Motiv till förändringar i våldtäktslagstiftningen 1983-2013

Kriminologiska institutionen
Motiv till förändringar i
våldtäktslagstiftningen 1983-2013
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Vårterminen 2016
Jacob Pettersson
Sammanfattning
Antalet personer som har dömts för våldtäkt i Sverige har sedan mitten av 1900-talet ökat kraftigt.
Innebär detta att risken för att utsättas för våldtäkt i Sverige har ökat i samma takt eller finns det andra
förklaringar till våldtäktsstatistikens utveckling? En förklaring kan vara utformningen av den svenska
våldtäktslagstiftningen och de förändringar som den har genomgått sedan 1980-talet.
I detta arbete har jag undersökt hur förändringar i den svenska våldtäktslagstiftningen har motiverats.
Min avsikt har också varit att undersöka om dessa motiveringar har förändrats under åren 1983-2013.
De frågeställningarna som skall besvaras är:
-
Hur motiveras förändringar i våldtäktslagstiftningen politiskt, det vill säga av Sveriges
riksdag och Regering?
-
Har det skett någon förändring av motiveringen avseende våldtäktslagstiftning över tid?
För att besvara dessa frågor har i detta arbete en innehållsanalys genomförts. Den svenska
våldtäktslagstiftningen har genomgått fyra stora förändringar sedan mitten av 1980-talet. De texter
som har använts för analysen är de fyra propositioner som har legat till grund för dessa förändringar.
Propositionerna har kodats utifrån kategorierna allmänprevention, individualprevention, straffvärde
och symbollagstiftning. Dessa fyra straffteorier har tillsammans med Nils Jareborgs defensiva och
offensiva modell för straffrätten utgjort den huvudsakliga teoretiska grunden till arbetet.
Resultatet av undersökningen visar att motiven till förändringarna i våldtäktslagstiftningen i stor
utsträckning
kan
hänföras
till
kategorierna
straffvärde
och
allmänprevention.
Även
symbollagstiftning används i viss utsträckning. Noterbart är att inget argument har kodats som
individualprevention. Vidare kan undersökningen visa på ett allt tydligare fokus på brottsoffret och
samhällets arbete med att motverka mäns våld mot kvinnor. Dessa frågor har haft en central roll i det
empiriska materialet. De används dessutom, i diskussionen, som förklaringsmodeller till de
förändringar som har skett inom ramen för den undersökta perioden.
En förändring avseende motiveringen över tid som kan skönjas är att våldtäktslagstiftningen i allt
större grad har kommit att motiveras utifrån subjektiva rekvisit snarare än objektiva. Detta är en
förändring som går i linje med den förskjutning av straffrätten från en defensiv modell mot en offensiv
modell som Jareborg har beskrivit.
Nyckelord: våldtäktslagstiftning, straffvärde, prevention, symbollagstiftning, kriminalpolitik
Innehållsförteckning
1 Introduktion och bakgrund ................................................................................................................ 1
2 Syfte och frågeställningar ................................................................................................................. 1
3 Teori .................................................................................................................................................. 2
3.1 Relativa och absoluta straffteorier ............................................................................................. 2
3.2 Allmänprevention....................................................................................................................... 2
3.3 Individualprevention .................................................................................................................. 3
3.4 Straffvärde .................................................................................................................................. 3
3.5 Symbollagstiftning ..................................................................................................................... 3
3.6 En defensiv modell för straffrätt ................................................................................................ 4
3.7 En offensiv modell för straffrätt................................................................................................. 4
3.8 Tidigare forskning ...................................................................................................................... 5
4 Metod ................................................................................................................................................ 8
4.1 Innehållsanalys som analysmetod .............................................................................................. 8
4.2 Validitet ...................................................................................................................................... 9
4.3 Reliabilitet ................................................................................................................................ 10
4.4 Urval......................................................................................................................................... 10
4.5 Kodning av materialet .............................................................................................................. 12
4.6 Kodschema ............................................................................................................................... 13
5 Resultat............................................................................................................................................ 15
5.1 Regeringens proposition 1983/84:105 om ändring i Brottsbalken m.m. (sexualbrotten) ........ 15
5.2 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid .................................................................... 17
5.3 Regeringens proposition 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning ...................................... 20
5.4 Regeringens proposition 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning .............................. 23
6 Slutsatser och diskussion ................................................................................................................ 25
6.1 Motiveringarna till lagändringarna .......................................................................................... 25
6.2 Förändringar i propositionerna över tid ................................................................................... 26
6.3 Brottsofferfrågan ...................................................................................................................... 28
6.4 Mäns våld mot kvinnor ............................................................................................................ 29
6.5 Avslutande reflektioner och framtida forskning ...................................................................... 29
Referenslista ....................................................................................................................................... 31
Övriga källor .................................................................................................................................. 32
Bilaga 1 .............................................................................................................................................. 33
1 Introduktion och bakgrund
Antalet personer som har dömts för våldtäkt i Sverige har ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet,
vilket illustreras av Figur 1 (von Hofer 2000:86). von Hofer menar att det kan finnas olika anledningar
till att våldtäktsstatistiken i Sverige ser ut som den gör. En av de förklaringar som han lyfter fram är
utformningen av den svenska våldtäktslagstiftningen (von Hofer 2000:87). Det här arbetet kommer
att fokusera på den förklaringen. Valet av ämne kan, på det personliga planet, hänföras till mitt
intresse för juridiska spörsmål och för den svenska lagstiftningens konstruktion och utveckling.
Figur 1. Antal individer som har dömts för våldtäkt i Sverige per 100 000 invånare under åren 1842-1998.
Källa: von Hofer 2000:86
Den svenska våldtäktslagstiftningen har genomgått fyra stora förändringar sedan mitten av 1980talet. Det är en hög förändringstakt. Två frågor som kan ställas utifrån detta är, för det första hur den
svenska våldtäktslagstiftningen motiveras och används i och med att den enligt von Hofer bidrar till
en våldtäktsstatistik som skiljer sig från övriga Europa. Samt för det andra vilka följder som kommer
av att våldtäktslagstiftningen under kort tid har genomgått flera omfattande förändringar.
2 Syfte och frågeställningar
I detta arbete är avsikten att undersöka hur förändringar i den svenska våldtäktslagstiftningen har
motiverats, samt att ge möjliga förklaringar till den expansion som den har genomgått. De
frågeställningarna som jag har för avsikt att besvara är:
1
-
Hur motiveras förändringar i våldtäktslagstiftningen politiskt, det vill säga av Sveriges
riksdag och Regering?
-
Har det skett någon förändring av motiveringen avseende våldtäktslagstiftning över tid?
Jag har genomfört arbetet med en konstruktivistisk vetenskapsteoretiskt utgångspunkt (Sohlberg &
Sohlberg 2009:252 – 253). Frågeställningarna är formulerad utifrån en idé om att begreppet våldtäkt,
och framförallt våldtäktslagstiftningen, är ett fenomen som skapas i ett socialt sammanhang.
3 Teori
Här presenteras teoretiska utgångspunkter som används i arbetet. Först de straffteorier som används
för att koda materialet i arbetet. Därefter Jareborgs två modeller för straffrätt, den offensiva och den
defensiva. Dessa kommer senare att användas för att analysera den eventuella förändring som har
skett avseende förändringar i motiveringen av våldtäktslagstiftningen. Valet av teoretiska
utgångspunkter är baserat på mina tidigare studier inom kriminologi och de kunskaper kring
straffteorier som jag därigenom har tillförskansat mig. Valet baserar sig dessutom på de val av
straffteorier som Tham (2015) har gjort i sin artikel. Min bedömning är vidare att Jareborgs modeller,
och den förskjutning från defensiv till offensiv modell som han beskriver, passar väl för att analysera
materialet och besvara de frågeställningar som jag har ställt upp.
3.1 Relativa och absoluta straffteorier
De straffteorier som presenteras nedan kan beskrivas som antingen relativa eller absoluta. Skillnaden
handlar bland annat om huruvida deras fokus ligger framåt eller bakåt i tiden samt anledningen till
att bestraffning genomförs (Tham 2015:6). De relativa teorierna fokuserar på vad som kommer att
ske eller inte ske. De är ett medel för att uppnå någonting, exempelvis minskad brottslighet.
Lagstiftning och bestraffning motiveras av dessa teorier genom att brott kan förebyggas genom
prevention. Hit räknas således allmänprevention och individualprevention. De absoluta teorierna tar
fasta på vad som har skett och lägger stor vikt vid att den skyldige skall identifieras och straffas. Det
senare behöver inte uppfylla något specifikt syfte, exempelvis minskad brottslighet, utan bestraffning
kan utdelas även om det inte förväntas leda till någon förändring i sak. Hit räknas exempelvis
motivering utifrån straffvärde.
3.2 Allmänprevention
Jareborg och Zila menar att ”tanken bakom allmänprevention som syfte med straff är … att
bestraffning av brottslingar skall avhålla andra samhällsmedlemmar … från att begå brott”. De delar
upp allmänpreventionen i tre delar, omedelbar avskräckning, medelbar avskräckning samt
moralbildning. Med omedelbar avskräckning har genom historien operationalisera genom ”grymma
2
offentligt verkställda straff, varigenom allmänhetens avsky för brottet och skräck för myndigheterna
skulle väckas”. Medelbar avskräckning tar istället fasta på straffhotet (Jareborg & Zila 2007:73). Den
allmänpreventiva tanken ligger i linje med vad som inom kriminologin beskrivs som ”rational
choice”. En handling som medför en större nackdel (risk att straffas) än fördel (vinning av att begå
den brottsliga handlingen) är tänkt att framstå som oattraktiv och bidra till att medborgarna avstår
från den (Lilly m.fl. 2007:276). Historiskt sett har allmänprevention spelat en viktig roll i
utformningen och tillämpningen av det svenska rättsväsendet (Victor 1995:59 samt Lahti 2000:181).
Även den moralbildande effekten av allmänprevention, och dess förmåga att påverka människors syn
på olika företeelser, har haft en betydande roll genom historien.
3.3 Individualprevention
Individualprevention kan beskrivas som en starkt pragmatisk straffteori. Den kan egentligen innehålla
vilka medel som helst som hindrar den enskilda brottslingen att begå nya brott (Jareborg & Zila
2007:82). Det är således en tydligt relativ straffteori, som kan innefatta exempelvis avskräckning,
rehabilitering eller inkapacitering.
3.4 Straffvärde
En vital del i den svenska strafflagstiftningen när det kommer till fastställande av påföljd är vad som
beskrivs i Brottsbalkens 29 kapitel, nämligen straffvärdet, vilket skall ligga till grund för
bedömningen av påföljden och dess omfattning (BrB 29:1). Utifrån den beskrivning som finns i
Brottsbalken framgår att viktiga aspekter då en påföljd skall bestämmas handlar om vilken skada,
kränkning eller fara som gärningen har inneburit. Jareborg & Zila beskriver straffvärdet som tvådelat;
abstrakt och konkret. Det abstrakta straffvärdet beskriver ett straff i förhållande till andra straff (för
andra brott) och är således någonting som i första hand ligger hos lagstiftaren att ge uttryck för. Det
konkreta straffvärdet är ”ett mått på svårigheten (vilket företrädesvis bedöms av domstolen, min
anmärkning) av en viss begången brottslig gärning”. Det abstrakta straffvärdet beskrivs på så vis att
det ställer olika typer av brottsliga handlingar mot varandra och således utgöra en slags rangordning
mellan dessa brottstyper (Jareborg & Zila 2007:100). Inom ramen för straffvärde ryms dessutom
vedergällning och hämnd (Tham 2015:5).
3.5 Symbollagstiftning
Victor menar att ”lagstiftningsprocessen synes ha förändrats från en fråga om hur straffsystemet skall
anpassas till förändrade omvärldsförhållanden till hur man genom lagstiftning skall kunna tillgodose
olika opinionstryck … följden har blivit en rad straffbestämmelser eller ändringar i sådana som inte
motsvara några egentliga praktiska behov. Vad det är frågan om är symbollagstiftning vars syfte inte
är omsorg om straffsystemet utan att tillgodose politiska behov” (Victor 1995:73 – 74). Även Tham
är inne på samma spår när han menar att symbollagstiftning karakteriseras av att i första hand ge
3
uttryck för vissa moraliskt högt hållna värden i samhället. Han menar vidare att en symbollagstiftning
inte nödvändigtvis behöver göra anspråk på att uppnå några effekter som exempelvis minskad
brottslighet inom det berörda området (Tham 2015:6). De grundläggande motiven bakom
lagstiftningen framstår snarast vara att driva politiska tankegångar eller andra ”högre mål”.
3.6 En defensiv modell för straffrätt
Den defensiva modellens mest grundläggande funktion beskrivs av Jareborg som att ”skydda
människor från maktmissbruk” (Jareborg 1995:24 samt 26). Tillvägagångssättet för att uppnå detta
beskrivs i första hand som att straffrättens funktion bland annat är att ”kyla ner konflikter och känslor”
(Jareborg 1995:24). Tanken är att det skall finnas en logik och eftertänksamhet i hur rättsväsendet
agerar och hur straffrätten fungerar. ”Rättssäkerhet och rättvisa är värden som inte får underordnas
eventuella behov av brottsprevention” (Jareborg 1995:24).
