Utrikesdepartementet - Mänskliga rättigheter

advertisement
Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kap Verde 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Kap Verde är en parlamentarisk demokrati. Staten har allt sedan
självständigheten 1975 i stor utsträckning visat en vilja att respektera de
mänskliga rättigheterna. En stor del av landets kvinnor och barn utsätts dock
för diskriminering. Trots kampanjer till stöd för utsatta kvinnor och skärpt
lagstiftning har myndigheterna inte lyckats bryta detta negativa mönster.
Rättsapparaten är underdimensionerad vilket leder till stora rättsliga brister
med långa häktningstider och avskrivna brott utan rättslig process. Även inom
polisväsendet saknas resurser för att ett effektivt arbete ska kunna bedrivas.
Den politiska viljan förefaller finnas för fortsatt konsolidering av demokrati
och mänskliga rättigheter. Regeringen bedriver ett utvecklat samarbete med
lokala och internationella organisationer i det civila samhället. En nationell
kommission för de mänskliga rättigheterna har etablerats.
År 2006 hölls president- och parlamentsval. I parlamentsvalet fick PAICV
(Kap Verdes afrikanska självständighetsparti) en majoritet av rösterna. Den
sittande president Pedro Pires återvaldes för ytterligare en mandatperiod. Den
nya regeringen tillträdde i mars 2006.
De sociala och ekonomiska utvecklingsansträngningarna har fått ett visst utfall
i att Kap Verde nått en högre levnadsstandard än de flesta länder i Afrika. Från
och med januari 2008 kommer Kap Verde enligt FN inte längre att klassas som
ett minst utvecklat land utan som ett lägre medelinkomstland. Trots den
positiva utvecklingen lever fortfarande en tredjedel av befolkningen i
fattigdom.
2
Korruptionen är relativt utbredd. Landets geografiska spridning, det svåra
klimatet, den höga befolkningstillväxten och frånvaron av naturresurser
hämmar de satsningar som genomförs för att förbättra levnadsvillkoren på
öarna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kap Verde har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt de två tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och dödsstraffets
avskaffande.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
- Konventionen om skydd av migrantarbetare och deras
familjemedlemmars rättigheter (CMW) .
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr (CAT), men inte tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), samt de två
tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter.
Kap Verde har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention, däremot dess
tilläggsprotokoll från 1967. Landet har skrivit under men inte ratificerat
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. År 2007 undertecknade
Kap Verde konventionen mot påtvingade försvinnanden (CED) samt
konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder (CPD).
Rapportering enligt konventionerna har endast skett sporadiskt och med stor
eftersläpning.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rapportering om att polis misshandlar personer som tagits i förvar
förekommer, trots myndigheternas försök att stoppa denna företeelse.
3
Fängelseväsendet är kraftigt underdimensionerat och förhållandena är mycket
otillfredsställande för de intagna. Män och kvinnor hålls åtskilda medan
ungdomsbrottslingar saknar egna avdelningar. Lokala enskilda organisationer
tillåts besöka fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades innan Kap Verde blev självständigt 1975.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns inga uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller
reserestriktioner.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten garanteras i grundlagen men brister kan konstateras särskilt
beträffande kvinnors och barns rättsäkerhet.
Domstolarna är enligt grundlagen självständiga i förhållande till den
verkställande makten, vilket i allmänhet också respekteras. Rättsväsendet
utgörs av regionala domstolar samt en högsta instans.
7. Straffrihet
Straffrihet uppges förekomma bland annat inom polisväsendet vid interna
utredningar. Problemen med korruption uppges vara relativt begränsade i Kap
Verde.
Regeringen har i sitt program sagt sig vilja utrota "begynnande tendenser till
korruption". En rapport som publicerats under året, vilken bland annat visar på
grova brister i justitieministeriets hantering av offentliga medel har dock väckt
stark kritik mot regeringen och ifrågasättande av regeringens vilja att bekämpa
korruption. Enligt organisationen Tranparency Internationals korruptionsindex
befinner sig Kap Verde på 49:e plats av totalt 179 länder.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande-, press-, förenings-, församlings- och religionsfrihet garanteras i
författningen och respekteras i allmänhet väl.
Trots att landet är förhållandevis litet finns en variationsrik press samt flera
privata radiokanaler. Läskunnigheten är relativt hög vilket gör att press når
många läsare. Utländska TV-kanaler tillåts vid sidan av den statligt ägda
4
nationella kanalen. Enligt uppgift förekommer självcensur bland de journalister
som arbetar vid statligt ägda medieföretag.
