Denna rapport är en sammanställning grundad
på Utrikesdepartementets bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild
av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Portugal 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna i Portugal är allmänt sett god. Landet
är en demokratisk rättsstat och blev medlem i EU 1986. I författningen
garanteras medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, även om vissa
brister fortfarande finns. Dessa brister handlar i huvudsak om:
-
Långsamt rättsväsende
Polisbrutalitet och övervåld mot enskilda
Långa perioder av häktnings- och handläggningstider samt
överbelagda fängelser
Underrepresentation av kvinnor på viktiga poster i samhället såsom
i politiken
Ekonomiska och sociala rättigheter respekteras i lagstiftning, men
inte alltid i praktiken
Människohandel av kvinnor i sexuellt syfte förekommer, men också
människohandel av arbetskraftskaraktär
Våld mot kvinnor, i och utanför hemmet, samt sexuella trakasserier
på arbetsplatsen är vanligt förekommande
Antalet minderåriga som lever på barn- och ungdomshem är
omfattande
Portugals myndigheter och regering arbetar aktivt med att förbättra respekten
för de mänskliga rättigheterna. Under året har den tvärministeriella Nationella
kommissionen för mänskliga rättigheter upprättats, en nationell handlingsplan
för implementering av FN:s resolution 1325 om ”Kvinnor, fred och säkerhet”
2
presenterats, ett program för unga invandrare i 131 kommuner genomförts, en
andra tvärsektoriell integrationsplan börjat gälla, och äktenskap mellan
personer av samma kön tillåtits i lag.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Portugal har ratificerat samtliga centrala konventioner på området mänskliga
rättigheter, förutom Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention
for the Protection of all Persons from Enforced Disappearances, som endast har
undertecknats.
Nedanstående konventioner har ratificerats:
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de
fakultativa (frivilliga) protokollen om enskild klagorätt och
avskaffandet av dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination
(CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering
mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination
Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om
enskild klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr har endast undertecknats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the
Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with
Disabilities (CPD) samt tillhörande protokoll.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees,
samt det tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC).Den europeiska konventionen angående skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen).
3
Vad gäller de konventioner som ratificerats sker rapportering till samtliga
konventionskommittéer. Rapporteringen avseende Konventionen om barnets
rättigheter (CRC) är emellertid åtta år försenad. När det gäller
Barnkonventionens tillhörande protokoll (CRC-OP-AC och SC) samt
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR) är
rapporteringen försenad med fem år. Rapportering om Konventionen om
avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) är tre år försenad och
den om Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR) två
år försenad.
MR-rådets universella granskning (Universal Periodic Report, UPR) av Portugal
presenterades i december 2009. Av de 98 rekommendationerna godtog
Portugal 71 rekommendationer, varav 21 redan ansågs vara iscensatta eller
under behandling. Endast rekommendationen att ratificera Konventionen om
Migrantarbetares och deras familjer rättigheter, International Convention on the
Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of Their Families,
tillbakavisades av Portugal. Återstående rekommendationer åtog sig Portugal
att utvärdera för att sedan vidta lämpliga åtgärder.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Inga uppgifter finns tillgängliga om att tortyr skulle förekomma. Inga fall av
utvisning av personer i strid med förbudet mot utvisning av människor till
länder där de riskerar att utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, har förekommit under året.
Övervåld från polis och fångvårdare fortsätter att vara ett problem i landet.
Generalinspektoratet för Intern Administration undersöker regelbundet
polismyndigheternas agerande samt utbildar poliser i mänskliga rättigheter.
Inspektoratet ansvarar också för utredning samt disciplinära påföljder för
poliser. Dess överinspektör och ledning har under året uppmärksammat brister
avseende kulturen inom polisen och dess relation till medborgarna, inklusive
misshandel, maktmissbruk samt överbruk av skjutvapen i samband med ringa
brott. Straffet för denna typ av övergrepp kan variera mellan tillfällig
avstängning och fängelse.
På mindre orter hålls häktade och dömda ofta i samma cell, och där kan också
förekomma att minderåriga häktade hålls i samma förvar som vuxna.