En annan utmärkande egenskap hos den defensiva modellen för straffrätten är att den tar avstånd från
att ta ställning inför sociala eller samhälleliga problem eller frågeställningar. Den har således inte till
uppgift att agera för att försvara moraliska utgångspunkter eller ställningstaganden (Jareborg
1995:26). Samtidigt finns det ett tydligt samband mellan den defensiva modellen och straffvärde, då
Jareborg menar att kriminaliseringen inom ramen för den defensiva modellen har en ”utpräglat
värdeexpressiv funktion” (Jareborg 1995:25). Sammantaget får detta till följd att en defensiv modell
för straffrätten bland annat präglas av ett begränsat fokus på gärningsmannen som person – det är
dennes eventuella handlingar som skall vara i fokus. Bestraffning från samhällets sida är någonting
som i möjligaste mån skall undvikas och bör reserveras för de grövsta handlingarna/brotten (Jareborg
1995:25).
3.7 En offensiv modell för straffrätt
I förhållande till den defensiva modellen för straffrätt beskriver Jareborg en offensiv inriktning för
straffrätten. Den offensiva modellen kännetecknas av andra grundläggande idéer om straffrättens
funktion och användningsområden. Den kan exempelvis användas för att bidra med lösningar på
sociala eller samhälleliga problem, och ”den kännetecknas av snabba ingripanden mot vad som anses
uppfattas som 'problemlägen'” (Jareborg 1995:28). Ett sätt att se på denna modell är att den har blivit
ett politiskt redskap för att uppnå högre mål än minskad brottslighet. En konsekvens blir exempelvis
att hot eller kränkningar mot intressen eller värden som lagstiftaren uppfattar som skyddsvärda räcker
för att motivera straff eller straffskärpningar på området i fråga (Jareborg 1995:27 – 30). Ett exempel
torde vara det ökade fokus på brottsoffret som har varit tydligt under en längre tid inom svensk politik
och rättsordning. Någonting som jag återkommer till i min diskussion.
4
Det torde stå klart att utformningen av den svenska straffrätten har rört sig från den defensiva
modellen i riktning mot den offensiva. Ett tecken på den förskjutning som har skett är den ständigt
utökade straffrättslagstiftningen, och då inte minst våldtäktslagstiftningen som Tham har påvisat (von
Hofer 2000; Tham 2015). En utveckling som går hand i hand med Jareborgs beskrivning om
kriminaliseringen inom ramen för den offensiva modellen. Avkriminalisering beskrivs som i det
närmaste omöjligt att genomföra, till skillnad från ”ny- och uppkriminalisering” vilket är lätt att få
till stånd (Jareborg 1995:29).
3.8 Tidigare forskning
Som påvisats har det under en period skett en förändring avseende den svenska lagstiftningen och
kriminalpolitiken. Här kommer att presenteras exempel på hur forskningen har valt att förklara detta.
Dels på ett övergripande plan, genom Victor (1995) som beskriver hur kriminalpolitiken blir allt mer
partipolitisk, dels Tham (1995) som visar hur densamma har rört sig från behandling mot straffvärde.
Den svenska kriminalpolitiken kommer dessutom att ställas i relation till förändringar i omvärlden.
Avslutningsvis kommer forskning kring brottsofferfrågan samt arbetet mot mäns våld mot kvinnor
att presenteras. Dessa två frågor kommer senare i arbetet att användas som förklaringsmodeller för
studiens resultat.
Kriminalpolitiken har sedan 1970-talet och fram till 1990-talet blivit en allt viktigare del av den
politiska arenan i Sverige. Polariseringen har ökat och allt större skillnader mellan de olika partierna
kan skönjas inom ramen för detta politiska område. Detta menar Victor i sin artikel ”Politik och
straffrätt – ett drama under utveckling” (Victor 1995:57 – 77). Han har i artikeln analyserat
utvecklingen från mitten av 1970-talet till mitten av 1990-talet genom antalet betänkanden och
reservationer från justitieutskottet. Ökningen av reservationer är markant under dessa ca 20 år. Antalet
betänkanden har varit relativt konstant under perioden, antalet reservationer har däremot
mångdubblats. Som en förklaring lyfter Victor fram att då kriminalpolitiken tidigare var ett verk av
ett fåtal ”experter”, har den över tid intagit en helt annan plats på den politiska spelplanen (Victor
1995:58). Partipolitiska företrädare har tagit en allt större och mer synlig roll inom kriminalpolitiken.
Kriminalpolitiken blir ett område där de olika politiska aktörerna kan profilera sig gentemot varandra
(Victor 1995:60 – 61). Han pekar vidare på att det tidigare, mellan de politiska partierna, fanns en
stor enighet i grundläggande kriminalpolitiska ställningstaganden, någonting som förändrades i takt
med den politiska profileringen på området. Just den politiska profileringen i frågan har dessutom
bidragit till en huggsexa eller överbudspolitik där olika partier har försökt profilera sig på olika
kriminalpolitiska områden, som ekonomisk brottslighet, villkorlig frigivning, polisväsendet och
sexualbrott (Victor 1995:61). En effekt som han lyfter fram och som har bäring på detta arbete är att
5
kriminalpolitiken blir hårdare: allt större fokus läggs på lag och ordning, medan den skepsis mot
straffsystemet som tidigare fanns inom de politiska leden avtar. (Victor 1995:61) En annan effekt är
att det har blivit ”viktigare att ta hem de politiskt retoriska poängerna än att uppnå sakligt goda
lösningar” (Victor 1995:62). En fara med detta, menar Victor, är att om den politiska dimensionen
inom
kriminalpolitiken
får
ett
alltför
stort
spelrum
riskerar
”domstolarnas
och
verkställighetsmyndigheternas uppgift snarast bli att lyhört manifestera politiska värderingar” (Victor
1995:76).
Tham behandlar, i sin text ”Från behandling till straffvärde” (Tham 1995:78 – 109), även han
kriminalpolitikens framväxt som en viktig politisk fråga i Sverige från och med 1970-talet. Han har i
sin undersökning bl.a. studerat protokoll från Socialdemokraternas partikongresser, med start under
1960-talet. Tham påpekar att den kriminalpolitik som fördes fram till ungefär 1970-talet till stor del
drevs av enskilda individer, och att intresset från partiet var svalt. En förändring i
Socialdemokraternas syn på kriminalpolitiken kan skönjas under 1970-talet och den då allt tuffare
hållningen gentemot narkotikabruket (Tham 1995:96 – 97). Delar av partiet förespråkar just hårdare
tag och en mer aktiv kriminalpolitik, medan andra delar av partiet motsätter sig detta. Frågan splittrar
partiet internt, vilket torde kunna tas som ett exempel på den ställning som kriminalpolitiken har fått
vid den här tiden. Vad som framgår av Thams arbete är bland annat att narkotikapolitiken har varit
en viktig del av den socialdemokratiska kriminalpolitiken, vilket skulle kunna förklaras utifrån
Victors beskrivning av huggsexa kring olika kriminalpolitiska frågor. Tham menar även att tanken
om att behandla människor som har begått brott byts ut mot en tanke som bygger på bestraffning.
Ytterligare en effekt av det ökande politiska intresset för kriminalpolitiska frågor som Tham lyfter
fram är att de politiska partiernas roll i dessa frågor blev än större (Tham 1995:78 – 79).
Den förändring av kriminalpolitiken som har skett i Sverige har influerats och påverkats av
omvärlden. Lahti har, i sin artikel ”Om den nordiska kriminalpolitikens utveckling”, jämfört den
kriminalpolitiska utvecklingen i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Störst fokus lägger han på
tiden från och med slutet av 1960-talet (Lahti 2000:177). Han påvisar bland annat hur det har skett
en förändring i synen på bestraffning och på förövaren. En förskjutning har skett från den starka tron
på individualprevention som fick fäste i Norden under senare delen av 1800-talet, fram till den
omdaning inom kriminalpolitiken som fick sitt genomslag under framförallt 1970-talet. Lahti
hänvisar bland annat till diskussionerna vid det åttonde kriminalistmötet i Oslo 1979 (Lahti
2000:181). Där framförs tankegångar som snarare ligger i linje med allmänprevention, rättssäkerhet
och rättvisa. I samband med detta framträder en viss distinktion mellan länderna, någonting som på
det stora hela framstår som relativt ovanligt utifrån artikeln. När fokus flyttades mot allmänprevention
6
tog Sverige och Finland i första hand fasta på ”positiv allmänprevention” (moraldaning). Norge och
Danmark däremot intog en mer pragmatisk hållning (Lahti 2000:181). Över lag framstår den nordiska
kriminalpolitiken som relativt homogen. Ett exempel är införandet av samhällstjänst samt förlikning
(medling) (Lahti 2000:184). Det finns även en ”gemensam” skepsis inom de nordiska länderna mot
det allt starkare europeiska inflytandet över ländernas straffrätt (Lahti 2000:188).
Flyghed tar i sin artikel, ”Internationaliseringen av kriminalpolitiken”, upp vissa av de förändringar
som har skett i omvärlden och som direkt eller indirekt påverkat den svenska kriminalpolitiken. Han
lyfter bland annat upp vad han menar är ett ökat tryck på den svenska kriminalpolitiken i samband
med att USA initierade ”kriget mot terrorismen” i början av 2000-talet (Flyghed 2007:77). Ett annat
exempel är Sveriges inträde i den Europeiska Unionen, vilket bland annat har påverkat arbetet med
stödet till brottsoffer i Sverige (Flyghed 2007:77).
Begreppet brottsoffer, så som vi känner det idag, uppstod i Sverige först under 1970-talet.
I ”Brottsoffrets uppkomst och framtid” (2001) beskriver Tham dels brottsoffrets väg in i det svenska
medvetandet samt möjliga förklaringar till detta, dels pekar han på offerskapet som identifikation.
Han beskriver det senare som att utsättas för exempelvis ett sexuellt övergrepp ”förvandlas från att
vara en enstaka händelse … till en central egenskap hos individen” Tham för fram flera olika
samhälleliga och politiska aspekter som har berett väg för brottsoffret. Han tar avstamp i
sexualbrottsutredningen från 1976 (SOU 1976:9) som väckte stor uppståndelse, kritiserades hårt och
blev startskottet för ett ökat fokus på brottsoffret och en förändring av dess status och roll (Tham
2001:27 – 30). En viktig process är politiseringen av begreppet brottsoffer, varvid Tham bland påvisar
kvinnorörelsens roll. Under 1970-talet bidrog kvinnorörelsen till att sätta fokus på frågor som
jämställdhet, sexualbrott och brottsoffer. Tham menar att brottsoffrets roll, så som den ser ut idag,
bland annat kan härledas till 1970-talets kvinnokamp (Tham 2001:32). Att brottsoffret har fått en allt
viktigare roll inom politiken kan ha påverkat ”kriminalpolitiken i en mer straffpräglad riktning”
(Tham 2001:34).
En fråga som har fått ett allt större utrymme i Sverige är mäns våld mot kvinnor (Brå 2010:5). I slutet
av 2007 inledde den dåvarande regeringen ett arbete för att kartlägga och motverka mäns våld mot
kvinnor. Brottsförebyggande rådet (Brå) fick i uppdrag att följa det och lade 2010 fram en slutrapport
som behandlar arbetet som regeringen sjösatte (Brå 2010:5). Brå konstaterade att arbetet hade
inneburit flera positiva initiativ och förändringar. Bland annat ett flertal lagändringar som tydligt sätts
i samband med arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor (Brå 2010:8 – 15). Rapporten bygger
på en fortlöpande undersökning av vilka insatser som har genomförts och dess verkningar. Brå
7
konstaterar bland annat att det skulle kunna vara så att det fokuserade arbetet på och mot mäns våld
mot kvinnor kan ha bidragit till ett ökat mod hos kvinnor att anmäla våldtäkter samt en ökad känsla
av att det framstår som meningsfullt med sådana anmälningar (Brå 2010:25).
4 Metod
I det här avsnittet kommer jag att presentera den metod som jag har använt i arbetet. Frågor som urval,
reliabilitet och validitet kommer att behandlas. Avslutningsvis beskriver jag hur kodningen av det
empiriska materialet har genomförts.
Jag har valt att genomföra en innehållsanalys. Denna metod har flera förtjänster och det som har
passat i denna studie är att den bygger på systematik och struktur i arbetet med analysen av dokument
och texter. För arbetet relevanta styrkor och begränsningar i metoden beskrivs i det följande.
4.1 Innehållsanalys som analysmetod
Jag har valt att göra en innehållsanalys, en textnära analysmetod, för att undersöka motiven bakom
de föreslagna förändringarna i våldtäktslagstiftningen. Bergström och Boréus beskriver
innehållsanalysen som en metod där fokus ligger på textens innebörd: ”termen innehållsanalys
används framförallt om analyser där tillvägagångssättet består i att kvantifiera … vissa företeelser i
texten … utifrån ett specifikt forskningssyfte” (Bergström & Boréus 2015:50). De menar vidare att
innehållsanalys håller sig nära det explicita i texten som analyseras (Bergström & Boréus 2015:51).
Bryman beskriver innehållsanalys som ”ett angreppssätt när det gäller analys av dokument och texter
som på ett systematiskt och replikerbart sätt syftar till att kvantifiera innehållet utifrån kategorier som
bestämts i förväg” (Bryman 2013:283). Som framgår av min beskrivning av kodningsprocessen nedan
har kategoriseringen i detta arbete bestämts i förväg, utifrån de teoretiska utgångspunkter som har
beskrivits. Kategoriseringen har under arbetet till viss del anpassats till det valda materialet. Bryman
menar, i likhet med Bergström och Boréus, att innehållsanalys är en modell som passar väl för att
jämföra skeenden över tid (Bryman 2013:296), vilket har varit en del av syftet med min undersökning.
