Regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa sexuellt våld och andra sexuella övergrepp Ett samhälle som värnar människors frihet och trygghet måste på alla sätt bekämpa våld, våldtäkter och sexuella övergrepp. Att flickor och kvinnor begränsar sina liv av rädsla för våld i eller utanför hemmet är ett allvarligt demokratiskt problem. Dessa platser ska vara trygga platser – inte brottsplatser. Regeringen förstärker därför nu arbetet för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra genom att särskilt fokusera på sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Nyamko Sabuni Jämställdhetsminister VILL DU VETA MER? Gå in på www.regeringens.se/jamstalldhet och läs mer om Mäns våld mot kvinnor. Artikelnummer U12.001 Grafisk formgivning: Blomquist Annonsbyrå • Omslagsfoto: Florence Montmare / Johnér • Tryck: Åtta.45 Tryckeri AB Innehåll S2 REGERINGENS ARBETE MOT SEXUELLT VÅLD OCH ANDRA SEXUELLA ÖVERGREPP S4 FÖREBYGGANDE ARBETE S7 INSATSER TILL STÖD FÖR UTSATTA S12 INSATSER RIKTADE TILL VÅLDSUTÖVARE S16 INSATSER RIKTADE TILL RÄTTSVÄSENDET S20 ÖKAD KUNSKAP Utbildningsinsatser för att motverka sexuell exploatering av unga via internet Kunskapsstöd om attityder till våld Ökad trygghet i stads- och tätortsmiljöer Utveckling av stöd till kvinnor som har utsatts för sexuella övergrepp Informationskampanj för att minska mörkertalen Utvärdering av samverkansprojekt Intervju: Kvinnofridslinjen fyller många funktioner Behandling av personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld Utveckling av socialtjänstens arbete med våldsutövare Intervju: Att tidigt förhindra ett destruktivt beteende Förstärkt skydd för personlig och sexuell integritet Utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer Intervju: Arbetet för att hjälpa brottsoffer som utsatts för sexuellt våld Ökad kunskap om sexuellt våld och andra sexuella övergrepp Regeringens arbete mot sexuellt våld och andra sexuella övergrepp Att bekämpa mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, våld i samkönade relationer samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål har högsta­prioritet i regeringens jämställdhetsarbete. Under perioden 2011–2014 intensifierar regeringen arbetet med att förebygga och bekämpa sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Majoriteten av sexualbrottsoffren är flickor och kvinnor. Regeringen har beslutat om 120 miljoner i satsningen. Våld och andra former av övergrepp mot kvinnor är enligt regeringen den mest akuta jämställdhetsfrågan i dag. Psykiskt, fysiskt och sexuellt våld kan under inga omständigheter accepteras eller ursäktas. Att motverka mäns våld mot kvinnor är därför en fråga av högsta prioritet för jämställdhetspolitiken. Mäns våld mot kvinnor berör hela samhället, såväl kvinnor som män. Mäns fysiska, psykiska och sexuella våld mot kvinnor utgör ett allvarligt hinder för jämställdhet och kvinnors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter. Sexuellt våld bidrar till ojämställdhet mellan kvinnor och män i samhället i stort, inte bara i den nära relationen. Rädslan för att bli utsatt inskränker flickors och kvinnors livsutrymme. Förutom att skydda och bistå dem som utsätts måste samhället konfrontera de bakomliggande värderingar och attityder som bidrar till våldsutövandet. I det förebyggande arbetet med attityder och värderingar är det särskilt angeläget att fokusera på barn och unga. Regeringen har sedan den tillträdde 2006 gjort en omfattande satsning på att bekämpa mäns våld mot kvinnor genom tre handlingsplaner: Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade rela2 tioner (skr. 2007/08:39), Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (skr. 2007/08:167) samt Handlingsplan för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja (skr. 2009/10:229). Flera uppdrag till myndigheter har handlat om insatser för att förebygga och bekämpa våld där sexuellt våld kan förekomma. Detta arbete har bidragit till att vålds- och sexualbrott är en prioriterad fråga inom rättsväsendet och sociala myndigheter. Inom Polisen bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete för att öka all berörd personals kompetens att hantera denna typ av ärenden. Flera åtgärder har också vidtagits för att öka lagföringen och säkra kvalitet och effektivitet i handläggningen av sexualbrotten. I socialtjänstlagen (5 kap. 11 § 1 st.) påtalas socialtjänstens ansvar för alla brottsoffer och deras anhöriga. Här avses även offer för sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Kommunerna tar enligt Socialstyrelsen i dag ett helt annat ansvar än tidigare för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld och arbetar mer strukturerat och övergripande med dessa frågor. Under innevarande mandatperiod intensifierar regeringen arbetet med att förebygga och bekämpa våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Mäns våld mot kvinnor är ofta både fysiskt, psykiskt och sexuellt I begreppet mäns våld mot kvinnor ingår våldtäkt och andra sexualbrott som män begår mot kvinnor. Våld i nära relationer är ofta både fysiskt, psykiskt och sexuellt. Det är inte ovanligt att en fysisk misshandel följs av ett sexuellt övergrepp. Insatser mot mäns våld mot kvinnor bidrar därför till att förebygga och bekämpa sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. En övervägande majoritet av de som