Förhållandena i fängelserna är många gånger bristfälliga, bland annat på grund
av att antalet intagna fångar överstiger antalet fångvårdsplatser. I landets
4
regionala anstalter är beläggningen 114,6 procent och i de centrala 97,4 procent
(källa: Direcção-Geral dos Serviços Prisionais). Planerad nyproduktion av anstalter
har dessutom gått i stå på grund av bristande statsfinanser. I september 2009
meddelade emellertid regeringen att samtliga anstalter försetts med toaletter i
varje enskild cell. Tidigare hade internerna på ett antal anstalter fått använda sig
av en avföringshink för att utföra sina behov. Mer än 10 procent av internerna
uppskattas vara HIV/AIDS-smittade. Hepatit C är även vanligt förekommande
i landets fängelser. Sprututbytesprogram finns med syfte att motverka
spridning av smittsamma sjukdomar.
År 2009 antogs en ny lag som utökade de internerades rättigheter, bland annat
infördes en möjlighet för interner att genom gott uppförande tillåtas arbeta
utanför anstalten samt regelbundet besöka sina anhöriga.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1867. Den sista kända avrättningen ägde rum 1846.
Under Salazar-diktaturen som varade fram till 1974 skedde dock flera
utomrättsliga avrättningar som var sanktionerade av staten. I egenskap av
ordförande för Europeiska rådet hösten 2007 genomförde Portugal en
konferens för att inrätta en europeisk dag mot dödsstraff och inom
FN-systemet verkade man tillsammans med andra länder för att arbeta
fram en resolution mot dödsstraff. Den europeiska dagen mot
dödsstraff instiftades i september 2007 och infaller den 10 oktober
varje år.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Godtyckliga frihetsberövanden förekommer i princip inte.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Portugal är en rättsstat med ett fungerande rättssystem. Det allmänna
domstolsväsendet består av tre domstolsinstanser och i de flesta processer kan
parterna överklaga till högre instans. Domarna anställs genom vanliga
anställningsförfaranden. Konstitutionsdomstolens medlemmar utses delvis av
parlamentet som väljer tio av konstitutionsdomstolens tretton medlemmar.
Dessa tio väljer i sin tur övriga tre. Domarna sitter på nioåriga mandat utan
möjlighet till förlängning. Därtill finns en administrativ domstol samt en
revisionsrätt. Domstolarna är självständiga i förhållande till den verkställande
makten. Även advokatkåren är helt oberoende. Det finns en
ombudsmannafunktion för mänskliga rättigheter som tar emot frågor och
anmälningar från enskilda och institutioner. I parlamentet finns en självständig
kommitté med ansvar för mänskliga rättigheter till vilken enskilda kan höra av
5
sig med klagomål. Regeringen har sedan 2009 en statssekreterare för
jämställdhet som bland annat behandlar ekonomisk diskriminering och
kvinnors integration i samhället. Den Nationella kommissionen för mänskliga
rättigheter, som upprättades i april 2010 med säte i utrikesministeriet, är
tvärministeriell samordnare med regeringens uppdrag att informera om, och
främja de mänskliga rättigheterna såväl nationellt som internationellt. Förslaget
att upprätta kommissionen ingick i rekommendationerna från MR-rådets UPR
för Portugal från december 2009.
Vidare finns en rad särskilda inspektorat såsom Polisens eget
Generalinspektorat för intern administration, Högkommissionären för
migration och interkulturell dialog (ACIDI), Kommissionen för likabehandling
och mot rasdiskriminering (CICDR), Kommissionen för medborgarskap och
jämställdhet (CIG) och Kommissionen för likabehandling i arbetslivet (CITE).
Rättsväsendet i Portugal är i vissa avseenden långsamt och ineffektivt.
