Speciell virologi

Speciell virologi
Humana herpesvirus 1 HSV-1
Humana herpesvirus 2 HSV-2
Herpes zoster, VZV
EBV
CMV
Adenovirus
Hepatitvirus B – HBV
Humana Papillomavirus
Parainfluensavirus
Respiratoriskt syncytialvirus – RSV
Influensa virus
Rabiesvirus
Humant immunbristvirus – HIV
Rotavirus
Hepatitvirus A – HAV
Hepatitvirus C – HCV
Norovirus
Vad ska jag kunna om dessa virus?
1.) Virusets struktur – form
2.) Virusets nukleinsyra
3.) Virusets målvävnad/er
4.) Epidemilogi – smittväg, riskgrupper/åldersgrupper och geografi samt
säsong
5.) Kliniska syndrom
- namn på infektionen/er (sjukdomen /sjukdomar)
- åldersgrupp
- inkubationstid
- smittspridning
- tecken och symptom vid virus infektion
Prodromalfas
Invasiv fas
Akme
Nedgångsfas
konvalecensfas
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
6.) Behandling och kontroll
7.) Läkemedel? Vaccin? Prevention? Immunitet?
8.)Epidemiologi
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Uppgift 22 november 2010
Utifrån texten nedan/som delats ut, beskriv kortfattat epidemiologi och symptom för följande virus;
1.) Humana herpesvirus 1 HSV-1
2.) Humana herpesvirus 2 HSV-2
3.) Herpes zoster, VZV
4.) EBV
5.) CMV
6.) Adenovirus
7.) Hepatitvirus B – HBV
8.) Humana Papillomavirus
9.) Parainfluensavirus
10.) Respiratoriskt syncytialvirus – RSV
11.) Influensa virus
12.) Rabiesvirus
13.) Humant immunbristvirus – HIV
14.) Rotavirus
15.) Hepatitvirus A – HAV
16.) Hepatitvirus C – HCV
17.) Norovirus
Speciell virologi
[text från kurslitteratur samt Smittskyddsinstitutets information till allmänheten http://www.smittskyddsinstitutet.se]
1.)Form-struktur
2.)Nukleinsyra
3.)Målvävnad
4.)Epidemiologi
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
DNA-virus
Herpesvirus
1.) Herpes simple typ 1 (HSV-1) “munherpes”
2.) Herpes simple typ 2 (HSV-2) “genital herpes”
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, limjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (hud) och epiteliala celler (slemhinna)
Båda: Latens (ligger vilande i) i neuroner
Både HSV-1 och-2 kan ge utslag och sår på läppar och könsorgan
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Läppherpes smittar via saliv, kyssar etc. Men herpesvirus smittar också via sex och virus kan då överföras till könsorganen från
munnen eller underlivet.
Virusutsöndringen i saliv kan pågå i många veckor efter en primär tandköttsinfektion, medan patienter med primärinfektionen genitalt
vanligen är smittsamma i en till två veckor.
Riskgrupper/åldersgrupper
HSV-1 tidig ålder, hos vuxna finns antikroppar hos 50-90% av bef.
HSV-2 sexuellt aktiva ungdommar och vuxna, hos vuxna finns antikroppar hos 15-30% av bef.
Geografi, säsong Hela världen, alltid
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
“munherpes”
“genital herpes”
Inkubationstiden
HSV-1, flera veckor
HSV-2, 1-2 veckor
Herpesutslag är en virusinfektion som karakteriseras av en lokaliserad primärinfektion, en latensperiod då virus ligger "sovande" samt
ett eventuellt återfall med återkommande lokala manifestationer. I samband med att man blir smittad vandrar virus längs hudnerver till
en nervknuta, där virus kan "vila" under många år. Vid solbadning, menstruation, stress etc. kan virus aktiveras och vandra ut till
huden/slemhinneytan och ge upphov till nya herpesblåsor.
Förstagångsinfektion (primär) – icke genital: Primärinfektion löper ofta utan kliniska symtom. Barn som smittas kan dock insjukna
med feber och tilltagande blåsbildning i munslemhinnan och på läpparna. Blåsorna brister snart och slemhinnan i munnen blir kraftigt
svullen och lättblödande. Tillståndet är mycket smärtsamt och under en period kan det vara svårt att få i barnet vätska, varför man
ibland får ge vätskebehandling på sjukhus. Tillståndet går dock över och barnen tillfrisknar inom en till två veckor.Lokaliserade
hudinfektioner kan också förekomma. Tillståndet är smittsamt vid direkt kroppskontakt (t.ex. brottare). En fruktad lokalisering för
HSV-1 är ögonen och svåra skador kan uppstå i hornhinnan.
Reaktivering av icke-genital herpes: HSV reaktiveras inte sällan lokalt i huden och på slemhinnorna men kan också orsaka en sällan
förekommande men mycket allvarlig hjärninflammation, som obehandlad kan vara dödande. Nuförtiden finns emellertid effektiva
läkemedel, som dock måste ges tidigt i sjukdomsförloppet för att patienten ska klara sig utan skador.
Förstagångsinfektion (primär) – genital: Primärinfektion ger symtom endast hos ett fåtal smittade. På könsorganen sker först en
diffus rodnad och därefter uppträder vätskefyllda blåsor som snart brister och ger sårbildning. Såren är ofta mycket smärtsamma. Man
kan ha hög feber, huvudvärk och ömmande, svullna lymfkörtlar i ljumskarna. Utan behandling kan det ta tre til fyra veckor innan man
är helt återställd och såren läkta.
Reaktivering av gential herpes: Dessa återfall är betydligt lindrigare än förstagångsinfektionen. Inom ett begränsat område uppträder
rodnad, blåsor och sår. Utslagen är inte alls lika ilskna, och det hela läker ut på sju till tio dygn. Ibland kan man uppleva stickningar
och klåda några dygn innan blåsor och sår uppträder. Antalet recidiv (återfall) varierar, vissa får inga alls, andra får tre till fyra årligen.
Ett recidiv under graviditeten påverkar inte barnet. Om en gravid kvinna har en pågående genital herpesinfektion i samband med
förlossningen, finns det risk för att barnet smittas. Är kvinnan medveten om sin infektion ska hon informera barnmorskan för att
eventuellt förlösas med kejsarsnitt.
Det finns ingen medicin som eliminerar herpesvirus ur kroppen. Det finns dock medicin som kan lindra symtomen, såväl vid en
förstagångsinfektion som vid svåra recidiv och herpesorsakad hjärninflammation.
Ofta är herpesinfektionen så typisk att provtagning ej är nödvändig. Diagnosen kan säkerställas genom att sekret tas från färsk blåsa
eller sår och skickas till laboratorium för viruspåvisning. Snabba metoder har också utvecklats som kan påvisa virus i
ryggmärgsvätska från patienter med hjärninflammation
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin) Hälsoupplysning är av värde. En god personlig hygien minskar
smittspridningen. Hos gravida kvinnor med en pågående, aktiv genital herpes görs ofta kejsarsnitt för att undvika att barnet smittas vid
förlossningen.
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen och några särskilda smittskyddsåtgärder är inte motiverade (annat än i
vissa situationer på sjukhus). Samlag bör undvikas vid tider då symtom föreligger
Behandling antiviralamedel acyklovir
Diagnos serologiska tester
3.) Herpes zoster, HZV, VZV
Vattkoppor och bältros
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, limjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (lunga hud)
Fibroblaster, T-celler
Neuroner
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Mycket smittsam utslagssjukdom
Smittar från person till person främst via luften runt den sjuke.