utsätts för sexualbrott är kvinnor. De som misstänks och döms för sexualbrott är nästan uteslutande män. Under 2010 polisanmäldes 17 167 sexualbrott i Sverige. Våldtäkt och försök till våldtäkt står för drygt en tredjedel av alla anmälda sexualbrott. När det gäller polisanmälda fullbordade våldtäkter har de oftast skett i en nära relation där gärningsman och offer är nuvarande eller tidigare makar, sambos eller pojkvän och flickvän enligt rapporten Våldtäkt – en kartläggning av polisanmälda våldtäkter av Brottsförebyggande rådet, Brå, (rapport 2005:07). Unga kvinnor är särskilt utsatta för våldtäkt och sexuella övergrepp visar kartläggningen. Bland de polisanmälda fallen som rör våldtäkt och våldtäktsförsök är majoriteten av dem som utsätts under 29 år. Nära hälften av de drabbade är kvinnor mellan 18–29 år. Mellan 1995 och 2006 rörde 29 procent av anmälda våldtäkter unga under 18 år. I Nationella Trygghetsundersökningen, NTU, 2010 uppgav 3,5 procent av kvinnorna mellan 16 och 24 år att de hade utsatts för sexualbrott, att jämföras med 1,4 procent av samtliga kvinnor. Av de polisanmälda våldtäkterna har enligt statistiken 32 procent skett inom en nära relation, detta trots att anmälningsfrekvensen för brott där gärningspersonen är okänd för offret anmäls i högre grad. Sexualbrott förblir oupptäckta Brottsförebyggande rådet framför i rapporten Våldtäkt mot personer 15 år eller äldre att de allra flesta sexualbrott förblir oupptäckta (rapport 2008:13). Det är därför svårt att bedöma hur omfattningen och utvecklingen ser ut. Sedan mitten av 1990-talet har antalet polisanmälda våldtäkter mer än fördubblats. Den kraftiga ökningen under de senaste åren beror delvis på att definitionen i lagstiftningen under 2005 har breddats till att omfatta fler handlingar. Antalet­ fall med flera gärningsmän har ökat betydligt och det har även skett en ökning av våldtäkter med obekant eller mycket ytligt bekant gärningsman. I sin rapport anger Brå att det främst är en förhöjd anmälningsbenägenhet men även en ökning av vissa våldtäktstyper som ligger bakom ökningen av antalet anmälningar. En förändring är att andra anmälare än offret, t.ex. socialtjänst eller skola, allt oftare kontaktar polisen för att anmäla en våldtäkt. Fler drabbade kontaktar också sjukvården direkt efter övergreppet, vilket gör att fler får stöd efter våldtäkten samtidigt som det underlättar polisutredningen. Det är dock viktigt att vara medveten om att olika brottstyper polisanmäls i varierande omfattning beroende på en rad omständigheter, t.ex. brottsoffrets relation­till förövaren. Det medför att de uppskattade mörkertalen för olika brottstyper varierar. När det gäller sådana vålds- och sexualbrott som i oproportionellt hög grad drabbar kvinnor jämfört med män uppskattas mörkertalen vara relativt sett stora och sannolikt är den verkliga siffran över antalet kvinnor som utsätts för vålds- och sexualbrott betydligt högre än statistiken anger. Sexuellt våld förekommer även i samkönade relationer samt förövas av kvinnor mot män. Bland män är andelen utsatta 2–3 procent. Sexuellt våld mot män är en kategori av brott där mörkertalet sannolikt i särklass är mest omfattande. I de fall sådana brott anmäls till polisen är även för­övaren oftast en man. Enligt en forskningsöversikt som Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, har tagit fram är formerna för våldsutövning likartade inom heterosexuella och samkönade parrelationer (rapport 2009:2). Det övergripande ansvaret för frågor som rör våld och andra övergrepp mot barn ligger inom regeringens politik för barnets rättigheter. För mer information se regeringens webbplats: www.regeringen.se/barnetsrattigheter 3 FÖREBYGGANDE ARBETE Utbildningsinsatser för att motverka sexuell exploatering av unga via internet Regeringen har gett Ungdomsstyrelsen ett förnyat uppdrag att under 2011–2013 genomföra utbildningsinsatser i syfte att förebygga att ungdomar blir utsatta för sexuell exploatering via internet och andra interaktiva medier. Många barn och ungdomar har integrerat internet och andra interaktiva medier i sina liv på helt andra sätt än vuxna. Dessa medier erbjuder goda möjlig­heter till sociala kontakter. Tyvärr har internets expansion tillsammans med den tekniska utvecklingen­av mobiltelefonen även inneburit att bilder med sexuellt innehåll lätt får en spridning. Det är inte heller ovanligt att barn blir kontaktade av vuxna som etablerar en förtroendefull relation med barnet i syfte att senare utnyttja barnet sexuellt. Ungdomsstyrelsen har med utgångspunkt i under­lag från studien Se mig – unga om sex och internet (rapport 2009:9) ut­arbetat metodmaterial för grundskolan och gymnasiet som används i seminarier och utbildningar. Fyra av tio unga anser att det är acceptabelt att ha sex mot ersättning om 4 båda är med på det och en av tio kan tänka sig att ta emot ersättning för sex. Studien visade dessutom att det finns starka samband mellan att ha varit utsatt för sexuella övergrepp som barn och senare i livet erbjuda sex mot ersättning. Ungdomsstyrelsen har med utgångspunkt i underlag från studien utarbetat metodmaterial för grundskolan och gymnasiet och genomfört ett stort antal seminarier och utbildningar. Utbildningsinsatserna syftar till att höja kunskapsnivån bland personalgrupper som arbetar med ungdomar om hur man kan arbeta förebyggande