Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Portugal 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Portugal är medlem i EU sedan 1986 och en i västerländsk mening
demokratisk rättsstat med därtill hörande respekt för mänskliga rättigheter
(MR). I författningen garanteras medborgarnas grundläggande fri- och
rättigheter. MR-organisationer kritiserar fall av polisbrutalitet och övervåld mot
enskilda. Kritik har även framförts mot att internutredningar av polisövergrepp
tar lång tid. Rättsväsendet är ineffektivt och reformer är nödvändiga. Tiden
som personer sitter häktade i förebyggande syfte har ökat markant.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Portugal har ratificerat samtliga centrala konventioner på området mänskliga
rättigheter förutom det nyantagna protokollet om förebyggande av tortyr.
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Utomrättsliga avrättningar, försvinnanden eller systematisk tortyr förekommer
inte. Övervåld från polisens sida har rapporterats. Oberoende granskningar av
polisens metoder görs inte. Det har förekommit fall där polisen obefogat
använt sig av skjutvapen och gummikulor. Häktade och dömda hålls ofta i
samma förvar. Förhållandena i fängelserna är dock ofta bristfälliga, bland annat
på grund av överbelastning. Våld förekommer mellan interner och mellan
fängelsevakter och intagna. Omkring 14 procent (år 2003) av de internerade
uppskattades vara HIV-smittade. Justitieombudsmannen har inte tillräckliga
resurser att bevaka att gällande juridiska regelverk efterlevs. Åtgärder för att
reformera fängelsesystemet har annonserats. De allmänna levnadsförhållandena
ska förbättras, hälsoaspekter bättre beaktas, trängseln minskas med mera.
4. Dödsstraff
2
Dödsstraffet avskaffades 1867. Den sista kända avrättningen ägde rum 1846.
Under Salazar-diktaturen som varade fram till 1974 förekom dock
utomrättsliga avrättningar, sanktionerade av staten.
5. Rättssäkerhet
Domstolarna är självständiga i förhållande till den verkställande makten och
advokatkåren helt oberoende. Rättsväsendet fungerar emellertid trögt och
långsamt. Såväl häktnings- som handläggningstider är långa. Detta har bland
annat lett till att Europadomstolen för mänskliga rättigheter anmodat
justitieministeriet att betala böter till fyra målsägande som fått vänta i fyra, sju,
elva respektive sjutton år utan att fallen prövats. För att korta ner
handläggningstiden har regeringen vidtagit ett antal åtgärder. Ett speciellt
magisterprogram har framtagits för att snabbt öka antalet domare. Hundra nya
specialpoliser har anställts. Parlamentet har vidare antagit en lag angående
privat notarieverksamhet. Domstolarnas långa semesterperioder har kortats
ned.
Portugisiska domstolar använder sig i hög grad av möjligheten att behålla
misstänkta personer fängslade i förebyggande syfte. En fjärdedel av alla som
fängslats avvaktar domslut. Den faktiska tiden som de frihetsberövade sitter
häktade i förebyggande syfte har ökat över en tioårsperiod. År 2001 var
väntetiden i snitt 8 månader.
6. Personlig frihet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i princip inte.
7. Straffrihet
Straffrihet förekommer i princip inte i Portugal. Dock bidrar det långsamma
rättsväsendet till att undergräva förtroendet för rättsvårdande myndigheter.
8. Yttrande- och mediafrihet
Religions- och församlingsfrihet är inskrivet i konstitutionen. Den katolska
kyrkan dominerar men andra religioner kan utövas fritt. Detsamma gäller
yttrande- och mediafrihet. Det finns ett brett utbud av oberoende
dagstidningar, två statliga och ett flertal privata tv-kanaler samt fyra statliga och
många privata radiostationer.
9. De politiska institutionerna
Det demokratiska politiska systemet är väl förankrat sedan ett trettiotal år då
Salazarregimen föll efter en fredlig revolution. Portugal är en parlamentarisk
republik. Parlament och lokala myndigheter väljs i direkta val vart fjärde år. Sex
partier finns representerade i parlamentet. Även presidenten väljs i direkta val
för en femårig mandatperiod. Presidenten kan omväljas en gång.
3
Presidenten utser premiärminister som är beroende av parlamentets stöd.
Presidenten kan avskeda regeringen och upplösa parlamentet. Han är också
överbefälhavare.
Madeira och Azorerna är autonoma regioner med egna regionala parlament.
