttrycka sig med egna ord. Undervisningen fungerar på funktionell
grund och bygger inte bara på det verbalspråkliga utan också på dramatiseringar och sånger.
Eftersom alla elever ska ges en möjlighet att vara framgångsrika, byggs alternativ in i
uppgifter. Vidare behöver inte alla elever läsa samma texter, och det kan finnas olika
skrivuppgifter att välja mellan. Idealet är att språkanvändningen är engagerande och lustfylld.
2
Språkförmågorna ger stöd åt varandra
De olika språkförmågorna går in i varandra och stödjer varandra. Ord och fraser återanvänds
(recycling), och ord och fraser isoleras inte från de sammanhang där de förekommer. Vidare
lär sig eleverna många fasta fraser. Känsla för uttal övas genom fraser, sånger, enkla dialoger
och dramatiseringar. Gott uttal handlar inte om ett visst slags brittiskt eller amerikanskt uttal
utan om tydlighet och flyt. Det är vidare naturligt om barnens förstaspråk används som en
resurs i språkinlärningen. Men principen om flerspråkighet (plurilingualism) innebär inte att
all språkinlärning går via elevernas förstaspråk och avgjort inte att allt översätts. I
mångspråkiga klassrum är det dessutom olyckligt om alla förklaringar går via svenskan.
Eleverna använder kommunikationsstrategier och utvecklar sin förmåga att förstå det mesta i
talade texter även om de inte förstår allt. De övar sig också i att gissa sig till betydelsen av ord
och fraser i skrivna texter. I det talade språket tränar de sig på att kommunicera även när deras
engelska inte räcker till.
Olika slags muntliga och skriftliga texter från olika medier används, inklusive bilder. Vid
lyssnande och läsning ligger fokus på texter som beskriver, berättar, förklarar, informerar och
instruerar, men texter som diskuterar kan också förekomma. Beträffande skrivande, tal och
samtal fokuseras berättelser, beskrivningar, meddelanden, presentationer och förklaringar.
Vid samtal förekommer även intervjuer, och från sjätte klass introduceras enkla diskussioner,
t ex om för- och nackdelar.
Från årskurserna 4 till 6 höjs de kognitiva kraven successivt. Lärandet utgår från
stödstrukturer och ett allt ökande språkligt inflöde, muntligt och skriftligt. Läsförståelse
stannar inte vid det som ”står i texten”. Eleverna vänjer sig vid att dra egna slutsatser.
Bedömning
Bedömning av elevernas språkförmåga fungerar som en del av undervisningen i form av
muntlig och skriftlig återkoppling på det eleverna säger, samtalar om, lyssnar på, läser om och
skriver. I den muntliga återkopplingen kan läraren t ex ställa följdfrågor och be eleven att
förtydliga det som sagts. Huvudprincipen är att läraren svarar på vad eleven sagt snarare än på
hur det har sagts.
3
Bedömningen anpassas till att det i varje klass finns elever med olika förmågor. Bedömningen
utgår därför från enskilda elevers språkförmåga. Själv- och medbedömning förekommer
också.
Referenser
Ellis, Rod (2005). Principles of instructed language learning. System 33: 209–224.
Engelska i grundskolans årskurser 6–9. Kvalitetsgranskning. Rapport 2011:7 (2011)
Stockholm: Skolverket.
Kommentarmaterial till kursplanen i engelska. (2011). Stockholm: Skolverket.
Lundahl, Bo (2014). Text, topics and tasks – Teaching English in years 4– 6. Lund.
Studentlitteratur.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm:
Skolverket.
4
Matematik och lärande
Inledning
Denna text är avsedd att fungera som stöd för lärarstudenters undervisning i matematikämnet
och vfu-lärarens bedömning av undervisningen i årskurserna 4-6.
Förutom kursplanen i matematik utgår denna text från kommentarmaterial till kursplanen i
matematik, Paul Black & Dylan Williams (2009), Developing the theory of formative
asseessment, Lisa Björklund Boistrup (2010), Assesment discourses in mathematics
classroom. a multimodal socialsemiotic study samt Richard Skemp (1976), Relational
understanding and instrumental understanding.
