Utrikesdepartementet - Regeringens webbplats om mänskliga

Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Portugal 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Läget vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna är gott, allmänt sett.
Portugal är medlem i EU sedan 1986 och en demokratisk rättsstat med därtill
hörande respekt för mänskliga rättigheter. I författningen garanteras
medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Brister finns dock
fortfarande. Människorättsorganisationer kritiserar fall av polisbrutalitet och
övervåld mot enskilda. Kritik har även framförts mot att internutredningar av
polisövergrepp tar lång tid. Långa perioder av häktning i förebyggande syfte
förekommer även om en förbättring skett det senaste året. Människohandel av
kvinnor med sexuellt syfte samt i viss utsträckning som arbetskraft är ett
problem. Våld mot kvinnor i hemmet får anses vara vanligt
förekommande. Portugal är det land inom OCED som har flest antal
dödsfall bland barn som en följd av misshandel eller försumlighet.
Diskriminering förekommer, främst av den romska minoriteten.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Portugal har ratificerat samtliga centrala konventioner på området mänskliga
rättigheter.
 Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen
om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
 Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
 Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
2






Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman
or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa protokollet om
förebyggande av tortyr har endast undertecknats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter
och om handel med barn
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1967
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal
Court (ICC)
Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen)
Rapportering sker till samtliga konventionskommittéer. Dock är
rapporteringen avseende konventionen om avskaffandet av alla former av
diskriminering mot kvinnor, (CEDAW) samt konventionen om barnets
rättigheter, (CRC) samt dess två tillhörande protokoll försenad med några år.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Övervåld från polis och fängelsepersonal har rapporterats. Det har förekommit
fall där polisen obefogat använt sig av skjutvapen och gummikulor. Häktade
och dömda hålls ofta i samma förvar. Förhållandena i fängelserna är många
gånger bristfälliga, bland annat på grund av överbelastning. Våld mellan
interner samt mellan fängelsevakter och intagna förekommer. Omkring 14
procent av de internerade uppskattades vara HIV-smittade (år 2003).
Utvisning av personer i strid med förbudet mot utvisning av människor till
länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning förekommer i princip inte.
Justitieombudsmannen har inte alltid tillräckliga resurser att bevaka att gällande
juridiska regelverk efterlevs.
4. Dödsstraff
3
Dödsstraffet avskaffades 1867. Den sista kända avrättningen ägde rum 1846.
Under Salazar-diktaturen som varade fram till 1974 ägde dock flera
utomrättsliga avrättningar rum som var sanktionerade av staten.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i princip inte. Ett antal anklagelser
om lagvidriga arresteringar undersöktes dock av Generalinspektionen för
Intern Administration under 2004.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det allmänna domstolsväsendet består av tre domstolsinstanser. Domarna
anställs i vanliga anställningsförfaranden. Konstitutionsdomstolens medlemmar
utses delvis av parlamentet som väljer 10 av konstitutionsdomstolens 13
medlemmar. Dessa tio väljer i sin tur övriga tre. Dessa domare sitter på
nioåriga mandat utan möjlighet till förlängning. Därtill finns en administrativ
domstol samt en revisionsrätt. Domstolarna är självständiga i förhållande till
den verkställande makten. Även advokatkåren är helt oberoende. En
ombudsmannafunktion för mänskliga rättigheter finns. I parlamentet finns
också en självständig kommitté med ansvar för mänskliga rättigheter.
Generalinspektoratet för Intern Administration undersöker regelbundet
polismyndigheterna och ger rekommendationer ur ett människorättsperspektiv.
Rättsväsendet fungerar ineffektivt och långsamt. Datoriseringen går trögt,
budgetrestriktioner och personalbrist bidrar till brister i systemet. Portugisiska
domstolar använder sig i hög grad av möjligheten att behålla misstänkta
personer fängslade i förebyggande syfte. Långa häktnings- och
handläggningstider är ett problem. I snitt får en åtalad vänta 8 månader på
domslut men under det senaste året har denna tid minskat. Den åtalade har rätt
till försvarsadvokat även om kvalitén på dessa kan variera. Den dömde kan
överklaga dom. Det finns möjlighet att använda ett juryförfarande inom
straffrätten även om detta är ovanligt. Barn under 16 år är ej straffbara.