Religionsfriheten respekteras i allmänhet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Under landets första 15 år av självständighet styrdes det av befrielserörelsen
PAIGC (Partido Africano para a Independência da Guiné e Cabo Verde – efter
1981 benämnd PAICV – Partido Africano para a Independência de Cabo
Verde). Under denna period byggdes de politiska och administrativa strukturer
upp som konsoliderades under 90-talet. Nuvarande grundlag är från 1992 då
flerpartisystem infördes. Den lagstiftande makten är åtskild från den
verkställande makten. Från och med 1991 anses alla politiska val inklusive
maktskiften ha hållit godtagbar standard.
Kap Verde har sedan 2001 styrts av PAICV och president Pedro Pires. I
parlamentsvalet i januari 2006 vann partiet 52 procent av rösterna och 41 av 72
platser i parlamentet. Pires återvaldes till en andra mandatperiod i presidentval
som ägde rum en månad senare. Det största oppositionspartiet Movimento
para a Democratica (MPD) fick 44 procent av rösterna och 29 platser.
Till följd av den höga andel kapverdier bosatta i utlandet disponerar dessa alltid
fem platser i parlamentet. Det finns för närvarande 11 kvinnor i parlamentet. I
den nya regeringen som tillträdde i mars är 7 av 21 ministrar kvinnor. En
kvinnlig domare av fem i högsta domstolen.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den kapverdiska arbetsmarknaden karaktäriseras av flera skevheter. Omkring
40 procent av arbetskraften arbetar i den så kallade informella sektorn. Det
handlar ofta om outbildad arbetskraft utan anställningskontrakt i små
familjeföretag. Hälften av arbetskraften är koncentrerad till ön Santiago, där
huvudstaden ligger, medan andra öar präglas av hög arbetslöshet. 1990-talets
stora tillväxtperiod innebar en kraftig minskning av arbetslösheten för män,
men stora grupper av ungdomar och kvinnor utan utbildning eller
arbetslivserfarenhet har förblivit utanför arbetsmarknaden.
Grundlagen garanterar förhandlings- och strejkrätt. Kollektivavtal är sällsynta
och lönesättningen inom offentlig sektor är ofta vägledande även inom den
privata sektorn. Minimilöner har fastställts för den offentliga sektorn men
inkomsterna är otillräckliga för att garantera en arbetare och dennes familj en
5
rimlig levnadsstandard, varför många är beroende av sidoinkomster från
jordbruk med mera.
Kap Verde har ratificerat 7 av Internationella arbetsorganisationen ILO:s 8
centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Landet har inte ratificerat den
ILO-konvention som reglerar minimiålder för arbete. Enligt lag är det inte
tillåtet för barn under 16 år att arbeta på kvällar och helger. Justitieministeriet
och arbetsministeriet ansvarar för att lagarna efterföljs, men ministerierna
brister i uppföljningen av lagarna och det är vanligt förekommande att även
barn yngre än 16 år arbetar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Kap Verde uppvisar en god hälsoutveckling i jämförelse med övriga länder i
regionen med en medellivslängd på 71 år och en barnadödlighet med 26 barn
per tusen. Även mödradödligheten har minskat kraftigt men ökar nu på grund
av hiv/aids. Enligt Världshälsoorganisationen WHO:s statistik anslås cirka 6,3
procent av statsbudgeten till hälsosektorn.
12. Rätten till utbildning
Kap Verde har gjort framsteg inom utbildningsområdet. I den obligatoriska
och avgiftsfria skolgången för barn mellan sex och 12 år skrivs 90 procent av
barnen in. Hur många som fortsätter är dock osäkert; FN:s barnfond UNICEF
uppger 96,5 procent men rapporterar även att många flickor avslutar skolan i
förtid på grund av sexuella övergrepp med tidiga graviditeter som följd.