Bryman framhåller vissa begränsningar avseende innehållsanalys som metod. De tre viktigaste
invändningarna som jag anser att han berör är för det första att ”en innehållsanalys kan bara vara så
bra som de dokument som den bygger på” och nämner tre kriterier som bör ligga till grund för att
avgöra kvalitén på dokument; autenticitet, att dokumentet är vad det utger sig för att vara;
trovärdighet, att dokumentet inte är förfalskat, manipulerat eller dylikt; representativt, att dokumentet
är representativt för andra relevanta dokument på området (Bryman 2013:296). Analysen i denna
studie bygger på propositioner, vilket är dokument som jag bedömer är av hög kvalité avseende
trovärdighet och autenticitet. Representativiteten kan möjligen ifrågasättas, vilket jag berör under
8
urval. Min bedömning är att dokumenten är av god kvalité. För det andra menar Bryman att det finns
problem med kodningen och att skapa ett subjektivt kodschema (Bryman 2013:297), någonting som
jag återkommer till i samband med att jag diskuterar min kodning och mitt kodschema. För det tredje
påvisar Bryman innehållsanalysens problem med att förhålla sig till teoretiska utgångspunkter. ”Den
tyngd som mätningen får i en innehållsanalys kan utan vidare resultera i att det viktiga anses vara det
som går att mäta och inte det som är av teoretisk vikt” (Bryman 2013:297). Det torde vara av vikt att
förankra forskningsfrågorna teoretiskt innan analysen för att motverka detta.
4.2 Validitet
Ett problem avseende validiteten torde i denna undersökning vara att fånga och bearbeta den bredd
av material som finns att tillgå för att besvara frågeställningarna. I min avgränsning av materialet har
jag således försökt att nå en balans mellan omfattningen av det material som jag bygger analysen på,
samt att det material som jag analyserar givetvis skall vara relevant och tillräckligt omfattande för att
kunna ge svar på mina frågeställningar. Det här arbetet bygger på propositioner, i vilka regeringen
framför de motiv som ligger till grund för de föreslagna ändringarna i våldtäktslagstiftningen i
Sverige. Propositioner är det slutgiltiga lagförslaget som regeringen presenterar för riksdagen, de
motiv som anges i dessa är således de som ligger till grund för beslutet om lagstiftning.
Ytterligare ett validitetsproblem, som Bergström och Boréus lyfter fram och, som är kopplat till just
innehållsanalys, handlar om ord med flera olika betydelser samt ord som måhända har skiftat i
betydelse över tid, vilket i båda fallen innebär ett problem vid kodningen (Bergström & Boréus
2015:83). Språket i propositionerna har förändrats över tid, men de centrala begrepp och de ord som
jag ser har fått en förändrad betydelse, till exempel ”våld”, ”hot”, eller ”våldtäkt”, är samtidigt
begrepp som har diskuterats flitigt och definierats tydligt i propositionerna, vilket har inneburit att
jag har kunnat förstå den förändrade innebörden. I Bilaga 1 finns samtliga argument som jag har
kodat, vilket ger möjlighet för läsaren att själv bedöma hur jag har hanterat materialet.
Genom att använda mig av hela meningar och stycken ur propositionerna då jag kodar materialet
minskar risken för tvetydighet eller att argumenten rycks ur sitt sammanhang. Även
tillvägagångssättet att initialt läsa igenom materialet för att få en bild av hela innehållet i
propositionerna motverkar detta.
Värt att notera i detta sammanhang är några av de svårigheter som är förknippade med att undersöka
och mäta våldtäkter. Det beror bland annat på att mörkertalet antas vara mycket stort, att
anmälningsbenägenheten anses påverkas av skiftningar i den allmänna debatten och att den faktiska
9
innebörden i våldtäktslagstiftningen har förändrats ett flertal gånger över tid (Brå 2006:104 – 106).
Min bedömning är dock att detta är problem som tillkommer för de flesta sexualbrott, någonting som
får stöd i Brå:s rapport (Brå 2006:104). Det torde heller inte vara någonting som påverkar arbetet med
att besvara de frågeställningar som jag har i detta arbete. Uppgången i våldtäktsstatistiken är också
en bidragande orsak (Prop. 1997/98:55 sid 21) till det intresse, från politiskt håll, som har funnits för
att förändra lagstiftningen på området vid ett flertal tillfällen de senaste decennierna.
4.3 Reliabilitet
Noggrannhet i undersökningens alla led, bland annat mätningar och kodning, är ett tillvägagångssätt
som borgar för god reliabilitet (Bergström & Boréus 2015:42). Inte minst läsningen och tolkningen
av texten måste ske med stor noggrannhet. För att säkerställa detta menar de att den som genomför
undersökningen bland annat kan arbeta med intersubjektivitet.
Intersubjektivitet innebär att resultatet av undersökningen blir detsamma om den replikeras. Två sätt
att uppnå detta på är att dels skapa goda förutsättningar för läsaren att rekonstruera tillvägagångssättet
i undersökningen, dels underbygga sin analys och argumentation med citat och referat (Bergström &
Boréus 2015:43). Min noggrannhet i läsning och tolkning av det empiriska materialet framgår av
metodavsnittet under rubriken kodning, där jag beskriver steg för steg hur jag har gått till väga för att
koda propositionerna. För att underlätta en replikering bifogas samtliga argument som har kodats i
Bilaga 1. Då mina resultat presenteras och analyseras har jag förtydligat mina tolkningar och
ställningstaganden genom att återge delar av de analyserade texterna. Min förhoppning är att även
mina motiveringar kring de urval jag har gjort innebär en god möjlighet att följa mig i mitt arbete.
Ett tillvägagångssätt för att kontrollera reliabiliteten är att låta även någon annan koda materialet och
se om resultaten överensstämmer. För att ytterligare öka reliabiliteten i undersökningen skulle
materialet således kunna ha bearbetats av någon utomstående person för att få ett jämförelsematerial.
Detta har inte gjorts inom ramen för detta arbete på grund av den tidsram som har funnits.
4.4 Urval
Sedan Brottsbalken trädde i kraft 1965 har fyra stora förändringar av våldtäktslagstiftningen
genomförts (Tham 2015:3 – 4)1. Det är de fyra propositionerna som har legat till grund för dessa
förändringar som har utgjort undersökningens empiriska material. Propositionerna berör perioden
1983-2013. Jag har gjort ett flertal val och avgränsningar, och i det arbetet använt mig av vad Bryman
1
Förändringar i andra delar av sexualbrottslagstiftningen har inte behandlats i detta arbete. Inte heller har Prop.
1991/92:35 om våldtäkt mot barn, m.m. Behandlats. Våldtäkt mot barn har konsekvent valts bort i detta arbete då jag
anser att det är en separat fråga.
10
betecknar som målstyrda urval (Bryman 2014:350). Det innebär att utgångspunkten vid urvalen har
varit mina frågeställningar och hur väl det valda materialet eller olika teoretiska utgångspunkter kan
hjälpa mig att besvara dom.
En första avgränsning som genomfördes var vilken lagstiftning som skulle ligga till grund för
undersökningen. Valet att fokusera undersökning på våldtäktslagstiftningen har flera orsaker. En
orsak är att våldtäkt är den i lagens mening och utifrån dess straffskala allvarligaste formen av
sexualbrott, som vid grov våldtäkt kan rendera i tio års fängelse (BrB 6:1). En annan orsak är vad
Lernestedt skriver, nämligen att ”under senare år har debatten kring begreppets (våldtäkt, min
anmärkning) straffrättsliga tillämpningsområde intensifierats” (Lernestedt 2003:43). Ytterligare en
orsak är att gapet mellan antalet anmälda våldtäkter och antalet uppklarade våldtäkter har ökat2.
Ett annat val som jag gjorde var att ta ställning till vilket textmaterial som skulle vara lämpligt att
använda för att kunna besvara mina frågeställningar. Att finna texter som, genom en textanalys, kan
ge en bild av motiven bakom den slutgiltiga lagtexten var således vad som låg till grund för mitt val
att använda mig av propositioner för att genomföra analysen. Bryman lämnar fältet relativt fritt vad
det gäller valet av text att analysera. Han verkar mena att det är viktigt att ha en pragmatisk inställning
då urvalet görs och att texter bland annat skall väljas utifrån i vilken omfattning det som är tänkt att
mätas och analyseras behandlas i dem (Bryman 2013:285 – 286). Det rimmar väl med Bergström och
Boréus idé om validitet vid textanalys, som beskrivs ovan. Att fokusera på SOU:er3 är enligt
Bergström och Boréus ett vanligt tillvägagångssätt då avsikten är att beskriva övergripande
föreställningar i samhället (Bergström & Boréus, 2015:382). Till skillnad från SOU:er är
propositioner författade av regeringen4. En text författad av regeringen torde ge en än bättre möjlighet
att utifrån texten analysera motiven till den föreslagna lagtexten. Victor påpekar samtidigt att vi inom
svensk rättstradition historiskt sett har tillmätt ”förarbeten till lagstiftningen (dit propositioner räknas,
min anmärkning) en stor betydelse vid tolkningen (av lagstiftningen, min anmärkning)” (Victor
1995:74). Valet mellan SOU:er och Propositioner är dock en avvägning. SOU:er innehåller vanligtvis
i större utsträckningar motiv till den föreslagna lagändringen, medan propositionerna är politiskt
viktigare. En väg att gå vore således att innefatta både SOU:erna och propositionerna i
undersökningen. Ett sådant förfarande skulle antagligen kunna leda till en ännu bättre analys.
Tidsramen för arbetet innebar att jag valde att enbart analysera propositionerna.
2
3
4
14/5-16 kl. 13:51
SOU – Statens offentliga utredningar, http://www.regeringen.se/ordlista/#S 31/3-16 kl. 15:09
31/3-16 kl. 15:09
11
Det kan tyckas falla sig naturligt att, förutom att genomföra en analys av en eventuell förändring av
motiven till våldtäktslagstiftningen över tid, analysera eventuella skillnader beroende på vilken
politisk majoritet som har funnits i riksdagen då förändringarna har genomförts. Det fanns initialt
med som en tanke, men jag har valt att inte genomföra en sådan analys i det här arbetet. Beslutet att
avstå att företa en sådan undersökning bygger dels på Victors konstaterande att det historiskt sett har
funnits ett intresse av att värna om en grundläggande kriminalpolitisk enighet över partigränserna
(Victor 1995:60). Även då det Victor säger har förändrats under senare tid, kan Tham i sitt arbete slå
fast att ”the increase in penal law legislation has taken place regardless of type of government” (Tham
2015:4). Då mina frågeställningar rör motiven till förändringar och dessutom inom ett specifikt
område av lagstiftningen anser jag att det finns utrymme att genomföra en sådan analys utan att beröra
eventuella skillnader mellan de politiska partierna. Efter min första genomläsning av det valda
materialet vill jag mena att sådana skillnader torde vara små och således kan lämnas därhän i detta
arbete. Det kan dock finnas ett intresse av att undersöka detta vidare i ett annat sammanhang.
4.5 Kodning av materialet
Bearbetningen av materialet genomfördes i tre steg. Steg 1 innebar att materialet lästes igenom i sin
helhet. Steg 2 innebar att argumenten för den föreslagna lagändringen identifierades. Steg 3 innebar
att de identifierade argumenten kodades enligt fyra olika kategorier. Strukturen på metoden är
inspirerad av en metod beskriven av Bergström och Boréus, vilken beskrivs som mindre hårt
strukturerad och som har för avsikt mäta uttryck för olika ideologiska positioner och att särskilja olika
politiska idéer från varandra (Bergström & Boréus 2015:63).
Steg 1: I syfte att skaffa mig en helhetsbild av materialet av innehållet i materialet läste jag igenom
texterna utan att markera några argument för förändringarna av lagtexten. Denna genomläsning syftar
bland annat till att minska risken för att ord eller meningar tas ur sitt sammanhang vid kodningen. I
samband med detta steg anpassades dessutom de kategorierna som jag senare kom att koda texterna
utifrån, beroende på vilka formuleringar som förekom i texterna.
Steg 2: I detta steg läste jag texten återigen, samtidigt som de argumenten som identifierades räknades
och antecknades vid varje enskilt tillfälle då de förekommer i texten. ”Samma” argument kan således
räknas flera gånger om det framförs på olika ställen i texten. Då undersökningen till största delen kan
beskrivas som kvalitativ framstår det inte som någon nödvändighet att kategorisera varje identifierat
argument inom ramen för en enskild kategori. Varje identifierat argument har på så vis kunnat
placeras under fler än en kategori.
12
Steg 3: I det tredje steget kodade jag de nedtecknade argumenten i materialet baserat på de argument
för den föreslagna lagändringen som jag har identifierat i de olika propositionerna.
Enbart de argument som rör den i propositionen föreslagna lagändringen har kategoriserats. I delar
av materialet hänvisas till argumentation till tidigare lagändringar, dessa argument har lämnats
därhän. Kodningen baseras i möjligaste mån på de ord och formuleringar som explicit uttrycks i
texten. I de fall då ett argument anses falla under fler än en kategori har det kodats som samtliga
kategorier som det ansetts tillhöra.
4.6 Kodschema
Ett kodschema skapas för att kunna analysera det valda materialet. Det arbetet är någonting som ”sker
stegvis, i prövning mot materialet” (Bergström & Boréus 2015:65). Det handlar om att föra samman
de teoretiska utgångspunkterna för de aktuella kategorierna med delar av det empiriska materialet för
att arbeta fram ett kodningsschema som de facto fungerar att använda på det tänkta materialet i sin
helhet. I det här skedet gick jag således tillbaka till propositionerna för att utifrån ytterligare en
genomläsning skapa mig en bild av vilka uttryck eller ord som skulle kunna representera de
kategorierna som jag arbetar med. Jag valde en av propositionerna (Prop. 2004/05:45) att utgå ifrån.
