Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kap Verde 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Kap Verde är en parlamentarisk demokrati. De mänskliga rättigheterna (MR)
respekteras i princip och har så gjorts sedan självständigheten 1975. En stor del
av landets kvinnor och barn utsätts dock för diskriminering. Trots kampanjer
till stöd för utsatta kvinnor och skärpt lagstiftning har myndigheterna inte
lyckats bryta detta negativa mönster.
Den politiska viljan förefaller finnas för fortsatt konsolidering av demokrati
och mänskliga rättigheter och regeringen bedriver ett utvecklat samarbete med
lokala och internationella organisationer i det civila samhället. Trots att de
sociala och ekonomiska utvecklingsansträngningarna har burit frukt och Kap
Verde nått en högre standard än de flesta länder i Afrika, lever en tredjedel av
befolkningen fortfarande i fattigdom. Landets geografiska spridning, det svåra
klimatet, den höga befolkningstillväxten och frånvaron av naturresurser
inverkar hämmande på de satsningar som genomförs för att förbättra
levnadsvillkoren på öarna.
Korruption är inget påtagligt problem för rättsapparaten. Däremot är
rättsapparaten underdimensionerad vilket leder till stora rättsliga brister med
långa häktningstider och avskrivna brott utan rättslig process. Även inom
polisväsendet saknas resurser för att ett effektivt arbete ska kunna bedrivas.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för
mänskliga rättigheter
Kap Verde har ratificerat de centrala konventionerna för de mänskliga
rättigheterna med vissa undantag. Landet har ratificerat konventionen mot
tortyr (CAT), men inte det fakultativa tilläggsprotokollet förebyggande av
tortyr och inte heller det fakultativa protokollet till konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW om enskild
klagorätt). Kap Verde har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention, däremot
dess tilläggsprotokoll från 1967. Kap Verde har ratificerat den afrikanska
2
stadgan om mänskliga och folkens rättigheter. Landet har även skrivit under
men ej ratificerat Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen.
Rapporter har endast lämnats till kommittén för avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering samt till kommittén för barnets rättigheter.
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr
Det finns inga uppgifter om att tortyr förekommer. Däremot förekommer att
polis misshandlar personer som tagits i förvar, trots myndigheternas försök att
stoppa denna företeelse.
Våld mot kvinnor i hemmen och övergrepp mot barn är vanligt
förekommande och även om lagrum finns görs få anmälningar. Trots att
lagstiftningen skärpts och att myndigheterna genomför kampanjer är det svårt
att bryta igenom de sociala och kulturella mönster som hindrar en större
frispråkighet kring vad som pågår inom familjen.
Fängelseväsendet är kraftigt underdimensionerat och förhållandena är mycket
otillfredsställande för de intagna. Män och kvinnor hålls åtskilda medan
ungdomsbrottslingar saknar egna avdelningar. Ett program för förbättringar av
anstalterna finns. Detta genomförs dock i en långsam takt på grund av
bristande finansiering.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades redan innan Kap Verde blev självständigt.
5. Rättssäkerhet
Rättssäkerheten garanteras i konstitutionen men har dålig giltighet för landets
barn och kvinnor. Den existerande lagstiftningen om övergrepp mot kvinnor
respektive barn tillämpas inte vilket kritiserats av FN:s specialrapportör om
våld mot kvinnor.
Domstolarna är enligt konstitutionen självständiga i förhållande till den
exekutiva makten, vilket också respekteras. De är dock underbemannade och
ineffektiva vilket leder till att personer ofta hålls fängslade utan rättegång i över
ett år. Det är vanligt förekommande att brottsfall därefter avslutas utan
rättegång.
Trots insatser från myndigheterna fortsätter polisen sporadiskt att begå
övergrepp mot häktade och gripna personer utan att någon ansvarig straffas.
6. Personlig frihet
Det finns inga uppgifter om godtyckliga frihetsberövanden eller
reserestriktioner.
3
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer.
Ett utmärkande drag i det kapverdiska samhället är att mycket litet korruption
förekommer. Regeringen har i sitt program sagt sig vilja utrota "begynnande
tendenser till korruption".
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrande-, media-, förenings-, församlings- och religionsfrihet garanteras i
författningen och respekteras i allmänhet väl.
För att vara ett så litet land finns en mycket variationsrik press samt flera
privata radiokanaler. Utländska TV-kanaler tillåts vid sidan av den statligt ägda
nationella kanalen. Självcensur förekommer bland de journalister som arbetar
vid statligt ägda mediaföretag.
Den katolska tron omfattar ca 95 procent av befolkningen.
