Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de
mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra
källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Portugal 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Portugal är allmänt sett god, landet
är en demokratisk rättsstat och blev medlem i EU 1986. I författningen
garanteras medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, även om vissa
brister fortfarande finns. Dessa brister handlar i huvudsak om:
-
Långsamt rättsväsende
Polisbrutalitet och övervåld mot enskilda
Långa perioder av häktning i förebyggande syfte samt ovärdiga
förhållanden på vissa fängelser
Underrepresentation av kvinnor på viktiga poster i samhället såsom i
politiken
Ekonomiska och sociala rättigheter respekteras i lagstiftning, men inte
alltid i praktiken
Människohandel av kvinnor i sexuellt syfte förekommer, men också
människohandel av arbetskraftskaraktär
Våld mot kvinnor, i och utanför hemmet, är vanligt förekommande
Portugals myndigheter och regering arbetar aktivt med att förbättra respekten
för de mänskliga rättigheterna. Under året har straffrättslagstiftningen
moderniserats, tillåtna häktningstider reducerats, en ny migrationslagstiftning
trätt ikraft, handlingsplaner för ökad jämställdhet och avseende våld mot
kvinnor genomförts, arbetet mot människohandel har intensifierats och
reformer för att förbättra kvalitet i såväl hälso- och sjukvård som utbildning
har påbörjats.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Portugal har ratificerat samtliga centrala konventioner på området mänskliga
rättigheter, förutom konventionen om rättigheter för personer med
funktionshinder, Convention on the Rights of Persons with Disabilities och
konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of all
Persons from Enforced Disappearances (vilka öppnades för undertecknande 2007).
Dessa har undertecknats av Portugal.
Nedanstående konventioner har ratificerats:
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de
fakultativa (frivilliga) protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet
av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights
(ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination
(CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other
Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det
fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har endast
undertecknats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the
Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees,
samt det tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
Vad gäller de konventioner som ratificerats sker rapportering till samtliga
konventionskommittéer. Rapporteringen avseende såväl konventionen om
3
avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) som
konventionen om barnets rättigheter (CRC) är emellertid fem år försenad.
Gällande barnkonventionens tillhörande protokoll samt konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) är rapporteringen
fördröjd med två år. Rapportering avseende konventionen om avskaffandet av
alla former av rasdiskriminering (CERD), är även den försenad.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns tillgängliga om att tortyr skulle förekomma. Inga fall av
utvisning av personer i strid med förbudet mot utvisning av människor till
länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, har förekommit under året.
Övervåld från polis och fängelsepersonal fortsätter att vara ett problem i
landet, framförallt vad gäller fall där polisen obefogat använt sig av skjutvapen
och gummikulor. Generalinspektoratet för Intern Administration undersöker
regelbundet polismyndigheternas agerande samt utbildar poliser i mänskliga
rättigheter. Inspektoratet ansvarar också för utredning samt disciplinära
påföljder för poliser (utredningstider på 6-12 månader). Dess överinspektör
och ledning har under året uppmärksammat brister vad avser kulturen inom
polisen och dess relation till medborgarna, överbruket av skjutvapen i samband
med ringa brott samt bristande insatser på lokal- och regional nivå vad gäller
intern tillsyn och utfärdande av disciplinpåföljder (kritiken är främst riktad mot
landsortspolisen). Som positiva resultat uppmärksammade inspektoratet under
året att våld i häkten reducerats kraftigt. Häktade och dömda hålls på mindre
orter ofta i samma förvar där det också kan förkomma att minderåriga häktade
hålls i samma förvar som vuxna. Förhållandena i fängelserna är många gånger
bristfälliga, bland annat på grund av att antalet intagna fångar överstiger antalet
fångvårdsplatser. Till följd av bristande sanitära omständigheter har ett antal
fängelser stängts under året vilket ytterligare ökat överbeläggningen vid
befintliga anstalter. Regeringen har i budgeten för 2008 utlovat medel för att
påbörja nyproduktion av nio anstalter. Våld mellan interner samt mellan
fängelsevakter och intagna förekommer. Omkring 10-14 procent av de
internerade uppskattades vara HIV-smittade och i november i år infördes för
första gången sprututbytesprogram vid ett fängelse i Lissabon med syfte att
motverka spridning av smittsamma sjukdomar.