Datoriseringen går trögt, budgetrestriktioner och personalbrist bidrar till brister
och långa väntetider i systemet. Långa häktnings- och handläggningstider är ett
problem. En ny straffrättslig lagstiftning trädde i kraft i augusti 2007. Den
maximala tid som en åtalad ska behöva sitta häktad i avvaktan på dom har
därmed reducerats från åtta till sex månader. Den åtalade har rätt till
försvarsadvokat, men kvalitén på dessa kan variera. Den dömde kan överklaga
dom. Det finns möjlighet att använda ett juryförfarande inom straffrätten, men
så sker sällan. Straffmyndighetsåldern är 16 år. Den nya straffrättslagstiftningen
innebar vidare att endast åtalade för brott med straffskalor över fem år (jämfört
med tidigare tre) kan hållas häktade.
Portugal hamnar på 32:a plats i Transparency Internationals korruptionsindex,
2010 Corruption Perceptions Index (Sverige ligger på 4:e plats). TI:s översikt visar
även att 83 procent av Portugals befolkning har intrycket av att korruptionen i
landet ökat sedan 2007, samtidigt som 75 procent uppfattar regeringens
åtgärder för att bekämpa fenomenet som bristfälliga.
7. Straffrihet
Inga uppgifter om straffrihet har förekommit under året.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Rätten till yttrande-, tryck-, religions- och församlingsfrihet är inskriven i
Portugals konstitution. Det finns ett brett utbud av oberoende dagstidningar,
två statliga och ett flertal privata tv-kanaler samt fyra statliga och många privata
radiostationer. Civilsamhället i Portugal är aktiv väktare av yttrande- och
mötesfrihet.
6
Den katolska kyrkan dominerar men andra religioner kan utövas fritt. Sedan
2007 har alla religioner möjlighet att verka genom representanter inom
militären samt på fängelser och sjukhus. Denna rätt förbehölls tidigare endast
den katolska kyrkan.
Rätten till mötes- och föreningsfrihet respekteras. Omkring 35 procent av
arbetsstyrkan är medlemmar i någon fackförening. Föreningarna är relativt
starka och välorganiserade och demonstrationer förekommer. Polis och militär
har rätt att organisera sig fackligt men tillåts inte att strejka.
I Portugal har 59,5 procent av hushållen dator och 53,7 procent tillgång till
internet. Regeringen har gjort omfattande satsningar på ny teknologi de senaste
åren och e-förvaltning, tillgång till datorer och internet inom skolväsendet och
andra offentliga inrättningar har förbättrats avsevärt.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Det demokratiska politiska systemet är väl förankrat sedan ett trettiotal år
tillbaka då den förra regimen föll efter en fredlig revolution. Portugal är idag en
parlamentarisk republik. Parlament och lokala myndigheter väljs i direkta val
vart fjärde år. Sex partier finns representerade i parlamentet. För närvarande
styrs landet av en minoritetsregering bestående av Socialistpartiet . Presidenten
väljs i direkta val för en femårig mandatperiod och kan omväljas en gång.
Presidenten utser premiärminister som är beroende av parlamentets stöd. Han
kan också avskeda regeringen och upplösa parlamentet. Presidenten är också
överbefälhavare. Ögrupperna Madeira och Azorerna är autonoma regioner
med egna regionala parlament som väljs i separata val.
Vid det senaste parlamentsvalet år 2009 röstade knappt 60 procent av väljarna.
I valet till Europaparlamentet samma år röstade 37 procent av väljarna. Ingen
formell skillnad råder mellan män och kvinnor vad gäller valdeltagande.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Portugal har ratificerat ILO:s (International Labour Organisation) åtta centrala
konventioner om mänskliga rättigheter.
Det finns två dominerande fackföreningar: UGT (Arbetarnas allmänna union)
och CGTP (Portugisiska arbetares allmänna federation). De verkar fritt och är
förhållandevis aktiva. Arbetsrätten ger anställda ett mycket starkt skydd, i
jämförelse med andra europeiska stater. Den lagstadgade minimilönen uppgår
7
till 475 euro per månad (år 2009 låg den på 450 euro), vilket fortfarande
innebär mycket låga inkomster ur ett europeiskt perspektiv. Medellönen ligger
dock väsentligt högre än den lagstadgade minimilönen och 14 månadslöner
utbetalas. Arbetsdagen får enligt lag inte överstiga tio timmar och en
arbetsvecka får uppgå till totalt högst 40 timmar. Kostnadsläget är något lägre
än i Sverige.
