Oxytocin och modersegenskaper – kandidatgener för ökad smågrisöverlevnad Lotta Rydhmer och Elisabeth Jonas, Inst f husdjursgenetik, SLU Kan en gen kopplad till oxytocin användas för att spåra suggor som är bra mammor? Oxytocin beskrivs som ett ”må bra-hormon”. Hos suggor påverkar oxytocin bobyggande, livmoderns sammandragning vid grisning, mjölknedsläpp och digivningsbeteende. Oxytocin är också inblandat i stresshantering, socialt beteende och suggans ämnesomsättning. Genen som styr oxytocinreceptorer är vår kandidatgen. Denna studie finansieras av Formas (Animal welfare). Det övergripande målet är att öka grisars välfärd genom att förbättra suggors modersegenskaper. Kunskap om de gener som styr oxytocin och andra viktiga hormon kan användas i avelsarbetet för ökad smågrisöverlevnad och tillväxt och därmed kan djurvälfärden förbättras. Genom att systematiskt välja ut djur som bär på rätt anlag i kandidatgenen och låta de bli föräldrar till nästa generation blir det goda anlaget allt vanligare, och suggorna blir allt bättre mammor. Vi genomför studien på Nationellt forskningscentrum för lantbrukets djur (Uppsala-Lövsta). I början av studien tar vi blodprov på alla suggor i besättningen och därefter på alla nya suggor som grisar in under försöksperioden (2014-2015). Till att börja med använder vi uppgifter om suggor och smågrisar som redan finns i besättningens databas för en genetisk analys som kallas associationsstudie. Där skattar vi betydelsen av olika anlag (i några kandidatgener) för smågrisarnas överlevnad och smågristillväxt, samt suggornas förmåga att använda sina kroppsreserver under digivningen. Ca tio markörer kommer att användas för att genotypa de kandidatgener vi valt. Med ledning av resultaten i den första genetiska analysen tar vi fram två suggrupper med olika anlag i den mest lovande kandidatgenen, ca 50 suggor i varje grupp. Suggorna väljs ut till denna intensivstudie grundat på deras anlag i kandidatgenen. Vi samlar in uppgifter om suggornas modersbeteende med ett beteendetest, med videoinspelning av bobyggande, grisning och digivning och med ett frågeformulär som fylls i av djurskötarna. Vägning av smågrisar och suggor och registrering av problem vid grisningen och ev. sjukdomsbehandlingar ingår också. Med hjälp av data från intensivstudien kommer vi skatta betydelsen av olika anlag i kandidatgenen för suggors modersbeteende. Resultaten från denna studie kommer leda till ett nytt verktyg i arbetet för bättre välfärd i smågrisproduktionen. DNA-analysen avslöjar unga grisars anlag för modersegenskaper fastän de inte har grisat ännu och det underlättar avelsurvalet i avelsbesättningar och valet av gyltor vid rekrytering i uppförökningsbesättningar. Smågrisproducenter med egen rekrytering kan använda information om djurens anlag i kandidatgenen för att välja ut de bästa gyltorna. Resultaten är även vara värdefulla för arbetet med att utveckla så kallad genomisk selektion. DNA-analysen avslöjar unga grisars anlag för modersegenskaper fastän de inte har grisat ännu och det kommer underlätta avelsurvalet i avelsbesättningar och valet av gyltor vid rekrytering i uppförökningsbesättningar. Resultaten kommer även vara värdefulla för arbetet med att utveckla så kallad genomisk selektion, en metod som redan fått mycket stor betydelse för mjölkkoaveln. Smågrisproducenter med egen rekrytering kan använda information om djurens anlag i kandidatgenen för att välja ut de bästa gyltorna. Denna studie kommer alltså ge avelsorganisationer, gyltproducenter och smågrisproducenter ett nytt verktyg i jakten på suggor som är bättre mammor.