mot att ungdomar blir utsatta för sexuell exploatering via internet och andra interaktiva medier. Ungdomsstyrelsen får disponera 15 miljoner kronor för uppdraget som ska redovisas senast den 15 februari 2014. FÖREBYGGANDE ARBETE Kunskapsstöd om attityder till våld För att förebygga bl.a. sexuellt våld har regeringen gett Ungdomsstyrelsen i uppdrag att ta fram kunskapsstöd­som är inriktat på attityder och värderingar kring jämställdhet­, maskulinitet och våld. För att framgångsrikt förebygga mäns våld mot kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och sexuellt våld behövs mer kunskap om pojkars och unga mäns attityder till jämställdhet, manlighet och våld tillsammans med insatser inom området. Killar och män står för majoriteten av våldet i samhället. De utövar våld mot varandra och utsätter även unga tjejer och kvinnor för våld. Men det finns få studier om pojkars och unga mäns våldsutövning utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Regeringen har därför uppdragit åt Ungdomsstyrelsen att göra en studie av pojkars och unga mäns attityder och värderingar kring jämställdhet, maskulinitet och våld. Studien ska också beskriva pojkars och unga mäns utsatthet för våld och användning av våld. Vidare ska skillnader mellan könen när det gäller våldsanvändning och utsatthet för våld analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Ungdomsstyrelsen ska även göra en analys av svenska och internationella metoder och attitydförändrande arbeten som riktas till pojkar och unga män. Syftet med analysen ska vara att identifiera framgångsfaktorer, problemområden, kunskapsluckor och utvecklingsbehov i fråga om attityder och värderingar kring jämställdhet, maskulinitet och våld. Studien ska redovisas senast den 1 februari 2013. Med utgångspunkt i studiens resultat ska Ungdomsstyrelsen genomföra utbildningsinsatser för berörd personal som arbetar med ungdomar. Ungdomsstyrelsen får disponera 13 miljoner för uppdraget som ska slutredovisas senast den 31 december 2014. 5 FÖREBYGGANDE ARBETE Ökad trygghet i stads- och tätortsmiljöer Rädsla för sexuellt våld begränsar flickors och kvinnors frihet. Regeringen har gett uppdrag till Boverket om stärkt trygghet i stads- och tätortsmiljöer. Olika miljöer kan genom sin utformning bidra till känslor av otrygghet och rädsla för t.ex. sexualbrott, vilket begränsar människors och i synnerhet flickors och kvinnors möjligheter till ett gott liv. Boverket har under 2008–2010 haft regeringens uppdrag att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv (M2008/3813/H). Trygghets- och jämställdhetsfrågorna har med anledning av uppdraget stått i fokus under tre år i stadsbyggnadsdebatten. Det är nu angeläget att dessa frågor integreras med övriga frågor som rör samhällsplanering och bebyggelseutveckling och med flera aktörer. Flera av de projekt som har fått stöd har 6 färdigställts under hösten 2010, och det finns därför anledning att på olika sätt följa upp och sprida erfarenhet från dessa projekt. Boverket ska utvärdera effekter i ett urval av de 130 projekt som Boverket och länsstyrelserna har beviljat stöd för i syfte att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv. I uppdraget ligger också att med vunna erfarenheter som grund redovisa hur frågorna kan integreras i samhällsplanering och bebyggelseutvecklingen. Boverket får disponera 4 miljoner kronor för uppdraget som ska redovisas senast den 15 februari 2013. INSATSER TILL STÖD FÖR UTSATTA Utveckling av stöd till kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp Regeringen har gett Uppsala universitetet i uppdrag att utveckla och förbättra stödtelefonen Kvinnofridslinjen så att den får bättre förutsättningar­att tillgodose behoven hos kvinnor som har utsatts för hot, våld och sexuella övergrepp. Nationellt kunskapscentrum för frågor om mäns våld mot kvinnor, NCK, vid Uppsala universitet har till uppgift att bl.a. utveckla och sprida kunskap och information om mäns våld mot kvinnor, heders­ relaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer samt att utveckla metoder för bemötande och omhändertagande av personer som har misshandlats eller våldtagits. I uppdraget ingår även att stödja driften av den nationella stödtelefonen, Kvinnofridslinjen, som bedrivs vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för de som utsatts för hot, våld eller sexuella övergrepp. Till Kvinnofridslinjen kan personer samt närstående till personer som utsätts för hot och våld ringa dygnet runt, kostnadsfritt, för att få tala om sina upplevelser samt få råd om till vem de kan vända sig för att få vård eller anmäla brott. På Kvinnofridslinjen arbetar socionomer och sjuksköterskor som har vana vid att möta människor i kris eller i svåra livssituationer. Personalen har också genomgått en specialutformad utbildning om mäns våld mot kvinnor. Som komplement till telefonen finns även en webbplats. Uppdraget syftar till att kvalitetssäkra det stöd som Kvinnofridslinjen ger till de våldsutsatta och till att nå ut till fler av dem som utsätts för hot, våld eller sexuella övergrepp. Utvärderingar i slutet av 2010 visar att kännedomen om Kvinnofridslinjen generellt är hög, men att det finns stora variationer mellan olika åldersgrupper och olika delar av landet. Kvinnofridslinjen måste synas för att vara till nytta. Regeringen bedömer att en utveckling av Kvinno­ fridslinjen som syftar till att nå fler utsatta samt öka tillgängligheten för alla åldersgrupper skulle bidra till att förbättra och utöka stödet till de som utsätts för hot, våld eller sexuella övergrepp. NCK får disponera 12 miljoner kronor för uppdraget som ska redovisas senast den 1 april 2015. 