Portugal är fortfarande ett starkt centraliserat land.
Vid parlamentsvalet år 2005 röstade 65 procent av väljarna, vilket var något
högre än valet 2002. I valet till Europaparlamentet år 2004 deltog 39 procent.
Ingen skillnad råder mellan män och kvinnor vad gäller valdeltagande och inte
heller beträffande valbarhet.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Portugal har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter.
Det finns två huvudsakliga fackföreningar: UGT (Arbetarnas allmänna union)
och CGTP (Portugisiska arbetares allmänna federation). Dessa verkar fritt och
är förhållandevis aktiva. Arbetsrätten ger anställda ett starkt skydd. Den
lagstadgade minimilönen uppgår till cirka 370 euros per månad. Medellönen (i
den privata sektorn) ligger dock högre på ungefär 680 euros. 14 månadslöner
utbetalas.
Det finns en illegal arbetsmarknad framförallt inom bygg- och servicesektorn.
Många kvinnor har arbete som hemhjälp. En stor del av den illegala
arbetskraften kommer från Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Rumänien samt
från de forna kolonierna Brasilien, Angola, Moçambique och Kap Verde.
Arbetslösheten är växande och ligger för närvarande på 7,2 procent. Ungefär 2
procent är långtidsarbetslösa.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Alla portugiser har tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård. Ungefär 27
procent av statsbudgeten går till hälsosektorn (2005). I en europeisk jämförelse
är sektorn fortsatt eftersatt. Många är försäkrade genom sin arbetsgivare eller
har privata försäkringar.
12. Rätten till utbildning
Den obligatoriska skolgången är nio år men i verkligheten är andelen elever
som inte slutför grundskolan den största inom EU. Undervisningen är gratis
men eleverna måste betala för skolmaterial, transporter, studiebesök och
skolluncher. Många elever går i privata skolor. Andelen portugiser som har mer
än grundläggande obligatorisk skolutbildning är den lägsta i Västeuropa.
4
Analfabetismen ligger enligt aktuell statistik på 6,3 procent för män och 11,5
procent för kvinnor.
Ungefär 21 procent av statsbudgeten avsätts till utbildningssektorn (2005).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard.
Portugal ligger på 27:e plats i UNDP:s Human Development Index, vilket är
sist av EU:s gamla medlemsstater. Genomsnittslivslängden är 77,2 år och BNP
per capita 18 126. Den ekonomiska tillväxten har varit negativ under 2004 men
förutspås vända 2005.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen. I praktiken
är Portugal dock fortfarande ett samhälle med traditionella värderingar om
manligt och kvinnligt. Utvecklingen i riktning mot ökad jämställdhet
beträffande utbildning och förvärvsverksamhet går framåt.
Äldre kvinnor utgör en majoritet av landets analfabeter. Universiteten har dock
fler kvinnliga än manliga studenter. Den kvinnliga förvärvsverksamheten är
hög. Allt fler kvinnor återfinns på framstående positioner inom de flesta
samhällsområden. Den nuvarande regeringen har två kvinnliga ministrar av
totalt 17 och fyra statssekreterare av totalt 36 och i parlamentet är 58 av de 230
ledamöterna kvinnor.
Portugal har en mycket strikt abortlagstiftning. Aborter är tillåtna, men endast
på vissa villkor. Ett regeringsförslag om liberalisering av abortlagstiftningen
förkastades med mycket knapp majoritet i en folkomröstning 1998, i vilken
dock knappt en tredjedel av väljarna deltog. 17 portugiser som åtalats för att ha
genomgått eller utfört aborter frisläpptes år 2004 i brist på bevis. Frågan är åter
aktuell då den nya regeringen planerar en ny folkomröstning under år 2005
eller 2006.
Rätten till föräldraledighet utökades t ex år 2000 från 90 dagar till 120 dagar.
Våld i hemmet faller under allmänt åtal. Lagstiftningen är ändamålsenlig.
Åtgärder har vidtagits genom bättre skydd för brottsoffer,
informationskampanjer och insatser inom poliskåren. Dock har
genomförandet av många beslutade åtgärder inte ägt rum. Sexuella trakasserier
på arbetet, som kan ge fängelsestraff om de begås av överordnade, anmäls
sällan.