Smittsamheten är mycket hög redan någon till några dagar innan utslagen börjar. Den har i praktiken upphört inom sju dygn efter
utslagsdebuten.
Bältros smittar via direktkontakt med sårvätska från blåsorna.
En person med bältros kan mycket väl smitta ett barn så att detta får vattkoppor.Riskgrupper/åldersgrupperFörskole- och skolbarn.
Efter genomgången sjukdom/infektion (latent) kvar i nervceller i kroppen. Vid en eventuell reaktivering pga immunnedsättning får
patienten bältros (äldre)
Geografi, säsong, Hela världen hela tiden.
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Primärinfektion->Vattenkoppor
Virus latent i kroppen, kan lång tid senare reaktiveras->Bältros
Inkubationstiden
för vattkoppor 10–26 dygn
Inkubationstiden för Bältros, kan ej anges kroppens "egna", latenta vattkoppsvirus som aktiverats och ger besvär.
Vattenkoppor
Prodromalfas: Sjukdomen börjar oftast med lätt till måttlig feber och värk i kroppen något dygn.
Invasiv =tränga in /angripa:
Spridningviruset är ”på topp”(akme): sedan uppstår ett kliande, blåsformigt utslag. Detta brukar först ses på bålen, senare i
ansikte, hårbotten och munhåla. Klådan är ofta besvärande. Hosta ingår ofta i bilden (vattkoppor i luftrörens slemhinnor).
Blåsorna, som är vattenklara och lätt går sönder, är ofta omgivna av en smal rodnad.
Nedgångsfas: Med tiden blir blåsornas innehåll grumligt, varefter de torkar in och bildar skorpor.
Komplikationer kan uppstå genom att blåsorna infekteras av hudbakterier, t.ex. stafylokocker.
Ovanligare komplikationer är en lunginflammation som kan vara mycket besvärlig, och hjärnhinneinflammation, ibland också
hjärninflammation. Särskilt allvarlig är sjukdomen om den drabbar personer med nedsatt immunförsvar eller drabbar ett nyfött barn
till en mor, som just i anslutning till förlossningen insjuknat i vattkoppor.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling med antivirala medel och/eller immunglobulin. Vad gäller barn är det sällan nödvändigt. Ofta ges klådstillande medel.
Diagnos ställs i regel utifrån den typiska kliniska bilden men kan bekräftas genom fynd av virus från blåsor, eller att aktuella,
virusspecifika antikroppar påvisas i blodprov.
Bältros
Bältros ses framför allt hos personer över 50 år och beror alltså på en reaktivering av en latent infektion med vattkoppsvirus. Virus
vandrar här från nervknutor vid ryggmärgen ut längs en nerv och ger upphov till blåsbildning i huden inom nervens
utbredningsområde. Initialt kan feber och lätta allmänsymtom förekomma. Utslagen är mycket karakteristiska med sin oftast mycket
tydligt ensidiga utbredning (dubbelsidig bältros kan förekomma).
Utslagen föregås ofta av uttalade smärtor som kan likna andra sjukdomstillstånd, och smärtorna kvarstår inte sällan lång tid efter det
utslagen försvunnit. Den gamla benämningen "helveteseld" är talande! Bältrosen kan drabba ögonen och dess slemhinnor och då krävs
oftast sjukhusvård. Liksom vid vattkoppor kan sjukdomsbilden kompliceras med en bakteriell infektion av blåsorna.
Det finns nuförtiden antivirala läkemedel som ofta ges vid bältros. För att uppnå effekt måste medicineringen påbörjas tidigt i
sjukdomsförloppet.
Diagnos ställs oftast lätt utifrån den kliniska bilden.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin) . Förhindra spridning av vattkoppor genom hygieniska åtgärder, isolering
etc. är svårt. Ett vaccin finns tillgängligt för i första hand särskilda medicinska riskgrupper. Diskussioner pågår om att låta införa detta
i det allmänna vaccinationsprogrammet.
Särskilda åtgärder är dock motiverade om en gravid kvinna insjuknar veckorna före förlossningen eller omedelbart därefter. Barnet
ges då antiviral behandling och ibland immunglobulin.
4.) Eppstein-Barr virus – ”Körtelfeber” (mononukleos) ”kissing
disease”
1.)Form-struktur
stora ikosahedrala, höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA linjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Epiteliala celler
B-celler
Latens i B-celler
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Den vanligaste smittvägen är via saliv, och det är välkänt att kyssar spelar roll. Sjukdomen kallas på engelska ibland "kissing disease".
EBV är ett herpesvirus. Alla herpesvirus tycks kunna leva kvar vilande i kroppen efter primärinfektionen, och senare, kanske efter
decennier, reaktiveras och ge upphov till ny sjukdom. Samma tendens till reaktivering med följdsjukdom gäller också EBV, vilket
framför allt har iakttagits hos patienter med nedsatt immunförsvar.
Riskgrupper/åldersgrupper
Barn får nästan aldrig symtom, och körtelfeber som kliniskt begrepp drabbar mest ungdomar. Dessa ungdomar är sedan de insjuknat
smittsamma under några veckors tid.
Geografi, säsong Hela världen, alltid
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Det dominerande symtomet vid sjukdom under tonårsåldern är en halsfluss (tonsillit), där båda tonsillerna kan bli mycket kraftigt
svullna och ofta få gråvita beläggningar. Patienten har oftast hög feber, och lymfknutorna på halsen, i armhålorna och i
ljumskarna är mestadels förstorade. Mjälten och levern brukar också bli inflammerade och svullna.
Hos en del patienter, särskilt efter tonåren, saknas svalgsymtomen helt och sjukdomsbilden domineras då av feber och
lymfknuteförstoring. Vid uttalad körtelfeber får patienterna ofta svårt för att dricka, och det är inte ovanligt att han/hon läggs in på
sjukhus för att få vätskedropp.
Blödningar kan någon gång uppträda i svalget, och det finns också en liten men viss risk för att mjälten kan spricka med blödning som
följd. Även om komplikationer kan ses, är sjukdomen ändå godartad och läker nästan alltid utan men, även om förloppet kan vara
ganska långdraget (upp till en månad). Trötthet kan kvarstå i upp till ett år.
Det är sällsynt att någon dör av körtelfeber.
Det finns ett visst samband mellan EB-virus och några elakartade tumörer. Dessa är s.k. Burkitt-lymfom (Afrika) samt en speciell typ
av svalgcancer, som finns i Kina. Några tumörer vid aids kan bära på EB-virus. Inkubationstiden är ca 4-6 veckor
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling Sjukdomen behandlas endast "symtomatiskt", d.v.s. behandlingen riktar sig mot patientens aktuella symtom.
Diagnos serologiska tester Diagnosen bekräftas genom att man påvisar virusantikroppar i patientens blod.
5.) Cytomegalovirus (CMV)
1.)Form-struktur
stora höljeförsedda virus, som är känsliga för uttorkning tvål etc
2.)Nukleinsyra
dsDNA, linjärt, kodar själv för många proteiner och enzymer bland annat DNA-polymeras
3.)Målvävnad
Monocyter
Lymfocyter
Epiteliala celler
Latens i monocyter och lymfocyter
4.)Epidemiologi
Cytomegalovirus infektioner är, även om de ofta är ganska okända, mycket vanliga och oftast banala infektioner som förekommer
över hela världen och som regel infekteras människan i de tidiga barnaåren.