7 INSATSER TILL STÖD FÖR UTSATTA Informationskampanj för att minska mörkertalen De allra flesta sexualbrott förblir oupptäckta. Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en informationskampanj när det gäller brott i nära relationer. Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en informationskampanj när det gäller brott i nära relationer, inklusive heders­ relaterat våld och förtryck. Syftet med kampanjen ska vara att uppmärksamma dessa typer av brott och uppmuntra­att brotten anmäls, dvs. minska mörker­talet. Målgrupper är både de som är direkt utsatta för brott och de som bevittnar brott. Det är av vikt att så många som möjligt kan få del av informationen. I arbetet med uppdraget ska Rikspolisstyrelsen därför särskilt beakta behovet av information för barn och unga, för personer med funktionsnedsättning samt för personer med annat modersmål än svenska. Under hösten 2009 och i början av 2010 genomförde Rikspolisstyrelsen en informationskampanj mot brott i nära relationer, Kom till oss, som ingick i ett regeringsuppdrag som Rikspolisstyrelsen­fick 2007. Informationskampanj­ ens primära målgrupp var personer som utsatts för 8 våld i en partnerrelation men vände sig också till dem som bevittnat eller kände till våld i en nära relation­. I och med informationskampanjen lyckades polisen bredda allmänhetens bild av vad brott i nära relationer kan vara. Antalet anmälda brott i nära relationer hade de första fyra månaderna 2011 ökat med 13 procent i förhållande till motsvarande period 2009. Detta kan naturligtvis bero på ett flertal olika faktorer, men polisens aktiva arbete inom området är sannolikt en bidragande orsak. Regeringen­anser att polisens arbete med att informera om brott i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, och uppmuntra brottsutsatta att ta kontakt med polisen är angeläget. Ambitionen att minska mörkertalet när det gäller dessa typer av brott kräver långsiktiga och kontinuerliga insatser.­För uppdraget, som ska redovisas senast den 1 september 2013, får Rikspolisstyrelsen disponera 14 miljoner kronor. INSATSER TILL STÖD FÖR UTSATTA Utvärdering av samverkansprojekt Regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera Projekt Karin, en samverkansmodell för kvinnor som utsatts för våld, inklusive sexuellt våld. Regeringen har verkat för att de myndigheter som kommer i kontakt med de kvinnor som utsatts för bl.a. sexuellt våld samverkar. Ett exempel är Projekt Karin i Malmö där våldsutsatta kvinnor kan möta polis, åklagare och socialtjänst i samma lokaler. Projekt Karin i Malmö är en modell för samlokalisering och samverkan mellan berörda myndigheter och organisationer som syftar till att underlätta för våldsutsatta kvinnor att få tillgång till samhällets skydd och stöd. Ett ökat samarbete inom och mellan myndigheter och andra aktörer som kommer i kontakt med våldsutsatta och förövare är av stor betydelse för att utsatta personer ska få den hjälp de behöver. Samtidigt kan samverkansfrågor vara komplicerade, eftersom myndigheterna sinsemellan har olika uppdrag, regelverk och arbetsrutiner att förhålla sig till, liksom olika typer av kompetenser. Regeringen har därför gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att utvärdera verksamheten vid Projekt Karin i Malmö. Syftet är att få information om hur arbetsformen fungerar utifrån de deltagande myndigheternas perspektiv och uppdrag samt vilken betydelse den har för kvaliteten och effektiviteten i myndigheternas arbete. Utvärderingen ska bl.a. inbegripa en analys av om arbetsformen har haft någon effekt på rättsväsendets utredningar, antalet lagförda gärningsmän och handläggningstiderna. Även eventuella effekter på vilket stöd och skydd som de våldsutsatta kvinnorna erbjudits samt om detta har påverkat risken för att kvinnorna utsätts igen ska analyseras. Samverkansmodellens effekter ska också analyseras i förhållande till kostnaderna. Generella lärdomar och goda exempel ska lyftas fram. Fördelar och nackdelar med Projekt Karin i förhållande till andra former för lokal myndighetssamverkan inom detta område bör belysas. För uppdraget, som ska redovisas senast den 31 mars 2013, får Brottsföre­byggande rådet disponera 1,5 miljoner kronor. 9 1 INSATSER TILL STÖD FÖR UTSATTA Foto: Josef Nylén Kvinnofridslinjen fyller många funktioner Det nya regeringsuppdraget ger oss möjligheter­ att ytterligare utveckla Kvinnofridslinjen­ och att genomföra riktade insatser för att nå nya grupper av våldsutsatta. Det säger Åsa Witkowski­, verksamhetschef på Nationellt centrum­för kvinnofrid, NCK. 10 ” Kvinnofridslinjen måste vara känd av dem som behöver hjälp och det ska vara lätt att hitta numret.” 