Det finns en betydande illegal arbetsmarknad framför allt inom bygg- och
servicesektorn. En stor del av den illegala arbetskraften kommer från
Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Rumänien samt från de forna kolonierna
Brasilien, Angola, Moçambique och Kap Verde. Många illegala arbetstagare
arbetar under lagvidriga förhållanden. Människohandel av arbetskraftskaraktär
förekommer, främst från Östeuropa. Myndigheten för arbetsförhållanden,
Autoridade para as Condições do Trabalho (ACT), utreder ärenden relaterade till
illegal arbetskraft, inklusive förekomsten av människohandel. Diskriminering i
arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion, politisk åsikt eller liknande är
inte tillåten enligt lag men kan förekomma i praktiken.
I och med en ändring av migrationslagstiftningen år 2007 ändrades även
reglerna för antalet arbetskraftsinvandrare från att vara sektorspecifik till att
gälla samtliga branscher. År 2009 var kvoten för arbetskraftsinvandring satt till
3 800 personer (8 500 år 2008). 3 300 personer erbjöds anställning.
Arbetslösheten har ökat under året och uppgick till 10,9 procent tredje
kvartalet 2010; 9,6 procent för män och 12,4 procent för kvinnor (källa: Instituto
Nacional de Estatística).
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
OECD presenterade 2007 en rapport om hälso- och sjukvården i Portugal. Det
portugisiska hälso- och sjukvårdssystemet är universellt vilket innebär att staten
tillhandahåller fri grundläggande hälso- och sjukvård, och i vissa fall mot en
mindre avgift. I europeisk jämförelse är sektorn fortfarande eftersatt.
Regeringen har stängt ett antal vårdcentraler samt enheter på sjukhus och
förlossningskliniker de senaste åren i besparingssyfte men också för att öka
effektiviteten och kvaliteten på sjukvården. 2010 beräknades 15,9 procent av
statsbudgeten gå till hälsosektorn, vilket motsvarar 5,7 procent av BNP (källa:
Portugals finansministerium). Alla som är bosatta i Portugal omfattas av hälsooch sjukvårdssystemet, men härutöver finns det för vissa yrken ett
kompletterande system som omfattar cirka 25 procent av befolkningen.
Ungefär 10 procent av befolkningen har privata sjukförsäkringar via
arbetsgivarna eller individuellt finansierade. Väntetider i vården är vanliga.
12. Rätten till utbildning
8
Den obligatoriska skolgången är nio år men i verkligheten är andelen elever
som inte slutför grundskolan den största inom EU. Enligt UNESCO var 60
procent av befolkningen i ”högskoleålder” inskrivna vid högskolor år 2008 (66
procent kvinnor och 55 procent män). Undervisningens begränsade kvalitet
samt bristen på tradition av högre utbildning förklarar delvis dessa siffror. Det
är mycket vanligt att elever går om flera år i grundskolan och stödet för att
klara grundskolan är bristande. Undervisningen är gratis men eleverna betalar
för skolmaterial, transporter, studiebesök och skolluncher. Enligt OECD:s
senaste kunskapsutvärdering PISA (Programme for International Student Assessment)
från 2009 var Portugal emellertid det land som gjort störst framsteg sedan
föregående utvärdering. (PISA utvärderar genom prov i matematik,
läsförståelse och naturvetenskap hur femtonåriga elever i olika länder är
rustade inför framtiden när de går ut skolan.) Analfabetismen bland vuxna
(personer över 15 år) ligger enligt UNESCO:s siffror från 2008 på totalt 5,3
procent. Någon diskriminering förekommer inte i utbildningssystemet, men
tillgången till utbildning i städerna är bättre än på landsbygden.