Cytomegalovirus (CMV) tillhör herpesgruppens virus, och det ligger liksom andra herpesvirus latent i kroppen och aktiveras under
vissa förhållanden (jfr vattkoppor och körtelfeber). Sådan reaktivering av CMV-infektionen hos patienter med immunbristsjukdomar
är ett stort problem. Riskgruppper är Nyfödda, Barn, Vuxna immunnedsatta, vanligt problem vid blodtransfusioner och
transplantationer.
Smittspridning sker i regel genom nära slemhinnekontakt, eftersom virus utsöndras via urin, saliv, bröstmjölk, slidsekret och
sädesvätska. CMV-smitta är också ett vanligt problem vid blodtransfusioner och transplantationer. Den mest fruktade smittvägen är
när ett foster smittas av sin mamma via moderkakan (vilket lyckligtvis dock är ovanligt).
En smittad person utsöndrar ofta smittan i många månader och kan utsöndra virus i flera år. Små barn är de största smittspridarna.
Geografi, säsong:Hela världen, alltid
Inkubationstiden är ganska lång, ofta flera veckor.
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Den absoluta merparten (fler än 90 procent) har inga symtom alls. Problemen uppstår i praktiken om smittan drabbar en person med
nedsatt immunförsvar eller om den drabbar ett foster.
Förvärvad CMV-infektion
Vid infektion efter födseln dominerar draget en leverpåverkan av varierande grad men oftast med ganska obetydliga symtom. En bild
som vid körtelfeber ses ibland. Någon gång ses en bild som vid en vanlig hepatit, och diverse andra symtom kan uppträda. Det
vanligaste symtomet är dock en långdragen (flera veckor) feber utan andra påtagliga symtom.
CMV-infektion vid nedsatt immunförsvar (elakartade sjukdomar eller viss medicinering) kan vara ett stort problem. Hiv-patienter får
t.ex. ofta en allvarlig inflammation i ögats näthinna och/eller tarmen pga. reaktivering av en tidigare, latent CMV-infektion.
Medfödd CMV-infektion
Om ett foster smittas via moderkakan (vilket är mycket ovanligt) uppstår en generaliserad infektion som yttrar sig med lever- och
mjältförstoring, gulsot och blödningsrubbningar men också med svåra hjärnskador och svårartad mental utvecklingsstörning. Långt in
på 1960-talet var det bara dessa sjukdomsyttringar vid medfödd infektion man kände till.
Allmänt god hygien kan minska smittrisken, särskilt vid och efter blöjbyten. Vid transplantation/transfusion till infektionskänsliga och
mottagliga patienter undersöks givaren på förekomst av CMV.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling antivirala medel till immunnedsatta och vid allvarliga sjukdomsbilder men behövs inte vid en okomplicerad CMVinfektion.
Diagnos Diagnos kan ställas genom att virus påvisas i urin, blod eller lungor, eller att stegring av antikroppshalten mot virus påvisas
vid upprepade blodprov.
6.) Adenovirus
1.)Form-struktur
ikosahedral(kantig) kapsid med fiberprotein, motståndskraftigt mot desinfektionsmedel inklusive tvål
2.)Nukleinsyra
ds DNA, linjärt
3.)Målvävnad
många olika celler ex luftvägsepitel, tarm epitel, ögon.
Oftast är det luftvägarna som drabbas men infektion med adenovirus kan ge mycket varierande sjukdomssymtom och från många
olika organsystem.
4.)Epidemiologi
Det finns serologiskt många olika typer (ca 47-49 st) som alla kan orsaka infektion hos människa. Spridningen kan från smittade
personer ske genom direkt eller indirekt kontakt, via luftvägssekret och via vatten. Infektioner orsakade av adenovirus förekommer
året runt.
Inkubationstiden är i regel kort, 2–7 dygn, vid keratokonjunktivit eventuellt något längre.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Sjukdomsbilden är beroende av vilken virustyp man är infekterad av. Många typer kan ge infektion från såväl de övre som nedre
luftvägarna, med symtom som vid vanlig förkylning, ont i halsen med svullna tonsiller, krupp, bronchit, lunginflammation etc.
Emellanåt kan dessa infektioner åtföljas av okarakteristiska hudutslag.
Framför allt serotyp 8 men också serotyperna 19 och 37 kan orsaka epidemisk keratokonjunktivit, ett tillstånd som kan ge svår skada
på hornhinnan med synnedsättning som följd. Denna sjukdom kan, om hygienen brister, spridas mellan människor via
ögontrycksmätare.
Flera typer av adenovirus har kunnat spridas mellan människor som badat i bassängpooler. Symtomen här har karakteriserats av feber
och framför allt kraftig inflammation i ögats bindehinna, s.k. konjunktivit. Flera olika serotyper, t.ex. 40 och 41 kan orsaka
gastroenterit (maginfluensa).
De flesta infektioner orsakade av adenovirus är lindriga och kräver ingen behandling. Vid angrepp på ögonen, framför allt hornhinnan,
är det ofta nödvändigt med lokal behandling för att minska risken för synnedsättning.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Eftersom virus är vanligt förekommande är det mycket svårt att förebygga smitta. En god hygien på sjukhus är nödvändig för att
förhindra smittspridning, t.ex. via instrument. Höggradig klorering kan motverka smittspridning via bassängpooler. Det finns inget
verksamt vaccin mot adenovirus.
Adenovirus kan diagnostiseras både med snabbmetoder (svar inom någon dag) eller med virusodling (tar längre tid). Provmaterial kan
vara sekret från bakre svalget, som sugs upp med en tunn plastkateter, eller ett avföringsprov. Diagnos kan ibland också ställas genom
att man påvisar antikroppar mot en aktuell serotyp i ett blodprov.
7.) Hepatit B
orsakas av ett virus som sprids via blod eller sexuellt. Smittämnet är globalt mycket spritt, i vissa delar av Afrika och Asien är tio till
20 procent av befolkningen smittad, och även smittsam gentemot sin omgivning.
1.)Form-struktur
rund kapsid med hölje
2.)Nukleinsyra
ds DNA, cirkulärt
3.)Målvävnad
leverceller
4.)Epidemiologi
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blod och flera andra kroppsvätskor. I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom att
man använder orena injektionsnålar, eller genom att man har samlag med person som är smittbärare. Smitta kan också överföras om
man får blod från en smittsam person (ibland mycket små mängder) på skadad hud eller på slemhinnor (som ögat), eller genom att
man sticker sig på orena injektionsnålar.
I andra delar av världen är en vanligare smittspridningsväg den från mor till barn i samband med förlossning eller smittspridningen
mellan barn i småbarnsåldern. En person med en akut hepatit B-infektion är höggradigt smittsam liksom vissa kroniska smittbärare.