4. Dödsstraff
4
Dödsstraffet avskaffades 1867. Den sista kända avrättningen ägde rum 1846.
Under Salazar-diktaturen som varade fram till 1974 ägde dock flera
utomrättsliga avrättningar rum som var sanktionerade av staten.
I egenskap av ordförande för Europeiska rådet hösten 2007 genomförde
Portugal en konferens för att inrätta en europeisk dag mot dödsstraff och inom
FN-systemet verkade man tillsammans med andra länder för att arbeta fram en
resolution mot dödsstraff.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i princip inte.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Portugal är en rättsstat med ett fungerande rättssystem. Det allmänna
domstolsväsendet består av tre domstolsinstanser och i de flesta processer kan
parterna överklaga till högre instans. Domarna anställs i vanliga
anställningsförfaranden. Konstitutionsdomstolens medlemmar utses delvis av
parlamentet som väljer tio av konstitutionsdomstolens tretton medlemmar.
Dessa tio väljer i sin tur övriga tre. Domarna sitter på nioåriga mandat utan
möjlighet till förlängning. Därtill finns en administrativ domstol samt en
revisionsrätt. Domstolarna är självständiga i förhållande till den verkställande
makten. Även advokatkåren är helt oberoende. En ombudsmannafunktion för
mänskliga rättigheter finns och tar emot frågor och anmälningar från enskilda
och institutioner. I parlamentet finns en självständig kommitté med ansvar för
mänskliga rättigheter dit enskilda kan höra av sig med klagomål. Vidare finns
en rad särskilda inspektorat såsom polisens eget generalinspektorat för intern
administration, Högkommissionären för migration och interkulturell dialog
(ACIDI), Kommissionen för likabehandling och mot rasdiskriminering
(CICDR), Kommissionen för jämställdhet och kvinnors rättigheter (CIDM)
och Kommissionen för likabehandling i arbetslivet (CITE).
Ombudsmannafunktionen för mänskliga rättigheter tog 2006 emot över 6 000
klagomål/ärenden av 8 227 personer/organisationer. Flera av dem var så
kallade massklaganden. Av de ärenden som gick vidare fick 87,5 procent rätt i
domstolsbehandling jämfört med 75,5 procent av fallen år 2000.
Rättsväsendet i Portugal fungerar ofta ineffektivt och långsamt. Datoriseringen
går trögt, budgetrestriktioner och personalbrist bidrar till brister och långa
väntetider i systemet. Långa häktnings- och handläggningstider är ett problem.
En ny straffrättslig lagstiftning trädde i kraft i augusti i år där den maximala
tiden för en åtalad att invänta domslut i preventivt förvar reducerades från åtta
till sex månader (lag 48/2007). Den åtalade har rätt till försvarsadvokat även
om kvalitén på dessa kan variera. Den dömde kan överklaga dom. Det finns
5
möjlighet att använda ett juryförfarande inom straffrätten även om detta är
ovanligt. Barn under 16 år är ej straffbara. Den nya straffrättslagstiftningen
innebar vidare att endast åtalade för brott med straffskalor över fem år (jämfört
med tidigare tre) kan hållas i preventivt förvar. I samband med ikraftträdandet
frisläpptes ca 200 fångar (vars förväntade straff understeg fem år) i väntan på
domslut.
Portugal hamnar först på 28:e plats i Transparency Internationals (TI, enskild
organisation som kämpar mot korruption) lista över korruptionsfria länder.