12,2 procent av statsbudgeten avsattes till utbildningssektorn 2010,
motsvarande 4,3 procent av BNP (källa: Portugals finansministerium).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Trots en stark tillväxt under framför allt 1980- och 1990-talen och ett
förhållandevis utbyggt socialförsäkringssystem lever många portugiser under
ganska besvärliga ekonomiska och sociala förhållanden. Antalet anmälningar
till ombudsmannen för mänskliga rättigheter avseende sociala och ekonomiska
rättigheter (såsom till exempel ersättning från socialförsäkringssystemet) är
förhållandevis många. Förbättringar på området uteblir på grund av de
begränsade nationella finanserna och låg ekonomisk tillväxt under de senaste
åren. Tillväxten till och med tredje kvartalet 2010 var 1,5 procent, vilket var
under EU-genomsnittet. Portugal ligger på 40:e plats i UNDP:s Human
Development Index (har fallit 11 placeringar sedan 2007). Den sociala
rörligheten över klassgränserna är låg. Marginaliserade grupper som till
exempel irreguljära invandrare lever ofta under mycket knappa omständigheter.
Enligt Eurostat är den genomsnittliga livslängden 76,5 år för män och 82,5 år
för kvinnor. Möjligheter till socialbidrag, arbetslöshetsstöd, insatser för
funktionshindrade och liknande är begränsade. Stark solidaritet inom
familjerna, också mellan generationerna har hittills kompenserat för ett ur ett
EU-perspektiv relativt svagt institutionellt stöd från samhället.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
9
14. Kvinnors rättigheter
Diskriminering på grund av kön är förbjudet enligt konstitutionen. I praktiken
är Portugal dock fortfarande ett samhälle med traditionella värderingar om
manligt och kvinnligt. Utvecklingen i riktning mot ökad jämställdhet inom
utbildning och förvärvsverksamhet går emellertid framåt.
Vid universiteten studerar fler kvinnliga än manliga studenter. Trots en av
Europas högsta förvärvsfrekvenser bland kvinnor (62,5 procent) är kvinnor i
allmänhet underrepresenterade på högre samhällsposter. Kvinnors lönenivåer
inom den offentliga sektorn uppgår till cirka 92 procent av mäns, medan den
inom den privata sektorn utgör endast 80 procent.
År 2007 antog parlamentet en lag som innebär att samtliga partier måste ha
minst 33 procent kvinnor eller män på valbar plats. Fortfarande är dock den
politiska representationen av kvinnor låg, endast fem av 17 ministerposter
besitts av kvinnor och 63 av parlamentets 230 ledamöter är kvinnor vilket
motsvarar 27,4 procent av det totala antalet ledamöter. I parlamentet är 27,8
procent av ledamöterna kvinnor (att jämföra med 8,7 procent år 1991). I
Europaparlamentet är 36,4 procent av de portugisiska ledamöterna kvinnor.
Kommissionen för medborgarskap och jämställdhet (CIG) tredje nationella
handlingsplan för jämställdhet mellan könen avslutas vid årsskiftet. Den fjärde
handlingsplanen, som emellertid ännu inte antagits, omfattar åren 2011-2013.
Portugal har en föräldraförsäkring som innehåller incitament för kvinnor och
män att dela upp föräldraledigheten.
Abort var olagligt i Portugal ända fram till 2007. Efter en folkomröstning om
en förändrad lagstiftning för att tillåta abort fram till tionde graviditetsveckan
trädde den nya – tillåtande - lagstiftningen i kraft sommaren 2007.
