FÖRSVENSKNING
HUR?
ae > e
oe > e (undantag: ödem-, östro-)
c > k (kvarstår framför mjuk vokal; kan aldrig bli s)
ch > k (kan aldrig bli c eller ck)
ph > f
th > t
rh > r
qu > kv
NÄR?
A Latinska termer försvenskas alltid
1) när de förlorar sin latinska böjningsändelse eller får en svensk:
sfinktrar, diafragman, makulor, karotider, trokantrarna, koccygeal, subkutan
Några undantag som försvenskas trots latinsk böjning: nevi, ronki
2) i svensk text även om de förekommer ensamma i sin latinska grundform
cekum, kallus, kolon, koledokus, ikterus, pankreas, tyreoidea, uretra, subkutis
Några undantag (än så länge): ulcus, lichen, thorax; (”cancer” redan etablerat)
B. Latinska flerordsuttryck försvenskas inte. Latinet visas genom
ordföljden. Svensk ordföljd ger svensk form och stavning.
latin: arthritis
latin: colitis
rheumatoides >
ulcerosa >
latin: melanoma
svenska: ulcerös
malignum >
italienska: spaghetti
svenska: reumatoid
kolit
svenska: malignt
bolognese >
artrit
melanom
svenska: spagetti
oooOooo