Mångfacetterad matematik
Matematiken har en unik ställning inom olika vetenskaper som ett verktyg, men den har också
ett estetiskt egenvärde. Att uppleva matematisk skönhet kan innebära att urskilja ett
matematiskt mönster, eller att uppleva ett samband mellan till synes olika begrepp, utan att
omedelbart fundera över om det kan användas praktiskt. Matematiken är således
mångfacetterad genom att den förutom att vara ett nyttoverktyg också utgör ett språk, ett
kulturarv, en konstform och en vetenskap.
Matematiska kompetenser
Lgr 11 och kursplanen i matematik skriver fram en undervisning där elever får utveckla sin
matematik genom fem matematikdidaktiska kompetenser: 1) att formulera och lösa problem
med hjälp av matematik samt värdera valda strategier och metoder, 2) att använda och
analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp, 3) att välja och använda
lämpliga matematiska metoder för att göra beräkningar och lösa rutinuppgifter, 4) att föra och
följa matematiska resonemang samt 5) att använda matematikens uttrycksformer för att
5
samtala om, argumentera och redogöra för frågeställningar, beräkningar och slutsatser. Denna
syn på matematik präglar lärarutbildningsämnet Matematik och lärande vid Malmö Högskola.
Matematik som aktivitet
Den matematik som studenten möter tar sin utgångspunkt i det faktum att hon/han ska bli
lärare i matematik. Studenten ska därför utveckla sin förmåga att organisera
undervisningssituationer för att elever på bästa sätt ska kunna lära sig matematik. Därför
präglas undervisningen i lärarutbildningen av synen på matematik som en aktivitet:
matematisering, upptäckande, argumentering, formulering och hypotesprövning. Studentens
egen utvecklingsprocess betonas genom självständigt arbete med didaktiska situationer för att
därigenom göra upptäckter, finna mönster och samband samt skapa relationer och
argumentera.
Studenten får även möta matematiken i förhållande till andra ämnen och ur ett
samhällsperspektiv. Matematik handlar om mycket mer än att räkna ut uppgifter korrekt. Det
handlar snarare om att prova sig fram för att nå svaret på ett problem som ska lösas. I
undervisningen möter studenten därför begrepp och metoder utifrån olika situationer och
sammanhang. I detta perspektiv kommer även leken in. Studenten får möta ett lärande utifrån
spel, lekar etc.
En annan aspekt av matematikundervisningen rör språkets betydelse för utveckling av en
ämnesförståelse. De språkligt stödjande formerna kan vara bild, drama samt talat och skrivet
språk.
Bedömning
Undervisningen i bedömning bygger på bedömning för lärande. Så kallad formativ
bedömning. Ett synsätt som bygger på att läraren med hjälp av bedömning kan stödja elever i
deras vidare i lärprocesser. Även den summativa bedömningen har sin plats i undervisningen
vid till exempel skriftliga omdöme och betyg. Som student får man möta varför, vad och hur
man kan bedöma elevers kunskaper både summativt såväl som summativt.
6
Referenser
Björklund Boistrup, Lisa (2010). Assessment discourses in mathematics classrooms: a
multimodal social semiotic study. Department of Mathematics and Science Education,
Stockholm University.
Black, Paul & William, Dylan (2009). Developing the theory of formative asseessment.
Educational Assessment, Evaluation and Accountability (formerly: Journal of Personnel
Evaluation in Education), 2009, 21, 1, 5-31, Springer.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (2011). Stockholm:
Skolverket.
Skemp, Richard (1976). Relational understanding and instrumental understanding.
Mathematics Teaching, 77, 20-26 (7 s).
7
Naturorientering, teknik och lärande
Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i
naturorientering/teknik och VFU-lärarens bedömning av studentens undervisning i
årskurserna 4–6. Texten utgår förutom från kursplanerna i biologi, fysik, kemi och teknik,
även från Kommentarmaterial (2011) i respektive skolämne, samt aktuell forskning.
Särskilda kursplaneskrivningar i respektive NO-ämne
Till skillnad från skrivningarna i Lgr 11 (2011) inom de tre naturorienterande ämnena för
årskurs 1-3, där samma centrala innehåll och kunskapskrav finns för alla ämnena, anges för
årskurserna 4-6 tre olika kursplanetexter, en för respektive NO-ämne d v s biologi, fysik och
kemi. Dessa förtydliganden inom de olika ämnena har gjorts för att försäkra att eleverna i
årskurserna 4-6 får ta del av naturvetenskapens hela och breda fält. Det betonas dock ”att
studierna i de enskilda ämnena ska bidra till en helhet” (Kommentarmaterial till alla NOämnen, 2011). Syftestexterna, som är snarlika, lyfter inte bara fram ämnesförståelse, utan
också naturvetenskapens karaktär och frågor som rör en hållbar utveckling. Detta är också i
linje med NO-didaktisk litteratur, som fokuserar på bl a bärande idéer (Areskoug m.fl., 2013)
och problematisering (Wickman & Persson, 2008).
