Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Kap Verde 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Kap Verde är en parlamentarisk demokrati. De mänskliga rättigheterna
respekteras i stor utsträckning allt sedan självständigheten 1975. En stor del av
landets kvinnor och barn utsätts dock för diskriminering. Trots kampanjer till
stöd för utsatta kvinnor och skärpt lagstiftning har myndigheterna inte lyckats
bryta detta negativa mönster. Rättsapparaten är underdimensionerad vilket
leder till stora rättsliga brister med långa häktningstider och avskrivna brott
utan rättslig process. Även inom polisväsendet saknas resurser för att ett
effektivt arbete ska kunna bedrivas.
Den politiska viljan förefaller finnas för fortsatt konsolidering av demokrati
och mänskliga rättigheter. Regeringen bedriver ett utvecklat samarbete med
lokala och internationella organisationer i det civila samhället. En nationell
kommission för de mänskliga rättigheterna har etablerats.
I mars 2006 hölls presidentval då sittande president Pedro Pires, PAICV (Kap
Verdes afrikanska självständighetsparti), återvaldes för ytterligare en
mandatperiod.
Trots att de sociala och ekonomiska utvecklingsansträngningarna har burit
frukt och Kap Verde nått en högre standard än de flesta länder i Afrika, lever
en tredjedel av befolkningen fortfarande i fattigdom. Landets geografiska
spridning, det svåra klimatet, den höga befolkningstillväxten och frånvaron av
naturresurser hämmar de satsningar som genomförs för att förbättra
levnadsvillkoren på öarna.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kap Verde har ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR),
samt de två tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och dödsstraffets
avskaffande.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD).
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) men inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr (CAT), men inte tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), samt de två
tilläggsprotokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter.
Kap Verde har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention, däremot dess
tilläggsprotokoll från 1967. Landet har skrivit under men ej ratificerat
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Rapportering enligt
konventionerna sker endast sporadiskt och med stor eftersläpning.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Rapportering om att polis misshandlar personer som tagits i förvar
förekommer, trots myndigheternas försök att stoppa denna företeelse.
Fängelseväsendet är kraftigt underdimensionerat och förhållandena är mycket
otillfredsställande för de intagna. Män och kvinnor hålls åtskilda medan
ungdomsbrottslingar saknar egna avdelningar. Lokala enskilda organisationer
tillåts besöka fängelser.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades innan Kap Verde blev självständigt 1975.
3
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns inga uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller
reserestriktioner.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättssäkerheten garanteras i konstitutionen men brister kan konstateras särskilt
beträffande kvinnors och barns rättsäkerhet.
Domstolarna är enligt konstitutionen självständiga i förhållande till den
exekutiva makten, vilket i allmänhet också respekteras. Rättsväsendet utgörs av
regionala domstolar samt en högsta instans. Domstolarna är dock
underbemannade och ineffektiva vilket leder till att personer ofta hålls
fängslade utan rättegång under längre tider. Det är därför vanligt
förekommande att åtal läggs ner utan rättegång.
7. Straffrihet
Straffrihet uppges förekomma bland annat inom polisväsendet vid interna
utredningar. Problemen med korruption uppges vara relativt begränsade i Kap
Verde.
Regeringen har i sitt program sagt sig vilja utrota "begynnande tendenser till
korruption".
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Yttrande-, media-, förenings-, församlings- och religionsfrihet garanteras i
författningen och respekteras i allmänhet väl.
För att vara ett så litet land finns en variationsrik press samt flera privata
radiokanaler. Läskunnigheten är relativt hög vilket gör att press når många
läsare. Utländska TV-kanaler tillåts vid sidan av den statligt ägda nationella
kanalen. Enligt uppgift förekommer självcensur bland de journalister som
arbetar vid statligt ägda medieföretag.