7. Straffrihet
Inga uppgifter om straffrihet har förekommit under året.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Rätten till yttrande-, tryck-, religions- och församlingsfrihet är inskrivet i
konstitutionen i Portugal. Det finns ett brett utbud av oberoende
dagstidningar, två statliga och ett flertal privata tv-kanaler samt fyra statliga och
många privata radiostationer. En diskussion om yttrandefrihetens gränser
aktualiserades i samband med de danska Muhammed-karikatyrerna och har
även aktualiserats i samband med att två offentliganställda under året
omplacerades efter att öppet ha kritiserat regeringen på sina arbetsplatser.
Civila samhället i Portugal är aktiva väktare av yttrande- och mötesfrihet. Den
katolska kyrkan dominerar men andra religioner kan utövas fritt. Rätten till
mötes- och föreningsfrihet respekteras. Fackföreningarna är relativt starka och
välorganiserade och demonstrationer är vanligt förekommande.
I endast 35% av hushållen i Portugal har minst en person tillgång till Internet.
Regeringen har dock gjort omfattande satsningar avseende ny teknologi under
de senaste åren och e-förvaltning, tillgång till datorer och Internet inom
skolväsendet och andra offentliga inrättningar har förbättrats avsevärt.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Det demokratiska politiska systemet är väl förankrat sedan ett trettiotal år
tillbaka då den förra regimen föll efter en fredlig revolution. Portugal är idag en
parlamentarisk republik. Parlament och lokala myndigheter väljs i direkta val
vart fjärde år. Sex partier finns representerade i parlamentet. För närvarande
har Socialistpartiet absolut majoritet i parlamentet. Presidenten väljs i direkta
val för en femårig mandatperiod och kan omväljas en gång. Presidenten utser
premiärminister som är beroende av parlamentets stöd. Han kan också avskeda
regeringen och upplösa parlamentet, vilket skedde år 2004. Presidenten är
6
också överbefälhavare. Ögrupperna Madeira och Azorerna är autonoma
regioner med egna regionala parlament som väljs i separata val.
Vid det senaste parlamentsvalet år 2005 röstade 65 procent av väljarna. I valet
till Europaparlamentet år 2004 deltog 39 procent. Lokalval och
folkomröstningar har genomförts sedan dess. Ingen formell skillnad råder
mellan män och kvinnor vad gäller valdeltagande.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Portugal har ratificerat ILO:s (International Labour Organisation) åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter.
Det finns två dominerande fackföreningar: UGT (Arbetarnas allmänna union)
och CGTP (Portugisiska arbetares allmänna federation). Dessa verkar fritt och
är förhållandevis aktiva. Arbetsrätten ger anställda ett i europeiska mått mycket
starkt skydd. Den lagstadgade minimilönen uppgår sedan den 1 januari 2007 till
endast 403 euro per månad, med planerade höjningar till 450 euro år 2009 och
till 500 euro år 2011 vilket fortfarande innebär mycket låga inkomster ur ett
europeiskt perspektiv. Medellönen ligger dock väsentligt högre än den
lagstadgade minimilönen och 14 månadslöner utbetalas. Kostnadsläget är något
lägre än i Sverige.
Insatser för att balansera flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden har varit
en viktig fråga för regeringen under 2007. Arbetet har föranlett stora protester,
den största med över 200 000 deltagare som demonstrerade mot sämre
anställningsvillkor.
Det finns en betydande illegal arbetsmarknad framför allt inom bygg- och
servicesektorn. En stor del av den illegala arbetskraften kommer från
Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Rumänien samt från de forna kolonierna
Brasilien, Angola, Moçambique och Kap Verde. Många av dessa arbetar under
lagvidriga förhållanden. Diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg,
religion, politisk åsikt eller liknande är ej tillåtet enligt lag men kan förekomma i
praktiken. 68 procent av de portugisiska medborgarna har sysselsättning medan
siffran för invandrade är 72,6 procent. 77,9 procent av de invandrade står till
arbetsmarknadens förfogande medan endast 53 procent av de portugisiska
medborgarna gör det.
Arbetslösheten har ökat något under året och ligger för närvarande på 8,2
procent, 7,1 procent för män och 9,6 procent för kvinnor (källa: Eurostat
2007).