Naturvetenskaplig kunskap
Det är uttalat i Lgr 11 (2011) att elever ska ges möjlighet att utveckla förmågan att använda
sina naturvetenskapliga kunskaper för att bl a kunna granska information, kommunicera och
ta ställning i olika frågor, genomföra undersökningar samt använda begrepp, modeller och
teorier. För att kunna använda sina naturvetenskapliga kunskaper behöver eleverna utveckla
naturvetenskaplig förståelse. Läraren måste inneha förståelsekunskaper, till skillnad från
utantillkunskaper, för att kunna skapa goda förutsättningar för eleverna att utveckla sin
förståelse mot ett allt mer abstrakt tänkande.
Det centrala innehållet i respektive NO-ämne för årskurserna 4-6 är indelat i olika
kunskapsområden, som bygger vidare på det centrala innehållet i den integrerade NO8
undervisningen i årskurserna 1-3. I själva undervisningen med eleverna är det lärarens uppgift
att på ett genomtänkt sätt kombinera och integrera innehållet i dessa kunskapsområden och
göra det till en helhet (Andersson, 2008, 2011). Denna integration kan förstärkas genom
tydliga kopplingar inte bara till det centrala innehållet i NO-ämnena, utan också till andra
skolämnen.
Enligt Lgr 11 (2011) för årskurserna 4-6 ska följande kunskapsområden behandlas i biologi:
Natur och samhälle, Biologin och världsbilden, samt Biologins metoder och arbetssätt. I fysik
behandlas områdena: Fysiken i naturen och samhället, Fysiken i vardagslivet, Fysiken och
världsbilden, samt Fysikens metoder och arbetssätt. I kemi är det följande områden som ska
behandlas: Kemin i naturen, Kemin i vardagen och samhället, Kemin och världsbilden, samt
Kemins metoder och arbetssätt.
Teknik – kunskaper och medvetenhet
Teknik är ett fristående skolämne som syftar till att eleverna ska utveckla kunskaper och
medvetenhet inom det tekniska området, vilket behövs i vår allt mer teknikintensiva värld.
Elevers intresse för hur saker i deras vardag fungerar, hur tekniken runt dem löser olika
problem och hur de själva kan utveckla tekniska idéer står i fokus i teknikundervisningen. I
teknikämnet ska elever utveckla förmågor att identifiera och analysera tekniska lösningar
utifrån ändamålsenlighet och funktion, identifiera problem och behov som kan lösas med
teknik och utarbeta förslag till lösningar, använda teknikområdets begrepp och
uttrycksformer, värdera konsekvenser av olika teknikval för individ, samhälle och miljö samt
analysera drivkrafter bakom teknikutveckling och hur tekniken har förändrats över tid.
För att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sina tekniska förmågor är det viktigt att
läraren är insatt i vilka dessa förmågor är och hur de kan stärkas hos eleverna. Teknikämnet
har traditionellt dominerats av att bygga och konstruera, och alltför sällan tagit sin
utgångspunkt i kursplanen och elevernas intressen (Teknik i grundskolan 2014:14, 2014).
Därför läggs stor vikt vid att studenten ska känna förtrogenhet med teknikämnets alla delar i
lärarutbildningens undervisning.
I Lgr 11 (2011) är kunskapsområdena i teknik desamma genom hela grundskolan med en
tydlig progression från årskurs 1 till 9. De olika kunskapsområdena för årskurserna 4-6 i
9
teknik behandlar: Tekniska lösningar, Arbetssätt för utveckling av tekniska lösningar, samt
Teknik, människa, samhälle och miljö.
Undervisning till förståelse
I lärarutbildningens undervisning är målet att skapa förutsättningar för studenten att utveckla
förståelse inom de olika NO-ämnena och teknik för såväl varje ämne som ämnesövergripande
för att förstå helheten. Det är viktigt att såväl studenten som eleverna tränas i att ha sin
utgångspunkt i konkreta och autentiska händelser, där också det ämnesspecifika språket
kommuniceras och utmanas.