Inkubationstiden är två till sex månader.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Alla blir inte gula i huden, många kan vara besvärade av trötthet och kan ha dålig
matlust under veckor till månader (de akuta sjukdomssymtomen avviker annars föga från symtomen vid hepatit A). Infektionen läker
vanligen utan bestående men, men hos vuxna utvecklar ett fåtal (cirka fem procent) dock en kronisk leverinflammation, i regel
kombinerad med fortsatt smittsamhet. Risken för kronisk sjukdom är större ju yngre man är vid smittotillfället. Nyfödda som smittas
löper 90 procent risk, barn i ettårsåldern löper 50 procent risk och barn i två- till fyraårsåldern löper 20 procent risk. Upprepade
blodprov visar om och när smittsamheten upphör eller om sjukdomen går över i en kronisk fas. Hepatit B i kronisk fas kan förorsaka
levercancer, vilket ses i Asien och Afrika.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Det finns möjlighet att vaccinera mot hepatit B. Vaccinet ges främst till personer som löper högre risk än andra att utsättas för hepatit
B-smitta. Skyddseffekten efter tre doser är över 90 procent.
Vaccinet kan också med god effekt ges till personer som just utsatts för smitta, ofta i kombination med specifikt immunglobulin. Detta
gäller inte minst för de barn som föds av en hepatit B-infekterad mor. Dessa barn vaccineras vid födelsen och ibland, beroende på
moderns smittsamhetsgrad, får de också immunglobulin.
8.) Humant papillomavirus
1.)Form-struktur
små, icke höljeförsedda virus
ikosahedral form
2.)Nukleinsyra
dsDNA cirkulärt
3.)Målvävnad
Epiteliala celler (hud)->vanliga vårtor
Epiteliala celler (slemhinna)->genitala vårtor (vårtor på könsorgan)
4.)Epidemiologi
Smittvägar och smittspridning
Virusen saknar hölje och är därför mycket tåliga
Papillomvirus smittar via direkt kontakt
Mycket smittsam vårtsjukdom;
vanliga vårtor- spridning från vad som helst i princip
genitala vårtor- spridning via sex
Riskgrupper/åldersgrupper vanliga vårtor- Förskole- och skolbarn och genitala vårtor- sexuellt aktiva ungdommar och vuxna
Geografi, säsong Hela världen, alltid
Inkubationstiden Infektionstillfället kan vara långt tillbaka i tiden, vanligen 3-4 månader.
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
vanliga vårtor
genitala vårtor kondylom
Humant papillomvirus, HPV, orsakar de vanligaste sexuellt överförda infektionerna i Sverige. Ofta märks de inte alls och läker ut av
sig själva men de kan också ge upphov till cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer och några andra ovanligare
cancerformer.Idag känner man till mer än 100 olika HPV-typer, varav ett 30-tal kan infektera slidan och livmoderhalsen. Några
papillomvirus orsakar vårtor på händer, fötter eller kondylom (könsvårtor). Andra papillomvirustyper kan ge upphov till
cellförändringar, som kan vidareutvecklas till cancer.
HPV är mycket smittsamt och de flesta infekteras med en eller flera olika typer av viruset någon gång. För de som infekterats med
virustyp som orsakar vårtor kan dessa uppstå på händer, fötter och genitalier (kondylom). Oftast läker infektionen ut av sig själv. För
de flesta typer av HPV märks inga symtom och det enda sättet att upptäcka förstadier till livmoderhalscancer som konsekvens till
smitta av högriskvirus är genom cellprovtagning. Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer, medan betydligt fler,
cirka 20 000 kvinnor, får besked om att de har avvikande cellprover och vidare utredning visar att cikra 8000 av dem har
behandlingskrävande cellförändringar. Ingen av de virustyper som ger vårtor orsakar cancer.
De flesta cellförändringar går över av sig själv.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin) se även ovan
Behandling vårtborttagningsmedel för hudvårtor. Genitalavårtor: Om de behöver behandlas tas de bort genom en liten operation som
görs på gynekologmottagning i lokalbedövning med användande av s.k. elslynga, frysning eller laser.
Diagnos Genitalavårtor: cancerrisk-cellprovtagning.
I Sverige kallas alla kvinnor från 23 till 50 år till gynekologisk cellprovskontroll vart tredje år. Mellan 50 och 60 år glesas kontrollerna
ut till vart femte år. Cellprovskontroller är det effektivaste sättet att upptäcka cellförändringar och förebygga livmoderhalscancer.
Antalet fall av livmoderhalscancer har mer än halverats sedan kontrollerna infördes på 1960-talet. Cirka 80 procent av kvinnorna i
Sverige deltar i kontrollerna som gör att cellförändringar på grund av HPV kan upptäckas tidigt och åtgärder sättas in när så behövs.
Det finns två vacciner mot HPV. Båda vaccinerna skyddar mot HPV typ 16 och 18. Det är de typer som oftast ger livmoderhalscancer
(omkring 70 procent av fallen). Det ena vaccinet skyddar också mot HPV typ 6 och 11 vilka orsakar 90 procent av alla fallen av
kondylom (könsvårtor). Vaccinerna läker inte ut en redan befintlig infektion och ska därför helst ges innan sexualdebuten. Sedan den
1 januari 2010 är vaccinering mot HPV införd i barnvaccinationsprogrammet. Vaccin kommer att erbjudas i skolhälsovården till
flickor i årskurs 5-6 från höstteminen. Det är viktigt att även de kvinnor som vaccinerats deltar i cellprovtagning eftersom vaccinerna
inte skyddar mot alla HPV-typer som kan leda till cancer.
RNA-virus
Paramyxovirus;
9.) Parainfluensa
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt. kan överleva högst ett par timmar utanför människokroppen.
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
sprids via luftvägssekret vid nära kontakt med infekterade personer eller genom kontakt med smittade föremål. Infektion uppstår
framför allt när viruset kommer i kontakt med slemhinnor i näsa, mun, ögon och genom inandning av små droppar (aerosol) från hosta
och nysningar. Infektioner orsakade av papainfluensavirus förekommer företrädesvis under höst och vinter men kan uppträda året runt.
Inkubationstiden är vanligen ett till sju dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Humant parainfluensavirus är en viktig orsak till infektion i luftvägarna, såväl hos barn som vuxna. Parainfluensavirus är en mycket
vanlig orsak till förkylning och krupp. Det finns 4 olika typer, samtliga typer kan ge upphov till vanlig förkylning. 2 av typerna är
mycket vanliga orsaker till krupp hos små barn. Utöver de vanliga förkylningssymtomen karakteriseras krupp (genom engagemang av
området kring struphuvudet) av heshet och hosta, vilken framför allt nattetid antar en "skällande" karaktär. Typiskt vid krupp är också
det väsande ljudet vid barnets inandning, vilket är ett tecken på att det har svårigheter att få luft. Oro och ångest är också
karakteristiskt för tillståndet.
Barnet blir i regel mycket bättre bara genom att lugnas, sittande i mammas eller pappas knä. Effektiva symtomlindrande läkemedel
kan dock ibland behöva ges. Trots sin dramatiska sjukdomsbild är det mycket ovanligt att barn dör av krupp.
Den 3:e typen av parainfluensa kan ge infektion också djupare ner i luftvägarna - bronchit/bronchiolit och pneumoni
(lunginflammation) - tillstånd som kan vara allvarligt främst hos äldre personer.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Vid en mild infektion krävs inte någon specifik behandling. Vid svår nedre luftvägssjukdom kan ibland behandling med syrgas bli
nödvändigt. Parainfluensa kan diagnostiseras både med snabbmetoder (svar inom någon dag) eller en virusodling (tar längre tid).
Provmaterial är sekret från bakre svalget som suges upp med en tunn plastkateter.