Jag har valt att koncentrera min analys till de delar av propositionerna som behandlar bakgrund,
allmänna utgångspunkter samt våldtäktslagstiftningen5. Dessa delar är valda med anledning av att de
torde vara väl lämpade för att besvara de frågeställningar som har formulerats.
För att uppnå en hög validitet såväl som en hög reliabilitet har jag under arbetets gång varit noggrann
med att utgå från de teoretiska utgångspunkterna och frågeställningarna som jag har haft till grund
för arbetet samtidigt som jag har låtit formuleringarna inom ramen för de olika kategorierna baseras
på det empiriska materialet. Ett exempel är när lagstiftaren påpekar att den föreslagna lagändringen
motiveras genom att språket i lagtexten skall bli tydligare, vilket jag har bedömt som ett sätt att öka
rättssäkerheten och således, med hänvisning till Jareborgs resonemang kring den defensiva modellen
för straffrätt, faller under allmänprevention i mitt kodschema. En svårighet vid skapandet av
kategorierna har varit kategorin symbollagstiftning. Lagstiftaren har bland annat varit aningen
ambivalent i vissa fall, exempelvis när det kommer till arbetet för ökad jämställdhet mellan könen. I
5
Remissinstansernas utlåtanden har återgivits på olika sätt i de olika propositionerna. I vissa av dem har
remissinstansernas svar redovisats separat, i dessa fall har kodning ej skett av de delarna, annat än om författaren av
propositionen explicit har hänvisat till ett argument från remissinstanserna. I vissa av propositionerna har svaren
från remissinstanserna ”vävts in” i den löpande texten, i dessa fall har de kodats om de har utgjort en del av
författarens argumentation. Våldtäkt mot barn är någonting som i några av propositionerna har behandlats, detta har
dock inte berörts eller kodats i detta arbete.
13
vissa fall har jämställdhet framställts som en väg att gå för att minska brottsligheten. I de flesta fall
har det snarast behandlats som en fråga som är överordnad minskad brottslighet. Jag har valt att
genomgående se arbetet med att öka jämställdheten mellan könen som en fråga som är överordnad
minskad brottslighet, då det enligt min bedömning är vad som har varit vanligast förekommande i
materialet. Andelen motiv som har kodats som symbollagstiftning är således rimligtvis fler än vad de
hade varit om jag hade valt ett annat tillvägagångssätt. Många av de motiv som har kodats som
symbollagstiftning har samtidigt kodats som straffvärde. I övrigt så har skapandet av kategorierna
inte inneburit några direkta problem i den riktningen.
Följande kategorier har använts vid kodningen och utgår från Thams artikel (Tham 2015:5).
Allmänprevention (AP)
-
Lagändringen motiveras av att avskräcka människor från att begå kriminaliserade handlingar.
-
Lagändringen motiveras av att värna en allmän moraluppfattning.
-
Lagändringen motiveras av att den kan öka rättssäkerheten (jämför Jareborgs defensiva
modell.)
Individualprevention (IP)
-
Lagändringen motiveras av att enskilda individer skall hindras från återfall, exempelvis
genom rehabilitering eller inkapacitering.
-
Lagändringen motiveras av ”hårdare tag” gentemot gärningspersonen.
Straffvärde (SV)
-
Lagändringen motiveras av en idé om vedergällning eller hämnd.
-
Lagändringen motiveras av vikten av att den som har begått ett brott skall sona för det.
-
Lagändringen motiveras av att en handling skall ses som mer allvarlig än tidigare, exempelvis
då handlingar som tidigare har kategoriserats som mindre allvarliga sexualbrott förs in under
begreppet våldtäkt.
-
Lagändringen motiveras av att den kränkning eller skada som den utsatta åsamkas skall tas i
beaktan6.
Symbollagstiftning (SL)
-
Lagändringen motiveras av att uppnå högre mål än enbart minskad brottslighet.
-
Lagändringen motiveras av att värna vissa grupper eller värden, exempelvis kvinnor,
brottsoffer, jämställdhet eller personlig integritet.
-
Lagändringen motiveras av att den tillfredsställer opinionen.
Jag har kodat materialet genom att sortera in de argument som används för att motivera de föreslagna
6
BrB 29:1
14
lagändringarna under de fyra kategorierna allmänprevention, symbollagstiftning, straffvärde och
individualprevention, som beskrivs ovan. Kodningen har inte till uppgift att kategorisera enskilda ord.
Kategorierna som jag använder mig av avser istället att mäta argumenten i form av en eller ett par
meningar, eller i vissa fall ett helt stycke. En risk med detta tillvägagångssätt är att intersubjektiviteten
minskar i och med att det medför ett visst mått av subjektivitet kopplat till kodningen. En fördel är
att validiteten ökar då mätningen av argumentationen torde bli mer precis.
5 Resultat
I detta avsnitt kommer de analyserade propositionerna att presenteras i kronologisk ordning.
Propositionerna presenteras genom en kort sammanfattning av syfte och innehåll. Därefter följer en
analys av argumenten för en lagändring. Analysen struktureras kring utvalda citat med hög relevans
för studiens syfte och frågeställningar. Citaten är kodade enligt tidigare beskrivet kodschema.
5.1 Regeringens proposition 1983/84:105 om ändring i Brottsbalken m.m.
(sexualbrotten)
Propositionen
omfattar
förändringar
i
Brottsbalken,
Rättegångsbalken,
Jordabalken,
Bostadsrättslagen samt Sekretesslagen. Det finns således inget tydligt övergripande fokus på våldtäkt,
sexualbrott eller jämställdhet, vilket är fallet i senare propositioner. Att öka jämställdheten mellan
könen framförs dock som ett argument för de föreslagna förändringarna i våldtäktslagstiftningen.
Denna
proposition
innehåller
två
huvudsakliga
och
viktiga
förändringar
avseende
våldtäktslagstiftningen. En utvidgning av gärningsbeskrivningen föreslås vilket innebär att förutom
samlag kommer framöver även handlingar som är med samlag jämförligt sexuellt umgänge som
framtvingats genom våld eller hot att hanteras inom ramen för våldtäktslagstiftningen. Den andra
stora förändringen är att våldtäktslagstiftningen görs könsneutral. Innan förändringen kunde en
våldtäkt, i juridisk mening, endast begås av en man mot en kvinna.
Argumentationen i denna proposition baseras till största del på argument ur kategorin straffvärde,
även argument ur kategorin symbollagstiftning och allmänprevention finns representerade. Detta tar
sig bland annat uttryck i det fokus som läggs på (det kvinnliga) brottsoffret och varje kvinnas rätt till
självbestämmande och skydd mot skadeverkningar. Ett exempel på hur utökningen av
våldtäktslagstiftningen motiveras i propositionen är följande:
Det finns uppenbarligen andra sexualhandlingar än samlag som med hänsyn till den
kränkning som offret utsätts för kan te sig väl så straffvärda och där beteckningen våldtäkt
framstår som relevant (Prop. 1983/84:105 sid. 17).
Citatet ovan har kodats som straffvärde och kan hänföras till det abstrakta straffvärdet. Lagstiftaren
15
synes här vilja föra in handlingar som tidigare har legat utanför våldtäktslagstiftningen. På så vis ger
lagstiftaren uttryck för att handlingar som tidigare har framstått som mindre klandervärda än ett
fullbordat samlag vid en våldtäkt framöver skall bedömas lika hårt då straffpåföljd skall bestämmas.
Det abstrakta straffvärdet kan således sägas ha skärpts för dessa handlingar. Redan i denna
proposition förs begreppet kränkning fram som ett viktigt argument för förändringar i
våldtäktslagstiftningen. En utveckling som skall komma att fortsätta och tillta. Ytterligare ett
argument som talar för att utvidga begreppet våldtäkt i lagstiftningen är det nedanstående, vilket bland
annat har kodats som straffvärde. Det säger dessutom någonting om synen på definitionen av en
våldtäkt. Framförallt att lagstiftaren här ger uttryck för att bedömningen av en våldtäkt inte skall
påverkas av parternas eventuella tidigare relation (exempelvis som makar).
Utgångspunkten måste vara att kvinnan i varje situation har rätt att bestämma över sin egen
sexualitet och att hennes önskan att inte ha samlag eller annat sexuellt umgänge ovillkorligen
skall respekteras. Att uppsåtligen tilltvinga sig samlag eller därmed jämförligt sexuellt
umgänge med våld eller hot som innebär eller framstår som trängande fara utgör därför en
synnerligen grov kränkning av den personliga integriteten och måste som jag ser det bedömas
som våldtäkt helt oberoende av parternas relationer och de omständigheter som har föregått
övergreppet. Bestämmelsen om våldförande bör av nu angivna skäl upphävas (Prop.
1983/84:105 sid. 21).
Ett tydligt exempel på argumentation som kan hänföras till kategorin symbollagstiftning i
propositionen är följande motivering som tar sikte på jämställdhetens roll i lagstiftningen. I det här
fallet så har jämställdhet inte satts i direkt samband med en minskad brottslighet på området, utan
verkar fungera som ett högre mål som måhända kan uppnås med hjälp av våldtäktslagstiftningen:
Till en del grundas också bestämmelsernas utformning på en diskriminerande kvinnosyn som
står i direkt strid med strävandena efter jämställdhet mellan kvinnor och män (Prop.
1983/84:105 sid. 15).
Även om propositionen i sin helhet inte har som uttalad målsättning att verka för jämställdhet mellan
könen ges onekligen uttryck för att det är ett viktigt motiv bakom de föreslagna förändringarna. Att
genom lagstiftningen motverka en diskriminerande kvinnosyn och försöka öka jämställdheten i
samhället, vilket här förefaller vara lagstiftarens intuition, faller inom ramen för Jareborgs offensiva
modell, citatet ovan kan beskrivas som en insats från lagstiftarens sida för att åtgärda
ett ”problemläge” (Jareborg 1995:28).
Allmänpreventiva argument förekommer framförallt i moralbildande syfte. De kanske tydligaste
exemplen torde vara följande motiveringar:
16
Snarare finns det fog för en skärpning av den allmänna synen på denna sorts brottslighet
(våldtäkt, min anmärkning) (Prop. 1983/84:105 sid. 22).
I vissa delar präglas otvivelaktigt bestämmelserna av en äldre tids moralföreställningar i
sexuella frågor, föreställningar som numera ter sig främmande för stora delar av
befolkningen (Prop. 1983/84:105 sid. 15).
En intressant aspekt avseende de två ovanstående citaten är hur användningen av moralbildningen
varierar. I det första citatet ges tydligt uttryck för att lagstiftaren är i behov av att påverka
allmänhetens moraluppfattning i frågan om våldtäkter. I det fallet används således allmänhetens
bristande moral i frågan som motiv till lagändringen. I det andra citatet är situationen den omvända.
I det fallet framställs lagstiftaren som någon som har lyssnat till allmänhetens uppfattning och
moraliska ståndpunkt i frågan, och därefter förändrar lagstiftningen så att den skall vara anpassad
till detta. Båda tillämpningarna torde falla under Jareborgs (1995) offensiva modell.
Noterbart är att trots införandet av en könsneutral lagstiftning är detta någonting som får begränsat
genomslag i propositionens text. I denna likställs brottsoffer allt som oftast med ”kvinna”.
Diskussioner förs kring vilken roll brottsoffrets agerande skall ha vid bedömningen av händelsen,
vilket framgår av citatet nedan. Utformningen av lagtexten motiveras bland annat med att vad som
skall bedömas är gärningsmannens handlande, inte den utsattas. Att brottsoffret får en allt starkare
ställning i samband med lagstiftningen är någonting som jag återkommer till i min diskussion.
Bestämningen av våldtäktsbrottet måste göras utifrån den principiella synpunkten att offrets
handlingssätt före övergreppet liksom relationen mellan offret och gärningsmannen saknar
rättslig betydelse (Prop. 1983/84:105 sid. 20).
Att inriktningen på de motiv som framförs i denna proposition i stor utsträckning kan hänföras till
straffvärde, och i viss utsträckning symbollagstiftning förefaller naturligt i och med de förändringar
som förordas, framförallt utökningen av våldtäktsbegreppet. Både det faktum att lagstiftningen görs
könsneutral samt förändringen i lagtexten framstår som uttryck för att lagstiftaren vill använda
lagstiftningen till någonting mer än att förhindra eller hantera brottslighet. Utvidgningen av
våldtäktsbegreppet framstår som ett sätt att höja straffvärdet för vissa enskilda handlingar. Även att
värna brottsoffret, samt att öka jämlikheten mellan könen framstår som viktiga principer i denna
proposition.
5.2 Regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid
Denna proposition skiljer sig från de andra såtillvida att den, i sin helhet, har som uttalat mål att stärka
jämställdheten mellan könen och minska mäns våld mot kvinnor. Dessa utgångspunkter framgår
17
tydligt av argumentationen. Våldtäktslagstiftningen behandlas i denna proposition inom ramen för
arbetet med att minska ”mäns våld mot kvinnor” vilket innefattar en mängd åtgärdsförslag utöver de
som kan härledas till sexualbrott och våldtäktslagstiftningen. De viktigaste förändringarna som
propositionen argumenterar för är dels att straffbestämmelserna för sexuellt tvång mer eller mindre
förs in under begreppet våldtäkt. Dels att begreppet sexuellt umgänge ersätts med begreppet sexuellt
utnyttjar, förändringar som har till uppgift att accentuera allvaret i handlingen.
Straffbestämmelserna om våldtäkt och sexuellt tvång förs i princip samman till ett nytt brott
som i fortsättningen skall benämnas våldtäkt (Prop. 1997/98:55 sid. 89).