Ett omfattande reformprogram för rättsväsendet syftande till att effektivisera
rättsväsendet beslutades under hösten 2006.
7. Straffrihet
Inga uppgifter om straffrihet förekommer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
4
Rätten till yttrande-, tryck-, religions- och församlingsfrihet är inskrivet i
konstitutionen. Den katolska kyrkan dominerar men andra religioner kan
utövas fritt. Det finns ett brett utbud av oberoende dagstidningar, två statliga
och ett flertal privata tv-kanaler samt fyra statliga och många privata
radiostationer. En diskussion om yttrandefrihetens gränser aktualiserades i
samband med de danska Muhammed-karikatyrerna. Rätten till mötes- och
föreningsfrihet respekteras. Fackföreningarna är relativt starka och
välorganiserade. Demonstrationer är vanligt förekommande.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Det demokratiska politiska systemet är väl förankrat sedan ett trettiotal år
tillbaka då den förra regimen föll efter en fredlig revolution. Portugal är en
parlamentarisk republik. Parlament och lokala myndigheter väljs i direkta val
vart fjärde år. Sex partier finns representerade i parlamentet. För närvarande
har Socialistpartiet absolut majoritet i parlamentet. Presidenten väljs i direkta
val för en femårig mandatperiod och kan omväljas en gång. Presidenten utser
premiärminister som är beroende av parlamentets stöd. Denne kan avskeda
regeringen och upplösa parlamentet, vilket skedde år 2004. Presidenten är
också överbefälhavare. Ögrupperna Madeira och Azorerna är autonoma
regioner med egna regionala parlament som väljs i separata val.
Vid parlamentsvalet år 2005 röstade 65 procent av väljarna. I valet till
Europaparlamentet år 2004 deltog 39 procent. Ingen formell skillnad råder
mellan män och kvinnor vad gäller valdeltagande och inte heller beträffande
valbarhet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Portugal har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga
rättigheter.
Det finns två dominerande fackföreningar: UGT (Arbetarnas allmänna union)
och CGTP (Portugisiska arbetares allmänna federation). Dessa verkar fritt och
är förhållandevis aktiva. Arbetsrätten ger anställda ett i europeiska mått mycket
starkt skydd. Den lagstadgade minimilönen uppgår till cirka 385 euros per
månad. Medellönen ligger dock väsentligt högre. 14 månadslöner utbetalas.
Kostnadsläget är något lägre än i Sverige.
Det finns en betydande illegal arbetsmarknad framför allt inom bygg- och
servicesektorn. En stor del av den illegala arbetskraften kommer från
Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Rumänien samt från de forna kolonierna
5
Brasilien, Angola, Moçambique och Kap Verde. Många av dessa arbetar under
lagvidriga förhållanden. Diskriminering i arbetslivet p g a kön, hudfärg,
religion, politisk åsikt eller liknande är ej tillåtet enligt lag men kan förekomma i
praktiken.
Arbetslösheten ligger för närvarande på 7,3 procent. Ungefär 2 procent är
långtidsarbetslösa.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Staten tillhandahåller grundläggande hälso- och sjukvård till en mindre avgift.
Ungefär 16 procent procent av statsbudgeten går till hälsosektorn (2006). I en
europeisk jämförelse är sektorn fortsatt eftersatt. Sjukförsäkringar via
arbetsgivarna är vanliga. Ungefär 12 procent av befolkningen har privata
försäkringar.
12. Rätten till utbildning
Andelen invånare som har mer än grundläggande obligatorisk skolutbildning är
den lägsta i Västeuropa. Den obligatoriska skolgången är nio år men i
verkligheten är andelen elever som inte slutför grundskolan den största inom
EU. Vad gäller unga vuxna, d v s mellan 24 och 35 år har endast 60 procent
examen motsvarande studentexamen. Undervisningens låga kvalitet samt
bristen på tradition av högre utbildning förklarar delvis dessa siffror.