9. De politiska institutionerna
Under landets första 15 år av självständighet styrdes det av befrielserörelsen
PAIGC (efter 1981 benämnd PAICV). Under denna period byggdes de
politiska och administrativa strukturer upp som konsoliderades och
kompletterades med ett flerpartisystem under 90-talet. Från och med 1991
anses alla politiska val inklusive maktskiften ha varit nära nog mönstergilla. I
början av år 2001 ägde maktskifte åter rum efter ett mycket jämnt val, och
PAICV, under oppositionsåren omformat till ett socialdemokratiskt parti, fick
absolut majoritet i parlamentet och en ny president ur egna led. Den
lagstiftande makten är åtskild från den exekutiva makten.
Kap Verde har formellt sett sedan 1999 en oberoende ombudsman, men ingen
person har hittills utsetts. Landet tillämpar full informationsfrihet.
Kvinnans roll i politiken är fortfarande begränsad och i parlamentet är 11
procent av ledamöterna kvinnor. Efter en ny regeringsombildning i april 2004
är 3 av 14 ministrar i regeringen kvinnor. Nästa presidentval ska hållas 2006.
Kapverdier bosatta i utlandet disponerar fem platser i parlamentet.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den kapverdiska arbetsmarknaden karaktäriseras av flera skevheter. Dels
arbetar 40 procent av arbetskraften i den så kallade informella sektorn, ofta
outbildade personer som arbetar utan anställningskontrakt i små familjeföretag.
Därutöver är halva arbetskraften koncentrerad till ön Santiago där huvudstaden
4
ligger medan andra öar präglas av stor arbetslöshet. 90-talets stora
tillväxtperiod innebar en kraftig minskning av arbetslösheten för män, men den
stora gruppen arbetslösa ungdomar och kvinnor utan utbildning och
arbetslivserfarenhet har förblivit utanför arbetsmarknaden.
Konstitutionen garanterar förhandlings- och strejkrätt. Kollektivavtal är
sällsynta och lönesättningen inom offentlig sektor blir därför ofta vägledande
även inom den privata sektorn. Minimilöner har fastställts för den offentliga
sektorn men inkomsterna är otillräckliga för att garantera en arbetare och
dennes familj en rimlig levnadsstandard, varför många är beroende av
sidoinkomster från jordbruk med mera. Barnarbete förekommer.
Kap Verde har ratificerat 7 av ILO:s 8 centrala konventioner om mänskliga
rättigheter. Konventionen om åldersgräns för barnarbete har inte ratificerats.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tack vare ett målinriktat arbete för att förbättra folkhälsan visar Kap Verde en
imponerande utveckling i jämförelse med övriga länder i regionen med en
medellivslängd på 70 år och en barnadödlighet med 26 barn per tusen. Även
mödradödligheten har minskat kraftigt men ökar nu på grund av hiv/aids.
12. Rätten till utbildning
Kap Verde har gjort stora framgångar inom utbildningsområdet. I den
obligatoriska och avgiftsfria skolgången för barn mellan 6 och 12 år skrivs 99
procent av barnen in. Hur många som fortsätter är osäkert, UNICEF uppger
hela 96,5 procent men rapporterar även att många flickor avslutar skolan i
förtid på grund av sexuella övergrepp med tidiga graviditeter som följd.
Fortsatt skolgång upp till 14 år är obligatorisk men bara 65 procent av barnen
deltar på grund av skolavgifter som ekonomiskt svaga familjer inte har råd
med. Läskunnigheten bland vuxna är 76 procent.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
UNDP:s Human Development Index rankar Kap Verde högt, som tredje land
i Afrika. På tio år har fattigdomen minskat med en fjärdedel, men fortfarande
är drygt var tredje person fattig. Välståndet har ökat men skapat större klyftor,
vilket inneburit försämrade villkor för redan fattiga kvinnor och barn på
landsbygden. Landets geografiska spridning, frånvaron av naturresurser och en
mycket låg självförsörjningsgrad på livsmedel är avgörande orsaker till den
bestående fattigdomen. Den höga befolkningstillväxten försvårar situationen
ytterligare och idag består nära halva befolkningen av barn under 18 år. En
strategi för att minska fattigdomen har utarbetats.
Landet är kraftigt beroende av bidrag från internationella givare och från
kapverdier i utlandet. Sammantaget utgör dessa bidrag 34 procent av BNP.
