2012-01-23
1 (4)
Dnr: 2011/927 J 4
Rättsenheten
Kammarrätten i Stockholm
Box 2202
103 17 STOCKHOLM
Yttrande i mål nr. 7348-11 Unionens arbetslöshetskassa ./.
NN
Kammarrätten i Stockholm har begärt att Inspektionen för
arbetslöshetsförsäkringen (IAF) ska yttra sig i målet. IAF lämnar därför följande
yttrande.
IAF:s ställningstagande
IAF avstyrker bifall till Unionens arbetslöshetskassas överklagande.
Frågan i målet
Frågan i målet är om N N kan anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande i
enlighet med 9 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och haft rätt
till ersättning, under perioden den 2 november –den 2 december 2009, då han
inte utfört något arbete åt det bemanningsföretag som han periodvis har varit
anställd hos för att hyras ut.
Bakgrund
N N (här N N) har under perioden mars 2007 – april 2009 haft kontakt med
bemanningsföretaget Maxkompetens Konsult AB och utfört uppdrag som
utbildare hos företagets kunder samtidigt som han studerat.
Han har haft en s.k. behovsanställning hos företaget från och med den 2
november 2009 alternativt till dess att arbetet är slut dock längst till och med den
31 december 2009.
Av anställningsavtalet som N N har ingått med Maxkompetens Konsult AB
framgår, när det gäller allmänna anställningsvillkor, bl.a. att avtalet är ett ramavtal
som börjar gälla vid varje anrop om arbete hos kundföretaget samt att mellan
anställningstillfällena föreligger inget anställningsförfarande.
Postadress
2011/888 J 0
Besöksadress
Växel
Fax
Webbplats
www.iaf.se
2012-01-23
2 (4)
Dnr: 2011/927 J 4
Tillämplig författning
Av 9 § första stycket ALF följer att rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande
som
1. är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgivares
räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i
veckan,
2. är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte
anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,
3. är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i
den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer,
4. medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den
offentliga arbetsförmedlingen, och
5. aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.
Den som uppfyller samtliga villkor enligt ovan anses stå till arbetsmarknadens
förfogande.
Uthyrning av arbetskraft
Rätt till ersättning från arbetslöshetskassa efter avslutad visstidsanställning
Enligt praxis har personer som haft upprepade uppdrag i ett och samma
bemanningsföretag för uthyrning till kundföretag inte ansetts ha rätt till
arbetslöshetsersättning. Denna praxis grundar sig på avgöranden under tidigt
1990-tal från Försäkringsöverdomstolen1, vars syfte var att förhindra att arbetslöshetsförsäkringen utnyttjas som löneutfyllnad.
För rätt till arbetslöshetsersättning krävs att den enskilde är arbetslös och
oförhindrad att åta sig arbete, dvs. står till arbetsmarknadens förfogande för en
heltidstjänst enligt de grundvillkor som anges i 9 § lagen (1997:238) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF).
För bemanningsföretagen liksom för andra företag gäller lagen (1982:80) om
anställningsskydd (LAS). Huvudregeln är enligt LAS tillsvidareanställning, men
även visstidsanställningar är tillåtna. Det innebär att även bemanningsföretagen
har möjlighet att träffa avtal om visstidsanställningar.
1
FÖD 2519-02, 865-93:10, 2840-92:7, jfr också Kammarrättens i Göteborg dom den 27
april 2006 i mål nr. 6678-04, Kammarrättens i Sundsvall dom den 23 september 2005 i
mål nr. 1152-04 och Kammarrättens i Stockholm dom den 9 juni 2004 i mål nr. 5088-03
(entreprenad)
2012-01-23
3 (4)
Dnr: 2011/927 J 4
Senare års praxis
Våren 2007 avgjorde Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen),
två mål2 som gällde rätten till arbetslöshetsersättning för en person som hade
haft upprepade visstidsanställningar för att hyras ut hos samma
bemanningsföretag.
Vid två tillfällen hade personen ifråga haft vikariat hos bemanningsföretaget och
vid det tredje tillfället hade personen på grund av arbetsbrist fått sluta sin
visstidsanställning innan den löpt ut.
Regeringsrätten fann i det första målet (mål 4040-05) att det inte framkommit
annat än att de två visstidsanställningarna var vikariat med syfte att ersätta hos
bemanningsföretaget anställd personal. Vidare framgår inte annat än att de två
vikariaten var förenliga med LAS och inom branschen gällande kollektivavtal.
Under sådana förhållanden får den sökande betraktas som arbetslös efter det att
den andra anställningen hos företaget upphört. Även i det andra målet (mål 404105) fann Regeringsrätten att det inte framkommit annat än att den aktuella
visstidsanställningen, i likhet med vad domstolen i nyss nämnda mål funnit vara
fallet med de två tidigare vikariaten, var förenlig med såväl LAS som inom
branschen gällande kollektivavtal. Regeringsrätten ansåg att den sökande under
sådana förhållanden får betraktas som arbetslös efter det att anställningen hos
företaget upphört.
IAF:s ställningstagande
Om det går att fastställa tidsramen för en deltidsanställning avseende uthyrning
kan de vanliga bestämmelserna om rätt till fyllnadsersättning under 75 ersättningsdagar tillämpas. Många deltidsanställningar inom bemanningsföretagens
uthyrningsverksamhet består av korta uppdrag med kort varsel, som normalt
innebär att en person som är kontrakterad på t.ex. hel- eller halvtid under en
begränsad anställningstid kan arbeta från 0 till 40 eller 0 till 20 timmar per vecka
utan att veta var eller när han eller hon ska utföra arbetet. Det är ännu svårare att
bedöma om en person som är behovsanställd utan någon angiven sysselsättningsgrad kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Visserligen får
varje enstaka uppdrag anses utgöra en visstidsanställning, men det torde också
2
RÅ 2007 ref 20
2012-01-23
4 (4)
Dnr: 2011/927 J 4
krävas att bemanningsföretaget inte binder arbetstagaren så att denne kan tacka
nej till uppdrag och anta arbete hos annan arbetsgivare.
I här aktuellt mål framgår att det anställningsavtal som träffats mellan
Maxkompetens konsult AB och N N är en behovsanställning från och med den 2
november 2009 till dess att arbetet är slut dock längst till och med den 31
december 2009. Avtalet utgör en ram och hindrar inte N N, under tid då han har
saknat arbete hos bemanningsföretagets kunder, att söka och anta arbeten hos
andra arbetsgivare. Det framgår inte heller av handlingarna att N N under aktuell
tid har fortsatt att studera. N N kan således inte anses ha varit bunden till
bemanningsföretaget på ett sätt som hindrat honom från att stå till
arbetsmarknadens förfogande under tid då han varit utan arbete (jfr
säsongsarbetslöshet, RÅ 2003 ref 101). Under sådana förhållanden bör han
enligt IAF.s uppfattning ha rätt till arbetslöshetsersättning under perioden den 2
november – den 2 december 2009, förutsatt att han i övrigt uppfyller villkoren för
rätt till ersättning enligt ALF.
Mot denna bakgrund avstyrker IAF bifall till överklagandet.
LS
CK