7
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
OECD presenterade 2007 en rapport om hälso- och sjukvården i Portugal. Det
portugisiska hälso- och sjukvårdssystemet är universellt och innebär att staten
tillhandahåller grundläggande hälso- och sjukvård till i vissa fall en mindre
avgift (som under året höjts). I europeisk jämförelse är sektorn fortfarande
eftersatt och regeringen har under året stängt flera vårdcentraler samt enheter
på sjukhus och förlossningskliniker i besparingssyfte men också för att höja
kvalitén på sjukvården. 2008 beräknas 15,4 procent (ca 16 procent 2006) av
statsbudgeten gå till hälsosektorn, motsvarande 5,1 procent av BNP (9,8
procent 2004, källa: WHO) och budgeten innehåller omfattande satsningar på
hälsoområdet (vaccinera ungdomar mot livmoderscancer, billigare tandvård för
barn, äldre och gravida samt satsning för att behandla infertilitet hos par). Alla
bosatta omfattas av hälso- och sjukvårdssystemet, men utöver det finns ett
kompletterande system för vissa yrken som omfattar ca 25 procent av
befolkningen. Ungefär 10 procent av befolkningen har privata sjukförsäkringar
via arbetsgivarna eller individuellt finansierade. Väntetider i vården är vanliga.
12. Rätten till utbildning
Andelen invånare i Portugal som har mer än grundläggande obligatorisk
skolutbildning är den lägsta i Västeuropa. Den obligatoriska skolgången är nio
år men i verkligheten är andelen elever som inte slutför grundskolan den
största inom EU. Vad gäller unga vuxna, det vill säga mellan 24 och 35 år, har
endast 60 procent examen motsvarande studentexamen. Undervisningens låga
kvalitet samt bristen på tradition av högre utbildning förklarar delvis dessa
siffror. Det är mycket vanligt att elever går om flera år i grundskolan och
stödet för att klara grundskolan är bristande. Undervisningen är gratis men
eleverna betalar för skolmaterial, transporter, studiebesök och skolluncher.
Analfabetismen ligger enligt senaste tillgängliga statistik från 2004 på totalt 6,2
procent, 4,2 procent för män och 8 procent för kvinnor. Någon diskriminering
förekommer inte i utbildningssystemet, men tydligt är att tillgången till
utbildning i städerna är bättre än på landsbygden.
10,7 (ca 11 procent 2006) procent av statsbudgeten beräknas avsättas till
utbildningssektorn 2008, motsvarande 3,5 procent av BNP (5,4 procent 2004).
Källa UIS (UNESCO Institute for Statistics).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots en stark tillväxt under framför allt 1980- och 1990-talen och ett
förhållandevis utbyggt socialförsäkringssystem lever många portugiser under
ganska besvärliga ekonomiska och sociala förhållanden. Antalet anmälningar
till ombudsmannen för mänskliga rättigheter vad gäller sociala och ekonomiska
8
rättigheter (såsom till exempel ersättning från socialförsäkringssystemet) är
förhållandevis omfattande och förbättringar på området uteblir på grund av de
begränsade nationella finanserna och sparsam ekonomisk tillväxt under de
senaste åren. Tillväxten för 2007 var 1,8 vilket är under EU-genomsnittet.
Portugal ligger på 29:e plats i UNDP:s Human Development Index (har fallit
två placeringar sedan den senaste mätningen), vilket innebär att man är sist av
EU:s gamla medlemsstater (EU-15). Skillnaden i inkomstfördelningen mellan
de rikaste och de fattigaste är den högsta i EU. Den sociala rörligheten över
klassgränserna är låg. Marginaliserade grupper som till exempel illegala
invandrare lever ofta under mycket knappa omständigheter. År 2007 var den
genomsnittliga livslängden 74,6 år för män och 81,4 år för kvinnor. Möjligheter
till socialbidrag, arbetslöshetsstöd, insatser för funktionshindrade med mera är
begränsade och flera enskilda fall har uppmärksammats under året där svårt
cancersjuka personer nekats förtids- eller sjukpenning och tvingats återgå till
arbete. Stark solidaritet inom familjerna, också mellan generationerna, har
hittills kompenserat för ett svagt institutionellt stöd från samhället.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen. I praktiken
är Portugal dock fortfarande ett samhälle med traditionella värderingar om
manligt och kvinnligt. Utvecklingen i riktning mot ökad jämställdhet
beträffande utbildning och förvärvsverksamhet går emellertid framåt.