Religionsfriheten respekteras i allmänhet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Under landets första 15 år av självständighet styrdes det av befrielserörelsen
PAIGC (Partido Africano para a Independência da Guiné e Cabo Verde – efter
1981 benämnd PAICV – Partido Africano para a Independência de Cabo
4
Verde). Under denna period byggdes de politiska och administrativa strukturer
upp som konsoliderades under 90-talet. Nuvarande konstitution är från 1992
då flerpartisystem infördes. Den lagstiftande makten är åtskild från den
exekutiva makten. Från och med 1991 anses alla politiska val inklusive
maktskiften ha varit nära nog mönstergilla.
I början av år 2001 ägde maktskifte åter rum efter ett mycket jämnt val och
PAICV, under oppositionsåren omformat till ett socialdemokratiskt parti, fick
absolut majoritet i parlamentet och en ny president ur egna led, Pedro Pires.
Pires återvaldes till en andra mandatperiod i presidentval 2006.
Till följd av den höga andel Kap Verdier bosatta i utlandet disponerar dessa
alltid fem platser i parlamentet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den kapverdiska arbetsmarknaden karaktäriseras av flera skevheter. Dels
arbetar 40 procent av arbetskraften i den så kallade informella sektorn, ofta
outbildad arbetskraft utan anställningskontrakt i små familjeföretag. Hälften av
arbetskraften är koncentrerad till ön Santiago, där huvudstaden ligger, medan
andra öar präglas av hög arbetslöshet. 90-talets stora tillväxtperiod innebar en
kraftig minskning av arbetslösheten för män, men den stora gruppen arbetslösa
ungdomar och kvinnor utan utbildning och arbetslivserfarenhet har förblivit
utanför arbetsmarknaden.
Konstitutionen garanterar förhandlings- och strejkrätt. Kollektivavtal är
sällsynta och lönesättningen inom offentlig sektor är ofta vägledande även
inom den privata sektorn. Minimilöner har fastställts för den offentliga sektorn
men inkomsterna är otillräckliga för att garantera en arbetare och dennes familj
en rimlig levnadsstandard, varför många är beroende av sidoinkomster från
jordbruk med mera.
Kap Verde har ratificerat 7 av ILO:s 8 centrala konventioner om mänskliga
rättigheter. Landet har inte ratificerat den ILO-konvention som reglerar
minimiålder för arbete och Kap Verde tillåter barnarbete från 14 år.
Justitieministeriet och arbetsministeriet ansvarar för att lagarna efterföljs, men
ändå är det vanligt förekommande att även barn yngre än 14 år arbetar.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tack vare ett målinriktat arbete för att förbättra folkhälsan visar Kap Verde en
imponerande utveckling i jämförelse med övriga länder i regionen med en
5
medellivslängd på 70 år och en barnadödlighet med 26 barn per tusen. Även
mödradödligheten har minskat kraftigt men ökar nu på grund av hiv/aids.
Enligt WHO:s statistik allokeras cirka 11 procent av statsbudgeten till
hälsosektorn.
12. Rätten till utbildning
Kap Verde har gjort stora framsteg inom utbildningsområdet. I den
obligatoriska och avgiftsfria skolgången för barn mellan sex och 12 år skrivs 99
procent av barnen in. Hur många som fortsätter är dock osäkert. UNICEF
uppger hela 96,5 procent men rapporterar även att många flickor avslutar
skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp med tidiga graviditeter som
följd. Fortsatt skolgång upp till 14 år är obligatorisk men bara 65 procent av
barnen deltar på grund av skolavgifter som ekonomiskt svaga familjer inte har
råd med. Läskunnigheten bland vuxna är 76 procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
UNDP:s Human Development Index rankar Kap Verde högt – plats106 – som
tredje land i Afrika söder om Sahara. På tio år har fattigdomen minskat med en
fjärdedel, men fortfarande är drygt var tredje person fattig. Välståndet har ökat
men skapat större klyftor, vilket inneburit försämrade villkor för redan fattiga
kvinnor och barn på landsbygden. Landets geografiska spridning, frånvaron av
naturresurser och en mycket låg självförsörjningsgrad på livsmedel är
avgörande orsaker till den bestående fattigdomen. Den höga
befolkningstillväxten försvårar situationen ytterligare och idag består nära halva
befolkningen av barn under 18 år. En strategi för att minska fattigdomen har
utarbetats. Landet är kraftigt beroende av bidrag från internationella givare och
från kapverdier i utlandet.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Trots att våld mot kvinnor, våldtäkt i hemmet liksom all form av
diskriminering av kvinnor är förbjudet fortsätter kvinnor att diskrimineras på
Kap Verde. Det gäller även inom yrkeslivet där kvinnor ofta har sämre
lönevillkor. Våld i hemmet är vanligt förekommande och kvinnorna saknar
kunskap om sina lagliga rättigheter. En revidering av strafflagen garanterar
vissa rättigheter för offer för sexuella övergrepp men ger ingen kompensation
till dessa. Trots att lagstiftningen skärpts och att myndigheterna genomför
kampanjer är det svårt att bryta igenom de sociala och kulturella mönster som
hindrar en större öppenhet kring vad som pågår inom familjen.