Bedömning
Bedömning för lärande, d v s formativ bedömning, innebär att läraren ger stöd till elevens
vidare utveckling och lärande mot de kunskapskrav som ställs. En förutsättning för det är att
undervisningen utformas efter kunskapskraven och de behov som eleven har på vägen att nå
dit. Den summativa bedömningen används främst när betyg ska sättas. Studenten ska träna sig
i att bedöma elevers prestationer/kunskaper, såväl formativt som summativt.
Referenser
Andersson, Björn (2008). Grundskolans naturvetenskap: Helhetssyn, innehåll och
progression, Lund: Studentlitteratur.
Andersson, Björn (2011). Att utveckla undervisning i naturvetenskap – kunskapsbygge med
hjälp av ämnesdidaktik, Lund: Studentlitteratur.
Areskoug, Mats, Ekborg, Margareta, Lindahl, Britt & Rosberg, Maria (2013).
10
Naturvetenskapens bärande idéer, Malmö: Gleerups.
Kommentarmaterial till kursplanerna i biologi, fysik, kemi respektive teknik. (2011).
Stockholm: Skolverket.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Lgr 11. (2011).
Stockholm: Skolverket.
Teknik i grundskolan 2014:04 (2014). Stockholm: Skolinspektionen.
Wickman, Per-Olof & Persson, Hans (2008). Naturvetenskap och naturorienterande ämnen i
grundskolan – en ämnesdidaktisk vägledning, Stockholm: Liber.
11
Samhällsorientering och lärande
Inledning
Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i SO-ämnena och i
VFU-lärarens bedömning av studentens undervisning i årskurserna 4-6.
Förutom kursplanerna i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap utgår denna
presentation, från kommentarmaterial till kursplanen i respektive ämne, från Franck (2013)
samt från Jönsson & Odenstad (2014).
Demokratisk värdegrund
Undervisningsinnehållet i SO-ämnena svarar mot skolans demokrati- och värdegrundsuppdrag. Därför finns det anledning att vid planering av undervisning särskilt betona de två
första kapitlen i Lgr11.
Ämnesöverskridande helhet
Med utgångspunkt i läroplanens kursplaner ska lärare undervisa i de fyra separata skolämnena
geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap från och med årskurs 4. Det centrala
innehållet är samlat under fyra till fem rubriker. Kunskapskraven följer logiskt samma form
och är indelade i betygsnivåerna A - F. I Lgr11, Kap. 2 understryks dock, att helheter ska
främjas. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla förståelse för hur olika
ämnesområden hänger ihop i större kunskapsområden, detta för att undvika att eleverna
utvecklar fragmentariska ämneskunskaper.
Progressionen i undervisningen inom de olika ämnena geografi, historia, religionskunskap
och samhällskunskap, har de första skolåren som bas. I kommentarerna till kursplanen står att
det är ”av stor vikt att läsa och tillgodogöra sig alla fyra kursplanerna […] för att förstå det
centrala innehållet i SO 1-3. Det är viktigt för att kunna se progressionen i respektive ämne.”
(Kommentarmaterial till samtliga SO-ämnen).
12
I styrdokumenten finns alltså en inneboende spänning mellan en samlad SO-undervisning och
en undervisning i fyra separata ämnen. Den ämnesdidaktiska forskningen har främst varit
inriktad på respektive ämne, och det finns få studier som handlar om de samhällsorienterande
ämnena som en helhet.
En kommunikativ undervisning
En kommunikativ undervisning, som överbryggar de till synes motstridiga kraven och stödjer
elevers kunskapsutveckling i SO i årskurserna 4-6, kan beskrivas på följande vis:
Elevernas associationer, frågor och resonemang kring det arbetsområde/ämne som behandlas
välkomnas av en följsam och inkännande lärare. I ett sådant arbetsklimat tillåts eleverna, att
arbeta ämnesöverskridande, och deras väg till förståelse går via egna frågeställningar inom
andra skolämnen än det som tillfälligtvis står på schemat.
SO-ämnena är viktiga för att utbilda självständiga, kritiskt tänkande samhällsmedlemmar.
Undervisningen ger eleverna förutsättningar att tänka i termer av orsak och verkan samt att
kritiskt värdera argument. Att söka information, att vara källkritisk, att kunna jämföra och
därefter dra slutsatser om likheter och skillnader är centrala förmågor som eleverna ska
utveckla under hela sin skoltid.