5
Prostitution är enligt lag tillåtet men koppleri är förbjudet. Prostitution
förekommer särskilt i de större städerna, där den ofta är kopplad till
organiserad brottslighet och narkotikamissbruk. Bland de prostituerade
återfinns kvinnor från Brasilien och Afrika och allt fler från de forna
öststaterna. Lagar har införts för att förhindra tvångsprostitution och
trafficking.
Portugal är ett mottagarland för människohandel från bland annat Ukraina,
Moldavien, Ryssland, Rumänien, Litauen och Vitryssland, liksom från
Brasilien, Angola och Kap Verde. Största delen av människohandeln sker med
illegal arbetskraft, men handel med prostitution som syfte förekommer också.
Portugal används som transitland på rutter till främst Spanien och
Storbritannien.
15. Barnens rättigheter
Barnens rättigheter prioriteras högt i Portugal. Fri skolgång och fri hälso- och
sjukvård är exempel på detta.
År 2002 inleddes en rättegång mot en omfattande pedofilhärva. Flera personer
inom samhällseliten anklagas för att ha utnyttjat barn sexuellt på barnhemmet
Casa Pia. Det är enligt lag förbjudet att producera och konsumera
barnpornografi.
Omfattningen av barnarbete minskar men förekommer fortfarande framförallt
inom familjeföretag och familjejordbruk, men också inom byggnads- och
hotellsektorerna. Myndigheterna försöker komma tillrätta med problemet.
Yrkesinspektionen genomför regelbundet inspektioner. Företag som anställer
barn kan dömas till dryga böter. Barn i särskilt utsatta familjer kan få bidrag för
fortsatt skolgång. En tendens är att barnarbetare i allt större utsträckning
exploateras inom prostitution, narkotikahandel eller tiggeri. Minimiåldern för
förvärvsarbete är 16 år.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Det finns ingen statligt sanktionerad diskriminering av vissa befolkningsgrupper eller individer. Rasistiska organisationer är förbjudna enligt lag.
De största minoritetsgrupperna utgörs av legalt eller illegalt invandrade
personer från Portugals forna kolonier i Afrika samt Brasilien, romer och i
stigande utsträckning invandrare från Central- och Östeuropa. De invandrade
afrikanerna talar i allmänhet portugisiska och är dessutom ofta romerska
katoliker, varför språk och religion inte utgör någon källa till motsättningar.
Även om invandrare inte systematiskt diskrimineras, kan konstateras att de ofta
har tunga, dåligt betalda arbeten och i det stora saknar politiskt och
6
ekonomiskt inflytande. Koncentrationen av invandrare är störst i storstädernas
utkanter. Många lever i undermåliga bostadsområden, i vissa fall i områden
som närmast kan beskrivas som slum. Program för att hitta ersättningsbostäder
finns.
Under 2004 ändrades invandringslagarna bland annat med syfte att ge illegala
invandrare uppehålls- och arbetstillstånd. Mellan 50-100 000 människor
uppskattas uppehålla sig olagligt i Portugal. De flesta uppehållstillstånden ges
till invandrare från f.d. öststater (främst Ukraina och Moldavien). Många av
dessa har god utbildning och är eftertraktad arbetskraft. Regler för
familjeåterförening är mycket strikta.
Öppen diskriminering drabbar främst romer. Dessa utgör en minoritet på
omkring 50 000 individer.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. I
verkligheten är Portugal ett samhälle med traditionella värderingar även på
detta område.
18. Flyktingars rättigheter
Antalet politiska flyktingar med asyl i Portugal är litet. Det rör sig främst om
personer från Central- och Östeuropa. Under 2004 sökte 113 personer asyl i
landet, varav knappt tio beviljades. Portugal har inte åtagit sig någon
flyktingkvot inom det frivilliga system som finns inom ramen för FN. UNHCR
stängde sitt kontor i Lissabon 1998. Gränsmyndigheten Serviço das Fronteiras
tar emot asylansökan och fattar beslut. Ett överklagande kan göras hos det
Nationella Flyktingkommissariatet, och därefter i den administrativa högsta
domstolen. Den enskilda organisationen Portugisiska Flyktingrådet ansvarar
för att ta hand om de asylsökande.
19. Funktionshindrades situation
Det förekommer inte någon medveten diskriminering av funktionshindrade.
Resurserna är dock knappa och utvecklingen går långsamt.
Handikappanpassning saknas ofta.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Portugal.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
7
Inga internationella organisationer bedriver insatser i Portugal för att främja
mänskliga rättigheter.