Paramyxovirus;
10.) RSvirus
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt. Viruspartiklarna kan överleva åtminstone ett halvt dygn på hårda ytor
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
Respiratory syncytial virus (RSV) är den vanligaste orsaken till infektion i de nedre luftvägarna hos barn yngre än ett år.
RSV sprids med luftvägssekret vid nära kontakt med infekterade personer eller genom kontakt med smittade föremål. Infektion
uppstår framför allt när viruset kommer i kontakt med slemhinnor i näsa, mun, ögon och möjligen genom inandning av små droppar
(aerosol) från hosta och nysningar. För aerosolsmitta krävs mycket stora virusmängder.
RSV uppträder i årliga epidemier under vinterhalvåret. I likhet med influensan kan epidemierna komma vid varierande tidpunkter på
säsongen och epidemin vara olika kraftig från år till år. Ett mönster med högre och tidigare toppar vart annat år kan ses.
RSV sprids mest bland små barn och de flesta barn i tvåårsåldern har som tecken på genomgången infektion antikroppar mot RSV.
Dessa antikroppar ger ingen bestående immunitet.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
De första sjukdomssymtomen är vanligen feber, snuva, hosta och ibland pipande andningsljud. Vid det första infektionstillfället får
drygt en fjärdedel av barnen tecken på lunginflammation eller obstruktiva besvär som vid astma (bronkiolit). De flesta av
infektionerna läker ut på en–två veckor. Hos 1–2 procent av spädbarnen blir symtomen så svåra att sjukhusvård krävs. RSV kan
orsaka upprepade luftvägsinfektioner livet igenom, ofta med måttliga till svåra övre luftvägssymtom, men svår nedre luftvägsinfektion
kan uppträda i alla åldrar, främst bland äldre eller patienter med nedsatt hjärt- /lungfunktion eller immunförsvar.
Vid mild infektion krävs inte någon specifik behandling.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Svåra luftvägssymtom kan kräva behandling med syrgas, och t.o.m. respiratorbehandling. Svår infektion behandlas ibland med
antivirala läkemedel i inhalationsform, men dessa har ingen bevisad positiv effekt. RSV kan diagnostiseras både med snabbmetoder
(svar samma dag) och virusodling som tar längre tid. Provmaterial är sekret från nässvalget som suges upp med en tunn plastkateter.
förebyggande åtgärder
Något vaccin är ännu inte tillgängligt. Monoklonala antikroppar kan ges förebyggande. Denna behandling är mycket dyr och
reserveras för barn i riskgrupper (för tidigt födda barn med kronisk lungsjukdom) under RSV-säsongen. Då RSV smittar mest i tidiga
stadier finns ingen anledning att av smittsamhetsskäl stänga av barn med misstänkt RSV-infektion från barndaghem. "Barriärvård"
med god handhygien, rock och handskar vid patientkontakt rekommenderas för a
Orthomyxovirus;
11.) Influensa
1.)Form-struktur
Rund proteinkapsid (helicalt) med ett hölje runt. Viruspartiklarna kan överleva åtminstone ett halvt dygn på hårda ytor
Virus inaktiveras lätt av desinfektionsmedel samt tvål och vatten.
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
luftvägs epitel
4.)Epidemiologi
Influensan drabbar oss regelbundet varje vintersäsong och orsakar en inte obetydlig frånvaro från arbetsplatser och skolor. Under
influensasäsonger noterar man också en klar överdödlighet bland gamla människor, beroende på influensan.
Utbrotten hos oss har i regel föregåtts av utbrott på södra halvklotet, och vi är därför ofta förvarnade och har möjlighet att vidta vissa
förebyggande åtgärder, främst vaccinframställning och vaccinering.
Influensa är en virussjukdom. Det finns tre virustyper, influensa A, B och C, som alla tillhör gruppen ortomyxovirus. Det är främst A
och B som ger upphov till den typiska influensasjukdomen.
Influensavirus är mycket föränderligt, och därför kan man insjukna i influensa flera gånger. Ibland räcker skyddet helt eller delvis
under några års tid. Ibland, då influensavirus ändrat skepnad totalt, blir alla helt mottagliga. Dessa mer uttalade influensautbrott har
fått benämningar från de länder där de uppstått, som Spanska sjukan, Ryska snuvan, Asiaten och Hongkong-influensan.
Smittämnet finns hos den sjuke i svalget och sprids till andra främst som fin, luftburen droppsmitta men även genom kontakt.
Smittsamheten är mycket stor.
Inkubationstiden är kort, ett till tre dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Influensa börjar ofta akut med frossa, snabbt stigande feber (ofta upp över 40°C), allmän muskelvärk, huvudvärk och därefter
tilltagande symtom från luftvägarna, främst hosta. Ibland, och mest hos barn, förekommer symtom från mag- och tarmkanalen som
kräkningar och diarré. Efter några dagar brukar tillståndet ge med sig och de flesta har tillfrisknat efter c:a 1 vecka. Sjukdomsbilden är
ofta lindrigare än så och kan mer likna en vanlig förkylning.
Hos vuxna och äldre är det ganska vanligt med en komplicerande lunginflammation, orsakad av bakterier som finns inom luftvägarna
normalt, t.ex. pneumokocker. Det är dessa sekundära lunginflammationer som ger överdödligheten hos äldre personer i anslutning till
influensa.
En annan, sällsynt men allvarlig komplikation, som drabbar alla åldrar, är den specifika lunginflammation som orsakas av virus i sig.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Tillståndet kan kräva respiratorvård. Små barn kan ibland drabbas av pseudokrupp som komplikation.
Behandlingen vid influensa är främst "symtomatisk", d.v.s. riktas mot patientens symtom (obs! rikligt med dryck). Antivirala medel
finns som kan ges i vissa situationer (bör ges mycket tidigt i sjukdomsförloppet), kan även användas som profylax. En bakteriell
komplikation behandlas med antibiotika.
Diagnosen ställs vanligen utifrån klinisk bild och epidemiologi. Influensavirus kan laboratoriemässigt lätt påvisas från svalget
(nasofarynx).
Man kan vaccinera sig mot influensa. Vaccinet ska tas i god tid före en kommande epidemi, och vaccinets sammansättning är
anpassad till de i regel tre virusstammar som förväntas dyka upp under den kommande influensasäsongen. Vaccinet rekommenderas i
första hand till personer som av medicinska orsaker kan drabbas extra svårt av sjukdomen (t.ex. personer med känd hjärt/lungsjukdom) och bör också ges till alla över 65 år.Skyddet mot insjuknande i influensa anges till 50–80%. Hos dem som likafullt
insjuknar blir symtomen lindrigare och komplikationerna färre. Skyddet mot dödlighet är 80–90 procent. Det finns nuförtiden också
läkemedel som kan ges förebyggande mot influensa A.
Rhabdovirus
12.) Rabiesvirus
1.)Form-struktur
Viruset har formen av en kula, med en helikal kapsidmed ett hölje runt
2.)Nukleinsyra
ssRNA3.)Målvävnad
acetylcholinreceptorer på nervvävnad
4.)Epidemiologi
Rabies är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.
Rabies finns över i stort sett hela världen och drabbar däggdjur. Insjuknande leder så gott som alltid till döden. Hos fladdermöss och
hund har man även påvisat kroniska smittbärare som periodvis utsöndrar virus utan att visa tecken på sjukdom. Hur vanligt detta är, är
inte känt. När människan drabbas och utvecklar symtom är sjukdomen så gott som alltid dödlig. Världshälsoorganisationen uppskattar
antalet humanfall per år till mellan 30 000 och 70 000, de flesta i U-länder.