Vid universiteten studerar fler kvinnliga än manliga studenter. Trots en av
Europas högsta förvärvsfrekvenser bland kvinnor (62 procent) är kvinnor i
allmänhet underrepresenterade på högre samhällsposter. Kvinnors lönenivåer
uppgår till ca 80 procent av mäns. Under året har parlamentet antagit en lag
som innebär att samtliga partier måste ha mist 33 procent kvinnor eller män på
valbar plats, vite kan utfärdas om detta inte efterlevs. Fortfarande är dock den
politiska representationen av kvinnor låg, endast två av 17 ministerposter
besitts av kvinnor och 60 av parlamentets 230 ledamöter är kvinnor vilket
motsvarar 26 procent av det totala antalet ledamöter.
Föräldraförsäkring finns där kvinnor har rätt till 120 dagar av föräldraledighet
varav 40 dagar måste tas ut av modern efter födseln. Män har rätt till fem
dagars pappaledighet under den första månaden och därefter ytterligare 15
dagar. Övrig tid upp till de 120 dagarna kan delas mellan föräldrarna.
Abort var olagligt i Portugal ända fram till 2007. I februari i år genomfördes
den andra folkomröstningen i landets historia om en förändrad lagstiftning för
att tillåta abort fram till tionde graviditetsveckan. Den 15:e juli trädde så den
9
nya lagstiftningen i kraft, men fortfarande har lagstiftningen inte kunnat
genomföras på alla håll. Samvetsvägrande läkare på fastlandet samt politiskt
motstånd på Madeira har gjort att antalet utförda aborter under året
fortfarande är långt ifrån det antal som uppskattades i lagens förarbeten.
ytterligare anledningar tros vara att aborter fortfarande utförs illegalt samt att
kvinnor fortsätter resa till Spanien för abort.
Var tredje portugisisk kvinna har blivit utsatt för våld i hemmet. Våld inom
hemmet faller under allmänt åtal. Lagstiftningen är ändamålsenlig men såväl
myndigheter som frivilligorganisationer understryker vikten av att den också
efterlevs i praktiken. Åtgärder har vidtagits genom bättre skydd för brottsoffer,
informationskampanjer och insatser inom poliskåren liksom etablerandet av en
hjälplinje för våldsutsatta kvinnor. 2007 antogs också den tredje nationella
handlingsplanen mot våld mot kvinnor. Det finns inget som tyder på att våldet
skulle ha ökat i omfattning även om tendensen är att allt fler fall polisanmäls.
Särskilt sårbara är de kvinnor som uppehåller sig i landet illegalt eftersom de
inte har tillgång till exempelvis de särskilda boenden som iordningställts för
misshandlade och hotade kvinnor.
Sexuella trakasserier på arbetet, som kan ge fängelsestraff på två till tre års
fängelse om de begås av överordnade, anmäls sällan.
Prostitution är enligt lag tillåtet men koppleri är förbjudet. Bland de
prostituerade återfinns kvinnor framförallt från Brasilien och Afrika samt från
de forna öststaterna. Lagar mot tvångsprostitution och människohandel finns.