Var tredje portugisisk kvinna har blivit utsatt för våld i hemmet. 39 kvinnor har
mördats i hemmet under 2010, tio fler än föregående år. Förövarna är
huvudsakligen äkta makar/partners (64 procent) eller före detta livskamrater
(21 procent). Våld inom hemmet faller under allmänt åtal. Lagstiftningen är
ändamålsenlig men såväl myndigheter som frivilligorganisationer understryker
vikten av att den måste efterlevas också i praktiken. År 2009 anmäldes 30 543
fall av våld i hemmet, att jämföra med 27 734 föregående år. Åtgärder har
vidtagits för att ge bättre skydd för brottsoffer, informationskampanjer och
insatser inom poliskåren har genomförts, och en jourtelefon för våldsutsatta
kvinnor har inrättats. Kommissionen för medborgarskap och jämställdhet
(CIG) har 134 kontor i landet och handlägger ärenden relaterade till våld i
hemmet. Vidare finns 36 skyddshem för våldsutsatta kvinnor. Särskilt sårbara
10
är de kvinnor som uppehåller sig i landet illegalt eftersom de inte har tillgång
till exempelvis de särskilda boenden som iordningställts för misshandlade och
hotade kvinnor. Den nyligen antagna fjärde nationella handlingsplanen mot
våld mot kvinnor för 2011-2013 omfattar emellertid även denna grupp.
Sexuella trakasserier på arbetet kan ge fängelsestraff på mellan två till tre år om
de begås av överordnade, men brotten anmäls sällan. Statistik från
kvinnorättsorganisationen União de Mulheres Alternativa e Resposta (UMAR) pekar
på att en av tre kvinnor utsatts för sexuella trakasserier. Antalet kvinnor utsatta
för övergrepp på arbetsplatsen överstiger 40 procent. Under 2009 inleddes 300
disciplinära processer mot företag där trakasserier förekommit. Det verkliga
antalet fall är enligt UMAR mycket större eftersom flertalet offer inte vågar
anmäla övergreppen. UMAR har nyligen lanserat en informationskampanj för
att uppmärksamma samhället på fenomenet och upplysa utsatta kvinnor om
vilka möjligheter de har att anmäla övergreppen.
Prostitution är tillåtet enligt lag men koppleri är förbjudet. Bland de
prostituerade återfinns kvinnor från framförallt Brasilien och Afrika samt från
Östeuropa. Det finns lagar mot tvångsprostitution och människohandel. Det är
straffbart att köpa sex av någon som är eller varit utsatt för människohandel.
Lagen omfattar såväl gränsöverskridande handel som människohandel inom
landets gränser. Maxstraffet för människohandel är tolv år. Portugal är ett
mottagarland för handel med kvinnor från framför allt Brasilien men också
från östeuropeiska länder såsom Ukraina, Moldavien, Ryssland och Rumänien.
Portugal används som transitland på rutter till främst Spanien och
Storbritannien. Regeringen arbetar aktivt mot människohandel. Regeringens
första handlingsplan mot människohandel omfattar bland annat stöd till offer i
form av skyddshem, sysselsättning, utbildning, sjukvård samt
familjeåterförening. Den andra handlingsplanen mot människohandel antogs
under året och löper 2011-2013. Vidare inrättade regeringen år 2008 ett
observatorium som har till uppgift att insamla uppgifter och rapportera om
människohandel med fokus på sexuellt utnyttjande.
I november 2010 presenterade Portugal sin nationella handlingsplan för
implementering av FN:s resolution 1325 om ”Kvinnor, fred och säkerhet”.
Planen syftar till att öka kvinnors deltagande i beslutsprocesser och deras fulla
medverkan i arbetet med att bevara och främja fred och säkerhet.
Enligt WHO är Portugal ett högriskland vad gäller kvinnlig könsstympning,
främst på grund av det stora antalet invandrare från länder där denna form av
våld mot kvinnor är vanligt förekommande. I februari 2009 lanserade
regeringen ett handlingsprogram för bekämpning av kvinnlig könsstympning
samtidigt som lagstiftningen kriminaliserade förehavandet.
11
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter prioriteras högt i Portugal. Skolgången är gratis och
obligatorisk till och med nionde klass. Hälso- och sjukvård är gratis eller starkt
subventionerad för barn. Minimiåldern för förvärvsarbete är 16 år.