6
Av landets 25 procent analfabeter är de flesta kvinnor. I synnerhet är det
kvinnor med barn på landsbygden som utgör landets allra sämst ställda.
Kvinnoföreningarna spelar en viktig och aktiv roll för att förbättra kvinnors
villkor på Kap Verde.
Kap Verde har utvecklats till ett ursprungs- och transitland för
människohandel. Människohandel är förbjudet och myndigheterna har
etablerat ett samarbete med europeiska myndigheter och grannländer, bland
annat genom ECOWAS (Economic Community of West African States), för
att förhindra denna handel med kvinnor och barn. Vidare har lagstiftningen
inom området skärpts.
15. Barnets rättigheter
Barnens rättigheter uppmärksammas i allt högre grad av regering och
myndigheter. Ett särskilt barninstitut och en nationell plan för barn och
ungdomar konkretiserar den politiska viljeinriktningen. Goda resultat uppvisas
inom mödra- och barnavårdsområdet liksom inom utbildningssektorn.
Trots detta utgör barn under 15 år, främst barn från stora familjer på
landsbygden, 51 procent av de fattiga i Kap Verde. Kronisk undernäring
förekommer och många flickor slutar skolan i förtid på grund av sexuella
övergrepp och tidiga graviditeter. Även gatubarn förekommer. Det
överbelastade rättssystemet har inte kapacitet att försvara barnets rättigheter.
Flickor och i viss mån pojkar exploateras för barnprostitution och även handel
med barn förekommer.
Myndigheterna arbetar tillsammans med lokala och internationella
organisationer för att förbättra barns levnadsvillkor. Även media spelar en
viktig roll bland annat i arbetet med att ändra grundläggande attityder.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, funktionshinder,
språk eller social status. Trots regeringens ökade ansträngningar på detta
område drabbas i synnerhet kvinnor och barn av diskriminering.
För att få officiellt erkännande som religiös grupp erfordras registrering hos
justitiedepartementet. Underlåtenhet att göra sådan registrering har inte
inneburit några begränsningar vid utövande av olika trosbekännelser.
7
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Lagen förbjuder homosexualitet. Det starka tabu som omger området ökar
risken för smittspridning av hiv/aids eftersom personerna hemlighåller sin
läggning för sina partners.
18. Flyktingars rättigheter
Kap Verde har ratificerat 1967 års flyktingprotokoll men inte 1951 års
flyktingkonvention. Lagen medger dock asyl och flyktingstatus i enlighet med
den senare. Samarbetet med UNHCR fungerar väl.
19. Funktionshindrades rättigheter
Författningen anger att funktionshindrade skall ges särskilt skydd. De sociala
programmen innehåller ett antal åtgärder med målet att personer med
funktionshinder skall integreras i samhället. Resursknapphet har gjort att
genomförandet av åtgärderna ofta inte låtits konkurrera med andra behov.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppmuntras
av myndigheterna att verka i landet. I Kap Verde bedriver tre nationella MRorganisationer verksamhet: The National Commission of the Rights of Man,
Ze Moniz Association och Alcides Barros Association.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Regeringen samarbetar i demokrati- och MR-frågor med traditionella partners i
utvecklingssamarbetet.