Metodik
En ny skrivning i högskoleförordningen (SFS 2013:1118) kräver att studenten ska visa både
kunskaper i och förmåga att tillämpa sådan metodik som krävs för undervisning i sina olika
undervisningsämnen. Det är inte meningen att undervisningen i de samhällsorienterande
ämnena ska stöpas i en viss form. Lärarens frirum att tillsammans med eleverna välja innehåll
och arbetsformer är inte ifrågasatt. Lgr11 föreskriver inte hur undervisning ska bedrivas. Den
lokala nivån kan därför fritt välja arbetsformer utifrån det lokala sammanhanget.
En god undervisning förutsätter en bred undervisningsrepertoar som möjliggör för eleverna att
lära sig på olika sätt. Undervisningen organiseras i syfte att skapa förutsättningar för alla
elever att träna och utveckla kunskap om ämnesspecifika begrepp i funktionella sammanhang.
13
En granskning av redskapen för lärande görs därför utifrån ett första- och
andraspråksperspektiv.
Eleverna får möjlighet att börja i sin egen erfarenhet och nära omvärld. Detta kan innebära
långt borta och nära både rumsligt som tidsmässigt. Närområdet kan tolkas i vidaste
bemärkelse och anpassas till det valda innehållet samt till elevernas erfarenheter. ”Ute är
inne” är centralt för SO-undervisningen. Det är av vikt att eleverna får egna erfarenheter i
autentiska miljöer som ett sätt att nå uppställda mål och läroplanens kunskapskrav.
I det ämnesspecifika innehållet ökar komplexiteten i takt med elevernas ålder. Krav ställs på
allt större textförståelse. Elevernas erfarenheter och tankar utgör utgångspunkt för
undervisningen och måste i allt högre grad utmanas av en engagerad och kunnig lärare. I
ämnet geografi kan det handla om hållbar utveckling, fältstudier och hur man tolkar tabeller
och diagram samt resonemang kring orsaker och konsekvenser. Undervisningen i historia
bidrar till att eleverna utvecklar ett historiemedvetande samt tillägnar sig kunskap om
historiebruk. Kunskapsområdena presenteras kronologiskt i kursplanen men måste inte
studeras i kronologisk följd eller ett i taget. Centralt att behandla inom religionskunskap är
den ömsesidiga påverkan mellan religion och samhälle, populärkultur kopplad till identitet
och livsfrågor samt etik. I samhällskunskap framhävs identitetsutveckling och
grupptillhörigheter i samhället, mediers betydelse samt frågor kring de mänskliga
rättigheterna.
Centrala begrepp samt förmågan att kritiskt granska, tolka och använda källor återkommer i
samtliga ämnen.
Estetiska lärprocesser
SO-ämnena kan med fördel kopplas till olika estetiska lärprocesser där eleverna - som redskap
för lärande - skriver, ritar, fotograferar, dramatiserar, bygger tredimensionellt, skapar bilder i
olika material, arbetar med musik, rörlig bild och sociala medier/internet samt berättar om
sina erfarenheter med sina egna frågor som utgångspunkt och med lärarens kunskap och
engagemang som en betydelsefull förutsättning för elevernas utveckling och lärande.
14
I ett ämnesöverskridande arbetssätt ska SO-läraren kunna identifiera de olika skolämnena
geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap. Progressionen i
ämnesundervisningen tydliggör sålunda, utifrån en stabil grund, elevernas utveckling och
lärande från förskoleklass och vidare genom årskurserna 1 till 9.
Bedömning
Formativ bedömning, bedömning för lärande, som stödjer elevernas lärande förutsätter att
undervisningen anpassas/formas efter målet med undervisningen och de behov eleverna har
på vägen dit. Eleverna ska få möjlighet att visa att deras kunskaper svarar mot läroplanens
kunskapskrav.
Referenser:
Franck, Olof (red.) (2013). Samhällsämnenas didaktik. Åk 4-6. Lund: Studentlitteratur.
Jönsson, Anders & Odenstad, Christina (2014). Bedömning i SO: För grundskolan. Malmö:
Gleerups.
Kommentarmaterial till kursplanen i geografi (2011). Stockholm: Skolverket.