1 INSATSER INSATSER TILL TILL STÖD STÖD FÖR FÖR UTSATTA UTSATTA Kvinnofridslinjen startades i december 2007 och är fortfarande i ett uppbyggnadsskede. Att bygga upp en nationell stödtelefon är ett pionjärarbete – samtidigt som kvinnor får professionell hjälp får Kvinno­fridslinjen viktiga erfarenheter och kunskap som kan användas för att förbättra stödet för kvinnor som har utsatts för hot, våld och sexuella övergrepp. Genom det nya regeringsuppdraget får Kvinnofridslinjen möjlighet att satsa ytterligare på att utveckla och kvalitetssäkra arbetet. – Att utsättas för våld får stora konsekvenser, både psykiskt och fysiskt. Att ringa till Kvinnofridslinjen kan vara ett första steg för att förändra sin situation, säger Åsa Witkowski. Kvinnofridslinjen kan hjälpa den som utsatts för sexuellt våld eller ett sexuellt övergrepp. – Om man har blivit utsatt är det viktigt att få prata med någon om vad man har varit med om, och personalen på Kvinnofridslinjen har stor erfarenhet av att ge stöd i sådana situationer. Därför finns Kvinno­fridslinjens visitkort också med i de spårsäkringssatser som används av hälso- och sjukvården vid en undersökning efter ett sexuellt övergrepp. Om kvinnan inte har varit hos en läkare när hon ringer till oss, uppmanar vi henne att kontakta hälso- och sjukvården och berättar vilken hjälp hon kan få där. Förutom att ge vård kan sjukvården säkra spår som kan användas som värdefull stödbevisning vid en eventuell rättegång, säger Åsa Witkowski. Genom Kvinnofridslinjen kan kvinnorna, förutom stöd, också få råd om till vem de kan vända sig för att få ytterligare hjälp där de bor. Även vänner och anhöriga är välkomna att ringa. – En nationell stödlinje har visat sig passa bra för den här typen av problem. Våldsutsatta kvinnor har ett behov av att kunna ringa dygnet runt, året om. De ringer just i det ögonblick när de har möjlighet och känner att de orkar. Den som vill får vara anonym och samtalet kostar ingenting, säger Åsa Witkowski. De som svarar i telefonen är sjuksköterskor eller socionomer som har lång erfarenhet av att tala med människor i kris. Förutom att ge direkt stöd kan Kvinnofridslinjens personal hänvisa vidare till andra­hjälpinstanser, som socialtjänsten, kvinnojourer, hälso- och sjukvården eller polisen. De allra flesta ringer till Kvinnofridslinjen för att få stöd och bekräftelse. För många är det första gången någonsin de pratar med någon om vad de har utsatts för. Det är också vanligt med frågor om barnen, och praktiska frågor om skyddat boende, sociala frågor eller om hur rättsprocessen fungerar. Väldigt många är utsatta för psykiskt våld. Det ger inga skador som syns och ofta är kvinnorna övertygade om att ingen skulle tro dem om de berättade vad deras partner säger när de är ensamma. – Kvinnofridslinjen måste vara känd av dem som behöver hjälp och det ska vara lätt att hitta numret, annars blir den inte till nytta. En av grundtankarna med Kvinnofridslinjen är just att det ska vara lätt att söka hjälp. Därför sprider vi information om vår stödtelefon på många olika sätt: genom informationsmaterial i form av affischer och små visitkort på sammanlagt 25 olika språk, genom annonskampanjer­ och via webbplatsen www.kvinno­fridslinjen.se. Vi har haft en väldigt stor ökning av antalet besök på webbplatsen och vet att många går in där först och läser innan de bestämmer sig för att ringa till oss, berättar Åsa Witkowski. www.kvinnofridslinjen.se Viktigt med spårsäkring För omhändertagandet av sexualbrottsoffer har NCK utarbetat ett program för hälso- och sjukvården. Här ingår en guide och konkreta anvisningar för undersökning och spårsäkring, så att rättsväsendets beslutsunderlag ska bli fullständiga och ändamålsenliga. Syftet är att säkerställa att hälso- och sjukvården ställer rätt frågor och tar rätt prover på rätt sätt. 11 INSATSER RIKTADE TILL VÅLDSUTÖVARE Behandling av personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld Regeringen har beviljat Karolinska universitetssjukhuset 10 miljoner kronor för att utveckla och kvalitetssäkra den verksamhet som tar emot personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld. Sedan 2006 har Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, CASM, funnits vid Karolinska universitets­sjukhuset. CASM är en multidisciplinär verksamhet som tar emot patienter med sexuella funktionsstörningar, sexuella avvikelser och hyper­sexuell störning samt män med andrologiska sjukdomar. År 2010 hade CASM:s mottagning för sexualmedicin 2 200 patientbesök med sexuell avvikelse­eller hypersexuell störning. Majoriteten av patienterna är män (ca 95 procent) i åldern 18–65 år. Av patienterna som samtyckt till dokumentation hade ca 50 procent diagnosen hypersexuell störning, ca 25 procent hade diagnosen pedofili och 25 procent bedömdes ha ett ”sexuellt högriskbeteende”. I gruppen rapporterade en stor del att deras sexuella beteenden är olagliga och skulle kunna leda eller har lett till att de döms för brott. Regeringen­ bedömer att det finns ett behov att utveckla verksamheter som vänder sig till personer som inte är föremål för åtgärder inom ramen för exempelvis kriminalvård eller sluten ungdomsvård. Utvecklingen omfattar följande delar: 12 1. att etablera en s.k. stopptelefon mot sexuellt våld genom att utveckla befintlig telefon- och internet­ verksamhet i syfte att nå en större och bredare målgrupp än i dag, dvs. personer, främst män, som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld samt närstående till dessa och personal inom relevanta verksamheter, 2. att kartlägga lokala verksamheter inom området i syfte att kunna hänvisa hjälpsökande och anhöriga i hela landet samt lägga grund för ett nationellt nätverk av vårdgivare och andra aktörer inom området, 3. att utveckla och evidensbasera de behandlingsmetoder och arbetssätt som används vid CASM i dag i arbetet med personer som utövar eller riskerar att utöva sexuellt våld samt utvärdera effekterna av en s.k. stopptelefon. INSATSER RIKTADE TILL VÅLDSUTÖVARE Utveckling av socialtjänstens arbete med våldsutövare En viktig del i bekämpandet av sexuellt våld är insatser riktade till våldsutövare. Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en förstudie­inför utveckling av kunskapsstöd, metodutveckling och vägledning­för socialtjänstens arbete med våldsutövare. Inom socialtjänsten och i andra verksamheter arbetar man i dag med olika metoder för män som ut­ övar våld, inklusive sexuellt våld. Insatser som riktar sig till våldsutövande män är en viktig del i arbetet för att förebygga och bekämpa sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Socialtjänsten har ett ansvar för att se till att hela familjen får den hjälp och det stöd som respektive person behöver. Regeringen­är angelägen om att det utvecklas kunskapsbaserade och mer enhetliga metoder och arbetssätt som kan användas i socialtjänsten vid insatser för våldsut­ övare, främst män som utövar våld. Det är viktigt att de metoder som utvecklas beaktar kvinnors och barns trygghet och säkerhet. Socialstyrelsen fick därför i februari 2011 i uppdrag att göra en förstudie för att identifiera vilka åtgärder som behöver vidtas inom den närmsta treårsperioden för att utveckla metoder, kunskapsstöd och vägledning till socialtjänsten för insatser till våldsutövare samt en verksamhetsnära manual för socialtjänstens insatser för denna målgrupp. Uppdraget redovisades i oktober 2011. Socialstyrelsen föreslår utvecklingsinsatser för att bl.a. få fler våldsutövare att gå i behandling samt lämnar även förslag till utveckling av socialtjänstens arbete för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Förslagen bereds nu vidare inom Regeringskansliet. 13 2 INSATSER RIKTADE TILL VÅLDSUTÖVARE Foto: Mikael Lundgren, Regeringskansliet Att tidigt förhindra ett destruktivt beteende Vi ökar kännedomen om vår verksamhet och därmed att det finns hjälp att få för ett destruktivt­sexuellt beteende som riskerar skada såväl andra som sig själv. Det säger Katarina Öberg, psykolog och Stefan Arver, verksamhetschef på Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, CASM, vid Karolinska sjukhuset i Huddinge. 14 ” Vi kan också peka på negativa konsekvenser av ett skadligt beteende.” 2 INSATSER RIKTADE TILL VÅLDSUTÖVARE En åtgärd som har vidtagits för att förebygga sexuellt våld och andra sexuella övergrepp är en s.k. stopptelefon. Den ska öka kännedomen om möjlighet­till behandling av sexuell problematik för personer som befinner sig i en risksituation att begå övergrepp. – De som hittills frivilligt valt att söka upp Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, CASM, för att gå i behandling är huvudsakligen män med någon form av riskfyllt beteende för sexuellt våld eller brist på skyddande faktorer. Riskfaktorer kan vara ett sexuellt problembeteende såsom stark upptagenhet av sexuella tankar och handlingar, någon form av avvikande sexualitet såsom exhibitionism eller dragning till barn. Det kan också vara svårigheter med att leva sig in i andra eller att hantera sina impulser. Andra riskfaktorer är psykiatrisk samsjuklighet såsom depression, missbruk, ångesttillstånd eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det kan också vara en omgivande miljö som uppmuntrar till destruktiva sexuella beteenden som att ”man har rätt att ta det man vill ha” och en mycket negativ syn på kvinnor. Skyddande faktorer är att ha god kännedom om sina problem och svårigheter, att vara i en ”skyddande” miljö som en arbetsplats där man ingår i ett sammanhang och kan bidra med något. En skyddande miljö är goda relationer i ömsesidighet och samtycke med andra­, också intima goda relationer räknas hit såsom sexuella relationer med andra i samtycke, berättar Katarina Öberg. beteende kan vi i första hand öka motivation att söka hjälp för att inte leva ut ett skadligt beteende. Men vi kan också peka på negativa konsekvenser av ett skadligt beteende. Att regeringen bidragit med medel att utveckla verksamheten och lansera stopptelefonen gör att vi kommer kunna nå fler personer som är i risksituation att begå sexuellt tvång eller våld, hävdar Stefan Arver. Utvecklingsarbetet på CASM har också till syfte att fånga upp närstående och personal som möter målgruppen. Katarina Öberg berättar mer. – De kan få information om vår verksamhet eller information om var de kan vända sig och en första preliminär hjälp att bedöma den uppkomna situationen – framförallt hjälp och stöd att söka vidare till andra aktuella instanser som socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, mansjour eller mans­ centrum. De kan också få hjälp att informera den som det gäller om vår verksamhet. Det behöver göras mer för våldsutövarna och i vårt arbete ingår också att kartlägga andra presumtiva vårdgivare, efter det kommer vi att ha bättre kännedom om hur det ser ut i landet. www.karolinska.se Hjälplinjen, tel. 020-66 77 88 – Genom att vi ökar kännedomen om vår verksamhet och informerar om att det finns hjälp att få för ett destruktivt sexuellt beteende som riskerar att skada såväl andra som en själv, kan vi få fler att