Undervisningen är gratis men eleverna betalar för skolmaterial, transporter,
studiebesök och skolluncher. Analfabetismen ligger enligt aktuell statistik på
6,3 procent för män och 11,5 procent för kvinnor. Någon diskriminering
förekommer inte i utbildningssystemet.
Ungefär 11 procent av statsbudgeten avsätts till utbildningssektorn (2006).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots en stark tillväxt under framför allt 1980- och 1990-talen och ett
förhållandevis utbyggt socialförsäkringssystem lever många portugiser under
ganska besvärliga ekonomiska och sociala förhållanden. Portugal ligger på 27:e
plats i UNDP:s Human Development Index, vilket är sist av EU:s gamla
medlemsstater (EU-15). Skillnaden i inkomstfördelningen mellan de rikaste och
de fattigaste är den högsta i EU. Den sociala rörligheten över klassgränserna är
låg. Marginaliserade grupper som t ex illegala invandrare lever ofta under
mycket knappa omständigheter. Den genomsnittliga livslängden är 74 år för
män och 81 år för kvinnor.
6
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen. I praktiken
är Portugal dock fortfarande ett samhälle med traditionella värderingar om
manligt och kvinnligt. Utvecklingen i riktning mot ökad jämställdhet
beträffande utbildning och förvärvsverksamhet går emellertid framåt.
Vid universiteten studerar fler kvinnliga än manliga studenter. Den kvinnliga
förvärvsverksamheten är omkring 62 procent. Allt fler kvinnor återfinns på
framstående positioner inom de flesta samhällsområden. Av 17 ministrar är två
kvinnor, utbildningsministern och kulturministern. I parlamentet är 60 av 230
ledamöter kvinnor. Full lön utgår under 68 dagar av de 120 dagar
föräldraledighet som enligt lag kan tas ut av modern eller fadern.
Portugal har en strikt abortlagstiftning. Aborter är tillåtna, men endast på vissa
villkor. Ett regeringsförslag om liberalisering av abortlagstiftningen förkastades
med mycket knapp majoritet i en folkomröstning 1998, i vilken dock knappt en
tredjedel av väljarna deltog. Åtal har väckts mot kvinnor som genomgått
aborter samt personer som bistått dessa kvinnor. Regeringen planerar en ny
folkomröstning om liberalisering av abortlagstiftningen under år 2007.
Var tredje portugisisk kvinna har blivit utsatt för våld i hemmet. Varje år dödas
omkring 60 kvinnor av sin partner. Våld inom hemmet faller under allmänt
åtal. Lagstiftningen är ändamålsenlig men bl a Amnesty International
understryker vikten av att den också efterlevs i praktiken. Åtgärder har vidtagits
genom bättre skydd för brottsoffer, informationskampanjer och insatser inom
poliskåren. Det finns inget som tyder på att våldet skulle ha ökat i omfattning
även om tendensen är att allt fler fall polisanmäls. Antalet arresteringar till följd
av våld inom hemmet ökade med 400 procent under 2005 jämfört med tidigare
år. Särskilt sårbara är de kvinnor som uppehåller sig i landet illegalt eftersom de
inte har tillgång till t ex de särskilda boenden som iordningställts för
misshandlade och hotade kvinnor. Sexuella trakasserier på arbetet, som kan ge
fängelsestraff på två till tre års fängelse om de begås av överordnade, anmäls
sällan.
Prostitution är enligt lag tillåtet men koppleri är förbjudet. Bland de
prostituerade återfinns kvinnor från Brasilien och Afrika samt från de forna
öststaterna. Lagar mot tvångsprostitution och människohandel finns. Portugal
är ett mottagarland för handel med kvinnor från framför allt Brasilien men
också från Östeuropa. Portugal används som transitland på rutter till främst
Spanien och Storbritannien. Regeringen arbetar aktivt mot människohandel
7
med sexuellt utnyttjade som syfte men har haft svårigheter med tillförlitlig
statistik och stringens i straffutmätning.
Kvinnlig omskärelse är inte explicit förbjudet enligt lag men kan falla under
lagen om skydd av fysisk integritet. Regeringen avser lägga fram ett lagförslag
som kriminaliserar kvinnlig omskärelse också om den utförs utanför landets
gränser.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter prioriteras högt i Portugal. Skolgången är gratis och
obligatorisk t o m nionde klass. Sjuk- och hälsovård är gratis eller starkt
subventionerad för barn. Minimiåldern för förvärvsarbete är 16 år.