Ovanstående citat har kodats som straffvärde. I och med den föreslagna förändringen minskar
möjligheten att utdöma straff för mindre grova sexualbrott än våldtäkt. Det framstår som en tydlig
markering från lagstiftarens sida att poängtera vikten av att sexuella övergrepp skall bedömas som
allvarliga oavsett hur de tar sig uttryck. En följd av en sådan utveckling skulle kunna vara en
minskning av antalet fällande domar i våldtäktsmål. När påföljden skall bestämmas av domstolen kan
det tänkas att domstolen finner det väl strängt att döma till minst 2 års fängelse (minimistraffet för
våldtäkt) för en handling som tidigare skulle ha fallit under sexuellt tvång. En sådan utveckling skulle
kunna vara en förklaring till det ökade gapet mellan antalet anmälda våldtäkter och antalet fällande
domar i våldtäktsmål.
Ytterligare ett begrepp som förs fram vid flera tillfällen är kränkningen. Tanken är att det är
kränkningens natur som skall ligga till grund för straffets utformning och omfattning. Propositionen
förordar en förskjutning av fokus, från den sexuella handlingens art till kränkningen av offret, vilket
framgår av följande citat.
Enligt regeringens uppfattning bör således en handling som innebär en kränkning som är
jämförbar med den vid ett påtvingar samlag kunna bedömas som våldtäkt, om
förutsättningarna i övrigt för våldtäkt är uppfyllda (Prop. 1997/98:55 sid. 91).
Att genomföra en objektiv bedömning av en kränkning, vilket i och med detta blir en uppgift som
åläggs domstolarna, framstår som svårt. Det är samtidigt någonting som inom den defensiva modell
som Jareborg (1995) beskriver rimligtvis bör hållas vid ett minimum då en sådan bedömning i mångt
och mycket torde bli känslomässigt baserad. Ytterligare ett exempel på detta är följande citat:
Enligt kommissionen bör den sexuella kränkningens natur vara avgörande för bedömningen
istället för sexualhandlingen som sådan (Prop. 1997/98:55 sid. 91).
18
I propositionen poängteras vidare att den huvudsakliga problematiken som skall behandlas är mäns
våld mot kvinnor. Arbetet med detta tar sig bland annat uttryck i att lagstiftaren för fram bristen på
jämställdhet mellan könen som ett stort samhällsproblem, samt en starkt bidragande orsak till
förekomsten av sexuellt våld mot kvinnor.
Mäns våld mot kvinnor utgör därför ett allvarligt samhällsproblem. … Det är numera väl
dokumenterat, både i forskning och i annan litteratur, att det våld som män riktar mot kvinnor
ofta har sitt ursprung i och finner näring ur fördomar och föreställningar om mäns
överordning och kvinnors underordning. Våldet mot kvinnor utgör således ett hinder för den
enskilda kvinnans rättstrygghet liksom det är ett hinder för den fortsatta utvecklingen mot
jämställdhet mellan kvinnor och män (Prop. 1997/98:55 sid. 21).
Citatet ovan har kodats som symbollagstiftning och allmänprevention. Mäns våld mot kvinnor
identifieras som ett samhällsproblem som har hög prioritet av rättsväsendet. Ett arbete som ytterst har
till uppgift att öka jämställdheten mellan könen. En ökad jämställdhet som, enligt citatets andra del,
skulle minska mäns våld mot kvinnor. Arbetet med att öka jämställdheten genom
våldtäktslagstiftningen får således en dubbel effekt. För det första bidrar det till lagstiftarens
övergripande mål, arbetet med att minska mäns våld mot kvinnor. För det andra har det till uppgift
att minska det faktiska antalet våldtäkter utförda av män mot kvinnor, vilket enligt lagstiftaren bör
ske som en följd av en ökad jämställdhet mellan könen.
Fokuseringen på jämställdhet och brottsoffrets situation, samt att ge uttryck för samhällets syn på,
och avståndstagande från våldtäkter ger uttryck för ytterligare argumentation som bygger på
kategorin symbollagstiftning. Ett exempel på det senare är detta citat.
En skärpt lagstiftning … är angelägen för att markera samhällets avståndstagande och för att
öka tryggheten för offren (Prop. 1997/98:55 sid. 23).
Motiv som kan härledas till kategorin straffvärde återfinns i relativt stor utsträckning i denna
proposition. Även motiv som kan härledas till kategorin symbollagstiftning används i viss
utsträckning. Då propositionens huvudsakliga målsättning är att verka för att minska mäns våld mot
kvinnor, bland annat genom ökad jämställdhet, framstår det som naturligt att motiven bakom
förändringarna kan härledas till den (större) frågan och således gå före exempelvis enbart minskad
brottsaktivitet. Att använda sig av motiv som är hämtade ur kategorierna straffvärde och
symbollagstiftning när denna proposition författas framstår således som naturligt. Denna proposition
är den som kanske tydligast ger uttryck för att lagstiftningen har för avsikt att verka för högre mål än
brottsbekämpning. En sådan utveckling kan sägas gå hand i hand med den farhåga som Victor (1995)
ger uttryck för när han påtalar risken med att politisera kriminalpolitiken i för stor utsträckning. Han
19
menar att det då finns en risk för att domstolarna snarast har till uppgift att manifestera politiska
värderingar.
5.3 Regeringens proposition 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning
Denna proposition behandlar olika delar i sexualbrottslagstiftningen, bland annat våldtäkt. I denna
proposition argumenteras för flera förändringar i lagtexten. De två viktigaste är, för det första, att
ytterligare fokus läggs på kränkningen i handlingen i fråga, samt, för det andra, att kravet på våld i
samband med våldtäkt tas bort, istället kan våldtäkt efter förändringen även innefatta övergrepp som
har begåtts mot personer som har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd (exempelvis berusning). Det
föreslås att uttrycket sexuellt umgänge byts ut och ersätts med uttrycket sexuell handling. Offret, dess
upplevelse och utsatthet är centrala delar i propositionen.
Följande citat har kodats som straffvärde och är ett exempel på hur lagstiftaren har motiverat att kravet
på våld tas bort ur våldtäktslagstiftningen. Vad som framgår här är en vilja att flytta fokus från
brottsoffret och dess handlande (t.ex. alkoholintag) till den misstänktes handlande och den kränkning
som brottsoffret har upplevt. Ytterligare ett exempel på att subjektiviteten i lagstiftningen ökar.
Kommittén har motiverat denna utvidgning med att det finns brister i den nuvarande
regleringen, då den i praktiken, oavsett gärningsmannens handlande, tycks leda till att offrets
berusning får en avgörande betydelse för den rättsliga rubriceringen. Kommittén menar
också att den sexuella kränkningen som offer i en sådan situation utsätts för är jämförbar
med den som ett offer för våldtäkt utsätts för, varför straffvärdet bör vara lika högt i båda
fallen (Prop. 2004/04:45 sid. 47).
Även om propositionen i sig inte har någon lika uttalad funktion som exempelvis kvinnofridspropositionen så ger lagstiftaren uttryck för bakomliggande motiv med propositionen. Brottsoffrets
roll lyfts fram och stärks. Kränkningens roll är central, precis som att värna den enskilda individens
sexualitet och integritet. Det senare framgår bland annat av följande citat, varav det första har kodats
som symbollagstiftning, då det ger uttryck för övergripande målsättningar, och det andra som
straffvärde utifrån dess fokus på kränkning:
Ett sexuellt övergrepp är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas
självklara rätt till personlig och sexuell integritet och sexuella självbestämmande (Prop.
2004/04:45 sid. 19).
Jag har tidigare berört den problematik med den inbyggda subjektiviteten i begreppet kränkning och
som kan följa med dess ökade betydelse i lagstiftningen. I denna proposition har dessutom kravet på
våldsinslag i samband med våldtäkt tagits bort. Sammantaget kan dessa förändringar sägas indikera
den förskjutning från defensiv till offensiv modell som Jareborg (1995) beskriver. I det här fallet kan
20
det sägas ta sig uttryck på så vis att det sker en glidning från objektiva rekvisit till subjektiva rekvisit7
då den faktiska handlingen får mindre betydelse för bedömningen av en eventuell våldtäkt till förmån
för den kränkning som offret har upplevt och som skall bedömas av domstolen. Upplevelsen av
kränkning torde vara någonting som varierar från person till person och som framstår som
svårbedömt. En sådan glidning riskerar således att åsidosätta den rättssäkerhet som Jareborg (1995)
för fram som en hörnsten i den defensiva modellen. Förändringen ligger även i linje med vad Tham
har visat i sin forskning om det allt större fokus som läggs på straffvärde, inte minst när det
gäller ”genderbrott” (Tham 1995:99).
Argumentationen som bygger på en tanke om straffvärde eller allmänprevention har framträdande
roller i propositionen. Det blir tydligt genom fokuseringen på betydelsen av kränkning samt
individens frihet och bestämmanderätt avseende den egna kroppen och sexualiteten. Det följande
citatet har kodats som allmänprevention och straffvärde. Citatet är ett av relativt få i samtliga
propositioner som såhär tydligt ger uttryck för att lagstiftningen tillkommer i syfte att motverka
kriminella handlingar, det vill säga avskräckning. Den största delen av de allmänpreventiva motiven
kan annars härledas till moralbildning. Någonting som ligger i linje med Lahtis resonemang, han
menar att Sverige har valt att ta fasta på ”positiv allmänprevention” (moraldaning) (Lahti 2000:181).
Syftet med att kriminalisera sexuella övergrepp och andra sexuella kränkningar är givetvis –
på samma sätt som med all annan kriminalisering – att motverka förekomsten av dem.
Avsikten är dessutom att påverka människors värderingar och på så sätt understödja den
allmänt omfattande insikten att sexuella övergrepp är skadliga och kränkande gärningar som
måste bekämpas (Prop. 2004/04:45 sid. 21).
Ovanstående citat är relativt allmänt hållet. När lagstiftaren preciserar grunderna för de föreslagna
förändringarna i den aktuella propositionen (se citat nedan) blir det tydligt att offret, kränkningen och
individens frihet står i centrum. Nedanstående citat har kodats som straffvärde. Lagstiftaren uttrycker
en önskan att ytterligare poängtera vikten av att se till subjektiva rekvisit (kränkningen). Då
kränkningen framstår som det mest subjektiva av de rekvisit (till skillnad från skada eller fara, vilka
är de andra två) som finns vid fastställande av straff utifrån Brottsbalkens bestämmelser om
straffvärde synes detta vara ett tecken på att rättssäkerhet för den åtalade får stå tillbaka till förmån
för offrets upplevelse, ett tecken på förskjutningen mot Jareborgs (1995) offensiva modell. I detta
citat definieras dock kränkning som att inte beakta den personliga och sexuella integriteten och den
sexuella självbestämmanderätten. En definiering från lagstiftarens sida som domstolen således kan ta
7
Objektiva rekvisit kan beskrivas som ”synliga” rekvisit, någonting som kan avgöras genom att utifrån studera
handlingen. Subjektiva rekvisit kan hänföras till uppsåtet med handlingen och är således i större utsträckning en
bedömning från fall till fall.
21
fasta på då den skall fastslå grad av kränkning i en handling.
Enligt regeringens mening får det inte råda någon som helst tvekan om att grundsynen bakom
regleringen av sexualbrotten skall präglas av inställningen att varje människa har rätt att
själv bestämma över sin egen kropp och sexualitet och har en ovillkorlig rätt att vara fredad
från oönskade angrepp som kränker denna rätt. … De ändringar som nu föreslås innebär en
ytterligare fokusering på kränkningen som sådan vid övergrepp av olika slag. … Kränkningen
är den gemensamma nämnaren för alla sexualbrott. Genom att inte beakta den personliga
och sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten har förövaren av ett
sexualbrott kränkt offret (Prop. 2004/04:45 sid. 21).
Noterbart är EU-rättens tydliga inträde i den svenska våldtäktslagstiftningsprocessen, som sker i
denna proposition. Någonting som går i linje med Flygheds slutsats att svensk kriminalpolitik går
mot att i allt större utsträckning förhålla sig till internationella förhållanden (Flyghed 2007:75 – 77).
I den här propositionen lyfts det så kallade Bulgarienmålet8 fram, vilket bland annat ligger till grund
för den diskussion om en eventuell ”samtyckeslagstiftning”9 som förs i propositionen. Författaren
anser dock att Sverige klarar av att leva upp till de krav som Europadomstolen ställer på EU:s
medlemsländer avseende en effektiv lagstiftning mot våldtäkt. Diskussionen kring en
samtyckeslagstiftning kommer att föras både i denna och nästa proposition, i båda fallen kommer det
avstyrkas av regeringen. Ett argument som framförs mot samtyckeslagstiftning handlar om en risk att
ett ökat fokus kommer att läggas på den utsatta och dennas agerande. Ett andra tungt vägande
argument mot en sådan lagstiftning handlar om risken för att våldtäktsbegreppet kommer att urholkas
och att synen på våldtäkt som ett allvarligt brott riskerar att minska. Citatet nedan har kodats som
straffvärde och belyser hur lagstiftaren vill upprätthålla synen på våldtäkt som ett allvarligt brott.
Med kommitténs förslag kommer emellertid en rad olika gärningar med olika straffvärde att
bedömas som våldtäkt. … Med en sådan utvidgning (samtyckeslagstiftning, min anmärkning)
finns det enligt regeringens mening en betydande risk för att våldtäktsbegreppet tunnas ut
(Prop. 2004/04:45 sid. 44 – 45).
