Vård av barn och ungdom med trauma

Regional medicinsk riktlinje
Vård av barn och ungdom med trauma- och stressrelaterade tillstånd
inom barn- och ungdomspsykiatrin
Fastställd av Hälso- och sjukvårdsdirektören (HS 2017-00094) giltigt till februari 2019
Utarbetad av Sektorsrådet i barn- och ungdomspsykiatri under ledning av Kunskapscentrum för psykisk hälsa
Syfte
Denna riktlinje ger klinisk vägledning vid diagnostik och behandling av traumatiserade barn och
ungdomar.
___________________________________________________________________________________________________
Bakgrund
Diagnos
Diagnostisk bedömning görs enligt DIAGNOSTIC AND STATISTICAL MANUAL OF MENTAL DISORDERS FIFTH EDITION
(DSM-5)
Klassifikation görs enligt ICD-10:
F43.1 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
F43.0 Akut stressreaktion
F43.2 Anpassningsstörning
F43.8 Andra specificerade reaktioner på svårstress
F43.9 Reaktion på svår stress, ospecificerad
F94.1 Reaktiv störning i känslomässig bindning störning under barndomen
F94.2 Distanslöshet hos barn
Symtom
PTSD
Posttraumatiska symtom är en följd av att ett barn eller ungdom utsatts för, bevittnat eller underrättats om
faktiskt död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld. Majoriteten av individer som upplevt traumatiska
händelser utvecklar inte PTSD. Det finns inget enkelt samband mellan den traumatiska händelsens allvar
och utveckling av PTSD. Biologiska, psykologiska och sociala riskfaktorer spelar stor roll för om den akuta
krisreaktionen övergår till ett posttraumatiskt tillstånd.
Kärnsymtomen delas in i:
 Påträngande återupplevelser, t.ex. mardrömmar, flashbacks, minnesbilder
 Undvikande av fysiska och mentala företeelser som påminner om den traumatiska händelsen
 Negativa kognitiva förändringar t.ex. negativa uppfattningar om sig själv och omvärlden,
skuldkänslor, ihållande rädsla.
 Förändringar av stimulusreaktioner t.ex. irritabilitet, självdestruktivitet, vaksamhet, lättskrämdhet.
Anknytningsstörningar
Barnet kan utveckla anknytningsstörning vid:
 en allvarlig omsorgssvikt/psykisk eller fysisk misshandel
 upprepade anknytningsbrott/byte av primär vårdgivare
 bristande möjlighet till anknytning, t.ex. uppväxt på barnhem
Bristande omvårdnad före 5 års ålder kan yttra sig som:
 hämmat och emotionellt tillbakadraget beteende, eller
 ohämmat och distanslöst beteende också i relation till obekanta vuxna
Diagnostiska rekommendationer
Anamnesen vid misstanke om traumarelaterade tillstånd ska innehålla:
 Kartläggning av potentiellt traumatiserande händelser under livet
 Kartläggning av barnets aktuella och tidigare psykiska symtom
 Beskrivning av psykosociala risk- och skyddsfaktorer
 Bedömning av anknytningsförmåga
 Bedömning av samspelsförmåga
______________________________________________________________________________________________________
Regionala medicinska riktlinjer utarbetas på uppdrag. Riktlinjer fastställs efter avstämning med regionens
berörda förvaltningar, regionala sektorsråd, rådsfunktioner, terapigrupper och Program- och prioriteringsrådet.
1(2)
Regional medicinsk riktlinje: Vård av barn och ungdomar med trauma- och stressrelaterade tillstånd inom
barn- och ungdomspsykiatrin
___________________________________________________________________________________________________

Suicidriskbedömning
Samsjuklighet och differentialdiagnostik
PTSD och Anknytningsstörning med social distanslöshet har överlappande symtom med ADHD.
Anknytningsstörning med social hämning har överlappande symtom med AST.
Åtgärdskoder vid bedömning
KVÅ, fördjupad utredning: AU018, AU006, AU009, AU118, AV030
Behandling
PTSD
Barnet/ungdomen och familjen/närstående måste ses i sitt sociala och kulturella sammanhang. Behandlingsinsatser för små barn sker med och genom föräldrar vilket gör att föräldrars psykiska och sociala
resurser spelar en avgörande roll för behandlingen av små barn. I de fall föräldrarna är traumatiserade bör
information ges om vart de kan vända sig för att få hjälp.
Behandlingen innehåller tre delar:



En stabiliserande fas med fokus på att skapa trygghet genom exempelvis psykoedukation och
vardagsrutiner.
En bearbetande fas med fokus på de traumatiserande händelserna.
En avslutande fas med fokus på konsolidering och tiden framåt.
Enheter som bedriver behandling ska kunna erbjuda:



Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) till barn/ungdomar 3–18 år
Eye movement desensitisation reprocessing (EMDR) till ungdomar 14-18 år.
Child-parent psychotherapy (CPP) till barn 0–6 år
Anknytningsstörningar
Det finns ingen utvärderad specifik metod, men internationell konsensus råder om att psykoedukativa
insatser som stärker föräldrars/vårdnadshavares tillgänglighet och känslomässiga lyhördhet för barnets
behov minskar barnets anknytningsstörning.
Läkemedelsbehandling
Det finns inget läkemedel som är godkänt på indikationen PTSD hos barn och unga, men kan bli aktuellt vid
samsjuklighet.
Åtgärdskoder vid behandling
KVÅ, fördjupad behandling: DU011, DU009, DU008, DU030, DU025, DU027, DU028, DU029
Uppföljning
Samverkan/somatisk vård
Det är viktigt med kontinuitet, rätt bemötande och samverkan mellan den somatiska vården och BUP.
Vårdprocess – vårdnivå
Se RMR: Ansvarsfördelning och konsultationer mellan primärvård och barn- och ungdomspsykiatri.
Uppföljning av denna riktlinje
Kunskapscentrum för psykisk hälsa ansvarar för årlig uppföljning och återkoppling till sektorsrådet i barnoch ungdomspsykiatri.
Innehållsansvarig
Sektorsrådet i barn- och ungdomspsykiatri under ledning av Kunskapscentrum för psykisk hälsa.
Avstämning har gjorts med sektorsrådet i allmänmedicin.
___________________________________________________________________________________________________
Regionala medicinska riktlinjer utarbetas på uppdrag. Riktlinjer fastställs efter avstämning med regionens
berörda förvaltningar, regionala sektorsråd, rådsfunktioner, terapigrupper och Program- och
prioriteringsrådet.
2(2)