Predikan i S:t Hans kyrka Femte söndagen i Påsktiden den 24 april 2016 Hosea 14:5-9 * Första Johannesbrevet 3:18-24 * Johannes 15:10-17 V åra hjärtan känner inte Guds evangelium – det är den ena tanken i denna predikan – men vi kan övertyga dem om att Gud är större än våra hjärtan och Guds sanningar större än vad de förstår – det är den andra tanken i denna predikan. Vad som menas med ”hjärtat” behöver jag nog inte reda ut; ni vet. Hjärtat har en egen helgdag, ”Alla hjärtans dag”. Människor älskar sina hjärtan och vad som finns i dem, framför allt kärlek, glädje och frid. Alla människor ju vad som är gott och rätt och känner intuitivt hur livet borde vara. Det känns ju i hjärtat och i förståndet. Ja, säger kristen tro, Gud har lagt in sitt livsmönster och till och med sin avbild i alla människors hjärtan; den ligger i våra gener och i vår natur och i vårt förstånd och i våra känslor. Hjärtat vet (Job 33:3. Rom 2:15). Därför dömer också hjärtat, både andra och sig självt. Skoningslöst mot Nordea och miljöpartiet och kanske lite mindre skoningslöst, men med desto större smärta, mot dem i vår närhet som kränker eller sviker. Hjärtat dömer också oss själva, vilket kan bli riktigt jobbigt; ångesten kan gripa en när insikten från hjärtat drabbar (Ps 55:4), man kan bli uppgiven eller fly för mindre. Hjärtat gläder sig över det goda, ”mitt hjärta brusar av härliga ord” (Ps 45:2), ”mitt hjärta gläder sig och jublar” (Ps 16:9), som Bibeln kan uttrycka det. Men från hjärtat kommer också onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal och annat liknande, som Jesus sade en gång (Matt 15:19, Mark 7:21). Hjärtat känner det goda och det onda. För det behövs inte kristen tro eller Guds evangelium. Gud hjälper möjligen hjärtat att se tydligare. Men inte mer än så. Och Guds stora ärende, evangeliet, är något annat. Vår tid har uppenbara bekymmer med att reda ut vad hjärtat vet och vill. Sådant får det liksom inte talas om offentligt eller intresseras för. Vilket är ett samhällsbekymmer. Fast inte något speciellt kristet bekymmer. Ty Jesu ärende är något annat. Han kommer med något som hjärtat inte känner till. Hjärtat längtar efter det, ty det Jesus kommer med är större än vårt hjärta och mer än det som hjärtat kan skapa. Evangeliet är Jesu hjärta. När en av soldaterna på Långfredagen körde en lans in i Jesu kropp kom det ut blod och vatten, står det, blod från Jesu hjärta och vatten från Jesu lungor. Det hjärtat är större än våra hjärtan. Det är ett hjärta fullt av den kärlek som våra hjärtan inte begriper, möjligen kan ana men inte själva skapa. Vi kan inte förklara varför Gud lät sin Son dö för vår skull. Just det. Det är större än vårt hjärta. När våra hjärtan dömer oss har de rätt utifrån vårt förstånd och våra känslor. När vi kränker eller sviker eller mördar, stjäl, begår äktenskapsbrott, förtalar eller liknande säger våra hjärtan med rätta: Du gör fel, du begår brott mot andra, mot din skapare, mot livet, mot dig själv. Du är fel. Jesus vet och förstår hur det fungerar. Evangeliet är att Hans hjärta är större och står över hjärtats dom. Jesus vet dina svek, dina brott, ditt förtal, din otukt – men Hans blödande hjärta är större. Det är evangeliet. Våra hjärtan känner inte det; av sig självt kan våra hjärtan inte förstå det. Jesus känner inte bara våra hjärtans dom utan också våra hjärtans längtan. Vi vet i djupet av våra hjärtan hur livet borde vara, som ett minne i våra gener från paradiset, där allt var gott. Vi märker i djupet av vår själ, med sorg eller förfäran, uppgivenhet eller ångest eller med ränksmideri och illvilja, att livet inte är som livet borde vara. Vi vet det. För det behövs inte kristen tro. Evangeliet är att det vi inte kan få här i livet, ingen av oss, någonsin, det ger Jesus och Hans hjärta, inte bara sedan utan här och nu. Det förstår inte våra mänskliga hjärtan. Det är bara när Jesu heliga hjärta når oss – med blodet och vattnet – som våra mänskliga hjärtan kan bli övertygade om att Jesu hjärta är större och ger mer än vad vi kan förstå. Blodet är Jesu död och vattnet är den Helige Ande. Ur den människas hjärta som tror på Jesus och Hans hjärta flyter strömmar av levande vatten, sade Jesus om den Helige Ande (Joh 7:3839). Anden vittnar för våra hjärtan om Jesu blod och den ny och levande väg som Jesu död på korset har öppnat, en väg som hjärtat inte känner, men som leder dit hjärtat längtar. Blodet och vattnet finns i dopet och i nattvarden. Blodet från Jesu hjärta är förvandlat till det himmelska livets vin, och Anden som vittnar i våra hjärtan är satt som ett sigill i oss från den stund vi döptes i vatten (2 Kor 1:21-22). När vårt hjärta anklagar oss säger Jesu hjärta ”Din skuld är tagen från dig”. När våra hjärtan suckar efter att tro på Jesus och Hans hjärta, kan Anden övertyga våra hjärtan att Gud är större än vårt hjärta. När våra hjärtan frestas att överge sin första kärlek kan Jesu hjärtas kärlek göra sig påmind igen – och till och med få oss att älska varandra, inte med våra hjärtans kärlek utan med Jesu heliga hjärtas kärlek, den kärlek som kan ge sitt liv för sina vänner. Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen Niklas Adell, präst