Smitta upprätthålls i ett område av infekterade djur. Hund är, globalt sett, den främsta smittöverföraren, men andra viktiga smittkällor
är räv, fladdermus, katt, varg och tvättbjörn. Smittan är relativt vanligt förekommande i Östeuropa men ovanlig i övriga Europa.
Sverige har varit rabiesfritt sedan 1886. Bland andra rabiesfria länder kan nämnas Norge, Island, Storbritannien, Australien, Nya
Zeeland och Japan. I Afrika, Asien och Nord- och Sydamerika är sjukdomen tämligen allmän.
Rabiessjuka djur utsöndrar virus i saliven från cirka tio dagar innan de utvecklar symtom på sjukdomen och under hela
sjukdomsperioden. Smitta sker genom att infekterad saliv överförs till mottagligt djur eller människa genom bett eller slickning. För
att virus ska föras över med slickning fordras ett sår, virus kan inte självt penetrera huden. Smitta kan även ske via slemhinnor,
exempelvis ögon.
Luftburen smitta finns också beskriven från grottor som härbärgerat stora kolonier av fladdermöss. Överföring mellan människor är
teoretiskt möjlig då även rabiessjuka personer kan ha virus i saliven, men detta har aldrig rapporterats. Smittöverföring via
hornhinnetransplantation har dock rapporterats i några enstaka fall.
Inkubationstiden är vanligen tre–sex veckor men kan vara så kort som fem dygn och så lång som ett år. Dess längd beror bl.a. på
smittdosen och var på kroppen man blivit biten – den är betydligt kortare om man blivit biten i ansiktet än om man bitits i benet.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Rabies med manifesta symtom är en till 100 procent dödlig sjukdom, som inte kan behandlas trots modern intensivvård. Patienten
insjuknar med ångest och oro som tecken på en hjärninflammation. Genom påverkan på nerver till svalgmuskulaturen får patienten
kramper vid sväljning (vattuskräck). Patienten avlider i regel inom 14 dygn.
Då rabies ofta har en lång inkubationstid kan man förhindra sjukdom genom att omedelbart efter smittillfället vaccinera och ge
immunglobulin. Diagnosen bygger på patientens sjukhistoria med information om utlandsresa och djurkontakter. Virus, eller delar av
virus, kan ofta påvisas i prov från saliv, hornhinna eller från hud. Diagnos kan också ställas genom att man påvisar antikroppar mot
rabiesvirus i patientens blod.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Det viktigaste sättet att skydda sig mot rabies är att man vid utlandsresa låter bli att klappa okända däggdjur, i första hand hund eller
katt. Det finns ett effektivt vaccin, som kan användas såväl rent förebyggande som efter en möjlig exposition.
Vid en sedvanlig turistresa bör det räcka med information. Vaccination kan övervägas till resenärer som genom sitt yrke har ökad risk
för kontakt med rabiessmittade djur eller människor, t.ex. skogsfolk, veterinärer, sjukvårdspersonal etc. Vaccinet brukar också ges till
personer som kommer att befinna sig tidsmässigt långt från platser där vaccin finns att tillgå. Barn, som har en bristande förmåga att
inse vikten av att inte kela med djur, bör kanske särskilt komma i åtanke. Även djur såsom hund och katt kan vaccineras. Många
länder ställer krav på rabiesvaccinering vid införsel av djur. För Sverige gäller särskilda regler.
I Moskvaregionen har antalet rabiesinfekterade djur ökat markant de senaste åren och antalet djur som verifierats under de första elva
månaderna 2008 är det högsta på 25 år. Hittills i år har rabies påvisats hos 173 djur men den verkliga siffran är sannolikt större då
mörkertalet tros vara stort. En av orsakerna till ökningen är sannolikt skiftet av vektor. Tidigare har räv varit den huvudsakliga vektorn
för rabies i denna region men de senaste åren har mårdhunden alltmer övertagit den rollen. Mårdhunden är ett hunddjur som
ursprungligen kommer från östra Asien. Under mitten av 1900-talet introducerades mårdhunden som pälsvilt i före detta
Sovjetunionen. Därefter har mårdhunden, som har få naturliga fiender, snabbt spridit till övriga Europa, framför allt till östra delarna. I
Finland är mårdhunden vanligt förekommande och det satsas nu stora resurser på att förhindra mårdhundens etablering i Sverige.
Ryssland är ett av de få länder i Europa som har inhemska humanfall av rabies och i år har två av dessa rapporterats från
Moskvaregionen. Det ena var en man som blev biten av en mårdhund som hittades i hans sommarhus. Generellt är exposition för
hundbett den vanligaste smittkällan för människor. Men ett vanligt sjukdomstecken hos vilda djur som drabbas av rabies är att de
förlorar sin rädsla för människor och tvärtom söker sig till bebodda trakter och kan då utgöra en risk
Retrovirus
13.) HIV (human immunodeficiency virus)
1.)Form-struktur
rund helkal kapsid med hölje runt
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
CD4posiiva celler T-hjälparceller (etc gliaceller i hjärnana)
4.)Epidemiologi
Hivinfektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet. Utmärkande för
retrovirus är att de lagras i kroppens arvsmassa. En hivinfektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet.
Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsamma för andra under mycket långa tider, även om smittsamheten vid
exponering inte är särskild stor.
Smittan kan överföras vid samlag och från en infekterad kvinna till hennes barn. Man kan också smittas om man får i sig blod eller
annan vävnad från en smittad person, till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion.
Hiv smittar inte vid sociala kontakter. Som smittad behöver man inte vara rädd för att smitta vänner, släktingar eller barn i sin
omgivning i vardagslivet. Det är vid sex och samlag och om man blöder respektive ska hantera blod eller blodspill på något sätt som
man ska vara försiktig. Symtomfri hivinfektion leder nästan aldrig till någon begränsning i yrkesverksamheten.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
En del nysmittade får en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor
efter det att de smittats, en primärinfektion. Andra märker ingenting.
Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk. Sjukdomsbilden i denna senare fas kan delvis hänföras till viruset som
sådant, men framför allt beror symtomen på andra infektionssjukdomar man ådrar sig på grund av nedsatt immunförsvar. Vissa
ovanliga tumörer som till exempel Kaposis sarkom kan också uppträda.
Det är dessa sekundära infektioner som ligger bakom det sjukdomstillstånd som kallas aids och som man först lade märke till och
noterade som något nytt och tidigare okänt, långt innan man identifierat själva viruset.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Ett besked om att man är smittad med hiv betyder inte att aids är nära förestående. Om inte någon bromsmedicin insätts har dock
hälften av de smittade insjuknat inom tio år. Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att
elimineras ur kroppen, finns inte. Däremot finns nuförtiden ganska effektiva så kallade bromsmediciner som minskar mängden
cirkulerande virus och effektivt fördröjer sjukdomsutvecklingen. Dagens bromsmediciner har dock en hel del biverkningar.
Diagnos ställs genom att antikroppar mot hiv påvisas i patientens blod.
Allmänt förebyggande åtgärder
Det finns hittills inget vaccin mot sjukdomen. Skyddet måste baseras på att man undviker exposition för virus via blod/blodprodukter
eller andra kroppssekret samt smitta via sex.




