LATINSKA ORD
Latinska ord EXEMPEL
Det latinska ordet exemplum betyder i vardagligt tal samma sak som
vår svenska fortsättning av detsamma, exempel, dvs. bevis för eller
vittnesbörd om något, på ett belysande, talande eller slående sätt.
Inom litteraturen har dock exemplum kommit att fungera med precis
den innebörd som är temat för detta nummer, nämligen ”förebild”.
En exemplum (rent formmässigt är det frågan om en perfekt particip
av verbet eximere ”ta ut”) är en moralisk anekdot, vare sig kort
eller lång, eller verklig eller fiktiv, som används för att illustrera en
särskild poäng i en berättelse. I romersk litteratur är exempla (som det
blir i plural) väldigt vanliga, och det rör sig om ofta förekommande,
sedelärande historier som används för att gestalta karaktäristika som
ansågs eftersträvansvärda i det romerska samhället, som t.ex. total
underkastelse och självuppoffring.
En historia ur den mycket tidiga, romerska mytologin är berättelsen
om Lucretia. En kväll när Lucretia satt hemma och sydde bröt sig
sonen till den då regerande konungen in i huset och våldtog henne.
Och så sedesam var Lucretia, att hon valde att ta livet av sig genom
att stöta en kniv i bröstet, hellre än att berätta om våldtäkten och
därmed dra skam över sin far. Lucretia hyllades som en ärevördig och
sedesam ung kvinna, och hennes tragiska öde kom att återberättas
som exemplum på eftersträvansvärda kvinnliga kvalitéer under flera
sekler. Idag är det dock svårt att se historien som något annat än en
form av omvänt hedersmord.
Ett annat exemplum från Rom är berättelsen om Horatius Cocles.
Denna historia kan dateras till år 509 f.v.t, då Rom låg i krig mot
omkringliggande städer och folk på halvön. Vid ett tillfälle år 509, när
större delen av Roms armé befann sig ute i fält, attackerades staden
av en stor fiendestyrka. De romerska soldater som var kvar i staden
blev skräckslagna och lyckades inte ställa upp något vidare försvar,
men Horatius Cocles – den ende stridbare mannen i Rom – försvarade
på egen hand hela staden genom att ställa sig på den smala bro över
Tiberfloden över vilken fienderna var tvungna att avancera för att nå in
i Roms hjärta. Skyddad bakom en växande mur av döda kroppar högg
han sedan en efter en ner de fiendesoldater som vågade sig fram, och
räddade sig själv undan först när han fått bud om att romarna lyckats
sabotera bron för att på så vis förhindra fiendernas inmarsch i staden.
I den gamla Rom tjänade både Lucretia och Horatius Cocles som
förebilder för kvinnliga respektive manliga kvalitéer, och det
finns åtskilliga gestaltningar av dem också i senare litteratur och
konst. Berättelserna om dem fungerar också som bra förklaring på
hur exempla använts genom tiderna, ofta i form av berättelser om
personers liv.
Exempla förblev vanliga genom hela medeltiden, och det finns hela
samlingar med anekdotiska berättelser – om klassiska eller senare
individer – som använts av exempelvis präster för att förgylla
predikningar, för att trycka på en särskild moralisk poäng, eller för att
förklara vissa vändningar i Biblen.
Den engelska förkortningen ”e.g.” står för
det latinska uttrycket
exempli gratia, och
betyder exakt samma
sak som vårt svenska
”till exempel”.
Karin W. Tikkanen
Lucretia, av Rembrandt van Rijn. Oljemålning (1664).
Foto: Vincent Steenberg. [Public domain]
LEGATUS MENSAE
Miniatyrmålning i 1400-talshandskrift (BnF
Français 273-274 Tite-Live de Versailles, fol.
49. Bibliothèque nationale de France ms 274).
Foto: ManiacParisien. [Public domain]
19