I denna fråga går propositionen mot kommittén och dess utredning. Det är någonting som sker i ytterst
begränsad utsträckning sett över samtliga fyra propositioner. Måhända var avskaffandet av kravet på
våld vid våldtäkt en så pass stor förändring att det inte fanns politiskt utrymme för att gå på
kommitténs förslag. I dagsläget ser det ut som att regeringen återigen kommer att få ta ställning till
frågan om en samtyckeslagstiftning inom en inte alltför avlägsen framtid10. Kanske anses tiden då
8
9
Europadomstolens dom den 4 december 2003, M. C. mot Bulgarien; ansökan nr 39272/98.
Samtyckeslagstiftning kan beskrivas som att rekvisitet tvång eller våld i våldtäkt avskaffas och ersätts med ett
rekvisit om brist på samtycke vid en sexuell handling.
10
http://www.fria.nu/artikel/122805
22
vara mogen för ytterligare en stor förändring i den svenska våldtäktslagstiftningen.
5.4 Regeringens proposition 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning
Propositionen poängterar i stor utsträckning kränkningens plats och roll i lagstiftningen. Framförallt
vill lagstiftaren att fokus vid straffpåföljden skall ligga på just kränkningen i handlingen. De stora
förändringarna som föreslås i propositionen handlar om att utvidga begreppet våldtäkt och
våldtäktslagstiftningen. I grunden framträder en önskan om att genom en skärpt lagstiftning öka
skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten. Den bygger samtidigt
vidare på arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor.
Förskjutningen av fokus från den faktiska handlingen mot den bedömda kränkningen framgår tydligt.
Domstolen skall till exempel avgöra graden av kränkning som offret har blivit utsatt för då den
sexuella handlingen har utförts (se tredje citatet nedan). Den sexuella handlingen torde uppfattas olika
av olika personer, vilket medför att upplevelsen av kränkningen skiljer sig från en person till en annan.
Det här är några av de tydligaste exemplen i materialet på hur lagstiftaren har valt att ge det subjektiva
rekvisitet (inom ramen för straffvärdet, se vidare i diskussionsavsnittet) ”kränkning” en allt viktigare
roll. Detta framstår som ett sätt att stärka brottsoffrets ställning, då dennes subjektiva upplevelse av
händelsen tillmäts ett större värde än vad som har varit fallet tidigare. Samtidigt innebär det att de
objektiva omständigheterna (handlingen) får stå tillbaka. Jareborg beskriver en liknande utveckling,
och menar samtidigt att det inte finns någon anledning att stärka brottsoffrets ställning på
gärningsmannens bekostnad (Jareborg 1995:30). En inställning som förefaller stå i kontrast till den
faktiska utvecklingen inom våldtäktslagstiftningen. Följande tre citat är valda för att visa hur
lagstiftaren vill använda kränkningen i våldtäktslagstiftningen och har kodats under kategorin
straffvärde.
För att ytterligare understryka att det i första hand är en bedömning av kränkningen vid en
sexuell handling som ska göras föreslår utredningen en ändring av våldtäktsbestämmelsen så
att det där anges att de sexuella handlingar, förutom samlag, som grundar ansvar för våldtäkt
är de där ’den sexuella kränkningens allvar är jämförlig med påtvingat samlag’ (Prop.
2012/13:111 sid. 35).
Enligt regeringens mening får det inte råda någon tvekan om att det – vid bedömningen av
om en sexuell handling är att anse som jämförlig med samlag – i första hand inte ska göras
någon jämförelse mellan sexualhandlingar som sådana utan mellan kränkningarna (Prop.
2012/13:111 sid. 36).
Avsikten med det valda uttryckssättet är att på ett bättre och tydligare sätt än i dag markera
att det är kränkningen genom den sexuella handlingen som prövas i ett mål som är det
centrala i avgränsningen av våldtäktsbestämmelsen och inte sexualhandlingens tekniska
karaktär som sådan (Prop. 2012/13:111 sid. 37).
23
Offret, eller den utsatta, har en fortsatt central roll i propositionen. Ett exempel på detta är ”frozenfright pattern”. Att detta begrepp lyfts fram framstår som ett sätt från lagstiftaren att skapa en
möjlighet för exempelvis domstolen att kunna friskriva brottsoffret eventuell skuld till en våldtäkt.
Detta är ytterligare ett tecken på hur tyngdpunkten i allt större utsträckning läggs på
gärningspersonens handlande istället för på offret.
… ’(F)rozen-fright pattern’. … Utredningen beskriver att typiskt för denna reaktion är att
offren blir så rädda att de inte vågar göra något motstånd, alternativt att de upplever att
deras kroppar ’stängs av’. En sådan reaktion kan också vara en medveten strategi för att
slippa bli utsatt för våld (Prop. 2012/13:111 sid. 26).
Samtidigt som ovanstående förhållanden föreligger i propositionen framträder ytterligare någonting
som möjligen kan betraktas som ett trendbrott. Nämligen att en stor del av argumentationen baserar
sig på vikten av ett starkt rättsligt skydd. Citaten nedan kan tolkas som både ett sätt att stärka
brottsoffrets roll och som att allmänprevention (exempelvis genom medelbar avskräckning) får en
framträdande roll.
Att skapa ett starkt och väl fungerande skydd för barn och vuxna mot sexuella kränkningar
och övergrepp av olika slag är en grundläggande uppgift för samhället. Ett sexuellt
övergrepp är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt
till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Det är därför viktigt att ha
en ändamålsenlig och effektiv sexualbrottslagstiftning (Prop. 2012/13:111 sid. 9).
Att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp förutsätter ett starkt och väl utvecklat
straffrättsligt skydd (Prop. 2012/13:111 sid. 26).
Mäns våld mot kvinnor lyfts fram som en anledning till propositionen. Det starka fokus som tidigare
har funnits på jämställdhet förekommer dock inte alls i samma utsträckning i argumentationen som i
vissa av de tidigare propositionerna. Tydligheten i citatet nedan går dock inte att ta miste på. En
anledning till att denna fråga inte poängteras i lika stor utsträckning kan även tänkas vara att det är
en fråga som har fått en naturlig plats i politiken och att samma behov av att argumentera för och
utifrån den således inte föreligger. (Se vidare under diskussionsavsnittet.)
Regeringen fortsätter (i. o. m. denna proposition, min anmärkning) att arbeta aktivt med att
mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Prop. 2012/13:111 sid. 10).
En reflektion är att det i propositionen genomgående talas om ”människor” eller ”individer” istället
för som i de tidigare propositionerna där det talades om ”kvinnor” och ”offer”. Måhända är det ett
tecken på att det arbete som inleddes i den första propositionen, att göra våldtäktslagstiftningen
könsneutral, nu har börjat få genomslag fullt ut.
24
6 Slutsatser och diskussion
I detta avsnitt presenterar jag studiens huvudsakliga resultat som har framkommit i analysen av det
empiriska materialet. Resultaten diskuteras kopplade till de teoretiska utgångspunkterna och den
tidigare forskningen på området i syfte att besvara frågeställningarna i arbetet. Två faktorer som har
varit centrala i materialet och som här kommer att föreslås som möjliga förklaringar till de resultat
som har presenterats är brottsofferfrågan samt arbetet mot mäns våld mot kvinnor.
I analysen av propositionerna framkommer såväl likheter som skillnader avseende motiveringen av
de föreslagna lagändringarna. När skillnader avseende argumenten kan skönjas tycks de ha ett
samband med respektive propositions frågor eller grundläggande utgångspunkter. Likheterna mellan
de olika propositionerna ligger till stor del i ett ökat intresse för kränkningen, brottsoffret samt arbetet
att motverka mäns våld mot kvinnor och att öka jämlikheten.
6.1 Motiveringarna till lagändringarna
Användningen av argument som har placerats i kategorin straffvärde är centralt och återkommande i
materialet. Speciellt
tydligt
blir fokuseringen på motiv
ur
kategorin
straffvärde då
våldtäktslagstiftningen utökas så att den innefattar flera handlingar än tidigare. Även då den
personliga eller den sexuella integriteten skall värnas använder sig lagstiftaren ofta av kategorin
straffvärde i sin motivering. Detsamma gäller de tillfällen då propositionen har som mål att minska
mäns våld mot kvinnor eller att öka fokus på kränkningens betydelse i lagstiftningen eller då
brottsoffrets ställning skall stärkas.
Utöver straffvärde tillkommer framförallt argument som kan hänföras till allmänprevention samt
symbollagstiftning. I de fall då mycket av fokus har legat på att lyfta fram kränkningens roll i
lagstiftningen används allmänpreventiva motiveringar oftare än annars. Allmänpreventiva
motiveringar har i propositionerna främst en moralbildande funktion. Som framgår i den teoretiska
genomgången ovan används den aspekten av allmänprevention både då lagstiftaren vill ge uttryck
för ”den allmänna opinionen” och då lagstiftaren avser att ”påverka allmänhetens moraluppfattning”.
Att allmänpreventionens moralbildande del kan användas så flexibelt kan möjligen vara en förklaring
till varför det är den delen som kommer till uttryck i propositionerna, till skillnad från
allmänpreventionens avskräckande delar.
Symbollagstiftning som motiv till de föreslagna förändringarna förekommer i viss utsträckning. De
används främst då lagändringarna motiveras med att de skall leda till en ökad jämställdhet mellan
könen eller att motverka mäns våld mot kvinnor. Ett av de tydligaste exemplen är hämtat från
kvinnofridspropositionen:
25
Våldet mot kvinnor utgör således ett hinder för … den fortsatta utvecklingen mot jämställdhet
mellan kvinnor och män (Prop. 1997/98:55 sid. 21).
Individualpreventiva argument, exempelvis argumentation för rehabilitering, inkapacitering eller
andra åtgärder för att den enskilda gärningspersonen inte skall återfalla i brott saknas i de analyserade
delarna av propositionerna. Det ligger i linje med de slutsatser som Lahti (2000) drar om
individualpreventionens minskade roll inom den svenska kriminalpolitiken. En förklaring kan
möjligen även sökas i Jareborgs beskrivning av individualprevention. Han beskriver hur den (i hans
mening felaktigt) ofta framställs som en human straffteori med kopplingar till socialterapeutiska
åtgärder (Jareborg 2007). Det kan dock framstå som att en sådan straffteoretisk grund går stick i stäv
med den önskan som synes finnas hos lagstiftaren att ge uttryck för ett högre straffvärde samt att
skärpa allmänhetens syn på våldtäktsbrottet. Det går även på tvärs med den faktiska utvecklingen mot
större fokus på strängare bestraffning och hårdare tag som såväl Victor som Tham påvisar (Victor
1995 samt Tham 1995).
Avsaknaden av motiveringar utifrån kategorin individualprevention framstår som anmärkningsvärt.
Det är en väldigt bred kategori och kan innefatta en mängd olika åtgärder (Jareborg & Zila 2007).
Den kanske mest uppenbara åtgärden utifrån denna utgångspunkt torde vara inkapacitering genom att
placera gärningspersonen i fängelse eller genom vård. Argument så som ”hårdare tag mot
gärningspersonen” skulle utifrån ett sådant resonemang framstå som troliga i sammanhanget. En
möjlig förklaring till avsaknaden av sådana kan vara att våldtäktslagstiftningen redan från början har
relativt långa fängelsestraff i straffskalan. När våldtäktslagstiftningen har skärpts har det framförallt
skett genom utvidgning av den så att lagstiftningen har kommit att omfatta flera handlingar än
tidigare. Förändringar som, den här studien påvisar, i första hand motiveras genom att offrets roll och
situation skall stärkas snarare än att fokus läggs på gärningspersonen. Individualpreventiva argument
kan utifrån detta anses vara överflödiga och ineffektiva, då dom inte visar samma direkta omsorg om
offret som exempelvis argument ur kategorin straffvärde.
6.2 Förändringar i propositionerna över tid
Resultaten av analysen kan i stor utsträckning sägas ligga i linje med den tidigare forskning som jag
har lyft fram i detta arbete, nämligen att det på olika sätt har skett en förändring i kriminalpolitiken
och lagstiftningsprocessen i Sverige (Jareborg 1995; Victor 1995; Tham 1995). En förändring som
har skett är att våldtäktslagstiftningen i allt större grad har kommit att motiveras utifrån subjektiva
rekvisit snarare än objektiva. Ett exempel på detta är den allt större vikt som läggs vid den utsatta
personens upplevelse av en våldtäkt. I den första propositionen (Prop. 1983/84:105) i materialet
framhålls vikten av att motverka de skadeverkningar som den utsatta kan tänkas lida i samband med
26
handlingen. I senare propositioner talas det om att motverka eller uppmärksamma den kränkning som
den utsatta personen upplever eller handlingen bedöms utgöra. Denna skillnad framstår som ett tecken
på en utveckling som har skett där lagstiftaren har velat flytta fokus från de rekvisit i BrB 29:1, som
ligger till grund för straffvärdesbedömningen, från de som kan betraktas som objektiva (skada och
fara), mot det mer subjektiva (kränkning). Detta under samma period som Tham har påvisat en
förskjutning från behandling av gärningspersoner till ett allt starkare fokus på straff (Tham 1995), i
det här fallet bestraffning av gärningspersonen. Victor påvisar även den allt viktigare rollen som
kriminalpolitiken spelar (Victor 1995). Dessa tre förändringar ligger i linje med förskjutningen från
Jareborgs (1995) defensiva modell till offensiva modellen.