frivilligt söka sig till behandling eller hjälp för att förändra beteenden. För att öka kunskapen om vår telefon kommer vi att öka kännedomen hos målgrupper, d.v.s. de som är i risk att utöva sexuellt våld och tvång samt hos andra vårdgivare och nationella aktörer som kommer i kontakt med målgruppen. För dem som ringer och vill förändra ett skadligt 15 INSATSER RIKTADE TILL RÄTTSVÄSENDET Förstärkt skydd för personlig och sexuell integritet I ett betänkande av 2008 års sexualbrottsutredning (SOU 2010:71) föreslås bl.a. vissa förändringar i straffbestämmelserna om sexualbrott i syfte att ytterligare förstärka skyddet för personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Vidare föreslås de lagändringar som krävs för att Sverige ska kunna tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Betänkandet har remissbehandlats. Målsättningen är att besluta om en proposition under våren 2012. I oktober 2010 presenterade 2008 års sexualbrotts­ utredning sitt betänkande Sexualbrottslag­ stiftningen – utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71). Utredningen hade i uppdrag att bl.a. utvärdera tillämpningen av 2005 års sexualbrotts­ reform och att analysera frågan om Sveriges tillträde till Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Betänk­andet innehåller flera förslag i syfte att ytterligare­förstärka skyddet för personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Förslagen innebär bl.a. att våldtäktsbestämmelsen utvidgas så att fler fall av sexuella utnyttjanden 16 blir att bedöma som våldtäkt, tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn utvidgas, straffskalorna för vissa brott skärps samt bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas. I betänkandet föreslås vidare att Sverige ska tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. För att möjliggöra detta föreslås bl.a. att kravet på dubbel­ straffbarhet tas bort samt preskriptionstiden för­ längs för ytterligare brott. Förslaget har remitterats och bereds nu vidare inom Regeringskansliet. Målsättningen är att besluta om en proposition under våren 2012. INSATSER RIKTADE TILL RÄTTSVÄSENDET Utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer Regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att vidareutveckla­och genomföra ett utbildningsprogram för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning­och rättegång. Under senare år har mycket arbete initierats och genom­förts för att på olika sätt förbättra bemötandet­av bl.a. sexualbrottsoffer i rätts­ väsendet. Det finns dock fortfarande behov av utbildning inom detta område. Detta gäller speciellt­ i ärenden där barn och ungdomar är måls­ägande. Att personer som har utsatts för sexualbrott känner förtroende för rättsväsendet är av stor vikt. Anställda inom rättsväsendet måste därför hantera sexualbrottsärenden på ett sätt som inte upplevs som kränkande för den brottsdrabbade. Bristande kunskaper om hur sexuella övergrepp kan påverka brottsoffers reaktioner är en orsak till att bemötandet kan uppfattas som kränkande. Bristande kunskaper i det avseendet kan också leda till felaktiga uppfattningar och slutsatser om vad som har hänt vid, eller i nära anslutning till, brottstillfället. För att undvika detta krävs kunskap om den utsatta situation dessa brottsoffer befinner sig i. Kunskap bidrar till att minimera risken för att sexualbrottsoffer­utsätts för onödiga påfrestningar under rättsprocessen. Uppdraget till Brottsoffermyndigheten­är en fortsättning och vidareutveckling av den utbildningssatsning som på regeringens­initiativ inletts i fråga om bemötande av sexualbrottsoffer. Syftet med utbildnings­ programmet ska vara att öka kunskapen om sexual­ brottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer i samband med polisanmälan, förunder­ sökning och rättegång. För uppdraget, som ska redovisas senast 15 juni 2014, får Brottsoffermyndigheten disponera 8 miljoner kronor. 17 3 INSATSER RIKTADE TILL RÄTTSVÄSENDET Foto: Ulf Hjerppe, Brottsoffermyndigheten Arbetet för att hjälpa brottsoffer som utsatts för sexuellt våld Det ska kännas självklart att vända sig till rättsväsendet för den som har blivit utsatt för brott. Genom ett aktivt arbete med bemötande kommer förtroendet för rättsväsendet att öka ytterligare,­säger Elisabeth Wikén, enhetschef på Brotts­offermyndigheten. 18 ” Det behövs mer kunskap om brottsoffer som har utsatts för sexualbrott.” INSATSER RIKTADE TILL RÄTTSVÄSENDET Brottsoffermyndigheten har fått i uppdrag att vidareutveckla och genomföra ett utbildnings­ program för bättre bemötande av sexualbrottsoffer i samband med polisanmälan, förundersökning och rättegång. – Sexualbrott är mycket integritetskränkande brott. För att möta dessa brottsoffer och få dem att berätta om händelsen är det av avgörande betydelse att det finns beredskap, bl.a. i form av kunskap om vanliga reaktioner efter en sådan händelse och om olika typer av behov. Utvärderingarna av de tidigare utbildningsinsatserna visar tydligt att kursdeltagarna har fått viktiga insikter och redskap med sig tillbaka till arbetet. Det finns många idéer och en vilja till utveckling av arbetet hos dem som har deltagit i utbildningen. Med mer kunskap om bemötande och bemötandets betydelse kommer personal inom rättsväsendet lättare kunna lyssna på och ta till sig brottsoffers berättelser. Det kommer också att