5
14. Kvinnans ställning
Trots att våld mot kvinnor, våldtäkt i hemmet liksom all form av
diskriminering av kvinnor är förbjudet, fortsätter kvinnor att diskrimineras på
Kap Verde, även inom yrkeslivet med sämre lönevillkor. Våld i hemmet är
vanligt förekommande och kvinnorna saknar kunskap om sina lagliga
rättigheter. FN:s specialrapportör uttrycker oro för kvinnornas obenägenhet att
anmäla brott och att de som begår brott inte straffas. De statliga
myndigheterna arbetar för att stödja utsatta kvinnor och polisanmälningarna
har ökat. En revidering av strafflagen garanterar vissa rättigheter för offer för
sexuella övergrepp men ger ingen kompensation till dessa.
Av landets 25 procent analfabeter är de flesta kvinnor och i synnerhet är det
kvinnor med barn på landsbygden som utgör landets allra sämst ställda.
Som på andra håll i Västafrika är den kvinnliga entreprenörsandan
välutvecklad. Kvinnoföreningarna spelar en viktig och aktiv roll för att
förbättra kvinnors villkor på Kap Verde. En grupp kvinnliga advokater
erbjuder fri juridisk rådgivning mot kvinnodiskriminering.
Kap Verde har blivit ett ursprungs- och transitland för människohandel.
Människohandel är förbjudet och myndigheterna har etablerat ett samarbete
med europeiska myndigheter och grannländer bland annat genom ECOWAS
för att förhindra denna handel med kvinnor och barn, samt skärpt
lagstiftningen inom området.
Landet tillåter abort.
15. Barnets rättigheter
Barnens rättigheter och välfärd har en påfallande stor plats i Kap Verdes olika
sociala program. Ett särskilt barninstitut och en nationell plan för barn och
ungdomar konkretiserar den politiska viljeinriktningen. Imponerande resultat
uppvisas inom mödra- och barnavårdsområdet liksom inom
utbildningssektorn.
Ändå utgör barn under 15 år, främst barn från stora familjer på landsbygden,
51 procent av de fattiga i Kap Verde. Kronisk undernäring är vanligt och
många flickor slutar skolan i förtid på grund av sexuella övergrepp och tidiga
graviditeter. Även gatubarn förekommer. FN:s specialrapportör om våld mot
kvinnor lyfte särskilt fram barnens svåra situation, såväl det utbredda
barnarbetet, som de övergrepp i hemmet och i skolan som barn utsätts för.
Det överbelastade rättssystemet har inte kapacitet att försvara barnets
rättigheter.
6
Landet har inte ratificerat den ILO-konvention som reglerar minimiålder för
arbete och Kap Verde tillåter barnarbete från 14 år. Justitieministeriet och
Arbetsministeriet ansvarar för att lagarna efterföljs, men ändå är det vanligt
förekommande att även barn yngre än 14 år arbetar.
Flickor och i viss mån pojkar exploateras för barnprostitution och även handel
med barn förekommer. Myndigheterna arbetar tillsammans med lokala och
internationella MR-organisationer för att förbättra barns levnadsvillkor. Även
media spelar en viktig roll bland annat i arbetet med att ändra grundläggande
attityder.
16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter,
urbefolkningar med flera)
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av ras, kön, funktionshinder,
språk eller social status. Trots regeringens ökade ansträngningar på detta
område drabbas i synnerhet kvinnor och barn av diskriminering.
Religionsfrihet råder. För att få officiellt erkännande som religiös grupp
erfordras registrering hos inrikesministeriet. Underlåtenhet att göra sådan
registrering har inte inneburit några begränsningar vid utövande av olika
trosbekännelser.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Lagen förbjuder homosexualitet. Det starka tabu som omger området ökar
risken för smittspridning av hiv/aids eftersom personerna hemlighåller sin
läggning för sina partners.
18. Flyktingars rättigheter
Kap Verde har ratificerat 1967 års flyktingprotokoll men inte 1951 års
flyktingkonvention. Lagen medger dock asyl och flyktingstatus i enlighet med
den senare. Samarbetet med UNHCR fungerar väl.
19. Funktionshindrades rättigheter
Författningen anger att funktionshindrade skall ges särskilt skydd. De sociala
programmen innehåller ett antal åtgärder med målet att personer med
funktionshinder skall integreras i samhället. Resursknapphet har gjort att
genomförandet av åtgärderna ofta inte kunnat konkurrera med andra behov.
Flera enskilda organisationer, ofta med extern delfinansiering engagerar sig i de
funktionshindrades situation.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter uppmuntras
av myndigheterna att verka i landet. I Kap Verde bedriver tre nationella MR-
7
organisationer verksamhet; The National Commission of the Rights of Man,
Ze Moniz Association och Alcides Barros Association.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Regeringen samarbetar i demokrati- och MR-frågor med traditionella partners i
utvecklingssamarbetet. En nationell kommission för de mänskliga rättigheterna
har etablerats. ILO är verksamma inom landet bland annat för att försvara
barnets rättigheter.