Kondom är ett bra skydd mot hiv och andra sexuellt överförda sjukdomar, såvida den är hel och används under hela
samlaget.
Personer som hjälper till med att lägga om sår eller på annat sätt kommer i blodkontakt ska använda plasthandskar eller
motsvarande.
Blodfläckar på t.ex. golv ska torkas bort, blodstänk på hud, slemhinnor eller i ögon tvättas eller sköljs bort så snart som
möjligt.
En patient som har hiv spärras för all framtid från blodgivning etc.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Hivinfektion klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls (med kod) till smittskyddsläkaren i
landstinget och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Hivinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.
En smittad måste följa de förhållningsregler som den behandlande läkaren meddelar med stöd av smittskyddslagen. Detta för att
undvika att andra smittas.
Reovirus
14.) Rotavirus
1.)Form-struktur
ikosahedral kapsid
2.)Nukleinsyra
ds RN i segment
3.)Målvävnad
tarm epitelceller
4.)Epidemiologi
Rotavirus förekommer globalt och kan ge upphov till en ibland allvarlig diarrésjukdom. I första hand drabbas barn, och utbrott på
spädbarnsavdelningar på sjukhus ses emellanåt.
Rotavirus är det vanligast diagnostiserade diarréviruset hos barn i Sverige. Liksom andra virus kan rotavirus inte föröka sig utanför
den levande organismen. Människan är troligen reservoar för de undergrupper, A och C, som förekommer i Sverige.
Virus utsöndras med avföringen och i eventuella kräkningar, och smittspridningen sker huvudsakligen från person till person. Man är
smittsam under det akuta sjukdomsstadiet och troligen en tid därefter.
Inkubationstiden är ett till tre dygn.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Vid infektion med rotavirus är de vanligaste symtomen diarré och kräkningar, ibland med uttorkning som följd. Sjukdomsförloppet
varar normalt fyra till sex dygn.
Återinsjuknanden ses ibland. Någon specifik behandling finns ej. Sjukdomen är självläkande. För att motverka uttorkning är det
viktigt att man dricker ordentligt, och små barn kan behöva matas med sked. Någon gång kan vätskebehandling behöva ges i dropp.
Diagnos ställs genom elektronmikroskopisk undersökning av avföringsprov eller genom påvisande av virusantigen i avföring.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Allmänt god hygien förebygger smitta. Såväl avföring som kräkning är smittförande. Ett barnvaccin finns idag tillgängligt men är ej
infört i det i det svenska barnvaccinationsprogrammet.
Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Vid utbrott ska smittkällan om möjligt identifieras, framför allt om detta
sker på spädbarnsavdelningar och institutioner. Noggrann hygien är viktigt för att förhindra vidare spridning. Förorenade kläder kan
tvättas i tvättmaskin.
Picornavirus
15.) Hepatit A
1.)Form-struktur
liten helikal kapsid
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
leverceller
4.)Epidemiologi
Hepatit A orsakas av ett virus som globalt sett sprids främst via avloppsförorenat vatten->epidemisk gulsot
Sjukdomen drabbar i princip endast människan och förekommer allmänt i länder med dålig dricksvattenhygien.men kan även smitta
från person till person eller via livsmedel. Årligen rapporteras cirka 100 fall, under senare år har knappt hälften upptill 50 procent varit
inhemskt smittade.
Den kan orsaka inflammation i levern, varvid patienten kan bli gul i huden (gulsot). Hepatit A-virus överlever länge i vatten och kan
anrikas i t.ex. ostron och musslor. Virusetkan även smitta från andra typer av livsmedel som endera kontaminerats från en smittad
person eller bevattnats med förorenat vatten.
Hepatit A-virus utsöndras med avföringen och kan därigenom spridas via mat eller vatten som förorenats med avloppsvatten. Smittan
kan spridas direkt från person till person vid mycket nära kontakt inom t.ex. samma hushåll, på daghem, men smittan kan också
spridas sexuellt.
Barn under förskoleåldern blir sällan sjuka trots att de smittats. De kan ändå utsöndra virus och utgöra en betydande smittrisk för sin
omgivning. Man är smittsam under senare delen av inkubationstiden (sju till tio dygn före sjukdomsdebuten) samt cirka en vecka efter
det att symtomen uppträtt, totalt tre till fyra veckor. Sjukdomen blir aldrig kronisk.
Inkubationstiden är två till sex veckor, i medeltal fyra veckor.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit A-virus orsakar en inflammation i levern. Sjukdomen karakteriseras av feber, illamående, eventuellt kräkningar och så
småningom gulhet i huden. Mörk, portvinsfärgad urin och ljus, kittfärgad avföring kan förekomma. Det är inte alla som blir gula, men
de flesta är besvärade av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor till månader.
Hepatit A läker normalt utan bestående men. Dödligheten är låg, väl under en procent. Sjukdomen ger en livslång immunitet. Någon
specifik behandling finns ej. Diagnosen ställs i regel kliniskt men verifieras genom att antikroppar mot virus påvisas i patientens blod.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Betydelsen av en god dricksvattenhygien kan inte nog understrykas vid resor till områden/länder med sämre hygienisk standard. I
förebyggande syfte kan man vaccinera sig eller få gammaglobulin. Vaccin rekommenderas i första hand. Efter två doser beräknas
skyddseffekten till minst 20 år. Gammaglobulin ger en kortvarig skyddseffekt, som längst fyra till fem månader.
A klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till
Smittskyddsinstitutet (SMI).
Misstänkta inhemska vatten- eller livsmedelsburna utbrott skall meddelas till miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Hepatit A
är en smittspårningspliktig sjukdom. När det uppträder inhemska fall gäller det att snarast finna och undanröja en eventuell smittkälla.
I samtliga fall, alltså även när en person smittats utomlands, kan åtgärder behöva vidtas för att förhindra fortsatt smittspridning.
Handhygienen, inte minst vid toalettbesök samt vid all mathantering, är A och O när det gäller att komma till rätta med fortsatt
smittspridning.
Flavivirus
16.) Heptit C
1.)Form-struktur
Ett runt virus (helikal) med hölje
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
Leverceller
4.)Epidemiologi
Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod. Smittämnet är globalt sett mycket utbrett och vanligt, men förekomsten i Sverige är
förhållandevis låg. Sjukdomen har hos oss en stark koppling till intravenöst narkotikamissbruk.
Hepatit C-virus, som bara finns hos människa, har hitintills inte kunnat odlas i vävnadskultur. Man har dock framställt ett antigen som
kunnat användas praktiskt i diagnostiken.
Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet. Det överföres genom att smittsamt blod kommer in i blodbanan på en annan person.
Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor.
Risken för smitta i samband med stickskador i vårdarbete har beräknats vara cirka 1/10 av den vid hepatit B.
Smittöverföring via blodtransfusion förekom tidigare. Numera testas allt blod även för hepatit C, varför sådan smitta nuförtiden är
osannolik. Vid några tillfällen har också smitta överförts inom sjukvården, framför allt via fysiologisk koksaltlösning. Det har här
handlat om att samma flaska/ampull använts till flera patienter och där någon av dessa varit smittförande.
Risken att bli smittad vid samlag är liten, men kondom skall ändå användas vid icke fasta förhållanden. Det är ovanligt att en smittad
gravid kvinna överför smittan till sitt barn. Med avancerad laboratoriemetodik kan man nuförtiden med ganska stor säkerhet bedöma
om en patient med hepatit C läkt ut sin infektion.