Det framstår som att de politiska partierna har insett möjligheten att ge uttryck för frågor och
ståndpunkter som kan tänkas vara svåra att praktisera politiskt, men som genom
våldtäktslagstiftningen kan operationaliseras. Inom ramen för våldtäktslagstiftningen kan politiker
genomföra förändringar som sedan kan pekas på och användas som bevis för att det pågår ett aktivt
arbete för exempelvis ökad jämställdhet, någonting som kan vara svårt att påvisa i andra
sammanhang. Det rör sig bland annat om arbetet för att öka skyddet för brottsoffer, att minska mäns
våld mot kvinnor och att arbeta för en ökad jämställdhet mellan könen. Dessa frågor är områden som
kräver långsiktigt politiskt arbete, då det i stor utsträckning torde handla om att förändra människors
attityder. Våldtäktslagstiftningen kan då vara ett verktyg för att visa dådkraft. Genom att genomföra
förändringar i våldtäktslagstiftningen, och motivera dem med att de stärker brottsoffrets roll eller
jämställdheten mellan könen, finns det möjlighet att påvisa ett aktivt arbete inom områden som annars
kan vara svåra att operationalisera politiskt på kort sikt. Det skulle kunna vara en anledning till det
fokus som har lagts på jämställdhet, brottsoffret och kränkningens roll. Det kan även vara en
förklaring till de tendenser som Tham (1995), Victor (1995) och Jareborg (1995) påvisar.
Ett problem som kan uppstå då moralbildning och den subjektiva delen av straffvärdet tillmäts en allt
större betydelse i samband med våldtäktslagstiftningen, är att arbetet med att minska det faktiska
antalet våldtäkter blir lidande. Detta då inriktningen av kriminalpolitiken kan tänkas förändras,
någonting som jag berör nedan, under brottsofferfrågan.
Noterbart är i vilket sammanhang våldtäktslagstiftningen behandlas, i propositionerna. I den första
propositionen är de föreslagna förändringarna en del i en större förändring i både Brottsbalken och i
andra delar av den dåvarande författningssamlingen. Detta till skillnad från de senare propositionerna
som har en uttalad målsättning att minska mäns våld mot kvinnor. Att förändringar i
våldtäktslagstiftningen ingår i propositioner som har ett större, övergripande, mål skulle möjligen
27
kunna tänkas påverka argumentationen i riktning mot symbollagstiftning och straffvärde samt
Jareborgs (1995) offensiva modell. Jag har inte kunnat påvisa något entydigt resultat i den riktningen
i den här analysen. En möjlig förklaring till det kan vara att samtliga propositioner ger ett visst uttryck
för att arbeta mot mäns våld mot kvinnor.
6.3 Brottsofferfrågan
Brottsoffret framstår som centralt i motiven för förändringar i våldtäktslagstiftningen under den
undersökta perioden, någonting som ligger i linje med Thams (2001) beskrivning av brottsoffrets
framväxt i Sverige. Genomgående läggs ett stort fokus på att den utsattas rättigheter och intressen
skall tas till vara genom lagstiftningen. Detta är många gånger någonting som tar sig explicita uttryck
i propositionerna. Det talas blanda annat om att brottsoffret på olika vis skall skyddas mot kränkning
eller intrång i den personliga eller sexuella integriteten. Ett annat exempel på hur brottsoffret värnas
är när kravet på våld i samband med en våldtäkt tas bort ur lagstiftningen. Fler situationer kan på så
vis bedömas som våldtäkt. Den påvisade förskjutningen i riktning mot kränkning och subjektiva
rekvisit torde vara ett sätt att stärka brottsoffrets ställning i förhållande till förövarens. Ett annat tecken
på det senare är de diskussioner och resonemang som förs kring huruvida en samtyckeslagstiftning
skall införas eller ej. Ett viktigt argument som har använts mot detta förslag i propositionerna är att
det skulle riskera att medföra att större fokus riktas mot brottsoffret (dess handlande, klädsel, och
dylikt) i samband med brottsutredningarna (Prop. 2004/05:45 sid. 37). Tanken om kränkning och att
ge brottsoffret upprättelse utifrån den kränkning som denna har blivit utsatt för vid en våldtäkt förs
återkommande fram i argumentationen. Den här inriktningen blir extra tydlig i de två sista
propositionerna. Kränkningens ökade betydelse skall ses i ljuset av ”offerskapet som identifikation”
som Tham (2001) pekar på. Fokus ligger på offret och offerskapet verkar således öka både från
lagstiftarens håll, såväl som från offren själva.
En följd av det ovanstående skulle kunna vara att brottsoffret framstår som ett tacksamt objekt för de
politiska partierna att använda för att plocka politiska poäng i takt med att de har insett det politiska
värdet i att föra en tydlig och allt mer profilerad kriminalpolitik, en utveckling som såväl Victor
(1995) som Tham (1995) belyser. Det framgår av von Hofers sammanställning att antalet personer
som döms för våldtäkt ökar i Sverige (von Hofer 2000). Att använda sig av våldtäktsstatistiken för
att påvisa sitt kriminalpolitiska arbete framstår således som ineffektivt, inte minst med tanke på den
svårighet som verkar finnas i att minska antalet fall av våldtäkter. När fokus istället läggs på att
uppmärksamma brottsoffret och dess situation kan de ansvariga för den förda kriminalpolitiken
istället peka på dessa insatser, vilka torde vara svåra att ifrågasätta eller anföra politiska argument
mot.
28
6.4 Mäns våld mot kvinnor
Begreppen mäns våld mot kvinnor och jämställdhet intar en central position i stora delar av det
empiriska materialet i denna studie. Dessa värden framstår i propositionerna som viktiga att värna om
i lagstiftningen. De har dessutom fått en allt större tyngd under den studerade tidsperioden, vilket
även Brå (2010) har konstaterat. Begreppen kan framförallt kopplas till de teoretiska delarna kring
straffvärde samt till symbollagstiftning i detta arbete. Analysen visar att straffvärde och
symbollagstiftning används i större utsträckning än annars då dessa frågor skall betonas och motivera
förändringar i våldtäktslagstiftning.
I likhet med arbetet för att stärka brottsoffret framstår arbetet för en ökad jämlikhet mellan könen
samt arbetet mot mäns våld mot kvinnor som långsiktigt, och kan framstå som svårt att konkretisera
politiskt. Ett av de politiska områden som kan användas för att ge uttryck för ståndpunkter i dessa
frågor
torde
dock
vara
det
kriminalpolitiska.
I
kvinnofridspropositionen
behandlas
våldtäktslagstiftningen tillsammans med flera andra föreslagna lagändringar, bland annat
Socialtjänstlagen, Jämställdhetslagen och Sexköpslagen. Det framstår således relativt tydligt att
propositionen i sig har till uppgift att genom förändringar inom flera olika politiska och juridiska
områden söka uppnå en förändring avseende jämställdheten mellan män och kvinnor, vilket Brå
(2010) konstaterar har skett i viss utsträckning. I denna studie framkommer att arbetet med att
motverka mäns våld mot kvinnor och att öka jämställdheten framställs som övergripande mål även i
de andra propositionerna än enbart kvinnofridspropositionen. De är ett argument som förekommer
vid flera tillfällen sett över alla fyra propositionerna. Arbetet med frågan förefaller ha varit en viktig
övergripande målsättning i samband med att våldtäktslagstiftningen har förändrats och utvecklats
under perioden.
6.5 Avslutande reflektioner och framtida forskning
En gemensam nämnare för brottsofferfrågan och mäns våld mot kvinnor är genusperspektivet. Det
märks bland annat inom kriminologin (Lilly m.fl. 2007:207), inom politiken i allmänhet (exempelvis
framgångarna för Feministiskt initiativ) och kriminalpolitiken i synnerhet (Tham 2001). Politiskt
arbete och vilja att påverka samhället leder ofta till lagändringar (Tiby 2011:203). Tham beskriver
hur andra aktörer än de politiska partierna måste använda sig av just de politiska partierna för att
förslag till lagändringar skall komma till stånd (Tham 1995:79). I takt med att frågor om genus och
jämställdhet har blivit allt viktigare och manifesteras politiskt genom våldtäktslagstiftningen har detta
gynnat såväl politiker som de intresseorganisationer som har arbetat för att aktualisera dessa frågor.
Intresseorganisationernas eventuella inflytande över förändringarna i lagstiftningen är en fråga som
framstår som intressant att undersöka vidare.
29
I samband med utökningen av våldtäktslagstiftningen har rekvisiten för våldtäkt ändrats såtillvida att
fler handlingar i juridisk mening nu skall bedömas som våldtäkt jämfört med tidigare. Ett större antal
personer kommer således att kunna anmälas och dömas för våldtäkt, för handlingar som tidigare hade
rubricerats som exempelvis sexuellt tvång. Detta kan vara en förklaring till den ökande
våldtäktsstatistiken. Det kan dock röra sig om att handlingar som tidigare har skett utan att föras in i
statistiken numera sker i samma utsträckning som tidigare, med den skillnaden att de nu registreras
då de ses som allvarligare handlingar, exempelvis av polisen. En intressant framtida forskningsfråga
är att undersöka huruvida det finns något samband mellan våldtäktslagstiftningens utformning och
innehåll samt våldtäktsstatistikens utveckling.
30
Referenslista
Bergström, G & Boréus, K, (2015) Textens makt och mening – Metodbok i samhällsvetenskaplig
text – och diskursanalys, Polen: Studentlitteratur.
Brottsförbyggande rådet (Brå) (2006), Konsten att läsa statistik om brottslighet – Rapport 2006:1,
Stockholm: Norstedts.
Brottsförbyggande rådet (Brå) (2010), Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck
samt våld i samkönade relationer – Slutredovisning av ett regeringsuppdrag – Rapport 2010:18,
Västerås: Norstedts.
Brottsförebyggande rådet (Brå) (2010), Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck
samt våld i samkönade relationer – En första uppföljning av regeringens handlingsplan – Rapport
2010:4, Stockholm: Brottsförebyggande rådet, information och förlag.
Bryman, A (2013) Samhällsvetenskapliga metoder, Kina: Liber.
Flyghed, J (2007) ”Internationaliseringen av kriminalpolitiken”, Nordisk Tidsskrift for
Kriminalvidenskab, 1/94., s. 74 – 88.
von Hofer, H (2000), European Journal of Criminal Policy and Research No. 8, 2000, pp. 77 – 89.
Jareborg, N (1995) ”Vilken sorts straffrätt vill vi ha? – Om defensiv och offensiv straffrättspolitik”.
I: Victor, D (red), Varning för straff – Om vådan av den nyttiga straffrätten, s. 19 – 37. Stockholm:
Norstedts Juridik
Jareborg, N & Zila, J (2007), Straffrättens påföljdslära. Stockholm: Norstedts Juridik
Lahti, R (2000) ”Om den nordiska kriminalpolitikens utveckling”, Nordisk Tidsskrift for
Kriminalvidenskab, 2000, årgång 83, 3/2000., s. 177 – 192.
Lernestedt, C (2003) ”Berättande straffrätt”, TFL – Tidskrift för Litteraturvetenskap, trettioandra
årgången, 3/2003., s. 33 – 56.
Lilly, J. R, Cullen, Francis. T, Ball, Richard, A (2007) Criminological theory – Context and
consequences. USA: Sage
Sohlberg, P, Sohlberg, B-M (2009) Kunskapens former – Vetenskapsteori och forskningsmetod,
Ungern: Liber.
Tham, H (2001) ”Brottsoffrets uppkomst och framtid”. I: Åkerström, M & Sahlin, I (red), Det
31
motspänstiga offret, s. 27 – 45. Lund: Studentlitteratur.
Tham, H (2015) “Punitivty and Penal Theory. An empirical study of Sweden 1965 – 2014”, Paper
presenterat vid Annual Conference of the European Society of Criminology, Porto, September 2-5,
2015
Tiby, E (2011) “Hatbrott och legalstrategier: möjligheter och risker”. I: Lernestedt, C & Tham, H
(red), Brottsoffret och kriminalpolitiken, s. 201 – 216. Mölnlycke: Norstedts Juridik.
Victor, D (1995) ”Politik och straffsystem – ett drama i utveckling”. I: Victor, D (red), Varning för
straff – Om vådan av den nyttiga straffrätten, s. 57 – 77. Stockholm: Norstedts Juridik.
Övriga källor
Internetkällor
Brå.se – 14/5-16 kl. 13:51
Fria Tidningen – 2/5-16 kl. 13:25
Regeringen.se – 31/3 – 16 kl. 12:29
31/3-16 kl. 15:09
http://www.regeringen.se/ordlista/#S 31/3-16 kl. 15:09
Propositioner
Prop. 1983/84:105 om ändring i brottsbalken m. m. (sexualbrotten) ( 18/5-16 kl. 11:08)
Prop. 1997/98:55 Kvinnofrid ( 18/5-16 kl. 11:11)
Prop. 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning ( 18/5-16 kl. 12:04)
Prop. 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning ( 18/5-16 kl. 13:41)
32
Bilaga 1
Här presenteras samtliga meningar och stycken som har kodats i de analyserade propositionerna.
Presentationen sker i kronologisk ordning och varje argument är försett med beteckningar för en eller
flera av de kategorierna som har använts vid kodningen. Symbollagstiftning (SL), allmänprevention
(AP), straffvärde (SV) och individualprevention (IP).
Prop. 1983/84 om ändring i brottsbalken m.m (sexualbrotten)
”I vissa delar präglas otvivelaktigt bestämmelserna av en äldre tids moralföreställningar i sexuella
frågor, föreställningar som numera ter sig främmande för stora delar av befolkningen.” (Prop.
1983/84:105 sid. 15) (AP)
”Till en del grundas också bestämmelsernas utformning på en diskriminerande kvinnosyn som står i
direkt strid med strävandena efter jämställdhet mellan kvinnor och män” (Prop. 1983/84:105 sid.