Kommentarmaterial till kursplanen i historia (2011). Stockholm: Skolverket.
Kommentarmaterial till kursplanen i religionskunskap (2011). Stockholm: Skolverket.
Kommentarmaterial till kursplanen i samhällskunskap (2011) Stockholm: Skolverket.
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Lgr11 (2011). Stockholm:
Skolverket.
15
Svenska och lärande
Inledning
Denna text är avsedd att fungera som stöd för studentens undervisning i svenskämnet och vfulärarens bedömning av studentens undervisning årskurserna 4-6.
Förutom kursplaner för svenska och svenska som andraspråk utgår denna presentation, till
största delen, från kommentarmaterial till respektive ämne, samt från aktuell forskning.
Kunskapens sammanhang
Kunskaper om omvärlden och oss själva är inte statiska, utan skapas och omskapas i samspel
med andra. Framför allt är det viktigt att studenten skapar undervisningsförlopp som utgör en
helhet och inte delas upp i mindre fragment.
En utgångspunkt för utbildningen är att kunskap skapas i språkliga sammanhang, bärs fram
via olika medier och ger uttryck åt människors sociala och kulturella tillhörighet. Även språk,
liksom text, uppfattas i en utvidgad mening. Bild, musik, rörelse, lek etc är språk som skapar
texter där ordet inte alltid dominerar.
Lgr 11 och kursplanen i svenska betonar en undervisning, där elever får utveckla sitt språk
genom att läsa, skriva och samtala med allvar och mening kring ett viktigt innehåll. Genom att
få göra detta kan eleverna stärka sin tilltro till sin kommunikativa förmåga i tal och skrift.
Samtidigt bör undervisningen genom lek, läsning och samtal ge möjlighet för eleverna att få
uppleva och känna.
En grundläggande tanke är att elevernas tidiga och fortsatta läs- och skrivutveckling byggs på
ett sådant sätt att de redan från början uppfattar och använder språket, både det talade och det
skrivna, som ett verktyg för att uttrycka egna tankar och ta del av andras. I den
högskoleförlagda undervisningen får studenten möta olika typer av texter i skilda
sammanhang.
16
Språk och förståelse
Språk är centralt i allt lärande. Språk-, kunskaps- och identitetsutveckling går hand i hand, och
det ena kan inte frikopplas från det andra. Genom språket uttrycker människor sina tankar,
kunskaper, erfarenheter och känslor och kan förstå hur andra människor tänker och känner.
Det är viktigt att ha ett rikt och varierat språk för att kunna förstå och verka i dagens kulturellt
heterogena samhälle. Denna syn på språk präglar lärarutbildningens ämne Svenska och
lärande.
Vägar in i skriftspråket
Studenten får under sin utbildning utveckla kunskap om olika synsätt och metoder för den
fortsatta läs- och skrivundervisningen i årskurserna 4-6. Studenten får också arbeta med att
förstå elevernas olika vägar in i skriftspråklighet och hur denna utveckling kan stöttas och
bedömas. Studentens arbete med att förstå och göra undervisning av det centrala innehållet
blir viktigt liksom att förstå att man använder språket olika i olika sociala sammanhang.
Undervisningen måste ge studenten och därigenom också elever insikt om att sättet vi
kommunicerar på kan få konsekvenser för andra människor. Den undervisning som
studenterna iscensätter ska ge möjlighet för alla elever att bli synliggjorda genom att olika
språk och kulturer ges plats. I slutänden handlar det om att förbereda eleverna för att kunna
och vilja aktivt delta i samhällslivet.
Referenser
Kommentarmaterial till kursplanen i svenska (2011). Stockholm: Skolverket.
Liberg, Caroline (2007). Språk och kommunikation. I: Att läsa och skriva – forskning och
beprövad erfarenhet. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Liberg, Caroline & Säljö, Roger (2014) Grundläggande färdigheter – att bli medborgare. 359379. I: Lundgren, Ulf P., Säljö, Roger & Liberg, Caroline (red.) Lärande Skola Bildning.
Grundbok för lärare. Stockholm: Natur & Kultur.( S 359-379.)
17
Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Lgr11 (2011). Stockholm:
Skolverket
Nya språket lyfter!: bedömningsstöd i svenska och svenska som andraspråk för grundskolans
årskurs 1-4. Rev. uppl. (2011). Stockholm: Skolverket.
2015-08-13
18