Omfattningen av barnarbete minskar men förekommer fortfarande framförallt
inom familjeföretag och familjejordbruk, men också inom byggnads- och
hotellsektorerna samt sko- och textilindustrin. Företag som anställer barn kan
dömas till dryga böter. Barn i särskilt utsatta familjer kan få bidrag för fortsatt
skolgång.
Exploatering av barn för prostitution, narkotikahandel eller tiggeri
förekommer. Portugisiska myndigheter uppskattar att det finns ca 900
prostituerade barn i landet (2003). I dagsläget existerar ingen lag mot
barnprostitution. Sexuellt utnyttjande av barn eller koppleri med barn under 16
år faller under allmänt åtal. Parlamentet diskuterar dock en genomgripande
lagändring. Enligt Unicef har Portugal den högsta dödligheten bland barn som
en följd av misshandel eller försumlighet inom OECD. Byråkrati och
resursbrist bidrar till brister i myndigheternas hantering av barn i behov av
skydd. Minimiåldern för att ta värvning i försvarsmakten är 18 år. Det finns
inga uppgifter om att barn skulle hållas fängslade.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Det finns ingen statligt sanktionerad diskriminering av minoriteter eller
individer. Rasistiska organisationer är förbjudna enligt lag.
De största minoritetsgrupperna utgörs av legalt eller illegalt invandrade
personer från Portugals forna kolonier i Afrika samt Brasilien, i stigande
utsträckning invandrare från Central- och Östeuropa samt romer. De
invandrade afrikanerna talar i allmänhet portugisiska och är dessutom ofta
romerska katoliker, varför språk och religion inte utgör någon källa till
motsättningar. Även om invandrare inte systematiskt diskrimineras, kan
konstateras att de ofta har tunga, dåligt betalda arbeten och i det stora saknar
politiskt och ekonomiskt inflytande. Koncentrationen av invandrare är störst i
8
storstädernas utkanter. Många lever i undermåliga bostadsområden, i vissa fall i
områden som närmast kan beskrivas som slum. Program för att hitta
ersättningsbostäder finns.
Öppen diskriminering drabbar främst romer. Dessa utgör en minoritet på
omkring 50 000 individer. Enstaka fall där lokala myndigheter/politiker kränkt
romska individers rättigheter har rapporterats. Relationen mellan vissa romska
grupper och poliskåren är inte alltid problemfri.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. I princip
förekommer ingen statligt sanktionerad diskriminering av HBT-personer. I
verkligheten är dock Portugal ett samhälle med traditionella värderingar även
på detta område. Under året misshandlades en transexuell person till döds av
ett ungdomsgäng i ett uppmärksammat fall i Porto. De minderåriga förövarna
dömdes för grov misshandel till mellan 10 och15 månaders "halvöppen"
ungdomsvård.
18 Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar i Portugal är mycket begränsat. Under 2005 sökte 102
personer asyl i landet, varav knappt 12 beviljades. Portugal har inte åtagit sig
någon flyktingkvot inom det frivilliga system som finns inom ramen för FN.
Gränsmyndigheten tar emot asylansökan och fattar beslut. Ett överklagande
kan göras hos det Nationella Flyktingkommissariatet, och därefter i den
administrativa högsta domstolen. Den enskilda organisationen Portugisiska
flyktingrådet ansvarar för att ta hand om de asylsökande.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det förekommer inte någon medveten eller omfattande diskriminering av
funktionshindrade. Lagen förbjuder diskriminering av handikappade i arbetet,
utbildningssystemet, hälso- och sjukvård samt andra offentliga tjänster. Enligt
samma lag ska funktionshindrade garanteras tillträde till alla offentliga
byggnader. Resurserna är dock knappa och utvecklingen går långsamt.
Handikappanpassning saknas ofta.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Portugal.
9
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Inga internationella organisationer bedriver insatser i Portugal för att främja
mänskliga rättigheter. Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter
besökte Portugal år 2003.