Det är straffbart att köpa sex av någon som är eller varit utsatt för
människohandel, förutsatt att köparen känner till detta. Inte bara
gränsöverskridande handel utan även människohandel inom landets gränser
faller under lagen. Maxstraffet för människohandel är tio år. Portugal är ett
mottagarland för handel med kvinnor från framför allt Brasilien men också
från Östeuropa. Portugal används som transitland på rutter till främst Spanien
och Storbritannien. Regeringen arbetar aktivt mot människohandel med både
sexuellt utnyttjande och tvångsarbete som syfte. I år lanserades landets första
handlingsplan mot människohandel.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter prioriteras högt i Portugal. Skolgången är gratis och
obligatorisk till och med nionde klass. Hälso- och sjukvård är gratis eller starkt
subventionerad för barn. Minimiåldern för förvärvsarbete är 16 år.
Omfattningen av barnarbete har minskat och företag som anställer barn kan
dömas till dryga böter. Exploatering av barn för prostitution, narkotikahandel
eller tiggeri förekommer dock i enstaka fall, framförallt bland barn- och
ungdomar i riskzon. Sexuellt utnyttjande av barn eller koppleri med barn under
10
16 år faller under allmänt åtal. Byråkrati och resursbrist bidrar till brister i
myndigheternas hantering av barn i behov av skydd. Minimiåldern för att ta
värvning i försvarsmakten är 18 år. Det finns inga uppgifter om att barn skulle
hållas fängslade. Ett mer omfattande problem i landet är att antalet barn som
lever på institutioner är omfattande. I dagsläget bor omkring 13 000 barn och
ungdomar på barn- och ungdomshem vilket är fler än i de flesta andra länder.
Orsaken är att Portugal inte har tradition att fosterhemsplacera barn och även
adoptioner är mycket sällsynt förekommande i landet.
Under året har fallet Madeleine, (den fyraåriga brittiska flicka som försvann den
3 maj under en semester i Algarve) rönt stor uppmärksamhet i Portugal och i
media. Fortfarande vid årets slut har klarhet inte kunnat bringas i
omständigheterna i hennes försvinnande. Antalet försvunna barn i Portugal är
dock i europeisk jämförelse lågt. Vidare har utredningen kring den
pedofilskandal (”Casa Pia”) som 2003 uppmärksammades vid ett barnhem
fortsatt. 46 barn misstänks ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Inte heller i
detta fall har det portugisiska rättsväsendet avslutat processen eller dömt
misstänkta i skandalen. Den nya straffrättsliga lagstiftningen som trädde ikraft
under året innebär ett förstärkt skydd av barn då internetbaserad brottslighet
mot barn givits specifika brottsrubriceringar.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det finns ingen statligt sanktionerad diskriminering av minoriteter eller
individer. Rasistiska organisationer är förbjudna enligt lag.
Historisk och traditionell anknytning har utgjort en viktig förklaringsfaktor
bakom de senaste årtiondenas invandring till Portugal. Invandringen (legal
såväl som illegal invandring) domineras av personer från de före detta
afrikanska kolonierna, främst Kap Verde, Angola och Guinea Bissau, men
också från Brasilien, Ukraina, Ryssland och Moldavien. Antalet invandrare i
Portugal nådde sin kulmen 2004 med 447 000 registrerade invandrare. 2006 var
motsvarande siffra 409 000 vilket innebär ca 5 procent av befolkningen. De
invandrade afrikanerna talar i allmänhet portugisiska och är dessutom ofta
romerska katoliker, varför språk och religion inte utgör någon källa till
motsättningar. Även om invandrare inte systematiskt diskrimineras, kan
konstateras att de ofta har tunga, dåligt betalda arbeten och i det stora saknar
politiskt och ekonomiskt inflytande. Koncentrationen av invandrare är störst i
storstädernas utkanter. Många lever i undermåliga bostadsområden, i vissa fall i
områden som närmast kan beskrivas som slum. Program för att hitta
ersättningsbostäder finns.
11
Under 2007 har en ny migrationslagstiftning trätt ikraft där ett av huvudsyftena
med den nya lagstiftningen var att förenkla legal migration genom att ersätta
nio olika visumtyper med ett enda samt att underlätta för personer som
invandrat illegalt att legalisera sin vistelse, utan att kalla det amnestireglering.