Fortsatt skolgång upp till 14 år är obligatorisk men bara 58 procent av barnen
deltar på grund av skolavgifter som ekonomiskt svaga familjer inte har råd
med. Läskunnigheten bland vuxna är 81 procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
FN:s utvecklingsprogram UNDP:s utvecklingsndex rankar Kap Verde
jämförelsevis högt – på plats 102 av 177, vilket är högt i förhållande till övriga
länder i Afrika söder om Sahara.. På tio år har fattigdomen minskat med en
fjärdedel. Enligt ett beslut i FN 2004 kommer Kap Verde från och med januari
2008 inte längre höra till de så kallade MUL-länderna, det vill säga de minst
utvecklade länderna, vilket innebär att landet exempelvis får förändrade bistånd
och handelsvillkor. Välståndet har ökat men skapat större klyftor, vilket
inneburit försämrade villkor för redan fattiga kvinnor och barn på
landsbygden. Fortfarande är drygt var tredje person fattig. Landets geografiska
spridning, frånvaron av naturresurser och en mycket låg självförsörjningsgrad
av livsmedel är avgörande orsaker till den bestående fattigdomen. Den höga
befolkningstillväxten försvårar situationen ytterligare och idag består nära halva
6
befolkningen av barn under 18 år. En strategi för att minska fattigdomen har
utarbetats. Landet är kraftigt beroende av bidrag från internationella givare och
från kapverdier i utlandet.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Trots att våld mot kvinnor, våldtäkt i hemmet liksom all form av
diskriminering av kvinnor är förbjudet fortsätter kvinnor att diskrimineras på
Kap Verde. Det gäller inte minst inom yrkeslivet där kvinnor ofta har sämre
lönevillkor. Våld i hemmet är vanligt förekommande och många kvinnor
saknar kunskap om sina lagliga rättigheter. En revidering av strafflagen
garanterar vissa rättigheter för offer för sexuella övergrepp men ger ingen
kompensation till dessa. Trots att lagstiftningen skärpts och att myndigheterna
genomför kampanjer är det svårt att bryta igenom de sociala och kulturella
mönster som hindrar en större öppenhet kring vad som pågår inom familjen.
Av landets cirka 19 procent analfabeter är de flesta kvinnor. I synnerhet är
kvinnor med barn boende på landsbygden bland de sämst ställda.
Kvinnoföreningar spelar en viktig och aktiv roll för att förbättra kvinnors
villkor på Kap Verde.
Kap Verde har utvecklats till ett ursprungs- och transitland för
människohandel. Människohandel är dock förbjudet och myndigheterna har
etablerat ett samarbete med europeiska myndigheter och grannländer, bland
annat genom ECOWAS (Economic Community of West African States), för
att förhindra denna handel med kvinnor och barn. Vidare har lagstiftningen
inom området skärpts.
15. Barnets rättigheter
Barnens rättigheter uppmärksammas i allt högre grad av regeringen och
myndigheterna. Ett särskilt barninstitut har inrättats och en nationell plan för
barn och ungdomar utarbetats. Goda resultat uppvisas inom mödra- och
barnavårdsområdet liksom inom utbildningssektorn.
Trots detta utgör barn under 15 år, främst barn från stora familjer på
landsbygden en stor andel av de fattiga i Kap Verde. Undernäring förekommer
och många flickor slutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp och
tidiga graviditeter. Gatubarn är ett växande problem. Det överbelastade
rättssystemet har inte kapacitet att försvara barnets rättigheter.
7
Myndigheterna arbetar tillsammans med lokala och internationella
organisationer för att förbättra barns levnadsvillkor. Även medier spelar en
viktig roll bland annat i arbetet med att ändra grundläggande attityder.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Grundlagen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, funktionshinder,
språk eller social status. Trots regeringens ökade ansträngningar på detta
område drabbas i synnerhet kvinnor och barn av diskriminering.
För att få officiellt erkännande som religiös grupp krävs registrering hos
justitiedepartementet. Underlåtenhet att göra sådan registrering förefaller inte
ha inneburit några begränsningar för olika trosbekännelser.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen förbjuder homosexualitet. Det starka tabu som omger området ökar
risken för smittspridning av hiv/aids eftersom personerna hemlighåller sin
läggning för sina partners.
18. Flyktingars rättigheter
Kap Verde har ratificerat 1967 års flyktingprotokoll men inte 1951 års
flyktingkonvention. Lagen medger dock asyl och flyktingstatus i enlighet med
den senare. Samarbetet med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR fungerar
väl.
19. Funktionshindrades rättigheter
Författningen anger att funktionshindrade ska ges särskilt skydd. De sociala
programmen innehåller ett antal åtgärder med målet att personer med
funktionshinder skall integreras i samhället. Resursknapphet har gjort att
genomförandet av åtgärderna ofta inte låtits konkurrera med andra behov.
Kap Verde undertecknade år 2007 konventionen om rättigheter för personer
med funktionshinder (CPD).
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppmuntras
av myndigheterna att verka i landet. Tre nationella organisationer är
8
verksamma: The National Commission of the Rights of Man, Ze Moniz
Association och Alcides Barros Association.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Regeringen samarbetar i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter bland
annat med multinationella partner i utvecklingssamarbetet.
Under året ingick EU ett särskilt partnerskapsavtal med Kap Verde. Avtalet
baseras på samarbete inom områden som god samhällsstyrning, säkerhet,
regional integration, IT och fattigdomsbekämpning.
Download
Random flashcards
organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Create flashcards