Omfattningen av barnarbete har minskat och företag som anställer barn kan
dömas till dryga böter. Situationer där barnarbete kan förekomma utreds av
Myndigheten för arbetsförhållanden, Autoridade para as Condições do Trabalho
(ACT). ACT har även finansierat ett riksomfattande program för att få offer,
eller minderåriga som riskerar att utsättas för barnarbete att återgå till
skolbänken. Sexuellt utnyttjande av barn eller koppleri med barn under 16 år
faller under allmänt åtal. Maxstraffet för sexuellt utnyttjande av minderårig är
tio år. Byråkrati och resursbrist bidrar till brister i myndigheternas hantering av
barn i behov av skydd. Dock har medvetenheten kring barn och de risker de
kan utsättas för ökat, bland annat genom informationskampanjer i radio och på
TV. Minimiåldern för att ta värvning i försvarsmakten är 18 år. Det finns inga
uppgifter om att barn skulle hållas fängslade. Ett mer omfattande problem i
landet är att ett högt antal barn lever på institutioner. I dagsläget bor närmare
14 500 minderåriga på barn- och ungdomshem (källa: Comissão Nacional de
Protecção das Crianças e Jovens em Risco). Detta förhållande förklaras delvis av att
Portugal inte har någon tradition att fosterhemsplacera barn och att även
adoptioner är mycket sällsynt förekommande i landet.
Den pedofilskandal (”Casa Pia”) som uppmärksammades vid ett barnhem 2003
har under 2010 lett till fällande domar för ett antal inblandade. Den
straffrättsliga lagstiftningen från 2007 innebär ett förstärkt skydd av barn bl.a.
som internetbaserad brottslighet mot barn givits specifika brottsrubriceringar.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Trots den stora andelen invandrare förekommer knappast någon
främlingsfientlighet i Portugal, dock med undantag i vissa fall för
uppfattningen om romer. Romerna utgör en minoritet på omkring 50 000
individer. Enligt en nyligen presenterad rapport från ECRI (European
Commission against Racism and Intolerance) diskrimineras romer inom ett flertal
områden, främst vad gäller boende, sysselsättning och tillgång till utbildning.
Relationen mellan vissa romska grupper och poliskåren är inte alltid
problemfri. I ett försök att utöka dialogen mellan myndigheter och den romska
minoriteten har kommunala medlare utsetts.
12
Historisk och traditionell anknytning har utgjort en viktig förklaringsfaktor
bakom de senaste årtiondenas invandring till Portugal. Invandringen, såväl
legal som illegal, domineras av personer från de före detta kolonierna Brasilien,
Kap Verde, Angola och Guinea Bissau, men också från Ukraina, Ryssland och
Moldavien. Antalet invandrare i Portugal år 2009 uppgick till 454.000 personer.
Invandrare från före detta kolonier talar i allmänhet portugisiska och är
dessutom ofta romerska katoliker, varför språk och religion inte utgör någon
källa till motsättningar. Även om invandrare inte systematiskt diskrimineras,
kan konstateras att de ofta har tunga, dåligt betalda arbeten och i stort sett
saknar politiskt och ekonomiskt inflytande. Koncentrationen av invandrare är
störst i storstädernas utkanter. Många lever i undermåliga bostadsområden,
som i vissa fall närmast kan beskrivas som slum. Det pågår program för att
hitta ersättningsbostäder.
En ny migrationslagstiftning trädde ikraft år 2007. Ett av dess huvudsyften var
att förenkla legal migration genom att nio olika visumtyper ersattes med ett,
samt att underlätta för personer som invandrat illegalt att legalisera sin vistelse,
utan amnestiprövning. Även medborgarskapslagstiftningen förändrades och
medger nu med automatik portugisiskt medborgarskap till tredje generationens
invandrare.
Portugal har lagt ned stora ansträngningar för en förbättrad integration av
invandrare. År 2007 rankades landets befintliga policy för integration av
invandrare näst högst i Europa (enligt en undersökning gjord av Migration
Policy Group) och fick sammantaget 79 punkter av 100 möjliga. Portugals
Högkommissariat för migration och interkulturell dialog (ACIDI) arbetar för
att förenkla invandrares ankomst och uppehälle, t ex genom en telefonlinje
med information på 12 språk och översättningsservice på 60 språk, samt
hälsoavtal för medborgare från före detta kolonier. ACIDI har tre nationella
kontor och 87 lokala mottagningscenter. Under året har Kommissariatet
genomfört ett program med fokus på utbildning, civilt partnerskap och
företagande för unga invandrare i 131 kommuner. ACIDI driver
informationskampanjer om och för invandrare i radio och TV, anordnar
seminarier för journalister, och samarbetar med internationella organisationer.