15) (SL) (AP)
”Ytterligare ett skäl för en översyn är intresset av att ta till vara den moderna sociologiska och
kriminologiska forskningen på området som bl. a. har belyst omfattningen av skadeverkningarna av
vissa sexualbrott, främst våldtäkt och koppleri.” (Prop. 1983/84:105 sid. 15) (SL)
”De som har blivit offer för sexuella övergrepp skall erbjudas bättre hjälp och skydd från samhällets
sida.” (Prop. 1983/84:105 sid. 16) (SL)
”Det finns uppenbarligen andra sexualhandlingar än samlag som med hänsyn till den kränkning
som offret utsätts för kan te sig väl så straffvärda och där beteckningen våldtäkt framstår som
relevant”. (Prop. 1983/84:105 sid. 17) (SV)
”Denna beteckning (våldtäkt, min anmärkning) bör även i fortsättningen reserveras för de
allvarligaste formerna av sexuell kränkning.” (Prop. 1983/84:105 sid. 18) (SV)
”Bestämningen av våldtäktsbrottet måste göras utifrån den principiella synpunkten att offrets
handlingssätt före övergreppet liksom relationen mellan offret och gärningsmannen saknar rättslig
betydelse.” (Prop. 1983/84:105 sid. 20) (SL)
33
”Utgångspunkten måste vara att kvinnan i varje situation har rätt att bestämma över sin egen
sexualitet och att hennes önskan att inte ha samlag eller annat sexuellt umgänge ovillkorligen skall
respekteras. Att uppsåtligen tilltvinga sig samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge med
våld eller hot som innebär eller framstår som trängande fara utgör därför en synnerligen grov
kränkning av den personliga integriteten och måste som jag ser det bedömas som våldtäkt helt
oberoende av parternas relationer och de omständigheter som har föregått övergreppet.
Bestämmelsen om våldförande bör av nu angivna skäl upphävas.” (Prop. 1983/84:105 sid. 21) (SL)
(SV) (AP)
”Snarare finns det fog för en skärpning av den allmänna synen på denna sorts brottslighet (våldtäkt,
min anmärkning).” (Prop. 1983/84:105 sid. 22) (AP) (SV)
”I första hand bör man även här ta hänsyn till arten och graden av det våld eller hot som
gärningsmannen har använt samt arten och graden av den sexuella kränkningen.” (Prop.
1983/84:105 sid. 23) (SV)
Prop. 1997/98:55 Kvinnofrid
”Mäns våld mot kvinnor utgör därför ett allvarligt samhällsproblem. Att bekämpa denna brottslighet
är av denna anledning en prioriterad uppgift för rättsväsendet. Det är numera väl dokumenterat,
både i forskning och i annan litteratur, att det våld som män riktar mot kvinnor ofta har sitt ursprung
i och finner näring ur fördomar och föreställningar om mäns överordning och kvinnors
underordning. Våldet mot kvinnor utgör således ett hinder för den enskilda kvinnans rättstrygghet
liksom det är ett hinder för den fortsatta utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män.”
(Prop. 1997/98:55 sid. 21) (SL) (AP)
”En skärpt lagstiftning … är angelägen för att markera samhällets avståndstagande och för att öka
tryggheten för offren. Införandet av ett nytt brott i brottsbalken är en viktig åtgärd för att … höja
straffvärdet för sådana brott.” (Prop. 1997/98:55 sid. 23) (SL) (SV)
”Straffbestämmelserna om våldtäkt och sexuellt tvång förs i princip samman till ett nytt brott som i
fortsättningen skall benämnas våldtäkt.” (Prop. 1997/98:55 sid. 89) (SV)
”Enligt kommissionen bör den sexuella kränkningens natur vara avgörande för bedömningen istället
för sexualhandlingen som sådan.” (Prop. 1997/98:55 sid. 91) (SV)
34
”Regeringen anser att detta innebär en fara för att allvaret i våldtäktsbrottet på ett inte önskvärt sätt
tonas ner. Det finns med andra ord en avsevärd risk för att våldtäktsbegreppet blir uttunnat och
förlorar i styrka och att de verkligt allvarliga övergreppen i praktiken kommer att ges ett lägre
straffvärde. Våldtäkt riskerar med andra ord att betraktas som ett mindre allvarligt brott.” (Prop.
1997/98:55 sid. 91) (AP) (SV)
”Enligt regeringens uppfattning bör således en handling som innebär en kränkning som är jämförbar
med den vid ett påtvingar samlag kunna bedömas som våldtäkt, om förutsättningarna i övrigt för
våldtäkt är uppfyllda.” (Prop. 1997/98:55 sid. 91) (SV)
Prop. 2004/05:45 En ny sexualbrottslagstiftning
”Det är en grundläggande uppgift för samhället att skydda barn och vuxna mot alla former av
sexuella kränkningar. Ett sexuellt övergrepp är ett extremt uttryck för bristande respekt för en annan
människas självklara rätt till personlig och sexuell integritet och sexuella självbestämmande.”
(Prop. 2004/04:45 sid. 19) (SL) (SV)
”Det är angeläget att skyddet för den personliga och sexuella integriteten, genom
straffbestämmelserna om sexualbrott, är så heltäckande som möjligt.” (Prop. 2004/04:45 sid. 20)
(SV)
”Straffskalorna för de olika (sexualbrotten, min anmärkning) brotten korresponderar inte på ett
naturligt sätt med varandra och relationen och gränsdragningen mellan olika brott har ifrågasatts.”
(Prop. 2004/04:45 sid. 20) (AP) (SV)
”Syftet med att kriminalisera sexuella övergrepp och andra sexuella kränkningar är givetvis – på
samma sätt som med all annan kriminalisering – att motverka förekomsten av dem. Avsikten är
dessutom att påverka människors värderingar och på så sätt understödja den allmänt omfattande
insikten att sexuella övergrepp är skadliga och kränkande gärningar som måste bekämpas.” (Prop.
2004/04:45 sid. 21) (AP) (SV)
”Syftet med den aktuella reformen är att ytterligare förstärka och tydliggöra varje människas
absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande.” (Prop. 2004/04:45
sid. 21) (SV) (SL)
”För såväl barn som vuxna är det skyddet för den personliga och sexuella integriteten som är det
35
primära skyddsintresset bakom lagstiftningen.” (Prop. 2004/04:45 sid. 21) (SV) (SL)
”Enligt regeringens mening får det inte råda någon som helst tvekan om att grundsynen bakom
regleringen av sexualbrotten skall präglas av inställningen att varje människa har rätt att själv
bestämma över sin egen kropp och sexualitet och har en ovillkorlig rätt att vara fredad från
oönskade angrepp som kränker denna rätt. … De ändringar som nu föreslås innebär en ytterligare
fokusering på kränkningen som sådan vid övergrepp av olika slag. … Kränkningen är den
gemensamma nämnaren för alla sexualbrott. Genom att inte beakta den personliga och sexuella
integriteten och den sexuella självbestämmanderätten har förövaren av ett sexualbrott kränkt offret.”
(Prop. 2004/04:45 sid. 21) (SV) (SL)
”Att lagstiftaren syftar till att påverka människors värderingar skall inte förstås så att det finns en
samhällelig önskan att påverka människors sexualliv. Utgångspunkten för regeringens
överväganden är i stället att alla oavsett ålder har rätt till en oinskränkt kroppslig integritet och att
leva fria från alla sexuella kränkningar.” (Prop. 2004/04:45 sid. 22) (SV)
”Lagstiftningen om sexualbrott är en lagstiftning till skydd mot sexuella kränkningar och skall inte
bygga på förlegade föreställningar om vuxna människors frivilla sexualliv.” (Prop. 2004/04:45 sid.
22) (SV)
”Kommittén har föreslagit att möjligheten att döma för mindre allvarlig våldtäkt tas bort.” (Prop.
2004/05:45 sid. 42) (SV)
”Numera vet vi genom bl. a forskning att människor som utsätts för våld eller hot ofta inte förmår
eller vågar göra motstånd utan i stället medvetet underkastar sig gärningsmannens krav, som en
strategi för att överleva övergreppet.” (Prop. 2004/04:45 sid. 43) (SL)
”Kommittén har motiverat denna utvidgning med att tillämpningen i praxis av kravet på tvång
avseende våldtäkt inte skiljer sig nämnvärt från det tvång som föreskrivs i straffbestämmelsen om
olaga tvång.” (Prop. 2004/05:45 sid. 44) (SV)
”Med kommitténs förslag kommer emellertid en rad olika gärningar med olika straffvärde att
bedömas som våldtäkt. … Med en sådan utvidgning finns det enligt regeringens mening en
betydande risk för att våldtäktsbegreppet tunnas ut.” (Prop. 2004/04:45 sid. 45) (SV) (AP)
36
”Kritikerna (min kursivering) har ofta ansett att dessa fall borde rubriceras som våldtäkt och inte
som sexuellt utnyttjande.” (Prop. 2004/05:45 sid. 47) (SV)
”Kommittén har motiverat denna utvidgning med att det finns brister i den nuvarande regleringen,
då den i praktiken, oavsett gärningsmannens handlande, tycks leda till att offrets berusning får en
avgörande betydelse för den rättsliga rubriceringen. Kommittén menar också att den sexuella
kränkningen som offer i en sådan situation utsätts för är jämförbar med den som ett offer för
våldtäkt utsätts för, varför straffvärdet bör vara lika högt i båda fallen.” (Prop. 2004/04:45 sid. 47)
(SV)
Prop. 2012/13:111 En skärpt sexualbrottslagstiftning
”Att skapa ett starkt och väl fungerande skydd för barn och vuxna mot sexuella kränkningar och
övergrepp av olika slag är en grundläggande uppgift för samhället. Ett sexuellt övergrepp är ett
extremt uttryck för bristande respekt för en annan människas självklara rätt till personlig och sexuell
integritet och sexuellt självbestämmande. Det är därför viktigt att ha en ändamålsenlig och effektiv
sexualbrottslagstiftning.” (Prop. 2012/13:111 sid. 9) (AP) (SL) (SV)
”Regeringen fortsätter (i o m denna proposition, min anmärkning) att arbeta aktivt med att mäns
våld mot kvinnor ska upphöra.” (Prop. 2012/13:111 sid. 10) (SL)
”Sexuella övergrepp innebär en allvarlig integritetskränkning. Respekten för varje människas
absoluta rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande måste därför värnas
och vara tydlig. Att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp förutsätter ett starkt och väl
utvecklat straffrättsligt skydd.” (Prop. 2012/13:111 sid. 26) (SV) (AP) (SL)
” … ’(F)rozen-fright pattern’. … Utredningen beskriver att typiskt för denna reaktion är att offren
blir så rädda att de inte vågar göra något motstånd, alternativt att de upplever att deras
kroppar ’stängs av’. En sådan reaktion kan också vara en medveten strategi för att slippa bli utsatt
för våld.” (Prop. 2012/13:111 sid. 26) (SL)
”Dessa brister bör enligt regeringen åtgärdas för att upprätthålla ett så fullgott skydd som möjligt
mot kränkningar av den personliga och sexuella integriteten och den sexuella
självbestämmanderätten.” (Prop. 2012/13:111 sid. 28) (SV) (SL)
”Det finns således behov av genom lagstiftningsåtgärder göra vissa förändringar i
37
sexualbrottslagstiftningen för att ytterligare förstärka det straffrättsliga skyddet för vuxna mot att
utsättas för allvarliga sexuella kränkningar.” (Prop. 2012/13:111 sid. 28) (AP) (SV)
”… (Ä)ven om något våld eller hot i formell mening inte förekommit är den sexuella kränkningen
som offret i en sådan situation utsätts för lika allvarlig som kränkningen vid en våldtäkt … Detta
innebär enligt utredningen bl. a. att situationer som enligt nuvarande lagstiftning är att bedöma som
sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning enligt 6 kap. 3 § brottsbalken i stället kommer att
omfattas av bestämmelserna om våldtäkt.” (Prop. 2012/13:111 sid. 28) (SV)
”Det finns en risk för att våldtäktsbegreppet urholkas … Utgångspunkten är att våldtäktsbrottet
alltjämt bör vara reserverat för de mest allvarliga sexuella kränkningarna. … Det (är) regeringens
uppfattning att tillämpningsområdet för våldtäktsbestämmelsen inte bör utvidgas i den omfattning
som utredningen föreslår.” (Prop. 2012/13:111 sid. 29) (AP) (SV)
”För att ytterligare understryka att det i första hand är en bedömning av kränkningen vid en sexuell
handling som ska göras föreslår utredningen en ändring av våldtäktsbestämmelsen så att det där
anges att de sexuella handlingar, förutom samlag, som grundar ansvar för våldtäkt är de där ’den
sexuella kränkningens allvar är jämförlig med påtvingat samlag’.” (Prop. 2012/13:111 sid. 35) (SV)
”Enligt regeringens mening får det inte råda någon tvekan om att det – vid bedömningen av om en
sexuell handling är att anse som jämförlig med samlag – i första hand inte ska göras någon
jämförelse mellan sexualhandlingar som sådana utan mellan kränkningarna.” (Prop. 2012/13:111
sid. 36) (SV)
”Avsikten med det valda uttryckssättet är att på ett bättre och tydligare sätt än i dag markera att det
är kränkningen genom den sexuella handlingen som prövas i ett mål som är det centrala i
avgränsningen av våldtäktsbestämmelsen och inte sexualhandlingens tekniska karaktär som sådan.”
(Prop. 2012/13:111 sid. 37) (SV)
38