Kontrollering av stamceller i hjärnan med hjälp av kroppsegna ämnen. Fredrik Sundin Stamceller är outvecklade celler som förutom att dela sig kan ge upphov till olika mogna celltyper och vävnader. Dagarna efter befruktningen består fostret endast av stamceller som delar sig och bildar nya och fler stamceller. Så småningom specialiserar sig dessa stora mängder stamceller och bildar alla olika celltyper som finns i vår kropp, till exempel hudceller, leverceller och hjärnceller, de sistnämnda också kallade neuroner. Stamceller i hjärnan, så kallade neurala stamceller, delar sig massor av gånger och specialiserar sig sedan och bildar de celler som bygger upp hjärnan och ryggmärgen, d.v.s. det centrala nervsystemet (CNS). Man har tidigare trott att inga nya neuroner bildas hos vuxna människor men ny forskning visar att det finns stamceller även i den vuxna hjärnan. Det centrala nervsystemets förmåga att återhämta sig efter en skada är mycket begränsad. Genom att transplantera neuronala stamceller, eller kanske genom att aktivera hjärnans egna stamceller, hoppas man kunna behandla skador i CNS, däribland Alzheimer’s, Parkinsons sjukdom och Multipel skleros (MS). Det är viktigt att få kontroll över stamcellerna för att kunna styra deras öde. Strävan hos forskare är att förstå vilka ämnen man kan tillsätta en stamcell för att den ska bilda en viss sorts cell, och hur detta fungerar inuti stamcellerna. Jag har i mitt arbete odlat fram neurala stamceller från ofödda och vuxna råttor och tillsatt tre olika ämnen, det alpha-melanocytstimulerande hormonet α-MSH, östrogen och en adenylcyklasaktiverande poplypeptid från hypofys (Pacap). Målet var att se om stamcellerna blev fler än de var från början och på vilket sätt detta gick till. Ämnena jag använde finns normalt i kroppen, men man vet inte om de har som funktion att påverka stamcellerna där också. I mina försök såg jag att α-MSH och framför allt Pacap resulterade i flera celler från vuxna råttor jämfört med celler tagna från embryonala råttor. Ett annat projekt var att undersöka ett ämne som normalt finns i nervceller. Ämnet heter hippocalcin och är relativt outforskat. Man kan på konstgjord väg tillverka celler som inte innehåller något hippocalcin, för att sen se om det är någon skillnad mellan dessa och normala celler. Man har kommit fram till att hippocalcin är viktigt för att styra cellens behov av kalcium, och om man tillsätter ett ämne som får koncentrationen av kalcium inne i cellen att öka (kalciumstress) kan man se hur bra cellen är på att transportera bort det överflödiga kalciumet. I mina försök såg jag att neurala stamceller utan hippocalcin var känsligare mot kalciumstress än normala stamceller. Examensarbete i biologi, 20p, VT 2005 Inst. för biologisk grundutbildning och Inst. för neurobiologi, Uppsala universitet Handledare: Prof. Dan Lindholm och Inga Hansson