leda till att fler brottsoffer känner sig respekterade och tryggare i situationen. Det ska kännas självklart att vända sig till rättsväsendet för den som har blivit utsatt för brott. Genom ett aktivt arbete med bemötande kommer förtroendet för rättsväsendet att öka ytterligare. Då blir motståndet att polisanmäla lägre, säger Elisabeth Wikén. Elisabeth Wikén tror inte att det finns någon enkel lösning för att fler anmälningar om sexualbrott ska kunna leda till åtal och fällande dom. – Brottsoffers berättelser är ofta den enda bevisningen samtidigt som det är mycket utlämnande att berätta om sexualbrott för dem som har utsatts. Ett ökat förtroende för att rättsväsendet möter brottsoffer på ett bra sätt och tar deras berättelser på allvar i alla led är ett stort steg på vägen. Det är dessutom viktigt att rättsväsendet utreder brott så långt det är möjligt. Även om utredningen inte leder fram till åtal är det en viktig signal för brotts­ offer att rättväsendet har tagit anmälan på allvar. Det kan vara ett stort steg i att få upprättelse. 3 Det är också angeläget att rättsväsendet uppmärksammar särskilt utsatta grupper av brottsoffer som t.ex. unga och personer med olika typer av funktionshinder. De kan ha ännu svårare att berätta om vad de har varit med om, hävdar Elisabeth Wikén. Brottsoffermyndigheten har även fått i uppdrag att fördela medel till forskning. Elisabeth Wikén berättar på vilket sätt forskning, metodutveckling m.m. gynnar dem som har utsatts för sexuella övergrepp. – Det behövs mer kunskap om brottsoffer som har utsatts för sexualbrott. Det är ett särskilt integritets­kränkande brott och följderna av denna typ av brott är ofta långtgående. Med hjälp av goda behandlingsmetoder är risken mindre att följderna blir långvariga. Genom de många forsknings­ projekten genereras ny kunskap som t.ex. kan leda till bättre behandlingsmetoder, berättar Elisabeth Wikén. – Inom ramen för Brottsoffermyndighetens regerings­uppdrag har man fått flera viktiga erfarenheter, hävdar Elisabeth Wikén. – Några av de viktigaste erfarenheterna är att det finns ett stort intresse för dessa frågor både inom rättsväsendet och inom forskarsamhället. Det finns ett stort intresse och engagemang för att förbättra förutsättningarna för att de som utsatts för sexual­ brott ska känna att de har fått ett respektfullt bemötande genom hela processen. En annan viktig lärdom är att deltagarna i tidigare genomförda utbildningar­uppskattade att möta personal inom hela rättsväsendet. Det bidrog till att de kunde utbyta erfarenheter och kunskaper och lära sig av varandra, säger Elisabeth Wikén. www.brottsoffermyndigheten.se www.rattegangsskolan.se 19 ÖKAD KUNSKAP Ökad kunskap om sexuellt våld och andra sexuella övergrepp Regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att fördela 42 miljoner kronor till forskning m.m. för att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor, inklusive sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Regeringen har gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att under 2011–2014 fördela medel till forskning, metodutveckling och andra liknande insatser, som syftar till att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor, inklusive sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. För att långsiktigt kunna förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, inklusive sexuellt våld och andra sexuella övergrepp, krävs ökad kunskap. Detta inte minst för att kunna utveckla mer effektiva behandlingsmetoder riktade till gärningsmän, så att återfall i brott bland förövare i möjligaste mån kan förhindras. Ökad kunskap krävs även för att kunna utveckla evidensbaserade arbetsmetoder, som syftar till att förbättra skyddet av och stödet till brottsoffer. I detta sammanhang är det viktigt att beakta stöd till barn som växer upp i familjer där våld förekommer. Regeringen har i uppdraget därför betonat vikten av att medlen som 20 har avsatts används för att öka kunskapen om båda dessa sidor av vålds- och sexual­brottsproblematiken. Projekt som omfattar flera länder, t.ex. där förhållanden i Sverige jämförs med förhållanden i andra länder i EU, ska kunna beviljas finansiering. Flera nyligen publicerade rapporter och andra källor­indikerar att kunskapsunderlaget i fråga om effektiva­metoder för att förebygga vålds- och sexualbrott är särskilt bristfälligt. Det får till följd att möjligheterna att förebygga brott begränsas. Mot denna bakgrund ska projekt inriktade mot vålds- och sexualbrottsförebyggande arbete prioriteras vid bedömningen av projektansökningar. Bland dessa ansökningar ska projekt inriktade mot effekter av insatser för att förhindra återfall i brott bland förövare av vålds- och sexualbrott särskilt prioriteras. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december 2014. Våld och andra former av övergrepp mot kvinnor är enligt­regeringen­den mest akuta jämställdhetsfrågan i dag. P ­ sykiskt, fysiskt och sexuellt våld kan under inga omständigheter­accepteras eller ursäktas. Under innevarande mandatperiod intensifierar regeringen sitt arbete med att förebygga och bekämpa våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Utgångspunkten är att kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet och att alla människor ska kunna leva i frihet från rädsla att utsättas för våld och andra övergrepp.