Överklagande av kammarrättens dom i mål nr 8040-15

Utvecklande av talan
1 (4)
2016-09-15
Dnr: 2016/442
Högsta förvaltningsdomstolen
Box 2293
103 17 STOCKHOLM
Klagande
NN
Ombud: Förbundsjuristen N N
Unionen, sektionen för juridik, försäkring & avtalssamordning
105 32 STOCKHOLM
Överklagat avgörande
Kammarrättens i Stockholm dom den 7 juli 2016 i mål 8040-15
Saken
Arbetslöshetsförsäkring
_________
Yrkande
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) yrkar att Högsta
förvaltningsdomstolen upphäver underinstansernas avgöranden och
återförvisar målet för ny beräkning av N N dagsförtjänst med beaktande av
den bonus som betalats ut under den aktuella ramtiden.
Prövningstillstånd
Frågan i målet gäller om bonus som utgått vid två tillfällen under ramtiden till N N (här N
N) ska räknas in i underlaget för hans dagsförtjänst.
Rättsläget får anses vara oklart.
Av förarbetena till lagen om arbetslöshetsförsäkring framgår att i underlaget för
dagsförtjänstberäkningen ska normalt förekommande ersättningar för obekväm
arbetstid, skifttillägg, regelbundet utgående drickspengar, naturaförmåner och
ersättning för mera regelbundet förekommande övertidsarbete ingå. Däremot ska
inte ersättning för tillfälligt övertidsarbete, gratifikationer eller andra ej
regelmässigt utgående ersättningar ingå1.
1
Prop. 1973:56, s. 235
Postadress
Box 210, 641 45 Katrineholm
Besöksadress
Hantverkaregatan 3
Växel
0150-48 70 00
Fax
0150-487002
Webbplats
www.iaf.se
2016-09-15
2 (4)
Dnr: 2016/442
De krav som ställs på de ersättningar som ska ingå i underlaget för beräkningen av
dagsförtjänsten är att ersättningen ska betalas ut regelmässigt och vara
regelbundet förekommande.
Bonussystem är inte ovanliga i anställningsförhållanden. Bonussystemen är
reglerade i avtal eller planer. Regelmässigheten är således inget problem i praxis.
Däremot har frågan om bonus utgått regelbundet varit en fråga för prövning i de
allmänna förvaltningsdomstolarnas överinstanser.
Regeringsrätten har i sitt avgörande RÅ 2009 ref 105, som grundar sig på
regleringen av dagsförtjänstberäkningen före år 2007, ansett att bonus som tal
utgått en gång per år som tillägg till arbetstagarens ordinarie lön inte kunde anses
som en sådan regelbunden och normalt förekommande ersättning som ska räknas
med i underlaget för beräkningen av dagsförtjänsten.
I ett par av senare års kammarrättsavgöranden2 har domstolarna ansett att för att
räknas med i underlaget för dagsförtjänst bör ersättningen utgå vid åtminstone
fyra tillfällen under ett år. Antalet tillfällen som bonus utgått.
I här aktuellt mål har kammarrätten ansett att bonus som utgått under den
sökandes ramtid vid två tillfällen inte kunde anses tillräckligt regelbundet för att
den utbetalda bonusen skulle räknas in i underlaget för dagsförtjänst.
Det finns vare sig i lagstiftning eller förarbeten angivet vad som avses med
regelbundet och normalt förekommande utbetalningar av ersättning. Det enda som
läsas ut av äldre lagstiftning är att vissa avvikelser från ersättningar som endast är
tillfälliga får göras. Lagstiftningen har emellertid ändrats såväl när det gäller
normalinkomst som också normalarbetstid, och det råder i dagsläget oklarhet om
vad som avses med begreppet regelbundet och normalt förekommande
ersättningar.
Det kan vidare ifrågasättas om inte endast en utbetalning per år bör anses som
regelbundet och normalt utgående ersättning, förutsatt att ersättningen hänför sig
till arbete som utförts under ramtiden. Detta särskilt med beaktande av att
normalinkomsten och dagsförtjänsten numera beräknas på alla inkomster som
hänför sig till arbete under hela ramtiden om tolv månader, oavsett om månaden
ingår i arbetsvillkoret eller inte.3
Det är därför principiellt viktigt att Högsta förvaltningsdomstolen tar upp målet
till prövning och klargör vad som i dag avses med regelbundet och normalt
förekommande ersättningar.
2
Kammarrättens i Stockholm dom den 13 oktober 2013 i mål nr 2470-13 och Kammarrättens i
Göteborg dom den 30 december 2014 i mål nr 7315-13.
3
Prop.2008/09:127, s. 36 jfr, också prop. 2006/07:15, s. 26–27
2016-09-15
3 (4)
Dnr: 2016/442
Grunder
N N har under tre år haft en visstidsanställning som ambulerande tjänsteman hos
ett bemanningsföretag. Anställningen upphörde den 31 december 2014. Han
anmälde sig som arbetslös och ansökte om arbetslöshetsersättning från och med
den 29 januari 2015.