Även medborgarskapslagstiftningen förändrades och medger nu med
automatik portugisiskt medborgarskap till tredje generationens invandrare.
Portugal har genomfört stora ansträngningar för förbättrad integration och
placerades 2007 på andra plats i Europa vad gäller befintlig policy för
integration av invandrare (enligt en undersökning gjord av Migration Policy
Group) och fick sammantaget 79 punkter av 100 möjliga. Bäst resultat erhöll
Portugal på områden såsom arbetsmarknad och likabehandling med bosatta,
men sämre betyg fick man avseende indikatorer som mäter invandrades
möjligheter att stanna i landet även efter det att anställning avslutats eller
personen blivit arbetslös. Regeringen har under året antagit en ambitiös och
tvärsektoriell integrationsplan med 122 punkter som spänner över många
politikområden.
Trots den stora andelen utlänningar förekommer knappast någon
främlingsfientlighet. Portugiserna uppges i undersökningar också vara ett av
det mest integrationsinriktade folket i EU. Den öppna diskrimineringen verkar
främst drabba romer. Dessa utgör en minoritet på omkring 50 000 individer.
Enstaka fall där lokala myndigheter/politiker kränkt romska individers
rättigheter har rapporterats. Relationen mellan vissa romska grupper och
poliskåren är inte alltid problemfri.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning.
Äktenskap mellan homosexuella par är inte tillåtna, och inte heller adoptioner
eller assisterad befruktning. Homosexuella par omfattas efter två års
sammanboende av sambolagstiftning på lika villkor som heterosexuella. Under
2007 ändrades lagen så att samma åldersgräns (straffrihet) för sexuellt umgänge
gäller för homosexuella såsom för heterosexuella. I princip förekommer ingen
statligt sanktionerad diskriminering av HBT-personer (HBT, homo- och
bisexuella samt transpersoner). I verkligheten är dock Portugal ett samhälle
med traditionella värderingar även på detta område. Ansvaret för kontakten
med HBT-organisationer samt övervakning av att ingen diskriminering
förekommer har varit något oklart inom regering och offentlig förvaltning,
men från och med 2008 ska ansvaret tillfalla den nya myndigheten för
medborgarrättsfrågor, CIG. År 2007 har varit europeiska året för
likabehandling för alla vilket i positiv bemärkelse påverkat uppmärksamheten
av situationen för HBT-personer.
12
18. Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar i Portugal är mycket begränsat. Under 2006 sökte 129
personer asyl i landet, varav 17 beviljades. Gränsmyndigheten tar emot
asylansökan och fattar beslut. Ett överklagande kan göras hos det Nationella
Flyktingkommissariatet, och därefter i den administrativa Högsta domstolen.
Den enskilda organisationen Portugisiska flyktingrådet ansvarar för att ta hand
om de asylsökande.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det förekommer inte någon medveten eller omfattande diskriminering av
funktionshindrade. Konstitutionen förbjuder diskriminering av handikappade i
arbetet, utbildningssystemet, hälso- och sjukvård samt andra offentliga tjänster.
Under 2007 har lagen förstärkts och möjligheten att bötfälla såväl privata som
offentliga aktörer för diskriminering av funktionshindrade införts. Enligt
samma lag ska funktionshindrade garanteras tillträde till alla offentliga
byggnader och under året har lagen utvidgats till att omfatta även privata
byggnader. All offentlig förvaltning ska ha anpassat sin webbinformation till
hörselskadade senast 2008. Resurserna är dock knappa och utvecklingen går
långsamt. I verkligheten saknas ofta handikappanpassning.
Portugal har ännu inte ratificerat Konventionen om rättigheter för personer
med funktionshinder eller dess protokoll, men avser göra så under 2009.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Portugal.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
IOM (International Organisation for Migration) är den enda internationella
organisation i Portugal som bedriver någon form av insatser för att främja
mänskliga rättigheter. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter
besökte Portugal år 2003.