Kommissariatet samarbetar även med landets universitet och tar från dessa
emot rekommendationer i syfte att öka invandrares integrationsmöjligheter. I
januari 2010 började den andra tvärsektoriella integrationsplanen att gälla (den
första antogs 2007). Planen innehåller 90 punkter som spänner över ett flertal
politikområden. Arbetet samordnas av en kommitté som består av
representanter från regeringen, myndigheter och civila samhället. Kommittén
träffas en gång i kvartalet och publicerar en gemensam rapport vid årets slut.
13
Sedan 2007 utdelas ett av ACIDI instiftat årligt pris till invandrare som utmärkt
sig som entreprenörer. Årets pris om 20 000 euro tilldelades en kvinnlig
invandrare från Iran som driver en skönhetssalong i Coimbra.
Rasistiska organisationer är förbjudna enligt lag.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Konstitutionen förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning.
Äktenskap mellan personer av samma kön är tillåtet sedan i år. Emellertid är
adoptioner samt assisterad befruktning för par av samma kön förbjudna.
Homosexuella par omfattas efter två års sammanboende av sambolagstiftning
på samma villkor som heterosexuella. Under 2007 ändrades lagen så att samma
åldersgräns för sexuellt umgänge gäller för homosexuella som för
heterosexuella. I princip förekommer ingen statligt sanktionerad
diskriminering av homo-, bi- eller transsexuella personer (HBT). I verkligheten
är dock Portugal ett samhälle med traditionella värderingar även på detta
område. Ansvaret för kontakten med HBT-organisationer samt övervakning av
att ingen diskriminering förekommer ligger sedan 2006 under myndigheten för
medborgarskap och jämställdhet, CIG. Myndigheten är mottagare av klagomål
i eventuella diskrimineringsärenden och har möjlighet att göra uttalanden.
Uttalandena har ännu inga rättsverkningar, men diskussioner pågår huruvida de
ska få det i framtiden.
18. Flyktingars rättigheter
Antalet flyktingar i Portugal är mycket begränsat. Under 2009 sökte 139
personer asyl i landet, varav 48 beviljades. Gränsmyndigheten tar emot
asylansökan och fattar beslut. Ett överklagande kan göras hos det Nationella
Flyktingkommissariatet, och därefter i den administrativa Högsta domstolen.
Den enskilda organisationen Portugisiska flyktingrådet ansvarar för att ta hand
om de asylsökande.
En ny asyllag antogs 2008 och förstärker bland annat speciellt utsatta
asylsökandes tillgång till skydd (främst ensamkommande barn) samt principen
om non-refoulment (d v s ingen får återsändas till ett område där hon eller han har
välgrundad fruktan för att råka ut för förföljelse, eller hotas av dödsstraff,
tortyr eller någon annan omänsklig behandling eller behandling som kränker
människovärdet.) Till följd av asyllagen har Portugal numera ett
omplaceringsprogram för flyktingar som anländer till andra EU-länder.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
14
Det förekommer inte någon omfattande diskriminering av funktionshindrade.
Konstitutionen förbjuder diskriminering av handikappade i arbetet,
utbildningssystemet, hälso- och sjukvård samt andra offentliga tjänster. Såväl
privata som offentliga aktörer kan bötfällas för diskriminering av
funktionshindrade. Enligt lag ska funktionshindrade garanteras tillträde till alla
offentliga byggnader. All offentlig förvaltning skulle ha anpassat sin
webbinformation till hörselskadade senast 2008. Resurserna är dock knappa
varför utvecklingen har gått långsamt.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter kan verka fritt i Portugal.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
IOM (International Organisation for Migration) är den enda internationella
organisation i Portugal som bedriver någon form av insatser för att främja
mänskliga rättigheter.