Inkubationstiden anges vara en till fyra månader.
5.)Kliniska Syndrom (kliniska tecken/symptom)/ Namn på infektionen/infektionerna
Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern. Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls, men många besväras av trötthet
och dålig matlust under veckor till månader. I minst 50 procent får patienten en kronisk leverinflammation och kan bli bärare av virus
under lång tid, kanske hela livet. En del av de kroniska bärarna utvecklar så småningom en levercirrhos (skrumplever) eller
levercancer. Det finns numera läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska infektionen och förebygga dess
senkomplikationer.
Diagnosen ställs genom att antikroppar mot hepatit C-virus påvisas från patientens blod. Smittsamheten bedöms efter fynd/icke fynd
av virus RNA i blodprov. Upprepade negativa fynd av RNA krävs för bevisande av smittfrihet/utläkt infektion oberoende av fyndet i
antikroppstester.
6.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien
Det finns inget vaccin mot hepatit C. Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta och sexuellt överförd
smitta, t.ex. handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag.
I Sverige testas allt blod för transfusionsändamål för hepatit C, och patienter som har eller har haft hepatit C accepteras inte som
blodgivare. Flergångsampuller med t.ex. koksalt och lokalbedövningsmedel bör man så långt det går undvika i sjukvården.
Hepatit C klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget
och till Smittskyddsinstitutet (SMI). Hepatit C är en smittspårningspliktig sjukdom.
Smittbärare skall informeras om blodsmitterisken, risken vid oskyddade samlag och betydelsen av kondom. Smittbärare måste vid
kontakt med sjukvård/tandvård informera om sin smittsamhet.
Calicivirus
17.) Norovirus
1.)Form-struktur
små kapsid virus, mycket tåliga
norovirus runda med en ”skrovlig” yta
2.)Nukleinsyra
+RNA
3.)Målvävnad
tarmepitel
4.)Epidemiologi
Benämningar är akut smittsam ickebakteriell gastroenterit, vinterkräksjuka.
Calicivirus är vanligt som smitta på sjukhus, ofta insjuknar vid utbrott både patienter och personal. Inte sällan måste hela
sjukhusavdelningar stängas för sanering.
Flera livsmedelsburna utbrott rapporteras årligen. Djupfrysta importerade hallon, ostron och livsmedel som förorenats av en sjuk
person är vanliga orsaker till utbrotten.
Inkubationstid 24-60h. Man är Sjuk ca 2 dygn
Smittväg Fekal-oral smitta
kan spridas på olika sätt:



via direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar kan smitta)
via dricksvatten, via råa skaldjur eller grönsaker som förorenats med avloppsvatten
via livsmedel som hanterats och förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk. Livsmedlet utgör i detta fall en
transportör av smittämnet.
Viruset har vid utbrott visat sig vara synnerligen smittsamt. Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn, ibland
längre, efter symtomfrihet. Långtidsbärare av norovirus är känt.
Drabbar alla åldersgrupper.
Norovirus finns i hela värden, förekommer ofta i utbrott.
5.)Kliniska Syndrom
Akut smittsam ickebakteriell gastroenterit, vinterkräksjuka.
Symtomen är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber. Sjukdomen är vanligen självläkande inom några
dygn. Återinsjuknanden är ganska vanliga.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Behandling Sjukdomen är självläkande inom några dygn, men vätskebehandling kan ibland behöva ges.
Diagnos Diagnos kan ställas via viruspåvisning med ELISA eller elektronmikroskopisk undersökning av avföringsprov från akut
sjuka personer eller genom molekylärbiologiskt påvisande av virus.
Allmänt god hygien och bra livsmedelshygien är viktigt, t.ex. ska endast kökspersonalen ha tillträde till restaurangköken.
Livsmedelspersonal med mag- och tarmsymtom ska inte arbeta.
Infektioner med dessa virus är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, men vid misstänkta utbrott skall detta alltid
rapporteras till smittskyddsläkaren i landstinget och vid livsmedelssmitta även till miljökontoret eller motsvarande i kommunen.
Livsmedelslagens avstängningsregler kan bli aktuella. Det är viktigt med en god personlig hygien, speciellt handhygien. Sjuka
personer bör inte laga mat åt andra under akut sjukdom. Något vaccin mot sjukdomarna finns inte.
Calicivirus
17.) Norovirus
1.)Form-struktur
små kapsid virus, mycket tåliga
norovirus runda med en ”skrovlig” yta
2.)Nukleinsyra
ssRNA+
3.)Målvävnad
tarmepitel
4.)Epidemiologi
Norovirus tillhör Calicivirus och virus inom denna grupp är relativt nyupptäckta. Inom Calicivirusgruppen ingår många olika virus,
och benämningen på sjukdomen har varierat mycket under åren ändra benämningar är akut smittsam ickebakteriell gastroenterit,
vinterkräksjuka.
Calicivirus är vanligt som smitta på sjukhus, ofta insjuknar vid utbrott både patienter och personal. Inte sällan måste hela
sjukhusavdelningar stängas för sanering.
Flera livsmedelsburna utbrott rapporteras årligen. Djupfrysta importerade hallon, ostron och livsmedel som förorenats av en sjuk
person är vanliga orsaker till utbrotten.
Inkubationstid 24-60h Sjuk ca 2 dygn
Fekal-oral smitta kan spridas på olika sätt:



via direkt eller indirekt kontakt med smittade personer (även kräkningar kan smitta)
via dricksvatten, via råa skaldjur eller grönsaker som förorenats med avloppsvatten
via livsmedel som hanterats och förorenats av en person som är eller nyligen har varit sjuk. Livsmedlet utgör i detta fall en
transportör av smittämnet.
Viruset har vid utbrott visat sig vara synnerligen smittsamt. Smittade personer kan vanligen sprida smitta upp till två dygn, ibland
längre, efter symtomfrihet. Långtidsbärare av norovirus är känt.
Drabbar alla åldersgrupper, finns i hela värden, förekommer ofta i utbrott.
5.)Kliniska Syndrom
Namn på infektion
Akut smittsam ickebakteriell gastroenterit, vinterkräksjuka.
Symtomen är illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, huvudvärk, yrsel och feber. Sjukdomen är vanligen självläkande inom några
dygn. Återinsjuknanden är ganska vanliga.
6.-7.) Behandling (läkemedel) och kontroll (hygien, vaccin)
Sjukdomen är självläkande inom några dygn, men vätskebehandling kan ibland behöva ges.
Diagnos kan ställas via viruspåvisning med ELISA eller elektronmikroskopisk undersökning av avföringsprov från akut sjuka
personer eller genom molekylärbiologiskt påvisande av virus.
Allmänt god hygien och bra livsmedelshygien är viktigt, t.ex. ska endast kökspersonalen ha tillträde till restaurangköken.
Livsmedelspersonal med mag- och tarmsymtom ska inte arbeta.
Infektioner med dessa virus är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, men vid misstänkta utbrott skall detta alltid
rapporteras till smittskyddsläkaren i landstinget och vid livsmedelssmitta även till miljökontoret eller motsvarande i kommunen.
Livsmedelslagens avstängningsregler kan bli aktuella. Det är viktigt med en god personlig hygien, speciellt handhygien. Sjuka
personer bör inte laga mat åt andra under akut sjukdom. Något vaccin mot sjukdomarna finns inte.