N N arbetade heltid hos bemanningsföretaget och fick månadslön på 52 500
kronor. Därutöver fick han bonus enligt en hos företaget upprättad bonusplan.
Företagets bonussystem har varit konstruerat så att bonusutbetalningarna varierat
både till antal och också storlek beroende på arbetstagarens prestation. Vid
maxinmal nivå på måluppfyllelsen enligt planen kunde bonus utgå kvartalsvis. N
N har uppnått en viss nivå av försäljningsmålen hos företaget och fått bonus
utbetald vid en eller två gånger per år under anställningstiden.
Unionens arbetslöshetskassa beviljade N N arbetslöshetsersättning från och med
den 29 januari 2015 men räknade inte med utbetalningarna av bonus, som utgått
under ramtiden, i underlaget för hans dagsförtjänst. Ärendet omprövades av
kassan utan ändring, och N N överklagade till förvaltningsrätten, som avslog hans
överklagande. N N fullföljde sin talan till Kammarrätten i Stockholm.
Kammarrätten anför i sina domskäl bland annat att domstolen anser att
regeringsrättens avgörande RÅ 2009 ref 105 och förarbetsuttalandena i prop.
1973:56 samt IAF:s föreskrifter är relevanta i målet. Kammarrätten har vidare
anfört att N N:s bonus varit prestationsbaserad men anser, att även om N N genom
sina prestationer har kunnat påverka om och i så fall hur stor bonus han skulle få,
kan varken utbetalningarnas frekvens eller storleken anses ha varit helt
förutsebara. Kammarrätten bedömer därför att den bonus som utbetalats vid två
tillfällen inte kan anses som en sådan regelbunden och normalt förekommande
ersättning som ska räknas in i underlaget för dagsförtjänstberäkningen.
Aktuell reglering
Aktuell reglering framgår av underinstansernas avgöranden.
IAF:s bedömning
Underinstanserna synes inte ha släppt taget om praxis, som bygger på gammal
lagstiftning och gamla förarbetsuttalanden. I dess förarbeten omnämns
överhuvudtaget inte bonus. Däremot anges ackordslön och drickspengar som
exempel på regelbundet och normalt förekommande ersättningar som bör ingå i
underlaget för dagsförtjänstberäkningen medan tillfälliga inkomsten till exempel
gratifikationer bör uteslutas i detta underlag.
Visserligen finner IAF att huvudprincipen om att regelbundet utgående onerösa
ersättningar bor ingå i underlaget för beräkningen av dagsförtjänst medan
tillfälliga och benefika ersättningar inte bör medtas.
2016-09-15
4 (4)
Dnr: 2016/442
IAF ställer sig dock frågande till hur en prestationsbaserad bonus, som utgår
enligt en fastställd plan kan anses vara mindre förutsebar än ackordslön och
drickspengar, som anges i ovan nämnda förarbeten. Dessa ersättningar är i lika
hög grad som prestationsbaserad bonus är beroende av ett arbetslags respektive en
arbetstagares prestationer.
En ännu viktigare omständighet är att lagstiftningen har förändrats. Idag ska all
inkomst av arbete under hela ramtiden om tolv månader ingå i beräkningen av
såväl normalarbetstiden som normalinkomsten och dagsförtjänsten. Detta gäller
oavsett om månaden inte innehåller tillräckligt mycket arbete för att ingå i
arbetsvillkoret.
IAF anser, i likhet med vad N N och hans ombud anfört i kammarrätten, att det
kan ifrågasättas om inte endast en onerös ersättning som utgått under ramtiden ska
beaktas vid beräkningen av dagsförtjänsten. Däremot ska enligt IAF:s uppfattning
benefika ersättningar eller förmåner till exempel gratifikationer eller 50årspresenter fortfarande inte tas med i underlaget för dagsförtjänstberäkningen.
I N N:s fall har bonus betalats ut vid en eller två gånger per år under
anställningstiden, eftersom han har presterat och nått en viss nivå av
måluppfyllelsen enligt den av företaget fastställda bonusplanen.
IAF anser att N N genom företagets bonussystem har kunnat påverka sina
arbetsprestationer på ett sådant sätt att han såväl har kunnat förutse att bonus
skulle komma att betalas ut till honom som också inrättat sig ekonomiskt efter
inkomsten. Bonus har dessutom utgått till honom vid upprepade tillfällen under
anställningstiden. Enligt IAF:s uppfattning, får N N:s bonus anses uppfylla
kriterierna för regelbundet och normalt förekommande ersättningar, som ska ingå
i underlaget för beräkningen av hans dagsförtjänst.
Det kan slutligen nämnas att N N har haft en så hög ordinarie lön att hans
dagpenning inte påverkas av den bonus, som betalats ut till honom. Däremot ger
inräknandet av bonus i underlaget för beräkningen av hans dagtjänst möjlighet för
honom att till exempel kunna tillgodogöra sig en privat inkomstförsäkring.
Urban Forsberg
tf. chefsjuris
Carina Karlsson
verksjurist